Det krävs inget våld för att förvandla en sekulär stat till en religiös diktatur. Allt som krävs är tillräckligt motiverade missionärer, en stenhård social kontroll och hot om helvetet. Det kryllar av missionärer och shariapoliser i Sverige, både kroppsligt närvarande och på internet. Innan invandringen från islamstyrda länder ökade i ilfart var vi i Sverige vana vid att religion är en privatsak mellan den troende och hennes gud och att Sveriges rikes lag stod över alla religiösa bud.

Med prästerskapets tyranni avser jag alla som pådyvlar andra sin tro och kräver att andra ska anpassa sig.

Det kan knappast ha undgått någon normalbegåvad person att Sverige som sekulär rättsstat numera hotas av parallellssamhällen styrda av moskéer och islamiska prästerskapet, att mängder med invandrare hellre vill (eller tvingas av omgivningen) leva i en teokrati, en religiös diktatur, än i en sekulär rättsstat och representativ demokrati, att Koranen och profeten Muhammeds lära från 600-talets Arabiska halvö är viktigare att efterleva än Sveriges rikes lag.

Turkiet, Iran, Qatar, Saudiarabien bedriver påverkansarbete via moskéerna i Sverige. Sverige är ett lilleputtrike i dessa sammanhang, ett vimsigt lilleputtrike. Det finns ingen offentlig förteckning över vilka som driver moskéer i Sverige och vilka som finansierar moskéernas anställda, som om utländsk påverkan och demokratifientliga islamtolkningar är något fullständigt likgiltigt. Återuppbyggnaden av Malmö moské (Islamic Center) efter branden 2008 finansierades av Libyens diktator Muammar Gaddafi. Islamic Center delade ut boken Islams principer av den pakistanske ledaren för Muslimska brödraskapets tvillingorganisation Jamaat-e-Islami, Abu al-Ala Mawdudi, till Eduardo Grutzky och journalisten och författaren Lars Åberg där Mawdudi betonar att profeten Muhammed ”uttryckligen och med kraft har förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil”, vilket de citerar i sin bok Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige (2013, s. 134).

Mawdudis bok översattes till svenska redan 1983, för fyrtio år sedan. Grutzkys och Åbergs bok publicerades för tio år sedan. De skriver: ”Slöjor för bebisar kan köpas i affärer i Sverige. Det har hunnit gå flera år sedan vi första gången fick syn på en babyslöja i ett skyltfönster i närheten av Möllevångstorget i Malmö” (s. 98). Malmö tillät 2017 Qatar att finansiera bygget av en moské i Malmö, Skandinaviens största moské. Qatar, liksom Saudiarabien sprider världen över den extremt intoleranta islamtolkningen wahhabismen, där strikt åtskillnad mellan könen råder.

Den utländska spridningen av demokratifientliga tolkningar av islam skulle inte ha någon påverkan på förskolorna i Malmö?

Nyligen har det rapporterats om att förskolepersonal i Malmö inte anmäler när barn är utsatta för hedersförtryck. Personalen är rädda för hot från föräldrarna, eller också kan personalen själva leva under hedersnormer.

Ett mycket tydligt exempel på islamiseringen av Sverige.

Jag vill betona att hedersförtryck per automatik inte kan kopplas till moskéers och islamiska prästerskapets tyranni, men eftersom flickors klädsel kommenteras i rapporten och tonvikten i det här blogginlägget ligger på Salahuddin Barakats

försvar av könsseparering och islamiska klädnormer, väljer jag här att enbart hålla mig till moskéer och islamiska prästerskapet och tar inte upp den viktiga betydelsen av klanvälde och klanens hedersnormer. För övrigt kan en klanledare dessutom vara imam. SVT skriver:

När det gäller hedersförtryck i förskolan så kan det enligt en av de tidigare rapporterna handla om att barn av olika kön inte får leka med varandra, hålla handen eller sova bredvid varandra. Pojkar får inte ha klänning när det leks rollekar och flickor får inte ha kortärmat eller vara barbenta även om det är varmt.

I SVT:s artikel nämns inget om moskéernas och islamiska prästerskapets eventuella betydelse för könssepareringen och flickornas klädsel. Enbart hedersproblematik nämns. Inte heller Aftonbladet skriver något om moskéernas och islamiska prästerskapets eventuella påverkan. ”Anställda uppgav att flickor på förskolorna inte fått klä sig som de vill och att de kontrolleras av sina bröder. Andra vittnade om att flickor tvingats gå i heltäckande kläder under sommarmånader och att pojkar vägrat lyssna på kvinnlig personal.” ”Samt att anställda vägrar att delta i utbildning om hedersförtryck.”

