Vågar man hoppas att Nyamko Sabuni är på väg tillbaka till politiken?

Nyamko Sabuni var integrationsminister och jämställdhetsminister 2006–2010, jämställdhetsminister 2010–2013.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om Nyamko Sabunis insats för landets livegna, att Sverige var den stora förloraren när statminister Fredrik Reinfeldt (M) efter valet 2010 utnämnde Erik Ullenhag (L) till integrationsminister i stället för att låta Nyamko Sabuni få fortsätta med det storartade arbete hon gett sig i kast med att på regeringsnivå lyfta frågan om den katastrofala bristen på medborgerliga rättigheter bland unga och kvinnor i inflyttade hederskulturer, att Fredrik Reinfeldt knappast ensam kan ha fattat beslutet att byta ut henne, att partiledare Jan Björklund måste ha haft ett ord med i laget, att hon för över tio år sedan, 2006, publicerade skriften om den terror flickor i hederskulturella miljöer lever under, Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige, att skriften är lika aktuell i dag som när den publicerades, att skriften borde tryckas i massupplagor, med den enda korrigeringen att mödomshinnan inte existerar (s. 36, 37) och en uppdatering av lagstiftningen.

Skriften bör läsas av varenda politiker i Sverige inför valet 2018, och vara en självklar referenspunkt under alla partiledarutfrågningar i TV.

Det borde också vara en självklarhet att hedersrelaterat våld och förtryck står över allt partikäbbel och inte reduceras till en höger-vänster-fråga. Men i Sverige har extremvänstern gått i baklås och framhärdar i att allt våld mot kvinnor ska samsas under samma rubrik.

Nyamko Sabuni kan hedersvåld, hon kan klanvälden, hon kan könsstympning, hon kan vad svensk lagstiftning säger om medborgerliga rättigheter. I Flickorna vi sviker skiljer hon på det hon kallar svenssonvåld och hedersrelaterat våld. Den distinktionen borde finnas i alla offentliga utredningar om våld mot flickor och kvinnor. I hederskulturer är flickans liv utstakat i samma ögonblick som hon föds. Svenssonvåld handlar om kvinnor som i vuxen ålder ingått en relation.

I slutet av Flickorna vi sviker lägger Nyamko Sabuni fram ”Tio frihetsförslag för flickor från hederskulturer”, förslag som borde omfamnas av alla som sätter rättsstaten före klanvälden men som fick vissa män att se rött och anklaga henne för att vara ”rasist”, ”islamofob”, ”Folkpartiets alibineger”.

De grövsta påhoppen kom från professor Masoud Kamali och gaphalsen Kurdo Baksi.

Postkolonialisterna Masoud Kamali (sociolog) och Paulina de los Reyes (professor ekonomisk historia) lyckades lura i dåvarande integrationsminister Mona Sahlin (S) att de utsattes för rasism av den integrationspolitiska utredning de var ledamöter i med påföljd att Mona Sahlin avpolletterade de renommerade forskarna och 2004 lät de marxistiska fanatikerna Kamali och de los Reyes ta över. Dessa hävdar att hedersåld inte existerar, att det är rasism att över huvud taget använda ord som hedersvåld och hedersmord och lyfta fram kulturella normer. När dessa marxistiska fanatikers utredning var klar gick den inte att använda utan Jens Orback(S), som tagit över efter Mona Sahlin, förklarade den oanvändbar.

Nyamko Sabuni städade upp efter Kamalis och de los Reyes sabotage och förde in hedersvåld som ett begrepp i den integrationspolitiska utredningen.

I en infam artikel på Newsmill 1 december 2010 går Kamali till angrepp mot Nyamko Sabuni, ”Sabuni har fått sin ministerpost som tack för sitt fjäsk för vita”. Det är västs fel att hedersvåld existerar, hävdar han. Han skriver också: ”den mediala propagandan om hedersmord”.

