Den fullständiga titeln på Johan Lundbergs bok är Rikslikaren. Radikalism och agenda i Dagens Nyheter från 1964 till i dag (2026).
Sameh Egyptson disputerade 10 februari 2023 på avhandlingen Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. Är Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) organisatoriskt och ideologiskt kopplad till transnationella Muslimska brödraskapet? Egyptsons avhandling är en statsvetenskaplig avhandling som enbart behandlar Muslimska brödraskapet som en politisk organisation, alltså om Muslimska brödraskapets politiska påverkansarbete i Sverige, som är systemhotande. Han berör över huvud taget inte den andliga aspekten av islam. Avhandlingen handlar således inte om ”upplevd islam”, det Sveriges islamologer vanligtvis ägnar sin forskning åt. Att Egyptson disputerar i Lund beror på att han skrevs in som doktorand på Centrum för teologi och religionsvetenskap och påbörjade för väldigt länge sedan ett avhandlingsprojekt i missionsvetenskap, som gick i stå. Det var där han för länge sedan hade tenterat i alla de kurser utöver avhandlingen som krävs för att få doktorera. Senare kom han i kontakt med en statsvetare som blev hans biträdande handledare. Utan Egyptsons biträdande handledare statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg, Örebro universitet, hade det aldrig blivit en doktorsavhandling. Professor Lindberg gav Egyptson de statsvetenskapliga redskap han behövde för att sammanställa sitt omfattande källmaterial om Muslimska brödraskapet till en doktorsavhandling. Egyptson är nu teologie doktor efter det att två i betygsnämnden var för att han skulle godkännas och en emot. Ingen i Betygsnämnden var statsvetare. Ledamoten som underkände Egyptson, universitetslektor Torsten Janson, är ett kapitel för sig. Jag kommenterar honom sist i ett Tillägg. Här nämner jag bara att han efter disputationen av Betygsnämndens ordförande fick kritik för sitt negativa utlåtande och för att han publicerade det på Expressen Kultur.
Muslimska brödraskapet grundades 1928 i Egypten av Hassan al-Banna (1906–1949). Rörelsens ideologi är att islam och politik är oupplösligt förenade, det som forskare i hela världen benämner islamism. Islamismen är den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen, nazismen. Muslimska brödraskapets långsiktiga mål är att återupprätta kalifatet, som Kemal Atatürk upphävde 1924. Två begrepp är viktiga för Banna, umma och jihad. Han förkastar nationalstater och territoriella gränser. Enligt Banna är alla muslimer ett enda samfund förenade genom den islamiska trons band. Islamiska umma ersätter nationella, geografiska och etniska skillnader med ett samfund baserat på principer, tro och en högre makt, det vill säga Allahs makt och hans gudomliga lagverk sharia. Individens identitet är muslim. Lojaliteten är mot islam. Islam ska styra individen och hela samhället in i minsta detalj. Förebilden för Banna var Lenins organisering av bolsjevismen med en elitistisk förtrupp, fristående celler och så vidare. Även Hitlers organisering av nazisterna är förebilden. Banna beundrade Lenin, Stalin, Mussolini och Hitler. Bannas mål var ett världsomspännande kalifat styrt av sharia. Det är inte fel att kalla Muslimska brödraskapet för en dödskult, en ockult orden, här finns mysticism, öppna och hemliga sektioner, hierarkier, krav på total lydnad, trohetsed och lojalitet. Utåt verkade man i Egypten som välgörenhetsorganisation, samtidigt finns sedan början en militär sektion, kallad the Secret Apparatus, den sektion som bedriver jihad.
