Detta är ett långt inlägg i syfte att få till stånd en politisk diskussion om var gränsen går mellan yttrandefriheten och demonstrationsfriheten och Palestinademonstrationernas judehat och förnedringsritualer på våra gator och torg sedan Hamas vidriga terrorattentat mot civila israeler 7 oktober 2023. Inlägget avslutas med kommunisten Dror Feilers försvar för Palestinademonstrationerna.

Religion är tolkning. Islamism är tolkningen att islam och politik är oupplösligt förenade. Islamism är den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen, nazismen, vilket jag återkommer till. Den 17 november 2024 publicerade statsvetaren och terrorforskaren Magnus Norell i Kvartal en utomordentligt viktig artikel som alla partiledare och SVT:s ovanstående programledare bör lära sig utantill, vartenda ord, ”Sverige dåligt rustat när islamismen växer i Europa”. Norell inleder med följande ord:

Frågan om politisk islam – dess olika delar, utbredning och aktiviteter – har i Sverige varit radioaktiv under ganska många år nu.

Jag återkommer till Norell i slutet av inlägget.

OBS: Inlägget handlar enbart om organiserade demokratifientliga tolkningar av islam och berör inte den enskilda islambekännarens personliga tro.

Inlägget berör inte heller grupper som i Sverige uttalat använder sig av våld i islams namn, vilket extremt judefientliga islamistiska Muslimska brödraskapets svenska gren, Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), inte gör. Hamas, grundad 1987, är Muslimska brödraskapets palestinska gren som har som mål att med våld utplåna Israel. Det som förenar IFiS och Hamas är den islamiska antisemitismen. Utöver den islamiska antisemitismen finns den kommunistiska antisemitismen. I dessa Palestinademonstrationers dagar är det på sin plats att lyfta fram bakgrunden till båda dessa former av antisemitism.

Ulf Kristersson: När kommer Moderaternas vitbok om judefientliga Muslimska brödraskapets Abdirizak Waberi, riksdagsledamot 2010–2014? Han var när han kandiderade till riksdagen IFiS ordförande och känd för sina extrema åsikter. Mer om Waberi strax.

Är du beredd att ta en offentlig debatt med Richard Jomshof (SD) om islam? Du har ju i egenskap av partiledare offentligt kritiserat honom för att ha en kritisk inställning till islam. Det är ett utmärkt tillfälle att demonstrera dina kunskaper om den islamiska läran och om islamismer. Mer också om det strax.

Kan du räkna upp de demokratifientliga islamiska organisationer, förutom Muslimska brödraskapet, som etablerat sig i Sverige? Kan du räkna upp alla avknoppningar till Muslimska brödraskapet, alltså IFiS, som finansieras med skattemedel? Det är riksdagsval snart och det är viktigt att väljarna får klara besked om din kunskapsnivå och din inställning till inte bara demokratifientliga islamiska organisationer i Sverige utan också extremt judefientliga islamiska organisationer. Ta den här bilden till exempel där du 2 februari 2023 bjuder in Muslimska brödraskapets aktivister till Sagerska huset. De inbjudna männen säger sig representera ”den muslimska gruppens röst”, ”det muslimska civilsamhället”. Hur många civilsamhällen finns det i Sverige?

Kan du räkna upp alla moskéer som de senaste decennierna byggts i Sverige samt vilka tolkningar av islam de olika moskéerna representerar, vilka som styr moskéerna och hur moskéerna finansieras? Dessa nybyggnader och deras verksamhet förväntar man sig att en statsminister har koll på eftersom de utgör ett så flagrant brott mot det svenska landskapet och den svenska hårt förvärvade jämställdheten. Sverige liknar mer och mer Mellanöstern. Jag har varit aktivist för flickors och kvinnors rättigheter sedan andra halvan av 1960-talet och jag är förbannad, för att inte säga rasande på politikernas slapphet och släpphänthet i dessa frågor när det gäller just islamiska verksamheter. Varenda moské är ett kvinnofängelse, ett hot mot individuella fri- och rättigheter och en maktbas för islams prästerskap. Ju fler i moskéns församling som inte kan läsa och skriva eller förstå svenska desto större maktbas och desto större hot mot svenska seder och bruk och krav att islamiska normer ska efterlevas.

Beskriv för väljarna din och partiets reaktion på Sofie Löwenmarks och Lars Jonsons artiklar i Doku publicister 26 juli 2023 om kampanjen en moské i varje stad ”Vi mår bra”: ”Mosképrojektet i koranbränningens kölvatten” och 4 februari 2024 i ”Judehat och jihad i mosképrojektets skymningsland”. I artikeln 2023 skriver de:

Frågan om vad moskékampanjen kan komma att innebära för Sverige på kort och lång sikt behöver diskuteras av politiken och media inte minst eftersom moskéernas inriktning har stor betydelse för t.ex. risker för radikalisering. Att frågan är svår och känslig får inte hindra den diskussionen.
Sverige riskerar annars att med öppna ögon hamna i en situation med ökade motsättningar på religiös grund.

Detta skrev de alltså för tre år sedan. Artikeln 2024 om judehat och jihad är skrämmande, den är skriven efter Hamas terrorattack på civila israeler 7 oktober 2023.

Islamisk antisemitism
I boken Nazis, Islamic antisemitism and the Middle East (2024) definierar forskaren Matthias Küntzel islamisk antisemitism som en sammansmältning av Koranens negativa verser om judar, den föraktfulla synen på judar och judars lägre sociala status under islams förmoderna tid, som han menar inte är antisemitisk, och 1900-talets västerländska konspiratoriska antisemitism. Efter att, enligt den islamiska traditionen, med våld och massakrer ha oskadliggjort de judiska stammarna i oasen Medina, dit Muhammed och hans följeslagare emigrerade år 622, erövrade Muhammed oasen Khaybar år 629, den första oas han erövrat. Det är den erövringen ramsan Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé skall återvända! anspelar på. Löwenmark och Jonson visar i artikeln 2024 hur den ramsan är gångbar i dagens Sverige. Nio hundra judar ska ha dödats. De överlevande judarna kapitulerade under villkoret att om de fortsatte att bebo oasen måste de ge hälften av jordbrukets avkastning till muslimerna, vilket blev förebilden för det som kallas dhimmi-avtalet, som innebar en särskild skatt och också kom att gälla även kristna medborgare i en muslimsk stat. Judarna som var medborgare i en muslimsk stat beskyddades under förutsättning att de accepterade att vara föraktade, bli nedlåtande behandlade, inte utöva sin tro offentligt, inte bygga synagogor, agera som slav om det var absolut nödvändigt att samtala med en muslim, i affärer exempelvis. Juden utgjorde inget hot så länge juden accepterade sin underordnade ställning. Någon judisk stat och därmed politisk och militär maktapparat existerade inte. Juden var svag, marginaliserad och föraktad, ingen värdig att ägnas något intresse. Annat var det med de kristna, framhåller Küntzel. I och med korstågen blev de kristna islams främsta fiender.

Det ändrades mitt under första världskriget då Balfourdeklarationen 1917 offentliggjordes som förkunnade att den brittiska regeringen stöder förslaget att upprätta ett judiskt hemland i Palestina, det vill säga Syriens södra provins.

De två viktigaste aktörerna som med alla medel, inklusive terror, avsåg att förhindra upprättandet av ett judiskt hemland i Palestina och som, med hjälp av Hitlers propagandaapparat, över Mellanöstern och Nordafrika spred en sammansmältning av islamisk och kristen judefientlig tradition är Jerusalems mufti Amin al-Husseini (1895–1974), enligt Küntzel den första moderna arabiska ledare som använde sig av religionen för att rättfärdiga sin judefientlighet, något som sedan länge inte varit i bruk, och hans vapendragare i Egypten Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna (1906–1949).

Enligt den islamiska traditionen dödade profeten Muhammed judar. Enligt den europeiska kristna traditionen dödade judarna profeten, det vill säga Jesus, Guds son. I de medeltida mysteriespelen, de som kallas passionsspelen, gestaltades detta gång på gång. Juden var någon att frukta, en mörk och dödlig kraft kapabel till illdåd av kosmisk ondska. Enligt Küntzel var det bara på kristen mark propagandan om judarnas världskonspiration kunde uppstå och frodas och utvecklas till antisemitism. Under 1900-talet utnyttjade Amin al-Husseini den europeiska kristna idén om judarna som representanter för kosmisk ondska i sin kamp att hindra upprättandet av ett judiskt hemland i Palestina.

Palestina, Syriens södra provins, var sedan århundraden en del av Osmanska riket, det vill säga turkarnas rike. Under första världskriget ställde sig turkarna på Tysklands sida, strider pågick i hela Syrien, general Edmund Allenby angrep från söder och intog Jerusalem december 1917. Tyskland förlorade kriget, Osmanska riket styckades upp av segrarmakterna. På uppdrag av Nationernas förbund förvaltade britterna det som fick namnet brittiska Palestinamandatet 1920 till 1948, Frankrike förvaltade Libyen och Syrien. År 1921 styckade britterna av området öster om Jordanfloden, gav området namnet Transjordanien och utsåg Abdullah, son till Mekkas sherif, som under kriget samarbetat med britterna, till emir, Abdullah blev kung 1946.

Amin al-Husseini, redan i ungdomen anhängare av arabisk nationalism, medlem i Jerusalems sedan århundraden inflytelserika klan Husseini, utsågs av britterna till Jerusalems mufti 1921, han lydde därmed under britterna som var bundna av Balfourdeklarationen. I boken Nazi propaganda for the Arab World (2009) redogör forskaren Jeffrey Herf, som grävt i arkiven, för en korrespondens som visar att Husseini två månader efter Hitlers makttillträde 1933 gjorde ett besök hos den tyska konsuln i Jerusalem och erbjöd sina tjänster. Husseini ska ha framfört att han hoppades att den nya regimen i Tyskland skulle sprida fascistiskt antidemokratiskt ledarskap till andra länder, att det judiska inflytandet på ekonomin och politiken var skadligt överallt och behövde bekämpas. Husseini ska också ha sagt att muslimerna hoppades att judar skulle bojkottas i Tyskland, eftersom en bojkott av judar sedan med entusiasm skulle anammas i hela den muslimska världen. Konsuln ska ha rapporterat till tyska UD att antijudiska känslor inte var vitt spridda hos den arabiska befolkningen men förekom i de högre samhällsskikten och bland intellektuella som var motståndare till den judiska immigrationen, judiskt köp av mark och judiskt kapital.

En arabisk generalstrejk utbröt 1936 i Palestinamandatet som varade i sex månader, liksom våldsamma upplopp mot sionister och britter. Väpnade grupper hade etablerats både bland sionisterna och araberna, det var starka känslor på båda sidor. Britterna tillsatte en utredning. År 1937 kom Peelkommissionens rapport med förslag om att Palestinamandatet skulle delas i två stater, en mindre judisk stat och en större arabisk stat. Sionisterna biföll i princip. Husseini eldade på araberna att vägra blankt till en tvåstatslösning. Nya arabiska upplopp mot sionisterna och britterna. Husseini flydde och undkom därmed att fängslas av britterna. Han flydde till Libanon, sedan Irak, sedan Iran och fick under andra världskriget hjälp av italienska fascister och tyska nazister att först ta sig till Mussolini i Italien 10 oktober 1941 och sedan till Hitler i Nazityskland 28 november 1941. Från Berlin bedrev han på arabiska via kortvågsradio en hätsk judefientlig propaganda.

