Alla inlägg av Mona Lagerström

Islamofascisten, eller talibanen, välj själv, Fatima Doubakil, förra riksdagsledamoten Nalin Pekgul (S) och förtalsrättegången i hovrätten mot Ann-Sofie Hermansson (S)

Jag läser med bestörtning Kristina Hedbergs rapportering i DN från förtalsrättegången mot Ann-Sofi Hermansson, ”Hatet var det verkliga skälet till att jag lämnade politiken”, säger Nalin Pekgul som ställt upp som vittne i Hovrätten för västra Sverige.

De antidemokratiska aktivisterna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil har stämt Ann-Sofie Hermansson för förtal. Tingsrätten gick inte på deras linje varpå de överklagade till hovrätten. Nalin Pekgul säger att Fatima Doubakil har lett en hatkampanj mot henne och berättar om Fatima Doubakils agerande under de möten Nalin Pekgul arrangerade i Tensta Träff där man diskuterade ”euro-islam” 2009 och 2010. ”Hatet fick mig att frukta för mitt liv”.

Kristina Hedberg skriver: ”Enligt henne var mötena besökta av såväl salafister som icke-troende muslimer och diskussionerna var hetsiga, men respektfyllda. Tills Fatima Doubakil och ‘hennes gäng’ gjorde entré.

– De hånskrattade och störde. Det kom mellan 70 och 100 personer som inte verkade intresserade av att delta i samtalen, utan bara ville förstöra mötena. En somalisk kvinna bad att de skulle lämna, men då skrek Fatima Doubakil ’Idiot’ till henne, säger Nalin Pekgul.”

Själv hotades Nalin Pekgul av ”tre män i gänget”. Hoten och hatet trappades upp tiden som följde ”till en nivå där hon upplevde sig avhumaniserad och utsatt för livsfara”.

Fatima Doubakil medger att hon var på Tensta Träff men inte att hon störde eller kallade någon idiot.

Jag lägger mig inte i vem som kallade en person för idiot men jag anser att det är viktigt att delge vad popartisten Kadafi Hussein i en artikel på Newsmill 1 april 2010 med rubriken ”Sluta fjäska för sekten Unga Muslimer” hade att säga om Fatima Doubakils ”gäng”. Han var närvarande under mötena som ägde rum för drygt tio år sedan. För att få det avklarat, Kadafi Hussein säger att SUM:s ordförande Mohammed Kharraki

kallade en kvinna för idiot när hon ville att de skulle lämna lokalen i stället för att förstöra för de andra och att Mohammed Kharraki när kvinnan ville tala med honom efter mötet om hans uppträdande skrek ”att han inte ville prata med henne för att hon var på ’deras sida’. Alla muslimer runt omkring var chockade över hans beteende. Goda muslimer behandlar inte människor som är äldre än dem själva på det sättet”.

Mohammed Kharraki har en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren. Han är son till Mostafa Kharraki,

en av grundarna av Brödraskapets svenska gren som också har en hög grad.

Det viktiga med Kadafi Husseins artikel är att han stöder Nalin Pekguls vittnesmål om ”gänget” som störde mötena, det vill säga SUM och Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK). Han skriver om hatpredikanter SUM har bjudit in, se pdf här.

Som ung svensk muslim blir jag arg att jag ska företrädas av en homofobisk, antisemitisk sekt. Det som gör mig ännu mer ledsen är att de får miljoner i bidrag av staten. Med sina pengar försöker de stoppa all ärlig debatt om muslimer och Europa. Under hösten dök Kharraki upp på våra seminarier om ”Islam och Europa” i Tensta Träff och tillsammans med kompisarna från muslimska mänskliga rättighetskommittén gjorde de allt för att förstöra möten.
[. . .]
På seminarierna fick jag klart för mig hur odemokratiska och fördomsfulla de är. Så fort en vuxen invandrare bröt på svenska skrattade de högt och hånade personen.
[. . .]
Nu har Sveriges Unga muslimer tillsammans med muslimska mänskliga rättighetskommittén börjat med egna möte i Tensta Träff. Den 23 februari hade de öppet möte där de hade bjudit in de som stod utanför Folkets Hus och förhindrade ungdomar att komma in i festlokalen. I lokalen satt män och kvinnor på var sin sida och man fick inte sitta som blandat. Som vanligt styrde miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan allt men han satt längst bak i lokalen. Jag undrar om Miljöpartiet står för att kvinnor och män inte får sitta bredvid varandra?

Även Kadafi Hussein fick betala dyrt för sin frispråkighet, läs den här artikeln i SVT.

Förra riksdagsledamoten Carina Hägg (S) deltog på mötena i Tensta Träff, vilket hon skriver om i artikeln på Newsmill 27 maj 2013, ”Flatheten har skyddat extremisterna”, som ligger i samma pdf som Kadafi Husseins artikel. Hon skriver: ”Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, som ansåg att Munir Awad numera terroristdömd i Danmark, var oskyldigt förföljd av Säkerhetspolisen, var tillsammans med Sveriges Unga Muslimer delaktiga i att förstöra mötena om Islam och Europa som anordnades i Tensta. Jag var själv på flera av dessa möten och skrämdes av deras hånfulla bemötande av muslimer som inte delade deras åsikter.”

Sveriges unga muslimer får inte längre bidrag från staten. Men det tog lång tid innan pengarna drogs in. Det är på tiden att bidragen till Muslimska brödraskapets alla föreningar i Sverige dras in, exempelvis studieförbundet Ibn Rushd, biståndsorganisationen Islamic Relief, Römosseskolan i Göteborg med flera.

De två aktivisterna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil har starka kopplingar till Muslimska brödraskapets svenska gren. De är ett lika stort hot mot den svenska demokratin som talibanerna i Afghanistan är ett hot mot det landets demokrati. De delar samma totalitära politiska tolkning av islam, starkt influerad av Benito Mussolinis fascism och Adolf Hitlers nazism, vilket jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg.

9 september 2021

Mona Lagerström fil dr

Lena Posner Körösi: Vad håller du på med? Varför frontar du med föreningen Amanah Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd? Du är demokratiambassadör och du frontar demokratins dödgrävare! ”Islamofobi” är en myt, en kassako, en täckmantel för att sprida Muslimska brödraskapets totalitära politiska tolkning av islam och ska ALDRIG likställas med antisemitism

Jag har ett helt kapitel om verklig antisemitism och påhittad ”islamofobi” i min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter (2018). Amanah har nyligen beviljats 12,5 miljoner kronor av Allmänna arvsfonden för att motverka antisemitism och ”islamofobi”. Du är föreningen Amanahs ordförande och medgrundare, du hade assistans i grundarprocessen av Andreas Hasslert, Ibn Rushd, bildat av Muslimska brödraskapets svenska gren Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). Amanahs syfte är att motverka antisemitism och ”islamofobi”, skriver ni.

Den växande antisemitismen i Sverige är importerad. Sverige är ett av världens mest toleranta länder. Det grasserar ingen ”islamofobi” här.

Du är psykolog. Du vet vad fobi är, ”intensiv, irrationell rädsla”, enligt NE. ”Rädslan är irrationell på så sätt att dess styrka är överdriven i förhållande till situationens verkliga farlighet.”

”Islamofobi” sjukdomsförklarar kritiker av totalitära politiska tolkningar av islam. Att kritisera Muslimska brödraskapets svenska gren handlar inte om överdriven rädsla som kan ”behandlas” med kunskap om islam. Kritiken av Muslimska brödraskapets svenska gren är just baserad på kunskap om den faktiska fara Muslimska brödraskapets svenska gren utgör för demokratin i vårt land.

Ibn Rushd står för en totalitär politisk tolkning av islam och är en av alla föreningar IFiS bildat för att skaffa sig makt, inflytande och pengar, pengar, pengar, inte minst med hjälp av ”islamofobi” som de gjort till ett veritabelt ”Sesam öppna dig”. Redan 2003/2004 gav Allmänna arvsfonden Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM) 400 000 kronor för att motverka ”islamofobi”. Sedan har MB fortsatt och fortsatt och fortsatt att via sina olika föreningar söka statliga och kommunala bidrag för att motverka ”islamofobi”. Och nu Allmänna arvsfonden igen.

Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig islamistisk rörelse, enligt dem är islam och politik oupplösligt förenade. Koranen är vår lag, är deras motto. Alltså inte Sveriges lag. Deras slutmål är en total, världsomspännande seger över demokratin. Viktiga namn i MB:s svenska gren som du, i egenskap av ordförande för Judiska centralrådet i Sverige 1999–2015, via Trossamfundsrådet har samarbetat med som man kan se här och här är Mahmoud Aldebe, en av den svenska grenens grundare, och Helena Benaouda Hummasten, som cirkulerat på ledande platser i varenda förening, inklusive som Ibn Rushds förbundsordförande samtidigt som hon hårdnackat ljuger om att det inte finns några kopplingar till Muslimska brödraskapet, se bland annat denna artikel 24 december 2016.

Ett namn i andra generationen MB-aktivister är Omar Mustafa, nu i Amanahs styrelse. Han har en hög grad inom MB:s svenska gren, har cirkulerat på ledande platser i varenda förening, inklusive som Ibn Rushds förbundsrektor, och blånekar lika intensivt som Helena Benaouda Hummasten om kopplingen till MB. Kopplingen är glasklar. Inte heller Salahuddin Barakat, aktiv i Amanah, är demokrat, vilket jag återkommer till i slutet av inlägget.

Ja, Lena Posner Körösi: Var sätter du gränsen? Du talar i egenskap av demokratiambassadör om demokrati i Kunskapskanalen 12 oktober 2020. Du säger också: ”Vi behöver se till att värna vår demokrati och att stå emot utmaningarna och identifiera dem.”

Ibn Rushd är ett allvarligt hot mot den svenska demokratin. Omar Mustafa och Helena Benaouda Hummasten avfärdar all kritik av kopplingen till Muslimska brödraskapet som ”islamofobiska konspirationsteorier”. Gör du det också? Uppenbarligen har du inte identifierat den utmaning Ibn Rushd innebär.

Allmänna arvsfonden har beviljat Amanah 12,5 miljoner kronor för att motverka antisemitism och ”islamofobi”. Det är detsamma som att bevilja Ibn Rushd 12,5 miljoner utöver de miljoner Folkbildningsrådet och landets kommuner varje år beviljar studieförbundet. Amanahs projekt kallas ”unikt och angeläget”.

Du säger: ”Det är med stor glädje Amanah mottagit beskedet att Allmänna Arvsfonden beviljat medel för en omfattande satsning på kunskap, vilket ökar möjligheterna att motverka antisemitism och islamofobi inom och mellan våra grupper samt i majoritetssamhället. Detta arbete är ett viktigt led för att både värna och stärka den svenska demokratin.”

Med Omar Mustafa i styrelsen och samarbetsavtal med Ibn Rushd?

Enligt Arvsfonden gjorde man en ”grundlig utredning med anledning av ett uppmärksammat inlägg på Facebook 2020 där en företrädare för den sökande organisationen publicerade ett inlägg som kunde tolkas som antidemokratiskt.”

”Kunde tolkas”? Inlägget, ett grovt angrepp på Frankrikes president Emanuel Macron, skrevs av antidemokraten Salahuddin Barakat och var helt i linje med hans retorik 21 april 2016 som självutnämnd talesperson för ”muslimerna” i Sverige. I artikeln betonar han separering mellan könen, vilket är en hjärtefråga för honom.

Vidare skriver man: ”En viktig faktor var att utredningen visade att såväl kommunen som civilsamhället och samarbetspartners tydligt uttalat ett fortsatt och starkt förtroende för föreningen, säger Håkan Ceder”, Arvsfondsdelegationens ordförande.

Ett skolexempel på hur byråkrater undergräver demokratin genom att hänvisa till andra bidragsgivare i stället för att själva kontrollera de bidragssökande. Det är exakt samma förfarande som dåvarande DO Agneta Broberg 11 oktober 2016 gav som skäl till att hon bjudit in Muslimska brödraskapets aktivister: att de organisationer DO valt att samarbeta med bland annat är baserat på att de är statsbidragsberättigade hos Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och Myndigheten för stöd till trossamfund (SST).

Den här trion, forskarna Peder Hyllengren, Magnus Ranstorp och Aje Carlbom,

har i åtskilliga debattartiklar kritiserat Folkbildningsrådets bidrag till Ibn Rushd. I den här debattartikeln för några dagar sedan om Abdirizak Waberi och Römosseskolan skriver de om den lilla skaran individer som cirkulerar i ledande ställningar i Muslimska brödraskapets olika föreningar. Omar Mustafa efterträdde Abdirizak Waberi som ordförande för IFiS när Waberi valdes in i riksdagen 2010 för Moderaterna. Bland annat skriver forskarna: ”Waberi är bara en av spelarna i ett större islamistiskt nätverk av verksamheter där IFiS spelar en avgörande roll och där samma personer styr och ställer i olika styrelser. Flera namn återkommer i styrelserna inte bara för skolverksamheter men även i Ibn Rushd-drivna verksamheter som Granhedsgården AB, Eventeq AB (bakom Muslimska familjedagarna) samt Islamic Reliefs styrelse. Här roteras det friskt mellan styrelseuppdragen.”

Ledarna inom Islamic Relief i Storbritannien tvingades år 2020 avgå efter att ha spridit antisemitisk propaganda.

Inför valet 2006 skickade Mahmoud Aldebe brev till alla riksdagspartier och krävde särlagstiftning ”Det glömda minoriteten”. Brevet väckte stor uppståndelse. Hans kolleger inom MB tog offentligt avstånd från brevet, men religionsvetaren Sameh Egyptson visar i sin bok Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020) med hjälp av protokoll från årsmöte att de ställde upp på innehållet. Det är de kraven Aldebe publicerade som är MB:s verkliga avsikt med Sverige. Och de har inget med demokrati att göra. De är en katastrof för flickor och kvinnor. Flickors och kvinnors rättigheter är det jag värnar särskilt om, alla flickor och kvinnor i Sverige.

Åter till Andreas Hasslert. I den här odaterade artikeln på Ibn Rushds hemsida står det ”Ibn Rushds projektledare Andreas Hasslert var privat delaktig i processen med att bilda Amanah. Studieförbundet har därefter bidragit till organisationens verksamhet på olika sätt. Nu har även ett officiellt samarbetsavtal [min kursiv] mellan Ibn Rushd och Amanah skrivits under.”

Enligt den här odaterade texten författad av generalsekreterare Aldo Iskra arbetar stiftelsen Open Skåne med att motverka antisemitism och ”islamofobi”, så vad Amanah avser att tillföra är svårt att förstå, utom att vara ytterligare en kassako för Ibn Rushd.

I den här texten skriver Andreas Hasslert i maj 2016 att han medverkar i stiftelsen Open Skåne och att han samtidigt var med om att arbeta upp Ibn Rushd.

Salahuddin Barakat har varit en av Open Skånes samarbetspartners, men intervjun gjord med honom 2016 är raderad och han finns inte längre med i styrelsen. Kanske på grund av hans hätska utfall mot Frankrikes president som han gjorde då han fortfarande tillhörde Open Skåne enligt den här artikeln.

Amanahs styrelse med fotografier där Omar Mustafa fanns med togs omedelbart bort från internet efter det att lokalpolitikern Nima Gholam Ali Pour (SD), tidigare socialdemokrat, på Twitter kommenterade att Amanah i våras beviljats 900 000 kronor av Malmö stad. Som jag redan nämnt har Omar Mustafa en hög grad inom MB:s svenska gren. Sameh Egyptson skriver i boken Erövringen att Omar Mustafa (f. 1985) när Nyamko Sabuni (FP/L) 2006 utnämndes till integrationsminister skickade ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i egenskap av SUM:s generalsekreterare. Han är 21 år:

Jag vill härmed lämna in ett protestbrev till statsministern angående utnämning av den öppet islamofobiska Nyamko Sabuni till integrationsminister. Detta var ett högst oväntat drag av dig Fredrik, du som har bott så nära invandrare och borde ha större förståelse för deras frågor. Sparka henne och du blir muslimernas hjälte (= kan leda till att du vinner nästa val också)” (s. 205).

Muslimska brödraskapet är en sekt och representerar inte på långa vägar landets alla islamiska trosfränder. Sameh Egyptson skriver också att Omar Mustafa gick i Muslimska brödraskapets Islamiska skolan, som leddes av Chakib Benmakhlouf, en av grundarna av den svenska grenen och i flera år ordförande för MB:s europeiska paraplyorganisation FIOE, där Waberi blev vice ordförande. Som jag skrivit i åtskilliga blogginlägg så handplockas blivande rekryter och tränas under hård övervakning innan de erbjuds att avlägga trohetseden. Det är uppenbart att Chakib Benmakhlouf tidigt spanade in Omar Mustafa och sedan tränat upp honom, bland annat till att ljuga om kopplingen till Muslimska brödraskapet och konsten att ljuga sig till skattemedel.

Muslimska brödraskapet utlyste en protest mot att Nyamko Sabuni utnämnts till integrationsminister och lyckades samla runt 80 000 protester,

varav Mahmoud Aldebe med Sveriges förenade muslimer bidrog med 70 000. År 2015, det första året då SST spaltar upp de olika islamiska organisationer som betjänas, hade Aldebes förbund 34 855 medlemmar.

Även Abdulkader Habib, en av Ibn Rushds grundare, finns med, dock utan att ange antal medlemmar.

Lena Posner Körösi: Du vet vad Förintelsen är. Notera hur Abdulkader Habib, då representant för SUM, utnyttjar Förintelsen i sitt projekt att utbilda muslimska ungdomar till att bli ”certifierade informatörer”. I Arvsfondens utvärdering Islam och muslimer i Sverige av beviljade anslag 1994 till 2006, författad av religionsprofessor Mattias Gardell (2010), står det om Abdulkader Habibs projekt 2003/2004 han fick 400 000 kronor för: ”Habib ansåg att islamofobi och främlingsfientlighet närs av okunskap, varför han såg utbildning och kunskap som sätt att lösa problemet. En förebild för det folkbildningsarbete man ville bedriva var den verksamhet som bedrivits för att motverka antisemitism och bland annat involverat skolkampanjer där överlevare från Förintelsen mött skolungdomar” (s. 75).

Överlevare från Förintelsen med erfarenhet blir i Abdulkader Habibs version att utbilda ungdomar, och Arvsfonden beviljar pengar till det. 30 muslimska ungdomar ”certifierades” som ”informatörer”.

Vad Sverige behöver är informatörer som informerar om hur vida överlägset det demokratiska styrelseskicket med grundlagsstadgade fri-och rättigheter är jämfört med styren baserade på rigida religiösa lagar.

Det finns nog ingen kvinna i det moderna Sverige som gjort mer för att förtrycka flickor och kvinnor med religiösa lagar än den finländska konvertiten Helena Benaouda. Muslimska brödraskapet har en vidrig kvinnosyn, läs deras kritik mot FN:s kvinnokommission 2013 när MB:s Muhammad Mursi var Egyptens president. Beslöjade Benaouda är en genuin demokratins dödgrävare. Att hon nått en hög position inom den svenska grenen beror på att de arabiska männen inte kunde svenska. Jag har skrivit mängder med blogginlägg om att hijab är Muslimska brödraskapets uniformspersedel, en lika viktig markör som Hitlers hakkors. Hitler var noga med att hans parti skulle synas. Muslimska brödraskapets grundare var influerad av Mussolini och Hitler. Hijab ska likställas med Mussolinis svartskjortor och Hitlers brunskjortor. Hijab är ett politiskt, inte religiöst plagg. Alla andra reaktionära uttolkare av islam har sedan 1970-talet anammat hijab som en viktig mätare på ett lands islamisering och påstår att det är en plikt för kvinnor att dölja håret. Som framgår av nedanstående bild på den algeriska soldaten i första världskrigets Armée d’Afrique som stred för fransmännen i norra Frankrike var Helena Benaouda Hummastens huvudbonad inte ett islamiskt kvinnoplagg för hundra år sedan. Bilden är ett snitt ur H.P. Willmotts Första världskriget, Albert Bonniers Förlag 2004, s. 71.

Så här ser soldaten från ökenlandet Algeriet ut i helfigur:

Det är soldatens huvudbonad mängder med småflickor i Sverige, som inte är ett ökenland, numera är draperade i. Helena Benaouda Hummasten följer i den assyriska krigarkungen Tiglatpileser I:s (d. 1076) fotspår. Han kodifierade i Medelassyrisk lag uppdelningen via klädseln i ”ärbara” och ”icke-ärbara” kvinnor, den första kända lagen om kvinnors beslöjning. “Ärbara döttrar/hustrur måste vara beslöjade utomhus. ”Ärbara” var flickor/kvinnor när en man kontrollerade deras sexualitet. Därför var det ett brott mot mannen att antasta en beslöjad kvinna. Det var också ett brott att beslöja sig om man exempelvis var sexsäljare. Straffet var hårt, exempelvis avskurna öron. ”Ärbara” kvinnor som visades sig utomhus obeslöjade straffades inte, däremot löpte de risk att antastas. En mångtusenårig sedvänja som invandrat till Sverige och drabbar obeslöjade ”svennehoror”. Den som vill fördjupa sig i ämnet kan läsa kvinnohistorikern Gerda Lerners bok The Creation of Patriarchy (1986).

När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 2017 publicerade den första översikten över Muslimska brödraskapet i Sverige författad av terrorismforskaren Magnus Norell tillsammans med socialantropolog Aje Carlbom och religionsvetaren Pierre Durrani

gick Helena Benaouda Hummasten i spinn och demonstrerade sina talanger som lögnmaskin, exempelvis i det här odaterade inlägget på Ibn Rushds hemsida kallat ”När en myndighet sprider lögner om muslimska organisationer”. Det är hon som spridit lögner sedan 1980-talet. Hon talar konsekvent om ”muslimska” organisationer. Hon företräder en islamistisk organisation, det vill säga en politisk organisation.

Som nämnts är det glasklart att Ibn Rushd är en del av Muslimska brödraskapet. Jag upprepar Magnus Ranstorps ord som jag citerade i föregående inlägg om vad han skriver på Twitter 26 Februari 2021:

”När Reinfeldt sitter i Stockholmsmoskén 2007 & träffar IFiS om hantering av krisen kring Vilks och Nerikes Allehanda koordinerar IFiS samtidigt sin respons med Muslimska brödraskapets högsta ledarskap baserad i Qatar, Yousef al-Qaradawi, och ’International Support Organisation’”, som Ibn Rushd ingår i. Helena Benaouda Hummasten syns tydligt på bilden. Qaradawi beundrar Hitler.

Lena Posner Körösi: Jag uppmanar dig som den demokratiambassadör du är att läsa hela föregående inlägg. Ni var tre demokratiambassadörer som Alice Bah Kuhnke (MP) utnämnde, du, Rosaline Marbinah och Emma Frans. Enligt den här texten är Rosaline Marbinah ledamot i Arvsfondsdelegationen sedan 2019.

Omar Mustafa, ledamot i Amanahs styrelse, före detta Ibn Rushds förbundsrektor, hamnade i hetluften 2013 när han valdes in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse och tvingades gå efter en vecka eftersom han inte kunde vara IFiS ordförande och samtidigt sitta i partistyrelsen. Han valde Muslimska brödraskapet. Han var omstridd därför att IFiS hade bjudit in talare med en judefientlig retorik.

Här kommenterar du i Världen idag 12 april 2013 invalet av Omar Mustafa. Du betraktade invalet som ett hårt slag: ”Vi vet vilka han bjudit in och vilka värderingar de har. Han säger att han inte har de här värderingarna som de står för, men han har varit ansvarig och bjudit in de här personerna. Det enda sättet att övertyga mig och den judiska gruppen i Sverige är att lova att aldrig bjuda in de här personerna igen, och att föra samtal med alla grupper, också judar och homosexuella. Omar Mustafa måste visa i handling var han står.”

I Aftonbladet 25 april 2013 bemöter Mohammed Amin Kharraki, tidigare i många år SUM:s ordförande, nu i egenskap av IFiS talesperson, kritiken mot Omar Mustafa med artikeln: ”Vi har inget att dölja kring vår värdegrund”. Artikeln är MB:s lögnmaskin på högvarv. Mohammed Amin Kharraki har en hög grad inom svenska MB, han är

son till Mostafa Kharraki, en av grundarna av den svenska grenen, som också har en hög grad inom svenska MB.

Här är Mahmod Aldebes svar 1 maj 2013 på Mohammed Kharrakis artikel, också en av grundarna av svenska MB:

Omar Mustafa fortsatte att bjuda in talare med en judefientlig retorik, se bland annat den här kritiken 2017 från Svenska kommittén mot antisemitism om hans inbjudan av Zaghloul El-Naggar i december 2016.

Nu är Omar Mustafa ledamot i Amanahs styrelse för att motverka antisemitism? Eller petades han samtidigt som uppgifterna om styrelsen försvann från internet?

I det ovan nämnda programmet i Kunskapskanalen talar du stolt om intresset för att skriva under Deklaration för en stark demokrati, men du kan uppenbarligen inte identifiera demokratins dödgrävare som skriver under, exempelvis här Mohamed Temsamani,

ordförande i Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), gift med Chakib Benmakhloufs dotter, en av männen som cirkulerar i styrelserna i Muslimska brödraskapets olika föreningar. När Mehmet Kaplan tvingades avgå som bostadsminister påstod Temsamani att det berodde på ”islamofobi”. Mehmet Kaplan syns till höger på bilden ovan när Reinfeldt besökte stora moskén på Södermalm i Stockholm, som är Muslimska brödraskapets huvudsäte.

Avslutningsvis: Här är några ord om Salahuddin Barakats antidemokratiska världsåskådning så som han beskrev den på Islamakademins hemsida hösten 2013 när han marknadsförde sig själv. Han beskriver sig som demokratins dödgrävare. Han kom till Sverige från Libanon som barn, gick i skolan här och gjorde lumpen här. Sedan for han till Jemen, tillbringade fyra år där, for till Pakistan, Mauretanien och Turkiet och lärde sig att sharia står över lagar stiftade av människan och att islams trosfränder därför missgynnas av sekulära lagar, vilket han är rätt person att korrigera.

Hans grova utfall mot Frankrikes president 2020 ligger helt i linje med de inlägg på Islamakademin han har tagit bort. I det här obalanserade inlägget läser han lusen av juridikprofessor Reinhold Fahlberg som han menar inte förstår islamisk rättslära och därför inte har rätt att uttala sig om kvinnors beslöjning och handskakning. Barakat inser inte att Fahlberg beskriver Europadomstolens praxis, en praxis man kan läsa om i den här understreckaren 24 februari 2010 av Fahlbeck, ”Vägrat handslag faller inte under religionsfrihet”.

Också i det här inlägget om ”Den islamiska kvinnosynen” demonstrerar Barakat att hans världsåskådning är baserad på sharia, liksom det här ”Kvinnans deltagande i moskén” där han talar om ”otillåten interaktion mellan de motsatta könen” och ”uppmuntrande av minimal interaktion mellan könen”, samt ”nyttorna av att segregera mellan könen”. Han förklarar: ”Detta reglerande, som sker bland annat genom morallära, klädkod och regler för uppträdande, är till för att motverka promiskuitet, immoraliskt uppträdande och annat ont som onekligen leder till familjens och i förlängningen samhällets sammanbrott.”