Inte heller socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) nämner i Dagens Nyheter moskéerna och islamiska prästerskapet. Hon säger:

– Jag trodde att Malmö skulle kunna användas som ett nationellt exempel som förebild på hur vi ska kunna arbeta mot hedersförtryck. Därför, när jag läser den här rapporten, blir jag naturligtvis jätteorolig om en stad som Malmö inte har kommit längre och inte kan verka som en nationell förebild på det sätt jag hade föreställt mig.

Vidare:

– Mitt budskap är att den svenska regeringen står på de här medarbetarnas sida och att vi nu gör allt vi kan för att säkerställa att det finns en lagstiftning i Sverige som stöder det här arbetet. Men lagstiftningen kommer ingenstans om den inte används på rätt sätt, säger hon.

Lagstiftningen kommer ingenstans om inte moskéerna och islamiska prästerskapets tyranni tas med i beräkningen. Ministern fortsätter:

– Det är tydligt att vi prioriterar arbetet mot hedersförtryck i regeringskansliet och jag tänker utgå från att den politiska ledningen i Malmö nu också gör så. Jag kommer att hålla ögonen på Malmö väldigt tydligt.

Håll ögonen väldigt tydligt på moskéerna och islamiska prästerskapet i Malmö, om regeringen verkligen menar allvar med arbetet mot hedersförtryck.

Och bannlys censurorder ”islamofobi” i all offentlig verksamhet och i alla offentliga handlingar om regeringen verkligen menar allvar med arbetet mot hedersförtryck.

Regeringen bör göra ett kraftfullt uttalande att ”islamofobi” används av teokrater, av förespråkarna för en teokrati, en religiös diktatur styrd av sharia, i syfte att svartmåla försvararna av det demokratiska styrelseskicket och att regeringen därför med omedelbar verkan fasar ut ordet. Det har förgiftat all diskussion om hedersförtryck, om islamiseringen av Sverige, om moskéernas och islamiska prästerskapets tyranni.

Inte heller jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) nämner Malmös moskéer och islamiska prästerskapet när hon intervjuas av Bulletin.

Paulina Brandberg tror att problemen med utbredd hederskultur och förtryck har att göra med en ängslighet. Hon menar att det ansetts känsligt i Sverige att diskutera frågor om hederskultur eftersom folk är rädda för att exempelvis kränka någon annan.
– Jag upplever fortfarande att det dels finns kunskapsluckor hos skolpersonal men att det också finns en ängslighet. Man vågar inte ta i de här frågorna och det kan vara för att man är orolig över att man ska kränka någons kultur, men också för att vårdnadshavare ska bli arga.

Till Aftonbladet säger Linda Obiedzinski (M) att ”problematiken på förskolorna varit känd under flera år.”

– Socialdemokraterna har vetat om problemen sedan åtminstone 2021. Då lade Moderaterna fram flera skarpa förslag som de röstade nej till, säger hon fortsätter:
– S sa att de skulle arbeta löpande med det utbredda hedersförtrycket. Men den senaste granskningen visar att man misslyckats totalt.

Av rädsla att kränka den av det regerande styret sedan tio år så omhuldade Salahuddin Barakat, Islamakademin i Malmö? Det är just ”nyttorna av att segregera mellan könen” och islamiska klädnormer han pläderar för i sin programförklaring när han 2013 etablerade Islamakademin i Malmö och på hemsidan la ut flera inlägg om sina demokrati- och kvinnofientliga värderingar, inlägg som jag strax återkommer till, inlägg han raderat. Inlägg som publicerades samma år som Grutzkys och Åbergs bok Heder och samvete publicerades. Det är uppenbart att Malmös politiker har prioriterat Salahuddin Barakat framför Eduardo Grutzkys och Lars Åbergs redogörelse för hederskultur i Sverige.

Först några ord om Barakats negativa inställning till den sekulära rättsstaten och allas likhet inför lagen. Allas likhet inför lagen innebär att staten är garant för de individuella fri- och rättigheterna, att rättigheterna är just individuella. Salahuddin Barakat förordar rättigheter på gruppnivå, enligt honom ska landets ”muslimer” bedömas utifrån islamisk rätt och av ”rättslärda” personer, som han. Ett pluralistiskt rättsväsende baserat på grupptillhörighet strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna enligt EU-domstolen.