Jeffrey Herf redogör för Husseinis antijudiska propaganda från Berlin. Efter det att Rommels Afrikakår intagit den libyska hamnstaden Tobruk ökade den massiva antijudiska propagandan. The Voice of Free Arabism (VFA) hade 7 juli 1942 en radioutsändning med titeln: ”Döda judarna innan judarna dödar er!” Himmler hade sina mobila dödsskvadroner SS Einsatzgruppen redo att skickas till Nordafrika och Mellanöstern för att utrota judarna så snart Rommel intagit Alexandria och Kairo och ”befriat Egypten från den brittiska imperialismen”.

Efter andra världskriget ställdes Husseini inte inför rätta, trots att han var uppförd på förteckningen över krigsförbrytare. Han flydde till Schweiz som överlämnade honom till Frankrike som satte honom i husarrest utanför Paris. Frankrike ville inte stöta sig med den arabiska befolkningen och vägrade lämna ut honom till britterna. På olika vägar tog sig Husseini till Kairo, där han i juni 1946 välkomnades av Hassan al-Banna som den stora ledaren.

I likhet med 1937 bidrog Husseini till att arabstaterna vägrade acceptera Förenta Nationernas delningsförslag 1947. Även Hassan al-Banna gjorde allt han kunde för att förmå arabstaterna att inte acceptera FN:s delningsförslag som skulle innebära etableringen av en judisk och en arabisk stat. Brittiska Palestinamandatet upphörde officiellt 15 maj 1948, britterna avslutade mandatet midnatt 14 maj, staten Israel utropades 14 maj. Flera arabländer attackerade den nya staten Israel, som slog tillbaka. Kung Abdullah av Transjordanien passade på att annektera ett stort område på andra sidan Jordanfloden och östra Jerusalem, Egypten annekterade Gazaremsan. Transjordanien bytte namn till Jordanien nu när landet fanns på båda sidor om Jordan. Terrorister fanns på båda sidor. Folke Bernadotte, FN:s medlare i konflikten, mördades 17 september 1948 av den sionistiska terrororganisationen Sternligan.

Redan när Hassan al-Banna utexaminerades som lärare 1927 i Kairo skickade han telegram till Husseini i Jerusalem. Också när han grundade Muslimska brödraskapet 1928 skickade han telegram till Husseini. Via Husseinis kontakt i Kairo förmedlades under senare delen av 1930-talet ekonomiska bidrag från nazisterna till Bannas aggressiva propaganda mot ett judiskt hemland i Palestina. Muslimska brödraskapets högkvarter i Kairo blev mötesplats för ledarna för den palestinska motståndsrörelsen som koordinerade sina ansträngningar med Brödraskapet, som ju den här tiden helt saknade möjligheter att militärt bistå Palestina. Dock bidrog de mer än gärna till att ge sig på Egyptens judiska befolkning.

Den, enligt den islamiska traditionen, föraktade och marginaliserade juden sammansmälte Husseini och Banna med den västerländska konspiratoriska synen att judar i hemlighet styr hela världen och tillade att judarna vill utplåna islam. Enligt Brödraskapets egna publikationer 1937 är ”judarna muslimernas historiska fiender och hyser det största hat mot Muhammeds nation”. Därför såg Muslimska brödraskapet ingen skillnad på judendom och sionism. Enligt en ledande Brödraskapsman är ”varenda jude sionist”.

Küntzel lyfter fram Hamas stadgar som exempel på islamisk antisemitism. Vem minns inte de förnedrande ceremonier Hamas iscensatte när gisslan frigavs. Juden ska veta sin plats!

Ulf Kristersson: Matthias Küntzel var 2016, alltså för tio år sedan, inbjuden till Sverige och höll ett tal. Om du inte redan har läst talet rekommenderar jag att du gör det. Han beskriver Muslimska brödraskapet. Om islamism säger han:

Our enemy, which is at the same time the enemy of most Muslims in the world, is Islamism in all its manifestations – and this is my first point.

Den islamiska antisemitismen, byggd på historierna, verkliga eller påhittade, tillförlitliga källor saknas, om hur Muhammed under 600-talet anställde blodbad på judar, sitter så djupt att när Hamas våldtog, lemlästade och dödade civila israeler och tog gisslan 7 oktober 2023 jublade folk i väst och slet ner bilder som sattes upp på gisslan med bön om att gisslan skulle friges. Här i Sverige har den islamiska antisemitismen via den massiva invandringen från Mellanöstern fullständigt exploderat och kastat all anständighet överbord.

Hatet mot Israel är också ett resultat av Sovjetunionens enorma propagandamaskineri sedan 1960-talet via sina kommunistiska KGB-agenter runt om i världen. En mycket känd svensk KGB-agent är Aftonbladets krönikör Jan Guillou. En annan mycket känd KGB-agent är karriärterroristen och mångmiljonären Yassir Arafat.

Kommunistisk antisemitism
Pogromerna i Tsarryssland är väl kända. Känt är också att Tsarrysslands hemliga polis i början av 1900-talet snickrade ihop falsariet Sions vises protokoll om den judiska världskonspirationen, ett falsarium Hitler stödde sitt judehat på. Sovjetunionen var i början positiva till Israel och röstade för FN:s delningsplan 1947 om att etablera en judisk och en arabisk stat i det brittiska Palestinamandatet. Stalin uppskattade de socialistiska kibbutzerna och såg Israel som en allierad i ansträngningarna att minska Storbritanniens makt i Mellanöstern. Det visade sig dock att Israel ställde sig på västmakternas sida, inte minst under Suezkrisen 1956. Och än värre, Israel slog ut arabstaternas sovjetbyggda flygvapenarsenal under sexdagarskriget 1967. Dessutom passade Israel på att lägga under sig kung Abdullahs annekterade område, som numera kallas Västbanken, och östra Jerusalem samt Egyptens annekterade Gaza. Moskva beslutade sig för att sänka Israel.

Genom att via den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB inleda ett propagandakrig i syfte att vända den islamiska världen mot Israel och samtidigt försvaga väst etablerade Moskva det som kallas Operation SIG (Sionistskiye Gosudarstva, som betyder sionistiska stater). Israels judiska historia skulle ersättas med en ny påhittad palestinsk identitet. Sions vises protokoll översattes till arabiska och spreds över hela Mellanöstern, vilket visar att ingen skillnad på sionister och judar markerades. (Se Honest Reporting 12/11 2025: ”The Lie Born in Moscow: How the USSR Invented Today’s Anti-Israel Narratives”.)

Ion Mihai Pacepa, högt uppsatt rumänsk underrättelseofficer, hoppade av till väst 1978. År 1987 publicerade han boken Red Horizons. Chronicles of a communist spy chief, storpocketupplagan 1990 är samma bok men med annorlunda undertitel, Red Horizons. The true story of Nicolae & Elena Ceausescus’ crimes, lifestile, and corruption. Rumäniens kommunistiska diktator Nicolae Ceauşescu (1918–1989) odlade kontakten med Yassir Arafat (1929–2004) och paraplyorganisationen PLO i hopp om att som fredsmäklare få Nobels fredspris. Enligt Pacepa skapade KGB Arafat och PLO. I september 2003 publicerade Pacepa artikeln ”The KGB’s Man” i Wall Street Journal. Pacepa inleder med att Israels regering vill utvisa Arafat eftersom han utgör ett hinder för en fredlig lösning. ”Men den 72 år gamla palestinska ledaren är mycket mer än det, han är en karriärterrorist, tränad, beväpnad och finansierad av Sovjetunionen och dess satelliter i decennier.” Under andra världskriget gick Sovjet över till de allierade. Efter kriget hamnade öststaterna under Sovjets totalitära styre. Rumänien var en av öststaterna, eller satelliterna. Terrorism har varit mycket lönsamt för Arafat, kommenterar Pacepa. När han skrev artikeln bedömde Forbes Magazine att Arafat var den sjätte rikaste bland världens ”kungar, drottningar & despoter” med mer än 300 miljoner dollar undanstoppade i schweiziska bankkonton.

Pacepa skriver att det under 1970-talet var hans ansvar att varje månad förse Arafat med 200 000 dollar i tvättade pengar plus skicka två fraktflygplan i veckan fyllda med uniformer och förnödenheter till PLO:s högkvarter i Beirut, samt att andra öststater gjorde ungefär likadant. Jurij Andropov var KGB:s högsta chef 1967 till 1982. År 1972 placerade Moskva Arafat och hans terrornätverk högt upp på Sovjetblockets underrättelsetjänsters lista över prioriterade ärenden. Rumäniens roll var att sälja in Arafat till Vita huset. Rumänien var Sovjetblockets mästare på att sälja in personer, skriver Pacepa. De hade redan fått Washington och de flesta kända amerikanska vänsterakademiker att tro att Ceauşescu, i likhet med Jugoslaviens Jusip Broz Tito, var en ”självständig” kommunist med en ”moderat” ådra. Enligt Pacepa skrattade Andropov när de två träffades i februari 1972 åt jänkarnas blåögdhet när det gällde celebriteter, att de var naiva nog att se upp till nationella ledare och att KGB skulle göra Arafat till just en sådan frontfigur och gradvis lotsa PLO närmare makten och statsbildning. Andropov trodde att amerikanerna trötta på Vietnamkriget och i hopp om fred i Mellanöstern tacksamt skulle ta emot möjligheten att bidra till att Arafat tog steget från terrorist till statsman. Strax efter Pacepas och Andropovs möte fick Pacepa KGB:s akt om Arafat.

Arafat, född i Kairo, släkt med Amin al-Husseini, en tid medlem i Muslimska brödraskapets studentförening i Kairo, grundade rörelsen Fatah (den palestinska nationella befrielserörelsen) i slutet av 1950-talet i Kuwait där han då var verksam. Fatah är den största rörelsen inom PLO. Mahmud Abbas, född 1935 i Palestinamandatet, då bosatt i Qatar, blev tidigt medlem. Abbas bedrev doktorandstudier vid ett universitet i Moskva och doktorerade 1982.

Paraplyorganisationen PLO (Palestinska befrielseorganisationen) bildades i Moskva 1964, stadgarna skrevs i Moskva. Arafat, skriver Pacepa, var en borgare som av KGB omskolades till en hängiven marxist. KGB gick till och med så långt att de raderade handlingar som angav att Arafat föddes i Kairo och ersatte dem med falska dokument som visade att han föddes i Jerusalem och därför var född palestinier. KGB tränade honom vid deras särskilda specialförbandsskola i Balasjicha öster om Moskva och beslutade i mitten av 1960-talet att han skulle skolas till rollen som PLO:s ledare. Moskva fick Arafat utnämnd till PLO:s högsta ledare 1969, Egyptens diktator Gamal Abdel Nasser, ”Sovjets marionett”, föreslog att han utnämndes.

KGB gav Arafat en ideologi och en image. ”Högstämd idealism var inget som gick hem i arabvärlden, därför gjorde de honom till en rabiat antisionist.” KGB valde också ut en ”personlig hjälte” åt Arafat, Amin al-Husseini. KGB uppmanade Arafat 1969 att förklara krig mot den ”imperialistiska sionismen”, ett uttryck Arafat ska ha påstått var hans egen idé, men enligt Pacepa var det ett sovjetiskt påfund, en modern variant av Sions vises protokoll. På KGB-chefen Jurij Andropovs uppmaning utmålades Israel i propagandan som en apartheidstat. Moskva lyckades 1975 få FN att förklara att ”sionismen är en form av rasism och etnisk diskriminering”, resolution 3379, upphävd 1991. Sovjetunionen upplöstes formellt 31 december 1991.