I det här inlägget ”Storheten i slöjan” talar han om ”Satan och hans medhjälpare”.

Demokrati existerar inte i Salahuddin Barakats världsbild. Hans mission är att sprida kunskap om ”islams rättslära” så att invånarna inordnar sig under ”islams regler” och inser att den västerländska demokratin är förkastlig.

Så, Lena Posner Körösi: Var drar du gränsen? Vad är det för kunskap du med hjälp av Amanah ämnar förmedla till mig, Magnus Norell, Aje Carlbom, Pierre Durrani, Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren, Sameh Egyptson, som av Omar Mustafa och Helena Benaouda Hummasten klassas som spridare av “islamofobiska konspirationsteorier”?

16 augusti 2021

Mona Lagerström fil dr

Nu jagar sjukvårdspolitiker svenska patienter som vill träffa svenska läkare, skriker rasism! och förvandlar valfrihet i vården till ett fall för DO och efterlyser domstolsutslag. Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdsregionråd, och Talla Alkurdi (S), oppositionsråd, Stockholm, är två av dem. Ni är en belastning, liksom alla övriga lokala och nationella sjukvårdspolitiker. Ni har svikit patienterna

Det här inlägget, som är långt och vänder sig till Liberalerna, inleds med sjukvård, övergår till Muslimska brödraskapet, Erik Ullenhag, syskonen Nyamko Sabuni och Kitimbwa Sabuni och deras aktiebolag, salafister och islamiska universitetet i Medina, Saudiarabien, och avslutas med sjukvård. Andra politiska partier är naturligtvis välkomna att läsa, liksom DN:s ledarredaktion. Ledarskribent Barbro Hedvall skriver just nu ledare om den svenska ojämlika sjukvården.

Ju snabbare alla lokala sjukvårdspolitiker försvinner och vi får en centralt styrd sjukvård med en sjukvårdsminister det går att utkräva ansvar av samt en oberoende nationell Patientombudsman, desto bättre för patienterna. Med oberoende avser jag en Patientombudsman som är fristående från sjukvårdsleverantörerna (regionerna, tidigare landstingen). Dagens patientnämnder lyder under sjukvårdsleverantörerna och är förbjudna att driva patienters ärenden, det är därför de kallas opartiska. De är inte till för patienternas skull.

Sveriges politiker har ryckt undan alla skyddsnät för patienterna och organiserat sjukvården så att det inte går att utkräva ansvar. Sjukvårdsministern skyller på regionerna, regionpolitikerna skyller på ministern/staten. Patienterna hamnar i kläm. Pandemin har visat de allvarliga bristerna i det omoderna och ojämlika svenska sjukvårdssystemet.

Upprinnelsen till skriket om ”rasism” är några artiklar i Dagens Nyheter. Bara en sensationslysten journalist kan komma på idén att ringa runt till vårdcentraler och tandläkarmottagningar i Sverige och fråga om patienter kan välja svenska läkare, när just dessa vårdgivares läkare finns listade på nätet ett par knappklick bort.

”Undersökningen” är bara ännu en av alla ansträngningar att ”bevisa” att svenskarna är ”rasister”, trots att Sverige enligt empiri är ett av världens mest toleranta länder. Mer om rasisttemat strax. Och en hel del om landets somalier. De är ju ganska många vid det här laget. Och åtskilliga är religiösa, fanatiskt religiösa, styrda av västfientliga hatpredikanter från det islamiska universitetet i Medina, predikanter kallade salafister som lär ut att profeten Muhammeds och hans följeslagares liv och leverne på Arabiska halvön på 600-talet är föredömet för islambekännare, trots att det inte finns några som helst samtida källor om hur Muhammed och hans följeslagare levde och vilka kläder de bar. Predikanterna säger sig vilja hjälpa islams trosfränder bosatta i väst att ”stärka deras muslimska identitet”, vilket är detsamma som en uppmaning att ta avstånd från allt vad västerländsk demokrati innebär.

Somalier har skapat en egen läkarförening i Sverige där alla som inte kan bevisa att de är somalier är utestängda. Är det rasism? Vilka tankar döljer sig bakom en läkarförening som enbart tillåter somaliska läkare och blivande läkare och har som syfte att i Sverige ”främja den somaliska befolkningens utveckling”? Avses somalier i Sverige? Somalier i hela världen? Läkarföreningens kvinnliga läkare bär hijab, vilket jag återkommer till.

Vad Sveriges patienter behöver
Vad Sveriges patienter behöver är journalister som ringer runt till landets alla sjukvårdspolitiker, inklusive partiledarna, och ber dem beskriva skillnaden mellan den nuvarande patientlagen (införd av Göran Hägglund KD, trädde i kraft 1 januari 2015) och en patienträttighetslag och förklara varför Sverige inte har en patienträttighetslag när de övriga nordiska länderna sedan decennier har en, liksom andra länder i Europa.

För att förtydliga: Patientlagen handlar om vårdgivarens skyldigheter och utgår från vårdgivarens perspektiv, det som kallas skyldighetslagstiftning, vilket den svenska sjukvården är baserad på.

En patienträttighetslag är en rättighetslagstiftning som utgår från patientens perspektiv och ger patienten möjlighet att utkräva sin lagstadgade rätt i domstol. Det är för dyrt, förklarade Ansvarskommittén, ledd av Mats Svegfors (SOU 2007:10, s. 144).

Be särskilt statsminister Stefan Löfven (S) beskriva skillnaden mellan patientlag och patienträttighetslag. Redan för två år sedan, 3 september 2019, efterlyste jag i det här blogginlägget, inför hans Regeringsförklaring, en patienträttighetslag. Jag kallar patientlagen för en kuliss och Sverige för en bedagad operettmonarki.

Det Sveriges patienter också behöver är journalister som ringer runt till sjukvårdspolitikerna, inklusive partiledarna, och ber dem förklara varför Sverige inte har ett rättssäkert klagomålssystem, vilket jag skriver om i det här blogginlägget 18 december 2019. Om politikerna hävdar att det är rättssäkert, begär att de förklarar på vad sätt det är rättssäkert. Det finns inga sanktioner mot vårdgivare som vägrar bemöta patientens klagomål och till och med ljuger för patientnämnden, som Erstas sjukhuschef Jan-Åke Zetterström och verksamhetschefen på Kirurgi/anestesikliniken Staffan Hederoth, vilket jag skriver om i det här blogginlägget 14 november 2019. Skälet till mitt klagomål finns i det här blogginlägget 4 augusti 2019 som är en kopia av mitt brev till sjukhuschefen.

Det Sveriges patienter framför allt behöver är journalister som ringer runt till landets sjukvårdspolitiker, inklusive partiledarna, och frågar hur många av dem som från pärm till pärm har läst statsvetaren Lars Karlssons

doktorsavhandling Konflikt eller harmoni? Individuella rättigheter och ansvarsutkrävande i svensk och brittisk sjukvård (2003), Göteborgs universitet.

Fråga politikerna om de över huvud taget vet vad individuellt utkrävbara rättigheter är.

Redan för två decennier sedan efterlyste professorn i historia, Lars Trägårdh,

en rättighetsrevolution i Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. Demokratiutredningens skrift nr 20 (SOU 1998:103), publicerad 1999. Jag noterar att Erik Amnå var Demokratiutredningens huvudsekreterare. Jag har skrivit åtskilliga blogginlägg om professor Erik Amnås skandalöst vinklade rapport om Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd där han ger dem klartecken för fortsatta skattemiljoner.

Lars Trägårdh pläderar i skriften för ”juridiskt förankrade, individuella rättigheter som kan mobiliseras direkt via rättsväsendet” (s. 7). Han skriver vidare att ”[s]venska individer saknar ofta formellt och nästan alltid i praktiken tillgång till juridiskt utkrävbara rättigheter” och efterlyser en rättighetsrevolution i Sverige (s. 11). Sverige har som nämnts på sjukvårdens område en skyldighetslagstiftning, inte en rättighetslagstiftning. Lars Trägårdh ger exempel från USA hur rättighetslagstiftningen där har utvecklats och vad det inneburit för svaga grupper att kunna kräva skadestånd och att domstolar kan utdöma kännbara straff för den som bryter mot en rättighetslag.

När Alliansen innehade regeringsmakten skrev han debattartikelnNewsmill 15 mars 2012, ”Individuella rättigheter nästa steg för välfärdsstaten”. Han skriver att i den S-märkta folkhemspolitiken ”var det tydligt uttalat från första början att individens rättigheter fick stå tillbaka för samhällets – folkets – gemensamma väl. I ett systemperspektiv som betonade sunda statsfinanser, å ena sidan, och alla medborgares tillgång till kollektiva nyttigheter, å den andra, blev juridiskt bindande och utkrävbara rättigheter mest till bekymmer”.

Vidare: ”I praktiken har det inneburit att det svenska välfärdsystemet kännetecknas av att det bygger på en lagstiftning som ålägger kommuner och landsting en allmänt formulerad skyldighet att erbjuda till exempel sjukvård och omsorg. Visserligen talas det ofta om ’sociala rättigheter’ men dessa ’rättigheters’ konkreta innehåll bestäms på politisk och administrativ nivå, fjärran från medborgarna själva.” Någon skillnad ur medborgarperspektiv blev det inte efter det att Alliansen tillträdde, konstaterar han.

Om landets politiker de senaste två decennierna hade läst Lars Karlssons avhandling och tagit till sig både vad han och Lars Trägårdh skriver hade svensk sjukvårdspolitik sett helt annorlunda ut i dag och varit organiserad utifrån ett patientperspektiv med tydliga riktlinjer för ansvarsutkrävande.

Jag återkommer till Lars Karlssons bok och citerar ur mina tidigare blogginlägg men vill redan här uppmana läsaren att se den här lilla snutten om hur det brittiska klagomålssystemet kan se ut i dag när en läkare har blivit anmäld, hämtad ur den brittiska dramaserien Saknad aldrig glömd, som visades i SVT 2019 och som på nytt visas på SVT-play (start ca 4 minuter in). I Storbritannien har man ett klagomålssystem som heter Medical Practitioners Tribunal Service (mpts). I den fiktiva filmsnutten ställs läkaren inför både den som har anmält honom och utfrågare och måste muntligt förklara sitt agerande.

Varenda patient och anhörig i Sverige som har anmält läkare bör titta på det avsnittet och inse hur horribelt det svenska skriftliga klagomålssystemet är, att det över huvud taget inte går att ens nämna ordet rättssäkerhet.

Oppositionsråd Talla Alkurdi menar att regionen måste leverera vård efter kompetens, inte hudfärg. Men hur ska patienterna få kunskap om läkares kompetens? Den finns inte listad på nätet. För drygt tjugo år sedan, 7 oktober 2000, intervjuades bråckkirurgen Ulf Gunnarsson i Dagens Nyheter, ”Riskfyllt opereras av fel kirurg”. Han säger att en sämre kirurg misslyckas tio gånger så ofta som en duktig. ”Skillnaden mellan olika kirurger är oerhört mycket större än skillnaden mellan olika sjukhus”. Jag vet vad det innebär att opereras av en oskicklig gynekologisk kirurg i Sverige och få en hopsnörpt buk, i åratal vandra runt i sjukvården och behandlas som sveda-värk-bränn-kärring, tvingas leva med stramande buksmärtor livet ut, få en havererad ekonomi och slutligen bli fattigpensionär. Alla läkarna var svenska.

Ulf Gunnarsson spådde i artikeln att Sveriges patienter om tio år, alltså för drygt tio år sedan, på internet skulle kunna se vilka kliniker eller kirurger som är skickligast. Alla landets journalister borde slänga sig på telefonen och ringa Talla Alkurdi och be henne förklara hur patienterna ska få kunskap om läkares kompetens.

Stockholms hälso- och sjukvårdsregionråd Anna Starbrink (L) och hennes röda linje
Eftersom Anna Starbrink innehar makten över patienterna i region Stockholm uppehåller jag mig vid henne. Hon reagerade starkt på DN:s utspel:

Jag frågar: Anna Starbrink, har du läst Lars Karlssons avhandling från pärm till pärm? Vet du vad individuellt utkrävbara rättigheter är? Vet du skillnaden mellan den nuvarande patientlagen och en patienträttighetslag? Förklara varför du inte har verkat för införandet av en patienträttighetslag. Förklara varför det är mer angeläget för dig att markera en röd linje mot Sverigedemokraterna än att verka för en patienträttighetslag och ett rättssäkert klagomålssystem. Patienterna är inte i behov av politiker som markerar röda linjer mot oppositionspartier. Patienterna är i behov av politiker som sätter patienternas bästa före sin egen positionering.

I det här blogginlägget kommenterar jag din insats i avsnittet i Agenda 28 mars 2021 då det blev officiellt att Liberalerna inte längre avser att isolera Sverigedemokraterna och du markerade att du tillhör falangen som vill fortsätta isolera SD, att för dig ligger gränsen vid att Liberalerna inte ska göra sig beroende av SD efter valet 2022, att det inte går att mötas på halva vägen när det gäller kultur och sjukvården, att din röda linje ligger vid tolkhjälp till patienter som inte kan svenska, oberoende av hur länge de bott i Sverige, medan SD vill att skattefinansierad tolkhjälp ska vara tidsbegränsad. Du säger:

”där jag tycker att det är självklart att om man inte behärskar svenska men drabbas av covid-19 ska få tolkhjälp men där de tycker att man ska få betala det själv, om man har råd. Det är som en lyx på något sätt. Jag förstår inte hur vi ska kunna mötas där. De röda linjerna som vi talar om måste vara glasklara”.

Det finns människor som har bott här 35–40 år utan att lära sig svenska. Den skattefinansierade tolkhjälpen kostar miljarder och är en kraftig signal till landets utlandsättade att de inte behöver lära sig svenska. Att kunna svenska är ett måste för den som vill arbeta, delta i samhällsarbetet och bidra till att demokratin bevaras, stärks och utvecklas. Att inte lära sig svenska är detsamma som att vända det svenska samhället ryggen. Och det vill du premiera.

Du och finansregionråd Irene Svenonius (M) avslog 29 april 2020 en motion från SD om utredning av tidsbegränsad kostnadsfri tolk inom hälso- och sjukvården i Stockholm.

Samhällskostnaden för gratis tolkhjälp livet ut är inte en bagatell för fattigpensionärer. Det är inte en bagatell för alla patienter som har blivit utförsäkrade av Försäkringskassan. Det är inte en bagatell för alla som lever på marginalerna.

Anna Starbrink: Du är frikostig med skattemedlen och uppenbarligen fullkomligt oberörd av vilka negativa effekter livslång gratis tolkhjälp har på integrationen, på den sociala sammanhållningen, på uppkomsten och cementeringen av parallellsamhällen. Den 6 juli 2021 skrev du en debattartikel i Altinget tillsammans med riksdagsledamot Barbro Westerholm, ”Rätten till tolk – en liberal röd linje”. Rätten till tolk i vården ska stärkas, skriver ni. Precis som om den inte är urstark redan. Ni skriver: ”tillgången till eller avsaknaden av tolkstöd i vården ska inte vara ett sätt att piska fram bättre svenskkunskaper”.

Det är en riktigt sliskig artikel, en positionering i relation till SD, helt inriktad på att väcka känslor, inte tala till förnuftet, i synnerhet inte det ekonomiska förnuftet om hur skattemedel ska användas. Ni har till och med lagt in att dementa multisjuka inte ska straffas för att de kanske glömt svenskan de lärt sig som vuxna.

Svenska dementa multisjuka patienter har också de behov av att träffa läkare som talar deras språk och kan deras kultur. Men det har nu blivit rasism.

Ni vill stärka rätten att göra sig förstådd i vården, ”men vissa politiska krafter vill gå åt motsatt håll och inskränka rätten till tolk, genom att låta patienten lösa det på egen hand”. Så fungerar ju inte den generella välfärden. Om tolkhjälp är absolut nödvändig inom sjukvården efter det att en tidsgräns för gratis tolkhjälp har gått ut träder den generella välfärden in. Det borde inte vara några svårigheter att sätta en årsgräns för gratis tolkhjälp och vad som gäller i nödfall.

Ni förolämpar i artikeln väljarnas fattningsförmåga med ert känslosvall.

Ni avslutar: ”Rätten till tolk i vården är en viktig liberal principfråga. Vi vill att den bekräftas av landsmötet i höst. Men redan nu måste vi slå fast att inskränkningar av tolkning i hälso- och sjukvården vore en röd linje som inte får överskridas.”

Oberoende av hur många miljarder tolkhjälpen kostar och de negativa konsekvenserna för den sociala sammanhållningen.

Erik Ullenhag, Nyamko Sabuni och skattefinansieringen av Muslimska brödraskapets svenska gren
Anna Starbrink:
Du och din falang ville ha Erik Ullenhag som partiledare i stället för Nyamko Sabuni. Jag kallar din falang för Liberalernas Muslimska brödraskapsfalang. Erik Ullenhag efterträdde Nyamko Sabuni som integrationsminister 2010. Erik Ullenhag var en katastrof som integrationsminister. Han öppnade famnen på vid gavel för Muslimska brödraskapets aktivister och gav dessa demokratins dödgrävare politisk legitimitet genom att bjuda in dem till dialogsamtal om ”islamofobi” och delta i en referensgrupp om antisemitism och ”islamofobi”, bland annat.

Han likställer antisemitism och ”islamofobi”! Den som använder begreppet ”islamofobi” sjukdomsförklarar kritiker av totalitära tolkningar av islam och markerar samtidigt att islam står över all kritik. Som riksdagsledamot skrev Erik Ullenhag två pinsamt okunniga motioner 2003/04:Kr281 och 2004/05:Kr261 där han sätter likhetstecken mellan antisemitism och ”islamofobi”, vilket jag kommenterar i det här blogginlägget19 augusti 2018. Han talar om folkgruppen judar och redogör för de vetenskapliga fakta som existerar om två tusen år av judefientlighet. Men när han talar om ”islamofobi” använder han sig av svepande generaliseringar, blandar in religionen islam och eget tyckande.

Han spenderade miljoner och åter miljoner skattemedel på att bekämpa ”islamofobi” och lovade ytterligare 60 miljoner kronor inför valet 2014. Jag skriver i det tidigare blogginlägget: ”Efter självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs dåd mitt i julhandeln i december 2010 bjuder Erik Ullenhag in till dialogsamtal den 13 januari 2011 om att motverka diskriminering och islamofobi. Över hälften av de inbjudna tillhör Muslimska brödraskapets föreningar i Sverige, alltså fundamentalister: Helena Benaouda, Mahmoud Khalfi, Mostafa Kharraki, Othman Tawalbeh, Omar Mustafa, Abdirizak Waberi, Abdulkader Habib, Yasri Khan.”

Muslimska brödraskapets motto: Koranen är vår lag.

Anna Starbrink: Gör ett tankeexperiment och sätt likhetstecken mellan ”mödomshinnan” och ”islamofobi”. Den 20 januari 2021 tar du starkt avstånd från myten om mödomshinnan, oskuldskontroller och ”oskuldsoperationer”. Tänk dig nu att en minister spenderar miljoner och miljoner skattekronor på att hålla myten levande och till och med inför ett riksdagsval lovar att lägga ut 60 miljoner kronor för att hålla myten om mödomshinnan levande. Du inser att de som gagnas av dessa miljoner är alla som vill bevara invandrade hederskulturers förtryck och våld. Du inser att de som främst drabbas är unga kvinnor.

Exakt samma unga kvinnor har drabbats av alla miljoner som lagts ut på att bekämpa ”islamofobi”. De miljonerna har stärkt aktivisterna inom Muslimska brödraskapets svenska gren, alla salafister och alla andra individer som omhuldar kvinnofientliga, homofientliga, judefientliga och demokratifientliga tolkningar av islam, när dessa individer i stället borde utsättas för vass kritik, inte översköljas med skattemedel.

I samband med att kyrka och stat skildes åt år 2000 deklarerade Liberalerna, då Folkpartiet, att partiet inte skulle delta i kyrkovalen om jag minns rätt. Man skulle kunna tro att det var en markering att det ska råda en mur mellan religion och politik. Men Erik Ullenhag öppnade som sagt stora famnen för Muslimska brödraskapet och skrev debattartiklar tillsammans med antidemokratiska religiösa aktivister, exempelvis den här 14 maj 2011 ”Vi måste bekämpa hatet ihop”, undertecknad av Erik Ullenhag integrationsminister, Bejzat Becirov Islamic Center i Malmö, Helena Benaouda ordförande för Sveriges Muslimska Råd, Lena Posner-Körösi ordförande för Judiska Centralrådet, Ingrid Lomfors docent i historia, Lars Dencik professor i socialpsykologi, Mohammad Fazlhashemi professor i idéhistoria.

Erik Ullenhag knöt till sig Mohammad Fazlhashemi, idéhistorikern, Umeå universitet, som 2013 blev professor i islamisk teologi, Uppsala universitet, mannen som gjorde sig ett namn när han 2006 avsåg att anmäla till DO att en sjuårig flicka inte fick bära hijab i skolan eftersom det bröt mot skolans regler om huvudbonad inomhus. I en artikel i Aftonbladet 16 mars 2006 (citat ur Västerbottens-Kuriren) säger han om den grundlagsstadgade religionsfriheten: ”En privatskola kan inte avtala bort de rättigheterna. Deras regler väger lätt i förhållande till grundlagen.” En sjuårig flicka!

Hijab är inte ett religiöst plagg. Hijab är ett politiskt plagg och ser i princip likadant ut i hela världen sedan internets intåg och Muslimska brödraskapets och Saudiarabiens satsning på ”global modest fashion”.

Fazlhashemi är född 1961 i Teheran, kom till Sverige från Iran 1977, för att studera enligt Wikipedia. En annan formulering kan vara: för att slippa undan shahens militärtjänst. Han förde i flera år en intensiv lobbyverksamhet för kvinnors beslöjning, väl medveten om vad beslöjningen signalerar: att sharia står över svensk lag, att nioåriga flickor är giftasvuxna, att avfällingar från islam förtjänar döden, att homosexuella förtjänar döden, att judar är apors och svins avkomma (står i Koranen).

I varenda debattartikel Fazlhashemi skrev fanns beslöjning och ”islamofobi” med. Jag skriver om honom i ”Shariadoket och manligheten”. Han är Khomeini-anhängare. Han lovordar ayatolla Khomeini i boken Vems islam och skriver att väst behöver genomgå en mentalitetsförändring. Han får det att låta som om det värsta som hänt i islams historia är turkiska Kemal Atatürks (d. 1938) och persiska kung Reza Pahlavis (d. 1944) ”avislamiseringsprojekt” i sina respektive länder, vilket han skriver drabbade hans mormor som inte ville visa sig utomhus utan att hela kroppen var täckt. Att Fazlhashemis mormor vägrade visa sig utomhus utan att vara täckt har mer med kulturella koder än islam att göra. Khomeini sänkte flickors giftermålsålder till nio år när han tog makten 1979. Iran vill utplåna Israel. I Iran är homosexualitet förbjudet, homosexuella män hängs i lyftkranar, synliga vida omkring. Kvinnors beslöjning blev obligatorisk, kvinnor som vägrar beslöjning piskas, torteras, fängslas. Och det är väst som ska genomgå en mentalitetsförändring? Fazlhashemi är en bakåtsträvare av rang. Liksom den finländska konvertiten Helena Benaouda. Och med dessa två skrev Ullenhag i egenskap av minister en debattartikel. Flera judiska personer undertecknade artikeln.

Helena Benaouda har representerat Muslimska brödraskapet sedan senare delen av 1980-talet. Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig rörelse. Erik Ullenhag legitimerar Helena Benaouda. Hon har cirkulerat i ledningen i praktiskt taget varenda förening Muslimska brödraskapets svenska gren Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) har etablerat, inklusive studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief.

Alice Bah Kuhnke (MP) tog som minister över dessa demokratins dödgrävare som Erik Ullenhag legitimerat och fortsatte att stärka deras ställning och överskölja dem med skattemedel som bara fortsätter i Amanda Linds (MP) regi, hon påstår i detta svar på skriftlig fråga att ”islamofobi” är rasism! Svaret visar Amanda Linds likgiltiga inställning till demokratin där hon inte framför en enda egen uppfattning. Hon upprepar enbart det som står i nationella planen mot rasism, som är ett beställningsverk av bland andra Muslimska brödraskapets aktivister efter sakråd som Alice Bah Kuhnke stod för. Planen, som är ett hopkok av det neo-marxistiska västfientliga akademiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA), utgår från att enbart svenskar kan göra sig skyldiga till rasism. ArA och Muslimska brödraskapet agerar i symbios med varandra. Planen är en skandal, vilket jag skriver om i det här blogginlägget, och borde omgående skrotas, vilket jag har skrivit om i åtskilliga blogginlägg liksom i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Den nationella planen mot rasism borde ersättas med massiv satsning på medborgarkunskap, vilket jag också skriver om i min bok.

Det är tack vare Erik Ullenhag som Muslimska brödraskapet fortfarande står på stabil grund i Sverige och Ibn Rushd och Islamic Relief år efter år kan hösta in miljoner och åter miljoner skattekronor trots svidande kritik från bland andra docent Magnus Ranstorp, Försvarshögskolan.

Och du Anna Starbrink vill ha Erik Ullenhag som partiledare i stället för Nyamko Sabuni? Det är viktigare att dra en röd linje för samarbete med Sverigedemokraterna än att strypa alla skattemiljoner till Muslimska brödraskapets olika föreningar? Därför att Sverigedemokraterna vill strypa skattemedlen till dessa demokratins dödgrävare?

Stora moskén på Södermalm i Stockholm är svenska Muslimska brödraskapets huvudkontor. Din partikollega Fredrik Malm skrev redan 21 augusti 2003 en varnande artikel i DN, ”Massmordspredikan i svensk moské”, att Yousuf al-Qaradawi bjudits in till moskén och predikat där han försvarade självmordsbombare och prisar Hitler. Qaradawi (f. 1926) är Muslimska brödraskapets chefsideolog och har varit med sedan 1940-talet. Han är inblandad i precis alla Muslimska brödraskapets globala verksamheter. Magnus Ranstorp har offentliggjort att Fredrik Reinfeldt i samband med Lars Vilks rondellhund besökte moskén

för att få råd om hur han skulle hantera kritiken och att IFiS, som driver moskén, var i kontakt med Qaradawi. Ranstorp skriver på Twitter 26 februari 2021: ”När Reinfeldt sitter i Stockholmsmoskén 2007 & träffar IFiS om hantering av krisen kring Vilks och Nerikes Allehanda koordinerar IFiS samtidigt sin respons med Muslimska brödraskapets högsta ledarskap baserad i Qatar, Yousef al-Qaradawi, och ’International Support Organisation’”, som Ibn Rushd ingår i.

Dina två partikolleger Robert Hannah och Roger Haddad verkar för att stänga islamistiska friskolor, bland annat Römosseskolan i Göteborg, som i åratal drivits av Abdirizak Waberi (M) och kompanjoner inom Muslimska brödraskapet och som nu utreds av Ekobrottsmyndigheten. Waberi var riksdagsledamot 2010–2014 och tidigare IFiS ordförande. Han efterträddes som IFiS ordförande av Omar Mustafa, som senare gick vidare till Ibn Rushd som förbundsrektor. Helena Benaouda var förbundsordförande.