Open Skånes generalsekreterare Aldo Iskra, Salahuddin Barakat och regionpolischef Annika Stenberg (som avgick 9 januari 2017) medverkade i ett samtal som visades på Facebook om ”Partnerskap för ett tryggare och öppnare Skåne”. Annika Stenberg säger: ”Det är viktigt att alla följer svensk lag.”

”Det tycker inte jag. Jag tycker att Skåne ska införa sharialagar”, svarar Salahuddin Barakat. ”Hur ska lagarna ändras så att de passar dig?” frågar Annika Stenberg. Det tar för långt tid att besvara, säger Barakat och skriver sedan ett inlägg på Facebook.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M), Camilla Waltersson Grönvall och Paulina Brandberg läs noga vad Barakat skriver:

Det hade tagit alldeles för lång tid att gå igenom alla lagar och värderingar som motstrider islam men i grund och botten vilar islam på en syn om att Guds rätt och den moral som är given av Gud står över all annan. Rent praktiskt så inskränker svensk rätt på muslimers frihet i en rad olika sammanhang, det kan vara inom sådant som beskattning, månggifte, arvsrätten eller halal-slakt. Nu vill danska värderingar frånta föräldrar ensamrätten på sina barns uppfostran. Dessa inskränkningar tenderar till att bli fler med tiden.

Svensk rätt inskränker på ”muslimers” frihet? Barakat låter som om ”muslimer” är en homogen grupp, att alla ”muslimer” delar hans tolkning av islam, att just han är talesperson för ”muslimer”. ”Muslimer” behöver ingen talesperson lika lite som ”kristna” behöver en talesperson. Salahuddin Barakat representerar enbart sig själv och anhängarna i sin ultrareaktionära sekt. Frikyrkopastorn Ulf Ekman representerade inte ”kristna” när han 1983 grundade Livets Ord i Uppsala och var dess församlingsföreståndare. Det blev ett himla rabalder kring Ulf Ekman och Livets Ord. Jag har inget minne av att politikerna stod i kö för att hylla honom och att han dränktes i offentliga bidrag i egenskap av talesperson för ”kristna”.

Här är ytterligare ett exempel, numera raderat, på vad Salahuddin Barakat anser om den sekulära rättsstaten. Inlägget skrevs 2020 i samband med att Frankrikes president Emanuel Macron höll ett brandtal mot islamister. Barakat kallade Frankrike för en ”extremsekulär och alltmer islamofob skurkstat”. Han demonstrerar sitt avståndstagande från att ”muslimer” förvänts underkasta sig ”franskheten och den franska vägen”. Det är detsamma som att säga att han inte har för avsikt att underkasta sig svenskheten och den svenska vägen. Han skriver att Macrons största rädsla är ”arabernas och muslimers självständighet, enande och styrka”. Är det ”arabernas och muslimers självständighet, enande och styrka” han verkar för i Sverige?

Är alla ”muslimer” i Sverige araber?

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om den auktoritära extremisten Salahuddin Barakat. Det talas ständigt och jämt om vikten av att införa en svensk imamutbildning så att de utländska imamerna är införstådda med svensk lagstiftning. Salahuddin Barakat (f. 1981) kom från Libanon till Sverige som 7-åring tillsammans med sina föräldrar. Han har fått sin skolutbildning i Sverige, gjort lumpen i Sverige. Han bestämmer sig för att fara till Jemen (4 år), Mauretanien, Pakistan, Turkiet och Levanten för att utbilda sig till expert på en religiös diktatur styrd av sharia, återvänder till Sverige och tar för givet att han ska försörjas med offentliga medel och att svensk lag ger honom rätt att organisera en religiös diktatur i Skåne.

Finansierade CSN hans mångåriga studier utomlands i grunderna för en shariastyrd religiös diktatur?

Vad var det för skolutbildning han fick i Sverige, eftersom han verkar totalt okunnig om FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna som är lag i Sverige sedan 1995?

Extremisten Barakat håvade inledningsvis in mängder med offentliga bidrag genom att utmåla sig som expert på att motverka radikalisering och extremism hos ungdomar. Han höll i Stockholm en föreläsning om IS den 7 november 2015, som Mohamed Omar, tidigare muslim, såg på Youtube och kommenterar i inlägget ”Sharia istället för förnuft” på Det goda samhället. Mohamed Omar har stor kunskap om imamer och predikningar i svenska moskéer. Han inleder inlägget: ”Bekämpa ISIS! Rubriken ingav visst hopp. En muslimsk teolog skulle argumentera mot Islamiska staten (IS). Äntligen skulle man få höra om en islam som var förenlig med vetenskap, sekularism och demokrati! Så blev det dock inte. Istället förstärkte föreläsningen bilden av muslimska teologer som rigida, dogmatiska och oförmögna till rationellt tänkande.”