Från allra första början engagerade sig Banna i Palestinafrågan. Han var motståndare till att ett judiskt hemland upprättades i det brittiska Palestinamandatet, granne med Egypten. Palestina tillhör umma, palestinierna är ”våra bröder”, Palestina är muslimskt land. Det är varje muslims plikt att bedriva jihad och försvara Palestina. Banna lovordade martyrdöden, att dö för islam, att älska döden mer än livet. Martyren kommer direkt till paradiset. Banna lägger ut texten om ”the Industry of death”, ”the Art of death”. Muslimska brödraskapet är moderorganisation till varenda terrorrörelse i islams namn i hela världen.
Hamas är Muslimska brödraskapets palestinska gren.
Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig rörelse, extrema motståndare till demokrati och den sekulära rättsstaten. Brödraskapet bedriver intensiv mission i Sverige, kallad dawa, och strävar efter att alla invandrare från islamdominerade länder anammar Brödraskapets totalitära tolkning av islam, att vara muslim först, att stärka den muslimska identiteten och ”det muslimska civilsamhället”. I sin dawa-verksamhet har Brödraskapet använt sig av ungdomsförbundet Sveriges unga muslimer (SUM) och studieförbundet Ibn Rushd.
Muslimska brödraskapet är Fienden, för att tala klarspråk. Muslimska brödraskapet hör inte hemma i Sverige. De säger en sak utåt, det de vill att politiker ska tro på så att skattemiljonerna ska fortsätta att rulla in och friktionsfritt flöda rakt ner i deras plånböcker, och en helt annan sak inåt. De, det vill säga en liten klick som Egyptson namnger, påstår att de representerar Sveriges muslimer.
Sameh Egyptson hade offentligt kritiserat Brödraskapet i Sverige i ett decennium innan han disputerade. Egyptson är det största hotet mot svenska Brödraskapet. Deras mål har varit, och är fortfarande, att krossa honom. Hundratals skattemiljoner står på spel om Egyptson får gehör hos politikerna för sin forskning.
Niklas Orrenius första artikel söndag 5 februari 2023 hade i DN:s nätupplaga rubriken ”Storbråk väntas kring avhandling om Muslimska brödraskapet i Sverige”. I papperstidningen är rubriken ”Sverige har gett en liten grupp islamister makt”. Orrenius andra artikel 10 februari har rubriken ”Oenig nämnd godkände avhandling om islamism trots hård kritik”.
Ansvarig utgivare Peter Wolodarski tillät Niklas Orrenius att föra läsarna bakom ljuset genom att anonymisera en man från en internationellt känd syrisk Muslimska brödraskapsfamilj och låta denne aktivist beklaga sig över vilka katastrofala följder Sameh Egyptsons avhandling kan få på hans liv eftersom aktivisten getts fel titel i avhandlingen. I DN 5 februari står: ”Jag omnämns i Egyptsons avhandling som tidigare ordförande för SUM, Sveriges unga muslimer. Men jag har aldrig haft någon post i SUM, säger en man som vi här kallar Adam.” ”Han är rädd att han, vid resor i Mellanöstern, kan gripas av diktaturers säkerhetstjänst och att avhandlingens ord om honom kan användas emot honom i förhör. – Därför hoppas jag att Egyptsons avhandling underkänns. Det är en fråga om liv och död, bokstavligen.” ”Adam” säger att han planerar att åka till disputationen i Lund och ställa frågor till Egyptson om de felaktigheter han säger sig ha hittat i avhandlingen som är på över 700 sidor.
”Adam” medger alltså att SUM är kopplad till Muslimska brödraskapet och att det är negativt att omnämnas i samband med SUM. Muslimska brödraskapet var länge en förbjuden organisation i Syren, är terrorklassad i Förenade Arabemiraten, Egypten, Saudiarabien.