Men för Liberalerna verkar det inte angeläget att markera en röd linje mot Muslimska brödraskapet. Rörelsen är terroriststämplad i flera länder, bland annat Saudiarabien som i decennier finansierade deras globala missionsverksamhet (dawa). Nu backas de upp av Qatar. Liberalerna verkar inte vilja inse att Muslimska brödraskapet är demokratins dödgrävare, att de inte ska finansieras med skattemedel. Därför att inte bara Erik Ullenhag är en börda för partiet. Nyamko Sabuni (f. 1969) släpar på två kvarnstenar runt halsen: åtta år yngre lillebror Kitimbwa (Etembwa) Sabuni (f. 1977) och svägerskan Fatima Doubakil,

båda hängivna Muslimska brödraskapsaktivister och därmed demokratins dödgrävare. Det handlar inte om guilt by association. Det handlar om klankultur, klanen står över allt. En sådan klankultur hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Kitimbwa Sabuni är inbördeskrigare. Fatta det. Liberalerna samarbetade med regeringen när Nyamko Sabuni valdes till ordförande. Kitimbwa Sabuni har tagit Afrikas klanstrider till Sverige och utnämnt Sverige och svenskarna till fienden och har i åratal agerat inbördeskrigare. Fatta det. Jag har skrivit mängder med blogginlägg om Kitimbwa Sabuni.

Nyamko Sabuni och Kitimbwa Sabuni driver sedan 2013 ett bolag tillsammans, Nyamko Sabuni AB, vilket jag skriver om i det här blogginlägget. Det var det året Nyamko Sabuni lämnade regeringen Reinfeldt som jämställdhetsminister. Det var det året som Kitimbwa Sabuni var redaktör för Muslimska brödraskapets rapport till FN

där Sverige utmålas som apartheidstat, bland annat för att storasyster Nyamko Sabuni hade lyckats få upp hedersvåld på den politiska agendan, vilket inte uppskattades av Brödraskapet. Samhällsdebattören och litteraturvetaren Johan Lundberg ger i den här artikeln i Expressen 12 september 2013 en sammanfattning av Kitimbwa Sabunis och Fatima Doubakils skattefinansierade verksamhet.

Jag skriver i ”Shariadoket och manligheten” om Kitimbwa Sabunis lobbyverksamhet för att kvinnliga nyhetsankare i SVT ska få vara iklädda shariadoket.

Kitimbwa Sabuni påstår att Sverige är genomsyrat av strukturell rasism, en lika stor myt som mödomshinnan. Om Sverige varit genomsyrat av strukturell rasism hade Nyamko Sabuni aldrig utnämnts till minister 2006, Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil hade aldrig fått en skattekrona för sin verksamhet på grund av deras hudfärg och etnicitet. De ska inte ha en skattekrona till sin verksamhet, inte på grund av deras hudfärg och etnicitet utan på grund av att de slagit mynt av sin hudfärg och etnicitet.

Kitimbwa Sabuni är en av Sveriges grövsta rasister. Han har fått asyl i Sverige. Han har gjort sin hudfärg och religionen islam till en lukrativ affärsverksamhet och utsett Sverige och svenskarnas hudfärg till fienden. Samtidigt som han sett till att finansiera sin demokratifientliga verksamhet via skattemedel.

Det är ingen bagatell att kandidera till partiledarposten för ett parti som samarbetar med regeringen och samtidigt driva ett bolag tillsammans med ett syskon som med hjälp av skattemedel i åratal verkat för att slita sönder den sociala sammanhållningen och agera som Hitlerepigon.

Det är just Hitlerepigon Kitimbwa Sabuni är. Hitler utsåg judarna till fienden och höll tal efter tal om den nya världsåskådning han företrädde som ska ersätta den rådande västerländska demokratin som han hatade. Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna var starkt influerad av Hitler och Mussolini. Kitimbwa Sabuni har valt att vara Muslimska brödraskapets hantlangare, han har valt att delta i ett inbördeskrig mot den västerländska demokratin, han har gjort rasism till en affärsidé.

Det har Fatima Doubakil också gjort. Hon använder sig av det som kallas lawfare för att tysta kritiker. Hon har polisanmält Ann-Sofie Hermansson (S) för förtal. Syftet är inte nödvändigtvis att vinna målet utan att markera att det blir konsekvenser för den som dristar sig till att kritisera henne.

Både Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil har använt sig av identitetspolitiken för att skapa sig en plattform. Hudfärg och religion. Och skattemedel.

Det är för mig obegripligt att Liberalernas medlemmar under partiledarkampanjen inte avkrävde Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni svar på var den röda linjen går mot Muslimska brödraskapets svenska gren samt Nyamko Sabunis inställning till broderns demokratifientliga verksamhet och den obscena finansieringen med skattemedel av både hans verksamhet och Muslimska brödraskapets. Varenda väljare i Sverige borde ha fått information.

Fortfarande är det uppenbarligen en icke-fråga för partiet. Det är ett bottenlöst förakt för det demokratiska statsskicket.

Nyamko Sabuni var riksdagsledamot 2002–2006, integrations- och jämställdhetsminister mellan 2006 och 2010 och jämställdhets- och biträdande utbildningsminister från 2010 fram till dess att hon avgick i januari 2013. I många år satt hon i Folkpartiets partistyrelse. Hon har spetskompetens i frågor som rör hedersförtryck. Det var hon som fick upp hedersförtryck på den politiska agendan. Hon hade en enorm politisk meritlista när hon valdes till Liberalernas partiledare i juni 2019. Ändå gick hon i brodern Kitimbwas fotspår och betonade sin hudfärg och etnicitet i tacktalet, vilket jag kommenterar i det här blogginlägget och det här, där jag skriver: ”Nyamko Sabuni hann knappt utnämnas till ledare för Liberalerna förrän hon betonade att hon var afrosvensk. Afrosvensk är ett parasitord! Det är ett direkt plagiat av afroamerikan som betecknar en slavättling vars förfäder i hundratals år i USA behandlats på ett fruktansvärt omänskligt sätt. Nyamko Sabunis förfäder har inte varit slavar i Sverige i hundratals år. Man ser på henne var hon har sina rötter. Vill hon markera sitt ursprung kan hon använda kongosvensk så som man säger somalisvensk.”

Hon vet i vilket land i Afrika hon har sitt ursprung. Det vet inte USA:s slavättlingar. För övrigt säger man numera African American i USA om slavättlingarna.

Islamiska universitetet i Medina och Sverige
Alltså, Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil är inbördeskrigare och Nyamko Sabuni driver ett bolag tillsammans med brodern. Muslimska brödraskapet har kunnat sprida sin totalitära politiska tolkning av islam över hela världen tack vare Saudiarabiens stöd. Saudiarabien stöder också salafisterna. Muslimska brödraskapets aktivister är lika mycket salafister som grupperna som kallar sig salafister, det vill säga förfädersdyrkare: profeten Muhammeds och hans följeslagares liv och leverne ska vara förebilden. Sayyid Qutb (hängd 1966), Muslimska brödraskapets chefsideolog, glorifierar i Milstolpar den första generationen troende. Det finns ingen samtida kunskap om denna generation, allt är myter och legender och Sayyid Qutbs fantasi.

Enligt salafister ska de islamiska källorna tolkas bokstavligt, inga nyheter får förekomma, man ska leva exakt som Muhammed och hans följeslagare levde på 600-talet. Ändå använder sig salafisterna av internet för att sprida sin totalitära tolkning av islam.

Salafister kallades tidigare wahhabister efter tolkningstraditionens grundare Muhammad ibn Abd al-Wahhab (1703–1792), den religiösa mannen som slog sig ihop med en beduinledare från huset Saud som fick representera den politiska makten medan Wahhab representerade den religiösa. Och nog var han religiös alltid, och la sig handgripligen i hur araberna utövade sin tro. År 1961 etablerades islamiska universitetet i Medina, universitetet som sedan dess utbildat utländska missionärer som över hela världen sprider Saudiarabiens ultrareaktionära tolkning av islam. Saudiarabien hade inte någon utbildad elit i nationens begynnelse utan förlitade sig på Muslimska brödraskapets välutbildade medlemmar som flydde från Egypten när rörelsen i olika omgångar förbjöds. Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutbs yngre bror Muhammad Qutb (d. 2014) undervisade exempelvis vid universitetet. Usama bin Ladin gick på hans kurs. Muslimska brödraskapets medlemmar är handplockade. Att vara medlem och att vara hantlangare är inte nödvändigtvis samma sak. En person väljer inte själv att bli medlem i Muslimska brödraskapet. Blivande medlemmar spanas in tidigt i skolor och universitet av aktiva medlemmar och utsätts för en genomgripande och väl övervakad indoktrineringsprocess innan de får erbjudande om att svära trohetseden. Det kan ta flera år innan de ens får veta att de verkat för Muslimska brödraskapet, som har mängder med frontföretag i olika länder. Åtskilliga medlemmar har doktorsgrader.

De är betydligt skärptare och slugare än Sveriges politiker och tjänstemän.

Muslimska brödraskapets svenska gren har en otroligt stark ställning i Sverige, eftersom de tagit sig rätt in till den politiska maktens innersta krets oberoende av vilka som suttit i regeringsställning, eftersom de påstått sig representera landets alla islambekännare och eftersom inga politiska partier med kraft markerat en röd linje.

De representerar den fjärde totalitära ideologin i Europa. De är en liten sekt i förhållande till antalet invånare i Sverige med rötter i islamdominerade länder.

I fyra decennier har denna sekt utan hinder kunnat sprida sin demokratifientliga separatistiska tolkning av islam, där ett viktigt påbud är att islams trosfränder under inga omständigheter får anamma svenska seder och bruk. Fyra decennier. Andra västfientliga grupper med ursprung i islamiska universitetet i Medina har hakat på.

Indisk/pakistanska grundaren av Muslimska brödraskapets tvillingorganisation Jamaat-e-Islami, Sayyid Abu al-Ala Mawdudi (d. 1979), bjöds in av Saudiarabiens kung att lägga upp universitetets kursutbud. Även Mawdudi är starkt influerad av Hitler och Mussolini. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige har jag ett helt kapitel om Mawdudis totalitära politiska tolkning av islam och vilken slags totalitära stat han drar upp riktlinjerna för. Det är tillåtet att konvertera till islam men förbjudet att lämna islam. Pakistan är på god väg att bli den staten, där Allah allena styr. Iran är det sedan 1979. Sayyid Qutb var starkt influerad av Mawdudi. Irans ayatolla Khomeini (d. 1989) var i sin tur starkt influerad av Qutb. Irans nuvarande högste ledare Ali Khamenei översatte 1966 en av Qutbs böcker om att Allah allena styr, vilket hänförde Khomeini. Mawdudi är afghanska talibanernas läromästare. Det säger mycket om Mawdudis kvinnosyn.

Och det säger mycket om den kvinnosyn sekten Muslimska brödraskapet och salafisterna predikar i Sverige.

Iran och Saudiarabien kämpar om världsherraväldet över islam. Den brittiske författaren Salman Rushdie utnyttjades som en bricka i det spelet när Khomeini 14 februari 1989 utfärdade en dödsdom mot honom för publiceringen av romanen Satansverserna.

Västfientliga Saudiarabien, Iran, Qatar och Turkiet strider om islams herravälde i Sverige. Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil är villiga brickor i den striden. Det är därför skattefinansieringen av deras demokratifientliga verksamhet är så allvarlig.

Anna Starbrink: Det pågår ett inbördeskrig i Sverige där västfientliga utländska makter är inblandade. De finansierar obehindrat moskéer och bedriver västfientlig missionsverksamhet, men du och landets politiker väljer att i stället utmåla Sverigedemokraterna som demokratins fiende. Den ena kommunen efter den andra godkänner moskébyggen utan att granska moskéernas ledare och finansiärer. Motsätter sig SD ett moskébygge godkänner de andra partierna bygget automatiskt utan kontroll, utan konsekvensanalys, utan tankeverksamhet över huvud taget.

Journalisten Sofie Löwenmarks

uppmärksammade intervju på doku.nu med numera ex-salafistföreläsaren Anas Khalifa (f. 1983) avslöjar att han i två decennier var Saudiarabiens förlängda arm i Sverige och även Qatars. Han säger: ”Tyvärr finns salafismen nu i nästan alla stora moskéer i någon form. Och så är det Muslimska brödraskapet och det är bara män.” Den amerikanska journalisten Robert Dreyfuss skriver i sin skrämmande bok Devil’s Game. How the United States Helped Unleash Fundamentalist Islam (2005) att en person ur egyptiska säkerhetstjänsten på 1970-talet förklarade för en CIA-person verksam i Kairo vikten av att inte underskatta den fara islamisterna utgjorde: ”Du och ditt folk måste förstå moskéns makt. Vi kommer att tappa kontrollen och folk kommer bara att tro på moskén” (s. 160).

Mohammad Fazlhashemi skriver lyriskt i Vems islam om det stora nätverket moskéer och frivilligorganisationer som med hjälp av den tidens spetskommunikation, ljudkassetter, bidrog till att störta shahen.

Anna Starbrink: Du och dina partikolleger kanske får ert livs överraskning på valnatten 2022. Partiet Nyans ligger i startgroparna för att inta kommuner och riksdagen. ”Islamofobi” är en av partiets paradfrågor. Valet 2022 kommer att bli en mätare på moskéernas makt i Sverige.

Anas Khalifa finns med i det här Uppdrag granskning från april 2006 om bland annat integrationsambitiösa somalier som ville ordna fest med musik men hindrades av salafister. Här finns en text som redogör för innehållet i programmet.

Sveriges politiker har konsekvent vänt integrationsambitiösa invandrare ryggen och låtit dem kämpa för sina demokratiska rättigheter på egen hand samtidigt som myndigheter som Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) år efter år beviljar bidrag till demokratifientliga föreningar och organisationer, för att inte tala om moskéer.

Det utmärkande för salafister är att de lägger sig i hur andra lever sina liv och prackar på andra sin totalitära tolkning av islam, inte minst hur kvinnor ska klä sig. Ett nutida exempel är den 26 år gamla somaliern Mustafe Ahmed, bosatt i Sverige runt tio år, svensk medborgare, ordförande i SSU i Hylte,

som på internet utsattes för kraftig kritik efter att ha spridit en film om att ”otrogna” ska brinna i helvetet, och till en kvinnlig lokalbo som kritiserat hans kvinnosyn svarar: ”Jag har rätt att säga så för att det står i Koranen som jag tror. Hitta något annat harpa” och skickar med en koranvers på arabiska och engelska att kvinnor som vistas utomhus bara får visa ögonen, helst bara ett öga.

SSU:s ordförande gör alltså gällande att Koranen står över svensk lag, att kvinnor i Sverige ska lyda ett övernaturligt väsen som lägger sig i kvinnors klädsel. Han fick lämna alla sina uppdrag inom SSU, men frågan är hur han över huvud taget kunde väljas till SSU:s ordförande i Hylte.

Hans citat är ur en version av Koranen kallad The Noble Quran författad i Saudiarabien av två män knutna till islamiska universitetet i Medina, vilket jag skriver om i slutet av det här blogginlägget. Jag skriver att den Koranen har mängder med tillägg inom parentes, bland annat om judar, och att den är ett saudiskt propagandaverk. Enligt Wikipedia är just den Koranen en av världens mest spridda Koraner, den delas ut gratis till alla pilgrimer, dessutom sprids miljoner och åter miljoner exemplar varje år över hela världen. Och uppenbarligen till Sverige.

Inse vilka negativa effekter det innebär för flickors och kvinnors rättigheter, för sexuella minoriteter och för den som vill lämna islam. Och för judar.

Anas Khalifa, född i Egypten, säger i Sofie Löwenmarks intervju att han studerat för den salafistiska egyptiern Muhammad Hussein Yacoub. Enligt Wikipedia har denne salafist i sin tur studerat för bland andra den mäktiga Abd al-Aziz ibn Baz (d. 1999) som en tid var chef för islamiska universitetet i Medina och känd som hårdför extremist med enormt inflytande i Saudiarabien, och via sina lärjungar över resten av världen, inklusive Sverige.

I det nämnda blogginlägget skriver jag också om den somaliska lärarassistenten Abshir Mohamed Abdi, 35 år, vän med Mustafe Ahmed, ledare för Somaliska kultur- och idrottsföreningen i Hyltebruk att hans döttrar bär hijab och visade foton han lagt ut på Facebook och förklarade vad hijab står för. Det blev ett himla liv om mitt blogginlägg då en moderat politiker i en diskussionsgrupp citerade ur mitt blogginlägg och Hallandsposten gjorde en hårdvinkling, till de båda manliga somaliernas fördel, och skrev att Abshir Abdi anklagas för att vilja döda sina barn, vilket ju inte alls var sant och vilket jag skrivit flera inlägg om. Abshir Abdi ska ha blivit ”chockad” över kritiken av hijab på hans döttrar och sprang till polisen och anmälde den moderata politikern. Samtidigt länkade han vid den tidpunkten på sin Facebooksida till ett tal av salafistpredikanten Tawfique Chowdhury och hade en bild på salafistpredikanten Zakir Naik med kommentaren ”intresse”, två västfientliga hatpredikanter som gick att spåra till islamiska universitetet i Medina. Zakir Naik rekommenderar dödsstraff för homosexuella. Han likställer musik med alkohol, således förbjudet. Hans TV-utsändningar är bannlysta i flera länder. Här är en bild på båda.

Saudiarabien styr i Hylte via Mustafe Ahmed och Abshir Mohamed Abdi.

Jag vet inte om Anas Khalifa varit i Hylte och föreläst. Enligt intervjun har han varit överallt i Sverige och föreläst. I intervjun nämner han föreningen Sveriges förenade muslimer (SFM) i Göteborg där han höll föreläsningar. Han säger: ”Synsättet i Göteborgsorganisationerna (TUFF/SFM) var extremt när det kom till moral och så. Väldigt konservativt men det talades inte så mycket om jihad och krig och sådana saker. Det var mer att nu ska du bli muslim i betydelsen av salafi-muslim.”

Samhällsdebattören och läraren Hanna Gadban

skriver om Anas Khalifa i sin viktiga bok Min Jihad. Jakten på liberal islam (2015) att han tillsammans med Amanj Aziz hade en central ställning i TUFF. Hanna Gadban går på djupet med de demokratifientliga dawa-organisationerna i Sverige. Boken är späckad med namn, en riktig guldgruva. Men det finns inget register. Namnen ligger gömda i boken. Ett register är nyckeln till en fackbok. Förlaget Fri Tanke borde lägga ut ett namnregister på sin hemsida. Eller ännu hellre, ge ut en pocketupplaga av boken med ett namnregister. Personerna Hanna Gadban skriver om dyker ständigt upp i olika sammanhang, därför är hennes bok ständigt aktuell, inte minst för alla tjänstemän som beviljar bidrag till demokratifientliga aktivister under förevändning att dessa påstår sig vilja motarbeta ”islamofobi”.

Amanj Aziz hade också en central ställning i SFM. Sofie Löwenmark gjorde för några år sedan en heroisk insats när hon granskade vilka föreningar MUCF gett bidrag till. Den 15 mars 2017 skriver hon på Timbros nättidnings Smedjan artikeln, ”SFM sprider våldsbejakande islamism för skattepengar”, och nämner att Maimuna Abdullahi tillsammans med Amanj Aziz och ytterligare en ledande person från SFM hade ett möte med MUCF 7 juli 2016 och att SFM tvingats betala tillbaka pengar de fått av MUCF. Sofie Löwenmark beskriver Maimuna Abdullahi: ”känd från Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), en organisation som är känd för att aktivt motarbeta förslag till skärpning av den svenska terrorlagstiftningen”.

Maimuna Abdullahi har en bakgrund som verksamhetsutvecklare för Ibn Rushd Västra regionen. Det är somaliern Maimuna Abdullahi

som tillsammans med Fatima Doubakil har polisanmält Ann-Sofie Hermansson för förtal för att ha kallats extremist.

Här är de fyra som brukar säga sig vara representanter för Muslimska mänskliga rättighetskommittén.

Rashid Musa var i många år ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM). För några år sedan drog MUCF in det årliga bidraget till SUM med hänvisning till att förbundet inte levde upp till demokratins principer. Journalisten Magnus Sandelin hade för MUCF:s räkning gjort en grundlig utredning av SUM. Förbundet har numera lagt ner sig verksamhet, vilket visar hur beroende av skattemedel det var.

Maimuna Abdullahi är numera doktorand vid Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete, samma institution som Hitlerepigonen och ArA:s ordförande Adrián Groglopo är verksam vid. Även Maimuna Abdullahi sitter i ArA:s styrelse. Hon har en fot överallt i extremistmiljöer. Bilderna ovan på Maimuna Abdullahi och Rashid Musa är från Muslimska familjedagarna som i många år anordnades av Muslimska brödraskapet. ArA är i lika hög grad som Muslimska brödraskapet demokratins dödgrävare, finansierade med skattemedel.

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om ArA och Adrián Groglopo, bland annat att MUCF gett bidrag till ArA:s Sverigefientliga verksamhet. Sofie Löwenmark skrev den här artikeln 22 mars 2017, ”MUCF misslyckas med antirasismprojekt”, om bland annat ArA och citerar vad Adrián Groglopo hävt ur sig: ”Dess medlemmar har gjort ett antal obehagliga uttalanden; exempelvis hävdade sociologen Adrian Groglopo att Folkpartiet bedrev ”svensk raspolitik i sin fascistiska form” när det föreslog att man inte ska få välja bort ämnen i grundskolan, exempelvis sexualundervisning, av religiösa eller kulturella anledningar.”

Samt: ”MUCF har finansierat två projekt i Antirasistiska akademins regi med sammanlagt 728 000 kronor”. Projekt som jag skrivit flera inlägg om.

Islam har inget budskap
Anas Khalifa säger en del märkliga saker i intervjun, bland annat det här: ”Jag har hindrat människor från friheter som de faktiskt har enligt islam och det här är viktigt att poängtera. Jag har hindrat människor till och med från deras islamiska rättigheter, att få arbeta, studera, leva normalt och gå på café”.

”Islamiska rättigheter”?

Och det här: ”Kärnbudskapet i islam är kärlek och förståelse. Det är kärnbudskapet.” Det finns inget kärnbudskap i islam. Det finns inget islam som är. Allt handlar om människors tolkning av texter skrivna av människor. Den dag Anas Khalifa börjar tala i jagform i stället för om vad islams budskap är har han kommit långt: ”För mig är kärnbudskapet i islam kärlek och förståelse” är mer trovärdigt än ”Kärnbudskapet i islam är kärlek och förståelse”.

Den dagen han deklarerar att han själv aldrig har besökt paradiset och helvetet och därför inte har någon kunskap om dessa vistelseorter och därför inte kan säga hur man ska leva för att hamna i den ena eller den andra har han kommit ännu längre. Det är just avsaknaden av tro på paradiset och helvetet som gör Sveriges befolkning till ett av de mest toleranta i världen. Tro på Gud, ja, men inse att paradiset och helvetet är fantasier skapade av mänskliga hjärnor.

Anas Khalifa säger många bra saker också. ”Salafisterna kidnappar din hjärna för att tänka åt dig. Du får inte tänka själv. Du får inte ifrågasätta. Du ska bara vara tyst, lyssna och lyda. Allt är svartvitt.”

Anas Khalifa säger att han fick lära sig att mängder med böcker var förbjudna för salafister att läsa, böcker han nu läser. Här är ett lästips: upplysningsfilosofen Thomas Paines (1737–1809) bok The Age of Reason (Förnuftets tidsålder 1795). Alla statskyrkor, av vilken religion det vara månde, judiska kyrkan, kristna kyrkan, turkiska kyrkan [Osmanska väldet 1299−1923, det vill säga islam], är för honom ”inget annat än mänskliga påfund inrättade i syfte att skrämma och förslava människosläktet och tillskansa sig ett makt- och vinstmonopol”. Han är övertygad om att när man väl börjar diskutera de religiösa lärorna kommer mänsklig inblandning och prästerliga påfund att uppdagas ”och människan kommer att återvända till den rena, oblandade och äkta tron på en enda Gud och inget utöver det” (s. 22, 2007).

Det är bara att önska Anas Khalifa och framför allt hans döttrar lycka till inför framtiden. Det vore förnämligt om Mustafe Ahmed och Abshir Mohamed Abdi i Hylte lyssnade på ex-salafistföreläsaren Anas Khalifa och började tänka själva och inse hur mycket de har förstört för islams trosfränder i Hylte, inte minst vad de förstört för flickorna och kvinnorna. Abshir Abdi, som nämnts 35 år, gick själv omkring barhuvad i den tryckande julivärmen medan hans döttrars huvuden var insvepta i hijab, Muslimska brödraskapets uniformspersedel, ett plagg även salafister påstår är obligatoriskt för flickor/kvinnor att bära, eftersom kvinnorna under Muhammeds tid bar hijab, vilket som nämnts inte går att belägga. Det finns inte ett enda arkeologiskt fynd som visar hur kvinnor var klädda bland den av Sayyid Qutb så glorifierade första generationen islambekännare.

Hijab hör inte hemma inom sjukvården
Hijab är ett politiskt plagg och ska likställas med Mussolinis svartskjortor och Hitlers brunskjortor. Plagget är en mätare på hur långt islamiseringen av ett land har kommit.

Anna Starbrink: Här har du din röda linje inom den svenska sjukvården. Koranens sura 24:31 nämns ständigt som ”bevis” på att det är obligatoriskt för flickor/kvinnor att täcka håret. I den år 1924 standardiserade egyptiska utgåvan av Koranen handlar versen om att täcka barmen, inte håret. Hijab är ett politiskt plagg. Det skrev statsvetaren Lisbeth Lindeborg redan för snart två decennier sedan i DN 4 januari 2004, ”’Tvånget att bära slöja är en myt.’ Slöja bör förbjudas i svenska skolor och i offentliga yrken, kräver forskare”. Lisbeth Lindeborg går i artikeln igenom vad olika Koranforskare skriver om Koranen, inklusive vilka språk ursprungskoranen var skriven på och sammanfattar: ”Luxenbergs tolkningar visar att såväl Tabaris och hans efterföljares standardversion av Koranen bör göra upp med slöjmyten. Slöjan är en politisk fråga.” Tabari dog 923. Filologen Luxenberg, tysk, är en pseudonym, det är farligt att forska om Koranens språk.

Lisbeth Lindeborg, verksam i Tyskland, skrev flera debattartiklar i svenska tidningar om politisk islam och kvinnors ställning, men hon hade två formidabla motståndare som förlöjligade henne och anklagade henne för att vara ”islamofob”: religionsprofessorn Mattias Gardell och journalisten Jan Guillou. Tyskland ligger långt före Sverige i kampen mot islamister.

Anna Starbrink: Du kan rätta till det, åtminstone inom ditt politiska område. Vad är svensk-somaliska läkarföreningen för förening? Är deras hjärnor kidnappade av salafistpredikanter eller är de Muslimska brödraskapets hantlangare? De kvinnliga läkarna bär hijab som markerar att läkarna representerar en världsåskådning där sharia står över svensk lag. Därför hör hijab inte hemma inom sjukvården. Föreningen är en separatistförening. Bara den som kan bevisa att hon/han är somalier får bli medlem.