Barakats inlägg på Islamakademins hemsida 2013 i syfte att marknadsföra sig och sin verksamhet var upplagda som frågor och svar. Den 4 augusti 2013 heter inlägget ”Den islamiska kvinnosynen”. Frågan lyder: ”Går en ’gammal’ [islamisk] kvinnosyn att kombinera med en jämlik och modern kvinnosyn som folk har i väst? Finns det en konflikt med att komma till väst, och ändå behålla de islamiska reglerna?”

Finns det över huvud taget något som heter ”de kristna reglerna”?

Justitieminister Gunnar Strömmer (M), Camilla Waltersson Grönvall och Paulina Brandberg läs noga vad Barakat svarar och fundera på innebörden i de fyra orden pluralistiskt samhälle och motarbeta majoritetskulturen.

I din frågeställning finns det ett underliggande antagande att man nödvändigtvis behöver kombinera vad du väljer att definiera som en ”modern kvinnosyn” med en islamisk kvinnosyn. I ett demokratiskt – och därmed pluralistiskt – samhälle som Sverige bör inte detta vara en förutsättning. Tvärtom kan man utläsa ur den svenska lagstiftningen en uppmuntran till kulturrelativism med ett transkulturellt medvetande och ett motarbetande av etnocentrism, där majoritetskulturen är styrande” (min kursiv).

Barakat kritiserar den svenska lagstiftningen för att den anpassar sig efter samhällsutvecklingen och därför är ”godtycklig”. Han skriver: ”Normer och värderingar som inte tar sin avstamp i någon objektiv måttstock har en tendens att vara i ständig förändring. Det var exempelvis först 1921 som allmän och lika rösträtt tillämpades i Sverige. Ett annat exempel är homosexualitet, som legaliserades så sent som 1944. Det finns mot bakgrund av detta godtyckliga förhållningssätt till normer och värderingar inget som objektivt fastställer att den moderna västerländska kvinnosynen är bättre än den islamiska. Det finns många starka argument som visar att det snarare är tvärtom.”

I många islamsyrda länder döms homosexuella till döden, de hängs i lyftkranar eller knuffas från en hög höjd enligt ”en objektiv måttstock” härledd från profeten Muhammeds mun på 600-talets Arabiska halvö.

Vidare skriver Barakat att kvinnor och män ”till sin natur, rent biologiskt, är olika och således omöjligen kan bli genuint jämlika.” Islams fokus är den andliga jämlikheten, den världsliga jämlikheten är missriktad. ”Begreppet jämlikhet, särskilt enligt dess nutida definitioner, existerar inte inom islam och dess rättslära.” Islams fokus är ”att garantera människan en lycklig plats i det nästkommande eviga livet”.

När Barakat talar om klädkoder lyfter han fram nakenhet. ”Precis som inom Shari’ah är det inte tillåtet för män och kvinnor att vistas nakna offentligt. Den enda skillnaden mellan Shari’ah och den svenska lagen i det avseendet är definitionen av nakenhet. Ur ett moraliskt perspektiv finns det heller inget som säger att den svenska definitionen för nakenhet är bättre, tvärtom menar vi att det finns mycket starkare argument för den islamiska klädkoden.”

I inlägget 9 augusti 2013, ”Kvinnans deltagande i moskén”, förklarar Barakat vikten av könsseparation, moral och klädkod. Frågan lyder: ”Får kvinnor delta i samlingsbönerna likt ’Eid och fredagsbönen i moskéerna?” Utan att definiera vilka ”alla” är skriver Barakat: ”Alla är överens om att det under Profeten Muhammads tid var tillåtet för kvinnor att delta i samlingsbönen i moskén samtidigt som Profeten uppmuntrade att de skulle utföra bönen hemma.” Som rubrik på avsnittet har han ”Hadither och deras innebörd”. Han skriver att Koranen och haditherna är islams urkunder.

Hadither (yttranden, traditioner) är muntliga utsagor från Muhammed, antingen ord han självmant ska ha yttrat eller som svar på något. Han dog 632. Hans följeslagare ska ha skrivit ner hans fraser och spridit dem när fler och fler områden erövrades. Sedan traderades de årtionde efter årtionde efter årtionde. Traditionssamlare färdades över hela det islamiska riket, Arabiska halvön, Nordafrika, Egypten, Persien, Mesopotamien, på jakt efter hadither. Först på 800-talet, alltså två hundra år efter Muhammeds död, sammanställdes hadither i kompendier som fått namn efter sammanställaren. Man fäste mer vikt vid att kedjan av dem som traderat haditherna var tillförlitlig än innehållet. Salahuddin Barakat nämner flera traditionssamlare. Här är några namn och traditionssamlingens år, Abu Dawud 870, Bukhari 846, Muslim 860.

