Del 4. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Hederskulturförnekaren professor Stefan Jonsson, Linköpings universitet

Kurdo Baksis vän, professor Stefan Jonsson, är ett belysande exempel på motståndet från universitetet mot upplysning om hedersförtryck och hur importerade skrivbordsteorier trumfar verkligheten. År 2013 gjorde Rikspolisstyrelsen och Länsstyrelsen i Östergötland en film som en del i en nationell skolkampanj att förebygga hedersrelaterat våld, ett uppdrag de fått av regeringen. Stefan Jonsson uttalar sig i Östnytt.

Att just han uttalar sig är lika malplacerat som när hederskulturförnekaren professor Paulina de los Reyes fick uppdraget att utreda hedersförtryck efter mordet på Fadime Sahindal.

Jonsson menar att filmen kan få ett rasistiskt bakslag, att den ”spär på och bekräftar den stereotypa bild som finns av hedersrelaterat våld. Till exempel att det bara skulle vara män från Mellanöstern som utövar kvinnoförtryck”.

Kvinnoförtryck och hedersrelaterat våld är inte synonymer.

Jonsson menar att ”stereotypen” är ”jättevanlig. Det är den här bilden som finns sedan Fadime. Den måste bekämpas för att den är felaktig”.

Integrationsminister Erik Ullenhag skrev en artikel i SvD 23 juli 2013, Obegriplig kritik om hedersvåld. Ullenhag visar i artikeln att han är mycket väl insatt i frågan om hedersförtryck. Han slår fast: ”I Sverige har varje enskild individ rättigheter som ska främjas och skyddas.” Om Jonssons uttalande i Östnytt skriver han: ”Här hamnar Stefan Jonsson i den fälla som stora delar av det svenska samhället sitter fast i. Resonemanget bygger på att vi ska gå försiktigt fram när vi diskuterar hedersvåld för att inte stigmatisera människor. För mig är kritiken obegriplig. Det är klart att vi kan stå upp mot främlingsfientlighet och rasism samtidigt som vi bekämpar hederskulturer.”

Men det anser inte Stefan Jonsson som skriver en svarsartikel i SvD 1 augusti 2013, Filmen spekulerar i etniska stereotyper. Han anklagar specialisterna inom Länsstyrelsen i Östergötland för att spekulera i etniska stereotyper, filmen ”bygger på dålig kunskap”. Länsstyrelsen i Östergötland utgår från verkligheten, Stefan Jonsson från den västfientliga postkoloniala teoribildningen. Läs själv.

Stefan Jonsson skriver ytterligare två artiklar till sitt försvar, nu i DN. Den första 12 augusti 2013 Fadime förtjänar skickligare försvarare. Även den ett exempel på att den postkoloniala teoribildningen står över verkligheten och att han anser att han är experten, inte någon av dem som kritiserat hans inlägg, han skriver ”låga intellektuella nivå” om kritikerna. Han skriver om ”att fabricera ideologi”.

”Liksom det finns många orsaker till att en vit svensk man slår ihjäl sin hustru när hon kräver skilsmässa så finns det många orsaker till att en kurdisk-svensk far slår ihjäl sin dotter därför att hon vill gå sin egen väg.”

Två vuxna människor som valt att ingå en relation likställs med en far-dotterrelation. Fritt umgängesval två vuxna emellan likställs med ett hierarkiskt släktskap där barnet förväntas lyda fadern.

I båda fallen spelar kulturell fostran och kulturella normer en roll, men inte större roll i det ena fallet än det andra, och inte heller större roll än sociala, ekonomiska, psykologiska, familjemässiga och andra orsaker.

Det är uppenbart att Stefan Jonsson inte har läst några rättegångsprotokoll som rör hedersmord. Han fortsätter:

Den största orsaken är det som i kulturteorin brukar kallas ”situationen”. Att skilja på dessa bägge fall – att säga att det ena handlar om en konventionell våldsgärning orsakad av gärningsmannens sociala situation och psykologi och det andra om hedersvåld orsakat av gärningsmannens kultur – är att fabricera ideologi. Och ideologins funktion är här som alltid densamma, att stärka den egna gemenskapen genom att utmåla andra som abnorma, främmande eller farliga. Uppdelningen är vetenskapligt ohållbar och intellektuellt oredig.

Man skulle kunna tro att Stefan Jonsson sitter med Eva Lundgrens och Åsa Eldéns debattartikel i SvD 21 januari 1997 framför sig, se del 1 i den här serien. Den tes som Jesús Alcalá i DN 10 februari 1997 tar avstånd från.

Den västfientliga postkoloniala teoribildningen är en fabricerad ideologi, det är den ideologin Jonsson förfäktar, vilket är ett enormt underbetyg för den institution Jonsson är verksam vid, Institutionen för kultur och samhälle. Avdelningen för migration, etnicitet och samhälle (REMESO), Linköpings universitet.

Den 27 maj 2008 höjer Stefan Jonsson i DN Masoud Kamalis och ArA-aktivisternas, av integrationsminister Jens Orback (S) underkända utredning, till skyarna. År 2011 blir han professor vid REMESO. Vid samma institution är även vänsterpartisten professor Anders Neergaard verksam, Diana Mulinaris partner och en av innehavarna av ArA:s första ordförandeskap.

Frilansjournalisten Joakim Nilsson beskriver 22 april 2008 i artikeln ”Bland fiender” i Expressen den hårda tonen ArA-aktivisterna håller sig med.

Två månader efter att Kamalis utredning hade lämnat sin slutrapport grundades ett löst sammansatt forskarnätverk av svenska samhällsvetare som ville fortsätta driva en aktiv vänsteragenda i integrationsfrågor. Nätverket utvecklades senare till föreningen Antirasistiska akademin (ARA). Så sent som i januari fick ARA 100 000 kronor i stipendium från stiftelsen Artister mot nazister för att man ”tagit initiativ till att motverka rasism i undervisning, forskning och annan verksamhet inom universitets- och högskolevärlden”. På den interna e-postlistan finner man många av de forskare som ingick i Kamalis krets av förtrogna.

Joakim Nilsson skriver också:

Det är överlag mycket hårda omdömen som forskarna fäller i sina mejl. Personer med invandrarbakgrund som inte delar analysen av det svenska majoritetssamhällets förtryck behandlas mycket bryskt; namn som Nyamko Sabuni, Evin Rubar, Mauricio Rojas och Dilsa Demirbag-Sten återkommer som måltavlor i mejlväxlingarna. Lars Leijonborgs kommentar till mordet på Deniz beskrevs som en ”sjuk formulering”, av genusvetaren Katarina Mattson. När Nyamko Sabunis, Jan Björklunds och Erik Ullenhags debattartikel om att få invandrarflickor att delta i sexualundervisning publicerades i DN den 6/3 skrev sociologen Adrian Groglopo att folkpartiet bedriver ”svensk raspolitik i sin fascistiska form”.

Vidar skriver Joakim Nilsson 2008:

Att den offentliga debatten har hårdnat är lätt att konstatera. De som inte ställer upp på de vänsterradikala teoretiska modellerna för strukturell diskriminering utmålas som fascister, islamofober och ”husnegrer”. ARA:s interna e-postlista erbjuder en liten inblick i den värld där forskarna formulerar sina teser.
När jag frågar ordföranden Irene Molina om hon anser att det är lämpligt att kalla motdebattörer för husnegrer, svarar hon:
– Det där är inte så lätt att svara på. Det måste man se från fall till fall. Men i vissa sammanhang kan det vara berättigat.

Det är till denna grupp Stefan Jonsson sällat sig och blivit belönad med en professorstjänst vid REMESO. Den 2 september 2013 skriver Jonsson en ny artikel i DN angående upplysningsfilmen, Förtrycket existerar. Men andra kulturer är inte väsensskilda. Jag upprepar ingressen från 1997 då Arne Ruth var chef för DN:s kulturredaktion: ”Om vi av hänsyn till spirande främlingsfientlighet förtiger att mordet på Sara varit kulturellt betingat får vi snart också hålla tyst om förtrycket i Kina, Iran och på Kuba. Vilken rätt har vi då kvar att tala om rättvisa här hemma och i världen? Det är inte kulturimperialism att hävda att västvärldens föreställningar om individuella rättigheter står högre än fundamentalistiskt kvinnoförtryck.”

”Bekämpandet av fabricerade hederskulturer”, så uttrycker sig en professor som sitter med sina teoretiska handböcker framför sig och blundar för verkligheten. Det är uppenbart att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och kulturchef Björn Wiman inte gått i Arne Ruths fotspår utan är Stefan Jonssons och ArA:s knähundar med tanke på hur styvmoderligt DN behandlar den terror flickor i hederskulturer lever under, de är barnslavar, de säljs av sina fäder! och med den frenesi så fort tillfälle ges att publicera bilder på flickor/kvinnor i shariadok och låtsas att doket är en islamisk tradition.