Rumäniens uppgift var att hjälpa Arafat att finslipa ”hans extraordinära fallenhet att vilseleda”. I boken redogör Pacepa för information som en annan man inom rumänska underrättelsetjänsten från egyptiska, jordanska och syriska underrättelsetjänster samlat in om Arafat, en skildring av Arafats fanatism, hans hängivenhet för saken, hans snåriga orientaliska manövrer, hans lögner och att han förskingrade PLO:s medel som han satte in på bankkonton i Schweiz (1990, s. 36). I januari 1975 kom Arafat och hans närmaste man Hani Hassan, som rumänska underrättelsetjänsten samarbetade med och utbytte information med, till Bukarest för att övertala Ceauşescu att hjälpa PLO att störta och mörda Jordaniens kung Hussein (Abdullah dog 1951). Jordanien skulle vara palestiniernas framtida nation styrd av PLO (s. 17).

I april 1978 gjorde Ceauşescu och hans fru Elena ett statsbesök i USA då Jimmy Carter var president. Ceauşescu hade arbetat hårt för att försöka medla mellan Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin, med ett nobelpris i sikte. Sadat hade gått med på att möta Begin i Bukarest. Månaden innan statsbesöket i USA skickade Ceauşescu Pacepa till Sadat i Kairo. Pacepa meddelade Ceauşescu att Sadat hade beslutat att acceptera Carter som medlare eftersom Sadat ansåg att Carter hade möjlighet att utöva större press på Begin. Sadat sa också att Carter ville ta in CIA, vilket Sovjetunionens diktator Leonid Brezjnev ville att Ceauşescu skulle sätta stopp för. Om Ceauşescu inte kunde bevara Bukarest som mötesplats ville Brezjnev att fredsförhandlingarna skulle ske i Genève och att Ceauşescu skulle övertala Carter att erkänna PLO eller åtminstone acceptera att tala med PLO. Pacepa skriver att han visste att det inte skulle bli en lätt sak att få med Arafat och PLO i en fredsprocess. ”Arafat är inte tillräckligt flexibel för att kunna förhandla med Carter”, säger han till Ceauşescu. ”Jag ska se till att han blir det! Allt du behöver göra är att se till att han kommer hit”, svarade Ceauşescu (s. 13). Och Arafat kom, i Ceauşescus statsflygplan.

Ceauşescu föreslog att Arafat skulle låtsas att han gjort upp med terrorismen. Låtsas och låtsas och låtsas tills väst tror på det. Ceauşescu säger att han kommer att vara i USA om mindre än två veckor, det är därför han bjudit in Arafat. Han vill att Arafat ska visa att Ceauşescu är den enda som har inflytande över Arafat. Det rör sig bara om några kosmetiska förändringar, att Arafat ska framställa PLO som en palestinsk exil-regering. Sedan kan han fortsätta med sin terrorism bakom kulisserna bäst han vill. Arafat vägrade blankt. ”Jag kompromissar aldrig. Jag kan inte och jag vill inte. Jag är revolutionär. Jag har ägnat hela mitt liv åt den palestinska frågan och Israels förstörelse. Jag tänker inte förändras eller kompromissa. Jag kommer aldrig att gå med på någonting som erkänner Israel som stat. Aldrig” (1990, s. 92). Det gjorde han heller aldrig på allvar. Som Pacepa skriver i artikeln, visserligen fick Ceauşescu aldrig något nobelpris men 1994 fick Arafat sitt ”därför att han till fulländning hade fortsatt att spela rollen vi gett honom. Han hade förvandlat sin terroristorganisation PLO till en palestinsk exil-regering (Palestinska myndigheten), alltid låtsats få slut på den palestinska terrorismen samtidigt som han lät den pågå med oförminskad styrka. Två år efter Osloavtalet hade israeler som dödades av palestinska terrorister ökat med 73 procent.”

Yassir Arafat draperade sig i en keffiyeh som symbol för Palestina och PLO och som sitt eget varumärke, vilket mycket framgångsrikt dolde att han var KGB-agent. ”Palestinasjalens” korrekta tygbit är Sovjetunionens röda flagga med den gula hammaren och skäran.

Amin al-Husseinis makt som ledare för motståndet mot Israel minskade när Nasser blev Egyptens ledare och tog sig an Palestinafrågan. Husseini motsatte sig PLO och uppmanade palestinierna att bojkotta mötet i Jerusalem 1964 (då under Jordaniens styre). I och med att Yassir Arafat blev PLO:s ledare 1969 insåg muftin att hans tid var ute. Kanske föreställde sig Husseini inte att från en kamp om Palestinas befrielse i islams namn det nu skulle bli en kamp om Palestinas befrielse i världskommunismens namn.

Den här tiden var Muslimska brödraskapet en ytterst marginell faktor. Rörelsen hade i omgångar förbjudits i Egypten, Hassan al-Banna mördades 1949, rörelsen deltog i militärkuppen 1952 som ledde till Nassers makt, men snart förbjöd han rörelsen, flertalet aktivister fängslades. Många flydde till Saudiarabien. Eftersom de var välutbildade mottogs de med öppna famnen. Ytterligare ett skäl till att Muslimska brödraskapet hamnat i skuggan var den starka sekulariseringsvåg som svepte över arabvärlden och gjorde Brödraskapets allomfattande betoning på islam mindre attraktiv.

KGB gav även PLO:s näst största rörelse PFLP och rörelsen DFLP pengar och vapen, vilket man kan läsa om i Bo J. Theutenbergs Dagbok från UD. Han utgår bland annat från Vladimir Bukovskys utsmugglade hemliga KGB-dokument och citerar ur ett brev 23 april 1974 från Andropov till Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev om att KGB sedan 1968 haft hemligt samarbete med Wadie Haddad, den kristna (grekisk-ortodox) terroristen med de spektakulära flygplanskapningarna. Wadie Haddad föddes 1927 i Palestinamandatet, kriget 1948 flydde han till Libanon och utbildade sig till läkare. Andropov beskriver i brevet Haddads långsiktiga plan för PFLP, som inkluderar sabotage och terrorattacker, och att Haddad ber KGB om teknisk hjälp. Andropov summerar att samarbetet med Haddad ger Sovjet viss kontroll över PFLP:s externa aktiviteter och ett inflytande som kan vara till nytta för Sovjet och att Sovjet via PFLP kan uppnå egna mål samtidigt som allt samarbete är hemligt. Haddad fick mängder med vapen som nattetid levererades på neutralt vatten utanför Adenviken, vapen som inte gick att spåra till Sovjet. Haddad var den enda utlänning som kände till att vapnen levererades av Sovjet.

Också DFLP lovades 1984 vapen om de levererade antika konstföremål. (Volym 3:2, s. 381–385, Volym 4:1, s. 105–111). DFLP, utbrytargrupp ur PFLP, grundades 1969 under namnet DPFLP (Democratic Popular Front for the Liberation of Palestine) av Nayef Hawatmeh f. 1938 i Jordanien, kristen, rörelsens namn förkortades 1975 till DFLP. Enligt engelska Wikipedia fick DFLP pengar från Sovjet sedan början av 1970-talet, efter 1975 fick DFLP en miljon dollar i månaden från Libyen. Pacepa skriver att han då han talade med Libyens diktator Muammar Khadaffi om Ceauşescus fredsplan i Mellanöstern och att ”förbättra” Yassir Arafats rykte i väst svarade Khadaffi: ”Varför fred? Det kommer aldrig att bli fred så länge Israel fortfarande existerar och jag fortfaraden lever.” ”Israel kommer aldrig att ha territoriell självständighet och säkerhet. Det borde stå klart för min Broder Ceauşescu” (1990, s. 108, 109).

Om terroristen Wadie Haddad, Kinakommunister och Palestinagrupper i Sverige kan man läsa i Gunnar Ekbergs bok De ska ju ändå dö: tio år i svensk underrättelsetjänst, publicerad första gången 2009, en högaktuell bok i dessa Palestinademonstrationstider. Det var Gunnar Ekberg som Peter Bratt och Jan Guillou i maj 1973 i tidningen Folket i Bild/Kulturfront avslöjade i det som kallas IB-affären. Den tidigare underrättelseagenten Håkan Isacson fick sparken av IB, eftersom han inte skötte sitt arbete. Han och Peter Bratt var gamla lumparkompisar. Isacson skvallrade om underrättelsetjänstens verksamhet för Bratt som invigde Guillou. Jag vill påminna om att det var Isacson, Bratt och Guillou som dömdes till fängelse för spioneri, inte Gunnar Ekberg som blixtsnabbt tvingades gå under jorden när artikelserien publicerades.

Perioden som Ekberg, f. 1945, alltså nästan tjugo år yngre än Haddad, skildrar är åren 1964 till 1974, mitt under kalla kriget. Från 1968 infiltrerade han Kinakommunisterna, även kallade maoisterna, och Palestinagrupper. Syftet med infiltrationen var att ta reda på om det fanns kontakter mellan vänstergrupperna och olika östländers underrättelsetjänster särskilt i Sovjetunionen, Östtyskland, Polen. I och med konflikten Sovjet Kina fanns det tecken på att de två länderna konkurrerade om vänstergrupper i väst och olika befrielserörelser, inte minst i Mellanöstern.

I Förordet skriver Ekberg: ”Titeln ’De ska ju ändå dö’ är ett direkt citat av Wadie Haddad, Folkfrontens (PFLP) operationschef när han för mig beskrev hur han såg på de unga människor som skulle utföra hans planerade terroraktioner” (s. 13). Samtidigt som Ekberg hade kontakt med Haddad hörde han på bilradion hemma i Göteborg 30 maj 1972 om en massaker på en flygplats utanför Tel Aviv. Bilen stannade. Han skriver: ”Jag satt och stirrade ut över Långedrag. Svetten rann innanför skjortan och jag hörde nyhetsuppläsaren avsluta rapporten med: ’Folkfronten för Palestinas befrielse har tillsammans med Japanska Röda Armén tagit på sig ansvaret för det blodiga dådet på Lod-flygplatsen utanför Tel Aviv.’” Ekberg kommenterar: ”I Folkfrontens strategi ingick en tydlig definition av fienden. Alla som reste till eller hade någon som helst förbindelse med Israel, sionismen eller USA-imperialismen var att betrakta som fiendesoldater och därmed legitima mål. Detta oavsett nationalitet, ålder eller vistelseort” (s. 288).

Om de japanska aktivisterna säger Waddad till Ekberg vid ett senare möte som handlade om Ekbergs expertkunskaper gällande dykning: ”Visste du förresten att japanerna fullt och fast trodde att de skulle bli stjärnor i himlen när de offrade sig i vår Lod-operation?” (s. 314). ”En bärande teknik, eller kalla det strategi, är att våra nya hjältar ska offra sig när de genomför sina operationer. […] Metoden kommer att spara massor av tid och resurser åt oss. Vi behöver bara utbilda våra operatörer i det de behöver kunna för att ta sig till målet och utföra själva attacken, skjuta fienden eller detonera bomben. […] Dom ska ju ändå dö. Och framför allt, då springer de inte omkring och pratar efteråt” (s. 315). En metod som enligt Ekberg inte lämpade sig för dykare. I Fatahs och PFLP:s träningsläger i Mellanöstern som Ekberg blev guidad till fanns småpojkar i åldern fem till tolv år som vapentränades och hjärntvättades att älska kampen och döda den hatade fienden (s. 164, 205).