Barakat förklarar hur man härleder domar från islams urkunder. Ett avsnitt heter ”Interaktion mellan könen”. Det avsnittet har i allra högsta grad betydelse för Malmös förskolors svårigheter att leva upp till svensk lag om likabehandling. Barakat skriver:

Islam lär ut att interaktionen mellan de två könen bör vara minimal. Otaliga Koranverser och hadither talar om reglerandet av denna interaktion och varnar för otillåten interaktion mellan de motsatta könen, och medel som leder till detta. Detta reglerande, som sker bland annat genom morallära, klädkod och regler för uppträdande, är till för att motverka promiskuitet, immoraliskt uppträdande och annat ont som onekligen leder till familjens och i förlängningen samhällets sammanbrott. Det är också viktigt när man läser hadither som berör detta ämne att förstå att reglerna för interaktion mellan könen var något som stegvis implementerades på Profetens tid.

Det finns inga tillförlitliga källor om islams allra tidigaste historia, alltså Profetens tid.

Barakat skriver att de lärda menar att kvinnors deltagande i samlingsbönerna var en fråga om dispens. Han har rubriken ”Dispensens villkor” och skriver:

Denna dispens är dock inte absolut och utan villkor. Profeten specificerade denna dispens med klara villkor och får därmed endast användas om man uppfyller villkoren. Dessa villkor berör klädsel och uppförande och är satta för att förhindra otillåten interaktion och dess negativa och långsiktiga konsekvenser. […] Andra sådana villkor och regler som är nämnda i autentiska hadither är bland annat att kvinnorna bör ha egen ingång, de ska lämna böneplatsen direkt efter bönen medan männen väntar tills kvinnorna hunnit bege sig, att de följer islamisk klädkod och att de inte beblandar sig med männen på vägen till och från moskén.

Barakat nämner längst ner på sidan Ibn Abidin (1784–1836) och kallar honom ”en av de stora rättslärda inom hanafiskolan”. Han var verksam i Damaskus under den Osmanska eran.

Vad gäller Sverige, skriver Barakat, har mycket försämrats. ”Moralisk korruption, oansvarigt beteende, icke-islamiska värderingar gällande interaktionen mellan könen samt överdriven sexualisering är något som är väldigt utbrett i vårt samhälle. Samtidigt lider vi av bristande religiös kunskap och otillräckligt praktiserande av islam.” Han skriver att segregationen mellan könen ”är ett medel för att upprätthålla de islamiska värderingarna” och att moskéerna bör ”bidra till att muslimer och icke-muslimer förstår och får erfara nyttorna av att segregera mellan könen.” Vidare skriver han: ”Imamer, lärda, föräldrar och andra [förskolepersonal?] med ansvar måste uppmärksamma och tala om korrekt islamiskt uppträdande (adab) och dess bakomliggande värderingar (akhlaq wa qiyam) för att motivera muslimerna att verka för ett bättre och mer moraliskt samhälle. Det är dessutom viktigt att både bröder och systrar gör sitt bästa i att hålla fast vid vägledningen som Allah har gett oss i Shari’ah, den heliga lagen.”

Justitieminister Gunnar Strömmer (M), Camilla Waltersson Grönvall och Paulina Brandberg: Är ni förvånade över tillståndet i Malmös förskolor?

Journalisten och författaren Lars Åberg skriver om Salahuddin Barakat 26 december 2020 i Bulletin:

Imamen Salahuddin Barakati Malmö har profilerat sig som en man i mitten, religiöst konservativ men motståndare till extremism. Han samarbetar med Malmö stad och den lokala judiska församlingen. Något formellt mandat att företräda muslimer i Malmö har han emellertid inte och hans inlägg på Facebook nyligen om Frankrike som ”extrem och alltmer islamofob skurkstat” väckte sådan anstöt att han tog bort det. Sin ställning har han ändå lyckats behålla och det kan bero på att kommunen inte vet vem den annars ska samarbeta med eller att alternativet kanske skulle vara sämre.

