Välkommen Mahmoud Khalfi. Jag vet att du läser den här bloggen. Du har till och med skrivit en kommentar till det här blogginlägget 10 februari 2019. Du skriver:
Många forskare, författare och analytiker skriver om muslimska organisationer i Sverige och nämner och svartmålar tiotal av företrädare, men läsaren får intryck att de här organisationerna är aktiva i en annan planet och det är omöjligt att kontakta dem och ställa raka frågor. Har vi rätt att kalla detta för ”intellektuell terrorism”.
Mitt svar till dig:
Jag skriver enbart om shariapolitiska extremhögerns organisationer i Sverige, alltså om islamister som anser att islam och politik är oupplösligt förenade. Jag skriver inte om ”muslimska organisationer”.
Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), som driver Stockholms stora moské, är huvudorganet för högerextrema Muslimska brödraskapets svenska gren. Muslimska brödraskapet är en separatistisk och islamistisk rörelse med en totalitär politisk agenda, att via dawa, missionerande, förändra Sverige inifrån i riktning mot en shariastyrd teokrati, alltså gudsstat. Rörelsen har med andra ord en samhällsomstörtande agenda och utgör ett allvarligt hot mot demokratin, inte minst mot flickors/kvinnors grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheter. Muslimska brödraskapet står långt, långt till höger om Nordiska motståndsrörelsen men är till skillnad från Nordiska motståndsrörelsen skattefinansierad och försvaras med näbbar och klor av, hör och häpna, extremvänstern, se föregående inlägg. Rörelsens skattefinansierade studieförbund Ibn Rushd är en utomordentligt viktig aktör i dawa-projektet. Separatisten och islamisten mulla Mahmoud Khalfi,
moskéns nuvarande VD, har varit IFiS ordförande. Han deltog också i grundandet av Ibn Rushd 2001. Islamist innebär att han är politiker, eftersom hans rörelse tolkar islam politiskt. Mulla Khalfi representerar inte kollektivet ”muslimer”, vad han än påstår. Han representerar enbart Muslimska brödraskapets lilla grupp islamister.
Så kan vi inför det här nya året hädanefter sluta tala om kollektivet ”muslimer” och i stället se individen och skilja ut de antidemokratiska islamisterna.
Jag inleder med en länk till Västeråsmoskéns skrift Kvinnors klädesnorm enligt Koranen. Efter Första regeln står: ”Andra regeln: Täck era bröst.” I skriften står ingenting om shariadok eller nunnedok men däremot vad Koranen säger om hijab och khimar, och det har inte med döljandet av kvinnors hår att göra. Ordet hijab förekommer sju gånger i Koranen, men:
Ingen av dessa ”Hijab” används i Koranen med referens till vad traditionella Muslimer idag kallar (Hijab) – en klädesnorm för Muslimska kvinnor. Gud visste att Muslimerna generationer efter Muhammads död skulle använda ordet ”Hijab” för att hitta på en klädesnorm som Han aldrig auktoriserat. Gud använde ordet ”Hijab” före dem, precis som Han använde ordet ”Hadith” före dem. Hijab i Koranen har ingenting att göra med de Muslimska kvinnornas klädesnorm (s. 1).
Hanna Stjärne: Varför bjuder SVT inte in representanter för Västeråsmoskén när hijab ska debatteras?
Shariadok och nunnedok:
På barn:
I Muslimska brödraskapets separatistiska och kvinnofientliga häfte Kvinnan i Islam, en text sammanställd av Mostafa Malaekah om kvinnors beslöjning som i många år gick att ladda ner från Muslimska brödraskapets ungdomsförbund SUM:s hemsida, står det: ”Muslimska kvinnor är inte de enda som klär sig så – t ex kristna nunnor gör också det” (s. 6).
Malaekah skriver likadant i häftet Vad du inte vet om Islam, ”Muslimska kvinnor är inte de enda som klär sig så – t ex kristna nunnor gör det” (2011, s. 28). Den texten gick i många år att ladda ner från Stockholms moskés, alltså mulla Khalfis, hemsida. Jag laddade ner texten 28 juni 2020 där moskén gav denna förklaring: ”Vi arbetar just nu med en fullständig sida om Islam där ni kan finna svar på alla era funderingar och frågor om Islam. Fram till dess hänvisar vi till Mostafa Malaekahs ’Vad du inte vet om Islam’ nedan.”
Malaekahs text från 2011, där IslamGuiden står som utgivare, är numera borttagen från hemsidan. I det häfte jag har, som publicerades 2007, står Zayed Moské, Medborgarplatsen,
alltså mulla Khalfis moské, och Islamiska Informationsföreningen i Göteborg som utgivare. Jag återkommer till Mostafa Malaekahs samhällsomstörtande politiska skrifter som inte vänder sig till medlemmar som valt att tillhöra en specifik islamisk församling, exempelvis Stockholms stora moské, utan Malaekah, och också mulla Khalfi, tar sig friheten att beskriva rättssystemet för kollektivet ”muslimer”, ett rättssystem som inte är baserat på individuella fri- och rättigheter utan på religiös grupptillhörighet, vilket strider mot Europakonventionen, liksom pluralistiska rättssystem. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige har jag ett helt kapitel om sharia och vad Europadomstolen säger om pluralistiska rättssystem, intresserade kan klicka här.
