Olof Palme mördades 1986. Han efterträddes som Socialdemokraterna partiledare av Ingvar Carlsson som var statsminister 1986–1991. Valet 1991 vanns av det borgerliga blocket som fick 171 mandat av 175 nödvändiga mandat för egen majoritet. Det var året då Ny Demokrati, som var för en restriktivare invandring, kom in i riksdagen. De fick 25 mandat och blev vågmästare.

Bengt Westerberg har ända sedan valvakan 1991 levt högt på rollen som främlingsfientlighetens mest ihärdiga motståndare, tack vare ett hårdvinklat kort SVT-klipp från den fyra timmar långa valvakan som ger sken av att Westerberg reser sig från soffan i protest mot att Ian Wachtmeister från Ny Demokrati kommer in i TV-studion där KG Bergström intervjuar Carl Bildt (M), Bengt Westerberg, Olof Johansson (C), Alf Svensson (KD) inför ett möjligt maktbyte. I själva verket tar Ian Wachtmeister de fyra partiledarna i hand när det är dags för honom och Bert Karlsson att komma in i studion, de har väntat utanför. Wachtmeister börjar med Carl Bildt, sedan Bengt Westerberg,

Olof Johansson och Alf Svensson, vilket man kan se på SVT Play, ca 3 timmar in, där hela valvakan visas (4 timmar lång). Nästa TV-bild är på Alf Svensson som talar. Utanför bild reser sig Westerberg utan att tittaren får veta varför, även Olof Johansson reser sig och sedan också Alf Svensson. Det verkar som om de fått besked om att det är vaktbyte,

att nu ska Carl Bildt intervjuas enbart tillsammans med de borgerligas eventuella stöttepelare Ian Wachtmeister och Bert Karlsson.

Malin Hasselblad Wennström skriver 20 mars 2026 på 100% en kolumn om Myten om Bengt Westerbergs historiska resning. Hon visar verkligen styrkan i denna sägen och att den extremt moraliskt överlägsna Bengt Westerberg, som borde veta bättre, stödjer den.

Nu, mer än tre decennier senare, mästrar Westerberg sitt gamla parti och tycks ha raderat i sitt minne att den regering han satt i leddes av moderaten Carl Bildt och inte av socialliberala honom själv och dessutom var beroende av Ny Demokratis passiva stöd för att få igenom regeringens politik. I SvD-artikeln ”Ett starkt skäl för att stödja Centern” nämner Westerberg inte alls sin tid i regeringen Bildt när han i mening efter mening talar om socialliberaler. Ingen kan väl kalla Carl Bildt socialliberal. Westerberg skriver att om Liberalerna efter valet 13 september inte längre finns kvar i riksdagen tillhör han dem som bidragit till det. Han anger som skäl att partiet i dag är ett annat parti än det var på hans tid, som om Sverige inte skulle ha förändrats under de senaste tre decennierna, eller sedan 1965 då han gick med i partiet.

Han skriver att som socialliberaler har det aldrig varit aktuellt för partiet att samarbeta med kommunister. Inte heller med ”nazistanstrukna eller populistiska partier”. Centerns historia då? Och regeringen Bildt med stödpartiet Ny Demokrati som kallades för ett populistiskt parti? År 2021 ändrade Liberalerna inställning, skriver han. ”Nu skulle L plötsligt vara öppet för samarbete med ’alla’. I praktiken handlade det om att öppna för samarbete med SD.” Westerberg rabblar upp allt som skiljer Liberalerna från SD. ”Tydligast kommer dessa värderingsskillnader till uttryck i synen på invandrare. Uppfattningen att invandring är negativt för Sverige är det som framförallt karaktäriserar SD.” Det karaktäriserade väl även Ny Demokrati?

Westerberg skriver att han nyligen har lyssnat på två av SR:s sommarpratare som kommer från Iran, ”Mohammad Fazlhashemi, idéhistoriker vid Uppsala universitet, och Elham Rostami, hjärnkirurg vid Karolinska sjukhuset.” Westerberg är så lat att han inte orkat kollat upp de två sommarpratarnas exakta titlar och arbetsplats. ”Jag känner mig oerhört stolt över att de i dag är mina landsmän och en fantastisk tillgång för vårt land. Men med SD:s politik hade ingen av dem i dag varit det. De hade stoppats därför att de enligt SD bidrar till ’folkutbytet’.”