I Orrenius artikel 10 februari står det: ”’Adam’, utpekad som antidemokrat i avhandlingen, hade kört från Stockholm för att få svar. Efter över tre timmars akademisk diskussion fick Adam till slut ordet. Han räknade upp faktafel han hittat i Sameh Egyptsons avhandling och frågade: – Hur ser du på ditt etiska ansvar?” Orrenius skriver: ”Adam, en 34-årig man som egentligen heter något annat, hade tagit ledigt från jobbet och kört sju timmar från Stockholm till Lunds universitet för att ställa frågor. Den viktigaste: Varför pekar ett svenskt lärosäte ut honom som antidemokrat? – Skadan är redan skedd. Samehs avhandling där jag och många andra hängs ut med namn som del av Muslimska brödraskapet har redan laddats ner över 7 000 gånger, sa Adam till DN före disputationen.”
Sameh Egyptson medgav att han i avhandlingen gett Adam fel titel – men insisterade på att Adam i grunden beskrivs korrekt.
– Du ingår i nätverket som hör till Muslimska brödraskapet. Att arbeta för Sveriges unga muslimer, som du gjort – det är tydligt. Du får ta ditt ansvar!
Adam var missnöjd med svaret.
– Du svarar inte på min fråga om det etiska ansvaret.
Artikelns sista mening lyder: ”Den utpekade islamisten Adam körde besviken mot Stockholm, med huvudet fullt av frågor han inte hann ställa.”
Att ge en person fel titel är inte samma sak som att personen inte har starka kopplingar till Muslimska brödraskapets svenska gren. Även andra delar av Orrenius artikel 10 februari är starkt vinklade mot avhandlingen, vilket jag återkommer till. Först familjen Issa, far och tre söner. Man förväntar sig att Niklas Orrenius innan han anonymiserar ”Adam” och framställer honom som oskyldigt offer för Egyptsons bristande etiska ansvar, en ”fråga om liv och död”, har gjort en gedigen bakgrundskontroll, det som kallas research. Det är en doktorsavhandling Egyptson har skrivit, med en jättelik notapparat. Han slänger inte ur sig hipp som happ att ”Adam” ingår i Muslimska brödraskapets svenska nätverk. Han har dammsugit Sverige på offentliga handlingar och vet att han måste belägga att namnen han anger i avhandlingen på ett eller annat sätt har kopplingar till Muslimska brödraskapet.
I avhandlingen finns både fadern Tarif al-Sayed Issa och de tre sönerna Fidaaldin al-Sayed Issa (f. 1985), Mustafa al-Sayed Issa (f. 1987) och Yasir al-Sayed Issa (f. 1989) nämnda. I slutet av 1980-talet kom fadern till Sverige och bosatte sig med familjen i Eskilstuna. När fadern, som aktivt deltog i det syriska inbördeskriget, dödades 2018 av en bilbomb i Syrien skrev Expressen om Tarif där det klart framgår att han tillhörde Muslimska brödraskapet.
DN:s ”Adam” är yngste sonen Yasir, som var fullt synlig överallt i medierna under Syrienkriget 2013–2014 och kallade sig Syrienkännare, människorättsaktivist. Det är mellanbrodern Mustafa som var Muslimska brödraskapets ungdomsförbund SUM:s ordförande 2012–2014. Men även Yasir har varit verksam inom SUM. Han var ansvarig för kommunikation & media under SUM-konferensen 2010, alla tre bröderna deltog aktivt i konferensen. Inte konstigt att Yasir vet exakt vad SUM stod för. Egyptson publicerade på sin blogg en genomgång av alla alias Yasir använde sig av vid tiden för disputationen, ”Vem är ’Adam’ som lurade hela den svenska journalistkåren?” och ger belägg för Yasirs involvering i Muslimska brödraskapets svenska gren. Bland annat visar Egyptson att Yasir var anställd på Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushds kansli.
Dessutom nämner Sameh Egyptson Yasir både i sin första bok om Brödraskapets svenska gren som gavs ut på arabiska och engelska, Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West ”Case – Sweden (2018, s. 95) och i Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021, s. 139).
