Föraktet för patienten

Patienternas totala avsaknad av rättssäkerhet

Här kommer jag att lägga ut dokumentation om föraktet för patienten, föraktet för rättsstaten, om patienternas totala avsaknad av rättssäkerhet, om hur förnekelsen hos läkare och tjänstemän sätter in efter en sjukvårdsskada. Skandalen 2015/2016 med den italienska kirurgen på Karolinska institutet och Karolinska sjukhuset är svensk sjukvård i ett nötskal: läkare och beslutsfattare som sätter patientens hälsa främst körs över av läkare och beslutsfattare som sätter fasaden och kollegialiteten främst.

Man är traumatiserad efter en invalidiserande sjukvårdsskada, särskilt när man inte blir trodd. I samma ögonblick en patient blir sjukvårdsskadad förväntas hon kunna både medicin och juridik samt uttrycka sig i skrift. Patienten står ensam mot staten. Hela klagomålsförfarandet sker skriftligt, besluten fattas bakom stängda dörrar. Patienten har ingen insyn. Det är läkarens ord som väger tyngst. Läkare och tjänstemän kan ljuga hur mycket som helst i sjukjournaler och skrivelser. Patientens rättssäkerhet är helt satt ur spel.

Patientnämnden i Stockholm uppmanade mig att anmäla sju läkare till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Alla friades.

Vad lagen säger och vad som sker i verkligheten är två skilda ting. Lagen säger att patienten kan få journalanteckningar strukna. När Socialstyrelsen och numera IVO säger nej står patienten där med felaktiga journaler. När sjukhuset (Karolinska i Solna, Chefsläkarorganisationen T5:01, Dnr K930-2006, offentlig handling) vägrar införa korrigeringar står patienten där med felaktiga journaler. I mitt fall är det inte mina skäl att söka läkare eller vad jag säger under läkarbesöket som antecknas. Läkare skriver av varandra. Obehöriga som läser sjukjournaler straffas. Men det är inte straffbart att skriva vad som helst i en sjukjournal.

Patientskadelagen säger att patienten inte behöver bevisa att fel och försummelse förelegat. I stället har man infört ett så kallat facitresonemang, en bedömning i efterhand om en skada hade kunnat undvikas. Bedömningen ska vara medicinsk, inte rättslig. Ändå skickade Patientförsäkringen LÖF efter beslut från HSAN innan de fattade ett beslut om min ersättning. När jag överklagade LÖF:s negativa beslut till Patientskadenämnden skickade LÖF med friande utlåtanden från HSAN och skriver tydligt i bilageförteckningen HSAN:s beslut 1784/03:B6 och HSAN:s beslut 2006/1820:B6. Då fick jag mina misstankar bekräftade att LÖF:s beslut var grundat på HSAN:s beslut. Ordalydelsen var nästan identisk. Ingen fäste någon vikt vid att sjukjournalerna är felaktiga.

Sverige har till skillnad från de andra nordiska länderna ingen patienträttighetslag. Det är för dyrt, säger man i utredningen SOU 2007:12. Mats Svegfors var ordförande i Ansvarskommittén. Den svenska hälso- och sjukvårdslagen är en skyldighetslag.

Under partiledarutfrågningar i TV ställer journalisterna aldrig frågan om varför Sverige inte har en patienträttighetslag. Inte heller frågar journalisterna varför Sverige inte har en Patientombudsman på nationell nivå som är självständig i förhållande till sjukvårdens huvudmannaskap (landstingen) så att patienter kan utkräva ansvar. Inte heller frågar journalisterna varför patientnämnderna och nuvarande patientombudsmän inte är självständiga i förhållande till landstingen. De är bara förmedlande länkar och har inte rätt att driva patientens sak. Patienten måste driva sin sak på egen hand. Inte heller frågar journalisterna varför patienter inte har en egen myndighet som bevakar patienternas intressen. För några år sedan sprang journalister alltid till Läkarförbundets ordförande när det gällde patientfrågor, ungefär som om de skulle springa till Svenskt näringsliv och inte fackförbunden när det gäller anställdas villkor. Sedan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skapades springer journalisterna dit. Journalister bevakar spektakulära anmälningar till IVO, men frågar sig inte om IVO är till för patienternas skull.

Under tiden jag arbetar med dokumentationen rekommenderar jag två böcker, statsvetaren Lars Karlssons doktorsavhandling Konflikt eller harmoni? Individuella rättigheter och ansvarsutkrävande i svensk och brittisk sjukvård, CEFOS, Centrum för forskning om offentlig sektor, Göteborgs universitet 2003. Det är ingen uppmuntrande läsning för en svensk. Jag rekommenderar också Varför dog Tony och Maria? Konsten att skydda läkare av Dennis Brinkeback och Bill Buchholtz, Carlssons 1994.

av Mona Lagerström