Här är en annan hemsida:

Skattemedel finansierar föreningsmedlemmarnas läkarutbildning och anställningar i Sverige, men föreningen säger sig verka för att främja den somaliska befolkningens utveckling. Vad betyder det?

Du vill stärka patienternas ställning i vården och öka valfriheten enigt ditt cv ”Det arbetar jag för varje dag”, skriver du. Men vad har du rent konkret gjort för att stoppa oskuldskontroller på skattefinansierade kliniker i Stockholm sedan din deklaration 2015? Vilken information har du om oskuldskontroller? Hur tar du fram kunskap?

Du skriver i ditt cv att du värnar om ett starkt skyddsnät. Det är uppenbart att du inte har en aning om patienternas obefintliga skyddsnät. Därför är mitt tips att du på Liberalernas landsmöte i höst säger upp dig och deklarerar att Liberalerna bör verka för att de lokala sjukvårdspolitikerna försvinner och ersätts av en centralt styrd sjukvård med klart definierade patienträttigheter och ansvarsutkrävande.

Avsaknad av patientperspektiv och juridiskt utkrävbara rättigheter
Anna Starbrink: Här får du en sammanfattning av statsvetaren Lars Karlssons

avhandling 2003 Konflikt eller harmoni? Individuella rättigheter och ansvarsutkrävande i svensk och brittisk sjukvård så att du förstår varför du som lokal sjukvårdspolitiker är överflödig, varför du är en belastning.

Sverige måste vara världens mest efterblivna land när det gäller patientperspektiv och patienträttigheter. Patientperspektiv och patienträttigheter existerar över huvud taget inte i Sverige. Jag har kontaktat alla åtta riksdagspartier om en patienträttighetslag. Och mötts av total likgiltighet. De flesta svarar inte ens. Ditt partis Lars Granath deklarerade 6 september 2019 frankt att mina frågor var för vinklade och innehöll för många värderingar därför vägrade han besvara dem.

Det finns ingen central instans som har det övergripande ansvaret för landets sjukvård. Regeringen kan komma med generella riktlinjer. Sedan gör regionerna (tidigare landstingen) som de vill. Det är därför vi har en så ojämlik sjukvård.

Lars Karlsson jämför Sverige med Storbritannien. Han skriver att i Storbritannien infördes i början av 1990-talet något som heter Patient’s Charter som listade de rättigheter medborgaren i rollen som patient hade gentemot den offentliga sjukvården. ”Poängen är att chartern innehöll rättigheter som var utformade som individuellt utkrävbara rättigheter. Med detta menas att rättigheterna riktade sig till den enskilde medborgaren och det fanns tydligt formulerat hur man skulle kunna överklaga rättigheterna och vem som var skyldig att uppfylla desamma. Med att rättigheter är individuellt utkrävbara avses alltså att det finns mekanismer varmed en enskild individ kan utkräva rättigheter. Exempel på mekanismer kan vara domstolar eller andra instanser som utfärdar någon form av sanktioner om den aktuella rättigheten inte uppfylls” (s. 18, 19).

De tidigare landstingen och den nuvarande kolossen Sveriges kommuner och regioner (SKR)
I Storbritannien skapades det nationella sjukvårdssystemet (NHS) vid ett givet tillfälle, 1946, och togs i bruk 1948, när landet var en fullt utvecklad demokrati (s. 103). I Sverige växte landstingens ansvar för sjukvården gradvis fram innan Sverige var en demokrati. Fram till 1862 var Sverige uppdelat juridiskt i socknar. Landstingen inrättades genom 1862 års kommunalreform då det stadgades att ett självständigt landsting skulle finnas i varje län vid sidan av länsstyrelsen och kommunerna. Några år senare när tvåkammarsystemet inrättades gavs landstingen uppgiften att utse ledamöter till första kammaren. (Tvåkammarsystemet upphörde 1970.) ”Att landstingen skulle ta hand om sjukvård var inte på något sätt någon självklarhet”, skriver Lars Karlsson (s. 93).

Landstingsförbundet, som var en intresseorganisation, bildades 1920, ”i syfte att ge landstingen en starkare röst och en enad front utåt” (s. 96). ”Landstingsförbundet är unikt (tillsammans med Kommunförbundet ska tilläggas)”, skriver Karlsson, ”att representera hela svenska folket.

År 2007 slogs de två förbunden ihop och hette Sveriges kommuner och landsting (SKL). I november 1918 bytte det namn till Sveriges kommuner och regioner (SKR).

Lars Karlsson skriver: ”När det gäller vad man kan kalla traditionella intresseorganisationer representerar dessa vanligtvis ett distinkt intresse, och som ska vägas mot andra motsvarande distinkta intressen. Löntagarnas intressen har traditionellt ställts mot näringslivets intressen i form av intresseorganisationerna LO och SAF. Men om en intresseorganisation representerar hela svenska folket kan det ju rimligtvis inte finnas något distinkt motsatt intresse” (s. 97).

I boken diskuterar Karlsson enbart Landstingsförbundet och skriver att medborgarens möjlighet att utkräva ansvar ter sig mycket indirekt och diffust (s. 98), vilket även gäller SKR.

Han skriver att sjukvårdens styrning sker i flera led. ”Först och främst fattar riksdagen sjukvårdspolitiska beslut, men detta är på ett generellt plan. Den konkreta utformningen av sjukvårdspolitiken sker i kontakterna mellan Landstingsförbundet och socialdepartementet. Reformer som exempelvis sjukronorsreformen [infördes 1970], Dagmaröverenskommelsen [2012] och vårdgarantin implementeras genom överenskommelser och avtal mellan Landstingsförbundet och socialdepartementet. Dessa avtal mellan Landstingsförbundet och socialdepartementet är värda att lyfta fram, framför allt då de innebär att det sluts offentliga avtal med en privaträttslig organisation som Landstingsförbundet. Inte minst detta indikerar den status av offentlig myndighet som Landstingsförbundet i det närmaste har” (s. 99).

SKR är en intresseorganisation för lokalpolitiker och tjänstemän och syftar till att stärka det lokala självstyret!

Lars Karlsson sammanfattar: ”Slutsatsen vad gäller landstingens förhållande till demokratin är att ansvarsutkrävandet är otydligt och att detta förhållande har långa historiska rötter.” Vidare: ”Otydligheten framträder framför allt i landstingens bleka demokratiska karaktär och Landstingsförbundets starka politiska roll på sjukvårdsområdet” (s. 100).

Även Läkarförbundet har en stark roll. Men det finns ingen intresseorganisation som tillvaratar alla patienters intressen som motpart till SKR och Läkarförbundet. Wikipedia listar de patientorganisationer som finns i Sverige. Alla patienter har inte kroniska sjukdomar.

Fram till för några år sedan sprang landet journalister ständigt till Läkarförbundets ordförande så snart något gällde patienter.

Klagomålssystemet
Lars Karlsson räknar upp de instanser som kunde komma i fråga för patientens rättigheter, klagomål och ansvarsutkrävande då han skrev sin avhandling (2003). På nationell nivå: Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Socialstyrelsen, Patientförsäkringen, Justitieombudsmannen och på regional nivå landstingens patientnämnder.

Patientnämnderna. Före 1 september 1999 hette de förtroendenämnder. ”Patientnämnderna”, skriver Karlsson, ”är en relativt ny instans på sjukvårdsområdet. Det var i samband med att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd fick sin nuvarande form, som fristående från Socialstyrelsen, som riksdagen 1980 efter en proposition från den dåvarande borgerliga regeringen beslutade om att försöksverksamhet skulle inledas med som de då hette förtroendenämnder” (s. 115). Nämnderna spelar en närmast obefintlig roll utifrån ett rättighetsperspektiv, skriver Karlsson. ”Först och främst är nämnderna ingen instans för hanterande av klagomål och utkrävande av några rättigheter. Däremot ska nämnderna hjälpa patienten till rätt instans” (ibid.).

Patientnämnderna är inte självständiga. ”Nämnderna ligger organisatoriskt direkt under landstingsfullmäktige”, skriver Lars Karlsson (s. 117). ”Genom en instans beroende av en annan uppkommer frågan om vem instansen egentligen företräder” (s. 118). Riksdagens revisorer kom 1994 fram till att patientnämnderna framför allt är sjukvårdshuvudmännens organ.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). År 1980 blev HSAN en fristående myndighet. Leif Karlsson skriver att HSAN:s institutionella historia kan spåras till det som hette ”Collegium Medicum som bildades 1663 som en yrkesorganisation för medicinskt verksamma. Organisationen hade tidigt flera statliga privilegier som att utöva kontroll över yrkesverksamma på sjukvårdsområdet” (s. 119). År 1813 omvandlades organisationen till en regelrätt offentlig administrativ enhet med namnet Sundhetskollegium som ansvarade för både civil och militär sjukvård och gradvis, skriver Karlsson, ”kom det nya organet att få kontroll över hela hälso- och sjukvården” (ibid.).

”År 1877”, skriver Karlsson vidare” ändrades namnet till Medicinalstyrelsen, men både generaldirektören och de främsta tjänstemännen var även fortsättningsvis medlemmar av den medicinska professionen. Medicinalstyrelsen blev den högsta offentliga hälso- och sjukvårdsauktoriteten med tillsynsbefogenheter över all sjukvård i landet” (ibid.).

Disciplinärenden. Medicinalstyrelsen prövade frågan om disciplinärt ansvar ”i viss sammansättning oavsett om de var anställda hos styrelsen, styrelsens underlydande organ, kommunala huvudmän, eller om de var fria yrkesutövare. I den så kallade Medicinalstyrelseutredningen som tillsattes 1942 föreslogs i ett betänkande att en särskild disciplinnämnd skulle inrättas. Förslaget godtogs och i samband med omorganisationen av medicinalstyrelsen den 1 juli 1947 föreskrevs i instruktionen för styrelsen att ärendena rörande ifrågasatt fel eller försummelse i tjänsten eller i utövning av verksamhet, som stod under medicinalstyrelsens inseende, skulle handläggas av en medicinalstyrelsens disciplinnämnd och nämndens beslut skulle gälla såsom styrelsens” (ibid.). Höga tjänstemän från medicinalstyrelsen var ledamöter i disciplinnämnden och medicinalstyrelsens generaldirektör var ordförande.

Disciplinnämnden förändrades i och med att Socialstyrelsen bildades 1968. ”Majoriteten i den nya Medicinalväsendets ansvarsnämnd kom att rekryteras utanför Socialstyrelsen. Dessutom var inte längre generaldirektören ordförande i nämnden, utan istället utsågs en oberoende domare av regeringen. Nämnden var dock fortfarande en del av Socialstyrelsen” (s. 119, 120). Nämnden fick namnet Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) när den år 1980 blev en självständig myndighet. Ingen i nämnden representerade ett explicit patientintresse, skriver Karlsson. Landstingsförbundet, LO, TCO och SACO utsåg ledamöterna. Fyra ledamöter skulle representera allmänhetens intresse, vanligtvis var de riksdagsledamöter (s. 123).

HSAN är till för staten och är inte ett organ för patienternas klagomål
Lars Karlsson skriver:

Medborgaren framträder inte som ett individuellt rättssubjekt i särskilt hög utsträckning i förhållande till HSAN. Detta har flera orsaker, varav den viktigaste är att HSAN aldrig varit ämnad att vara ett instrument för klagomål eller rättighetsutkrävande. Som den korta historiska genomgången visat är ansvarsnämnden i första hand till för staten. Det är staten som genom HSAN tillser patienternas säkerhet och att sjukvårdspersonalen uppfyller sina skyldigheter. Ansvaret i namnet Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd riktas uppåt och inte nedåt mot medborgaren.
Frågan om medborgarnas rättigheter i deras roller som patienter i förhållande till HSAN blir därmed inte helt enkel. Medborgarna vänder sig till nämnden med klagomål om undermålig vård. Nämndens uppgift är dock inte att tillgodose patienternas rättigheter i den meningen att man kan vända sig dit för att få tillgång till vård eller en viss behandling som man blivit nekad.
[. . .] Nämndens uppgift är helt och hållet inriktad på fall som gäller det disciplinära ansvaret hos sjukvårdspersonalen. Därmed är de enda tänkbara utfallen av HSAN:s handläggande bestraffningar av personal som på olika sätt agerat inkompetent eller negligerande. Någon motpart kan man då inte säga att medborgaren har i nämnden [. . .] (s. 120).

Samma sak gäller för JO. Alltså att JO inte är till för medborgarnas skull.

Lars Karlsson skriver att HSAN inte tar upp frågor som rör otrevligt bemötande, vilket många klagomål handlar om. HSAN tar bara upp sådant som rör medicinsk säkerhet. Karlsson skriver också att medborgaren inte hade en framträdande roll som individuell part före 1980, då HSAN blev en självständig myndighet. Fram till 1980 sköttes målen i nämnden ”som disciplinärenden normalt behandlas inom offentlig verksamhet, nämligen som en sak mellan arbetsgivaren/myndigheten och den anställde. När väl medborgaren lämnat in det skriftliga klagomålet till HSAN hade denna ingen rätt att delta i den fortsatta utredningen. Patienten var helt enkelt ingen part i målet, utan antogs istället spela rollen som påkallande statens uppmärksamhet på att en yrkesutövare inom vården begått ett fel” (s. 121).

Efter 1980 fick patienten rätt att ta del av aktmaterialet och, ”som det uttrycktes, förebringa egen utredning och bevisning. Dessutom kan numera [2003] båda parterna, inte bara yrkesutövaren inom vården, överklaga nämndens beslut i sak till kammarrätten” (ibid.)

Jag återkommer till hur klagomålssystemet successivt försämrats för patientens del, först några ord om patientlagen.

Kristdemokraternas patientlag
Efter mina tidigare blogginlägg skrev jag den 20 december 2020 ett mejl till sjukvårdsminister Lena Hallengren (S) och frågade vilka åtgärder hon avsåg att vidta för att bland annat förstärka patientperspektivet och inrätta en patienträttighetslag. Regeringskansliets brevhandläggare Lena Bergström Wiegurd svarade med en länk till den patientlag jag kritiserar. ”När det gäller din fråga om patientperspektiv och patienträttighetslag kan jag berätta att det finns en patientlag som ska främja patientens rättigheter. Du kan läsa mer om detta via länken nedan.” Svaret är goddag yxskaft. Regeringskansliets brevhandläggare förutsätter alltså att jag inte vet vad jag ber om svar på. Jag skrev ett nytt mejl 2 mars 2020 och frågade om Lena Hallengren vet skillnaden mellan patientlag och patienträttighetslag, men har fortfarande inte fått något svar.

Jag fick ett liknande goddag yxskaft-svar 27 januari 2020 av Kristdemokraterna, från en som heter Alexandra, som fått i uppgift att besvara mitt mejl, trots att Kristdemokraterna går ut stort med att de värnar speciellt om patienterna. Politikerna vet vad en vårdkö är. Där slutar i princip kunskapen.

I mars 2011 tillsatte Göran Hägglund en utredning för att stärka patientens ställning (dir. 2011:25) och kallade den Patientmaktsutredningen. Delbetänkandet (SOU 2013:2) heter Patientlag, inte patienträttighetslag. Det var aldrig frågan om att ge patienterna en rättighetslagstiftning.

Vårdgarantier hit och dit är garantier, inte utkrävbara rättigheter. Sverige anses inte ha råd med en rättighetslagstiftning, vilket märkligt nog andra länder har, länder som till och med betraktas som mindre rika än Sverige.

I Ansvarskommitténs Delrapport 2 (SOU 2007:12) – Hälso- och sjukvården 23 mars 2007, står det på sidan 19: ”Sverige är numera det enda land i Norden som inte har infört en särskild lag om patientens ställning i vården.” I Ansvarskommitténs slutbetänkande, Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft, 27 februari 2007 (SOU 2007:10), står det att det blir för dyrt med en patienträttighetslag. Mats Svegfors var ordförande.

HSU 2000 övervägde att frångå dagens system med skyldighetslagstiftning till förmån för en rättighetsbaserad lagstiftning.  Detta skulle innebära att patienten har möjlighet att få sin sak prövad av domstol. Utredningen konstaterade att hälso- och sjukvårdsförmåner inte låter sig preciseras lika enkelt i lag som till exempel ekonomiska förmåner. En överprövning av beslut på hälso- och sjukvårdens område kräver kompetens att bedöma såväl rättsliga som medicinska frågor. Domstolsprövningar av detta slag skulle därför kunna bli tidsödande och resurskrävande både för rättsväsendet och för hälso- och sjukvården. Ett annat problem som HSU 2000 identifierade var att det är svårt att utforma adekvata sanktioner som är till nytta för den enskilde patienten. På grund av dessa principiella svårigheter avvisades en rättighetslagstiftning (s. 144).

I Delbetänkandet Patientlag (SOU 2013:2) står det under rubriken Ansvarskommittén:

Kommittén lämnade också förslag till en patientlag i vilken befintliga bestämmelser av betydelse för patienterna hade samlats. Liksom i befintlig lagstiftning angav lagförslaget främst de skyldigheter som vårdgivarna har gentemot medborgarna. Endast ett fåtal bestämmelser innehöll för patienterna utkrävbara rättigheter. [. . .] Ansvarskommitténs förslag har inte föranlett några lagändringar (s. 52).

Lars Karlsson skriver att Sverige genomsyras av normen att medborgaren ingår i ett kollektiv, det allmänna, i stället för att ses som rättighetsbärare med individuellt utkrävbara rättigheter gentemot välfärdsstaten. Att patienterna inte betraktas som individuella rättssubjekt innebär att patienternas rättssäkerhet av svenska politiker väger lättare än ”det allmänna bästa”.

I samband med Kristdemokraternas dag i Almedalen 2019 lanserade Ebba Busch en förändring av patientlagen, men inte ur ett patienträttighetsperspektiv. Kristdemokraterna driver att landstingen (numera kallade regioner) ska läggas ner och staten ha det övergripande ansvaret för sjukvården. Eftersom detta kommer att ta tid vill partiet ändra patientlagen så att invånarna ska kunna söka vård i hela landet om det egna landstinget har långa köer. Än en gång: Politikerna vet vad en vårdkö är. Där slutar i princip kunskapen.

På Kristdemokraternas hemsida skriver de 6 juli 2019:

År 2015 infördes Patientlagen på initiativ från Kristdemokraterna. Den ger i teorin patienter rätt [min kursiv] att söka och få sjukvård i hela landet. Men i praktiken har regionerna bakvägen strypt kraften i Patientlagen genom avtal som hindrar vårdgivare att fritt ta sig an patienter. Därför krävs nu lagändringar där Patientlagen utvecklas, skärps och breddas så att patienterna åter [min kursiv] sätts i centrum. Avtal som motverkar Patientlagens syften och begränsar vårdgivarnas rätt att ta emot patienter från andra regioner måste förbjudas. På så sätt ges patienter den rättighet [min kursiv] som de redan borde ha haft. En sådan lagändring skulle kraftigt minska väntetiderna i vården och samtidigt bidra till höjd medicinsk kvalitet.

Den ”rättighet” Ebba Busch talar om går inte att utkräva i domstol.

Sveriges politiker är likgiltiga för det faktum att patientens ställning är en demokratifråga, att klagomålssystemet är en demokratifråga. Till skillnad från Storbritannien har det svenska klagomålssystemet successivt försämrats för patienternas del till att bli i princip obefintligt, så länge inte patienten har avlidit av en sjukvårdsskada, då träder IVO in.

Sjukvårdsdemokratins dödgrävare 1: Lobbyisterna som drog undan patienternas skyddsnät: Kjell Asplund och Synnöve Ödegård

Kjell Asplund, Socialstyrelsens generaldirektör 2004–2008, bedrev en intensiv lobbykampanj för att fria läkare från allt ansvar genom att, som han uttryckte det, man skulle lägga tonvikten på systemfel, på ”lärande och stödjande”, inte på ”straffande och hämnande”. Han myntade uttrycket ”vi ska inte leta syndabockar”, som följande socialministrar omfamnade, Ylva Johansson (S), Göran Hägglund (KD) och Annika Strandhäll (S), utan att tänka på patienternas rättssäkerhet, mer om politikerna strax.

Som framkommit ovan anmälde man tidigare till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), då läkare kunde få ett disciplinstraff. Allt skedde skriftligt över huvudet på patienten och bakom stängda dörrar. Kjell Asplund såg till att disciplinstraffet försvann och därmed läkarnas ansvar. Och patienternas rättssäkerhet, som redan var svag blev ännu svagare.

Patientsäkerhet och patienträttigheter – två motstridiga perspektiv?
Synnöve Ödegård, leg. sjuksköterska och doktor i folkhälsovetenskap, definierar patientsäkerhet så här: ”Begreppet patientsäkerhet kan, förenklat uttryckt, sägas handla om förutsättningarna för personalen att utföra sitt arbete på ett säkert sätt, det vill säga utan att oönskade konsekvenser uppstår” (s. 31, kapitlet ”Från straff till prevention – en tillbakablick” i antologin Säker vård – nya perspektiv på patientsäkerhet (2019).

Oönskade konsekvenser för vårdpersonalen?

Synnöve Ödegårds ordval ”från straff till prevention” talar sitt tydliga språk. Hennes vårdpersonalperspektiv demonstrerar varför inga patienter intervjuades i Göran Hägglunds utredning om patientsäkerhet, se nedan. Synnnöve Ödegårds personalperspektiv, eller snarare patientsäkerhetsperspektiv, och Lars Karlssons patienträttighetsperspektiv handlar om två helt olika saker. Lars Karlssons avhandling handlar om medborgarens avsaknad av individuellt utkrävbara rättigheter, vilket är en demokratifråga. Ödegård har ett konsekvent personalperspektiv i sin genomgång av klagomålsförfarandet, vilket är en fackföreningsfråga. Men båda två demonstrerar att klagomålsförfarandet inte handlar om att ge patienten/anhöriga upprättelse.

Ödegård inleder med fallet 1936 som ledde till det som kom att kallas lex Maria-anmälan. Fyra personer dog på Maria sjukhus i Stockholm efter att ha fått en spruta med kvicksilver i stället för lokalbedövning för lättare åkommor som skulle behandlas. Vätskorna förvarades i samma skåp av utrymmesskäl. Händelsen polisanmäldes, flera åtalades. Ingen straffades. Ödegårds kommentar: ”Många av de faktorer som bidrog till händelsen på Maria sjukhus för över 80 år sedan har relevans i dag även om läkemedel hanteras på ett annat sätt nu och förutsättningarna inte är desamma som då. Men händelsen på Maria sjukhus visar att det förutom mänskliga misstag förekom uppenbara organisatoriska brister [min kursiv] som kan ha bidragit till händelseutvecklingen” (s. 34).

Och det är organisatoriska brister patientsäkerhet handlar om.

Ödegård skriver vidare: ”När kravet på rapportering infördes 1937 skulle anmälan göras både till Medicinalstyrelsen och Polismyndigheten. Syftet var att hitta den skyldiga och fastställa bevis. Det började emellertid ifrågasättas redan i slutet på 1970-talet och lärandet av en händelse [min kursiv] bedömdes nu vara viktigt, och 1983 – 45 år efter lex Marias tillkomst – fick föreskriften ett uttalat preventivt syfte. Den dubbla anmälningsskyldigheten slopades och anmälan till polis krävdes inte längre” (s. 39).

Men fortfarande låg ansvaret för begångna misstag hos den enskilda individen, vilket framställs som en nackdel.

Socialstyrelsen överförde allvarliga ”försummelser” till HSAN, skriver Ödegård. ”Det innebar att myndigheten hade både en preventiv och en disciplinär roll. Med den nya inriktningen på tillsynen bedömdes en varning eller erinran av HSAN inte ha någon preventiv effekt” (s. 42). Ansvaret flyttades upp till vårdgivarnivå ”i stället för att endast läggas på den yrkesutövare som ’begått misstaget’” (s. 42, 43). Ödegård skriver att förändringen ledde till en ”våldsam debatt i media” och visar bild på två tidningsurklipp, ett från Expressen september 1991 med rubriken ”Socialstyrelsen rekommenderar: Släpp syndarna fria!” och ett odaterat och anonymt klipp ”Socialstyrelsen ’slutar jaga syndabockar’. Misstag i vården anmäls inte längre” (s. 43), av Socialstyrelsen väl att tillägga.

Uppenbarligen hade mediedebatten effekt på den tiden. Ödegård skriver: ”År 1994 ändrades bestämmelserna för när en lex Maria-anmälan skulle anmälas till HSAN. Anledningen var en ny tillsynslag som bland annat skärpte kraven på HSAN-anmälningar, troligen som en följd av den kritik som riktats mot det ’nya systemet’” (s. 43). Vidare: ”Det medförde att yrkesutövare fortfarande kom att anmälas till HSAN trots att uppenbara systembrister förelegat” (ibid.). Vidare: ”Hotet om att bli anmäld till HSAN var en betydande stressfaktor för många, vilket troligen också påverkade benägenheten att anmäla en händelse negativt” (s. 44).

Alltså en arbetsmiljöfråga.

Ödegård förespråkar ett system som utmärks av ”upplevd nytta, tillit till systemet och frihet från sanktioner” (ibid.). Förebilden är NASA:s rapporteringssystem.

Ödegård skriver positivt om patientsäkerhetslagen. ”Tjugo år efter det att Socialstyrelsen aktivt började arbeta med patientsäkerhetsfrågorna 1990–1991 fick Sverige år 2011 en patientsäkerhetslag (PSL) (2010:659). Införandet av PSL skulle innebära en tydlig övergång från ett individperspektiv till ett mer systeminriktat perspektiv. När PSL infördes togs disciplinpåföljderna bort och Socialstyrelsen fick en odelat preventiv roll” (s. 44, 45).

Ödegård ägnar inte en mening åt patienternas försämrade möjligheter att framföra klagomål. Allt handlar om vårdpersonalens anställningsförhållanden.

Ödegårds beskrivning av IVO som inrättades 2013 demonstrerar att myndigheten inte har ett patientperspektiv utan är till för staten. ”I IVO:s uppdrag ingår att myndigheten regelbundet ska återföra och sammanställa resultat och iakttagelser från sin tillsyn” (s. 45).

Sammanfattningsvis kan man säga att ju mer forskning och lagstiftning om patientsäkerhetsfrågor, desto längre in i mörkret hamnar patientperspektivet och patienters rättigheter.

Sjukvårdsdemokratins dödgrävare 2: Politikerna som drog undan patienternas skyddsnät

Sjukvårds- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson (S)
Ylva Johansson svalde okritiskt Kjell Asplunds mantra om att ”inte leta syndabockar”, liksom hennes efterträdare Göran Hägglund (KD), liksom senare Annika Strandhäll (S).

Här är Ylva Johanssons svar på interpellation 2005/06:179 6 § Anf. 11 om patientsäkerhet inom sjukvården:

Jag vill öka inrapporteringen. Socialstyrelsen och Kjell Asplund bedriver ett mycket bra arbete där de under en tid prioriterar dessa frågor och systematiskt arbetar med inrapporteringsrutiner bland sjukvårdshuvudmännen samt hur man återför kunskapen till verksamheten. Jag räknar med att det utvecklingsarbetet kommer att fortsätta att bedrivas, och det betyder väldigt mycket.
Själv kommer jag att träffa Socialstyrelsens ledning nästa vecka för att särskilt diskutera dessa frågor och de förslag till förändringar av lex Maria som Socialstyrelsen då kommer att överlämna till mig. Man vill alltså på ett tydligare sätt fokusera på systemfelen och mindre på syndabockar bland enskilda individer. Jag är mycket intresserad av att ta del av deras förslag.