Det övergripande ansvaret för hur DN har utvecklats efter Arne Ruths humanism och försvar av den västerländska demokratin till Stefan Jonssons kommunistiska och västfientliga propaganda har naturligtvis ägarfamiljen Bonnier.

Det övergripande ansvaret för universitetens anammande av den västfientliga postkoloniala teoribildningen och det kompakta motståndet mot arbetet mot hedersrelaterat förtryck har det senaste kvartsseklets utbildningsministrar. Motståndet finns som framkommit ovan hos REMESO, hos Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, som ArA:s aktivister Paulina de los Reyes och Irene Molina haft total makt över och som jag skrivit mängder med blogginlägg om och också i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. ArA:s Adrian Groglopo är lektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, Maimuna Abdullahi är doktorand vid institutionen.

Båda har i många år suttit i ArA:s styrelse med Groglopo som ordförande. Maimuna Abdullahi har också i många år varit en av aktivisterna inom Muslimska brödraskapets svenska gren. På bilden ovan talar hon på Muslimska familjedagarna som anordnades av Muslimska brödraskapets svenska gren. Här är en annan bild på henne kopplad till Muslimska brödraskapets svenska gren:

Den 25 juni 2015 skrev hon i Expressen debattartikeln ”Hatkampanjen mot förorten är rasistisk” tillsammans med sociologen och miljöpartisten Manijeh Mehdiyar där de med hjälp av den postkoloniala teoribildningens vokabulär kritiserar arbetet mot hedersförtryck. De skriver om vänsterpartisten och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh:

En politiker som dessvärre är riksdagsledamot sedan många år och därmed har makten och den offentliga mikrofonen för att kontinuerligt propagera om förekomsten av en särskild hederskultur i förorten. Men varför deltar etablerade politiker som Amineh Kakabaveh i att medvetet anspela på rasistiska stereotyper?

De hittar förklaringen i det ”ideologiska ramverk” som vilar på ”den europeiska kolonialismen”:

föreställningar om förekomsten av byggandet av en särskilt barbarisk, kvinnofientlig ”muslimska värld” som måste civiliseras av en liberal, upplyst Västvärld; en retorik även känd som könsorientalism.

Katia Wagner och Jessica MacDowall: Följ pengarna så ser ni var det kompakta motståndet mot arbetet mot hedersförtryck finns inom universitetet. Gör en djupdykning i vilka som får forskningsanslagen. Granska vilka anslag som ges till REMESO, Linköpings universitet, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), Uppsala universitet, som kunde bildas tack vare miljoner från Vetenskapsrådet till ArA:s aktivister och professor Mattias Gardell.

Forskaren Devin Rexvid, som medverkar i båda era program, fick inte forskningsmedel till sin och Astrid Schlytters bok Mäns heder som Studentlitteratur gav ut 2016. De finansierade arbetet med boken själva.

Så ser det kompakta motståndet ut. Kombinationen hårdföra kommunister och Muslimska brödraskapets svenska gren. Antologin Maktens (o)lika förklädnader, där även Anders Neergaard medverkar, är en krigsförklaring mot den västerländska demokratin och den svenska jämställdheten. Och svenskarnas ”vita” hud. Första utgåvan kom 2002, jag har noterat att den publicerats även 2005, 2006 och 2012. Det är dessa ”forskare” som i ett kvarts sekel vadat i forskningsanslag.

Det är dessa ”forskare”, som med sina anklagelser att svenskarna är rasister, att det är rasism att utreda invandrares olika kulturer, normer och makthierarkier, är upphovet till dagens kollapsade Sverige. På 1970-talet fanns det en genuin vilja hos forskare och myndigheter att göra allt man kunde för att gifta invandrade kvinnor och mammor inte skulle bli inlåsta i hemmen och avskilda från det svenska samhället som deras män, och framför allt barn, ganska snart blev en del av. Det fanns på 1990-talet en genuin vilja hos DN att lyfta fram hederskulturer från Mellanöstern och belysa flickors inlåsning, misshandel, tvångsgifte, brudförsäljning.

Sedan kom de hårdföra kommunisterna från katolska Sydamerika fyllda av hat mot svenskarnas ”vita” hudfärg, hat mot ”vita” medelklassfeminister och skrek rasism, rasism rasism. Läs Irene Molinas och Susanne Johanssons hånfulla inlägg om hedersmord i ovanstående bok. De skriver bland annat: ”När frågor om förtryck och övergrepp hänvisas till ’kulturella drag’ hos den invandrade befolkningen och deras barn bekräftas en svensk överlägsenhet som glorifierar den nationella jämställdhetens framgångar; samma jämställdhet som när den diskuteras ’oss svenska’ feminister emellan lämnar mycket att önska” (s. 273). ”Om Sverige är så jämställt varför behövs det 150 kvinnojourer? Det vanligaste våldet förekommer vid separationer, den vanligaste gärningsmannen när en kvinna mördas i Sverige är maken eller exmaken/sambo inte sällan som en följd av att kvinnan hotat att lämna honom eller redan har lämnat honom. Vad ligger den stora skillnaden mellan denna handling och en kvinna som blir ihjälslagen för att hon inte vill leva upp till sina fäders, bröders moral. Vem vinner på att göra den ena formen av förtryck bättre än den andra?” (s. 274).

Den ena formen av förtryck är klanbaserad. Förtryckarna är inte bara bosatta i Sverige, klanmedlemmar som lägger sig i en dotters eller makas liv kan vara bosatta över precis hela världen, inklusive ursprungslandet.

Mona Sahlin blev bedårad av Masoud Kamalis och Paulina de los Reyes blinda hat mot Sverige och den ”vita” huden och anklagelserna om rasism och sparkade den sittande maktutredningen och gav Kamali och Reyes 10 miljoner till en utredning om ”strukturell rasism” i Sverige, som Jens Orback underkände. Men som tack vare Stefan Jonssons uppbackning i DN och verksamhet vid REMESO upphöjts till ”vetenskap” och lever och frodas. Liksom tack vare Nationella sekretariatet för genusforskning och CEMFOR och mängder med genusvetenskapliga institutioner och institutioner för socialt arbete.

På bekostnad av barnen och kvinnorna i hederskulturer.

Ett kvarts sekel!

Och ett kollapsat Sverige vars politiska ledare inte har minsta kunskap om alla invandrade kulturer.

Förslag på ett radikalt paradigmskifte: Stryp alla finansiella medel till den västfientliga postkoloniala teoribildningen inom universitetet, lägg omgående ner REMESO, CEMFOR, Nationella sekretariatet för genusforskning, släng den nationella planen mot rasism i papperskorgen, tillsätt en ny maktutredning liknande den som Mona Sahlin sparkade med fokus på invandrade kulturers makthierarkier och normer och skapa en ny nationell plan som fokuserar på invandrares aktiva avståndstagande från och förakt för det svenska samhället.

Fortsättning följer.

6 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Del 3. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Kurdo Baksis häxjakt på Nyamko Sabuni (FP), integrationsminister 2006–2010  

Då Nyamko Sabuni efter valet 2006 utnämndes till integrationsminister bedrev Kurdo Baksi en häxjakt på henne. Han tålde inte att en ung kvinna sprang före honom och nådde en topposition, inom borgerligheten till råga på allt. Han hade då plattformarna Expo, Dagens Nyheter, ABF Stockholm till sin disposition. Sabuni hann inte mer än utnämnas till minister förrän Baksi via TT skickade ut ett fördömande, som DN publicerade.

Året efter, 9 september 2007, skrev han en lång infam artikel i DN och kallade Nyamko Sabuni för ”Regeringens perfekta alibi”. Kurdo Baksi (f. 1965) inleder med hur 1995 en ung Nyamko Sabuni (f. 1969) klev in på hans kontor och lånade samtliga svenska riksdagspartiers program och hur hon föll för Folkpartiet och placerades på deras riksdagslista för Stockholm. ”Sverige skrek efter icke-europeiska ’muslimska’ kvinnor med högeråsikter och som kunde sätta invandrarna på plats.” Han kritiserar att hon inte kallar sig feminist, han kritiserar också de 10 punkter Nyamko Sabuni listat i sin skrift Flickorna vi sviker:

”polisanmäld av rektorn för ’grovt förtal och för att späda på fördomar mot muslimer’.” Plus ytterligare text.

Rektorn för Al-Azharskolan var Bashir Aman Ali, senare dömd till fängelse för att ha försnillat 10 miljoner kronor av skolpengen som var ämnad åt eleverna.

Det var fler än Kurdo Baksi som kritiserade att Nyamko Sabuni inte kallade sig feminist. Hon fick skarp kritik av de egna partimedlemmarna, trots att det är ljusår mellan vad hon under sin tid som minister åstadkom för hederskulturutsatta flickor och ”feministen” Gudrun Schyman under alla år Schyman var partiledare för Vänsterpartiet, som hon utnämnde till ett feministiskt parti, och Feministiskt initiativ. Nyamko Sabuni valde barnens och kvinnornas perspektiv. Gudrun Schyman valde de sydamerikanska kommunisternas postkoloniala teoribildning framför verkligheten, och gav inte vika trots att många ledande personer på tjej- och kvinnojourer bönade och bad henne och Feministiskt initiativ att uppmärksamma de utsatta barnen i hederskulturer i Sverige.