Som nämnts är Ekbergs bok om Kinakommunisterna och de olika Palestinagrupperna för femtio år sedan högaktuell efter Hamas terrorattack på civila israeler 7 oktober 2023 och alla Palestinademonstrationer Hamas terrorattack gett upphov till, inklusive ropen Befria Palestina. Det mest slående med Ekbergs bok är att islam över huvud taget inte nämns. För femtio år sedan handlade Palestinas befrielse om att utplåna Israel, erövra Jordanien och upprätta ett kommunistiskt styre, kallat folkdemokrati, i Palestina och Jordanien, en del av den kommunistiska världsrevolutionen. Wadie Haddad sa till Gunnar Ekberg: ”Vi vill skada Israel och motverka alla fredsprocesser” (s. 221).

Från Husseinis och Bannas befria Palestina i islams namn till PLO:s befria Palestina i kommunismens namn till Hamas befria Palestina i islams namn. Hamas stadgar är ett religiöst dokument.

Den unge Gunnar Ekberg bodde hos sina föräldrar i Malmö och var en hängiven sportdykare. Tillsammans med en kamrat gjorde han vrakdykningar. I boken skriver han att en sovjetisk trålare sjönk i södra Öresund en söndag i april 1964 efter en kollision med en dansk fregatt och efter att han hört om händelsen på dansk radio begav sig han och kamraten helgen efter ut på vattnet för att leta efter vraket. Kamraten som inte hört något hade först ringt runt till olika myndigheter som inte visste något men en lots hade antecknat hans namn. En sovjetisk högsjöbogserare låg ankrad där de trodde att vraket låg. Ekberg beskriver hur de fick gå ombord på båten och sedan tillsammans med en rysk dykare ta sig ner till vraket. Efteråt har han förstått att ryssarna kan ha låtit dem dyka eftersom båten ankrat direkt i vraket och de inte visste exakt hur ankaret satt. Dagen efter knackade Försvarsstabens särskilda avdelning på hos kamraten. Lotsen som kamraten talat med hade kontakter med Säpo, även tullen hade bevakat högsjöbogseraren och sett de två sportdykarna och deras bil när de lastade ur sina dykarattiraljer och spårat bilen. Kamraten fick frågan om han kunde tänkas dyka på trålaren igen. Kamraten svarade att han inte dök ensam och kontaktade Ekberg. De två dök på vraket när högsjöbogseraren farit sin väg och hittade en del dokument som de lämnade över. Ny uppmaning efter en tid: ”Töm trålaren till varje pris” (s. 42). IB kallas genomgående i boken för Firman. Ekberg gjorde sin värnplikt vid Kustartilleriet och efter hand skaffade han sig avancerad kunskap och erfarenhet om dykning, kunskap som Wadie Haddad skulle komma att efterfråga.

I början av 1968 fick Ekberg jobb på ett företag i Göteborg som sysslade med dykning, han kom bland annat att guida sportdykarutflykter i Göteborgs skärgård på helgerna och när han inte guidade utflykter åkte han till Malmö. Så som han beskriver det i boken pratade en tjej från Göteborg under en av tågresorna sig varm för en FNL-grupp i Göteborg vilket gjorde att han för Firmans räkning kom att infiltrera KFML (Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna), bildat 1967, senare splittrat i olika falanger, och Palestinagrupper. Jan Guillou tillhörde kretsen i Stockholm. Det var tack vare dessa tjänstvilliga kommunister och Palestinaaktivister som Ekberg kom i kontakt med terrororganisationer i Mellanöstern. Ekberg redogjorde kontinuerligt för Firman all information han samlade in. När Håkan Isacson avslöjade honom gick Jan Guillou uppenbarligen i taket då han insåg att han hade agerat nyttig idiot eftersom han 1972/1973, innan artikelserien om IB-affären publicerades, med kurir skickade ett brev till en ledare han hade kontakt med i DPFLP (som 1975 blev DFLP) och bad honom gripa och förhöra Gunnar Ekberg under dödshot. Guillou undertecknade brevet Abu Iad, brevet finns återgett i Ekbergs bok under rubriken ”En dödsdom”. Kopia av brevet på svenska och engelska hittades vid husrannsakan på Guillous arbetsplats hösten 1973. Man kan läsa brevet här på Lena Breitners blogg, Gunnar Ekbergs fru.

Man gör sitt val, antingen tjäna fosterlandet och den öppna och fria demokratin eller tjäna en totalitär ideologi styrd av främmande makt.

Här är också på sin plats att citera vad PLO-mannen Zuheir Mohsen säger 1977 i en intervju i en nederländsk tidning om Palestina och palestinier:

Det palestinska folket existerar inte […] det är ingen skillnad på jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Vi tillhör alla ett folk, den arabiska nationen. […] Vi betonar vår palestinska identitet enbart av politiska skäl. […] Ja, existensen av en separat palestinsk identitet existerar bara av taktiska skäl. Etableringen av en palestinsk stat är ett nytt sätt att fortsätta kampen mot Israel och för den arabiska enigheten.

Enligt Wikipedia erkänns PLO internationellt som det palestinska folkets enda legitima representant, år 1974 fick PLO status som observatörsorganisation i FN, uppgraderad 2012 och 2024. Den palestinska myndigheten (PA) inrättades genom Osloavtalen 1993–1995 mellan Israel och PLO och kontrollerade vissa delar av Västbanken och Gazaremsan fram till 2005 även om Israel hade militär kontroll över gränser. År 2005 lämnade Israel alla bosättningar och markmilitär i Gaza vilket gav PA mer makt över området. Hamas vann Gazas första allmänna val 2006. Efter blodiga strider med PA:s Fatah har Hamas ensamt styrt Gaza sedan 2007, ett totalitärt religiöst styre. Hamas är terrorklassat av bland andra EU, USA och Storbritannien. Hamas är religiösa fanatiker. Kvinnor tvingas täcka håret och bära bylsiga kläder, homosexualitet är förbjudet, ateism är förbjudet, det fria ordet är förbjudet. Prideparader är inte att tänka på. Hamas torterar och mördar medborgare som inte lyder. Hamas mål är att utplåna Israel, ett allvarligt försök inleddes 7 oktober 2023, Israel slog tillbaka. Hamas byggde i åratal tunnlar under hela Gaza för att bedriva krig mot Israel men inga skyddsrum åt medborgarna som har drabbats hårt av kriget då Hamas installerat avfyringsramper i skolor, daghem, sjukhus, överallt mitt bland befolkningen som av Hamas används som mänskliga sköldar i syfte att uppamma medlidande världen över och vända den internationella opinionen mot Israel. Ett propagandatrick de med klar marginal vunnit, på Gazamedborgarnas bekostnad. En fredsplan i 20 punkter upprättades i oktober 2025, ett krav är att Hamas avväpnas.

Här är också på sin plats att citera vad Awni Abd al-Hadi (Auni Bey), the Arab Higher Committees sekreterare, ska ha deklarerat för Peelkommissionen 1937 i Jerusalem:

Det finns inget land som heter Palestina. Palestina är ett ord sionisterna hittade på. Det finns inget Palestina i Bibeln. Vårt land var i århundraden en del av Syrien. Palestina är främmande för oss. Det är sionisterna som introducerat det.

(Det är ingen svårighet att hitta citatet online, exakt källa där citatet ingår går dock inte att hitta, men kommentaren ligger helt i linje med vad Husseini och andra anhängare av arabisk nationalism den tiden kämpade för, ett enat Syrien och Palestina, som ju efter första världskriget delades mellan Frankrike och Storbritannien.)

Sedan Hamas terrorattack mot civila israeler 7 oktober 2023 förenas Palestinaaktivister och kommunister på våra gator och torg i ett bottenlöst hat mot Israel. Att kritisera Israels regering är en sak, att vilja utplåna landet är något helt annat.

Ulf Kristersson: Jag vill i samband med ovanstående beskrivning av islamisk och kommunistisk antisemitism redan här lyfta fram de frågor jag ställer till dig i slutet av inlägget om: 1) den fullkomligt vidriga förnedringsritual som varje lördag tillåtits tåga från Odenplan och utmed Sveavägen i Stockholm sedan Hamas bestialiska attack på civila israeler 7 oktober 2023, en förnedringsritual som högljutt skriker ut att juden ska veta sin plats. ”Gatuteatern” varierar från lördag till lördag. Just denna scen

är filmad av Roger Sahlström. En man iförd röd Netanyahu-mask och blodigt förkläde är ett återkommande inslag. Netanyahu representerar regeringen. Flaggan representerar Israel, judarnas hemland. Organisatören av förnedringsritualerna och ”gatuteaterns” aktörer är Amin al-Husseinis adepter i Sverige, mannen som 1937 och 1947 i sitt fanatiska judehat såg till att en självständig arabisk stat inte upprättades i Palestinamandatet. De är också KGB-chefen Jurij Andropovs adepter. Och terrorklassade Hamas hängivna försvarare. Dessa fanatiker går inte att föra en rationell dialog med. Deras världsbild är svartvit. De har suddat ut Hamas.

2) Den tillåtna demonstrationen utanför Karolinska sjukhusets entré 1 juli 2026 där aktivister i arbetskläder skriker ”Bojkotta Israel. Befria Palestina! Befria, befria, befria Palestina! From the river to the sea, Palestine will be free!” Aktivisterna kräver att en fängslad läkare, som visar sig vara kopplad till Hamas, som avser att med våld utplåna Israel, ska friges. Notera att kvinnan, som är barnläkare, bär långärmad arbetsklädsel, vilket strider mot hygienföreskrifterna för sjukvårdspersonal. Journalister har grävt ordentligt och funnit att kvinnan via familjemedlemmar har anknytning till Hizbollah i Libanon samt att demonstrationen för den fängslade läkaren var en internationell aktion och inte enbart förekom i Stockholm. Demonstrationen organiserades av samma man som varje lördag organiserar förnedringsritualerna i Stockholm.

Här är ett ännu tydligare exempel på islamisk och kommunistisk antisemitism och förnedring av judar. Demonstration Odengatan/Sveavägen lördag 11 juli, veckan efter demonstrationen vid Karolinska nu med skylten Gaza som associerar till Nazitysklands skylt vid ingången till koncentrationslägret Auschwitz, Arbeit macht frei. Än en gång den ständigt återkommande mannen i röd Netanyahu-mask. Och Israels flagga. Än en gång personer i sjukvårdens arbetskläder. ”Gatuteatern” följer till punkt och pricka KGB-chefen Jurij Andropovs syfte med den kommunistiska antisemitismen, att skapa ett nazistliknande judehat i hela den islamiska världen, som via den okontrollerade invandringen nått Sverige.

Islamismer
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om islamismer. Elisabeth Marmorstein, Fouad Youcefi, Camilla Kvartoft och Anders Holmberg: Det är av största vikt att väljarna före valet 13 september får information om partiledarnas inställning till och kunskap både om islam och islamism, det vill säga politisk islam, och då i synnerhet Muslimska brödraskapets svenska gren IFiS och alla dess förgreningar som i åratal beviljats hundratals miljoner skattemedel till sin demokratifientliga verksamhet av Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Sida samt lokala och regionala nämnder. Trots att de till Sverige gång på gång bjudit in talare med en känd judefientlig retorik och verkar för att Sverige på lång sikt ska inlemmas i ett kalifat, en gudsstat, som Hamas Gaza, ayatollornas Iran, mullornas Afghanistan. Och det vi ju hur flickor och kvinnor behandlas i dessa gudsriken.