Notera att en syndabock är oskyldig. En syndabock tar på sig skulden för den skyldige, eller åläggs att ta på sig skulden. Socialstyrelsens generaldirektör ger begreppet syndabock en helt ny innebörd. Och Ylva Johansson befriar hela läkarkåren från allt personligt ansvar.

Klagomålen flyttas till Socialstyrelsen 1 januari 2011 och utreds av tjänstemän
Det blev regeringsskifte 2006. Socialminister Göran Hägglund (KD) tillsatte i april 2007 en utredning om en ny patientsäkerhetslag, dir. 2007:57. Den nya patientsäkerhetslagen trädde i kraft den 1 januari 2011. Patienterna ska hädanefter anmäla felbehandlingar direkt till Socialstyrelsen och inte längre till HSAN. Disciplinpåföljderna erinran, varning togs bort, det vill säga läkarna slipper allt personligt ansvar. Socialstyrelsens beslut gick inte att överklaga. Lagen marknadsfördes av Göran Hägglund som en förbättring av tidigare hälso- och sjukvårdslag. Vi ska komma bort ifrån ”syndabockstänkandet” och koncentrera krafterna på ”systemfel”. Läkarförbundet påstod att förslaget att läkare inte längre ska kunna få disciplinstraff handlar om ”ökad patientsäkerhet”.

Läkartidningen beskriver patienternas försämrade möjligheter att utkräva ansvar så här: ”Med den nya patientsäkerhetslagen går ett kritiserat och fruktat system med varningar och erinringar i graven.”

Louise Josborg skrev 2010 ett examensarbete i journalistik, Den osynlige patienten, om den nya lagen och har satt ett streck över uppsatstiteln för att markera att inte en enda patient har fått komma till tals i den 600 sidor tjocka utredningen Patientsäkerhet: Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU 2008:117). Skälet till Göran Hägglunds utredning var att enligt Socialstyrelsen drabbades 105 000 personer varje år av vårdskador och att 3 000 personer dog till följd av en vårdskada. Louise Josborg intervjuade HSAN:s dåvarande generaldirektör Aud Sjökvist som var kritisk till det nya klagomålssystemet. Aud Sjökvist är kritisk till att utredningen helt missat patientperspektivet.

Det är visserligen svårt att nå patienterna. De som gör anmälningar till oss är de som orkar göra det och resten av dem som råkar ut för vårdmissar är helt anonyma. Men det betyder inte att man inte borde ha försökt nå dem, säger hon. I sitt remissvar på utredningen kallar HSAN därför beslutet att lägga utredningsansvaret på Socialstyrelsen ett ”tjänstemannabeslut”. Patienterna har, och har haft, en svag ställning i vården menar Aud Sjökvist. Deras ställning har försvagats ytterligare i och med den nya lagen. – Rent juridiskt finns det få möjligheter att få händelser i vården prövade, förutom när det gäller beslut om tvångsvård. Det gör patienternas ställning väldigt svag. Den enda möjligheten är att polisanmäla händelsen och försöka få en straffrättslig rättegång, berättar hon. HSAN:s arbetssätt har på många sätt liknat en rättegång, vilket i alla fall har bidragit något till patienternas ställning i vården. En del av problemet är att det inte finns någon patientorganisation som representerar alla patienter, och där det finns juridisk kunskap, menar Aud Sjökvist. – Det skulle ha varit en stor fördel. En sådan patientorganisation hade kunnat föra patienternas talan och samtidigt förstått de juridiska följderna av den här förändringen. Hon håller även med om att de lindriga disciplinåtgärderna hade ett värde för patienternas möjlighet till upprättelse, och därmed deras ställning. – Om en läkare till exempel får en varning är det en viktig markering om att någon har sett och uppmärksammat det som hänt. Att det behövdes en förändring av ansvarssystemet är Aud Sjökvist överens med regeringen om. HSAN:s arbetssätt har inte varit optimalt, menar hon. Men att lägga över ansvaret på Socialstyrelsen var inte den bästa lösningen. Hädanefter ska HSAN bara besluta om de allvarliga disciplinåtgärderna ”prövotid” och ”indragen legitimation”, efter att Socialstyrelsen utrett ärendena och konstaterat att vårdpersonalen i fråga innebär en allvarlig risk i vården. – Jag ifrågasätter faktiskt att de har kvar HSAN nu när 98 procent av verksamheten försvinner, säger Aud Sjökvist (s. 4).

Louise Josborg skriver vidare: ”Utredarna har gjort flera studieresor utomlands och träffat representanter för forskarvärlden, sjukvårdspolitiker och vårdpersonal. Men inga patienter eller patientorganisationer” (s. 19).

Klagomålen samlades på hög hos Socialstyrelsen. Så här skriver Miki Agerberg i Läkartidningen 3 augusti 2012: ”När Socialstyrelsen tog över ansvaret fick man också överta 2 300 oavslutade klagomålsärenden från HSAN, och nya klagomål strömmade in i en takt av drygt 500 i månaden. Under hela 2011 kom det in 6 700 klagomålsärenden till Socialstyrelsen – betydligt fler än de cirka 4 500 som kommit in till HSAN året före.”

Klagomålen flyttas till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) 1 juni 2013
Den 1 juni 2013 inrättades IVO som tog över klagomålen. Av någon anledning ingår flera olika områden i IVO:s uppdrag i stället för att en renodlad myndighet för patienters klagomål inrättades. Jag har erfarenhet av IVO eftersom mitt ärende låg hos Socialstyrelsen och tjänstemännen där som hanterade klagomålen helt enkelt flyttade över till IVO. Även IVO överhopades med klagomål och förfarandet ändrades på nytt, än en gång till nackdel för patienten. Bara de allvarliga ärendena som lett till dödsfall skulle vara kvar. Resten skulle patienterna ensamma ta hand om.

Klagomålen flyttas till vårdgivaren 1 januari 2018
Annika Strandhäll (S) var socialminister när de nya reglerna om att patienten först ska klaga hos vårdgivaren i stället för att vända sig till IVO infördes. Hon påstår i artikeln att ”ansvarsfördelningen mellan de som tar emot klagomål inom vården blivit tydligare”. Som om patienter i Sverige skulle kunna utkräva ansvar av vårdgivaren!

Som exempel på vad regeringen gör för att klara sjukvårdens utmaningar nämner hon ”ett nytt klagomålshanteringssystem i vården”.

Även på Läkarförbundets fullmäktigemöte 2017 nämner hon klagomålssystemet: ”Flera lagförslag på sjukvårdsområdet är också på gång. Bland annat den nationella läkemedelslistan, bättre samverkan för utskrivningsklara patienter och en ny ordning för klagomålshantering.”

Ylva Johansson, Göran Hägglund och Annika Strandhäll är totalt blinda för patientperspektivet och patienternas rättssäkerhet.

Som framkommit ovan har patienternas möjligheter till ansvarsutkrävande i Sverige gradvis försämrats sedan Lars Karlsson publicerade sin avhandling i stället för att som i Storbritannien stärkas. Patienten i Sverige ska klaga hos vårdgivaren, vilket är samma sak som att en misshandlad person i första hand ska vända sig till misshandlaren med sina klagomål och lämna rättsväsendet utanför.

Att patienten på egen hand ska klaga hos vårdgivaren innebar att Annika Strandhäll förvandlade patienten till kund utan att samtidigt ge patienten de juridiska rättigheter en kund som ingår avtal med en säljare har. Lars Karlsson beskriver New Public Management (NPM) som att systemet ”grovt sett innebär att förvaltningen organiseras enligt principer från det privata näringslivet” (s. 56). De individuellt utkrävbara rättigheter han i avhandlingen argumenterar för stärker ”medborgarens karaktär av individuellt rättssubjekt, och detta är något mer anspråksfullt än kundrollen” (s. 57).

Lars Trägårdh skriver i Bemäktiga individerna: ”Vad möjligheten att gå till domstol erbjuder är en direkt makt i en konkret situation, en möjlighet att ställa till svars just de individer och/eller den institution som begått ett misstag eller åsamkat skada” (s. 26). Han talar om individernas känsla av vanmakt när det gäller den svenska offentliga sektorn och att hans tes är ”att individer kan känna makt som konsument och arbetare på grund av att de befinner sig i en situation där ett juridiskt bindande kontrakt föreligger. Deras rättigheter är klart formulerade och direkt utkrävbara” tack vare gällande konsument- och arbetsmarknadslagstiftning (s. 29, 30).

Men sådana rättigheter finns inte för patienterna, patienterna har inga juridiskt utkrävbara rättigheter alls.

Det finns inga sanktioner mot den vårdgivare som vägrar bemöta patientens klagomål. Jag hade gärna sett att vi hade haft den rättighetslagstiftning Lars Trägårdh beskriver finns i USA med kännbara straff och stora skadestånd när jag lämnade in mitt klagomål till Erstas sjukhuschef Jan-Åke Zetterström. Då hade han aldrig kunnat agera som han gjorde.

Asylrätten är helig. Unga friska män som tagit sig ända till Sverige, slängt sina id-handlingar, ljugit om sin ålder, fått juridisk hjälp att söka asyl, att överklaga, fått avslag i alla instanser och sittstrejkat för att slippa utvisas får ”presenten” gymnasielagen som kostar miljarder.

Men en patienträttighetslag är för dyrt. Sjuka, traumatiserade patienter och anhöriga förväntas klara sig själva.

Och du Anna Starbrink: Du värnar om gratis tolkhjälp livet ut som kostar miljarder. Anser du också att en patienträttighetslag är för dyr? Har du över huvud taget tänkt på att aktivt verka för införandet av en patienträttighetslag?

Har du över huvud taget tänkt på att det finns betydligt viktigare politiska frågor än att markera en röd linje mot Sverigedemokraterna?

10 augusti 2021

Mona Lagerström fil dr

 

 

 

 

 

 

Imam Salahuddin Barakat, Islamakademin Malmö: Gör en insats till. Hjälp Högsta förvaltningsdomstolen att fatta det korrekta beslutet att förbjuda hijab i skolor. Hijab är en politisk markör, inte religiös. Hijab är idoldyrkan, vilket klassas som en oförlåtlig synd. Deklarera offentligt att det inte står någonting om kvinnors hår i Koranen. Du blir historisk

Imam Salahuddin Barakat: Nu har du ditt livs chans att bli den imam alla lyssnar till som du så uppriktigt strävade efter i dina personliga PR-inlägg på Islamakademin 2013, inlägg du nu har raderat. Kanske insåg du att de stred mot Sveriges lagar och Europakonventionen och inte var så passande när man söker statliga och kommunala bidrag och har ambitionen att bli stormufti i Sverige.

Jag har full förståelse för att svensk jämställdhetslagstiftning och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna inte ingick i dina islamstudier i Jemen, Pakistan och Turkiet. Av texterna på Islamakademins hemsida har du nu uppenbarligen uppdaterat dig. Där prioriteras Mångfald, Rättvisa, Miljöansvar. Islamakademin vill till och med särskilt uppmuntra kvinnor att delta i utbildningarna och aktiviteterna.

En liten rekapitulation bara för att ge läsaren en inblick i vad du skrev 2013. Då var du i den här artikeln, ”Resultatet av akademisk och journalistisk ohederlighet”, mäkta upprörd över vad professor emeritus Reinhold Fahlbeck hade att säga i Lag&Avtal om handskakning, hijab och islam. Du kallade honom inkompetent, menade att han uttalade sig om saker som låg utanför hans kompetensområde och med det menade du islamisk rättslära, som du ägnat flera års studier. Professor Fahlbeck skrev om Europakonventionen, som du verkade vara helt okunnig om.

Det är den här artikeln, ”Kvinnofientligt eller religiöst” i Lag&Avtal 22 augusti 2013 och den här, ”Muslimska sjalar skyddas – ibland”, 16 oktober 2013 du var upprörd över. Du skriver: ”Till att börja med vill jag citera Reinhold Fahlbecks problematiska yttranden: ’Men det sägs inget i koranen om sjal. Det innebär att en stor del av muslimska kvinnor inte använder sjal’, vidare, ’Det finns inget i koranen som stöder att en man inte får ta en kvinna i hand’ och slutligen, ’Detta är inte religion. Därför kan det heller inte handla om diskriminering på grund av religion.”

Du kommenterar: ”Dessa påståenden påvisar en oerhörd okunnighet från Fahlbecks sida om den islamiska rättslärans källor och religionens uppbyggnad.” Och du, Salahuddin Barakat, uppvisade en oerhörd okunnighet om besluten som Europadomstolen har fattat och som Fahlbeck har gått igenom. I den här understreckaren i Svenska Dagbladet 24 februari 2010, ”Vägrat handslag faller inte under religionsfrihet”, beskriver han hur Europadomstolen resonerar och Europadomstolens praxis.

Du skriver vidare: ”Ytterligare en felaktighet som Fahlbeck är ansvarig för är påståendet att slöja och handskakning inte är omnämnt i Koranen. Faktum är att både slöja och handskakning finns omnämnt i Koranen. Slöjan är omnämnd spepcifikt och förbud mot handskakning generellt. Jag kommer redogöra mer utförligt för detta i en separat artikel.”

Den separata artikeln har du aldrig publicerat. I stället la du ut en text skriven av amerikanen Amjad Tarsin, översatt till ”Hijab: Ett manligt perspektiv”. I texten står det att det är ”konsensus bland lärde” att beslöjningen är obligatorisk: ”Det finns ingen tvekan om att många muslimska kvinnor på senare tid har beslutat sig för att ta av sig slöjan, trots att det råder konsensus bland lärde att hijab är obligatoriskt.”

Här står det att Amjad Tarsin studerade islam i Jemen och är verksam i Toronto. Texten om hijab är numera borttagen från Islamakademins hemsida, men rekommenderas på din egen personliga blogg fiqh.nu. Den engelska texten finns här på Al-Madina Institute, Baltimore, USA. Den lyder: ”There is no doubt that, as of late, many Muslim women have decided to remove their head-scarves, despite a consensus among scholars that hijab is required.”

Orden obligatorisk och plikt går inte att kombinera med religionsfrihet och religionsfriheten är grundlagsskyddad i Sverige. Och vad gäller ”de lärda” finns det delade meningar om deras betydelse, alltså din betydelse som ”rättslärd”, vilket jag återkommer till. Det där med ”konsensus bland lärde” stämde ju inte på dig eftersom du aldrig publicerade en egen artikel om var i Koranen ”slöjan är omnämnd specifikt”.

I Amjad Tarsins text står ordet hijab. Hijab är Muslimska brödraskapets benämning på kvinnors huvudbonad. Se det här numera välkända klippet från 1966 då Egyptens diktator Gamal Abdel Nasser berättade för sina åhörare att det första Muslimska brödraskapets dåvarande ledare 1953 krävde av honom var en lag att alla kvinnor måste bära hijab utomhus och hur åhörarna började gapskratta och ropa att ledaren själv kunde bära en.

Muslimska brödraskapets svenska gren betonar också att det är kvinnans plikt att vara beslöjad, att bara ansikte och händer får visas, vilket jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg. Här listar Islamguiden 7 villkor för kvinnans klädsel:

Hijab bör uppfylla följande villkor:
1. Kläderna måste täcka hela kroppen, endast handen och ansiktet får synas. Men enligt Vissa Fiqh skolor, måste även ansiktet täckas (Niqab)
2. Tyget får inte vara så tunn, att man kan se igenom.
3. Kläderna ska vara löst sittande, kroppsformen får inte framhävas.
4. Kvinnas klädsel får inte likna mannens klädsel.
5. Designen på kvinnans klädsel får inte likna klädseln på en icke troende kvinnas.
6. klädseln får inte bestå av utmanande design som lockar uppmärksamhet till sig.
7. Man ska inte klä sig i vissa kläder med avsikt att framhäva sig bland folk eller försöka markera sin status genom att klä sig i dyrbara kläder.
Anledningen till denna strikthet när det gäller kvinnokläder är att skydda kvinnan från mannens lustfyllda blick. Kvinnan bör under inga som helst omständigheter locka till sig uppmärksamhet. Man får inte titta på det motsatta könet. Men när man tittar första gången är det tillåtet, då man i islam har räknat med att man ofta inte kan rå för det man får i blickfånget. Men om man fortsätter titta eller tittar en andra gång då är man ansvarig för sin handling och det räknas som Haram (otillåtet), då detta betraktande kan leda till och uppmuntra till otillåtna tankar.

Facebook upprepas samma punkter under ”Kallelse till monoteism” juni 2020.

Butik Selina har också med de 7 villkoren, en webshop som drivs av leg veterinär Ellika Marie Selfjord

Men dessa regler finns det inte skymten av i Koranen. Reglerna är bluff. De har ett syfte. Hijab är Muslimska brödraskapets uniformspersedel. Muslimska brödraskapet är en totalitär rörelse vars ideologi är influerad av Mussolinis fascism och Hitlers nazism. Som jag skrivit otaliga gånger: Hijab är det synliga tecknet på hur långt ett land har islamiserats. Hijab ska likställas med nazisternas hakkors. Hijab har ingenting med religion att göra. Hijab är ett politiskt plagg vars obligatoriska status imiterats av alla andra islamistiska organisationer.

Att hijab i kombination med kvinnors klädsel inte förekommer i Koranen gör exempelvis Västerås moské klart i skrivelsen ”Kvinnors kläderäkt enligt Koranen”. Man inleder med sura7:26: ”O Adams barn, vi har försett er med kläder att täcka era kroppar med, liksom för lyx. Men, den bästa klädseln är rättfärdighetens klädsel. Dessa är en del av GUDs tecken, så att de må ta sig i akt.” Till skillnad från Adam och Eva som till en början var nakna i Edens lustgård. Den andra regeln är ”Täck era bröst.”

Man skriver att hijab är termen som många använder för att beskriva kvinnors huvudbonad och frågar: ”Kan vi hitta ordet ’hijab’ i Koranen?” Termen förekommer på 7 ställen, men inte i kombination med kvinnors klädsel. Klädesnormen är påhittad, inte auktoriserad av Gud.

Hijab som klädesnorm har inget med islam eller Koranen att göra, fastslår man och kommenterar att klädesnormer är kulturellt kodade.

Att blanda religion med traditioner är en form av idoldyrkan. Detta, eftersom att inte veta (eller försöka veta) vad Gud bett oss göra i Sin bok, Koranen, är ett tecken på att man struntar i Gud och Hans budskap.
När tradition kommer före Guds budord tar den sanna religionen andra plats. Gud accepterar aldrig att komma på andra plats. Gud ska alltid komma FÖRST, och det finns ingen andra plats vad Honom beträffar.

Man skriver också: ”Om Gud ville beordra kvinnorna att täcka sina huvuden eller sina hår, skulle ingenting kunnat hindra Honom från att göra det. Men faktum kvarstår att Han aldrig gjorde det. Gud väntar heller inte på en ’lärd’ person att rätta till orden för Honom!” Liksom detta:

Att acceptera order från någon annan än Gud innebär idoldyrkan. Detta är hur allvarlig frågan om Hijab/khimar är. Kvinnor som bär Hijab på grund av sin tradition eller för att de tycker om det av personliga skäl begår inget fel, så länge de vet att det INTE är en del av denna perfekta religion. De som bär det eftersom de tror att Gud beordrat det begår idoldyrkan, eftersom Gud aldrig beordrat det, det var de ’lärda’ som gjorde det.
Dessa kvinnor har hittat för sig själva en annan gud vid sidan av Den som uppenbarade denna Koran komplett, perfekt och FULLT detaljerad, som säger till dem att de måste täcka sina huvuden för att vara Muslimer.
Idoldyrkan är den enda oförlåtliga synden, om bibehållen tills döden (4:48).

Att klädesnormer är kulturellt kodade visar den här bilden på en algerisk soldat

i Armée d’Afrique som under första världskriget stred på fransmännens sida i norra Frankrike. Han tar en paus medan maten, couscous, kokar. Bilden är ett snitt ur H.P. Willmotts bok Första världskriget, på svenska 2004, s. 71.

Notera likheten med huvudbonaden som i dag går under namnet hijab och som falska profeter säger är kvinnans plikt att bära.

Jämför med bilden på Ellika Marie Selfjord ovan. Jämför med Muslimska brödraskapets aktivist Fatima Doubakil, längst till höger.

Jämför med Miljöpartiets riksdagsledamot Leila Ali-Elmi.

Och jämför med bilden på Omar Mustafa.

Och på dig själv.

Ni två män liknar inte den algeriske soldaten vad kläderna beträffar. Men kvinnornas huvudbonad desto mer. Och det har inget med islam att göra. Se bilden på den här islamtroende islamforskaren från Jemen, landet du studerade i, dr. Elham Manea,

som här skriver om hur Muslimska brödraskapets rekryter i Jemen då hon var skolflicka uppmanade henne att bära hijab och varför hon till slut valde att ta av sig den. Artikeln heter ”Radicalized as a Teenager, Dr. Manea Now Exposes Dangerous Islamist Tactics Targeting Youth”. Hon har nyligen på engelska publicerat boken The Perils of Nonviolent Islamism, som ännu inte finns att köpa i Sverige.

Så gör nu en insats Salahuddin Barakat. Upplys Sveriges domstolar om att det inte står någonstans i Koranen att kvinnor ska täcka håret. Att påstå att plagget är islamiskt är idoldyrkan, att det är att tillrättavisa Allah.

Politikerna i Staffanstorp och Skurup vill förbjuda hijab i skolor. Deras beslut har överklagats. Två instanser har gått emot dem. Senast var det Kammarrätten Göteborg Mål 7171-20, 7172-20 som påstår att det strider mot regeringsformen och Europakonventionen. ”– Att få utöva eller visa sin religion är något som skyddas av både regeringsformen och Europakonventionen, säger kammarrättspresidenten Dag Stegeland i ett pressmeddelande.”

Men nu har hijab inget med religion att göra. Plagget är politiskt. Kammarrättspresidenten har knappast konfererat med professor Reinhold Fahlbeck innan han fattade sitt beslut. Politikerna har överklagat. Nu ligger bollen hos Högsta förvaltningsdomstolen. Och hos dig Salahuddin Barakat.

Det här är ditt gyllene tillfälle att bli historisk. Befria alla skolflickor, som av föräldrarna tvingas bära den algeriske soldatens huvudbonad. Samla ihop några imamer som kan Koranen utantill, kalla till presskonferens och deklarera att det står inte en bokstav i Koranen om kvinnors hår, att det är idoldyrkan att påstå att Allah kräver att kvinnor täcker håret.

I ett enda svep sopar du undan den infekterade konflikten som pågått i decennier och lägger utbildningsminister Anna Ekström (S), Skolverket och landets domstolar i dina händer. Du skriver in dig i historieböckerna.

Salahuddin Barakat: Detta tillfälle att bli historisk kommer aldrig tillbaka.

21 juli 2021

Mona Lagerström fil dr

 

Imam Salahuddin Barakat, Islamakademin Malmö: Gör en insats. Deklarera offentligt att imam Basem Mahmoud, al-Sahaba-moskén i Rosengård, Malmö, predikar en korrekt bild av vad Koranen och haditerna säger om judar

Expressen/Kvällspostens reporter Jenny Strindlöv har än en gång skrivit en avslöjande artikel om imam Basem Mahmouds predikningar om judar.

Handskakningsvägrande Salahuddin Barakat är känd för sitt brobyggande arbete mellan islams trosfränder och judar i föreningen Amanah, se här och här, där Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd prisar honom.

Jag skriver åtskilligt om honom i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige och nämner honom i åtskilliga blogginlägg. Senaste det här, där jag skriver om hans uppfattning om ”nyttorna av att segregera mellan könen” och andra grundlagsstridiga åsikter samt att han i egenskap av shariajurist anser att han är mer lämpad än landets samlade jurister och domare och Europadomstolen att döma i fall som rör islams trosfränder.

Salahuddin Barkat hamnade i hetluften när kommunalpolitikern Nima Golam Ali Pour avslöjade att svenska Muslimska brödraskapets höjdare Omar Mustafa

satt i Amanahs styrelse, en Amanahtext som snabbt togs bort från internet.

Omar Mustafa var i många år ordförande för Muslimska brödraskapets svenska gren Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), och i många år förbundsrektor för Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. Ett studieförbund Salahuddin Barakats Islamakademin samarbetar med.

Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna,

som anser att islam och politik är oupplösligt förenade, tolkar islam som en totalitär politisk ideologi, ideologin är starkt influerad av Mussolinis fascism och Hitlers nazism.

Muslimska brödraskapet är en glödande judefientlig rörelse. I likhet med Hitler är det judiska personer som ska förintas, inte religionen judendom.

Det finns åtskilliga verser i Koranen som säger att judar är apors och svins avkomma. Som den spränglärda person Salahuddin Barakat anser sig vara vet han detta mycket väl. Därför var hans artikel i Aftonbladet 14 december 2017, ”Vi måste ta tag i antisemitismen”, skriven tillsammans med andra ”muslimska lärda” med anledning av den antisemitiska vågen 2017 märklig.

De ”lärda” männen skriver: ”Vi betraktar fördömandet och motarbetandet av dessa antisemitiska uttryck som det mest uppriktiga utifrån vår religion”, liksom: ”Alla svenska muslimer kan på olika sätt bidra till att motverka de antisemitiska yttrandena och uppmana sina trosfränder att följa det profetiska exemplet med förträffligt beteende gentemot sina medmänniskor.”

Men det är ju profeten Muhammeds profetiska exempel  imam Basem Mahmoud hänvisar till.

Muslimska brödraskapets höjdare i Göteborg Ahmed Al-Mofty

säger i Evin Rubars dokumentär Slaget om muslimerna att det inte går att ta bort en enda bokstav från Koranen, boken är nedsänd av Gud och bevarad av Gud. Det står mycket i Koranen om hur “otrogna” ska behandlas av de rättroende och de plågsamma straff som väntar “otrogna”.

Att Koranen är det heligaste som finns var det många imamer som deklarerade i samband med att en person från det danska partiet Stram kurs offentligt satte eld på en Koran.

Så vem bestämmer förhållandet mellan det som står i Koranen och svensk lag?

Står Koranen över svensk lag?

Står svensk lag över Koranen?

Se där en fråga inte bara Salahuddin Barakat bör besvara.

17 juli 2021

Mona Lagerström fil dr

Mona Sahlin (S) skriver med anledning av Ulf Kristerssons (M) ordval ”belastning” att ”vi är många som har del i ansvaret för att ha svikit förorterna”. Mona Sahlin bär ett stort ansvar, ett gigantiskt ansvar

Socialdemokraternas tidigare partiledare och statsministerkandidat Mona Sahlin frågar sig i sin artikel i Aftonbladet om statsministerkandidaten Kristersson skulle klara av att göra ”en analys av vad den farliga och förrädiska mansrollen lägger för krav på de unga killarna i våldets uppväxt”.

Vad är ”den farliga och förrädiska mansrollen” för något?

Mona Sahlin lyfter fram kvinnorna med invandrarbakgrund som tar steget in på universitet och högskolor och frågar om nu de unga männens våldsutövande är ett bevis på den misslyckade integrationen är då kvinnor som läser vidare ett bevis på ”den lyckade integrationens effekt”.