Kurdo Baksi uppträder som självutnämnd klanhövding för landets kurder i stället för som samhällsmedborgare i Sverige. Nyamko Sabuni hann knappt utnämnas till minister innan Kurdo Baksi 6 oktober 2006 slängde i väg ett uttalande till TT att Nyamko Sabuni är islamofob och den mest inkompetenta integrationsminister Sverige haft. Dagens Nyheter lät honom 9 september 2007 publicera smädeartikeln ”Regeringens perfekta alibi”. Kurdo Baksi hävdar i artikeln att Nyamko Sabuni publicerar vandringssägner i skriften Flickorna vi sviker. Nyamko Sabuni skriver som punkt 5 att gynekologiska undersökningar av flickor på högstadiet bör bli obligatoriska på samma sätt som undersökningar av pojkars könsorgan i sexårsålder är obligatoriska. Att Nyamko Sabuni ville skärpa lagen om könsstympning kallar Kurdo Baksi populistiskt. Han är också kritisk till Folkpartiets krav på språktest för att bli svensk medborgare och skriver att Nyamko Sabuni var en av huvudarkitekterna bakom kravet.

Den 16 juni 2012 uttalar han sig i Aktuellt i politiken under rubriken ”Inte språktest – språkförtryck” och gör en halsbrytande koppling mellan dåvarande integrationsminister Erik Ullenhags förnyade krav på språktest för att bli svensk medborgare och hans engagemang för kurders rättigheter i kurdiska områden i Turkiet, Iran, Irak, Syrien. Kurdo Baksi hävdar att krav på språktest för att bli svensk medborgare gör att ”man känner att det är alltid någon som ska slå på en, att lära sig andra språk ända sedan man föddes”. Reportern Jan Söderström frågar: ”Hur ser du på att Folkpartiet lanserar språktest. De slåss ju för kurdernas rättigheter i Turkiet? – Ja, men inte för kurderna i Sverige, säger Baksi” och syftar på språket och tiger om de kurdiska hederskulturerna som invandrat till Sverige och att politiker visst slåss för kurdiska flickors och kvinnors rättigheter i Sverige.

Inte heller SVT tog Nyamko Sabunis kamp för de livegna på allvar. Programmet Existens 20 februari 2007, programledare Anna Lindman Barsk, hade den skandalösa titeln ”Islamofob eller hjälte?” I programmet säger Nyamko Sabuni: ”Jag kommer aldrig att acceptera förtryck i religionens namn. De mänskliga rättigheterna är universella och tar inte hänsyn till tradition, kultur eller religion.” Religionsprofessor Mattias Gardell fick lägga ut texten om hennes 10 förslag i skriften Flickorna vi sviker som islamofobiska.

Mattias Gardell kritiserar Nyamko Sabuni även i den utifrån en höger-vänsterskala hårt vinklade boken Islamofobi (2010) för att hon inför valet 2006 ville förbjuda att flickor under femton år beslöjades, ”inte burka eller niqab, utan vanlig slöja”, skriver Gardell, utan att problematisera att plagget gör bäraren till en sexuell varelse och det olämpliga i att barn bär det (s. 176).

De diametralt motsatta reaktionerna när Nyamko Sabuni oväntat avgick som jämställdhetsminister i januari 2013 från politiska kommentatorer och från personer som arbetar mot hedersrelaterat förtryck avslöjar de politiska kommentatorernas likgiltighet för det tvång som ödelägger så många unga människors liv och den djupa klyftan mellan nyhetsredaktionerna och verkligheten,

Göran Eriksson, Svenska Dagbladets politikanalytiker, skriver 21 januari 2013 i artikeln ”’Inga djupare sakpolitiska avtryck’”: ”Hon var inte rädd för att inta kontroversiella ståndpunkter i frågor om integration och jämställdhet. Hon spelade säkert en roll som förebild eftersom hon var den första svarta ministern i Sverige. Men sakpolitiskt är det svårt att peka på att hon har gjort något djupare avtryck.”

Nyamko Sabunis insats att på högsta politiska nivå föra upp hedersrelaterat våld och förtryck efter det att Mona Sahlins (S) handplockade integrationsutredare postkolonialisterna Masoud Kamali och Paulina de los Reyes avfärdat benämningen hedersvåld som rasism reduceras till Nyamko Sabunis hudfärg.

Aftonbladets Lena Mellin säger 21 januari 2013: ”Jag tror faktiskt inte att hon har betytt så mycket, om man ska skumma det.”

På SVT Nyheter 21 januari 2013 kan man läsa följande från TT under rubriken ”’Det kom lite brådstörtat’”: ”Peter Wolodarski, chef för Dagens Nyheters (oberoende liberal) ledarredaktion, tycker inte att Nyamko Sabuni lämnar några djupa avtryck när hon nu lämnar politiken. – Inte särskilt, om man ska vara ärlig.”