I Muslimska brödraskapets propagandaskrift riktad till svenska politiker och myndigheter, Att förstå Islam, utgiven av Sveriges muslimska förbund, projektledare Mahmoud Aldebe, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, står det om hijab (som där stavas Hejab): ”Mest påminnande om Hejab kan man väl säga att nunnornas klädsel är. När vi respekterar deras sätt att klä sig, varför bemöts då muslimska kvinnor som bär Hejab av en viss elakhet i det svenska samhället, särskilt när de söker jobb inom sjukvården eller på fabriker?” (2002, s. 46).
Hur många nunnor arbetar på fabriker i Sverige?
Man kan fråga sig varför Muslimska brödraskapet i ett protestantiskt land väljer att likställa hijab med nunnedok. Sverige är ett protestantiskt land sedan kung Gustav Vasa (d. 1560) bröt med påven och statskyrkan infördes, religionen kallas ”den rena evangeliska läran”. Kloster var förbjudna i Sverige från 1595 till 1951, då religionsfriheten infördes. Det finns ytterst få nunnekloster i Sverige i dag och därmed ytterst få nunnor. En nunna lever i celibat och fattigdom. Därför är det av största vikt att mulla Mahmoud Khalfi och kardinal Anders Arborelius
debatterar den påstådda likheten mellan shariadok och nunnedok, särskilt på barn, och upplyser SVT:s tittare. Abdirizak Waberi i bildens mitt var IFiS ordförande när han intervjuades 2009 av Evin Rubar i SVT-programmet Slaget om muslimerna där han förordar beslöjade nyhetsankare, trots att SVT:s nyhetsankare måste bära neutral klädsel.
Hur många nunnor är journalister och arbetar på SVT?
Mostafa Malaekahs häfte Kvinnan i Islam är en sammanställning av en höjdares text inom Muslimska brödraskapet, Jamal Badawi, verksam i Kanada, inbjuden 16 april 2008 till Sveriges riksdag tillsammans med andra internationella höjdare inom rörelsen av Miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan. I den här engelskspråkiga texten om riksdagsmötet står det att Jamal Badawi är ett av Brödraskapets absoluta toppnamn i Nordamerika och att alla namn som nämns är knutna till Muslimska brödraskapet, bland annat toppnamn från Kuwait och Sudan. Här är en bild från mötet på Chakib Benmakhlouf, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, och mulla Khalfi,
som då var IFiS ordförande och som tillsammans med Benmakhlouf och Sveriges Muslimska råd (ordförande Helena Benaouda) bjöd in höjdarna. Benmakhlouf var då ordförande för Brödraskapets europeiska paraplyorganisation. Han är en av nyckelpersonerna i Brödraskapets olika muslimska friskolor i Sverige, inklusive dem som Skolinspektionen stängt med hänvisning till rapport från Säpo. I religionsforskaren Sameh Egyptsons bok Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021) citeras Benmakhlouf: ”Vi vill inte dra uppmärksamheten till att vi islamiserar väst, därför att detta inte tjänar oss” (s. 17). Det står mycket om Benmakhloufs planer i Egyptsons bok, det står också att han valdes till studieförbundet Ibn Rushds styrelse när förbundet bildades 2001, då mulla Khalfi deltog som sekreterare (s. 164).
Mostafa Malaekah skriver i princip samma sak i Vad du inte vet om Islam och Kvinnan i Islam om att kvinnan ska vara beslöjad när hon ber de dagliga fem bönerna även om hon är ensam hemma: ”Enligt de islamiska klädreglerna ska muslimska kvinnor täcka hela kroppen, utom ansiktet och händerna”, ”Det är också en plikt för dem att klä sig så när de är ute bland folk eller bland män”, ”Detta är en plikt för kvinnor från pubertetsåldern”, klädreglerna är ett uttryck för ”lydnad inför Guds påbud”. I not 24 till denna plikt och lydnad står det följande tillägg i Kvinnan i Islam:
Att följa de islamiska klädreglerna blir en plikt först när flickorna kommer upp i puberteten, som med alla andra plikter och dyrkan. Dock uppmanar islam föräldrar att låta pojkar och flickor gradvis börja utföra plikter och dyrkan innan de kommer till pubertetsåldern, så att det blir lätt och naturligt för dem att praktisera sin religion. T ex uppmanas pojkar och flickor att börja be de fem dagliga bönerna vid sju års ålder. På samma sätt rekommenderas flickor att klä sig islamiskt före pubertetsåldern (s. 6).
Notera: ”Islam” uppmanar inte föräldrar. Muslimska brödraskapet uppmanar föräldrar via Jamal Badawi och Mostafa Malaekah. Och också via Stockholms stora moské som på sin hemsida både haft Malaekahs text för nedladdning och dessutom låtit trycka den. Därmed uppmanas föräldrar även av VD Mahmoud Khalfi. Religion är tolkning. ”Islam” uppmanar inte till någonting. Människor uppmanar.