Exakt vad har idéhistorikern i Umeå som plötsligt utsågs till professor i islamisk teologi och filosofi vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet, Mohammad Fazlhashemi tillfört Sverige?

När jag gick i folkskolan fick jag lära mig att aposteln Ansgar kristnade Sverige. Det är så jag har sett Fazlhashemi, aposteln som skickats till Sverige av iranska prästerskapet för att islamisera Sverige, ända sedan han 2006 anmälde Minervaskolan i Umeå till DO för att en sjuårig skolflicka enligt skolans ordningsregler inte fick täcka håret. ”En privatskola kan inte avtala bort de rättigheterna. Deras regler väger lätt i förhållande till grundlagen”, säger han.

En sjuårig flicka.

Fazlhashemi var en flitig debattör och i varenda artikel han skrev puffade han för kvinnors beslöjning. Den aktivismen skulle vara ”en fantastisk tillgång för Sverige”?

Jag har alltid undrat varför Fazlhashemi kom till Sverige. Det är en lucka i biografin man kan läsa på Wikipedia. Han är född oktober 1961. År 1977 kom han till Sverige och Umeå för studier. I SR-programmet Sommar 2006 säger han att han kom till Sverige en gråmulen decemberdag. Målet är universitetsstudier. Han säger att han sommaren 1977 gick ut gymnasiet i Iran. Då var han alltså 15 år. Kort efter studentexamen var det dags för inträdesprovet till universitetet. Han klarade det tuffa provet och kom in på den linje han valt, men stupade på en intervju där han skulle redogöra för vilka böcker han läst och radioprogram han lyssnade på. Så som han beskriver intervjun låter det som de Stasi-intervjuer som ibland skildras på film. Detta är under shahens tid. SR-programmet annonseras som: ”När Mohammad svarade helt fel på den Iranska överhetens kontrollfrågor blev han spärrad från universitetsstudier i landet och fick för sig att studera i Sverige.” I sommarpratet säger han att han efter att ha spärrats inte orkade vänta ett år till för att söka igen. På sommaren 1977 läste han engelska på ett privat institut i Teheran. Där gick två kvinnliga klasskamrater som hade en bror som studerade i Sverige. Han berättar att han gick till svenska ambassaden för att höra sig för om Sverige men att kvinnan han talade med körde ut honom, han var bara ett barn. I december 1977 flyttar han till Umeå. Att lära sig svenska för universitetsstudier var ingen lätt sak säger han. Han är nyss fyllda 16 år.

Hanna Tehrani med rötter i Iran skriver den 22 januari 2026 på plattformen X: ”Fazlhashemi är mullah och har publicerat islamapologetiska texter i tidskrifter som står den iranska regimen nära. En enkel sökning på persiska ger tydliga exempel.” Den 15 augusti skriver Tehrani på Facebook om Fazlhashemis Sommarprat 2026:

Jag läste att MF i sitt sommarprat klagade över svårigheterna med att integrera sig i Sverige. Men jag lyssnar inte på MF. Jag har hört mer än tillräckligt av den här sortens retorik i Iran.
Han försöker inte integrera sig i Sverige – han försöker pressa in Sverige i sin egen ideologiska världsbild. Det talande är att just den världsbilden tycks ligga så nära den islamiska regimens i Iran att hans texter har kunnat publiceras på regimnära plattformar och att han har varit välkommen i sådana miljöer.

För inte särskilt länge sedan publicerades hans artiklar i den iranska tidskriften Nameh-Farhang. För den som är insatt i iransk politik och den islamiska republikens kulturella maktapparat är det svårt att bortse från vad en sådan koppling innebär. På redaktionen satt personer som Gholam-Ali Haddad-Adel – Ali Khameneis huvudrådgivare – och Morteza Avini – en central ideologisk kulturfigur i den islamiska republiken.