SVT:s inrikespolitiska kommentator Margit Silberstein visar en lika hänsynslös likgiltighet för en av de viktigaste politiska frågorna i Sverige, rättsstaten och alla barns lika människovärde kontra totalitärt styrda klanvälden där medlemmarna är livegna och flickorna betraktas som värdepapper.

Silberstein kan inte ge ett enda konkret exempel på vad Nyamko Sabuni faktiskt uträttade som minister utan säger det menlösa ”Det har bland annat stuckit i ögonen att hon inte velat kalla sig feminist” och det lika menlösa av en inrikespolitisk kommentator på SVT: ”Hon föreslog till exempel obligatoriska gynundersökningar av unga flickor för att förhindra könsstympning. – Hon sade också att flickor inte skulle bära huvudduk, inte små flickor i alla fall, säger Margit Silberstein. – Det var ganska kontroversiella förslag.”

Slaveriet i Sverige är med andra ord inte något public service behöver bevaka.

Handskakningsvägraren Yasri Khan, generalsekreterare för den samhällsomstörtande föreningen Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), och Grön Ungdoms Björn Lindgren skriver på SVT Opinion 26 januari 2013: ”Mycket kan sägas om Sabuni som politiker. Både den muslimska fredsrörelsen [som anser att regeringens arbete mot hedersrelaterat förtryck stigmatiserar ”muslimer”] och Grön Ungdom har varit väldigt kritiska till den politik som hon valt att föra – speciellt under perioden som integrationsminister.”

Nyamko Sabuni fick kritik för att hon inte kallade sig feminist, till och med från medlemmar i det egna partiet.

Saga Rosén, styrelseledamot i Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF), skriver 22 januari 2013 på SVT Opinion under rubriken ”Nyamko Sabuni gjorde mer för unga invandrarkvinnor än de flesta feminister”: ”Nyamko Sabuni lyfte frågan om ett av vår tids största samhällsproblem – det hedersrelaterade våldet – till en helt ny nivå. Hon stod upp för utsatta invandrartjejers rätt att leva ett liv i frihet och deras rätt att få välja vem de vill leva med. Deras rätt att få älska vem de vill. Sabunis arbete för denna grupp av förtryckta individer, som länge saknat en röst på den politiska arenan, har satt avtryck och kommer påverka många framöver. Det finns många unga människor i vårt land som lever under hedersförtryck. De kan inte stå på barrikaderna och skrika utan att riskera livet. Men Nyamko Sabuni hörde deras röster ändå.”

GAPF:s ordförande Sara Mohammad skrev på Newsmill 22 januari 2013 artikeln ”Nyamko Sabuni den mest modiga ministern vi haft”. Sara Mohammad skriver: ”Jag och Riksorganisationen GAPF vill verkligen tacka Nyamko Sabuni för hennes arbete för att sätta hedersrelaterat våld på den politiska kartan. Hon har gjort ett framstående arbete – med ett tydligt personligt engagemang i frågan mot hedersrelaterat våld och förtryck. Under alla mina 20 år i Sverige har jag varken sett eller hört om en svensk jämställdhetsminister som har gjort så mycket för den mest utsatta gruppen invandrarkvinnor, barn och ungdomar. Hon har prioriterat att jobba mest med de frågor som förändrar de utsattas livsvillkor i praktiken, men även mycket mer. Frågor som handlar om liv och död.”

Sara Mohammad skriver vidare: ”Hade vi inte Nyamko som jämställdhetsminister, hade vi inte en utredning om barn och tvångsäktenskap idag. Utan henne hade vi inte de extra tillsatta insatserna mot hedersrelaterat våld på regeringsnivå.”

På tioårsdagen av mordet på Fadime Sahindal anordnades i Stockholms stadshus den 20 januari 2012 en internationell konferens om hedersrelaterat våld och tvång, kallad Europeiskt erfarenhetsutbyte. Där sa Eduardo Grutzky från den ideella organisationen ALMAeuropa att han ville lyfta fram två kvinnor som under de tio år som gått gjort mycket för att öka de svenska myndigheternas kunskap om hedersproblematiken, Sara Mohammad och Nyamko Sabuni. ”Utan henne skulle vi inte vara där vi är i dag.”

19 augusti 2017

Mona Lagerström fil dr