Västeråsmoskén och Stockholms stora moské har två diametralt olika tolkningar av islam, den ena andlig, den andra politisk. Att det finns olika tolkningar av islam får man aldrig någon uppfattning om av SVT som med sådan iver i nyhetssändningar och Kulturnyheterna plockar in både skolflickor och vuxna kvinnor i shariadok för att ”spegla Sverige” utan att med ett ord upplysa tittarna om vilken tolkningstradition bärarna tillhör. Shariadok är ett politiskt plagg, inte ett religiöst plagg. Muslimska brödraskapet påstår att plagget är en islamisk plikt. De har fått sällskap av salafister utbildade vid det islamiska universitetet i Medina, Saudiarabien. För femtio år sedan fanns inte shariadoket, som numera är standardiserat och är Muslimska brödraskapets uniformspersedel, ett plagg Muslimska brödraskapets finländska konvertit Helena Hummasten (tidigare Benaouda),
är annonspelare för. Hon har, utöver att i många år ha varit ordförande för Sveriges muslimska råd (SMR), cirkulerat i ledningen i varenda en av högerextrema Muslimska brödraskapets skattefinansierade svenska föreningar, inklusive som Ibn Rushds förbundsordförande. Hennes tillgång på 1980-talet för Muslimska brödraskapets manliga ledarskap från arabländer: flytande svenska. Hon var ordförande för Sveriges Muslimska råd när rådet tillsammans med Chakib Benmakhloufs europeiska paraplyorganisation och IFiS bjöd in de utländska höjdarna som Mehmet Kaplan i sin tur bjöd in till riksdagen.
Det har länge varit känt att Stockholms stora moské (Zayed moské), som invigdes år 2000, styrs av Muslimska brödraskapet, men att islamforskare i Sverige inte velat medge att Muslimska brödraskapet är islamister och att rörelsen är politisk och har en politisk agenda. Socialantropolog Aje Carlbom kritiserar islamforskarna och skriver om vikten av att skilja ut den lilla gruppen islamister från den stora gruppen islambekännare i Sverige i sin doktorsavhandling 2003, The Imagined versus the Real Other. Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden. Han kritiserar att en liten grupp politiska aktivister tillåts utge sig för att vara talespersoner för den mycket heterogena skaran islambekännare. Frilansjournalisten Salam Karam kritiserar i en artikel i Expressen 9 september 2005, ”S lierar sig med islamisterna”, Socialdemokraternas nära samarbete med Muslimska brödraskapet och att Stockholms stora moské drivs av just Muslimska brödraskapet:
Sveriges moskéer håller sakta men säkert på att tas över av Muslimska brödraskapet. Denna elit tillåter inte förekomsten av annat tänkande på våra moskéer, och muslimer som inte har sympatier med Brödraskapet utesluts från moskéernas ledarskap, eller motarbetas, bland annat genom mobbning.
Uppdrag granskning sände ett program 2 maj 2006 om islamismens framväxt i Sverige där Stockholms stora moské stod i centrum, särskilt Mahmoud Aldebe,
projektledaren för propagandaskriften Att förstå Islam, som inte bara handlar om islam utan också om islams plats i Sverige och hur islams trosbekännare uppmanas agera. I propagandaskriften står det: ”Beträffande kultur har profeten Muhammad uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil” (s. 34). Det står om ”plikten att föra Islam vidare till det icke-muslimska samhället” och vad de islamiska församlingarnas målsättning är: ”Att skydda muslimer från att glida ur det islamiska sättet att leva. Att aktivt inbjuda till Islam. Att sprida information om Islam.” Om svårigheterna för de islamiska församlingarna att nå målen står följande: ”Det är svårt att få kontakt med nya muslimer eftersom det är svårt att få reda på adresser. Vi hoppas att Invandrarverket kan hjälpa oss, så att islamiska församlingar kan nå muslimer i Sverige.” Vidare står det: ”Många muslimer har fått svenskt medborgarskap, men de känner sig fortfarande som främlingar. Här borde myndigheterna skydda den islamiska minoriteten via lagar, speciellt när det gäller äktenskap, skilsmässor, testamente och vårdnad av barn”(s. 43).
Till skillnad från resten inom Muslimska brödraskapets svenska gren, inklusive Mahmoud Khalfi, var Aldebe mycket tydlig med att här handlar det inte om att integreras, utan om att upprätta shariatowns och att Sverige ska anpassa lagstiftningen till Muslimska brödraskapets politiska tolkning av islam. Inför valet 2006 skickade han brev, Det glömda minoriteten, till alla riksdagspartier och krävde särlagstiftning. Mycket av texten i brevet är hämtat från Att förstå Islam. Det blev ett himla liv. Uppenbarligen finns ingen kvar på SVT som kommer ihåg Aldebe och det stora stödet för demokratin journalister i Sverige på den tiden demonstrerade. Men det var innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och av majoriteten av landets journalister, inklusive SVT, utnämndes till Sveriges enda fiende till demokratin. Aldebe och Stockholms stora moské sopades under mattan och den som kritiserade islamister stämplades som rasist, främlingsfientlig, invandrarfientlig.