År 2013 var året då Omar Mustafa (f. 1985), ordförande för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), blev rikskändis när han valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse och på grund av IFiS reaktionära ideologi på sin hemsida, tvingades välja mellan ordförandeposten i IFiS och posten som adjungerad ledamot i partistyrelsen. Han valde IFiS, vilket inte är så konstigt eftersom han svurit Muslimska brödraskapet trohet. Samma år hade både Yasir och brodern Mustafa koppling till Islamiska förbundet i Stockholm (IFS). I avhandlingen skriver Egyptson om IFS, föregångaren till Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), som är svenska Muslimska brödraskapets huvudorgan: ”Egentligen var jag ute efter ett protokoll från det konstituerande mötet för Islamiska förbundet i Stockholm (IFS). Jag fick besked från skatteverket att handlingen saknades. Men det hade kommit in ett protokoll från ett årsmöte i IFS från 2013 för ett byte av namn. Kunde det vara något? Av protokollet framgick att Islamiska förbundet i Stockholm (IFS) ville byta namn till ’Islamiska förbundet: Stockholms moské’. Men det intressanta är de personer som var närvarande. Mötets protokoll kan bekräfta att personkretsen i Islamiska förbundet i Stockholm (IFS) är samma personer som suttit i styrelsen i Islamiska förbundet i Sverige (IFiS)” (s. 260). Egyptson rabblar upp många namn på protokollet, bland annat Omar Mustafa samt Mustafa al-Sayed Issa och Yasir al-Sayed Issa med tillägget för den senare (ordförande i Sveriges unga muslimer).
Enligt Orrenius framställning i DN skulle det alltså vara allvarligare att Yasir ges titeln SUM:s ordförande än att han deltog i IFS årsmöte 2013 tillsammans med höjdare inom svenska Muslimska brödraskapet.
Som nämnts kallade Yasir sig för Syrienkännare, människorättsaktivist när han öppet figurerade i medierna. Egyptson skriver att Yasir 2013 kritiserade Säpo för att Säpo beskrev ungdomar som reste till Syrien för ”potentiella terrorister” och redogör för vad Yasir skriver i DN. ”Tar man hans ord på allvar, och hans broders [Fidaaldins] engagemang i krigshandlingarna, så ges orden ’hjälpa det syriska folket’ en speciell innebörd av väpnad jihad” (s. 312, 313).
Egyptson skriver att IFiS stödde Muslimska brödraskapet under arabiska våren 2011 och också president Mursi. ”Man stödde också Brödraskapets nationella organisationer i de länder där revolter hade brutit ut efter den arabiska vårens omvälvningar. En ledande person såsom Haytham Rahmeh, till exempel, lämnade Sverige för att ansluta sig till den militära kampen i Syrien. Hans agerande försvarades av den ledande Brodern, Yasir al-Sayed Issa, som skrev en debattartikel i SVT Opinion, där han hyllade Rahmeh” (s. 552, 553). Haytham Rahmeh var en av grundarna av biståndsorganisationen Islamic Relief och ordförande för Sveriges imamråd samt imam vid Stockholms moské.
Det är bara att googla på Yasir al-Sayed Issa så får man en hel del information om hans aktivism för Syrien.
Orrenius skriver i artikeln 10 februari: ”I publiken fanns även Malmöimamen Saeed Azam.” Men det är inte vad islamkännaren och kännaren av islamiska organisationer i Sverige Orrenius frågar vad han anser om Egyptsons avhandling. I stället skriver Orrenius: ”Flera i publiken var tydligt skeptiska till Egyptsons forskning. ’En skandalavhandling’, sa idéhistorikern Andreas Önnerfors, verksam vid Linnéuniversitetet och expert på konspirationsteorier. – Jag är förvånad att Lunds universitet släpper fram den på det här sättet. Det borde ha gjorts en etikprövning. Och sättet som Sameh Egyptson talar om Muslimska brödraskapet liknar konspirationsteoretiska resonemang, sa Andreas Önnerfors.”