Kurdo Baksi påstår i artikeln att Nyamko Sabuni publicerar vandringssägner och kommer med felaktiga uppgifter om könsstympning i sin skrift Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige, publicerad inför valet 2006.

Så här skriver Sabuni:

”Socialstyrelsens utredning visade att flickorna blivit könsstympade.” Felaktiga uppgifter? Från Nyamko Sabuni eller Kurdo Baksi, som återger en artikel i Expressen 3 april 2007 där det sägs att rektorn ämnar polisanmäla henne? Hur gick det med rektorns polisanmälan?

I artikeln skriver Kurdo Baksi gynundersökning för ”utrikesfödda”. Under punkt 5 skriver Nyamko Sabuni om obligatoriska gynekologiska undersökningar på alla skolflickor.

Det är ”populistiskt” att föreslå att preskriptionstiden för könsstympning förlängs enligt Baksi. I den här artikeln i Expressen 1 augusti 2006 försvara Nyamko Sabuni sina det hon kallar frihetsförslag.

Flera medarbetare i DN kritiserade Baksis artikel. Stefan Jonsson svarade 14 september 2007 i en notis att Nyamko Sabuni skapat sig en profil ”bland annat genom angrepp på valda minoritetsgrupper” och att Kurdo Baksi med sin artikel bidrar ”till vår förståelse av denna makthavare och minister”.

Den 18 september svarade Nyamko Sabuni och inleder med: ”Stefan Jonsson vägrar att se det uppenbara syftet med den artikel hans vän Kurdo Baksi skrev”. Hon redogör för sina ståndpunkter och avslutar med: ”I sin artikel frågar sig Jonssons vän Baksi om vi ser ett mönster? Ja, väldigt tydligt. Jag accepterar inte förtryck, orättvisor eller utnyttjande av systemet”.

Kurdo Baksi sprätte den här tiden omkring som en feodalherre och utnämnde sig själv till integrationsexpert. Nyamko Sabuni sa ja till att prata integration i Uppdrag granskning men när hon fick höra att hon skulle debattera med Kurdo Baksi, som just karaktärsmördat henne i DN, hotade hon att hoppa av. Det blev ett himla liv. Kurdo Baksi uppskattade inte att Sabuni i DN svarade på Stefan Jonssons notis och inte på hans artikel. Den 20 september publiceras hans artikel ”Osakligt”, som han inleder med: ”Först vägrar jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni att möta mig i debatt i SVT:s ’Uppdrag granskning’. Sedan föredrar ministern att på denna sida 18/9 replikera på en notis av Stefan Jonsson, fastän det var jag som var upphovsman till den långa granskningen av hennes elimineringspolitik på integrationen i vårt land (9/9). Nu till sakfrågan: På nytt försvarar Sabuni med näbbar och klor språktest, gyn-undersökningar, utvisningar av mörkhåriga och slöjförbud, såsom jag beskrev det i min artikel.”

Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Det vill Kurdo Baksi ändra på. Han värnade om poliser i shariadok. Den 30 september 2009 skrev Baksi en lång artikel i DN:s serie ”Mina drömmars Sverige.” Rubriken på hans artikel: ”År 2030 får alla vara svenskar”. Han skriver att han drömde om en kvinnlig polis. ”Hon är historisk eftersom hon är den första av Sveriges 20 000 poliser som bär slöja. Men hon är inte ensam om fenomenet. Den svenska poliskåren återspeglar numera samhället i Sverige på ett perfekt sätt: Var femte polis har invandrarbakgrund och varannan är kvinna.” ”Vi har en manlig jämställdhetsminister som är feminist (Inte självklart alltid. Det såg illa ut 2006!)”.

Katia Wagner och Jessica MacDowall: Jämför Kurdo Baksis antologi 2004 och infama DN-artikel med Nyamko Sabunis skrift och bedöm hur situationen för barn och kvinnor i hederskulturer i Sverige i dag hade sett ut om Nyamko Sabunis 10 frihetsförslag 2006 hade tagits på allvar av politiker, myndigheter och journalister, inte minst inom SVT, i stället för de postkoloniala hederskulturförnekarna i Baksis antologi. Kunskap om förtryck i hederns namn är omfattande. Motståndet kompakt.

Jag har flera gånger på den här bloggen önskat att Nyamko Sabuni ger ut skriften Flickorna vi sviker på nytt.

Den postkoloniala teoribildningen betraktas som vetenskaplig sanning även inom kulturvärlden, spridd av bland andra America Vera Zavala, född i Rumänien, föräldrar från Sydamerika. De sydamerikanska kommunisterna är solidariska med varandra och har bildat ett hederskulturförnekarkotteri, hit hör även Vänsterpartiets Rossana Dinamarca, som hånar engagemanget för arbetet mot hedersförtryck, exempelvis här och här.

Katia Wagner och Jessica MacDowall. Jag ber er: Läs igenom det här blogginlägget 1 september 2023 som riktar sig till Katia Wagner och Karin Mattisson där jag med anledning av Uppdrag gransknings program ”Bortförd” efterlyser en genomgång av hederskulturförnekarna och redogör för America Vera Zavalas inställning att arbete mot hedersförtryck är ”islamofobi” och ”rasism”, att hederskultur inte är importerad utan uppfunnen här i Sverige, och hur hon citerar Paulina de los Reyes och ”berättelsen om den vita mannen som räddar mörka kvinnor från mörka män”. Och därmed slog ut möjligheterna att från teaterscener skildra hedersförtryck i Sverige. Hon har av någon anledning stort förtroende inom kultursfären, hon sätter upp shariainspirerade och postkoloniala texter på Dramaten, Riksteatern, hon får visa sina alster i SVT. Hon är genomsyrad av den postkoloniala teoribildningen och ser inte verkligheten.

Efter valet 2010 ersatte Fredrik Reinfeldt Nyamko Sabuni med Erik Ullenhag (FP) som integrationsminister. Kurdo Baksi fortsätter att kritisera språktest och kallar det språkförtryck i en intervju i Socialdemokraternas tidning Aktuellt i politiken 16 juni 2012. Jag inleder med att jämföra Kurdo Baksis gnäll med hans farbror, barnboksförfattaren Mahmut Baksi (d. 2000), som var den första i klanen Baksi som på 1970-talet fick asyl i Sverige. Han ville bara ha hit mamma och pappa, men fick hela släkten på halsen. Han skriver i Minnen i exil att tack vare att Sverige bidrog till att hans böcker översattes till kurdiska ”har kurdisk litteratur fått en plats i världslitteraturen som ett erkänt språk” (s. 144). På s. 145 skriver han vad Sverige betytt för kurder:

Så här låter Kurdo Baksi tolv år senare om Folkpartiets krav på språktest: ”Det är många som flytt hit på grund av språkförtryck. Då blir det ganska jobbigt när någon står här med en piska och slår en i skallen.”

Nyamko Sabuni skriver om den terror flickor i hederskulturer i Sverige lever under, vilket Baksi anser är rasism att nämna. Han tycks inte fundera en sekund över att det faktum att han lärt sig svenska är skälet till att han över huvud taget kan delta i samhällsdebatten.

”Ja, man känner att det är alltid någon som ska slå på en, att lära sig andra språk ända sedan man föddes.”

Om språktest hade införts redan 2002 när Folkpartiet föreslog det, hade vi i dag då haft mängder med analfabeter som inte kan ett ord svenska med allt vad det för med sig av parallellsamhällen, religiöst förtryck, hedersförtryck och minimala möjligheter att komma in på arbetsmarknaden? Och, framför allt, inte kan delta aktivt i det demokratiska arbetet?

Fortsättning följer.

4 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Del 2. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Katia Wagner och Jessica MacDowall: Utöver den av Stefan Jonsson i DN prisade ovetenskapliga utredningen av Masoud Kamali, gör också en djupdykning i hederskulturförnekarna Kurdo Baksis, Stieg Larssons (red. tillsammans med Cecilia Englund) och Expos antologi Debatten om hedersmord (2004), som kom ut två år efter det att Fadime Sahindals far avrättat henne,

och bedöm den vetenskapliga nivån i hederskulturförnekarna Masoud Kamalis och Diana Mulinaris bidrag om hur debatten efter avrättningen fördes i medierna. Fadime Sahindal gick ut offentligt 1998 med att hennes familj ville mörda henne eftersom hon hade en svensk pojkvän och vägrade gifta sig med en kusin. Kurdo Baksi visste att det rörde sig om ett hedersmord, ändå samlade han ihop en grupp hederskulturförnekare i Eva Lundgrens anda och gav tillsammans med Stieg Larsson och Expo ut boken som hävdar att debatten var rasistisk, eftersom debattörerna kopplade mordet på Fadime Sahindal till hederskultur. Jag var på seminarier på ABF i Stockholm om hedersförtryck där Baksi lagt ut boken på ett bord till försäljning och pratade om ”min vän Stieg Larsson”, som dog i november 2004.