Uppdrag gransknings två manliga journalister, reportern Magnus Wennerholm och Per Brinkemo som stod för research, värnar om demokratin och demonstrerar vilken enorm skillnad det är mellan dessa två journalister och Magnus Thoréns totalt tondöva programledarskap under debatten ”Slöjförbud i skolan?” och den lika tondöva redaktionens val av debattdeltagare där de två ansvariga för programmet var kvinnor: Ansvarig utgivare Sofia Dahlström, projektledare Jorun Collin. Research Mirjam Blomkvist, Tove Orrbeck, Fabian Sigurd, Hilda Austin, redaktör Johan Åsard.
Frågan om demokrati var obefintlig, som om shariadoket inte alls skulle representera en protest mot den västerländska demokratin och det fullkomligt vedervärdiga i att lura i barn att det är en islamisk plikt att gömma håret. Det viktiga var att Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg bjöds in som motvikt till Sverigedemokraternas riksdagsledamot för att läsa lusen av riksdagsledamoten, inte för att diskutera shariadok på barn. Lindberg talade om vuxna kvinnors valfrihet och hur Sverigedemokraterna vill inskränka den. Det viktiga var också att bjuda in en representant som käftade emot en ambassadör för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime och som också pratade om vuxna kvinnor.
Det märkliga är att programmets redaktör Johan Åsard enligt Wikipedia gjorde dokumentären Hederns pris om mordet på Pela Atroshi, som hedersmördades 1999, som om hedersförtryck inte längre skulle vara aktuellt i Sverige och det inte skulle finnas tillstymmelse till koppling mellan heder och shariadok på barn.
Wennerholms och Brinkemos program 2006 inleds med Aldebes brev till riksdagsledamöterna inför valet 2006 om särlagstiftning. Man får också veta vad Aldebe sagt i Sveriges Radio 1999 om kvinnans plats. Socialantropolog Aje Carlbom intervjuas om islamism, eller politisk islam, och om Aldebes krav och säger att det handlar om apartheid inom nationalstaten. Programmet belyser Socialdemokraternas nära samarbete med Sveriges muslimska råd, Ola Johansson från Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation som då hette Broderskapsrörelsen intervjuas. Ola Johansson lyfter fram Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutbs bok Social Justice in Islam och kallar den en klassiker. Qutb (hängd 1966) skrev också glödande hatiskt om judar, vilket Johansson inte nämner. Salam Karam berättar hur han efter artikeln i Expressen kontaktades av Ola Johansson som till varje pris inte ville ha en öppen diskussion om meningsskiljaktigheter mellan islams trosfränder och ansåg att Salam Karam skulle ha kontaktat Broderskapsrörelsen innan han skrev artikeln. Ola Johansson kontaktade också Expressen.
Aldebe ska ha uppmanat moskéns besökare att rösta och att lägga sin röst på Socialdemokraterna inför valet 2002.
Programmet tar upp svårigheterna för kvinnor att få skilsmässa och mulla Khalfi, som presenteras som chef för moskén, säger att man inte enbart kan lyssna på kvinnan utan måste kontakta mannen, även om kvinnan säger att hon blivit misshandlad av mannen. Man tar också upp hedersmord i programmet och Mahmoud Aldebes inställning. Här är en bild på islamisten Helena Benaouda, numera Hummasten, som i studion intervjuas efter programmet iförd Muslimska brödraskapets uniformspersedel shariadoket och med sin uppenbarelse demonstrerar sitt totala förakt för den västerländska demokratin.
Man måste koppla hennes uppenbarelse till Muslimska brödraskapets antidemokratiska och kvinnofientliga texter hon under ledning av Mahmoud Aldebe översatte till svenska i tidskriften Salaam – Islamisk tidskrift, som grundades 1986. Helena Benaoudas underminering av den svenska demokratin, upprättandet av shariatowns och förtrycket av flickor kan inte överskattas.
Hanna Stjärne: Här har du ett uppdrag för SVT:s grävande journalister. Islamisten Helena Hummasten som i decennier varit skattefinansierad agent för undermineringen av den svenska demokratin. Gräv fram hur många skattekronor som finansierat hennes liv i Sverige.
Det är en avgrund mellan Wennerholm och Brinkemos program, Evin Rubars Slaget om muslimerna och ”Slöjförbud i skolan?”. Det är som om islamister skulle ha gått upp i rök, trots den massiva invandringen sedan programmen sändes och trots korankravallerna under påsken, som ju var en demonstration mot polisen och därmed mot den svenska demokratin. Tack vare denna tystnad hos SVT har Muslimska brödraskapet kunnat kassera in hundratals miljoner skattekronor, inte minst via de muslimska friskolorna, Ibn Rushd, som ju Helena Hummasten varit förbundsordförande för, och biståndsorganisationen Islamic Relief, där hon också har suttit i ledningen.