Islamism, den politiska tolkningen att islam och politik är oupplösligt förenade, är den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen, nazismen. Under mellankrigstiden var Mussolinis fascism dominerande i Italien, Hitlers nazism i Tyskland, Lenins och Stalins kommunism i Sovjetunionen och efter krigsslutet 1945 i Öst- och Centraleuropa. Ett framträdande drag i dessa mäns behandling av sin länders befolkning är avsaknaden av respekt för den enskilda individens unika personlighet, unika begåvning, drömmar, förhoppningar, livsval. Individen fråntas tankefrihet, samvetsfrihet, människovärde. Alla ska stöpas i samma ideologiska form antingen målet är en ”sann” kommunist, en ”sann” fascist, en ”sann” nazist. Nyckelord är blind lydnad, utfrysning, hot om våld, tortyr död för den som inte lyder.

Fascister och nazister är efter andra världskriget paria. De bjuds inte in till SVT och SR för att förklara sina idéer, för att debattera med sina motståndare, de bjuds inte in till ABF eller andra studieförbund där de kan hålla sina möten. De får inte massivt mediestöd till sina tidningar. ”Fascist” är ett skällsord som Stalin under mellankrigstiden uppmanade sina kommunister runt om i Europa, som han styrde stenhårt, att slunga mot socialdemokraterna. Ett slagord som än i dag slungas mot den som anses vara auktoritär. Men ”kommunist” slungas aldrig i samma uppfattning mot den som anses vara auktoritär. Ofta är det till och med kommunister som slänger ur sig ordet fascist för att visa sin avsky för någon med avvikande idéer. Kommunismen, fascismen, nazismen är alla lika auktoritära, lika demokratifientliga politiska ideologier. Därför kallar jag alla grupperingar till vänster om Socialdemokraterna för kommunister. Jag gör ingen skillnad på socialist och kommunist. Kommunism är som religion, en fråga om tolkning. Det handlar om ”rätt” tolkning av marxism-leninismen-maoismen. De härskande kommunistiska grupperna i Göteborg i min ungdom på 1960- och 1970-talet, som Gunnar Ekberg beskriver, splittrades stup i kvarten, liksom de kommunistiska grupperna inom PLO som han också skildrar i sin bok. De bröt sig ur och skapade egna terrorrörelser men terroristerna hade ett gemensamt mål, att utplåna Israel, och samarbetade därför.

Det fullkomligt sanslösa är att det i Sverige gullas lika mycket med islamister som med kommunister, i synnerhet Muslimska brödraskapets islamister som tidigt såg till att utnämna sig som talespersoner för landets invånare med rötter i islamdominerade länder. Deras föreningar göds med skattemedel, de bjuds in till Sagerska huset, de omhuldas, det är så synd om muslimer som råkat hamna i Sverige, detta islamofobiska land med sin islamofobiska befolkning. Detta land som tillåter att folk bränner Bibeln och Koranen och öppet säger att judendomen, kristendomen och islam är avskyvärda religioner, det värsta som drabbat mänskligheten.

Det mest utmärkande för den islamistiska totalitära politiska väckelserörelsen, som uppstod i Egypten och Indien efter första världskriget och Osmanska rikets fall, är att predikanterna menar att skälet till den islamiska världens eftersläpning i förhållande till den moderna västerländska civilisationen är att muslimerna har övergett islam. För att återupprätta islams storhetstid, det vill säga Muhammeds tid och de fyra rätt ledda kaliferna efter honom (632–661), uppmanas muslimerna återvända till den ”rätta”, den ”sanna”, den ”autentiska” islam och skrota alla kulturella avlagringar och ta avstånd från västerländska seder och bruk. Likt kommunistiska grupper finns det gott om islamistiska grupper, alltså islamismer, alla med övertygelsen att just deras politiska tolkning av islam är den ”sanna”. Rörelsens ideologer vänder ryggen åt de islamiska rättsskolorna. Tiden är inne att själva tolka islam hävdar de och lyfter fram Koranen, Muhammeds liv och leverne och islams första generationer som förebild. Att lyda Allah är ett ovillkorligt krav, och med det avses förstås att muslimerna ska lyda vad Allahs självutnämnda jordiska ombud, exempelvis Hassan al-Banna, hävdar är den ”sanna” islam. Och den ”sanna” islam är politisk islam som in i minsta detalj styr både den enskilda muslimens och hela samhällets liv, helt kopierad efter kommunismens, fascismens och nazismens totalitära ideologier. Tro inget annat. Och Hassan al-Banna är upphovet till alla avknoppningar, militanta som fredliga ända in i våra dagar.

I snart hundra år har islamistiska ideologer i olika länder producerat böcker, häften, pamfletter med mera med mera inklusive internet numera där de i detalj beskriver den ”sanna” islam. I takt med att islamister ägnat sig åt militant samhällsomstörtande verksamhet i olika islamdominerade länder har dessa länders regimer gradvis anpassat den offentliga religionen till islamisternas krav, för att få tyst på islamisterna och få lugn i landet. Samtidigt är det just i islamdominerade länder regimerna med klar blick kan urskilja fanatikerna och förbjuda exempelvis Muslimska brödraskapet och Hizb ut-Tahrir på ett helt annat sätt än politikerna i Sverige som hellre än att stöta sig med islamisterna koncentrerar sig på att anklaga svenskarna för ”rasism” och ”islamofobi” och upprättar handlingsplaner riktade till rotsvenskarna än upprättar handlingsplaner inriktade på normkritik av alla de olika kulturer som invandrat från Mellanöstern och Afrika och som inte har någon likhet med den svenska kultur som jag växte upp i, en centraliserad skola med en självklar litterär kanon bland annat och betyg från första klass inklusive betyg i Ordning och Uppförande.

Ett skäl till att islamismer inte debatteras offentligt är de svenska universitetens islamutbildningar, där islamismer ignoreras till förmån för utbildning om ”islamofobi”, vilket jag återkommer till i inlägget som vänder sig till partiledare Simona Mohamsson (L):

I Sverige är det i stället socialantropolog biträdande professor Aje Carlbom som i ett kvarts sekel försökt informera om politisk islam både i böcker, tidningar, myndighetsrapporter och SVT, exempelvis det här SVT-programmet 2 maj 2006 och det här 6 december 2009.

År 2017 publicerade dåvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), numera Myndigheten för civilt försvar, en kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet i Sverige författad av statsvetaren och terrorexperten Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani (tidigare medlem i svenska MB), en kunskapsöversikt som strimlades av universitetens islamforskare som mangrant försvarade Muslimska brödraskapets aktivister och påstod att de [islamforskarna] visste bättre om islams mångsidighet än författarna. Islamforskarna skriver bland annat ”Rapportförfattarna tycks alltså dra slutsatsen att svensk islam är en homogen företeelse” och struntar fullkomligt i att Pierre Durrani varit medlem i svenska Muslimska brödraskapet och hade totalkoll på de olika islamtolkningarna som var i omlopp. Med sin onyanserade kritik ströp islamforskarna för nio år sedan den viktiga debatten om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige. Nio förlorade år.

År 2023 disputerade Sameh Egyptson på Muslimska brödraskapets organisering i Sverige, en avhandling full av namn på aktivister och föreningar kopplade till svenska Brödraskapet. Ni SVT-journalister och politikerna har haft mycket lång tid på er att inhämta kunskap både om religionen islam och om demokratifientliga tolkningar av islam i Sverige. Det är dags att ni redovisar er kunskap.

Ulf Kristersson: Har du läst Bibeln från pärm till pärm? Har du läst Koranen från pärm till pärm? Väldigt mycket i Koranen är hämtat från Gamla testamentet. Koranens texter ställer grupp mot grupp och skiljer på islamtroende och icke-islamtroende. Den senare gruppen, där du ingår, väntar ett fasansfullt straff står det på var och varannan sida. Helvetets eviga plåga nämns inte i Gamla testamentet.

Koranens konkreta beskrivning av helvetet och Hassan al-Bannas glorifiering av martyrdöden
Islam är en domedagsreligion. Islam uppstod på 600-talet, missionärerna betonade världens nära slut och domedagen. Vissa forskare drar till och med slutsatsen att profeten Muhammed var övertygad om att sista tiden skulle infinna sig redan under hans levnad och därför inte utsåg någon efterträdare eller själv satte religionen islam på pränt. Det är inte förrän långt, långt efter Muhammeds död hans lära sammanställdes. Två viktiga inslag är väpnad jihad och martyrdöden.

Muslimska brödraskapets Hassan al-Banna uppmanar i traktatet al-Jihad muslimer till jihad och det är ingen tvekan om att det är väpnad jihad han avser. Han avslutar traktatet med att det är vida spritt bland muslimer att väpnad kamp mot fienden är lilla jihad och att det finns ett större jihad som är den inre andliga jihad, vilket är fel enligt Banna. Han lovordar martyrdöden. Enligt hadither kommer den som dör martyrdöden direkt till paradiset där sjuttiotvå jungfrur väntar och den som dör martyrdöden kan på domedagen tala för sjuttio av sina släktingar. Det är ingen tillfällighet att Brödraskapets motto är: ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg och döden för Allahs ära är vår högsta strävan.” Hassan al-Banna stödjer sig i traktatet om jihad konsekvent på verser i Koranen, hadither och rättslärdas utsagor, traktatet är i princip inte mycket mer än en citatsamling.

Ulf Kristersson: Just på grund av förhärligandet av martyrdöden och direktvägen till paradiset måste vi tala om Koranens konkreta beskrivning av helvetet och hur det påverkar islambekännarens vardag. För några år sedan frågade en SVT-journalist en man i ett program om den islamiska fastan ramadan om varför han fastade. Han svarade att han fastade för att han var rädd att hamna i helvetet. Islams helveteslära ger islams prästerskap en skrämmande makt över människors liv, en makt Svenska kyrkans präster förlorade för länge sedan.

Redan år 1864 kritiserade professorn i praktisk filosofi Jakob Boström (1797–1866) den kristna helvetesläran i skriften Anmärkningar om helfvetesläran, våra teologer och präster allvarligen att förbehålla. ”När skola de tanklöse bland våra teologer och präster erhålla det sunda förnuft och den kristeliga upplysning, att de från religionsundervisningen helt och hållet bannlysa den gamla men oförnuftiga läran om djävulen och helvetet, vilken i alla tider har åstadkommit så mycket ont, och för vår närvarande tid är en verkelig skam?” I det här blogginlägget 3 juli 2017 skriver jag om helvetet.

Här är några exempel på vad Koranen konkret säger om helvetet i K.V. Zetterstéens översättning (1917): ”dem väntar en dryck av sjudande vatten”, ”det varder glödhett i helvetets eld och de brännmärkas på pannan, sidan och ryggen”, ”deras kläder skola bestå av bleck, och elden skall betäcka deras ansikten”, ”åt de orättfärdiga tillrett en eld, vars rök skall omvärva dem, och om de bedja om hjälp, få de hjälp med vatten, som är som smält koppar, den där skållar deras ansikten”, ”de få ingen annan spis än tistlar, som ej giva hull och ej hjälpa mot hunger”, ”dem, som förneka våra tecken, skola vi förvisso steka i eld. Så ofta deras hud varder genomstekt, skola vi giva dem en annan i stället, att de må smaka straffet”, ”och vad beträffar dem, som äro ogudaktiga, varder elden deras hemvist; så ofta de vilja ut därifrån, skola de föras tillbaka dit, och man skall säga till dem: ’Smaken eldens pina, som I höllen för lögn’”, ”det [zakkumträdet] är förvisso ett träd, som växer upp från avgrundseldens botten och vars frukt liknar Satans huvud. De skola sannerligen äta därav och fylla sin buk därmed. Sedan skola de därpå få en dryck av sjudande vatten; så skola de vända åter till avgrundselden”, ”när bojor och kedjor läggas om halsen på dem, för att de skola släpas i sjudande vatten och sedan stekas i elden”, ”dem, som evinnerligen förbliva i elden och få läska sig med sjudande vatten, så att det sliter sönder deras inälvor”, ”tagen honom och binden honom, steken honom sedan i avgrundselden! Omlinden honom sedan med en kedja, sjuttio alnar lång!”, ”vi hava förvisso iordningställt kedjor, bojor och brasa åt de otrogna”, ”helvetet är förvisso ett bakhåll, en samlingsplats för de vrånga, att de där må dväljas i åratal utan att njuta någon svalka eller dryck annat än sjudande vatten och var såsom en lämplig lön”, ”och de syndfulla skola sannerligen dväljas i avgrundseld att steka i den på domedagen, och de kunna ej undgå den”.