Den 23 januari 2002, två dagar efter mordet, skriver Baksi en debattartikel i Aftonbladet, ”Familjen förlorar nu all respekt”.

Han skriver att kurder i Sverige har ett parallellt rättssystem!

”Efter påtryckningar ifrån flera kända kurdiska familjer och institutioner försonades Fadimes familj med Fadime. Det var kort efter att Fadimes pojkvän omkommit i en bilolycka. Såväl jag som många andra kurder var glada att vi hade avstyrt ett förestående meningslöst mord.”

Vi! Inte polisen.

Marianne Spanner gjorde ett SVT-reportage i Striptease 6 maj 1998 om Fadime Sahindal och hur hon hotades till livet av sin familj och om rättegången mot Fadimes far och hennes bror som Fadime hade anmält till polisen för olaga hot. I en intervju tre månader senare i Aftonbladet 6 augusti säger Kurdo Baksi att en kvinna som hotas till döden av sin familj inte ska gå till polisen. Det försvårar en försoning med familjen. Med ”den tragiska utgången” avser han Fadimes polisanmälan. Det anses mycket fult att gå till polisen.

Kurdo Baksis syster, dåvarande riksdagsledamoten (1994–2002) Nalin Baksi/Pekgul (S), var inblandad i försöket att förmå familjen att inte mörda Fadime. Riksdagsledamoten visste att Fadime skulle mördas om hon satte sin fot i Uppsala. Det är maffiametoder. Vi tillåter att du får leva så länge du håller dig borta från Uppsala. Sätter du din fot här blir du avrättad. Fadime Sahindal läste till socionom i Östersund och skulle göra praktik i Kenya några månader och ville träffa modern och en syster innan hon for. Därför åkte hon till Uppsala.

Nalin Pekgul säger att hon och hennes man reste till Uppsala för att försöka medla. I boken, som hon skrev tillsammans med sin man Cheko Pekgul, Jag är ju svensk, publicerad 2014, skriver de om hur Fadimes far vädjade till dem att skicka iväg Fadime från Uppsala. ”Han sade öppet till oss att om Fadime kom till Uppsala skulle han bli tvungen att mörda henne för annars skulle hans son göra det. Om hon bara var borta från Uppsala kunde familjen betrakta henne som död och på så sätt kunde pappan rädda sin heder.”

Det märkliga är att Nalin och Cheko Pekgul framställer det som något helt naturligt att en riksdagsledamot i en rättsstat aktivt medverkar i ett parallellt rättssystem i syfte att skydda en mans heder och avstyra en avrättning, i stället för att åka raka vägen till polisen och berätta om invandrade maffiametoder. Fadime hävdade sina rättigheter enligt svensk lag att fritt välja livspartner och studera.

I början av oktober 2023 återpublicerade Hanif Bali på plattformen X ett inlägg på Twitter från 2019 i ett försök att svartmåla Alexandra Pascalidou för en artikel hon skrev 1997 om Nalin Baksi. Hanif Bali skriver: ”Kvinnokämpen Alexandra när hon smutskastade Nalin Pekgul (fd. Baksi) i SvD 1997 för att hon lyfte frågan om hedersmord. Har hon gjort avbön för detta?”

Jag har kritiserat Alexandra Pascalidou och kallat henne för shariapolitiska extremhögerns nyttiga idiot i det här och det här blogginlägget april 2019, men när det gäller artikeln 1997 har Pascalidou rätt. Det finns ingen anledning för henne att göra avbön.

Nalin Baksi/Pekgul hade 1997 förstahandskunskap om Fadime Sahindal, som först 1998 trädde ut offentligt med familjens dödshot. I Aftonbladet 4 februari 1998 i artikeln ”Min familj ska döda mig”, kallas hon Rana.

Det här kände Kurdo Baksi till när han efter mordet på Fadime Sahindal samlade ihop en grupp hederskulturförnekare och publicerade Debatten om hedersmord. Masoud Kamali skriver i sitt bidrag att det som kallas hedersförtryck handlar om normala generationskonflikter och anklagar socialtjänsten.

Det var Mona Sahlin, dåvarande integrationsminister, som utsåg Kamali och sparkade den sittande maktutredningen, en skandal utan like.

Diana Mulinari, i bidraget ”’Hon dog för att hon ville bli svensk’”, går likt Paulina de los Reyes, på Gayatri Spivaks linje och kallar ”diskursen” om mordet på Fadime Sahindal för ”banal nationalism”.

Här citerar Mulinari Reyes:

Läs här hur Mulinari under rubriken ”Den goda viljan” förlöjligar Sveriges arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, och kallar svenskarna ”bärare av ett kolonialt arv”, därför är svenskarna korkade som tror att de har rätt att tala om demokrati och mänskliga rättigheter:

Det är denna ”höga vetenskapliga” nivå hos Kamali och Mulinari som Stefan Jonsson prisar i DN. Nivån är inte högre i Kamalis utredning, som han fick pengar till av Mona Sahlin som sparkade den sittande parlamentariska maktutredningen eftersom hon kände mer för Kamalis approach. Mona Sahlin har ett stort ansvar för den havererade integrationspolitiken och Kamalis och ArA:s kommunistiska genomslag, en västfientlig teoribildning som ju Kurdo Baksi tagit till sig innan Kamalis utredning var klar 2006. Hela antologin är ett enda försvar av Eva Lundgrens och Åsa Eldéns tes. Stieg Larsson kallar i sitt inlägg Åsa Eldén för ”en av Sveriges mest kunniga experter i ämnet hedersmord. När hon fastslog att begreppet får en missvisande kulturell klang och att det handlar om våld mot kvinnor, utsattes hon för angrepp från inte bara anhängarna av den kulturantropologiska förklaringsmodellen utan även Sverigedemokraterna”.

Fortsättning följer.

2 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Jag har ett förslag på dokumentärseriens namn: Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Detta är det första inlägget av 6. Religion, importerade kommunistiska teorier och klantänkande har huvudrollen.

Där religiösa ledare och grupper ges en maktposition krymper flickors, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. Det är bara att glädja sig åt att Skolinspektionen drar in tillståndet för ytterligare en antidemokratisk religiös friskola, Cordobaskolan, där flickor i religionens namn behandlats som andra klassens medborgare. Också glädjande är att Europadomstolen nyligen beslutat att det är tillåtet att förbjuda offentliganställda att bära religiösa symboler.

Det borde därför inte krävas någon utredning för att regeringen ska kunna fatta beslut om att staten ska förhålla sig neutral i religiösa frågor och förbjuda religiösa symboler i all offentligt finansierad verksamhet, inklusive SVT:s nyhetsprogram.

Katia Wagner har för Uppdrag granskning nyligen gjort programmen ”Bortförd” och ”Uppfostringsresan” om hur hederskultur i Sverige drabbar unga flickor och pojkar. Jessica MacDowalls serie ”En våldsam heder” visas just nu på SVT om tre olika hederskulturella fall: könsstympning, hedersmord och tvångsgifte. Det är välkommet. Det är mer än välkommet. Men: Jessica MacDowall säger i Aftonbladets TV-bilaga inför det första programmet i serien: ”Det finns en stor okunskap kring hedersrelaterat våld och förtryck i det svenska samhället.”

Det finns en oerhört stor kunskap om hedersförtryck i Sverige, inom forskningen, inom förvaltningen, hos tjej- och kvinnojourer, stödverksamheter, ideella föreningar. Det är inte kunskapen som saknas. Det är det kompakta motståndet mot granskning av hederskultur i Sverige och anklagelserna om ”rasism” och ”islamofobi” som är det stora problemet och som jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg och också i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Sara Abed Ali, 15 år, mördades 1996 av sin bror och kusin. Teologie doktor Eva Lundgren, professor i sociologi, och doktorand Åsa Eldén skrev ett långt inlägg på SvD Brännpunkt 21 januari 1997, ”Våldsbrott mot kvinnor är inte något ’exotiskt’”, där de framför tesen om den kolonialistiska världsbilden och att det är fel att lyfta fram kulturell bakgrund i fråga om mord på flickor/kvinnor, det handlar om strukturellt förtryck av kvinnor i hela världen, det är en förenkling att tala om hedersmord, ”det handlar alltid om våld mot kvinnor – det är en bättre beteckning”.

Lundgren och Eldén fick många efterföljare, bland andra integrationsminister Mona Sahlin (S), jämställdhetsminister Margareta Winberg (S) och Gudrun Schyman, Vänsterpartiets ledare, grundare av och talesperson för Feministiskt initiativ.