Mahmoud Khalfi från Tunisien
Mulla Khalfi är mäkta stolt över att landets politiker besöker Stockholms stora moské. Här är ett klipp ur Wennerholms och Brinkemos program om ett besök av Socialdemokraternas partiledare Göran Persson tillsammans med Mahmoud Aldebe och Mahmoud Khalfi.
Efter Wennerholms och Brinkemos program 2006 och Evin Rubars program 2009 kunde Muslimska brödraskapet i många år verka som vilka oskyldiga ”muslimer” som helst som ägnar sig åt ”folkbildning”. Sedan kom två händelser slag i slag. Två smällar de fortfarande inte har hämtat sig från. MSB-rapporten i februari 2017 om Muslimska brödraskapets svenska gren och uppstickaren islamologen Sameh Egyptsons grävande i vartenda svenskt och arabiskspråkigt arkiv där Muslimska brödraskapets svenska gren lämnat spår. Och spåren är många.
Ända sedan Jan Hjärpe på 1980-talet utnämndes till Sveriges första professor i islamologi har Muslimska brödraskapets aktivister inlemmats i kollektivet ”muslimer” som till varje pris ska utmålas som offer och beskyddas. Hjärpes lärjungar, de nuvarande islamologerna, har följt i hans fotspår. Det har varit viktigare att undervisa studenterna om ”islamofobi” och brännmärka kritiker av islam och islamister som ”islamofober”, ”rasister”, ”främlingsfientliga” än att lyfta fram hur islamister och demokratifientliga tolkningar av islam underminerar demokratin.
Därför är det inte konstigt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) hösten 2016 gav terrorismforskaren Magnus Norell, som stod fri från de svenska universitetens religionsvetenskapliga institutioner, uppdraget att leverera en första kunskapsöversikt över Muslimska brödraskapet i Sverige. Han tog kontakt med socialantropolog Aje Carlbom och Pierre Durrani, som varit medlem i Muslimska brödraskapets svenska gren och som studerat vid samma internat i Frankrike som mulla Khalfi utbildats vid: IESH (Institut Européen des Sciences Humaines) Château-Chinon, vilket Khalfi på moskéns hemsida skriver att han studerat vid, dock nämner han inte att internatet drivs av Muslimska brödraskapet. Kunskapsöversikten publicerades i februari 2017.
SVT gav Muslimska brödraskapet tolkningsprivilegiet.
Hanna Stjärne: Det är den här upprörande skandalen jag skriver om i det här och det här och det här och det här blogginlägget riktade till dig när du och Anne Lagercrantz 2017 lät SVT-nyheter gå Muslimska brödraskapets ärende i stället för att sätta demokratin främst. Jag skrev inläggen våren 2021 i samband med att ledarskribenten Per Gudmundson i nättidningen Bulletin efterlyste ett vuxet samtal om islam.
Ditt svar: SVT ska göra en nyinspelning av Vi på Saltkråkan. Du visste exakt vad du skulle göra för att styra intresset bort från ditt oansvariga, för att inte säga odemokratiska, agerande till en svensk klassiker som engagerar i princip hela Sverige.
Det vuxna samtalet om islam lyser fortfarande med sin frånvaro inom SVT, trots att det borde vara ett av de allra viktigaste samtalen som rör Sverige, vilket inte minst korankravallerna under påskhelgen vittnar om.
MSB:s kunskapsöversikt var rena bombnedslaget i Muslimska brödraskapets läger, bland annat för att broder Abdirizak Waberi och broder Omar Mustafa nämndes vid namn. Aktivisterna gjorde allt de kunde för att få bort kunskapsöversikten från MSB:s hemsida. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige redogör jag för den intensiva verksamheten, inklusive islamisten Helena Hummastens aktivism, hon var då Ibn Rushds förbundsordförande och ljög som en borstbindare.
Trots SVT:s uppbackning har kunskapsöversikten fått effekt och gjort att vissa kommuner dragit in offentliga medel till Ibn Rushd. Kunskapsöversikten är en ständig nagel i ögat på Muslimska brödraskapet, aktivisterna gör fortfarande allt de kan för att misstänkliggöra den. För att få loss pengar, för att kunna bada i offentliga bidrag.
Den andra smällen, eller bombnedslaget om man vill, är uppstickaren Sameh Egyptson som inte följt Jan Hjärpes linje att till varje pris skydda islams trosfränder från kritik, hur odemokratiskt de än agerar. Egyptson, född och uppvuxen i Egypten, kom i kontakt med Muslimska brödraskapets verksamhet då han studerade vid Kairos universitet och insåg att rörelsen främst var en reaktionär politisk rörelse, inte religiös. År 1990 kom han till Sverige. Så småningom skrev han in sig vid Lunds universitet och studerad islamologi. Han skrev in sig som doktorand för evigheter sedan med syftet att skriva en avhandling om interreligiösa relationer, ett ämne han snart insåg inte ledde någon vart och la avhandlingsarbetet på hyllan. I stället publicerade han tre böcker om Muslimska brödraskapet i Sverige: Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West ”Case – Sweden” (2018), som blivit två böcker på svenska: Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020) och den ovan nämnda Bosättningen. Dessutom har han skrivit mängder med debattartiklar om Brödraskapets verksamhet i Sverige.