Det framkommer inte om Andreas Önnerfors har läst avhandlingen och vad Egyptson skriver.
Konspirationsteorier är samma anklagelse som Anna Ardin framför i Orrenius artikel 5 februari. Ardin nämns tre gånger i avhandlingen. Egyptson skriver om Omar Mustafa och hans närmande till Socialdemokraterna. ”Efter valet 2010 hade Omar Mustafa på allvar trätt ut på den politiska scenen, tidigare generalsekreterare för Sveriges unga muslimer SUM. Nu var han efterträdare till Abdirizak Waberi som ordförande för IFiS, Waberi hade ju blivit riksdagsman för Moderaterna. Mustafa deltog därefter i grundandet av ett socialdemokratiskt lokalförbund inom Broderskapsrörelsen, föreningen Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm tillsammans med bland annat de pro-islamiska och multikulturalistiska ideologerna och aktivisterna Mattias Irving och Anna Ardin” (s. 629). Broderskapsrörelsen bytte namn till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Egyptson nämner Ardin i samband med demonstrationen 2013 utanför Socialdemokraternas huvudkontor i Stockholm till stöd för att Omar Mustafa skulle ingå i partistyrelsen (s. 638). Ardin nämns i samband med turkiska European Islamophobia Report 2021. ”Kapitlet om Sverige har skrivits av ledande personer från föreningen Hjärta (Anna Ardin och Mattias Irving) som kan ses som en direkt stödorganisation till Islamiska förbundet (IFiS) och dess organisatoriska nätverk. Som framgått ovan blev Omar Mustafa ordförande i Hjärta 2013 samtidigt som han var ordförande för Islamiska förbundet (IFiS). Det var också Hjärta som lanserade Omar Mustafa som kandidat till den socialdemokratiska partistyrelsen” (s. 665).
Orrenius skriver: ”Även Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och tidigare aktiv inom organisationen Socialdemokrater för tro och solidaritet (fd Broderskapsrörelsen) pekas ut. Avhandlingstexten beskriver henne som en ’pro-islamisk multikulturalistisk ideolog och aktivist’ och en viktig aktör i att hjälpa Muslimska brödraskapet att få fäste i Socialdemokraterna.
– Det är bisarrt att läsa. Jag är evangelist i en kristen kyrka. Jag arbetar för religionsfrihet, inte för islam, säger Anna Ardin.
Hon kallar Sameh Egyptsons avhandling för ”ett stort falsarium” och liknar hans forskning vid ”en ny typ av rasbiologi”.
– Rasbiologerna ägnade sig också åt falsk vetenskap och lade grunden för samhällets förföljelse av minoriteter. I det här fallet används Samehs felaktiga texter för att hetsa muslimer, säger Anna Ardin.
Hon arbetar själv på en doktorsavhandling om svenska myndigheters beskrivningar av det muslimska civilsamhället, som doktorand vid Marie Cederschiölds högskola (tidigare Ersta Sköndal högskola).
Sameh Egyptsons arbete liknar, i Anna Ardins ögon, mer en antimuslimsk konspirationsteori än vetenskap.
– Konspirationsteorin går ut på att muslimer är en annan sorts människor och att Sverige håller på att islamiseras inifrån. Det läskiga är att det skett ett paradigmskifte i samhället där flera myndigheter, politiker och debattörer numera står för den linjen.
Sameh Egyptson är noga med att säga att han inte har något emot muslimer generellt. Det är Muslimska brödraskapet han kritiserar.
– Jo, de muslimer som håller käften är okej, men politiskt aktiva muslimer ses som skumma och hotfulla.
Visst har vissa svenska muslimska ledare influerats av MB-ideologer, men Sameh Egyptson drar alldeles för stora växlar på det, enligt Anna Ardin.
– Man kan influeras av somligt, och förkasta annat. Martin Luther var galet antisemitisk, men Svenska kyrkan kan ändå basera sin lära på honom. Men muslimer döms hårdare.