Lars Åberg nämner mängder med offentliga bidrag som tilldelats Barakat och det nätverk han ingår i. Han skriver också:

I en artikel i Dagens Nyheter 2018 om muslimer som lämnat islam ansåg Barakat detta vara en ”oerhört känslig fråga”. Han hänvisade till den teologiska rättslära som yrkar på dödsstraff, men betonade att det inte gäller i Sverige ”som det är nu”. Om det hade funnits ett muslimskt idealsamhälle skulle nästan ingen vilja överge islam, menade han: ”Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt?” Han sa också att den som blir ateist får räkna med att betala ett pris: ”Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen.”

Dagens Nyheters journalist Niklas Orrenius intervjuar Salahuddin Barakat i artikeln 26 maj 2018 ”Hot om döden skrämmer ex-muslimer från att lämna islam”. Det är uppenbart av Orrenius intervju och av marknadsföringsinläggen på Islamakademin 2013 att Barakats världsbild är en religiös diktatur styrd av sharia.

Orrenius skriver att Salahuddin Barakat har en viss ”förståelse för föräldrar som hotar med drastiska åtgärder om barnen lämnar islam.”

– Om du vet att ditt barn är på väg att slänga sig i en säker förstörelse, ett evigt helvete. Vad gör du då? Du gör allt för att stoppa det. I början kanske man försöker övertala. Om det inte funkar kanske man drar till med hot eller att man ska klippa banden, bryta kontakten.

Orrenius frågar:

Förstår du ungdomar som säger att det skulle vara lättare att komma ut som gay för sina konservativa religiösa föräldrar, än att komma ut som ateist?
– Ja. Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen. Allt annat faller inom Guds förlåtelse. Utomäktenskapliga relationer, homosexuella och heterosexuella, anses visserligen vara en synd – men Gud kan förlåta den synden, om han väljer att göra det. Det går inte med apostasi.
Att lämna religionen, säger Salahuddin Barakat, kommer med ett pris.
– Man får förstå att om man lämnar islam så kan man inte tro att allt fortsätter som vanligt.

Barakat säger att den som lämnar islam inte kan straffas i en demokrati som Sverige, men att straffet kommer i livet efter detta.

Är det någon som är förvånad över tillståndet i Malmös förskolor med ett sådant straff hängande över huvudet? I det här inlägget 3 juli 2017 skriver jag om Helvetesläran enligt Bibeln, Koranen och Ingemar Hedenius. Det talas alldeles för lite om helvetet i Sverige, om skräcken för helvetet och vad den skräcken kan leda till för handlingar.

Barakat har aldrig träffat Gud, har inte talat med Gud, har inte sett Gud. Muhammed ska ha fått uppenbarelser på 600-talet. Inte heller med honom talade Gud direkt utan gick via ärkeängeln Gabriel. Resten är hörsägen från 600-talet fram till våra dagar. Barakat kan inte tala i ett osynligt övernaturligt väsens namn. Han rabblar en utantilläxa formulerad av jordiska män.

Som nämnts har jag skrivit åtskilliga blogginlägg om Salahuddin Barakat. I det här blogginlägget 26 augusti 2023 publicerar jag sidorna där han förklarar att han som rättslärd är mer lämpad att uttala sig om juridiska frågor som rör ”muslimer” än juristen professor emeritus Reinhold Fahlbeck, som utgår från Europadomstolens praxis. I det här blogginlägget 16 augusti 2021 skriver jag om hans koppling till Muslimska brödraskapet och att föreningen Amanah, som leds av honom och en rabbin, har ett samarbetsavtal med det glödande judefientliga Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. Föreningen Amanah ska motverka ”islamofobi” och antisemitism. För den som följt Barakat och hans värderingar kom det inte som en överraskning att han så snart Hamas bestialiska terrorattack mot Israel blev känd skrev ett inlägg på Facebook om sitt stöd till Hamas! Amanah ligger nu nere, vilket jag kommenterar i det här blogginlägget 12 februari 2024 som bland annat handlar om Dagens Nyheters och Kulturhuset stadsteaterns samtalskväll om ”islamofobi” och antisemitism efter Hamas attack. Jag kommenterar Niklas Orrenius starka stöd för Salahuddin Barakat, och därmed Dagens Nyheters stöd till denna extremt demokratifientliga könsapartheidmissionär.