Bland annat skrev han 30 maj 2016 en debattartikel i Dagens Samhälle, ”Politikernas besök till vissa moskéer misstolkas”, där han översatte en text Mahmoud Khalfi skrivit i Tunis News på arabiska. Khalfi beskriver Stockholms stora moské ”som ett vallfärdsmål för politiker och tjänstemän, bland annat av kungaparet, två regeringschefer och flera ministrar och dussintals parlamentariker”. Vidare: ”Ett viktigt genombrott i frågan om hanteringen av politisk islam var när Mehmet Kaplan valdes till den svenska riksdagen 2006, omvaldes 2010, och blev gruppledare för Miljöpartiet i riksdagen”.
Khalfi skriver att ”Sverige har varit ett föregångsland i en normalisering av förbindelserna med islamisterna, både på gräsrotsnivå genom officiella kontakter med det civila samhällets organisationer och islamiska institutioner som är kända för att tillhöra det Muslimska brödraskapets ideologiska skola”. Samt: ”Islamiska förbundet i Sverige, som viktigast av dessa institutioner, äger Islamic Centre och Stora moskén i Stockholm”.
Muslimska brödraskapets aktivister, inklusive deras två torpeder från Socialdemokraternas Broderskapsrörelse, som bytt namn till Tro och Solidaritet, Anna Ardin och Mattias Irving, har gjort allt de kunnat för att få tyst på Egyptson. Det de främst siktar in sig på är anklagelser om att Egyptson inte översätter vissa arabiska ord korrekt.
Här är en debatt mellan mulla Khalfi och Sameh Egyptson
i samband med Arabiska bokmässan i Malmö april 2019, en debatt som fortsatte efter den officiella paneldebatten.
Mulla Khalfi: Det var inte så smart att via bulvaner lägga upp den anonyma bloggen ”Tankesmedjan Fenix” och låtsas att den skulle värna om demokratin. Bloggen var hur avslöjande som helst. Kritik av MSB-rapporten och kritik av Sameh Egyptson. Den ledde rakt in till din rörelse. Jag kritiserar bloggen i det här inlägget 29 november 2022 och Maj Martinsson Wiberg skriver i en kommentar vilka som ligger bakom föreningen dit pengar skulle swishas för att stödja bloggen. Bloggen ligger för närvarande nere, det är bara att hoppas att den ligger nere för gott.
Du kommer från Tunisien. År 2003 bjöd din moské in Rashid Ghannouchi, ledaren för Muslimska brödraskapets tunisiska gren Ennahda, tillsammans med salig Yusuf al-Qaradawi (1926–2022), Muslimska brödraskapets chefsideolog efter Sayyid Qutb. Ennahda var förbjuden i Tunisien fram till 2011, Ghannouchi bosatte sig i London och du i Stockholm. Du vet mycket väl att kvinnors beslöjning inte är en islamisk plikt, att efter det att president Habib Bourguiba (d. 2000), Tunisiens första president efter självständigheten, offentligt lyfte bort en kvinnas beslöjning 1956 den kulturella sedvänjan avtog utan att religionen islam försvann. Du vet också att 1981 förbjöds beslöjningen i skolor och offentliga verksamheter och år 2006 på offentliga platser, att polisen hade rätt att kräva att kvinnor avlägsnade beslöjningen, att beslöjningen ansågs som sekteristisk, något som kom utifrån och inte hörde hemma i Tunisien, att beslöjningsförbudet avlägsnades 2011 när Ennahda blev tillåtet igen, att beslöjningen är Muslimska brödraskapets uniformspersedel.
Allt detta vet du, ändå låter du islamisten Mustafa Issa (f. 1987), ordförande för Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), en MB-organisation, tidigare ordförande för SUM, öppet deklarera att det är obligatoriskt för kvinnor att vara beslöjade. På en fråga om det är en stor synd att man tar av sig slöjan säger han på Instagram på ett konto där han kallar sig Koranläsaren:
Hijab, eller slöja, är en del av den muslimska kvinnans resa mot Allah, swt. Det är ett av de tecken som visar på att man prioriterar Allah, swt, Gud alltså, framför något annat! Det är något som är obligatoriskt inom islam och det är självklart en synd att gå ifrån det!