Arne Ruth var då chef för DN:s kulturredaktion. Juristen Jesús Alcalá skrev i samband med rättegången två långa artiklar 7 och 10 februari 1997, här och här. I ingressen till artikeln 10 februari får Lundgren/Eldén och alla som vägrar se kulturen bakom hedersmord mothugg: ”Om vi av hänsyn till spirande främlingsfientlighet förtiger att mordet på Sara varit kulturellt betingat får vi snart också hålla tyst om förtrycket i Kina, Iran och på Kuba. Vilken rätt har vi då kvar att tala om rättvisa här hemma och i världen? Det är inte kulturimperialism att hävda att västvärldens föreställningar om individuella rättigheter står högre än fundamentalistiskt kvinnoförtryck.”

Det är lysande.

Arne Ruth slutade 1998 som chefredaktör, DN slog in på en annan linje med hjälp av hederskulturförnekaren Stefan Jonsson, som jag återkommer till och som 2008 i DN prisade de här hederskulturförnekarna

i det kommunistiska akademiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA) som jag har skrivit mängder med blogginlägg om, de förekommer även i min bok om MB. De anammade helt Eva Lundgrens teser, våldet mot kvinnor är problemet. Hederskulturförnekaren Paulina de los Reyes, se exempelvis det här blogginlägget 26 oktober 2023 där jag skriver om henne, utsågs att utreda hedersförtryck efter mordet på Fadime Sahindal. En hederskulturförnekare! Här är ett utdrag ur hennes rapport, s. 33.

Gayatri Spivak, som Reyes hänvisar till, är född i Indien i den högsta kasten, hon är kommunist, verksam i USA, en av upphovspersonerna till den kommunistiska extremt västfientliga postkoloniala teoribildningen som betonar hudfärg. Det är inte kvinnorna som i Indien bränns till döds när deras make avlidit, som den brittiska kolonialmakten på 1800-talet värnar om när de förbjuder änkebränning, utan sin egen överlägsenhet, säger Spivak. Reyes överför detta till Sveriges arbete mot hedersförtryck. ”Berättelsen om ’vita män som räddar mörka kvinnor från mörka män’ är en effektiv täckmantel för såväl kvinnoförtryck (av alla kvinnor) som kolonial dominans (över en bekönad andra)”.

Kolonial dominans. Sveriges ”vita” koloniala dominans över ”mörka” invandrare. På s. 40 hänvisar hon till hederskulturförnekaren Masoud Kamali som expert.

ArA-aktivisterna verkar i symbios med Muslimska brödraskapets aktivister, exempelvis Maimuna Abdullahi, Fatima Doubakil, Rashid Musa. Islamisten Maimuna Abdullahi har i många år suttit i ArA:s styrelse, hon är doktorand på Groglopos institution, Göteborgs universitet. Det var hon som tillsammans med islamisten Fatima Doubakil

drev en förtalsprocess mot Ann-Sofie Hermansson (S).

Stefan Jonsson har som journalist på DN varit en centralgestalt när det gäller introduceringen av den kommunistiska extremt västfientliga postkoloniala teoribildningen i Sverige. Han presenterar bland andra Gayatri Spivak i en lång artikel i DN 28 januari 1995 i en serie om postkolonialisterna.

Spivak är mer än extremt teoretisk och skriver fruktansvärt knöligt, vilken Jonsson förtjänstfullt kommenterar.

Men Sverige hade hunnit otroligt mycket längre i arbetet mot hedersförtryck om den postkoloniala teoribildningen aldrig hade importerats från USA med sitt kommunistiska svammel om strukturell rasism i Sverige och ”intersektionalitet”, ett ord som ju bara är en omskrivning av klasskamp upphöjd till tre: kön, ras, religion. Stefan Jonsson skriver en lång hyllningsartikel 27 maj 2008 till Masoud Kamali, ”Problemet är inte rasism” säger han,

utan att politiker och andra beslutsfattare inte vill ta till sig ”vetenskapens rön”, den utredning som integrationsminister Jens Orback 2006 ansåg inte höll måttet. ”Vi ville att den strukturella diskrimineringen skulle identifieras och beläggas för att se dess omfattning. På den punkten är vi inte tillfredsställda, säger Jens Orback.”

Stefan Jonsson påstår att Kamali utsatts för ett drev. Kamali och de ovan nämnda kommunistiska ArA-aktivisterna är ”landets främsta experter på etniska relationer och integrationsfrågor”. Jonsson skriver om ”kunskapsinhämtning på hög vetenskaplig nivå”. ArA:s Paulina de los Reyes, Diana Mulinari, Irene Molina medverkade i utredningen. ArA:s Adrián Groglopo var sekreterare. I artikeln nämner Jonsson även Paul Lappalainens betänkande ”Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige”, som jag strimlar i min bok om MB. Stefan Jonsson är numera professor. Och ger sig 2013 ut för att vara expert på hederskultur, eller avsaknaden av hederskultur i Sverige snarare, vilket jag återkommer till.

Masoud Kamalis och ArA-aktivisternas postkoloniala integrationspolitiska maktutredning spolades alltså av dåvarande integrationsminister Jens Orback för att den inte tillfredsställande kunde belägga den så kallade strukturella rasismen i Sverige, en ovetenskaplig utredning som skrämmande nog fortfarande lever och frodas inom universitetet och myndighetssvängen, vilket Anna-Karin Wyndhamn kommenterar i en ledare i Göteborgs-Posten 11 oktober 2023, ”Skjutningar och sprängningar – men Göteborg utbildar om mikroaggressioner”. En anställd inom Göteborg hade kontaktat Wyndhamn och berättat om ett digitalt möte.

I september deltog hen på en digital kompetensutveckling som anordnats av arbetsgivaren. Över 150 medarbetare bestående av bland annat socialsekreterare, fritidsledare, enhetschefer och metodhandledare lyssnade på föreläsningar av tre forskare vid Göteborgs universitet. Temat var strukturell rasism.

Fortsättning följer.

30 november 2023

Mona Lagerström fil dr

Lisa Åberg har tagit ställning för Muslimska brödraskapets svenska gren, Hamas bröder. Jag har kommenterat det tidigare. Jag gör det än en gång, för statistikens skull.

Mahmoud Khalfi är en slipad politiker. Muslimska brödraskapet är en global politisk rörelse med politiska mål, att införa en teokrati, ett gudsvälde enligt deras tolkning av sharia. I Sverige är de en liten extremistisk sekt. Khalfi har inget mandat att uttala sig om kollektivet muslimer i Sverige.

Han säger att Jimmie Åkesson har mycket extremistiska åsikter. Khalfi representerar en mycket extremistisk rörelse. Han är inte rätt person att uttala sig om religionsfrihet.

Enligt hans rörelses ideologi är avfall från islam straffbart med döden. Enligt hans rörelses ideologi måste islams kvinnor vara beslöjade, vilket man kunde läsa i texter, som innan jag började kritisera dem, gick att ladda ner från hans moskés hemsida. Islams kvinnor har ingen frihet att välja sin klädsel.

Jimmie Åkesson säger: ”Jag riktar mig inte mot muslimer – jag riktar mig mot islamism och islamister.

Mahmoud Khalfi är islamist. Men det får tittarna inte veta. Han pratar om ”odemokratiskt”. Hans sekt är extremt odemokratisk. Han representerar en rörelse som enligt Sameh Egyptsons doktorsavhandling om Muslimska brödraskapets svenska gren ägnar sig åt ”organiserat hyckleri”. Det är det organiserade hyckleriet SVT borde belysa. Inte stärka.

SVT borde, innan SVT nästa gång springer till stora moskén i Stockholm för ett uttalande av Khalfi, göra en enkätundersökning bland landets muslimer, inklusive de 2 000 som enligt Khalfi besöker hans moské varje vecka, och fråga hur många som anser att Muslimska brödraskapet representerar dem.

27 november 2023

Mona Lagerström fil dr

Hamas grundades som Muslimska brödraskapets palestinska gren. Stockholms Lokal-TV informerar inte tittarna om att Mahmoud Khalfi representerar en glödande judefientlig global rörelse när han för femtioelfte gången får lägga ut texten om ”islamofobi”. Stockholms moské på Södermalm är svenska Muslimska brödraskapets högsäte! Det bör tittarna informeras om. Att moskén utsätts för vandalism är en sak, en allvarlig sak. Mahmoud Khalfi är något helt annat, men lika allvarligt.

De är fullkomligt sinnesrubbat! Ingen information om Muslimska brödraskapets svenska gren tränger in till SVT:s medarbetare! Att Muslimska brödraskapets svenska gren, där Mahmoud Khalfi har en central position, är kopplad organisatoriskt, ideologiskt och praktiskt politiskt till globala Muslimska brödraskapet har fastställts i Sameh Egyptsons doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige. Statsvetaren Khaled Salih var fakultetsopponent, här är hans redogörelse för Sameh Egyptsons avhandling.

Muslimska brödraskapet säger en sak utåt, det de vet att svenska politiker vill höra, och en sak inåt. Sameh Egyptson kallar det för ”organiserat hyckleri”.

SVT borde vid det här laget veta att allt Mahmoud Khalfi säger offentligt är hyckleri.