Även SVT backar upp honom. Den 16 juli 2016 följde SVT Salahuddin Barakat när han i en moské i Malmö firar Eid al-fitr och endast tilltalar församlingen med ”mina bröder”. Under måltiden i Islamakademins lokaler satt männen för sig och kvinnorna för sig. Måltiden hos Islamakademin var Salahuddin Barakats förslag. Samma år fick Islamakademin från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) 440 000 kronor för projektet ”Motargument” under bidragsnamnet ”Verksamhet som värnar om demokratin mot våldsbejakande extremism 2016”. MUCF har en märklig definition av demokrati när den beviljar Islamakademin bidrag. År 2016 låg fortfarande Barakats ovanstående marknadsföringsinlägg på Islamakademins hemsida, vilket framgår av att det längst ner till höger på sidorna står 2016-04-26, datum då jag kopierade dem.

Salahuddin Barakat bedriver skattefinansierad lobbyverksamhet i Skåne i syfte att sprida ”de islamiska värderingarna” som i förlängningen ska leda till den religiösa diktatur han for utomlands för att studera. Vad hans lobbyverksamhet lett till visar rapporten om förhållandena i Malmös förskolor. Han är inte den enda religiösa ledare i Malmö, eller hela Sverige, som sprider ”de islamiska värderingarna”, där könssegregation och islamisk klädnorm är en viktig del.

Det finns två saker regeringen kan göra för att med kraft markera att den sekulära rättsstaten står över ”de islamiska värderingarna”.
1) Med omedelbar verkan förbjuda religiös klädsel i all offentligt finansierad verksamhet
2) Med omedelbar verkan sätta stopp för all offentligt finansierad ”kamp mot islamofobi”.

Den 16 februari 2024 skrev jämställdhetsminister Paulina Brandberg, socialminister Jakob Forssmed (KD), socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och Michael Rubbestad (SD) en debattartikel i Svenska Dagbladet som fick rubriken ”Utred en bredare kriminalisering av tvång att bära religiös klädsel”, artikeln går att läsa på Regeringens hemsida. Det är en mycket klarsynt text om klanförtryck och klanheder. Man nämner också ”fundamentalistiska religiösa system” samt ”Ytterligare ett uttryck för hederskultur kan vara tvång att bära religiös klädsel”, samt ”Frihet från religiöst tvång är en grundläggande rättighet i vårt samhälle, och det är en frihet som vi måste värna.” Man nämner många förslag på åtgärder, men inte ett ord om utländska påverkansoperationer via moskéer och islamiska prästerskapets tyranni.

Man vill inte peka ut en enskild religion. Detta obegripliga tassande på tå som får sådana horribla konsekvenser för drabbade. I en intervju i Aftonbladet säger jämställdhetsminister Paulina Brandberg att hon inte vill förbjuda shariadok

i skolan. Hon säger inte shariadok utan använder slöja, vilket är barnkammarnivå. I artikeln står det:

Sverigedemokraterna har länge krävt ett slöjförbud i den svenska för- och grundskolan medan Liberalerna har sagt nej. Något förbud går nu inte Tidöpartierna heller fram med.
Varför släpper ni ett slöjförbud?
– Vi är olika partier och har olika ingångar. Det är det vi har enats om, säger Brandberg.
När Liberalerna sade nej till ett slöjförbud på sitt landsmöte förra året, så var motiveringen att barn i religiöst konservativa muslimska familjer skulle riskera att placeras i konfessionella förskolor och skolor, eller helt hållas borta från skolväsendet.
– Vi har skolplikt i Sverige. Det farligaste som kan hända är att det sker en normalisering av att hedersförtryck upprätthålls i skolan och att vi är för ängsliga, säger Brandberg.

I det här blogginlägget 10 december 2023 visar jag hur SVT, trots upprepad kritik, normaliserar shariadoket utan att för tittarna markera vilken extrem tolkning av islam bäraren tillhör. Jag kommenterar också det orimliga i att kalla plagget för slöja. I slutet av inlägget kommenterar jag också hur liberaler väljer att positionera sig mot Sverigedemokraterna i ställer för att visa lojalitet mot flickorna som tvingas beslöja sig. Jag citerar: ” Slutligen några ord om den egotrippade politikern Jan Jönsson som var mäkta stolt över att Liberalerna på landsmötet sagt nej till en utredning om att förbjuda småflickors beslöjning i förskolan och på lågstadiet. Förskolan!

Landsmötets nej handlar inte om omsorg om småflickorna. Det handlar om den falang inom Liberalerna som är beredd att gå över lik för att markera avstånd mot Sverigedemokraterna. Jan Jönsson sätter sitt ego före småflickornas bästa. Han sätter sitt ego före Sveriges bästa. Han borde aldrig ha sökt sig till politiken.”