Han ljuger. Beslöjning är inte obligatorisk inom islam. Det står ingenting i Koranen om kvinnors beslöjning. ”Täck era bröst”, står det. Det borde en koranläsare veta. Alla ni inom Muslimska brödraskapet, utom Mahmoud Aldebe som var öppen med era antidemokratiska ambitioner, har satt ljugandet i system. Han fick det hett om öronen efter brevet till riksdagsledamöterna 2006, där han krävde särlagstiftning, och lämnade Brödraskapet 2010. I samband med kritiken mot att Omar Mustafa valdes in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse skrev han i Aftonbladet om förbundet du varit ordförande för, Mahmoud Khalfi:
Lögner, fiffel och båg är vad ni ägnar er åt. Ta bara Granhedsgården AB som du mulla Khalfi var inblandad i. Sameh Egyptson skriver i Bosättningen om fifflet, att Islamiska förbundet inrättade en stiftelse 2013 som med hjälp av Ibn Rushd kunde köpa en andel i företaget. Du var en av medlemmarna i stiftelsens styrelse (s. 131, 166, 167). Samhällsdebattörerna Rebecca Weidmo Uvell och Johan Westerholm kritiserade förgäves hur skattemedel används för att gynna Muslimska brödraskapet och JO-anmälde till slut Folkbildningsrådet.
Mostafa Malaekah
Och nu åter till Mostafa Malaekah. Men först några ord om indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi (d. 1979), som du mulla Khalfi är lika välbekant med som Muslimska brödraskapets grundade Hassan al-Banna. Det är Mawdudi, grundaren av Muslimska brödraskapets tvillingorganisation Jamaat-et-Islami, som förkunnar de ovan nämnda orden: ”Beträffande kultur har profeten Muhammad uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil”, ord som hamnade i er propagandaskrift Att förstå Islam.
Mawdudi ideologiserade Islam och skapade en politisk tolkning av de religiösa urkunderna. Som förebild för sin rörelse hade han den helt opolitiska gräsrotsrörelsen Tablighi Jamaat (TJ) som verkade i Mewat district söder om Delhi och som han besökte tidigt 1939, vilket jag skriver om i det här blogginlägget. och det här som båda handlar om Mawdudi. TJ är en bokstavstrogen sunniislamisk missionerande väckelserörelse med kopplingar till Deobandi. Koranen och profeten Muhammeds liv och leverne gäller som förebild. TJ:s grundare var mån om att rörelsen skulle vara opolitisk och koncentrera sig på att omvända den enskilda individen. Man missionerade på gräsrotsnivå, höll predikningar. Området befolkades av skuldsatta, lågutbildade småbönder som betraktade både den brittiska kolonialmakten och de högre hinduiska kasten som fiender och hade varit rätt så religiöst likgiltiga. Hinduiska omvändelsegrupper var också aktiva i området. Mawdudi imponerades av hur en liten grupp anhängare hade förvandlat det tidigare heterodoxa samhället och skrev i åtskilliga artiklar om hur genomgripande ett samhälle kunde förändras inifrån av en liten hängiven grupp rättrogna aktivister. Det är precis det som pågår i Sverige. Omvandling av samhället inifrån av en liten hängiven grupp aktivister och med hjälp av bland annat Mostafa Malaekahs häften. Tablighi Jamaat startade från noll och är i dag en jätterörelse världen över. Rörelsen är förbjuden i flera länder.
Jag har från mitt allra första blogginlägg 2016 skrivit mängder om Mostafa Malaekah och hans kvinnofientliga texter. Som jag redan nämnt är extremvänstern högerextrema Muslimska brödraskapets främsta försvarare. I det här blogginlägget 14 oktober 2020 och det här blogginlägget 24 februari 2021 skriver jag om att Mostafa Malaekah av Vänsterpartiet i Göteborg utsågs till nämndeman, alltså en högerextremist som aktivt underminerar det demokratiska styrelseskicket genom att förorda pluralistiska rättssystem placeras av Vänsterpartiet rakt in i demokratins hjärta och pulsåder.
När journalisten Sofie Löwenmark gjorde en granskning av de mål Malaekah suttit som nämndeman i beslutade Göteborgs tingsrätt att göra en granskning av Malaekahs texter men lagman Göran Lundahl ansåg att Malaekah enbart sammanställt och skrivit religiösa texter. ”Det finns vad tingsrätten kunnat finna inte stöd i texterna för att nämndemannen själv förespråkar sådana uppfattningar på det sätt som påståtts i media.” Islamisten Mostafa Malaekah skulle alltså inte själv omfatta innehållet i de politiska texter han sammanställt åt Muslimska brödraskapets svenska gren och som publiceras av Muslimska brödraskapet?
Hanna Stjärne: Det är på grund av SVT:s stöd till Muslimska brödraskapet genom att tiga om rörelsens antidemokratiska ideologi och verksamhet i Sverige och utomlands som kunskapen saknas hos landets domstolar.
Så vem är då vänsterpartisten Mostafa Malaekah? I den här artikeln i Dagen 30 september 2003, ”Underblås inte hat mellan muslimer och kristna”, presenteras Mostafa Malaekah som författare och ordförande i Islamiska Mediakommittén tillsammans med Mariam Elbornsson, språkrör för Mediakommittén. Paret är gifta. Hon är läkare. I den här artikeln ”Ynkligt av S att vika sig för hatkampanj” i Göteborgs-Posten 15 april 2013, till stöd för islamisten med en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren Omar Mustafa som ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse, står Mariam Elbornsson som representant för Islamiska Informationsföreningen i Göteborg, samma förening som tillsammans med mulla Khalfis moské publicerat Mostafa Malaekahs skrifter. I artikeln står det:
Det måste i ett demokratiskt land vara möjligt att vara muslim och företrädare för den största muslimska organisationen i Sverige samtidigt som man innehar uppdrag inom Socialdemokraterna.