Att Fazlhashemi försöker pressa in Sverige i sin ideologiska världsbild är exakt den uppfattning jag fått om honom. För snart tio år sedan skrev jag om honom i blogginlägget om Västeråsmoderaterna 12 februari 2017:

Könsapartheidmissionären Mohammad Fazlhashemi En av Sveriges främsta försvarare av barnslaveriet är professor Mohammad Fazlhashemi, idéhistoriker, tidigare Umeå universitet, nu verksam vid Uppsala universitets teologiska institution. Han kom från Iran till Sverige 16 år gammal 1977 för att studera och blev tyvärr kvar. Mohammad Fazlhashemi är islamist, han vill, liksom Muslimska brödraskapets aktivister, påtvinga Sverige sin tolkning av islam. Han har gjort offentlig karriär i Sverige som akademiker och specialist på islam. Han är missionär, könsapartheidmissionär. Och flitig debattör. Han bedriver beslöjningskampanjer. Han likställer religionskritik med rasism. Han uppträder som ayatolla Khomeinis speciella sändebud i Sverige med syftet att omvända Sverige till islam. Han borde kallas mulla Fazlhashemi.

Muslimska brödraskapet är sunni, Fazlhashemi shia. I det här fallet spelar det ingen roll. Khomeini var förtjust i Sayyid Qutbs revolutionära idéer, han uppskattade särskilt Qutbs uppmaning att Allah ska styra världen, att Allah är den enda laggivaren.

År 2008 gav Fazlhashemi ut boken Vems islam. De kontrastrika muslimerna, pocket 2009, där han ger ett veritabelt idolporträtt av Khomeini och revolutionen utan att med ett ord nämna alla oreligiösa iranier som bidrog till shahens fall, som slängdes i Khomeinis fängelse, som torterades, som dödades (2009, s. 131, 132). Idolporträttet är en skymf mot alla exiliranier i Sverige, som fängslats, torterats, fått se släkt och vänner dödade, som tvingats i exil för att inte själva dödas.

Boken påstås ge en saklig och insiktsfull inblick i islam. Boken är en partsinlaga riktad mot sekularister. Fazlhashemi använder uttryck som ”en sekulärfundamentalistisk världsbild” (s. 259), ”sekteristisk sekularism” (s. 260), ”den sekulära överheten”, det senare i samband med att han skriver om ”de islamofobiska nidteckningarna” (s. 308), alltså Muhammedteckningarna.

Sekularismen ingår bland det Fazlhashemi kallar extremistiska idétraditioner: ”Bland dessa finns de mest vulgära kritikerna av islam [min kursiv], vilkas föreställningar står i paritet med de främlingsfientliga, populistiska, högerextremistiska och andra islamofobiska krafterna i väst” (s. 260).

Mohammad Fazlhashemis definition av källkritik är nytolkning av islams urkunder, inte källkritik av Koranens språk och innehåll och haditernas tillförlitlighet. Han har ett avsnitt, ”Dialog med Guds ord”, där han inte någonstans ifrågasätter att Koranen är av gudomligt ursprung eller att innehållet i Koranen förmedlades till Muhammed av en ängel eller att Koranen är skriven på arabiska. ”När det gäller Koranen använder man sig av ett källkritiskt tillvägagångssätt där det sunda förnuftets och logikens principer utgör måttstocken. Med tanke på att nytolkningen sker inom ramen för den religiösa debatten måste den rationella metoden legitimeras och förankras i Koranen” (s. 99, 100). Det är inte källkritik. Det är inte så källkritiska forskare har studerat Bibeln de senaste två hundra åren.

En påminnelse: Det är som universitetslärare Fazlhashemi har skapat sig ett namn i det offentliga Sverige. Av en universitetslärare har man rätt att förvänta sig ett vetenskapligt förhållningssätt.

Beslöjningen handlar inte om religion. Den är politisk. Ändå bedriver Fazlhashemi beslöjningskampanjer.

Här redogör jag för Fazlhashemis anmälan till DO gällande den sjuåriga skolflickan.

Fazlhashemi, som lovprisar ayatolla Khomeini, vet exakt vad beslöjningen står för. Sharias överhöghet. Mäns överhöghet. Flickors/kvinnors slaveri. Allah som den enda laggivaren.

Man förväntar sig att Fazlhashemi efter den barnfientliga demonstrationen klassades som den ultrareaktionära man han är och att hans röst inte hörde hemma inom svenska myndigheter. I stället får han plats i DO:s råd.

För Fazlhashemis övriga beslöjningskampanjer se länken till höger, Shariadoket och manligheten.

I Vems islam framställer Fazlhashemi Kemal Atatürks (Turkiet) och Reza shahs (Iran) ”avislamiseringsprojekt” som bland det värsta som hänt i islams historia och kallar det ”ett frontalangrepp på islam” (s. 147, 148). Kemal Atatürk avskaffade kalifatet 1924.