I framtiden, tror Anna Ardin, kommer Lunds universitet att skämmas för Sameh Egyptsons avhandling, liksom svenska lärosäten i dag skäms för att man ägnade sig åt skallmätningar och rasbiologi.
– Jag hoppas att betygsnämnden underkänner avhandlingen på fredag, säger Anna Ardin.
Anna Ardin får betydligt mer utrymme i Orrenius text än i Egyptsons avhandling. Inte en enda gång ber Orrenius Ardin att ge konkreta belägg för sina påståenden. Han framställer Ardin som expert. Inte heller noterar han att Ardin konsekvent använder kollektivordet ”muslimer”, när det är en liten klick islamister Egyptson ägnar sin avhandling. Orrenius låter Anna Ardin ensam kommentera Egyptsons avhandling medan Egyptson i två av fallen han nämner Ardin skriver Anna Ardin och Mattias Irving. Mattias Irving har ingen tjusig titel att visa upp.
Anna Ardin antogs som doktorand vid Marie Cederschiölds högskola 1 oktober 2020 enligt vad hon anger på sin Facebooksida. Hon ägnar sig särskilt åt det hon kallar ”negativ etikettering”. Islamist och extremist är exempel på ”negativ etikettering”, vilket får förödande konsekvenser enligt henne för de föreningar som av myndigheter etiketteras och får sina offentliga bidrag indragna. Flera av de texter hon anger under rubriken Publikationer är skrivna tillsammans med Mattias Irving som inte har tillstymmelse till forskarutbildning.
Anna Ardin och Mattias Irving har i åratal gjort allt de kan för att krossa Sameh Egyptson. De har inga spärrar alls. Jag har skrivit mängder med blogginlägg om Anna Ardins artiklar i Dagens ETC och intervju i Flamman och om Ardins och Irvings karaktärsmord på Egyptson på deras anonyma digitala ”Tankesmedja” Fenix och går inte in på det här. Men det är märkligt att Orrenius helt har kopplat bort Mattias Irving och framställer Ardin som något slags expert på ”muslimer”.
Det är också märkligt att ”Adam” och Anna Ardin får så mycket utrymme i DN i stället för uttalanden om innehållet i avhandlingen från forskare som specialiserat sig på just Muslimska brödraskapet.
Det är också märkligt att Orrenius bara intervjuar Egyptsons huvudhandledare Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap och ekumenik, och inte nämner biträdande handledaren statsvetaren professor Mats Lindberg som kan ta åt sig äran av att ha lotsat Egyptson till en disputation.
Tillägg: Att Orrenius nämner att en ledamot i Betygsnämnden underkände Egyptsons avhandling är fullt korrekt. Han kunde inte veta att Torsten Janson deltog i slutseminariet om Egyptsons avhandling som representant för islamologerna. Under seminariet nämnde Janson inget om att avhandlingen inte bör disputeras. Janson kunde ha räknat upp alla sina invändningar på slutseminariet. Han tackade ja till att sitta i Betygsnämnden utan att i förväg påpeka att avhandlingen riskerade att underkännas. Jag var närvarande under disputationen. Det var uppenbart att Jansons under sin nästan halvtimmeslånga kritik utgick från redskap forskaren använder sig av i en text om missionsvetenskap och ville se avhandlingen som en text om en religiös väckelserörelse, alltså om ”upplevd islam”, att han helt missat att Egyptson använt sig av en statsvetenskaplig metod och koncentrerat sig på en rörelses organisation.
Bortsett från detta Tillägg är det rimligt att fråga sig vilken inställning Peter Wolodarski har till pressetik när han lät Orrenius ge så stort utrymme åt ”Adam” och Anna Ardin som får så minimalt utrymme i Egyptsons omfångsrika avhandling.
8 september 2026
Mona Lagerström fil dr