Vad gäller begreppet ”islamofobi” återpublicerade jag nyligen min kritik från 19 augusti 2018 av dåvarande integrationsminister Erik Ullenhags ovetenskapliga och fullkomligt hårresande riksdagsmotioner där han likställer antisemitism med ”islamofobi”. Det var ett gigantiskt misstag av Fredrik Reinfeldt (M) att ersätta Nyamko Sabuni med Erik Ullenhag som integrationsminister. Nyamko Sabuni hade bra koll över vilka som utnyttjade ”islamofobi” för att tillskansa sig offentliga medel. Erik Ullenhag bjöd in dem till dialogsamtal 2011. Jag citerar ur inlägget:

Efter självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs dåd mitt i julhandeln i december 2010 bjuder Erik Ullenhag in till dialogsamtal den 13 januari 2011 om att motverka diskriminering och islamofobi. Över hälften av de inbjudna tillhör Muslimska brödraskapets föreningar i Sverige, alltså fundamentalister: Helena Benaouda, Mahmoud Khalfi, Mostafa Kharraki, Othman Tawalbeh, Omar Mustafa, Abdirizak Waberi, Abdulkader Habib, Yasri Khan.
Det är som om justitieminister Morgan Johansson efter årets Almedalsvecka skulle bjuda in anhängare av Nordiska motståndsrörelsen till dialogsamtal om att förhindra att nynazister svartmålas.

Sedan rullade det på. DO hade ett nära samarbete med Muslimska brödraskapets extremister Alice Bah Kuhnke (MP) bjöd in extremisterna till sakråd om islamofobi, kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) bjöd 2022 in till sakråd om islamofobi. Amanah var inbjuden, tillsammans med Muslimska brödraskapets Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), studieförbundet Ibn Rushd, Sveriges muslimska förbund (SMF), Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), där Salahuddin Barakat ingår. Rena dårskapen.

Trots Salahuddin Barakats helhjärtade stöd för Hamas terrorattack bjöds Amanah in till Paulina Brandbergs sakråd om det nationella arbetet mot rasism 13 december 2023! Liksom Sveriges muslimska förbund (SMF). I Minnesanteckningar från sakrådet står bland annat:

Organisationer beskrev även hur hatbrotten mot judar har ökat, särskilt efter Hamas terrorattack mot Israel den sjunde oktober i år och att det är viktigt att koordinera arbetet mot antisemitism. Islamofobin uttrycktes även ha ökat vilket bland annat har lett till skadegörelse av moskéer runtom i Sverige. En oro uttrycktes kring politiska uttalanden om att riva moskéer.

Under rubriken ”Insatser inom rättsväsendet” står det:

Frågor om yttrande- och religionsfrihet och gränsdragningar, särskilt i relation till politiska uttalanden om att riva moskéer, berördes också.

Ordet ”islamofobi” bör fasas ut ur alla offentliga skrivelser.

Salahuddin Barakat har all rätt att vara fylld av avsky för den sekulära rättsstaten, men varför översköljs hans antidemokratiska verksamhet med offentliga bidrag? Varför bjuds hans verksamheter in till regeringens sakråd? Varför bjuds han in till Sagerska huset?

Skolinspektionen har tack vare ny lagstiftning och efter information från Säpo dragit in tillståndet för flera islamiska friskolor. Det räcker inte. Som jag nämner i inledningen: Det krävs inte något våld för att omvandla en sekulär rättsstat till en religiös diktatur. Om det nu är Säpos uppgift att värna om den sekulära rättsstaten och det demokratiska styrelseskicket varför har då Säpo inte i uppgift att informera berörda parter om faran med islamiseringen av Sverige? Exempelvis SVT:s VD Hanna Stjärne om vikten av att markera vilken extrem tolkning av islam beslöjade flickor/kvinnor representerar. SVT Stockholms ansvarige utgivare Lisa Åberg om att varje gång hon sänder ett inslag från stora moskén i Stockholm markera att moskén drivs av Muslimska brödraskapet. Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), som gärna samarbetar med Salahuddin Barakat, Allmänna arvsfonden, som gärna samarbetar med Salahuddin Barakat, Malmös politiker, som gärna samarbetar med Salahuddin Barakat, Ägarfamiljen Bonnier vars Dagens Nyheter lovordar Salahuddin Barakat. I inlägget ovan 12 februari 2024 skriver jag om hur DN:s journalist Niklas Orrenius prisar Salahuddin Barakat. Jag visade den här bildsekvensen:

År 2017 kallar han Salahuddin Barakat för ”kloke Malmöimamen”.

3 mars 2024

Mona Lagerström fil dr