Eftersom Mona Sahlin är kvinna ger jag här några exempel på den farliga och förrädiska kvinnorollen och nämner några av de kvinnor med invandrarbakgrund som tagit steget in på universitet och högskolor och överlåter åt läsaren att bedöma om de är exempel på ”den lyckade integrationens effekt” eller en belastning.

Jag börjar med Mona Sahlin och hennes kommentar 2002 i tidningen Euroturk om att svenskar till skillnad från invandrare inte har en kultur eller identitet som binder ihop oss, bara töntiga traditioner som midsommarfirande.

Här är exempel på invandrarkvinnor som följer i Mona Sahlins spår och ser ner på Sverige, svenskheten som norm och, inte minst, den ”vita” svenska huden.

Paulina de los Reyes från Chile, välkomnad med öppna famnen efter general Pinochets militärkupp,

gick efter hedersmordet 1996 på Sara Abed Ali till storms mot Sveriges kvinno- och genushistoriker när dessa ville forska om kulturella traditioner och normer bakom mordet.

Paulina de los Reyes sätter likhetstecken mellan ”svenskhet” och ”vithet”. Hon är lika fixerad vid ras som Hitler. ”Vita” är för henne vad judar var för Hitler.

De svenska kvinno- och genusforskarna var ”vita” och ”medelklass” och därför fel personer att forska om bakgrunden till hedersmord på flickor/kvinnor. Dessutom var det rasism att över huvud taget tala om kulturella faktorer. Ur hennes tal: ”Diskursens betydelse för att etablera vedertagna verklighetsbeskrivningar är en insikt förmedlad av den kvinno- och genushistoriska forskningen. Men när SKOGH (Sveriges kvinno- och genushistoriker) väljer att problematisera etnicitet utifrån det tragiska mordet på en iransk flicka kan jag inte låta bli att se detta som ytterligare ett exempel på en institutionaliserad bild av invandrare och deras kultur’ som ett problem” (s. 40, kapitel 2 i Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige, redaktörer Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari, första utgåvan 2002, senaste 2012).

Ekonomhistorikern Paulina de los Reyes placerade sig 1997 som den massiva bromskloss för det viktiga arbetet mot hedersrelaterat förtryck och våld vi ser effekterna av än i dag.

Jämför hennes ”institutionaliserad bild av invandrare och deras kultur” med Eduardo Grutzkys beskrivning av tvångsäktenskap som ”permanenta våldtäktsinstitutioner”.

Det hedersrelaterade förtrycket och våldet ligger oftast bakom normen att döttrarna ska gifta sig med en kusin släkten har valt ut, en norm döttrarna gör uppror mot. Och straffas.

Mona Sahlin, då invandrarminister, och Margareta Winberg (S), då jämställdhetsminister, svalde med hull och hår Paulina de los Reyes och kompanis tal om hedersförtryck som rasism. De skriver: ”Begreppet kultur får inte användas som en synonym till ordet ras. Ord såsom ’kulturella bakgrunden’ och ’kulturella skillnader’ ligger farligt nära begreppet ’ras’ i dessa sammanhang” (DN 8 december 2002).

Paulina de los Reyes inställning genomsyrar Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet. Det var på Sekretariatets hemsida de båda ministrarnas artikel först publicerades.

Paulina de los Reyes fortsatte sitt korståg mot forskning om kulturella skillnader, som alltså är rasism, när hon tillsammans med den ökände sociologen och hederskulturförnekaren Masoud Kamali år 2003 via en debattartikel i DN sprängde den integrationspolitiska utredningen som leddes av statsvetaren Anders Westholm. Mona Sahlin gav frikostigt de två hederskulturförnekarna och Sverigehatarna en egen utredning. Och där står vi i dag.

Statsvetaren professor Bo Rothstein skriver i den här artikeln ”Bristen på integration vilar tungt på Sahlin” i Göteborgs-Posten 5 oktober 2010, om effekterna av Mona Sahlins beslut att avfärda Anders Westholms integrationsutredning. Artikeln är skriven efter det att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Bo Rothstein talar om en havererad integrationspolitik. Och vem som bär ansvaret är glasklart. Mona Sahlin.

Här är de los Reyes svar, ”Rothstein fel ute om integrationspolitiken” och här är Bo Rothsteins svar, ”Paulina de los Reyes löper omedvetet SD:s ärenden”. Han skriver:

Argumentet hon för fram nu är lika bisarrt nu som det var då, nämligen att forskarna inte ska få studera skillnader mellan de som är invandrare och de som inte är invandrare när de söker efter förklaringar till brister i integrationen. Det skulle vara som om man i forskningen om fattigdomen i världen inte skulle få undersöka skillnaden mellan fattiga och rika länder eftersom detta kunde stigmatisera folket i de fattiga länderna.

Mona Sahlin valde att backa upp Paulina de los Reyes och hennes ”bisarra” idéer som i över två decennier fått prägla synen att svenskarna är ”rasister” och Sverige dominerat av ”strukturell rasism”. När Sverige i stället enligt World Values Survey är ett av världens mest toleranta länder.

Paulina de los Reyes ingår i Antirasistiska akademin (ArA) tillsammans med de här kvinnorna från katolska Sydamerika.

Det var ArA som skrev brev till regeringen att de är bäst på forskning om rasism och som tack fick lägga grunden till nationella plan mot rasism där måltavlan är svenskarnas ”rasism”. Ingenting finns med om hackordningen mellan olika etniska grupper, om hur etniska grupper driver ut andra etniska grupper från ”sina” territorier. Det är ju ”rasism” och ”stigmatisering” att forska om invandrares normer i förhållande till svenska normer.

Som tack avsatte regeringen också miljontals skattekronor till forskning om rasism som Vetenskapsrådet delar ut och som la grunden till Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), Teologiska institutionen, Uppsala universitet, som i första vändan gick till ARA-aktivisterna och Mattias Gardell. Det är inte utlänningars hat mot svenskar och svenska normer som grund för den havererade integrationen som CEMFOR forskar om.

Här är ytterligare två kvinnor med invandrarbakgrund som läst vidare på universitetet och som man kan ställa frågan om huruvida de är exempel på en lyckade integration eller en belastning: antidemokratiska Muslimska brödraskapets två aktivister Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi,

som har polisanmält Mona Sahlins partikollega Ann-Sofie Hermansson för förtal eftersom Hermansson i en blogg kallat dem extremister. Båda insvepta i Muslimska brödraskapets uniformspersedel hijab som de gör massiv reklam för. Jag har skrivit åtskilliga inlägg om att det inte står någonting om hår i Koranen. Här är en text, ”Kvinnors klädesnorm enligt Koranen”, från Västerås moské som jag hänvisar till i min artikel 2013 i Bright Magasin, ”Shariadoket och manligheten”. Täck era bröst, står det.

Mona Sahlin skriver att Ulf Kristersson fegt lutar sig mot Jimmie Åkessons skuldra. Hennes artikel är ett svar på Ulf Kristerssons tal om ”belastning”. Det finns skäl att använda ordet belastning i relation till Mona Sahlin. Efter kontokortsskandalen 1995 då hon använt statens kontokort för privata inköp för över 50 000 kronor tvingades hon ta time out. Göran Persson tog tillbaka henne i regeringen 1998.

Hur hade den svenska integrationspolitiken sett ut om Mona Sahlin aldrig på nytt hade utnämnts till statsråd utan att hennes time out från politiken 1995 hade varit för gott? Hade Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen?

13 juli 2021

Mona Lagerström fil dr

Pinsamt Susanne Nyström. DN:s ledarskribent kan inte skillnaden mellan mångkultur och ideologin multikulturalism!

Jag hade inga planer på att lägga mig i varken regeringskrisen eller partiledarnas tal under den pågående digitala Almedalsveckan. Mitt område är Muslimska brödraskapet, den politiska ideologin islamism, hijab och flickors och kvinnors rättigheter. Och föraktet för patienten. Men jag tappade hakan när DN:s ledarskribent Susanne Nyström efter Jimmie Åkessons tal i kväll inte höll sig till vad han sa om ideologin multikulturalism utan förvrängde det till att han talade om mångkultur.

I det här blogginlägget kritiserar jag SVT:s röriga program Sverige möts 9 mars som inleds med att det ska handla om mångkultur samtidigt som vissa deltagare pratade om ideologin multikulturalism utan att programledaren Magnus Thorén förklarade skillnaden för tittarna.

Ideologin multikulturalism stadfästes i Sverige genom propositionen 1975:26. Högst märkligt att DN:s ledarskribent inte känner till det.

Här är några bilder från Jimmie Åkessons tal och Susanne Nyströms kommentar. Det är bara att lyssna på vad de båda säger för att inse att de talar om två helt olika saker.

Jag rekommenderar DN:s ledarredaktion att grundligt studera biträdande professor Aje Carlboms doktorsavhandling från 2003, The Imagined versus the Real Other. Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden.

5 juli 2021

Mona Lagerström fil dr

Bulletins ledarskribent Per Gudmundson efterlyste 20/3 ett vuxet samtal om islam och så publicerar tidningen 29/6 ett sanslöst svammel om Muslimska brödraskapets politiska uniformspersedel hijab av filosofen Ulrika Carlsson

Ulrika Carlsson skriver: ”Hijab-förbudet har hyllats av både liberaler och konservativa, men egentligen hör det hemma inom kommunismen, där kultur och tradition är ’ideologi’ och som sådan förtrycker människan.”

Även mängder med benhårda marxister som flytt från islamiskt styrda länder har ända sedan ayatolla Khomeini tog makten i Iran 1979 och krävde att alla kvinnor måste vara beslöjade hyllat förbud av hijab, niqab, burka.

Hijab representerar en totalitär ideologi, politisk islam, som innebär att islam och politik är oupplösligt förenade och att islam ska styra individens och hela samhällets liv in i minsta detalj, det som kallas islamism.

Hijab ska likställas med hakkorset. Hijab är en politisk markör. Hijab är ett viktigt instrument som signalerar graden av ett lands islamisering, precis som hakkorset signalerade Tysklands nazifiering. Det vet franska politiker mycket väl. De vet också mycket väl att hijab är Muslimska brödraskapets uniformspersedel.

Ulrika Carlsson skriver om den franska lagskärpningen 2004 som förbjöd iögonfallande religiös klädsel i skolan att ”debatten presenterade konflikten som en mellan, å ena sidan, den franska laicité-principen – alltså statens religiösa neutralitet – och religionsfriheten å andra sidan. Samtidigt stack man inte under stol med att det som egentligen motiverade denna specifika lagtolkning inte var att skolor skulle vara en religiöst neutral zon, utan hade att göra med att huvuddukar ansågs förtrycka kvinnor. Förbudet var alltså allt annat än principfast – det var ad hoc.”

Det är en märklig kommentar. Debatten hade inget att göra med lagskärpningen. Däremot hade Muslimska brödraskapets franska gren, som då hette Union des Organisations Islamiques de France (UOIF), allt att göra med lagskärpningen. Den internationellt erkända islamforskaren Gilles Kepel ingick i Stasikommissionen som utredde frågan. I tidskriften Le Nouvel Observateur nr 2547, 29 augusti till 4 september 2013, säger han att hijab i Frankrike mellan 1980 och 2000 blev en militant politisk markör som UOIF använde sig av för att locka till sig ungdomar med rötter i Nordafrika genom att göra hijab i skolan till sin profilfråga. Det var därför Stasikommissionen tillsattes och lagen infördes.

I den här intervjun säger den franska filosofen Élisabeth Badinter, som är emot religiösa symboler i skolan och offentligheten, till den amerikanska tidskriften The New Yorker att förbudet 2004 i teorin bara var en förlängning av en hundra år gammal nationell skollag som från början var avsedd att skapa ett neutralt rum fritt från religiösa symboler där barn skulle slippa utsättas för sina protestantiska och katolska föräldrars strider.

Ulrika Carlsson lägger ut texten om språkfilosofi, som inte har någonting med hijab att göra. Det finns mängder med källor som redovisar att överallt där Muslimska brödraskapet etablerar sig är kvinnors beslöjning deras främsta prioritering.

Ulrika Carlsson påstår också att hon har kunskap om profeten Muhammeds hushåll. Hon skriver: ”Det stämmer att den muslimska hijaben ursprungligen hade en symbolisk funktion: Muhammeds hustrur täckte sitt hår för att visa att de var just hans hustrur.”

Ingen seriös islamforskare påstår sig veta hur profeten Muhammeds hustrur klädde sig. Det finns inte en enda tillförlitlig källa om Muhammeds liv och leverne. Bara myter baserade på muntliga berättelser som sammanställdes ett par hundra år efter Muhammeds död 632.

Ulrika Carlsson jämför i sitt ”filosofiska” resonemang hijab med jeans och bikinitopp.

Hon använder ord som ”grumlad” och ”plattfotad” om den franska laicitén. ”Den radikala tillämpningen av den franska laïcitén grundar sig på en grumlad uppfattning om vad dessa religiösa uttryck verkligen är. Den utgår överhuvudtaget från en plattfotad föreställning om religionens väsen, och hur den är förknippad med kultur och levnadssätt mer allmänt.”

Sedan för hon ett resonemang om protestantismen och att Frankrike 230 år efter revolutionen inte verkar ha kommit förbi ”tonårsrevolten”.

Frankrike ligger långt före Sverige i kampen mot islamister. Just för att de har denna långa religionskritiska tradition.

Hijab är ett politiskt plagg. Hijab signalerar att sharia står över svensk lag, att nioåriga flickor är giftasvuxna, att den flicka/kvinna som vägrar bära hijab riskerar att förlora sin familj och hela sitt sociala liv och till och med straffas med döden. Hijab signalerar att avfällingar från islam förtjänar döden, att sexuella minoriteter förtjänar döden, att judar förtjänar döden.

Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig rörelse.

Inte bara Muslimska brödraskapet förordar hijab, det visar mina tidigare inlägg om Hylte där en 26-årig somalisk socialdemokrat tar sig rätten att bestämma att kvinnor bara får visa ögonen när de vistas utomhus. Han hänvisar till en arabisk/engelsk version av Koranen som Saudiarabien årligen distribuerar miljontals exemplar av världen över, en Koran som är en saudisk propagandaskrift med mängder av tillägg inom parentes som inte finns i den standardiserade versionen.

Sverige är i ett trängande behov av ett vuxet samtal om islam, om Saudiarabiens, Qatars, Irans och Turkiets inflytande i Sverige via moskéer, skolor, kulturföreningar, parabol-TV och YouTube.

Ett första steg för alla politiska partier borde vara att följa Frankrikes exempel och förbjuda iögonfallande religiösa symboler i skolan och inom alla offentliga inrättningar och förbud för flickor under 18 år att vara beslöjade.

Att döma av Ulrika Carlssons ”filosofiska” utläggning om en i allra högsta grad politisk fråga var det uppenbarligen inte mycket bevänt med Per Gudmundsons efterlysning av ett vuxet samtal om islam.

29 juni 2021

Mona Lagerström fil dr

Socialdemokraternas högprofilerade mobbare Anna Ardin ger fake news ett ansikte i Flammans bisarra artikel om Muslimska brödraskapet, författad av Noa Söderberg

Att Anna Ardin i åratal spridit fake news om högerextrema Muslimska brödraskapets verksamhet och aktivister i Sverige är välkänt. Men varför sprider socialistiska Flamman fake news om denna högerextrema rörelse i artikeln 24 juni 2021 ”Oavsett vad muslimer gör ses det som att de konspirerar”?

I vanlig ordning låtsas Anna Ardin att hon talar för kollektivet ”muslimer” när hon i själva verket enbart försvarar en liten antidemokratisk sekt som är motståndare till allt vad demokrati heter som parlamentarism, religionsfrihet, yttrandefrihet, jämställdhet mellan kvinnor och män, sexuella minoriteters rättigheter och förespråkar att enbart Allahs gudomliga lag, sharia, ska gälla. Det är som om en fanatisk försvarare av Knutbysekten skulle framställa sig som försvarare av världens alla kristna och få det att låta som att kristna svartmålas av Knutbysektens kritiker. En sådan fanatiker skulle omedelbart genomskådas. Men Anna Ardin kan år efter år efter år ägna sig åt detta exempel på fake news utan att journalister ställer henne till svars.

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om hennes osakliga personangrepp på seriösa forskare och hennes mani att utmåla kritiker av Muslimska brödraskapet som ”islamofober”. Nu intervjuas hon i egenskap av doktorand.

Men hon låter inte mer seriös för det. I stället förstärker Flammans artikel hennes ensidiga perspektiv. Artikeln är upplagd som en konflikt höger-vänster, där ”höger” representerar konspirationsteoretiker och Anna Ardin representerar den sakliga, omdömesgilla doktoranden.

Artikeln handlar, förstås, om Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd, som Anna Ardin tillsammans med mobbarkollegan Mattias Irving,

försvarar med näbbar och klor mot kritiker som vill strypa skatteflödet till denna antidemokratiska verksamhet. Båda dessa mobbare är aktiva inom Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Tro och Solidaritet.

Noa Söderberg inleder artikeln med att de två moderata riksdagsledamöterna Johan Forssell och Kristina Axén Olin skriver i en debattartikel i Aftonbladet 20 maj 2021 att ”S måste klippa sina band till islamister”. Han ger ett referat av artikelns innehåll och framställer sig som expert på Muslimska brödraskapet när han skriver: ”Men Ibn Rushd är ingen islamistisk organisation. Inte heller tillhör de någon internationell grupp med islamistisk tendens”.

Det är häpnadsväckande. Ännu mer häpnadsväckande är att han som källa hänvisar till ”folkbildningsrådets utredare”, som är den hårt kritiserade professorn Erik Amnå. Han avslutar referatet med att fråga om de två riksdagsledamöternas ”attack” egentligen handlar om ”något annat”.

Därefter presenterar han Anna Ardin som är ”statsvetare och skriver just nu en doktorsavhandling för Ersta Sköndal Bräcke högskola om civilsamhällets demokratiska utrymme”. Hon, denna högprofilerade mobbare, säger att det just nu pågår ”[e]n växande konspirationsteoretisk hatvåg med internationella kopplingar” och lyfter fram den internationellt erkända forskaren Lorenzo Vidino!

Lorenzo Vidino, född i Italien, verksam vid George Washington University, betraktas som den främsta experten på Muslimska brödraskapet i väst. I sin bok The Closed Circle. Joining and Leaving the Muslim Brotherhood in the West skriver han att han när han 2014 frågade varför just han ombads att medverka i en offentlig brittisk utredning om Muslimska brödraskapet av en högre statstjänsteman fick svaret: ”Om vi vill ha en expert på Brödraskapet i Egypten finns det minst fyrtio; Brödraskapet i Jordanien ett dussin; Syrien ett dussin; Brödraskapet i väst, i princip bara du” (s. ix).

Och nu framställer sig Anna Ardin sig som experten och avfärdar Lorenzo Vidino som konspirationsteoretiker. Som källa anger hon det katolska Georgetown University som bland annat har ett forskningsprojekt om islamofobi. Och som också har en filial i Qatar, vilket hon inte nämner. Inte heller nämner hon att Qatar numera finansierar Muslimska brödraskapet.

Noa Söderberg skriver att ”Anna Ardin är tydlig med att de växande konspirationsteorierna inte bara drabbar [Tro och Solidaritet], utan alla samhällsaktiva muslimer i Sverige”.

Hon påstår att det inte handlar om en grupp extrema islamister!

Jag frågar Flammans ansvarige utgivare: Varför försvarar ni att högerextrema Muslimska brödraskapet skattefinansieras i Sverige när rörelsen är terroriststämplad i flera länder, bland annat Saudiarabien som i decennier finansierade deras globala verksamhet?

26 juni 2021

Mona Lagerström fil dr

Del 5 Sammanfattning i 30 punkter av mina frågor till SVT:s VD Hanna Stjärne angående Bulletins ledarskribent Per Gudmundsons efterlysning av ett vuxet samtal om islam. Jag ser fram emot att läsa ditt svar på Text-TV, Hanna Stjärne

Bollen ligger hos dig. Var är ditt samhällsansvar? Ditt uppdrag som SVT:s VD är att försvara och värna om demokratin. SVT ska vara förebilden. SVT ska gå i bräschen. SVT ska upplysa. SVT skriver: ”Vi vill bidra till ett Sverige där alla är mer nyfikna och insatta.” Vidare: ”SVT:s utbud präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner”, och i Sändningstillståndet står det att utbudet ska ”som helhet präglas av folkbildningsambitioner” samt ”ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor”, samt ”SVT ska granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra maktsfärer.”

1   Så varför tiger SVT om demokratifientliga Muslimska brödraskapets svenska gren och hur den finansieras med skattemedel? De har verkat i Sverige i fyra decennier. Föreningarna är kända. De ledande personernas namn är kända. Huvudkontoret, stora moskén på Medborgarplatsen i Stockholm, är känt. Det rör sig om en liten sekt. En extremt judefientlig sekt som år efter år, trots massiv kritik, bjudit in talare med en judefientlig retorik. Det är också känt. Aktivisterna har utnämnt sig till talespersoner för alla invånare i Sverige med rötter i länder där islam är den dominerande religionen, kallade ”muslimer”. Inga krav ställs på aktivisterna att de ska definiera kollektivordet ”muslimer”. Aktivisterna påstår att islam bara har en tolkning och att de står för den ”sanna”, den ”autentiska” kunskapen om islam. Deras ambition är att ”muslimer” ska jämställas med judar, som är en etnisk grupp helt oberoende av tolkningar av religionen judendomen. Muslimska brödraskapets aktivister bedriver politisk verksamhet i skydd av en religion.

2   Varför har SVT under din tid som VD inte sänt ett enda av alla de utländska dokumentärer som gjorts om Muslimska brödraskapet? All kritik som i åratal riktats mot Muslimska brödraskapets svenska gren, inte minst studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief, hänger i luften, eftersom SVT inte bidrar till något sammanhang som gör politiker och myndighetspersoner insatta och upplysta. Jag har sett åtskilliga seriösa dokumentärer utlagda på Twitter av Conny C. Lindström och Magnus Ranstorp, båda betydligt mer hängivna försvarare av det demokratiska styrelseskicket än du och betydligt mer hängivna folkbildare.

Jag liknar demokratin vid en trädgård. Hanna Stjärne: Du har åtagit dig rollen som trädgårdsmästare. Du ska göra ditt yttersta för att hålla invasiva främmande arter, som exempelvis parkslide, utanför trädgården du har åtagit dig ansvaret för. SVT har flera gånger visat hur skadlig parkslide är, så skadlig att den kan välta omkull hus och tränga ut inhemska arter. Trädgårdsmästaren ska upplysa allmänheten om faran med invasiva arter och hur de bekämpas.

SVT ska ha känselspröten ute, ha koll på demokratifientliga verksamheter och personer och ha rutiner som förhindrar att sådana verksamheter och personer påverkar innehållet i SVT:s utbud.

Ändå har du låtit Muslimska brödraskapets svenska gren, det i särklass mest demokratifientliga, för att inte säga invasiva nätverket i Sverige, slå rot inom SVT. Muslimska brödraskapet (MB) representerar den fjärde totalitära ideologin i Europa och är influerad av Mussolinis fascistiska ideologi och Hitlers nationalsocialistiska ideologi och tillhör det jag kallar shariapolitiska extremhögern. Jag upprepar: Det är en extremt judefientlig rörelse.

Enligt MB:s ideologi är politik och islam oupplösligt förenade. Koranen är vår lag, säger de. Deras totalitära tolkning av islam innebär att den enskilda individens dagliga liv och landets styre ska regleras in i minsta detalj. Av dem. Lydnad är honnörsordet. Deras metod är dawa, mission, som går ut på att värva anhängare, förmå dem att ta avstånd från det svenska samhällets normer, seder och bruk och bara lyda Allah. Det vill säga gradvis islamisera landet de verkar i nerifrån och upp, om det så tar flera generationer eller hundratals år. Ideologin är extremt fientlig mot lagar stiftade av människan, alltså vårt sekulära rättsväsende som inte vilar på Bibeln. Det enda som är giltigt är Allahs uppenbarelser. Tolkade av MB. Det långsiktiga målet är ett världsomspännande kalifat, en teokrati, ett gudsvälde där MB:s aktivister är Allahs självutnämnda jordiska ombud.

Muslimska brödraskapets verksamhet är med andra ord raka motsatsen till integration och social sammanhållning. De är separatister. Jag kallar dem inbördeskrigare. Syftet med deras verksamhet är att urholka demokratin inifrån. De utmålar sig som representanter för sanningen om islam och som representanter för ”muslimer”. I själva verkat är de avskydda av många av islams trosfränder, inte bara i Sverige.

MB har med sin politiska tolkning gett islam och islams trosfränder ett dåligt rykte över hela världen. Lyssna på vad den här fransk-tunisiska imamen säger i februari 2021. Enligt honom borde Muslimska brödraskapet kallas för Djävulens brödraskap. ”Om det inte vore för Muslimska brödraskapet skulle alla muslimer vara bröder”, säger han. Han kallar MB:s grundare Hassan al-Banna för ett monster som har skadat islam otroligt mycket, att MB:s ideologi är en konfrontationsideologi, att de använder sig av det som är heligt enbart av politiska skäl i syfte att manipulera okunniga människor och för vissa ändamål, som Palestinas sak. De sår split mellan islams trosfränder. De representerar ”hat, barbari, grymhet”. Han talar om utländska påverkansoperationer på Frankrike och säger att Algeriet och Qatar finansierar MB. Även Saudiarabien bedriver en viss påverkan genom att finansiera den wahhabitiska tolkningen av islam, som även kallas salafism. Han nämner också den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogans islamism och hatiska utfall mot Frankrike. Erdogans parti är ett systerparti till Muslimska brödraskapet.

Tack till Conny C. Lindström som lagt upp YouTube-klippet på Twitter.

3   Hur ser SVT:s säkerhetsmur mot demokratifientliga påverkansoperationer ut?

4   Vilken pakt ingick du och divisionschef Anne Lagercrantz med Kitimbwa Sabuni och Rashid Musa efter skolattacken i Trollhättan oktober 2015? Båda två är knutna till Muslimska brödraskapets svenska gren. Båda två är rasbiologer. Båda sorterar människor efter hudfärg. Båda är separatister. Båda är antidemokrater. Båda har utnämnt Sverige till fienden. Båda har fått asyl i Sverige. Rashid Musa kom hit som kvotflykting från Somalia. Anne Lagercrantz bad i TV Rashid Musa om ursäkt för SVT:s språkbruk i rapporteringen om skolattacken! Är denna manual, ”Tips och råd när du jobbar med att spegla Sverige” resultatet av pakten med de två inbördeskrigarna? Det måste ju vara de två som ligger bakom texten i fotnot 3: ”I en live om morden på en skola i Trollhättan beskriver vi vilka offer gärningsmannen valde och beskriver dem som ”inte helsvenska”. En korrekt formulering hade varit att ”mördaren valde människor som han inte betraktade som svenskar”. Korrekt enligt vem?