Aron Verständig är ordförande i Judiska Centralrådet och också Judiska församlingen i Stockholm. Han är en vald representant för landets judar. Judar är en grundlagsskyddad minoritet i Sverige. Mahmoud Khalfi representerar enbart MB:s lilla extremt judefientliga svenska sekt, inte landets brokiga skara islamtroende. Han har ingen som helst ställning som ordförande för landets islamtroende befolkning. Det borde SVT känna till och inte låta honom uttala sig om kollektivet ”muslimer”!

Muslimska brödraskapets grundare var inspirerad av Mussolini och Hitler och samarbetade med Hitler under andra världskriget. Jag vet inte hur många blogginlägg jag skrivit om Muslimska brödraskapets glödande judefientlighet. Jag skriver om den även i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige (2018). Här nöjer jag mig med att åter publicera ett antal bilder på antidemokraten Khalfi, en hycklare av rang.

Det borde betraktas som tjänstefel av skattefinansierade ansvarige utgivaren Lisa Åberg att likställa ordförande Aron Verständig och judarnas situation i Sverige med islamisten, separatisten, antidemokraten Mahmoud Khalfi och hans lilla extrema sekt!

Antisemitism är på riktigt. Anklagelse om ”islamofobi” är Mahmoud Khalfis metod att strypa kritiken av hans antidemokratiska verksamhet.

13 november 2023

Mona Lagerström fil dr

Falsariet Sions vises protokoll publicerades första gången 1905 i Tsarryssland. Will Eisners seriealbum om bakgrunden till falsariet och hur falsariet levt vidare publicerades 2005. Flera av hans andra seriealbum översattes till svenska, men inte detta viktiga album.

Det är för mig fullkomligt obegripligt att skolministrar i snart två decennier inte tagit Will Eisners seriealbum till hjälp i kampen mot judefientligheten.

Efter Hamas bestialiska attack mot Israel 7 oktober och det chockartade jublet bland vissa invandrare och demonstrationerna till stöd för Hamas är regeringens tal om krafttag mot den högljudda antisemitismen inte trovärdig om regeringen inte med omedelbar verkan låter översätta Will Eisners seriealbum och gör albumet till en obligatorisk skolbok.

Med tanke på hur oförblommerat judefientligheten vid universitet i USA uttrycks efter Hamas terrorattack är det skrämmande med Will Eisners bilder i slutet av albumet av ett besök på ett universitet i San Diego 2001 där han möttes av exakt samma judefientlighet hos studenter från en etnisk studentförening med stora judefientliga plakat.

Jag skriver om seriealbumet i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

12 november 2023

Mona Lagerström fil dr

Annika Strandhäll skriver på plattformen X: ”Socialdemokrater har alltid varit högerextremismens och nazismens motkraft.”

Varför då detta mångåriga samarbete med islamistiska Muslimska brödraskapet, ett samarbete jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg och också i min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige? Islamisten Omar Mustafa, med hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, var ju till och med så omhuldad av partiet att han 2013 valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse.

Anna Strandhälls uppmaning kommer efter det att det framkommit att det Socialdemokraterna kallar sitt ”systerparti”, Fatah, deltog i Hamas bestialiska attack mot Israel 7 oktober. Hamas bildades som Muslimska brödraskapets palestinska gren. Jag har i åtskilliga blogginlägg skrivit om Muslimska brödraskapets glödande judefientlighet och att grundaren var influerad av både Mussolini och Hitler och att en grupp ur Muslimska brödraskapets militanta gren till och med fick militär träning av Hitler.

När jag för många decennier sedan läste statskunskap vid Göteborgs universitet ingick Henry J. Schmandts bok De politiska idéernas historia (översättning Åke Landquist & Svante Hansson) i kurslitteraturen. Boken publicerades 1960, femton år efter andra världskrigets slut och under kalla krigets epok. Schmandt skriver:

Under första hälften av detta århundrade upprättades totalitära regimer på en avsevärd del av jordytan. Den andra hälften bevittnar en väldig kamp mellan totalitarismen och en fri livsform. Konflikten utkämpas just nu inte på slagfälten. Den befinner sig i ett stadium som blivit känt som ”det kalla kriget”, ett stadium varunder de kämpande under tävlan försöker bli starkare i fråga om rustningar, vetenskap och ekonomi. På 1920- och 1930-talen var fascismen [italiensk fascism och nazism] det allvarligaste hotet mot friheten, i dag är det kommunismen.
De två systemens teoretiska grundvalar är olika, men den aggressiva karaktären hos deras totalitarism är densamma. Ur praktisk politisk synvinkel är det liten skillnad mellan dem. Båda innefattar total statlig kontroll, personlig diktatur, individens fullständiga underordning under staten, förlust av individuella rättigheter och förkastande av konstitutionell styrelse (s. 437).

Vidare, notera än en gång att Schmandt använder samlingsbegreppet fascism om både Mussolinis fascism och Hitlers nazism:

Fascismen brukar kallas en högerextremistisk och kommunismen en vänsterextremistisk lära. Termerna ”höger” och ”vänster” är standardord i den politiska vokabulären. De uppkom en gång i tiden ur förhållandet att i det franska parlamentet [efter franska revolutionen 1789] de konservativa eller reaktionära partierna har sina platser till höger om talmannen och radikalerna till vänster. Ju närmare centern man kommer, desto moderatare blev partierna eller grupperna. Fascismen är en radikal doktrin, men eftersom den utger sig för att vara kommunismens ärkefiende och eftersom några av dess viktigaste karaktärsdrag (fastän i överdriven och vulgariserad form) liknar de ultrakonservativas, brukar den placeras längst ut till höger på spektrum, medan kommunismen befinner sig längst ut till vänster (s. 438, 439).

Islamismen, i Muslimska brödraskapets tappning, ”innefattar total statlig kontroll, personlig diktatur, individens fullständiga underordning under staten, förlust av individuella rättigheter och förkastande av konstitutionell styrelse”. Ärkefienden är den ”gudlösa” kommunismen, både staten och individen är underkastade Allahs lag, sharia, därför kallar jag islamismen för den shariapolitiska extremhögern.

I Sverige samarbetar vänstern med denna shariapolitiska extremhöger, exempelvis det kommunistiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA) och tidningen Dagens ETC. ETC har bedrivit klappjakt på Sameh Egyptsons forskning om Muslimska brödraskapet, bland annat genom att publicera fyra! ”recensioner”, alla negativa, av Sameh Egyptsons doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. ”Recensionerna” är skrivna av de vänsterprofilerade Bilan Osman, Anna Ardin, Martin Aagård, Henrik Arnstad, vilket jag kommenterar i det här blogginlägget. Förutom mängder med artiklar av Anna Ardin samt publiceringen av journalisten Bilan Osmans synnerligen hårdvinklade artikelserie till förmån för Muslimska brödraskapet om studieförbundet Ibn Rushd, vilket jag skriver om i det här blogginlägget. Osman går till och med så långt att hon påstår att Muslimska brödraskapet inte är verksamma i Sverige. Vilket Mahmoud Aldebe förklarade 2013 i samband med debaclet kring Omar Mustafas inval i Socialdemokraternas partistyrelse att MB visst är verksamma i Sverige.

Det var Mahmoud Aldebe som tillsammans med Mostafa Kharraki och Ahmed Ghanem,

grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, samarbetade med Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Broderskapsrörelsen, som nu heter Tro och solidaritet, om att få in MB:s islamister på ledande platser i riksdagsval och lokalval, vilket framkommer av Rapport 4/99 Delaktighet Identitet & integration:

Sameh Egyptson

visar i sin doktorsavhandling att ”muslimer” i ovanstående rapport enbart handlar om medlemmar i Muslimska brödraskapets svenska gren, alltså om islamister.

Socialdemokrater har alltid varit högerextremismens och nazismens motkraft?

7 november 2023

Mona Lagerström fil dr

Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken av att invånare i Sverige jublade så snart Hamas massaker på judiska barn och ungdomar blev känd, jublade så till den grad att de körde omkring i en tutande bilkaravan.

Det glödande judefientliga Muslimska brödraskapet jämför sin rörelses uniformspersedel med nunnedok, därför kallar jag uniformspersedeln för shariadok,

vilket jag skriver om i bland annat det här inlägget 1 januari 2023 där jag efterlyser en debatt om plagget på småflickor mellan mulla Mahmoud Khalfi, VD för Muslimska brödraskapets stora moské i Stockholm, och kardinal Anders Arborelius.

Mahmoud Khalfi var enormt flitig med att framföra hur kränkt han var av koranbränningarna, att det var barbariskt att bränna Koranen utanför hans moské, hur gärna han ville bli regeringens samtalspartner. Dialog, dialog, dialog.

Har han offentligt framfört önskemål om dialog och vikten av interreligiösa samtal med anledning av Hamas massaker? Har han över huvud taget uttalat sig om massakern? Att den var barbarisk?