Ulf Kristersson: Förstår du varför martyrdöden, som för individen direkt till paradiset, är så eftersträvansvärd för terrorister i islams namn? Förstår du varför det är så viktigt att du har koll på vilka moskéer som finns i Sverige, vilka som driver moskéerna och vilka som finansierar moskéerna? Förstår du varför det är så viktigt att du har koll på Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige? Förstår du varför det är så viktigt att förbjuda massböner utomhus? Förstår du vilken makt dessa massböner utomhus ger islamiska prästerskapet, inte bara över massorna som ber utan också över politikerna som beviljar dessa massböner? Förstår du att dessa massböner indikerar att Sverige har tagit emot alldeles för många islambekännare?

När Fredrik Reinfeldt var statsminister legitimerade han Muslimska brödraskapet som talespersoner för landets islambekännare i samband med den allvarliga kris Lars Vilks rondellhund gav upphov till 2007 och sprang till deras moské för att få hjälp, vilket går att läsa om i den här artikeln i DN. Terrorforskaren Magnus Ranstorp skrev 2021 på dåvarande Twitter att moskéns ledare först hade kollat med Muslimska brödraskapets chefsideolog Yusuf al-Qaradawi innan de tog emot Reinfeldt.

Abdirizak Waberis riksdagsplats för Moderaterna 2010–2014
När kommer Moderaternas vitbok om hur det kom sig att Abdirizak Waberi hamnade på Moderaternas riksdagslista 2010 och vad det var han var tänkt att bidra med? Hans extrema värderingar var kända redan 2006 då han intervjuades i tidskriften Ottar 12 juni 2006, ”Med Koranen i klassrummet”. Waberi var då moderat politiker i stadsdelsnämnden Lärjedalen i Göteborg och rektor för den muslimska friskolan Römosseskolan. Man skriver: ”Det ser ut som på vilken skolgård som helst, så när som på att nästan alla flickor bär slöja. Flertalet av de kvinnliga lärarna bär slöja och fotsida kläder.” ”Två timmar i veckan får eleverna undervisning om Koranen och Muhammeds tradition. Relationen mellan man kvinna är ett inslag som tas upp och budskapet att mannen har möjlighet att gifta sig med fyra kvinnor ingår i konceptet.” Med mera med mera som inte stämmer överens med svensk lag.

Abdirizak Waberi intervjuades också av journalisten Evin Rubar i SVT-programmet Dokument inifrån, ”Slaget om muslimerna” 6 december 2009 då han var IFiS ordförande. Där säger han att islam har bara en tolkning. ”Vi är alla muslimer. Det måste vara samma tro.” Han säger att ”vi”, det vill säga IFiS, representerar muslimerna i Sverige. De är till antalet 400 000 till 500 000 personer säger han. ”Vi representerar dem genom att försöka upprätthålla deras rättigheter och vara delaktiga i samhället. Man ska ha rätt till halalmat, man ska ha rätt att som beslöjad kvinna jobba på SVT som nyhetsankare.”

Den 13 december 2009 skrev Lena Hennel i Svenska Dagbladet artikeln ”Muslimsk politiker ifrågasatt”. ”Rektorn och göteborgaren Abdirisak Waberi vill bygga broar mellan olika delar av samhället”, skriver Hennel. Waberi rabblar upp hur demokratisk han är och hur han stöder svensk lag.

Men Abdirisak Waberis kandidatur sätter strålkastarljuset på en debatt kring Islam i Sverige. Aje Carlbom, fil dr. i socialantropologi, menar att Islamiska förbundet är en del av den islamistiska rörelsen som vill bygga upp en egen offentlighet, med egna skolor, förskolor och så vidare. Den parallella strukturen går stick i stäv med partiernas syn på integrationspolitiken.
– Den upphäver inte segregationen. Den förstärker den. Men islamisterna vill ha segregation. De anser att den skyddar muslimska barn.

Olle Ljungbeck kritiserar i Gefle Dagblad november 2012 att Abdirizak Waberi sitter i riksdagen. Den 6 december svarar Moderaternas Tomas Tobé och Cecilia Magnusson ”Främlingsfientliga krafter ljuger om Waberi”. De skriver: ”Skribenten Olle Ljungbeck hävdar i en debattartikel i GD den 11/11 att Moderaterna skyddar religiöst grundad extremism. Detta är helt fel och är ett påstående gränsande till förtal.” De citerar Waberi utan att för ett ögonblick inse att han talar med kluven tunga. ”Vi är kollegor med Abdirisak Waberi och känner honom som en seriöst arbetande ledamot av Sveriges Riksdag. Han har återkommande dock blivit föremål för främlingsfientliga krafter som anklagat honom för en rad uppfattningar han inte delar. Detta är något vi beklagar och ser som oroande.” Olle Ljungbeck svarar ”Ni utelämnar den mest allvarliga kritiken”. Han redogör för den kritik Skolinspektionen flera gånger riktat mot Römosseskolan och att Skolinspektionen till och med hotat att dra in tillståndet. Det visade sig att Olle Ljungbeck hade rätt. Waberi förskingrade skolpengen och använde den bland annat till att bygga upp ett islamistparti i Somalia. Han dömdes till fängelse.

Så Ulf Kristersson: När kommer Moderaternas vitbok om Waberi och svenska Muslimska brödraskapet?

Islam är lösningen?
Är du beredd att ta en offentlig debatt med Richard Jomshof om islam? Yttrandefriheten är en viktig grundpelare i en demokrati, till skillnad från kommunistiska, fascistiska och nazistiska diktaturer där yttrandefriheten saknas. Det är utomordentligt viktigt att yttrandefriheten skyddas, inte minst av landets partiledare. Vi har ingen hädelselag i Sverige. Så förklara varför du i egenskap av Moderaternas partiledare offentligt uttalade dig om att islam och yttrandefriheten inte är kompatibla i samband med att Richard Jomshof i SVT-programmet Sverige möts, mars 2021, sa: ”Islam är enligt mig en avskyvärd ideologi och religion”. Enligt SVT kommenterade du Jomshofs inställning till islam:

– Hård kritik mot våldsbejakande islamism eller andra former av fundamentalism är mycket berättigad. Men att kalla världsreligionen islam med 1,8 miljarder utövare för ”avskyvärd” är helt enkelt avskyvärt, skriver Kristersson och tillägger:
– Muslimer i Sverige som bejakar vårt fria och öppna samhälle är en viktig del av vårt land. De är inte ett problem, utan en del av lösningen [min kursiv].

Hur vet du vilka islambekännare i Sverige det är som bejakar vårt fria och öppna samhälle? Förklara exakt vad det är islam är lösningen på. Vet du om att Muslimska brödraskapets slagord är: Islam är lösningen? Är det av Abdirizak Waberi du hört frasen ”islam är lösningen”? Han var samtidigt som han var riksdagsledamot PR-man för Muslimska brödraskapets europeiska paraplyorganisation FIOE. Där säger han inför inbjudna dignitärer i Bryssel, vilket jag skriver om i min bok om Muslimska brödraskapet: ”If there are some problems and issues then we should be part of the solution” (2018, s. 345). Jag skriver också att Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutb i Milstolpar (1964) är mycket tydlig med att brobyggande inte handlar om att båda sidor beblandar sig med varandra utan enbart att icke-muslimer ska komma över till islam. Det vill säga Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige, det de kallar brobyggande, går ut på att hela befolkningen ska komma över till islam. Här upprepas frasen av Muslimska brödraskapets Faraj Semmo,

VD Göteborgs moské som styrs av Muslimska brödraskapet, när utrikesminister Tobias Billström (M) och socialminister Jakob Forssmed (KD) 3 augusti 2023 bjöd in religiösa samfund till utrikesdepartementet. Faraj Semmo säger ”Vi är en del av lösningen”, vilket SVT omvandlar till ”Det är en del av lösningen”.

Är det antalet utövare av en viss religion som bestämmer om man får kalla religionen avskyvärd? Den amerikanska homosexuella författaren Gore Vidal (d. 2012) sa att monoteismen, alltså judendomen, kristendomen, islam, är den värsta olycka som drabbat mänskligheten. Är det också avskyvärt? Professorn i praktisk filosofi Ingemar Hedenius (1908–1982), den bitande, enormt sarkastiska och debattglada motståndaren till organiserad kristendom på den tid man debatterade religion offentligt i Sverige utan att riskera att få ett pris på sitt huvud, sa när han satt med en trave böcker i teologi framför sig att han med stor njutning såg fram emot att kalasa på humbug. Är det också avskyvärt?

Fler frågor
Vad är din inställning till att religionen ska vara en privatsak och därmed finansieras privat? Vad är din inställning till en kompakt mur mellan religion och politik? Ska Sverige vara en sekulär stat med en kompakt mur mellan religion och politik eller en halvdan sekulär stat där regeringen bjuder in representanter för religiösa samfund och de göds med offentliga medel?

Jag ställde följande fråga till Google: Vad är skillnaden mellan staten och civilsamhället? och fick detta AI-svar: ”Staten är den offentliga maktapparaten med lagar och myndigheter som styr ett land, medan civilsamhället är den fria zonen där människor organiserar sig själva på frivillig väg för gemensamma intressen utanför den offentliga och privata sektorn.”

Så exakt vad är meningen med en myndighet som har som uppgift att slussa bidrag till civilsamhället? Hur ställer du dig till att lägga ner Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), där numera tidigare Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) ingår, och låta civilsamhället på egen hand finansiera sin verksamhet? Det gäller särskilt de religiösa samfunden. SST och MUCF har med sina bidrag ett stort ansvar för upprätthållandet av parallellsamhällen och polariseringen i Sverige.

Hur ställer du dig till att skrota ordet rasism i Handlingsplanen mot rasism och hatbrott? Rasism är ett starkt ord, alldeles för starkt för Sverige. Diskriminering borde räcka. ”Rasism” har i likhet med ”islamofobi” av bidragsentreprenörer gjorts till en alldeles egen kategori i bidragsfloran. Att kalla sig och sin verksamhet för ”antirasism” är ett sesam öppna dig, de offentliga bidragen väller in till den här helt nya yrkesverksamheten i Sverige. ”Antirasism” har som utgångspunkt att Sverige är ett rasistiskt land. Det är de akademiska kommunisterna från Sydamerika som importerat amerikanska kommunistiska teorier och utmålar Sverige som identisk med USA på raslagarnas tid. Sverige är förtryckarstaten, invandrarna är de förtryckta, vilket jag skriver mer om i inlägget till partiledare Nooshi Dadgostar (V). Ni politiker har ända sedan ni öppnade Sveriges gränser på vid gavel placerat rotsvenskarna i skamvrån och gett vanligt folk ansvaret för den bristande integrationen och invandrarnas självvalda parallellsamhällen.