I en utgåva av Vems islam, publicerad av Studentlitteratur 2014, har Fazlhashemi skrivit ett tillägg om det som kom att kallas den arabiska våren. Han inleder med en positiv skildring av hur det turkiska partiet AKP har påbörjat en demokratisk utveckling i Turkiet. Den AKP-ledda regimen har bekämpat det Fazlhashemi kallar den djupa staten ”som allt sedan grundandet av den turkiska staten på 1920-talet varit ett stort hinder för demokratiseringen”. Bland grupperna som utgör den djupa staten nämner han ”odemokratiska sekulära grupper” (2014, s. 217).

Trots att Fazlhashemi betonar Muslimska brödraskapets det han kallar övermod och ovilja att kompromissa om sin ideologi kan han inte dölja sina sympatier för Brödraskapet och negativa inställning till de sekulära krafterna i Egypten. Tre gånger nämner han Brödraskapets över 80 år långa kamp mot diktaturer och främmande makter (s. 221, 226, 229) utan att nämna att kampen gällde att sharia skulle styra landet. Han skriver att de sekulära krafterna tog hjälp av militären för att störta Muslimska brödraskapet (s. 226).

Fazlhashemi citerar en sekulär egyptisk akademiker som en tid efter störtandet av president Muhammad Mursi skrev ett inlägg i en tidning online ”som avslöjar de sekulära aktörernas syn på demokratins grundregler”. Mannen ansåg att det var för tidigt att hålla allmänna och fria val, en tredjedel av befolkningen var fortfarande analfabeter. Man måste börja i en annan ände, som Fazlhashemi återger det: ”nämligen att först inrätta institutioner, fri press och utbildning för de okunniga [min kursiv] och fattiga i landet så att de ska lära sig att rösta på rätt [min kursiv] kandidater. Det är först därefter man kan hålla allmänna val” (s. 228, 229). Fazlhashemi skriver ett så här vinklat tillägg i Vems islam inför Studentlitteraturs utgivning av boken.

Mohammad Fazlhashemi är en man med vidöppna dörrar rakt in i maktens korridorer. Den 14 maj 2011 skrev han tillsammans med integrationsminister Erik Ullenhag (FP) och bland andra Muslimska brödraskapets aktivist Helena Benaouda och representanter för den judiska församlingen en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Den 23 maj 2012 skrev han ett blogginlägg till Socialdemokraternas programkommission om islamofobi före och efter 11 september 2001. I vanlig ordning sätter han likhetstecken mellan religionskritik och rasism. Han använder samma ”vetenskapliga” metod som Mattias Gardell. Motståndarna klassas som höger, trots att han själv samarbetade med alliansen som ju bestod av högerpartiet Moderaterna bland annat. Bland de förkastliga högerpolitikerna räknar han Ayaan Hirsi Ali, utan att nämna vad hon gjort för att uppmärksamma politiker i väst på hur små flickor könsstympas på köksborden och om hedersmord. Dessutom sätter han likhetstecken mellan antisemitism och islamofobi, vilket är helt förkastligt och osant.

Det vore på sin plats att demokratikriteriet även gäller statsanställda universitetslärare.

Den 10 oktober 2023 skriver Nima Rostami, med rötter i Iran, i Bulletin artikeln ”Professor Fazlhashemi en tveksam islamexpert” och framställer Fazlhashemi som det iranska prästerskapets inflytelseagent i Sverige. Rostami beskriver Irans teologiska utbildningscenter Hawza och att det styrs av ”Irans teologiska ledare, diktator Ali Khamenei”, att Hawza har en avdelning som utbildar utländska imamer för att sprida politisk shiaislam utomlands, att avdelningen samverkar med den av Ali Khamenei inrättade Organisationen för Islamisk Kommunikation och Kultur. ”Även Irans så kallade kulturattachéer underställda Irans ambassader ute i världen är underavdelning till denna organisation. Irans kulturattaché i Stockholm är ett sådant center.”