Politiker: Inse detta. Shariadoket signalerar ”judar förtjänar döden”. Det finns en utomordentligt effektiv metod att ta avstånd från alla som i Sverige jublat över Hamas terrorattack och markera solidaritet med Sveriges judiska befolkning och visa att solidariteten inte bara är en läpparnas bekännelse. Förbjud shariadok i all offentligt finansierad verksamhet. Slå i ett enda dråpslag undan marken under fötterna på alla religiösa maktspelare som i moskéer och på internet påstår att shariadoket är Allahs lag och kvinnans plikt att bära, att en islamtroende kvinna begår en stor synd om hon inte täcker håret.

Markera att shariadoket är ett politiskt plagg som signalerar att sharia står över svensk lag. Gör fullkomligt klart för de religiösa maktspelarna att i Sverige stiftar riksdagen lagarna.

Till den som opponerar sig är svaret enkelt: Varsågod. Det står dig fritt att packa dina väskor och lämna Sverige.

Det vimlar av missionärer i Sverige. Alla har samma mål oberoende av vilken islamtolkning de representerar: att sprida islam och underminera den sekulära rättsstaten till fördel för sharia. Missionärerna siktar in sig på presumtiva konvertiter och invånare med rötter i islamdominerade länder med en likgiltig eller halvljummen inställning till islam och påstår sig vara experter på ”sann” islam. Missionärerna har hjälp av Saudiarabien, Qatar, Iran, Turkiet.

Det synliga tecknet på graden av missionärernas framgång är shariadoket, ett sent 1900-talsplagg, standardiserat, spritt över hela världen av Muslimska brödraskapet med hjälp av Saudiarabiens petrodollar och anammat av konservativa religiösa ledare. Och internet. Oberoende av om man googlar på huvudduk, sjal eller slöja kommer shariadoket upp och osynliggör hur kvinnor i Europa i generationer har täckt huvudet med en sjal, så som Englands drottning Elizabeth. Ett av de mest vanliga plagg kvinnor i generationer över hela Europa bar är bortsopat från internet. Sjal och shariadok är två helt olika plagg. Det ena neutralt. Det andra politiskt.

Jag bar sjal ända till långt in på 1990-talet då plötsligt Muslimska brödraskapets Helena Benaouda syntes överallt, i SVT, i varenda tidning, som om hon representerade islams brokiga skara trosfränder i Sverige. Lika plötsligt vimlade det i vissa invandrarkvarter av religiösa poliser som antastade kvinnor och påstod att de inte var ”riktiga” muslimer om de inte bar shariadok. Islamtroende kvinnor som i sina ursprungsländer aldrig burit shariadok blev i Sverige tvingade att bära plagget.

Politiker: De religiösa maktspelarna blir fler och fler. De hotar flickorna/kvinnorna med helvetet. Det är ett otroligt starkt vapen. Ge därför direktiv om en landsomfattande upplysningskampanj att Sverige har avskaffat helvetet. Ge Skolverket i uppdrag att informera vartenda skolbarn att helvetet inte finns i Sverige. I det här blogginlägget 3 juli 2017 redogör jag för Helvetesläran enligt Bibeln, Koranen och Ingemar Hedenius. Varenda lärare i Sverige, oberoende av vilket ämne de undervisar i, bör ha kunskap om professor Ingemar Hedenius (1908–1982) genomgång av helvetesläran och kunna diskutera helvetets vara eller inte vara utifrån sin ämneskunskap och vetenskaplig evidens.

Muslimska brödraskapet är en politisk rörelse som har ideologiserat islam och förvandlat religionen till en politisk ideologi, islamism. Muslimska brödraskapet grundat 1928, vars svenska gren är Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), är, vilket Hamas tydliggjort, en glödande judefientlig rörelse. Grundaren var influerad av både Hitler och Mussolini. Hamas bildades som Muslimska brödraskapets palestinska gren. När Hamas tog makten i Gazaremsan kunde kvinnor inte längre välja sin klädsel.

Muslimska brödraskapet är en pragmatisk rörelse som anpassar sig till omständigheterna i landet de verkar i. I Sverige brukar IFiS inte våld. Men målet är exakt detsamma som Hamas mål: en gudsstat styrd av MB:s tolkning av sharia. Och i den gudsstaten finns inte plats för några judar. Eller för kvinnor att själva välja sin klädsel.

Hamas har byggt sin militära infrastruktur under jord i Gazaremsan. Muslimska brödraskapets svenska gren har byggt sin demokratieroderande infrastruktur med hjälp av Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och Sida. IFiS har skapat myriader offentligt finansierade föreningar, förskolor, skolor, studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief. Ibn Rushd har tentaklerna ute och bedriver intensivt nätverkande överallt där de kan kamma hem bidrag och sprida sin makt, exempelvis det nu temporärt inställda samarbetet med föreningen Amanah i Malmö, en skapelse av Ibn Rushd vilket jag visar i det här blogginlägget 16 augusti 2021 ”Lena Posner Körösi: Vad håller du på med?”.

Så länge Folkbildningsrådet ger bidrag till Ibn Rushd kommer alla lokala myndigheters tjänstemän att följa Folkbildningsrådet, såvida inte lokalpolitiker kliver in och opponerar sig.

Ibn Rushd har kritiserats och kritiserats och kritiserats av forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren, av samhällsdebattörerna Johan Westerholm och Rebecca Weidmo Uvell, av forskaren Sameh Egyptson, av mig här och här.

Folkbildningsrådet tvingades tillsätta en utredning och valde en av de sina som utredare, Erik Amnå, tidigare studieförbundet Bildas förbundsordförande. Som väntat blev det inte tal om att dra in bidragen till Ibn Rushd. Amnå slätade över den hårda kritiken mot Ibn Rushds ständiga inbjudan av talare med en känd judefientlig retorik som olycksfall i arbetet. Det räckte med att Ibn Rushd lovade att bättra sig.

Politiker: Ni behöver inte ta till våld för att slå ut Muslimska brödraskapets infrastruktur i Sverige. Ni har ytterligare ett makalöst effektivt medel utöver förbudet av shariadok i all offentligt finansierad verksamhet: Stryp pengaflödet. Stäng ner SST, MUCF, stryp Folkbildningsrådets bidrag till Ibn Rushd och Muslimska brödraskapets infrastruktur är utslaget.

Hyckleriet håller inte längre. Nu finns Sameh Egyptsons doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. Sameh Egyptson fick hjälp av biträdande handledaren statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg, Örebro universitet, att förvandla sitt omfångsrika källmaterial till en statsvetenskaplig doktorsavhandling.

Även Erik Amnå är professor emeritus i statskunskap vid samma universitet. Mats Lindberg värnar om den svenska demokratin och hur offentliga medel används. Erik Amnå värnar om kompisgänget och struntar fullkomligt i att offentliga medel används i syfte att underminera den sekulära rättsstaten.

SVT:s nonchalanta inställning till shariadoket
Muslimska brödraskapets aktivister jobbar stenhårt på att normalisera shariadoket och framställa det politiska plagget som religiöst. Jag har i åtskilliga inlägg beskrivit hur Muslimska brödraskapets aktivist Kitimbwa Sabuni

bearbetade SVT i mars 2013 i syfte att förmå SVT att låta nyhetsuppläsare bära shariadoket. Hans hustru Fatima Doubakil drog i augusti 2013 i gång en kampanj för plagget, som fick gehör hos Gudrun Schyman, Feministiskt initiativs partiledare, tidigare Vänsterpartiets ledare.

Kampanjen löd: ”I morgon beslöjar vi oss av solidaritet”. Solidariteten gällde en gravid kvinna som på grund av att hon bar shariadok skulle ha blivit misshandlad så allvarligt att hon förlorade medvetandet. Uppgiften om misshandeln spreds blixtsnabbt. Vad jag vet har aldrig någon uppföljning av ärendet publicerats, som polisanmälan, rättegång, dom.

Som ordförande för Feministiskt initiativ ställde sig Gudrun Schyman mer solidarisk med islamister och med hederskulturförnekande Antirasistiska akademins (ArA:s) importerade kommunistiska teorier, se föregående inlägg, än med flickor/kvinnor i hederskulturmiljöer som är utsatta för en extrem social kontroll, landets svagaste grupp, i trängande behov av politikernas röst som för deras talan.

Mängder med unga kvinnor misshandlas av familjen för att de vägrar bära shariadoket, döttrar utestängs, dödshotas, dödas. SVT visar program om hur unga kvinnor som vägrar bära shariadok tvingas fly från sina familjer och lägga bakom sig hela sitt sociala liv. Men informationen sprids inte till SVT:s övriga medarbetare!

Mitt blogginlägg 19 december 2022 om gyttjebrottningen i SVT Sverige möts 14 december 2022 ”Slöjförbud i skolan” visar SVT:s totala brist på intresse för vad shariadoket står för.

Sofie Löwenmark skrev med anledning av SVT:s program på Doku.nu 16 december 2022 ”En krönika om slöjan och friheten” om domar hon läst kopplade till shariadoket. ”Jag har de senaste åren gått igenom hundratals domar och ärenden om tvångsvård av barn enligt LVU där hedersförtryck i allmänhet och slöja i synnerhet har varit centrala omständigheter för tvångomhändertaganden. Det är inte någon upplyftande läsning. Men den är tydlig.”