Hur ställer du dig till att för omväxlings skull upprätta en handlingsplan som placerar invandrarna i skamvrån och belyser invandrares svennehat, invandrarnas hackordning sinsemellan och normkritik av invandrarnas kulturer? Det är skillnad på kulturer. En sekulär rättsstat där lagen gäller lika för alla är vida överlägsen en klankultur.

Hur ställer du dig till att DO måste kräva att den muslim som säger sig vara diskriminerad på grund av sin religion förklarar exakt vilken tolkning av islam den är anhängare av?

Hur ställer du dig till att de personer som begär byggnadstillstånd för ett moskébygge måste redovisa exakt vilken tolkning av islam moskéns verksamhet kommer att vila på?

Hur ställer du dig till att Sverige inför obligatoriskt civiläktenskap och att imamer förbjuds att viga folk? Det vill säga att en religiös ceremoni inte är juridiskt bindande utan enbart är ett komplement. Det är obegripligt att islams prästerskap getts juridiskt bindande rättigheter som kan innebära en katastrof för kvinnor i en islamisk kultur i Sverige som vill skilja sig då mannen kan neka en islamisk skilsmässa oberoende av en tingsrättsdom.

Hur ställer du dig till att förbjuda alla synliga religiösa, politiska och filosofiska symboler i offentligt finansierad verksamhet? Som forskaren Devin Rexvid, specialist på hedersrelaterat våld och förtryck, uttrycker det: ”Sverige har gett religionsfriheten företräde framför jämställdheten.” Det borde vara tvärtom.

Huvudduken omfattas inte av religionsfriheten
Religionsfriheten är absolut. Den får inte inskränkas ens genom lag. Den 8 december 2022 förkunnade Högsta förvaltningsdomstolen i mål 4266-21 och 4120-21 att klädsel inte faller inom religionsfriheten utan inom yttrandefriheten och att begränsning av yttrandefriheten endast kan ske genom lag. Det vill säga kommuner kan inte förbjuda huvudduk på skolflickor eftersom kommuner inte stiftar lagar. Det är riksdagens uppgift. Enligt regeringsformen skyddar religionsfriheten endast rätten att utöva sin religion. ”Uttryck för religionstillhörighet, som bärandet av huvudduk och liknande klädesplagg, omfattas i stället av skyddet för yttrandefriheten. En grundläggande förutsättning för att begränsa yttrandefriheten är att det sker genom lag.”

Det är alltså på tiden att ni politiker slutar betrakta huvudduken som ett religiöst plagg ni under inga omständigheter får förbjuda. Flickors/kvinnors huvudduk har i och med den ansvarslösa invandringspolitiken blivit ett politiskt slagfält. I princip över en natt förvandlades detta särdeles praktiska plagg i ett klimat som Sveriges till en separatistisk symbol som signalerar avstånd från svenska seder och bruk. Dels signalerar plagget att bäraren bekänner sig till islam, eller att bäraren av rent trots markerar särart och avstånd från Sverige som inte behöver ha med djup islamtro att göra, eller att bäraren inte gjort avkall på sin nedärvda kultur som inte heller behöver ha med islam att göra. Dels har plagget i invandrade klankulturer blivit det perfekta kontrollinstrumentet som signalerar att bäraren inte har försvenskats, vilket i vissa parallellsamhällen gör huvudduken till en fråga om liv och död. Journalisten Sofie Löwenmark har granskat 100 domar ”där flickor och kvinnor misshandlas, dödshotas, stryps, förnedras och hotas med att skickas tillbaka till hemlandet. Allt för att de inte vill bära slöja” skriver hon i Kvartal 2 juli 2026.

Dels är huvudduken sedan 1970-talet enligt Muslimska brödraskapet tecknet på ett lands islamisering, alltså ett politiskt plagg, som tack vare internet har standardiserats och numera kallas hijab, ett bara några decennier gammalt ord som beteckning på huvudduk. Per Gahrton (1943–2003), från början folkpartist, initiativtagare till Miljöpartiet och dess första språkrör, gav 1980 ut boken Vart leder islam? Reportage och analys. Uppenbarligen hade han aldrig hört talas om hijab. I Kairo 1979 hittar han en text skriven av en av islamismens reaktionära ideologer född i Indien och tar en kopp kaffe på ett fik medan han läser vad ideologen skriver om kvinnans plats inom islam. Förbi honom ”strömmar unga kvinnor i hundratal, tusental […] på sylvassa klackar, i kortkorta kjolar och åtstramande blusar […] idel välmanikurerade och sista-modetklädda Cleopatrakopior […]. Och naturligtvis inga slöjor, inte ens den minsta antydan till huvudbonad. Jo, förresten, ungefär var tiotusende, eller möjligen tusende, kvinna har en sorts huvudbonad som mest liknar en medeltida väpnarhuva. […] i själva verket tycks det vara ännu ett svagt tecken på den nyislamisering som påstås pågå också i Egypten men som är så svår att upptäcka Väpnarhuvan är således en muslimsk symbol som delas ut gratis till de kvinnor som vill bära den” (s. 10). I dag i Sverige påstår islamisterna att det enligt islam är kvinnors plikt att dölja håret för att söka Allahs välbehag.

Ulf Kristersson: Därför är det av allra största vikt att ni politiker inser att hijab är ett politiskt plagg som signalerar avstånd från den svenska sekulära rättsstaten. Och att just det är skälet att förbjuda alla religiösa, politiska och filosofiska symboler i offentligt finansierad verksamhet, vilket inkluderar polisen och försvarsmakten. I ett enda slag markerar ni politiker att det är riksdagen och inga andra som stiftar lagarna i Sverige, att ni försvarar den sekulära rättsstaten som förhåller sig neutral i religiösa, politiska och filosofiska frågor. Dessutom markerar ni för flickor och kvinnor som lever i hederskulturer att ni ser dem, att ni värnar om dem och deras individuella fri- och rättigheter, att ni betraktar dem som fullvärdiga medlemmar i den svenska gemenskapen. Det är sannerligen på tiden.

De fanatiska massmördarna Hamas har helt kopplats bort från situationen i Gaza
Islamreligiösa och kommunistiska fanatiker har i drygt ett hundra år gjort allt för att utplåna ett judiskt hemland i Palestina. Bara några dagar efter Hamas terrorattack på civila israeler försvann Hamas ur nyhetsrapporteringen. Journalister och Palestinaaktivser har sedan dess inte låtsats om att en religiös diktatur ligger bakom hela den katastrofala situationen i Gaza, allt är i stället Israels skuld. Islamistiska Hamas har bara ett enda mål: att utplåna Israel, ändå är allt Israels fel. Hamas har inte använt alla hundratals miljoner biståndspengar till att göra Gazaremsan till en juvel vid Medelhavet med en av arabvärldens högsta levnadsstandarder, utan till att bygga tunnlar under hela området och en vapenarsenal i syfte att utplåna Israel. Magnus Norell har verkligen en fyndig titel på sin senaste bok Tunnelseende. Israel, Hamas, Iran och kriget om verkligheten (2026). Det är som om allt Norell i många år skrivit om islamism och terrorister varken når in till journalisterna eller de politiska partierna.

I artikeln i Kvartal 17 november 2024, ”Sverige dåligt rustat när islamismen växer i Europa”, redogör han för antologin Handbook of political Islam in Europe där 41 forskare av olika nationaliteter, inklusive Magnus Norell, medverkar. Norell skriver att Sverige är ett av de länder som sämst klarat av att hantera ”islamism i dess olika former”. Han lyfter fram hur samtliga regeringar, oberoende av politisk färg, sedan 1990-talet betalat ut mångmiljonbelopp till diverse islamistiska föreningar, inte minst Muslimska brödraskapets föreningar, som alla aktivt verkar för att omdana det svenska samhället. Han skriver att bokens redaktörer betonar att politisk islam inte kan existera utan islam, att målet är att ”omvandla hela samhället: politiskt, socialt och kulturellt”. Forskarna betonar också att aktivisterna framhåller islam ”som överlägsen all annan religiös eller poltisk ideologi, samtidigt som man hänvisar till sig själva som offer och förtryckta”.

Här gör Norell en viktig insats när han lyfter fram hur författarna till boken han redogör för betonar värdet av att grundligt sätta sig in i exakt vilka värderingar den västerländska civilisationen vilar på:

De påpekar också att för att rätt kunna bemöta de hot som politisk islam faktiskt utgör, utan att inskränka på de grundläggande fri- och rättigheter vi tillkämpat oss genom åren, måste hela samhällsapparaten användas. Det innebär också att vi i Väst måste ta en seriös diskussion om våra egna värderingar och vad som krävs för att stå upp för dessa. Här påminns om att politisk islam, även den icke-militanta formen som till exempel det Muslimska brödraskapet står för, har som mål att förändra våra samhällen i grunden. För att kunna bemöta detta krävs först och främst en insikt om problemet och sedan en förmåga att rätt hantera och bemöta dessa hot.

Vidare nämns utländska regimers påverkansoperationer, Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Iran. Norells slutkommentar:

Forskarna avslutar med några policyrekommendationer. Flera av texterna tar upp problemet med att politiker, media och samhället i stort under lång tid vägrat, eller inte vågat, ta upp politisk islam till diskussion. Ett minimumkrav är därför att satsa mer på att belysa fenomenet och, i tillägg, strama upp reglerna så att de odemokratiska krafter som politisk islam faktiskt utgör, inte kan fortsätta att leva på offentliga bidrag.

Magnus Norells ord visar hur viktigt det är att ni politiker inser att huvudduken är en viktig politisk markör för hur långt ett land har islamiserats. Det är skrämmande att myndigheter visar bilder på beslöjade kvinnor och barn, som om beslöjning är ett naturligt inslag i dagens svenska samhälle utan att inse att myndigheterna går islamisternas ärende.

Magnus Norell talar för döva öron. De offentliga bidragen, inte minst från SST och MUCF, fortsatte att strömma in till odemokratiska krafter som om Norell aldrig hade skrivit artikeln och påtalat existensen av den viktiga bok han medverkat i. Och Palestinademonstrationerna fortsätter, som om Hamas aldrig existerade och som om de extremt judefientliga demonstrationerna inte angår landets politiker.

Inte heller Magnus Ranstorps bok Hamas: Terror inifrån (2024) har haft någon påverkan på politikernas inställning till Palestinademonstrationerna, trots att han i detalj beskriver innehållet i Hamas främsta bombtillverkares bomber under 1990-talets självmordsbombningar och exakt hur många som dödats och skadats av varje bomb, alltså Hamas mentalitet, ett eko av Amin al-Husseinis propaganda under andra världskriget: ”Döda judarna innan de dödar er”. Exempelvis: ”Denna bomb innehöll sju gasbehållare kopplade till en detonator omgiven av fem handgranater samt en egenhändigt tillverkad explosiv blandning, allt omgärdat av en ryggsäck fylld med fler än tusen spikar” (s. 106). ”Denna bomb, som vägde tjugo kilo, var laddad med sprängämnet TNT och omgiven av spikar och skruvar för att maximera dess förödande effekt” (s. 110).

Både Magnus Norell och Magnus Ranstorp beskriver hur Hamas ledarskap använder sig av biståndspengar och likt Yassir Arafat göder sig själva på Gazabornas bekostnad.