Det står också: ”Tänk på att intervjuade privatpersoner inte kan göra sig till talespersoner för grupper de tillhör, (t ex en kvinna som säger ”för muslimska kvinnor är slöjan förtryckande”.). I den versionen jag har laddat ner står det ”Men det här innebär inte att privatpersoner kan göra sig till talespersoner för grupper de tillhör, t ex en iransk kvinna som säger att för muslimska kvinnor är slöjan förtryckande”. Men Kitimbwa Sabuni kan i SVT göra sig till talesperson för kvinnor och påstå att beslöjningen är en del av den islambekännande kvinnans identitet, ”som man inte kan skilja från dem”?

5   Hade Rashid Musa en direktlinje in till SVT Nyheter 3 mars 2017 då han gavs utrymme att avfärda MSB:s förstudie om Muslimska brödraskapet i Sverige som ”rasistiska konspirationsteorier”?

6   Varför finns religionsprofessor Mattias Gardell med på bild på SVT:s artikel online om inslaget, trots att han inte medverkar i programmet? Är det SVT:s uppfattning att Mattias Gardell är expert på Muslimska brödraskapet?

7   Varför får politikerna inte lika ettriga frågor om Muslimska brödraskapet av dina journalister som de får om SD?

8   Kommer dina SVT-journalister inför valet 2022 att avkräva varenda politiker i Sverige svar på hur de ställer sig till att Muslimska brödraskapets svenska gren finansieras med skattemedel, inte minst Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief med avläggaren Muslim Aid?

9   Vet du och dina SVT-journalister skillnaden mellan mångkultur och ideologin mångkulturalism? Detta med tanke på det märkliga programmet Sverige möts 9 mars och SVT:s reaktion på SD:s partisekreterare Richard Jomshofs uttalande att han anser att islam är en avskyvärd ideologi och religion, ett uttalande han gjorde till stöd för den homosexuella flyktingen Luai Ahmed från Jemen, som i hemlandet riskerade att dödas i islams namn, och hans därför fullt förståeliga negativa uppfattning om islam.

SVT bjöd in Richard Jomshof och grillade honom i stället för att agera folkbildare och bjuda in Luai Ahmed och under trettio minuter föra ett vuxet samtal om den extrema tolkning av islam i Jemen han växte upp med och som fick honom att fly till Sverige och som han möter i Sverige. SVT ska agera sakligt och oberoende. Ingen partisekreterare från något av de andra partierna som offentligt hävdar att kristendomen är en avskyvärd ideologi och religion skulle grillas i trettio minuter av Anders Holmberg och avkrävas en förklaring.

10  Men SD och islam särbehandlas. Varför?

11  Vad är avskyvärt? Det som står i Bibeln och Koranen? Eller människors kritik av det som står i Bibeln och Koranen?

12  Vet du och dina journalister skillnaden mellan islam och islamism, mellan icke-våldsam islamism och väpnad islamism? Statsvetaren Elham Manea, av jemenitisk börd, säger att terroraktioner är slutprodukten. Hon kritiserar fixeringen vid våldsam islamism när fokuseringen bör ligga på den icke-våldsamma islamismen som utgör den toxiska grogrunden för terroraktioner, ”den bakomliggande föreställningsvärlden”. Även Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz är tydlig med att terrorattacker är slutprodukten, att det viktiga är att fokusera på den demokratifientliga och västfientliga kontext som i slutändan leder en person att döda i islams namn, ”hatet mot demokratin, mot vårt rättssystem, mot jämställdhet mellan kvinnor och män, mot sexuella minoriteter, mot judar”.

13  Vilken kunskap om olika tolkningar av islam i Sverige hade du innan du åtog dig uppgiften som SVT:s VD 2015? Beskriv i detalj vilka fortbildningskurser om olika tolkningar av islam i Sverige du har gått på sedan du blev VD och vilka fortbildningskurser dina anställda har gått på, i synnerhet Anne Lagercrantz och Anders Holmberg. Beskriv hur du har organiserat fortbildningen om systemhotande tolkningar av islam i Sverige? Exempelvis Muslimska brödraskapets totalitära och västfientliga tolkning och den saudiarabiska lika totalitära och västfientliga wahhabismen.

14  Hur många gånger har du läst Koranen från pärm till pärm? Helst K.V. Zetterstéens översättning. Och för att bemöta eventuell kritik att man måste kunna arabiska för att förstå Koranen så fanns det ingen klassisk arabiska på 600-talet, bara arabiska dialekter och inget utvecklat arabiskt skriftspråk eller arabisk grammatik. ”Bildade araber läste och skrev arameiska”, poängterar statsvetaren Lisbeth Lindeborg.

15  Hur många gånger har divisionschef Anne Lagercrantz läst Koranen från pärm till pärm?

16  Hur många gånger har Anders Holmberg läst Koranen från pärm till pärm? Hur definierar Anders Holmberg kollektivet ”muslimer”? Hur definierar han ”utövande”? Var fick han siffran 800 000 utövande ”muslimer” i Sverige ifrån 24 mars i intervjun med Richard Jomshof? Enligt SST:s bidragsgrundande statistik för år 2019, det senaste året det finns statistik på, betjänades ett medlemsantal på 200 445 inom islamiska trossamfund. Så var kommer de andra 599 555 ifrån? En journalist på SVT måste kunna belägga de siffror han slänger sig med.

Som övergång till nästa fråga vill jag berömma SVT:s nyligen inrättade Politikbyrån. Det är verkligen ett upplysande och folkbildande program som gör det möjligt för medborgarna att orientera sig om de politiska förhållandena i Sverige.

17  När inrättar SVT Islambyrån i folkbildnings- och samhällsorienteringssyfte, ett program som ända fram till valet 2022 varje vecka diskuterar demokratifientliga tolkningar av islam i Sverige? Ett program med ett vuxet samtal om innehållet i Koranen. Vad Koranen säger om ”otrogna”, vad Koranen säger om judar, vad Koranen säger om kvinnor, för att bara nämna några punkter. Det står i Koranen att judar är apors och grisars avkomma. Därför är det viktigt att föra ett vuxet samtal om koranskolor i Sverige som riktar sig till barn och som har som mål att barnen lär sig Koranen utantill och vilka effekter det får på barnens syn på Sverige och svenskarna och den sociala sammanhållningen.

SVT:s Islambyrån är också som gjord för att föra ett vuxet samtal om imamers vigselrätt och alla kvinnor som lever i det som kallas haltande äktenskap då maken inte vill gå med på skilsmässa och kvinnan inte kan forma sig ett nytt självständigt liv eftersom imamer inte upplöser äktenskapet utan makens tillåtelse och kvinnan därför inte heller kan besöka sina ursprungsländer utan risk att bli fängslade. Som gjort alltså för att diskutera införandet av obligatoriskt civiläktenskap, där den religiösa delen blir ett icke-juridiskt tillägg för den som önskar att vigseln får en religiös välsignelse.

Det borde vara självklart att som ett led i SVT:s folkbildningsuppdrag, och som ett led i att spränga sönder ordet islam och studera varje flaga, kartlägga landets moskéer, vilken tolkning av islam de tillämpar, vilka som är uttalat demokratifientliga, vilka som finansieras av utländska finansiärer, enskilda finansiärer och organisationer eller stater som Qatar, Turkiet, Iran, Saudiarabien och hur dessa moskéer, positivt eller negativt, påverkar den sociala sammanhållningen i Sverige.

Med demokratifientliga avser jag islamtolkningar som är uttalat västfientliga, som förordar könseparering, som förkastar svensk lagstiftning och i stället utgår från sharia, som använder moskéer som domstolar, som anser att sexuella minoriteter förtjänar döden, som anser att avfällingar från islam förtjänar döden, som förbjuder islams trosfränder att ta till sig svenska normer, seder och bruk, som säger sig företräda kollektivet ”muslimer”.

SVT bjöd in en imam under påsk! Dessutom en imam som separerar flickor och pojkar visade det sig. Uppenbarligen hade ingen kontroll gjorts av vilken tolkning av islam imamen bekänner sig till. Och uppenbarligen fanns ingen på SVT med kunskap om islam.

Med parabol-TV och internet har invånare i Sverige möjlighet att vända Sverige ryggen och gå helt upp i utländska predikanters västfientliga tolkningar av islam och uppmaningar att inte beblanda sig med svenskarna och ta till sig svenska seder och bruk.

Muslimska brödraskapet
Ett viktigt globalt nätverk SVT:s Islambyrån borde upplysa medborgarna om är Muslimska brödraskapet. En utmärkt beskrivning av MB:s verksamhet i Danmark ger den förra medlemmen Ahmed Akkari i Min afsked med islamismen, Muhammedkrisen, dobbeltspillet og kampen mod Danmark (2014). Mannen som i ungdomlig nit bidrog till att rikta världens blickar mot Danmark och närapå stjälpa landet över ända, landet som hade välkomnat honom och hans familj från inbördeskrigets Libanon, och som under krisens kulmen började tvivla på sin tro när han blev varse de islamistiska ledarnas maktspel.

Akkari intervjuas dessutom i forskaren Lorenzo Vidinos bok The closed circle. Joining and leaving the Muslim Brotherhood in the West (2020) som också borde vara obligatorisk läsning för redaktionen bakom SVT:s Islambyrån, liksom förstås MSB:s rapporter om Muslimska brödraskapets svenska gren. Det framgår mycket tydligt i Lorenzo Vidinos intervjubok, där för övrigt de två svenskarna Pierre Durrani och Pernilla Ouis medverkar, att hemlighetsmakeriet är satt i system.

Muslimska brödraskapets aktivister finns överallt i det svenska samhället där det finns skattepengar att håva in. Omar Mustafa, med en hög grad inom MB:s svenska gren, tidigare Ibn Rushds förbundsrektor i många år, sitter till och med i Malmös ideella förening judisk-muslimska Amanahs styrelse meddelade nyligen kommunalpolitikern Nima Gholam Ali Pour på Twitter och att Malmö stad beviljat föreningen 900 000 kronor. Jag googlade på styrelsen så fort jag fick kännedom om bidraget, men när jag i förrgår googlade på styrelsen var webbsidan där styrelsen presenterades med fotografier borttagen! Omar Mustafa har kritiserats hårt för att han både som ordförande för Islamiska förbundet i Sverige (MB:s huvudorgan) och som rektor för Ibn Rushd, trots kritik, fortsatt att bjuda in talare med en judefientlig retorik. En representant för det extremt judefientliga MB sitter i styrelsen för en judisk/islamisk förening som får nästan en miljon kronor i bidrag?

Föreningen Amanah i sig är märklig. En ultrareaktionär rabbin och den ultrareaktionära shariaextremisten Salahuddin Barakat ska öka tilliten mellan medborgarna i den sekulära rättsstaten Sverige, se den här arbetsbeskrivningen för en ny rabbin till Amanah?

Shariaextremisten Salahuddin Barakat tar inte kvinnor i hand
I försvaret av demokratin och folkbildningen om demokratifientliga tolkningar av islam bör SVT:s Islambyrån göra en djupdykning i Salahuddin Barakats demokratifientliga utsagor, värderingar och antal skattekronor han och hans Islamakademin i Malmö har beviljats. Enligt den här texten kom han från Libanon i 7-årsåldern, han är född 1981. Vad gick han i för skola i Sverige? Vad lärde han sig i skolan om hur Sverige styrs? Familjen var ganska sekulär. Han gjorde lumpen i Ronneby. När han fördjupade sig i islam på universitetet träffade han en imam från Jemen som inspirerade honom att resa till Jemen och studera vid ett teologiskt college. Han stannade fyra år i Jemen, det land Luai Ahmed har tvingats fly från på grund av sin sexuella läggning, det land som straffar sexuella minoriteter och avfällingar från islam med döden.

Uppenbarligen lärde Salahuddin Barakat sig under skolåren i Sverige inget om Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, likabehandling och att Sverige är en sekulär rättsstat. Han har utnämnt sig själv till talesperson för ”muslimerna”, som inte är en enhetlig grupp utan en mycket brokig skara, och förespråkar ett pluralistiskt rättssystem. Invånarna i den sekulära rättsstaten Sverige ska i juridiska frågor delas upp efter religion. Denna man är Malmöpolitikernas gullgosse. Han etablerade Islamakademin i Malmö 2013 och har sedan dess kunnat inkassera hundratusentals skattekronor till sin separatistiska verksamhet som han låtsas är ”brobyggande”. År 2016 fick exempelvis Islamakademin 440 000 kronor av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor för ett projekt kallat ”Motargument” under bidragsnamnet ”Verksamhet som värnar om demokratin mot våldsbejakande extremism”. Salahuddin Barakat har inte bara tagit in Omar Mustafa i Amanahs styrelse, han har sedan länge ett nära samarbete med Ibn Rushd och Kista folkhögskola. Det är inte demokrati Salahuddin Barakat värnar om. Islamakademin har också medverkat i projekt som fått miljoner från Allmänna arvsfonden. Förutom bidragen från Malmö stad.

Salahuddin Barakat respekterar inte att Sverige är en sekulär rättsstat, att lagen inte vilar på Bibeln. Samtidigt som han etablerade Islamakademin i Malmö la han på akademins hemsida ut flera hårresande inlägg som beskriver hans inställning, enligt sharia, i olika frågor, alltså marknadsföring av sig själv som ”rättslärd”. Det är sharia, sharia, sharia. Inläggen är nu borttagna från Islamakademins hemsida. I marknadsföringen av sig själv hävdar han att han, inte det svenska rättsväsendet, är bäst lämpad att döma i juridiska ärenden som rör ”muslimer”, se den här utsagan där han briljerar med sina kunskaper om shariarätt, och den här utsagan om kvinnans ”natur”, där han skriver att kvinnor och män har olika biologiska kön och därför olika roller i samhället, att det finns ”en islamisk kvinnosyn” och att man kan ”utläsa ur den svenska lagstiftningen en uppmuntran till kulturrelativism med ett transkulturellt medvetande och ett motarbetande av etnocentrism, där majoritetskulturen är styrande”, det vill säga uppmuntran till parallellsamhällen styrda av helt andra lagar än majoritetssamhällets lagar. Och den här utsagan om hijab där han till och med nämner Satan. ”Om slöjan är så betydelselös, varför kämpar Satan och hans medhjälpare ständigt mot den?”

Jag skulle alltså vara Satans medhjälpare?

Och den här texten där han skriver om ”nyttorna av att segregera mellan könen”, samt ”Islam lär ut att interaktionen mellan de två könen bör vara minimal. Otaliga Koranverser och hadither talar om reglerandet av denna interaktion och varnar för otillåten interaktion mellan de motsatta könen, och medel som leder till detta. Detta reglerande, som sker bland annat genom morallära, klädkod och regler för uppträdande, är till för att motverka promiskuitet, immoraliskt uppträdande och annat ont som onekligen leder till familjens och i förlängningen samhällets sammanbrott.”

”Otillåten interaktion mellan de motsatta könen”? ”Interaktionen bör vara minimal”? ”Ont” som leder till familjens och samhällets sammanbrott? I ett land där individen, inte familjen, är samhällets minsta enhet, där religionsfriheten och de individuella fri- och rättigheterna är grundlagsfästa? Shariadogmer han lärt sig i Jemen, Pakistan, Turkiet, Levanten och Mauretanien och ser som sin uppgift att sprida i Sverige, med hjälp av skattemedel. Könsapartheidmissionären Salahuddin Barakat strävar efter att förvandla Sverige, den demokrati som välkomnade honom, till en kopia av Mellanösterns länder styrda av sharia.

Han gör sitt bästa att förtala Sverige och anklaga svenska myndigheter för ”islamofobi”, lyssna exempelvis på det här webbseminariet anordnat av SST om Brås rapport om det ovetenskapliga begreppet ”islamofobi”, cirka 18 minuter in i programmet.

Salahuddin Barakat representerar inte kollektivet ”muslimer”. Han representerar bara sig själv och sin tolkning av islam. Det finns hur många islamtolkningar som helst i Malmö och övriga Sverige. Han har ingen rätt att ställa krav på att Sverige ska anpassa sig till hans islamtolkning.

Han har lyckats skaffa sig en maktposition därför att SVT inte har folkbildat medborgarna om demokratifientliga tolkningar av islam och vikten av att inte urholka vår sekulära rättsstat. Salahuddin Barakat strävar efter att riva sönder den sociala sammanhållningen och skapa parallellsamhällen där interaktionen mellan könen bör vara minimal. Han är en mörkerman. Den brokiga skaran ”muslimer” har inte en grundlagsskyddad nationell minoritetsställning i Sverige. De fem grundlagsskyddade nationella minoriteterna samer, romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar är etniska minoriteter. Medlemmarna kan bekänna sig till vilken religion som helst, hur dogmatisk och regelstyrd som helst, hur fri och odogmatisk som helst. Det lägger inte staten sig i.

Salahuddin Barakat har rätt att predika sin tolkning av islam hur mycket han vill. Men det ska råda en ogenomtränglig mur mellan honom och myndigheter och politiker. Religionen ska vara en privatsak och finansieras privat. Inte en skattekrona ska gå till Salahuddin Barakats demokratifientliga verksamhet.

Om SVT hade tagit sitt uppdrag att värna om demokratin på allvar och folkbildat om demokratifientliga tolkningar av islam hade mörkermän som Salahuddin Barakat inte fått en skattekrona i bidrag.

Mohamed Temsamani
I försvaret av demokratin bör SVT:s Islambyrån också göra en djupdykning i FIFS ordförande Mohamed Temsamanis verksamhet, han som i TV påstod att ”islamofobi” var skälet till att bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) tvingades lämna sin post. Temsamani tillhör den innersta kärnan i Muslimska brödraskapets svenska gren och har cirkulerat på ledande poster i varenda MB-förening, inklusive Ibn Rushd. Han är gift med dottern till en av grundarna. Alla varningsklockor borde ha ringt hos SVT när Temsamani undertecknade ”Deklaration för en stark demokrati”! Hade SVT värnat om demokratin och rapporterat om Muslimska brödraskapets olika föreningar långt tidigare hade Vår demokrati – värd att värna varje dag varit informerade om MB:s demokratifientliga och extremt judefientliga verksamhet och aldrig låtit Temsamani komma i närheten av deklarationen. Det står att Temsamani tillsammans med Forum för levande historia ska ”arbeta för stärkta minoritetsrättigheter och belysa utmaningar för minoriteter”!

Temsamani representerar en extrem minoritet bland landets minoriteter. Det är han som är utmaningen.

Hatpredikanter med examen från islamiska universitetet i Medina, Saudiarabien, som bygger internationella nätverk och globala utbildningsinstitutioner online
Ett annat viktigt område SVT:s Islambyrån borde folkbilda medborgarna om är alla hatpredikanter online med examen från islamiska universitetet i Medina. Inte minst för att förebygga liknande incidenter som Hallandspostens demokratifientliga agerande då det uppdagades att en ung (26 år) socialdemokratisk politiker på sociala medier spred att ”otrogna” ska brinna i helvetet och att kvinnor ska vara heltäckta och bara visa ögonen när de vistas utomhus. Jag ägnade mig åt lite grävande och fann att korancitatet den unge somaliske politikern hänvisade till kommer från en saudisk arabisk/engelsk Koran med tillägg inom parentes, en Koran sammanställd av två män vid universitetet i Medina och som är rena propagandatexten för Saudiarabiens extrema tolkning av islam och fientliga inställning till judar.

Min kritik av denna extrema tolkning av islam förvandlades av Hallandspostens ledarskribent till ”hatet mot muslimer”! Och ett drev mot en moderat politiker som hänvisat till min blogg.

Islamiska universitetet i Medina grundandes 1961 i syfte att utbilda utländska missionärer som efter utbildningen återvänder till sina hemländer och sprider wahhabismen. Det finns åtskilliga av dessa extrema missionärer i Sverige. Michael Farquhar beskriver i sin doktorsavhandling 2013, från The London School of Economics and Political Science, den politiska bakgrunden till inrättandet av islamiska universitetet i Medina. Bland annat visar han hur viktig den extremt kvinnofientliga indiern/pakistaniern Sayyid Abul al-Ala Mawdudi var för innehållet i universitetets kursutbud. Mawdudi grundade Jamaat-e-Islami 1941, en tvillingorganisation till Muslimska brödraskapet, som har förstört både Pakistan och Bangladesh. Farquar skriver att uppenbarligen hade Mawdudi gjort upp kursplanen på uppdrag av kung Saud (s. 136). Han skriver också hur viktigt det var med lärare från olika delar av den islamiska världen för att universitetet skulle kunna locka så många utländska blivande missionärer som möjligt och också för att det inhemska wahhabitiska prästerskapet på den tiden bara hade en begränsad kunskap om olika riktningar och rättsskolor inom islam. Det wahhabitiska prästerskapet följer den hanbalitiska rättsskolan, den mest extrema. Flera av Muslimska brödraskapets flyktingar från Egypten och Syrien var verksamma som lärare vid universitetet i Medina. Numera är Muslimska brödraskapet terroristklassat av Saudiarabien.

Missionärerna, kallade salafister eftersom de utgår från förfäderna, det vill säga har profeten Muhammed och de tre generationerna efter honom som förebilder, utbildade vid islamiska universitetet i Medina, som utgör en allt allvarligare konkurrent till Muslimska brödraskapet, har skapat ett internationellt nätverk som av kritikerna kallas hatpredikanter, se bland annat den här kritiken i Storbritannien, ”Worst of the worst: Britain’s Salafist Movement & the Night of Power Conference 2014” och den här kritiken från 2009 i Australien, ”Time to stop all the anti-Western hatred”. Missionärerna har efter all kritik varit tvungna att modifiera sin retorik men det är ändå en samling västfientliga hatpredikanter som lockar ungdomar att följa deras auktoritära tolkning av islam och ta avstånd från de länder de är bosatta i.

Missionärerna lockar med paradiset och hot om helvetet. Därför bör helvetet diskuteras, dissekeras, hudflängas och förpassas till giftskåpet. Vidskepelsen om helvetet hör inte hemma i ett modernt samhälle.

Hanna Gadban, samhällsdebattör och lärare, skriver i boken Min Jihad. Jakten på liberal islam (2015) om just dessa utländska hatpredikanter och hur några av dem till Sverige har spridit sin missionärsutbildning kallad iERA, eller dawarörelsen, i syfte att missionera om wahhabismen med hjälp av svenska skattemedel och påståenden att de bekämpar ”islamofobi”. Journalisten Magnus Sandelin skriver om svenska iERA här och nämner bland annat Hanna Gadbans bok.

De som drabbas allra mest av aktivister som torgför extrema tolkningar av islam är islambekännare som själva vill bestämma sitt förhållningssätt till islam och Allah, vilket Hanna Gadbans bok också handlar om.

I MSB:s rapport Mellan salafism och salafistisk jihadism, författad av Magnus Ranstorp med flera från Försvarshögskolan, beskriver man IERA:s budskap och grundare. Bland annat står det följande om en konferens i Göteborg 2012 anordnad av Sveriges förenade muslimer (SFM) där en av iERA:s grundare var inbjuden: ”Hamza Tzortzis närvaro på ’Jag Är Muslim!’-konferensen var viktig för han var en av grundarna och ledarna bakom brittisk-baserade da’wa -rörelsen Islamic Education & Research Academy (iERA). iERA är en proaktiv, missionerande rörelse som centrerar kring en kärna av predikanter som ger motivation, kunskap och aktivism kring att sprida salafistisk ideologi i syfte att etablera ett islamistiskt kalifat. Denna organisation och dess grundare och ledare är välkända för att sprida salafistiska budskap som är antidemokratiskt och hatiskt mot icke-muslimer, kvinnor, homosexualitet, shiamuslimer, och judar. Council of Ex-Muslims of Britain har kallat iERA för ’hatets evangelium.538 iERA har även kritiserats för könsegregering på sina möten” (s. 101, 102).

Om Hamza Tzortzis står det också: ”Tzortzis förspråkade förbud mot homosexualitet som han jämförde med kannibalism och pedofili och argumenterade för ’att avskaffa demokratin och de mänskliga rättigheterna för att istället inrätta ett islamiskt kalifat’” (s. 101).

I rapporten finns också ett avsnitt om koranskolor. Man skriver: ”Koranskolorna är stängda miljöer som utomstående har svårt att nå. Vi har dock för denna studie tagit del av vissa läroböcker som används i några moskéer i Göteborg som har koranskoleverksamhet. Enligt en sufistisk imam i nordöstra Göteborg är detta material problematiskt eftersom det är normsättande” (s. 154). För att analysera innehållet i läroböckerna har rapportförfattarna tagit hjälp av Indonesiens största muslimska organisation med över 30 miljoner medlemmar, en organisation som ”tar avstånd från radikal islam och förespråkar ett liberalt, pluralistisk islam där den nationella identiteten inkluderar alla religioner” (s. 154, 155). Sju böcker analyserades. En bok är skriven av wahhabismens grundare. En annan bok är skriven av Abdul Aziz Abdullah bin Baz, som blev blind i unga år och var islamiska Medinauniversitetets vice president och senare utnämnd till Saudiarabiens stormufti, en fanatisk wahhabist som ansåg att solen roterar runt jorden och att jorden är platt och att alla som inte håller med honom far med osanning mot Gud, Koranen och profeten Muhammed. En annan bok var skriven av Mawdudi. Rapportförfattarna: ”Saudiarabien har under de senaste 50 åren propagerat för al-Maududi:s tolkning av islam, vilken liknar Muslimska Brödraskapet men också till delar wahhabism och ultra-konservativ islam i stort” (s. 155). Man sammanfattar analysen av de sju läroböckerna:

Analysen visar att gemensamt för böckerna i materialet är att de presenterar en världsbild där islam ses som allomfattande i livets alla delar. Böckerna instruerar muslimer att inte integreras i det svenska samhället eller att respektera dess lagar och regler. Sverige och svenskarna ses istället som otrogna med ett socialt system som står i kontrast till det gud tänkt sig (ibid.).

En huvudperson i det globala nätverket av predikanter med examen från universitetet i Medina är austrialiern Tawfique Choudhury med rötter i Bangladesh. Han ingår i iERA:s rådgivande krets. Det var hans organisation Mercy Mission som anordnade det kritiserade eventet i Storbritannien och det var han som anordnade det kritiserade eventet i Australien, som han bjöd in bland andra den ökända islamisten Yvonne Ridley till. Han är uppskattad i Sverige.

Hallandsposten nämner Tawfique Choudhury som exempel på att en somalisk man, Abshir Mohamed Abdi i Hylte, som på Facebook har ett videoklipp med Choudhury, inte skulle ha något att göra med en extremistisk tolkning av islam. Tidningen skriver att videoklippen på Abdis sida ”sträcker sig mellan en föreläsning av den svenske läkaren Hans Rosling till ett långt tal av den muslimska frivilligorganisationen Mercy Missions grundare Tawfique Chadhury, om betydelsen av att stå fast vid sin muslimska tro även om man i globaliseringens tidevarv lever i västerländska eller sekulariserade länder”.

Detta skriver Hallandsposten utan att göra en bakgrundskontroll och ta reda på exakt vem denne Choudhury är, beskriva honom för läsekretsen och förklara vad han menar med att ”stå fast vid sin muslimska tro” och vad den tron innebär för flickor, kvinnor och sexuella minoriteter i Sverige. Och den sociala sammanhållningen i Sverige.