Den 25 juli 2016 publicerade Hawzhas nyhetspropagandakanal Hawzhanews ett reportage där Seyed Mohammad Fazlhashemi, kallad Hashemi, medverkar.
Av reportaget framgår att en delegation av professorer utsända av Hawzha har träffat professorer vid Uppsala universitet där Hashemi är verksam. Det rapporteras att det hölls ett möte på Irans kulturattaché i Stockholm och dess dåvarande chef, Dr. Mirdamadi, Fazlhashemi professor i filosofi vid Uppsala universitet, Naderi, chefen för islamdialogcenter (också ett organ knutet till Irans regim). Det finns uppgifter i reportaget som även redogör för delegationens besök vid Irans regims moské i Järfälla och samtal med dess huvudimam, Mohsen Hakimollahi. Även Mehr News rapporterar om samma möte.
Frågan som bör ställas är vad Fazlhashemi gjorde vid det mötet?

Rostami skriver att de nämnda institutionernas verksamhet går ut på ”att sprida politisk shiaislam med Västhat och ambitionen att utrota Israel”. Rostami menar att Fazlhashemis aktiviteter bara kan ses som ”lobbyism åt Irans regim”. Rostami kritiserar att Fazlhashemi ständigt intervjuas i svenska medier så snart islam är inblandad och knyter an till det ovan nämnda reportaget.

Av reportaget går inte att dra någon annan slutsats än att Fazlhashemi står i nära relation till Irans regim. Utifrån en sådan ideologisk-teologisk förankring framställs Fazlhashemi som sakkunnig och gång på gång beklagar han sig för växande ”islamofobiska” yttringar i Sverige och bortser från Irans islamiska regims hot och opererar med religionsfrihet som täckmantel.

Så min fråga kvarstår: Vilken fantastisk tillgång för Sverige är Mohammad Fazlhashemi?

Ingvar Carlsson skriver den 28 augusti i Aftonbladet debattartikeln ”Det är dags att våga stå upp mot SD, Kristersson” med anledning av att Richard Jomshof (SD) kallat Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg för en quisling och senare även kallat Magdalena Andersson en quisling. Carlsson förklarar varför quisling inte är vilket skällsord som helst.

För oss som har umgåtts tätt med norsk arbetarrörelse och norska fria folkrörelser är skällsordet ”quisling” av en dignitet som inte kan slätas över med ord som ”osmakligt”. Nazisten och Hitlermedlöparen Quisling fängslade och avrättade våra norska vänner. Brott för vilka han själv senare avrättades.

Carlsson avslutar artikeln med följande uppmaning:

Därför måste några frågor istället riktas till Dig, statsminister Ulf Kristersson:
Är inte Jomshofs exempellösa förgrovning av debatten mitt i en valrörelse av en karaktär som borde leda till mer kännbara konsekvenser än överslätande kritik av typ ”osmakligt”? Är inte denna förnedrande historia det slutliga beviset på att Sverigedemokraterna inte är ett parti som kan anförtros ministerposter? Är det inte dags att våga stå upp för vedertagna svenska demokratiska principer och säga ifrån mot SD?

”Vedertagna svenska demokratiska principer”?

Som jag nämner i rubriken till detta inlägg verkar Ingvar Carlsson inte ha något minne alls av de grova, för att inte säga hånfulla, orddueller som utspelades mellan Olof Palme och Ulf Adelsohn mitt i valrörelsen. Det var pinsamt och tröttsamt att höra på dem. Deras pajkastning var bland annat ett av skälen till att Bengt Westerberg med sin lugna och sakliga samtalston fick så högt stöd valet 1985 då Folkpartiet gick från 5,9 procent valet före till 14,2 procent 1985.

Kan man påstå att Morgan Johanssons kommentar 30 januari 2021 är ett exempel på att ”stå upp för vedertagna svenska demokratiska principer” då Johansson på Twitter med anledning av att Ulf Kristersson meddelade att han var öppen för samarbete med SD skrev: ”Idag är det årsdagen för Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933. Se gärna den här dokumentären om hur det gick till. Denna dag bildade de konservativa och nazistpartiet regering tillsammans, med Hitler som kansler. De konservativa trodde att de kunde kontrollera honom. Men mindre än två månader senare var demokratin i praktiken avskaffad, och klappjakten på socialdemokrater, fackföreningsledare, judar, homosexuella, romer m fl inleddes.”

Ingvar Carlsson ondgör sig över att Jomshof kallat just en journalist quisling. Är Anders Lindberg verkligen journalist? Är det inte mer korrekt att säga att Aftonbladets ledarredaktion är en propagandacentral?

Man kan verkligen fråga sig vem som står upp för vedertagna svenska demokratiska principer: Richard Jomshof eller Mohammad Fazlhashemi.

2 september 2026

Mona Lagerström fil dr