Kommunisten Dror Feilers kalla-kriget-sovjetiska försvar för Palestinademonstrationerna
Dror Feiler är känd för att störa SD:s politikertal genom att blåsa vuvuzela eller saxofon och skrika i megafon. Han anser att han har rätt att använda sin yttrandefrihet i syfte att störa andras yttrandefrihet. Han, som kommunist, vill demonstrera mot fascism och rasism. Dror Feiler föddes 1951 i Tel Aviv och kom till Sverige 1973. Karl Marx är närvarande i allt han gör säger han i denna intervju 2023. Han är ett slående exempel på hur Sveriges journalister gör skillnad på kommunister och fascister, nazister. Ingen fascist eller nazist har tillträde till tidningarnas debattsidor eller SVT/SR. Dror Feiler är en flitig debattör som inte verkar ha några svårigheter att ständigt få komma till tals så fort antisemitismen i Sverige är på tal. Han är en utmärkt representant för den kommunistiska antisemitismen, etablerad av Sovjetunionen efter 1967 års krig, allt ljus på Israel som ska sänkas. Här ger SVT 31 juli 2025 honom tillfälle att uttala sig om installationen med de hängda dockorna i Umeå, ”Ett folkmord är ett folkmord är ett folkmord”. Här bjuds han in till SR 20 juli 2026 för att ge sin syn på Palestinademonstrationen i Stockholm med skylten kopplad till nazisternas förintelseläger.

Den 20 juli 2026 skrev han debattartikeln i Expressen, ”Polisen beslagtog vår Gaza-skylt”, som han undertecknar med ”aktivist och språkrör, Judar för Israelisk-Palestinsk fred”. Han inleder: ”Varje lördag sedan den 7 oktober 2023 demonstrerar vi på Odenplan i Stockholm, i solidaritet med det palestinska folket.” Datumet indikerar att det är solidaritet med Gazaborna han avser. Hans ordval visar att han deltar i just det Magnus Norells boktitel anger, ”kriget mot verkligheten”. Feiler utgår inte från fakta som går att belägga utan använder sig av fasta fraser. Folkmord är en strikt juridisk term, det krävs att man har en bevisad avsikt att utplåna en folkgrupp. Utöver att slarvigt använda den juridiska termen folkmord visar Feiler att han genom sitt ordval är KGB-chefen Jurij Andropovs lydiga hantlangare:

Därmed hindrades vi från att med konstnärliga uttrycksmedel gestalta vår indignation över Israels folkmord i Gaza, dödandet av barn, vårdpersonal och journalister samt den pågående etniska rensningen av Palestina [min kursiv].

Det har visat sig att både journalister och vårdpersonal samtidigt varit aktiva i Hamas väpnade grenar. Feiler verkar inte ha minsta insikt om vad det innebär att leva i en kommunistisk stat eller i en religiös diktatur som Hamas diktatur i Gaza när han skriver:

När polisen börjar avgöra vilka lagliga historiska symboler som får användas närmar vi oss censur. Yttrandefriheten finns inte till för att skydda artigheter och ofarliga åsikter.
Demonstrationsfriheten gäller inte bara manifestationer som makthavare och ledarsidor uppskattar. Den konstnärliga friheten blir meningslös om konsten först måste godkännas av polisen. Friheternas verkliga betydelse visas just när uttrycken provocerar, oroar och sparkar uppåt.
Ska endast de lydiga få demonstrera? Ska vi få protestera bara när ingen med makt känner obehag? Ska våra symboler och banderoller först genomgå en politisk lämplighetsprövning?
En protestdemonstration som inte får störa, provocera eller utmana är ingen protestdemonstration.
Den är en av myndigheterna tolererad helgpromenad.

Yttrandefrihet? Demonstrationsfrihet? Konstnärlig frihet? Varken i en kommunistisk stat eller i Gaza skulle Dror Feiler och Palestinademonstranterna kunna agera som de gör i Sverige.

Politikern Gulan Avci (L) skrev 31 juli 2026 en artikel i Aftonbladet med anledning av Gaza-skylten, ”Rödgröna tar inte judehatet på allvar”. Hon skriver att Gaza-skylten är ”ett allvarligt tecken på hur långt normaliseringen av antisemitismen tillåtits gå. Trots detta fortsätter det rödgröna styret i Stockholm stads att möta utvecklingen med tystnad och passivitet.” Och vem svarar om inte Dror Feiler. Gulan Avci kommenterar hans artikel med: ”Dror Feiler gör det han ofta gör. Han skriver en lång text om Israels regering men undviker den fråga jag faktiskt lyfter: den snabbt växande antisemitismen i Sverige.”

Daniel Eisenberg skrev 3 februari 2026 debattartikeln i Aftonbladet ”I dag accepteras judar – men bara på vissa villkor”. Han avslutar artikeln: ”Så jag frågar igen: Hur många zoner krävs innan antisemitismen inte längre bara tolereras – utan institutionaliseras? Och hur många judar ska behöva undra: Är Sverige fortfarande vårt land?” Och vem svarar om inte Dror Feiler, 7 februari, som än en gång demonstrerar att han är skolad av Jurij Andropovs KGB-agenter.

När Zita Folkets Bio deklarerar sig som ”apartheidfri zon” handlar det inte om judar. Det handlar om kritik mot Israel, en statsordning byggd på judisk överhöghet, på juridiska och politiska hierarkier. Det följer samma internationella logik som Boycott, Divestment and Sanctions: att isolera en förtryckande och folkrättsbrytande stat – på samma sätt som världen en gång isolerade apartheidregimen i Sydafrika. Då var det inte vita människor som bojkottades. Det var ett rasistiskt samhällssystem. Den distinktionen är avgörande. Zitas hållning handlar inte om exkludering av judar. Den handlar om att ta ställning mot en av vår tids former av apartheid.

Inlärda fraser. Feiler håller sig inte till kritik av Netanyahus regering utan avfärdar staten Israel. Redan i december 1991 upphävde FN resolutionen som Sovjet yrkat på att sionismen var en form av rasism och etnisk diskriminering. Daniel Eisenberg svarar Dror Feiler, den här gången i Bulletin 9 februari 2026.

Jag behövde inte läsa en rad för att känna hur fel det var.
Inte för att jag fruktade argumenten, utan för att jag visste vem som hade skrivit repliken. Vad han representerar. Och hur fel det kändes att just han gavs utrymme att svara på en text om antisemitism – ett ämne som i dag inte är abstrakt, utan akut, och djupt personligt för mig och min familj.

Det är bara att instämma i det Daniel Eisenberg skriver:

När hotet inte är teoretiskt, utan påtagligt, spelar det roll vem som tillåts definiera verkligheten. Antisemitism är ingen akademisk övning och inget retoriskt spel. Det är en fråga om trygghet. Därför är det allvarligt när svensk media låter ideologiska extremister fungera som motröster i just dessa frågor.
Jag tror på debatt. Men jag tror inte på att extrema ideologier ska ges legitimitet i etablerad media, oavsett om de kommer från höger eller vänster.

Eisenberg ger en bakgrundshistoria till Dror Feilers ideologi:

Han är en konsekvent, ideologiskt skolad kommunist vars perspektiv ligger långt utanför den demokratiska mittfåran.
Feiler växte upp på kibbutzen Yad Hana, den mest renodlat kommunistiska i Israel. Där var utgångspunkten tydlig: socialism före nationalism, klass före folk, internationalism före judisk självbestämmanderätt. Judisk identitet accepterades endast i sekulär och politisk form. Sionism sågs inte som ett befrielseprojekt, utan som ett ideologiskt problem.
Detta är avgörande för att förstå hans positioner i dag.

Avgörande är också Sovjetunionens kommunistiska antisemitism spridd via karriärterroristen Yassir Arafat och alla KGB-agenter världen över.

Dror Feiler talar inte om islam, som om islam över huvud taget inte skulle vara skälet till Hamas mål att utplåna Israel. Men Feilers samarbetspartner som står för organiseringen av Palestinademonstrationerna varje lördag i Stockholm nämner islam när han 26 juli 2026 håller tal på Odenplan innan demonstrationens avtåg, alltså efter det att Gaza-skylten polisanmälts. Notera vilka tre partier han vänder sig till. Jag är inte säker på i vilken ordning citaten kommer.

Men vi ska tvinga Magdalena Andersson hit om hon vill ha våra röster. Vi ska tvinga Nooshi hit. Den som vill ha våra röster ska komma till Odenplan. […] Var är ni socialdemokrater? Var är ni vänsterpartister? Var är ni miljöpartister? Räkna inte med min röst i alla fall om ni inte kommer hit. (…) Den politiker som anmäler oss, som snackar skit om oss. Den tiden är över! Det är vi i Palestinarörelsen nu […]. Vi har anmält Aron Verständig till polisen. Vi har anmält […] till polisen. Och nu uppmanar vi […] Varje politiker som pratar illa om islam vi kommer att anmäla honom. Varje politiker som pratar illa om Palestinarörelsen vi kommer att anmäla honom. Mina vänner, att anmäla är vår nya taktik. De anmäler. Vi anmäler tillbaka.

Bilderna är från Roger Sahlströms plattform X. Det är mannen på bilen som talar.

Viktigt att Yassir Arafats ”Palestinasjal” som syns på bilderna är kamouflage för Sovjetunionens flagga.

Mannen på bilen uppträder som feodalherre. Sverige är hans. Han dikterar villkoren. Sveriges politiker ska krypa för honom om de vill ha hans röst.

Ulf Kristersson: Kryper du för den här mannen? Kryper du för Dror Feiler? Kryper du för landets Palestinagrupper? Har du över huvud taget koll på vilka olika Palestinagrupper det finns i Sverige? Har du koll på om de i likhet med 1960- och 1970-talets svenska Palestinagrupper har kontakter med utländska terrororganisationer som exempelvis Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) och Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP)? Båda ska ha medverkat i terrorattentatet 7 oktober 2023.

Är du medveten om att demonstrationerna i Stockholm varje lördag sedan 7 oktober 2023 är sovjetiska kalla-kriget-demonstrationer mot Israel? Israel lämnade Gaza 2005, alla judiska bosättare tvingades flytta från Gaza. Palestinska myndigheten tog över styret av Gaza. Hamas vann valet 2006. Efter en blodig strid med Palestinska myndighetens Fatah har Hamas sedan 2007 ensamma styrt Gaza.

Så jag frågar: Var går gränsen för yttrandefriheten, demonstrationsfriheten och Palestinademonstrationernas judehat och förnedringsritualer på våra gator och torg sedan Hamas terrorattentat mot civila israeler 7 oktober 2023?

Är du beredd att verka för att islamisk och kommunistisk antisemitism rubriceras som hatbrott? Att ramsan Khaybar, Khaybar och uttrycken etnisk rensning av Palestina, Israel är en apartheidstat och liknande sovjetiska fraser rubriceras som hatbrott och resulterar i kännbara fängelsestraff och också utvisning?

Läsare: Sprid gärna delar av eller hela det här inlägget, det är helt gratis. Vänligen ange Purdahbloggen som källa. Alla krafter behöver sättas in för att få ett slut på den islamiska och kommunistiska antisemitismen som fullkomligt exploderat sedan 7 oktober 2023. Intervjua gärna Matthias Küntzel och Jeffrey Herf. Skriv långa inträngande artiklar om dem och deras viktiga forskning.

Nästa inlägg riktar sig till partiledare Magdalena Andersson (S).

14 augusti 2026

Mona Lagerström fil dr