Om SVT sedan länge fört en kontinuerlig diskussion om olika islamtolkningar i Sverige hade Hallandspostens journalister förhoppningsvis inte kunnat vinkla sin rapportering så grovt som de gjorde och skriva om ”muslimhatet” i ställer för om antidemokratiska islamtolkningar. Det finns hur många tolkningar av islam som helst. Det är slappt av en journalist att bara skriva ”muslimska tro” och inte deklarera vad denna tro innebär och var den har sina rötter, som i det här fallet är Saudiarabien. Parallellsamhällen som är kopior av Saudiarabien hör inte hemma i Sverige.

Den somaliska mannen Abdi kopplade jag i mitt blogginlägg till den socialdemokratiska likaledes somaliska Hyltepolitikern Mustafe Ahmeds wahhabitiska spridning på sociala medier om att brinna i helvetet och kvinnors heltäckande klädsel  och anmärkte på att Abdi på Facebook skrev att han var barnskötare i Sverige och lagt ut bilder på små flickor i hijab. Jag kopierade bilder på flickorna och en pojke och skrev om skillnaden mellan pojkars framtid och hijabklädda flickors kringskurna framtid i klankulturer, att flickor kan dödas av sin familj om de vägrar bära hijab och att pojkar riskerar att dödas av sin familj bara om de är homosexuella. Somalia är ett klansamhälle. Det blev i Hallandspostens version att jag anklagade mannen för att vara kapabel att döda sin son. Och drev mot den moderata politikern som hänvisat till min blogg. Den socialdemokratiska politikern Mustafe Ahmeds häpnadsväckande demokratifientliga agerande på sociala medier bagatelliserades.

Därför är det viktigt att SVT inrättar en Islambyrån som upplyser medborgarna, inte minst journalisterna, i Sverige om demokratifientliga tolkningar av islam och vad dessa tolkningar får för konsekvenser för flickor, kvinnor och sexuella minoriteter. Och för den grundlagsskyddade judiska minoriteten.

Ett annat skrämmande exempel på bagatelliseringen av antidemokratiska tolkningar av islam är förre SR-chefen Mats Svegfors artikel 25 maj 2021 i Aftonbladet, ”Ingen frågar längre vad Säpo sysslar med”, en kommentar till journalisten Sofie Löwenmarks uppmärksammade avslöjande att en SR-reporter, som intervjuade en islamist Säpo bedömt skulle utvisas eftersom han utgjorde ett hot mot rikets säkerhet, hade en relation med mannen. Mats Svegfors, med sin långa bana inom journalistiken, borde veta skillnaden mellan en åsikt och kunskap, ändå skriver han: ”När det gäller muslimer är det alltid säkrare att fälla än att fria.” Det är en åsikt. ”Muslimer” diskrimineras. Säpo särbehandlar ”muslimer”. Mats Svegfors skiljer i sin kommentar inte på att vara muslim och att omfatta en demokratifientlig tolkning av islam och för över sin egen sammanblandning på Säpo. Han klumpar ihop landets islambekännare och erkänner dem inte som enskilda individer. Det är för att undvika sådana här sammanblandningar SVT:s Islambyrån behövs.

18  När tänker SVT sända ett vuxet samtal om hijab, som jag kallar shariadoket för att markera att det är ett politiskt plagg och att bäraren lyder under ett annat rättssystem än det svenska, och eventuella följder för den som vägrar bära plagget? Ett samtal som gjort för Islambyrån.

Islamister, likt Muslimska brödraskapets aktivister, jämför hijab med nunnedok. Därför bör plagget kallas för shariadoket och jämföras med nunnedoket. Småflickor bär inte nunnedok i skolan. Kvinnor i nunnedok arbetar inte på apotek. Kvinnor i nunnedok sitter inte i COOPS eller ICAs kassor. Kvinnor i nunnedok syns inte i fashionmagasin. Klädvaruhusens skyltdockor bär inte nunnedok. Internet svämmar inte över av företag som säljer nunnedok.

Kvinnor som bär shariadoket kallar sig själva för hijabister. Hijab och purdah betyder samma sak, förhänge. Ordet hijab används inte i Koranen för att beteckna ett klädplagg. Purdah kallas institutionen på indiska halvön att hålla kvinnor inlåsta och att ett mansöga utanför familjen inte fick vila på en kvinna. Harem är det mest kända ordet i väst för denna inlåsning.

Den första kända lag som använder beklädnad i det offentliga för att skilja på ”anständiga” och ”icke-anständiga” kvinnor är Medelassyrisk lag § 40, kodifierad av den assyriska krigarkungen Tiglatpileser I (d. 1076 fvt, ca 1650 år innan profeten Muhammed föddes). ”Anständiga” eller ”ärbara” kvinnor innebar att en man (maken, fadern, en manlig släkting) ägde kvinnans sexualitet, ”icke-anständiga” kvinnor ägde själva sin sexualitet. Det var prostituerade eller slavinnor som tvingades gå obeslöjade för att markera sin lägre sociala status. Det var ett brott mot staten om de beslöjade sig och straffet var hårt, slavinnor fick öronen avskurna, prostituerade fick femtio piskrapp och deras huvuden täcktes med beck, vilket gjorde att de blev tvungna att raka av sig håret. För ”ärbara” kvinnor som gick obeslöjade fanns inget straff. I och med denna lag gjorde Tiglatpileser kvinnans sexualitet till den assyriska statens, inte släktens, angelägenhet. Stater har ända sedan dess satt gränser för kvinnans sexualitet, för att inte tala om prästerskap inom olika religioner. Och nu svämmar internet över av ”global modest fashion” och föser kvinnorna tillbaka tre tusen år. Exakt som på Tiglatpilesers tid är beslöjningen en politisk markör, inte en religiös. Dagens beslöjning är en politisk markör mot allt vad väst står för. Därför ska shariadoket vara förbjudet i skolan och på offentligt finansierade inrättningar.

När Mawdudis bok Purdah and the status of woman in Islam publicerades 1939 och översattes till arabiska kom ordet hijab i svang, eftersom man översatte purdah med hijab. Purdah var på indiska halvön en statusmarkör. Ju högre status familjen hade desto mer inlåsta var kvinnorna, oberoende av religion. Samma var förhållandet i Egypten med sina harem när Hassan al-Banna grundade Muslimska brödraskapet. Mäktiga män hade harem långt innan de tre engudsreligionerna judendom, kristendom och islam såg dagens ljus, harem fyllda av tillfångatagna slavinnor. Beslöjningen i Mellanöstern och Indien var kulturellt kodad, därför gjorde kvinnorna, influerade av europeiska kvinnors fria klädval, sig av med plagget. Och så kommer Muslimska brödraskapet och Mawdudis tvillingorganisation i Indien och efter delningen 1947 Pakistan och kopplar beslöjningen till islam.

Plagget är Muslimska brödraskapets uniformspersedel, som andra reaktionära uttolkare av islam, inklusive missionärerna från universitetet i Medina, apat efter och påstår är Allahs vilja. MB försökte få Gamal Abdel Nasser, när han blev Egyptens diktator i början av 1950-talet, att införa en lag som gjorde det obligatoriskt för kvinnor att vara beslöjade utomhus. Han vägrade.

Shariadoket ska likställas med hakkorset. Plagget representerar samma judefientlighet som hakkorset. Det representerar också att sharia står över svensk lag, att lagar stiftade av människan är förkastliga, att Allahs uppenbarelser är sanningen. Med andra ord ett lika auktoritär styre som hakkorset representerar. Det finns bara en ledare. Allah. Och så förstås alla hans självutnämnda jordiska ombud. Som hotar med helvetet.

Det är ingen slump att Mawdudis reaktionära kvinnosyn genomsyrar universitetet i Medina. Det är han som inte vill se kvinnor utomhus. Det är han som kräver att kvinnor bara visar ögonen i offentligheten och påstår att det är Allahs lag. Muslimska brödraskapet ”nöjer sig” med att kvinnor ska täcka allt utom ansiktet och händerna.

Shariadoket är i dag ett gemensamt tecken för alla islamistgrupper på hur långt ett land har islamiserats. Islamistgruppernas framgångar är den i särklass främsta backlashen för kvinnors emancipation över hela världen. Jag har skrivit mängder med blogginlägg om shariadoket, bland annat det här om hur SVT hade det extremt dåliga omdömet att under coronapandemins inledning visa ett reklaminslag för Radiohjälpen där en person i shariadok ingick och att shariadoket signalerar att 9-åriga flickor är giftasvuxna. Det är att visa tolerans mot intoleransen. Lika omdömeslöst av SVT var det att ha med en kock i shariadok i Go’kväll 12 maj som dessutom gick i repris på Kristi himmelsfärds dag. Genom att ge shariadokbärare uppmärksamhet sänder SVT signaler till alla pappor, som tvingar sina gråtande döttrar att bära plagget, att de gör rätt.

SVT:s uppdrag är att försvara demokratin, inte legitimera västfientliga antidemokrater och deras kvinnofientliga verksamheter. Det står inte någonstans i Koranen att flickor/kvinnor ska täcka håret. Shariadoket är en politisk markör. Barn ska inte vara annonspelare för föräldrarnas politiska tillhörighet. Offentliganställda ska inte signalera att sharia står över svensk lag.

Shariadoket är en viktig markör i det invandrade hatet mot väst och allt väst står för, vars slutprodukt är terrorattacker, vilket för mig över till nästa fråga.

19  När ska SVT börja sända program om invandrares hat mot Sverige, hat mot svenskarna, hat mot det sekulära väst, hat mot ”otrogna”, hat mot det svenska rättssystemet? Hat som för 45 år sedan inte existerade i Sverige. Flickor, kvinnor kallas horor! Och det är alldeles tyst från SVT.

Vilket i sin tur för mig över till nästa fråga.

20  När börjar SVT sända Hederskulturbyrån i folkbildningssyfte, ett program som fram till valet 2022 varje vecka diskuterar hederskulturer i Sverige? Hederskulturer är klankulturer. Klanmedlemmar är bosatta över hela världen och håller från världens alla hörn koll på flickor i Sverige. Det har pågått hedersmord i Sverige i över två decennier. Nittonåriga kurdiskan Pela Atroshi avrättades 1999, klanens ledare var bosatt i Australien och kom till Sverige för att hålla ett familjemöte om Pelas framtid eftersom hon hade blivit ”försvenskad” och själv ville bestämma över sitt liv. Döttrar mördas. Minderåriga döttrar tvångsgifts. Minderåriga döttrar säljs! Ändå är SVT påfallande tyst om den fasanfulla verklighet flickor och kvinnor i hederskulturer lever under. Sverige i dag ser inte ut som Sverige för 45 år sedan när propositionen om multikulturalism klubbades igenom. Men det märks inte på SVT.

Det har hänt otroligt mycket när det gäller inhemska kvinnors villkor, vilket alla synliga kvinnor i SVT vittnar om. Samtidigt som flickor och kvinnor i vissa invandrarmiljöer lever under förmoderna villkor. Det är en skam för Sverige. Och en stor del av den skammen vilar på SVT.

År 2009, tio år efter mordet på Pela Atroshi, publicerade socialarbetaren Maria Hagberg intervjuboken Vid 20 börjar den [obefintliga mödomshinnan] ruttna. Om hedersvåld och modiga kvinnor. Hon hade då i många år genom arbetet kommit i kontakt med flickor i hedersmiljöer. Hon skriver: ”Det centrala i hedersrelaterat våld, kontrollen av kvinnans sexualitet, myten om mödomshinna och oskuldskontroll har klara kopplingar till bevarandet av stereotypa könsroller och kvinnors underordning. Detta har jag fått bekräftat ytterligare genom mina intervjuer med de unga kvinnorna. Jag såg att detta våld är ett starkt hot mot en politik som förespråkar jämställdhet mellan könen.” Hon fortsätter: ”Inom det politiska har jag mött motstånd när jag har lyft upp religionens och traditionens betydelse för kvinnoförtrycket. Fortfarande är det tabu att ifrågasätta religionens inverkan på människors liv och värderingar” (s. 12).

Drygt tio år senare visar SVT genom Anders Holmbergs grillning av Richard Jomshof för hans kommentar att han avskyr islam som ideologi och religion att detta tabu i princip är intakt.

Maria Hagberg skriver vidare: ”Politiskt är det anmärkningsvärt att man inte vill se de fascistiska undertoner som det hedersrelaterade våldet har, med kännetecken såsom kvinnoförakt och en konservativ kvinnosyn, homofobi och rasism.” Om varför hon ger ut boken skriver hon: ”Min förhoppning är att flickornas berättelser ska öppna ögonen på dem som inte förstått faran med ett samhälle som bagatelliserar eller osynliggör våld i hederns namn” (s. 19).

Även Fadime Sahindal (avrättad av fadern 2002) närde en förhoppning att hon med sin berättelse skulle få föräldrar och släktingar i hedersmiljöer att få upp ögonen för hur fel de handlar mot sina flickor.

21  När tänker SVT göra det till en tradition att på Fadimedagen 21 januari varje år sända Marianne Spanners SVT-dokumentär i Striptease 6 maj 1998 om och med Fadime Sahindal, med en efterföljande partiledardebatt? En skatt ligger gömd i SVT:s arkiv. Fadime Sahindal, av kurdiskt ursprung liksom Pela Atroshi, berättar hur hennes familj vill döda henne för att hon vägrat gifta sig med en kusin och själv skaffat sig en pojkvän och valt att läsa på ett universitet långt från hemmet i Uppsala. Hon har polisanmält fadern och brodern för olaga hot. Programmet visar hur hennes sjuttonårige bror under rättegångens lunchuppehåll skriker att han ska döda henne. Hon berättar intelligent och klarsynt om vad det innebär för en flicka att växa upp i en kvävande klankultur, att ständigt vara övervakad, att hela släktens heder vilar på henne, om broderns hat, om moderns hat, om hur utsatt hennes mamma blivit av hennes självständiga agerande, för att mamman ”inte har lyckats med det hon borde, att uppfostra mig till en turkisk flicka, en fin flicka”.

Fadime Sahindal beskriver här mödrarnas viktiga roll som hederskulturernas normbevakare. Även Maria Hagberg nämner kvinnornas viktiga roll som normbevakare. En av de unga kvinnorna hon intervjuar säger ”att det inte framkommer särskilt ofta, då man talar om invandrarfamiljer, att kvinnan ofta styr familjen med järnhand. Hon manipulerar hela familjen”. Den unga kvinnan säger vidare: ”Bland de invandrartjejer jag känner har mamman alltid vetat vilka knappar hon ska trycka på. Alltid” (s. 100). Maria Hagbergs intervjubok är en skräckinjagande läsning, så otroligt mycket våld. Även Fadime Sahindals berättelse är skräckinjagande.

Fadime Sahindals familj var inte religiös, ingen religion låg bakom mordet på henne. Hon ger röst åt alla flickor i hederskulturer i Sverige som i skolan möter en verklighet och hur hemmet är en helt annan verklighet. Denna skatt, lika aktuell i dag som när dokumentären sändes, ligger sedan över två decennier begravd i SVT:s arkiv. Dokumentären borde sändas varje år med en efterföljande partiledardebatt för att visa alla flickor i hederskulturer att de inte är ensamma och att landets politiker tänker göra något åt deras fasansfulla situation. Och får höra hur politikerna bland annat ställer sig till oskuldskontroller på svenska vårdcentraler. Det som i programmet bör bemötas är en professor i gynekologi som just låter påskina att mödomshinnan existerar och som förklarar varför han ”återskapar” den.

22  Hanna Stjärne: Har du sett Marianne Spanners dokumentär? Ta till dig vad Eduardo Grutzky säger om tvångsäktenskap och permanenta våldtäktsinstitutioner.

Hederskulturers rättskipning är motsatsen till västerländsk rättskipning. Bevarandet av hederskulturer i Sverige, kravet att döttrarna inte får ”försvenskas” är detsamma som att ta avstånd från svenska lagar, seder och normer.

Hatet mot Sverige, svenska lagar, seder och normer florerar även inom universitetsvärlden.

23  När gör SVT en dokumentär om tillkomsten av Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), Teologiska institutionen, Uppsala universitet? I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige kallar jag CEMFOR för Rasbiologiska institutet 2.0. Jag har skrivit mängder med blogginlägg om Mattias Gardell och katolikerna från Sydamerika som ingår i det marxistiska akademiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA), hur ArA skrev brev till regeringen och påstod att de var bäst i Sverige på ”rasismforskning” och hur simsalabim regeringen gav Vetenskapsrådet i uppgift att dela ut forskningsbidrag till ”rasismforskare” och hur Mattias Gardell, hans fru Edda Manga, ArA-aktivisterna Paulina de los Reyes och Diana Mulinari fick pengar i första rundan och CEMFOR genast bildades med ArA-aktivisten Irene Molina som vetenskaplig ledare tillsammans med Mattias Gardell.

Jag kallar dessa ArA-aktivister för papegojforskare, eftersom de bara kalkerar vad anglosaxiska marxister skriver om sina länder och flyttar över det på Sverige, utan några som helst vetenskapliga belägg.

Sverige är enligt internationella enkätundersökningar ett av världens mest toleranta länder. Ändå svalde regeringen ArA:s påstående att Sverige är genomsyrat av ”rasism” och lät dem utforma ”Nationell plan mot rasism”.

De som är genomsyrade av rasism är de invandrade katolikerna från Sydamerika. De är Sveriges i särklass främsta rasister. De har delat upp Sveriges befolkning efter hudfärg. Eftersom Sverige enligt dem är en förtryckarstat genomsyrad av ”strukturell rasism” är invandrare därmed ”förtryckta” och bör kallas ”rasifierade”, ett importerat ord.

Katolikerna från Sydamerika inledde sin akademiska karriär med att utnämna fienden de ska bekämpa – den ”vita” huden – och manövrera ut de inhemska kvinno- och genushistorikerna genom att svartmåla dem på grund av deras hudfärg och för att de ville utreda de bakomliggande kulturella normerna i samband med att femtonåriga Sara Maisam Abed Ali mördades av sin sextonårige bror och sjuttonårige kusin 1996, det första medialt uppmärksammade hedersmordet i Sverige. De katolska sydamerikanskorna påstod att det var ”stigmatiserande”, ”rasism” och gudvetvad, att utreda kulturella skillnader. Trots att katolska kyrkan såg till att skapa en mängd incestregler som redan på 1500-talet hade resulterat i allt svagare ätt- och klansamhällen i Europa, och att kyrkan naturligtvis införde samma religiösa lagar i de katolska europeiska kolonierna i Sydamerika, utnämnde ArA-aktivisterna sig själva till experter på Mellanösterns klankulturer och har sedan dess hårdnackat förnekat att hederskultur, hedersvåld och hedersmord existerar.

24  När gör SVT en dokumentär om hur ArA-aktivisterna från Sydamerika i över två decennier har satt käppar i hjulet för det viktiga arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck genom att få politikerna med sig? Evin Rubar gjorde år 2005 två uppmärksammade program ”Könskriget 1 och 2” som sändes i Dokument inifrån. Det är dags att göra en dokumentär om den hederskulturförnekande kvartetten från Sydamerika, deras makt över Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, och konsekvenserna för flickor, kvinnor och sexuella minoriteter i invandrade hederskulturer.

25  När gör SVT en dokumentär om ArA-nätverkets symbiotiska relation till Muslimska brödraskapets aktivister? Båda grupperna är inbördeskrigare. Båda verkar för att mala ner demokratin inifrån. Båda är invasiva arter i den demokratiska trädgården.

Hela nationella planen mot rasism utgår enbart från att svenskarna är rasister och svenskarnas bemötande av invandrare. Inget nämns om invandrares bemötande av varandra eller invandrares inställning till svenskarna eller maktordningarna inom de olika invandrargrupperna och hur dessa maktordningar drabbar minoriteter inom minoriteterna.

Jag tar här upp endast två av planens ”rasism”-begrepp, ”afrofobi” och ”islamofobi”. Båda begreppen är ovetenskapliga. ”Afrofobi” döljer att Afrika består av mängder med självständiga nationer med självständiga kulturer, seder och normer, att det råder en hackordning mellan nationerna och framför allt att det råder en hackordning mellan olika stammar inom en och samma nation, vilket inte minst alla inbördeskrig vittnar om, att det dessutom råder religiösa konflikter inom samma etniska grupper och att alla dessa konflikter har följt med invandrare till Sverige.

Det finns inget ”afrikanskt” förbund i Sverige som representerar alla invandrare från Afrika.

Likadant är det med begreppet ”islamofobi”. Begreppet låter påskina att islambekännare är en homogen grupp och att islam är en monolitisk religion. Den främsta striden mellan islambekännare i dag är den mellan islambekännare som vill att deras länder ska vara sekulära rättsstater och islambekännare som vill att inte bara deras länder utan hela världen ska styras av sharia, Allahs lag. Miljoner och miljoner skattekronor har under åren lagts ut på att bekämpa ”islamofobi”. Ju mer pengar som läggs ut desto mer tycks ”islamofobin” spridas och desto mer skattemedel behövs för att bekämpa den. Nu senast den ovetenskapliga rapporten från Brå som Myndigheten för stöd till trossamfund hade det ovan nämnda webbmötet om där Salahuddin Barakat la ut texten om myndigheters ”islamofobi”.

Miljöpartiets alla satsningar på att bekämpa ”islamofobi” är ett resultat av Alice Bah Kuhnkes politik när hon var demokratiminister och bjöd in Muslimska brödraskapets aktivister till sakråd och de efterlyste mer satsning på att bekämpa ”islamofobi”. Med andra ord beställningsverk av MB. Brås rapport är bara det senaste.

26  När gör SVT en dokumentär om Mattias Gardell och hans mångåriga och hårdhänta försvar av Muslimska brödraskapets aktivister och verksamheter i Sverige? Han anklagar alla kritiker för att ägna sig åt ”islamofobi”. Muslimska brödraskapet representerar den fjärde totalitära ideologin i Europa, influerad av Mussolinis fascism och Hitlers nationalsocialism.

27  När gör SVT en uppföljning av Evin Rubars program ”Slaget om muslimerna” som sändes i Dokument inifrån 2009? Det reportaget handlade om islamisterna knutna till stora moskén på Medborgarplatsen i Stockholm. Moskén är Muslimska brödraskapets högborg. Nu drygt tio år senare är nätverket starkare än någonsin och har år efter år kunnat fortsätta att håva in miljoner och åter miljoner skattekronor från SST, från Folkbildningsrådet, från Sida, från MUCF, från lokala myndigheter, för kampen mot ”islamofobi”, för sina friskolor.

28  När gör SVT en uppföljning av Evin Rubars reportage om islamiska friskolor i Dokument inifrån 2003 och 2004, ”I skolans våld 1 och 2”? Särskilt med betoning på hur flickor behandlas. Och en särskild granskning av vad koranskolor lär ut.

29  När tar SVT:s Ekonomibyrån upp följande frågor: Hur mycket pengar är iblandade i försäljningen av döttrar, så kallad brudförsäljning? Även romska barn tvångsgifts med mycket pengar inblandade skriver Maria Hagberg i den här artikeln. Hon skriver bland annat om när hon arbetade i ett projekt för skyddat boende vid hedersrelaterat våld och förtryck: ”De flesta som sökte hjälp i början var unga romer och resande, både flickor och pojkar, som hotades av barnäktenskap, tvångsäktenskap eller blodshämnd. De berättade om stora summor pengar i samband med äktenskapen.”

Vad har gratis tolkhjälp hittills kostat? Vilka använder sig av gratis tolkhjälp? Hur gamla är de? Hur länge har de bott i Sverige? Vilket land kommer de ifrån? Vilket yrke har de? Bjud gärna in liberalen Anna Starkbrink så att hon kan utveckla sina åsikter om varför hon inte kan tänka sig att samarbeta med SD som vill införa tidsbegränsad tolkhjälp.

Vad är kostnaden för i princip gratis tandvård för vuxna människor som befinner sig i Sverige utan tillstånd? Vad har gymnasielagen hittills kostat? Alla andra kostnader invandringen fört med sig? Vad har Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) hittills kostat? Vad har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) hittills kostat? SVT har inte sänt några granskande reportage om dessa myndigheters aktiviteter och i vilken grad alla hundratals skattemiljoner de delat ut gynnar den sociala sammanhållningen eller motverkar den och i stället gynnar uppkomsten av slutna parallellsamhällen och hat mot Sverige och svenska seder och normer.

En särdeles viktig fråga Ekonomibyrån borde gå på djupet med är gapet mellan offentligt finansierade chefslöner, SVT:s chefslöner exempelvis, och fattigpensionärer. SVT:s anställda är numera skattefinansierade.

30  Hanna Stjärne: Motivera varför du är värd din fullkomligt hiskliga lön. Vad har du åstadkommit som meriterar en sådan lön när du under dina år som VD har kopplat bort SVT från verkligheten i Sverige och i stället satt SVT under Muslimska brödraskapets förmyndarskap? Och riktat allt ljus på Sverigedemokraterna. SVT ska vara oberoende, opartisk. Ändå lät du Kitimbwa Sabuni och Rashid Musa, som båda representerar den fjärde totalitära ideologin i Europa, bestämma vilket språkbruk SVT inte får lov att använda! Förklara dig.

Samhällsfrågor är uppenbarligen inte din starka sida. Under mars och april skrev jag fyra blogginlägg riktade till dig om ett vuxet samtal om islam, om vilken säkerhetsmur SVT har mot demokratifientliga påverkansoperationer och konsekvenserna av att du lät SVT såga MSB:s rapport om Muslimska brödraskapets svenska gren. Det fjärde inlägget, det om konsekvenserna, publicerades 20 april. Två dagar senare, 22 april, berättade du i TV om hur SVT kommer att göra en nyinspelning av Vi på Saltkråkan, trots att varken regissör eller skådespelare var utsedda. Det visar dina prioriteringar.

Har du läst MSB:s rapporter om Muslimska brödraskapet i Sverige? Har du läst MSB:s rapport om salafism och salafistisk islamism?

Har du samma inställning som Mats Svegfors, att ”muslimer” och tolkning av islam är ett och detsamma? Att ”muslimer” diskrimineras. Att ”muslimer” är det synd om. Att ”muslimer” får man inte kritisera?

Motivera varför just du är lämplig att vara SVT:s chef fram till valet 2022 som Partiet Nyans ställer upp i. Partiet Nyans vill att ”muslimer” ska få en grundlagsskyddad minoritetsställning och att staten ska erkänna ”islamofobi” som ett samhällsproblem.

Vi behöver inte en valrörelse till där SVT ger Sverigedemokraterna huvudrollen. Vi behöver en valrörelse där demokratifientliga tolkningar av islam och barbariska hederskulturer står i centrum. En valrörelse där SVT:s journalister har tillräckligt med kunskap om skillnaden mellan att vara muslim och demokratifientliga tolkningar av islam för att kunna ställa adekvata frågor både till Partiet Nyans ledare och övriga politiker. Och kunskap om hederskulturer för att kunna ställa adekvata frågor till alla politiker.

Vad kan du om hedersförtryck och hedersvåld? Är du medveten om att du med din och SVT:s likgiltiga inställning till denna barbariska kultur har krossat den ena flickans framtidsdrömmar efter den andra? Att du och SVT:s likgiltighet i åratal har medverkat till upprätthållandet av permanenta våldtäktsinstitutioner i Sverige.

Så motivera varför du är värd din hiskliga lön.

Jag ser fram emot att läsa ditt svar på Text-TV.

26 maj 2021

Mona Lagerström fil dr