SVT:s tajmning att visa serien Kaeli dejtar med start 26 oktober 2023 är makaber, liksom påannonsen där shariadoket är i svenska flaggans färger.

Jag har lagt till texten om shariadok på den här bilden tagen från kontot Granskning av public service på plattformen X som skriver: ”Hijab är inte ett klädesplagg som alla andra. Det är ett hån mot alla de kvinnor som längtar efter, eller kämpar för sin frihet att göra nöjesprogram i statlig television som syftar till att normalisera användningen av hijab – och kan inte ses som något annat än att @SVT tar ställning för hijab.”

Jag har i flera inlägg visat hur angelägna SVT är att i nyhetsprogram normalisera shariadoket både på barn och vuxna, som om det bara skulle finnas en tolkning av islam.

SVT Stockholm 27 oktober informerar i vanlig ordning inte tittarna om vilken extrem tolkning av islam Mamma Uniteds koordinator representerar.

Politiker: Förbjud shariadok i all offentligt finansierad verksamhet, inklusive SVT. Judar förtjänar inte döden.

Till den som opponerar sig mot förbudet finns som sagt ett enkelt svar: Varsågod. Det står dig fritt att packa dina väskor och lämna Sverige.

31 oktober 2023

Mona Lagerström fil dr

På SVT 2 visas 25 oktober Gorki Glaser Müllers dokumentär Gorki versus Pinochet med anledning av att det är 50 år sedan Pinochets militärkupp i Chile. Dokumentären är en personlig berättelse om Gorkis familjs flykt och livet i Sverige. Föräldrarna var aktiva i motståndsrörelsen mot Pinochets militärdiktatur. En mycket farlig verksamhet, vilket tvingade föräldrarna att fatta beslut om sig och sina barns framtid. Modern och barnen flyttade till Sverige, fadern stannade kvar.

Bland annat intervjuar Gorki Glaser Müller professorn i ekonomisk historia Paulina de los Reyes, flykting från Chile, vars hederskulturförnekande aktivism jag har skrivit mängder med blogginlägg om, som de här Utrota vitskallarna! 1 och Utrota vitskallarna! 2 (en liten pjäs om den postkoloniala teoribildningen, del 3 saknas), liksom det här senaste från 1 september 2023 om monstren som satt käppar i hjulet för Sveriges arbete mot hedersförtryck. Jag skriver också om henne i min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018), där jag efterlyser att hon och övriga inbördeskrigare i det akademiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA) utvisas, deporteras, förpassas ut ur Sverige.

Paulina de los Reyes kände sig liksom Gorkis familj tvingad att lämna Chile. Gorki Glaser Müller frågar henne: ”Är det någonting du pratar om, ditt motståndsarbete?” Alltså motståndsarbetet i Chile, inte Sverige. Hon svarar:

Hon fick barn.

Hanna Stjärne: Ge Gorki Glaser Müller i uppdrag att dokumentera Paulina de los Reyes motståndsarbete i Sverige, hennes hat mot nationalstaten, som är ett ”fängelse”, hennes hat mot den svenska historien, som enligt henne är exkluderande och därför borde skrotas, hennes hat mot svenskarnas ”vita” hud, hur hon har utnämnt landets invandrare till ”de förtryckta”, ”de koloniserade”, och svenskarna med sin ”vita” hud till ”förtryckarna”, ”kolonialmakten”, hur hon spridit den från USA importerade extremt västfientliga postkoloniala teoribildningen, som är en ny form av klasskampsretorik där den hatade borgaren har ersatts av ”vita” européer.

Hur hon 1997 gick till storms mot svenska kvinno- och genushistoriker,

”vita medelklassfeminister”, och dömde ut som rasism deras efterlysning av forskning om skillnader mellan olika kulturer för att försöka förstå mekanismerna bakom de inträffade hedersmorden och sänkte ända sedan dess en tung presenning över Sveriges arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Hur hon 2003 tillsammans med den ökända hederskulturförnekaren sociologen Masoud Kamali sprängde den pågående utredningen om fördelningen av makt och inflytande ur ett integrationspolitiskt perspektiv, där de båda ingick, fick en egen utredning av integrationsminister Mona Sahlin (S), ledd av Kamali, i vilken de påstår att Sverige är genomsyrat av ”strukturell rasism”, en utredning där flera ArA-aktivister ingick och som integrationsminister Jens Orback (S) underkände 2006, men vars ovetenskapliga påståenden lever kvar och sprids inom förvaltningen år 2023! se Anna Karin Wyndhamns artikel i Göteborgs-Posten 11 oktober 2023 ”Skjutningar och sprängningar – men Göteborg utbildar om mikroaggressioner”.

Det är fullkomligt sanslöst. Wyndhamn skriver om ett direktiv, ”Göteborgs Stads plan för att stärka insatser mot rasism 2020-2023”. Jag har i flera inlägg, liksom i min bok, skrivit om den nationella planen mot rasism, hur ArA i juni 2015 skrev brev till regeringen att de var bäst på forskning om rasism i Sverige, hur de tack vare S-regeringen och Ulf Bjereld fick miljoner från Vetenskapsrådet så att de kunde etablera Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), Uppsala universitet, hur Muslimska brödraskapets aktivister bjöds in av kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) till sakråd och hur ”islamofobi” på deras begäran hamnade i nationella planen mot rasism, misstag som uppenbarats i dagarna då professor Mattias Gardell från CEMFOR, som är Muslimska brödraskapets främsta försvarare, bjöds in till Forum för levande historia för att fem dagar efter Hamas fasansfulla attack mot Israel tala om hans fullständigt ovetenskapliga rappakalja om ”islamofobi”. Hamas bildades som Muslimska brödraskapets palestinska gren. Muslimska brödraskapets svenska gren bjöd år efter år efter år, trots massiv kritik, in talare kända för sin extremt judefientliga retorik.

Jag har i åtskilliga blogginlägg skrivit om Muslimska brödraskapets glödande judefientlighet. Och hur Mattias Gardell kallar all kritik av Muslimska brödraskapet för ”islamofobi”, se exempelvis det här inlägget 8 januari 2019, Den ökända hästen från Troja.

Enligt Paulina de los Reyes är det rasism att utreda normer och makthierarkier i de invandrargrupper som bosatt sig i Sverige och hackordningen mellan olika invandrargrupper och invandrares inställning till Sverige, svensk lag och svenska normer. Läs det jag skriver i Utrota vitskallarna!.

Nyamko Sabuni (FP/L) ägnar sig således åt rasism när hon inför valet 2006 ger ut skriften Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige.

Liksom också Eduardo Grutzky (flykting från Argentina med mångårig erfarenhet av arbete mot hedersförtryck i Sverige) och journalisten och författaren Lars Åberg ägnar sig åt rasism när de 2013 publicerar boken Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige,

eftersom hedersförtryck är ”en konstruktion” som låter påskina att ”vita” svenskar är överlägsna ”bruna” invandrare.

Bokens oläsliga text överst lyder: ”Gastkramande vittnesmål om statens feghet inför hedersvåld.” (Nathan Shachar, Dagens Nyheter)

”En lågmäld, skakande bok.” (Ingalill Mosander, Aftonbladet)

Böckerna skildrar helvetet på jorden för unga människor i Sverige. Ett helvete Paulina de los Reyes i över två decennier bromsat forskning om.

Invandrares skrämmande jubel efter Hamas fasansfulla attack, och judefientliga ramsor som skanderas i demonstrationer, liksom LVU-kampanjen, borde leda till ett drastiskt paradigmskifte: att nationell plan mot rasism med omedelbar verkan hamnar i dokumentförstöraren, liksom att det ovetenskapliga begreppet ”islamofobi”, ett ord för att tysta kritik av politisk islam, stryks i alla offentliga handlingar och information utgår till nationella, regionala och lokala myndigheter att inte en skattekrona ska gå till ”kampen mot islamofobi”.

Ett paradigmskifte från importerad klasskampsretorik om Sverige som genomsyrat av ”strukturell rasism” till total fokus på invandrarkulturer och judefientlighet. En ny nationell plan bör omgående upprättas som siktar in sig på makthierarkier i invandrade kulturer, hackordningen mellan olika etniciteter, invandrares inställning till den sekulära rättsstaten och till judar.

Hanna Stjärne: Paulina de los Reyes har ett gigantiskt ansvar för det kaos Sverige i dag befinner sig i på grund av hennes anklagelser att det är rasism att utreda skillnader mellan olika kulturer. Ge filmaren Gorki Glaser Müller i uppdrag att göra en dokumentär om Paulina de los Reyes och de andra aktivisterna i ArA från Sydamerika

och deras skattefinansierade motståndsarbete mot den västerländska demokratin.

26 oktober 2023

Mona Lagerström fil dr