”Muslim”, ”muslimska organisationen” i stället för islamist och islamistiska organisationen. Vidare står det:
Det är en skrämmande signal till svenska muslimer att den nutida svenska demokratin inte har plats för engagerade representanter från det svenskmuslimska civilsamhället.
”Det muslimska civilsamhället” är Muslimska brödraskapets uppfinning och en förskönande omskrivning av shariatowns.
Det är just parallella shariatowns politiska styre Malaekah skriver om i sina polemiska häften, som avslöjar ett djupt förakt för det demokratiska styret. Jag hade tänkt mer ingående redogöra för innehållet i Malaekahs texter men inlägget är redan långt. Det är Hassan al-Bannas och Mawdudis politiska tolkning av islam som ett allomfattande levnadssätt som styr individens och samhällets liv in i minsta detalj Malaekah beskriver, liksom den turkiska kreationisten Harun Yahya, pseudonym för Adnan Oktar som numera sitter av ett mångtusenårigt (8 658 år) långt fängelsestraff för bedrägeri och sexuella övergrepp. Hans hemsida nämns i versionen från 2007 som jag har, hemsidan går inte längre att nå. Han drev en intensiv kampanj mot evolutionsteorin.
Malaekah presenterar islam i Vad du inte vet om Islam som något diametralt motsatt den västerländska traditionen om en privat övertygelse:
Det är få människor på jorden idag som inte har hört någonting om islam. Ändå förvånas folk ofta när de förstår att islam är ganska annorlunda än vad de trott. För islam är inte som det framställs i västerländska medier. Islam är inte arabisk kultur och inte heller en religion i betydelsen en rent privat övertygelse (eller oftare spekulation) om vår existens.
Bara de raderna borde ha räckt för lagman Göran Lundahl att dra öronen åt sig. Man kunde ha önskat att Göteborgs tingsrätt granskade de internetsidor som Malaekah hänvisar till i slutet av sina skrifter. I den version som Stockholms moské hade på sin hemsida nämns den glödande antisemiten Zaghloul El-Naggars hemsida, som inte längre går att nå. Svenska kommittén mot antisemitism kritiserade Islamiska förbundet när han bjöds in.
Det Mostafa Malaekahs skrifter går ut på är att lära ut den ”rätta”, den ”sanna” tolkningen av islam och få folk att göra sig av med sina kulturella tolkningar som de fört med sig till Sverige och styra dem in i Muslimska brödraskapets fålla.
Jag avslutar med några ord om Högsta förvaltningsdomstolens domar om Skurups och Staffanstorps försök att förbjuda beslöjning i skolorna. Mål 4266-21 och Mål 4120-21 handlar båda om att pröva om kommunernas beslut strider mot lag eller annan författning. Domstolen skriver: ”Prövningen innebär att endast beslutets laglighet och inte dess lämplighet får prövas. Prövningen kan endast utmynna i att beslutet antingen ska stå fast eller att det ska upphävas; domstolen saknar alltså möjlighet att ändra beslutet.” Det saknas lagstöd för kommunernas beslut. Religionsfriheten är absolut och skyddar rätten att utöva sin religion. Den grundlagsskyddade religionsfriheten utgör ett skydd mot ingrepp från staten, kommunerna, regionerna och får inte begränsas. Kläder ingår inte i den grundlagsskyddade religionsfriheten utan omfattas av yttrandefriheten, som går att begränsa genom lag. Riksdagen stiftar lagar.
Det är fritt fram att stifta en lag om att förbjuda beslöjning i skolorna, och inom hela den offentligt finansierade verksamheten för den delen. Men det kommer att möta motstånd. Det finns starka krafter i Sverige att stjälpa det svenska demokratiska styret över ända, det visar motståndet mot Skurups och Staffanstorps försök att förbjuda beslöjning i skolorna och korankravallerna under påskhelgen. Och Mostafa Malaekahs och Muslimska brödraskapets polemiska skrifter och bluff att beslöjning är en islamisk plikt. Liksom alla bluffande salafister som predikar samma sak. Att flickors drömmar om ett självständigt liv och frihet att välja levnadspartner krossas är av noll betydelse för dessa starka krafter.
Jag uppmanar landets politiker och domare att ingående studera Tablighi Jamaats opolitiska gräsrotsrörelse och de politiska konsekvenserna av att enskilda individer anammar den ”rätta” tolkningen av islam och den vägen förändrar ett samhälle inifrån och drar paralleller till Muslimska brödraskapets verksamhet, i synnerhet studieförbundet Ibn Rushd och rörelsens islamiska friskolor.
Och Hanna Stjärne: Bjud in Mahmoud Khalfi, kardinal Anders Arborelius och representanter från Västeråsmoskén till en debatt om shariadok på barn.
1 januari 2023
Mona Lagerström fil dr
