SVT Kulturnyheterna: Hur tänker ni egentligen? Först ett inslag om Rinkeby bokfestival med Folkets hus verksamhetschef invirad i iranska prästerskapets påtvingade islamistiska klädesplagg, ett plagg som innebär dödsstraff för modiga unga kvinnor som vägrar bära det, och därefter ett inslag om en fransk serietecknare som gör upp med sitt patriarkaliska samhälle och därefter en iransk filmregissör som tvingats lämna prästerskapets Iran för att slippa arrestering! Ser ni inte kopplingen? Ser ni inte att verksamhetschefen i sitt patriarkaliska, västfientliga plagg anstränger sig att göra Sverige till en kopia av Iran?

SVT är den främsta kanalen för islamiseringen av Sverige, nyligen i Kulturnyheterna 24 maj om Rinkeby bokfestival. SVT lägger av någon anledning all kraft på att normalisera Muslimska brödraskapets uniformspersedel shariadoket,

som tack vare internet, och att Saudiarabien vadade i petrodollar i samband med oljekrisen i början av 1970-talet, har spridits över hela världen. Jag vet inte hur många gånger jag har begärt att SVT markerar vilken extrem tolkning av islam bäraren av shariadok är anhängare av. Vilken extrem tolkning av islam är verksamhetschef Rinkebys Folkets hus Fardosa Omar

anhängare av? Iranska prästerskapets tolkning? Muslimska brödraskapet? Hizb ut-Tahrir? Tablighi Jamaat? Ahmadiyya? Den lilla sekten Ahmadiyyas prästerskap skickar ut unga kvinnor att i medierna lovorda shariadoket 1 februari, Internationella hijabdagen, som inrättades så sent som 2013 av en kvinna i New York. Som en följd har No hijab day inrättats där kvinnor bränner plagget.

Bilden är tagen från tidskriften Humanistens artikel ”No hijab day in the West”.

Det borde inte vara någon svårighet för SVT att markera vilken extrem tolkning av islam personer i shariadok som intervjuas är anhängare av i stället för att normalisera plagget och låtsas att plagget är norm inom islam. Vilket det inte är.

I mitt blogginlägg 1 februari 2019, ”World Hijab Day och Muslimska brödraskapet i USA och Sverige”, skrev jag följande:

Den 21 december 2015 skrev Asra Q. Nomani (född i Indien, författare och tidigare journalist på Wall Street Journal) och Hala Arafa (född i Egypten, pensionerad journalist) en artikel i The Washington Post där de uppmanar kvinnor att inte bära hijab i ett slags interreligiös solidaritetsgest, ”As Muslim women, we actually ask you not to wear the ’hijab’ in the name of interfaith solidarity”.

Båda journalisterna växte upp i konservativa muslimska familjer och ombads aldrig att täcka håret. ”Det var först på 1980-talet efter den islamiska revolutionen i Iran och Saudiarabiens världsomspännande missionsverksamhet i syfte att sprida den ultrareaktionära tolkningen wahhabismen som kvinnor beordrades att dölja håret för män och pojkar och trakasserades och överöstes med glåpord och nedsättande kommentarer om de inte var beslöjade eller beslöjade på fel sätt, till exempel ihop med tajta jeans.” De beskriver hur Muslimska brödraskapets amerikanska gren CAIR

driver juridiska processer och kampanjer mot företag i USA som förbjuder anställda att bära hijab på arbetet och att medarbetare inom CAIR till och med kallat sin organisation för ”hijabrättshjälpen” (”the hijab legal defense fund”). Legal defense fund är benämningen i USA på ett konto som upprättas i syfte att finansiera de kostnader en rättegång medför.

Deras artikel är låst men inledningen går att läsa här.

Efter inslaget om Rinkeby bokfestival och Fardosa Oman i det extremt patriarkaliska plagget shariadoket kommer ett inslag om en ung kvinnlig serietecknare i Frankrike som i en bildserie gör upp med det patriarkaliska samhälle hon växte upp i. Därefter kommer inslaget om den iranske filmregissören Mohammad Rasoulof som dömts till åtta års fängelse och spöstraff men som lyckats fly och medverkar i filmfestivalen i Cannes.

Först en intervju med en i Sverige offentliganställd representant för ett extremt patriarkaliskt, kvinnofientligt och islamistiskt samhälle, sedan en fransk kritiker av sitt patriarkaliska samhälle och en filmregissörs påtvingade flykt undan fängelse i Iran.

Kulturnyheterna framställer shariadoket som ett fullständigt normalt plagg för en offentliganställd i Sverige och låtsas inte om vad det faktiskt signalerar. Sharia. Död åt homosexuella. Död åt judar. Död åt avfällingar från islam.

Det borde ha varit lag för länge sedan att offentliganställda i Sverige ska bära neutral klädsel.

27 maj 2024

Mona Lagerström fil dr

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *