Per Gudmundson, Bulletin, efterlyser ett vuxet samtal om islam. Det är välkommet. Men vi behöver också ett vuxet samtal om vilka som är det största hotet mot vår demokrati, Sverigedemokraterna eller Muslimska brödraskapet (MB)? Hanna Stjärne: Vad håller du på med? Varför är SVT så fixerade vid SD samtidigt som du låter SVT vara vidöppet för MB:s påverkansoperationer? Varför vidareutbildar du inte dina anställda så att de kan föra ett vuxet samtal om islam, SD och MB? Hur ser SVT:s säkerhetsmur mot demokratifientliga påverkansoperationer egentligen ut?

Hanna Stjärne: Muslimska brödraskapet är den i särklass främsta fienden till det som kallas den liberala demokratin. MB är en islamistisk rörelse. Den är skattefinansierad i Sverige. MB:s mål är ett världsomspännande totalitärt rike styrt av deras tolkning av lagverket sharia. Men rörelsen är osynlig i SVT. Varför får politikerna inte lika ettriga frågor om MB av dina journalister som de får om SD?

Vet du skillnaden mellan islam och islamism, mellan icke-våldsam islamism och väpnad islamism? Vet divisionschefen för nyheter Anne Lagercrantz skillnaden? Vet programledaren Anders Holmberg skillnaden? I del 2 diskuterar jag Muslimska brödraskapets demokratifientliga påverkansoperationer och hur du tillåter att de använder SVT som sin propagandakanal. Jag begär också att du i detalj redovisar vilka fortbildningskurser om olika tolkningar av islam du har gått på sedan du blev VD 2015 och vilka fortbildningskurser dina anställda har gått på, i synnerhet Anne Lagercrantz och Anders Holmberg.

Men innan jag går in på Muslimska brödraskapets svenska gren diskuterar jag icke-våldsam islamism och skillnaden mellan mångkultur och ideologin mångkulturalism och behovet av ett vuxet samtal om organiserade religioner. Vad är avskyvärt? Det som står i Bibeln och Koranen? Eller människors kritik av det som står i Bibeln och Koranen?

Per Gudmundson efterlyser 20 mars 2021 ett vuxet samtal om islam med anledning av SVT-programmet ”Sverige möts” 9 mars där Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof sa att islam är ”en avskyvärd ideologi och religion” och den smått hysteriska mediedebatten efter programmet.

Inget är mer välkommet än ett vuxet samtal om islam. Men islam ska inte ges huvudrollen i det samtalet, utan först och främst islams prästerskap, det vill säga imamer, religiösa ledare, aktivister och deras tolkning av islam. Det är tolkningarna och hur dessa tolkningar förhåller sig till det demokratiska styrelseskicket som ska stötas och blötas.

Islam har inte fötter, armar, ben och hjärna. Islam agerar inte. Islam förbjuder inte. Islam tillåter inte. Islam består av en samling texter. Människor har skrivit islams texter. Människor tolkar islams texter. Det är människors tolkningar det vuxna samtalet måste handla om.

Det är skillnad på en privat gudstro mellan den enskilda individen och hans/hennes gud, en gudstro som är just privat, och ett tvingande regelverk som ska styra individens liv in i minsta detalj och som människor, i strid med vår grundlagsskyddade religionsfrihet, kräver att andra ska anpassa sig till.

Islamism är en politisk tolkning av islam och innebär att islam och politik är oupplösligt förenade, att både den enskilda individen och samhället underkastas ett strikt regelsystem byggt på lagverket sharia, som tillämpas på olika sätt, men betraktas som den universella, oföränderliga och eviga lagen. Just därför strider sharia mot den västerländska demokratin där lagstiftningen anpassas i takt med att samhället förändras. Se exempelvis den här texten där Muslimska brödraskapets svenska gren Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) beskrivet sharia, scrolla ner till ”Shariah, Guds budskap och riktlinjer”. Scrolla också ner till ”Kvinnans ställning i islam” och kvinnans plikt att vara täckt när hon vistas utomhus. IFiS sätter upp ett regelsystem individen uppmanas lyda, utan att markera att det handlar om Muslimska brödraskapets tolkning av islam.

Hanns Stjärne: Först den dagen SVT tar sitt ansvar och läser på om de skattefinansierade totalitära tolkningar av islam som frodas i dagens Sverige, och vilka människor som ligger bakom tolkningarna, och ställer landets politiker mot väggen kan vi få ett vuxet samtal om islam.

Det här inlägget handlar om Muslimska brödraskapets totalitära tolkning av islam, eftersom det är den tolkningen jag är inläst på. Och den islamtolkningen är influerad av Benito Mussolinis fascistiska ideologi och Adolf Hitlers nationalsocialistiska och judefientliga ideologi och ska inte finansieras med skattemedel. Det bör varenda politiker i Sverige, inklusive statsminister Stefan Löfven, vara medveten om. Muslimska brödraskapet är en global extremhögerrörelse. Jag kallar den shariapolitiska extremhögern.

Shariapolitiska extremhögern ligger långt, långt till höger om Sverigedemokraterna och alla extremhögerrörelser som någonsin har funnits i Sverige. Muslimska brödraskapet är inte den enda islamtolkningen som hamnar i kategorin shariapolitiska extremhögern. Eftersom det är MB jag är inläst på håller jag mig alltså till den.

Men detta kan jag säga: shariapolitiska extremhögern utgör det främsta hotet mot den svenska demokratin därför att den är systemhotande, den har nästlat sig in i hela den svenska myndighetsapparaten och partiapparaten, inte minst Stefan Löfvens Socialdemokrater.

Denna extremhöger driver dessutom helt öppet ett parallellt rättssystem i Sverige. Och det utan att någon inom det svenska rättsväsendet slår larm om de demokratifientliga konkurrenterna som använder moskéerna som domstolar och både i skriftlig form och på internet sprider propaganda om lagverket sharia och kvinnans juridiska ställning ”i islam”.

När säger en person, säg Justitiekanslern eller någon från domstolsverket eller en riksåklagare de förlösande orden som riktar strålkastarljuset på denna systemhotande verksamhet på samma sätt som polisen gick ut offentligt med att kriminella klaner förekommer i Sverige?

Jag uppmanar alla inom det svenska rättsväsendet att läsa den jemenitiska statsvetaren Elham Maneas bok Women and Shari’a Law. The Impact of Legal Pluralism in the UK

och det hon skriver om shariadomstolar i Storbritannien och hur barn, kvinnor och minoriteter inom minoriteten drabbas och hur deras mänskliga rättigheter ignoreras. Jag lyfter fram Elham Manea i det här blogginlägget, scrolla neråt en bra bit. Shariadomstolar existerar också i Sverige men de går under radarn. Domare, vakna upp! Ni har fått konkurrens!

I tidskriften Respons nr 2 2018 skriver historikern Johannes Heuman i artikeln ”Vad övriga Europa kan lära av erfarenheten av islamism på Balkan” de här tänkvärda orden:

För ett tiotal år sedan besökte jag en moské i Norrköping i samband med den muslimska högtiden eid al-fitr, som avslutar fastemånaden ramadan. Jag var utsänd av TV4 för att göra ett inslag om högtiden och blev varmt mottagen i vad jag minns som en källarlokal med bedjande män med rötter i Mellanöstern, Nordafrika och Balkan. Det var stämningsfullt även för en utomstående. Samtidigt kunde jag inte frigöra mig från tanken att reportaget om de troende männen mest var en pliktskyldig beställning från chefen. Fanns det egentligen något verkligt intresse för att skildra muslimernas situation i Norrköping? Farhågan bekräftades när jag ivrigt skyndade tillbaka till redaktionen med det som jag trodde var ett scoop: en av de tongivande i församlingen förespråkade sharialagar i Sverige [min kursiv]. Den nya vinkeln möttes med kalla handen. Nyhetssändningen avrundades i stället som planerat med bilder på män som ber. Både jag och kanske även representanter från församlingen var besvikna på att konfrontationen aldrig blev av. Den lilla moskén förblev en exotisk kuliss i lokalnyheterna.

Johannes Heuman beskriver hur han av moskén fick en till svenska översatt bok av Muhammed Qutb (stavas Kutub, d. 2014), yngre bror till Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutb (d. 1966), Missförstånd om islam (tryckt 1983), där fientlighet mot västvärlden är ett dominerande drag: ”Muslimer uppmanas förkasta det västerländska samhället, rättssystemet och livsstilen – särskilt kvinnors emancipation och över huvud taget deras rätt att vistas i det offentliga rummet.” Heuman kommenterar: ”Det var för mig obegripligt hur Muslimska brödraskapets idéer hade fått en förankring i Norrköping och likaså hur företrädare obekymrat försvarade dessa dogmer på östgötamål.”

Hanna Stjärne: Inför valet 2022 bör varenda politiker i Sverige av dina SVT-journalister avkrävas svar på hur de ställer sig till att Muslimska brödraskapets svenska gren finansieras med skattemedel. Varför godkänner de miljonrullningen till studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief? Varför delar SST årligen ut miljoner till alla föreningar kopplade till MB? Varför tillåts Muslimska brödraskapet driva friskolor med alla skattemiljoner det innebär till de demokratifientliga ägarna? Här är en bild på Abdirizak Waberi,

som 2010–2014 var riksdagsledamot för Moderaterna och som driver friskolor i Göteborg och som hävdar att islam bara har en tolkning.

Muslimska brödraskapets svenska gren drivs av en liten grupp, förtruppen, som cirkulerar i ledningarna i rörelsens olika föreningar, se det här blogginlägget där jag namnger flera personer och publicerar foton på dem och även visar kopplingen till Mussolinis fascism.

Nyligen avslöjades i artikeln ”Göteborg sätter ned foten mot alla former av stöd till extremism” att Ibn Rushds anställda i Göteborg uppbar direktörslöner i miljonklassen! Att de huvudsakligen ägnat sig åt undervisning i islam och arabiska, som ju inte precis underlättar invandrares integration och förmåga att delta i det demokratiska arbetet som kräver kunskaper i svenska. Muslimska brödraskapet är en extremt västfientlig global rörelse helt inriktad på att skapa islamiska parallellsamhällen i de länder de grundar föreningar i och i slutändan hela landet, inte minst genom att sikta in sig på kontroll av utbildningsväsendet, etablera förskolor, grundskolor, gymnasier, studieförbund (Ibn Rushd), folkhögskolor (Kista folkhögskola).

Mångkultur och ideologin mångkulturalism
Innan jag kortfattat redogör för Muslimska brödraskapets politiska tolkning av islam, en tolkning citatet från Johannes Heuman redan avslöjat, nämner jag några ord om STV-programmet som gav upphov till Per Gudmundsons artikel och mediedebatten efteråt. Programmet var totalförvirrat. Programledaren Magnus Thorén inleder med att programmet ska handla om mångkultur utan att förklara för tittarna vad han menar med mångkultur och utan att redaktionen uppenbarligen inte heller hade förklarat för de medverkande vad SVT:s definition av mångkultur var och att de skulle hålla sig till ämnet. Vissa deltagare talade om ideologin mångkulturalism (kallas även multikulturalism) och andra om ja, vad som helst, och Thorén tycktes inte uppfatta skillnaden. I varje fall förklarade han inte skillnaden för tittarna.

Mångkultur är inget nytt för Sverige, vilket programmet låtsades att det var. Sverige har alltid varit ett mångkulturellt land. Ta bara Skåne och Lappland och allt däremellan. Ta bara den som växte upp ute i marginalerna i ett barnrikehus på Hisingen, talade urgöteborgska som var en klassmarkör, och var tonåring under 1950-talet när Sverige bara hade en radiokanal och en TV-kanal och allt som sändes kom från Stockholm och producerades av medelklassen, liksom veckotidningarna och Fickjournalen. Det var lätt att känna sig som utlänning i sitt eget land, det kan jag intyga.

Hanna Stjärne: Vad är det för människor som befolkar SVT? Tror du verkligen att mångkultur är något som kom med invandringen?

Ideologin mångkulturalism, även kallad identitetspolitiken, stadfästes i Sverige genom propositionen 1975:26, då var du 6 år Hanna Stjärne:

Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Invandrar- och minoritetsorganisationer, som är att anse som riksorganisationer, föreslås få statsbidrag för sin verksamhet. Vidare föreslås att statsbidrag bör kunna utgå till invandrar- och minoritetsorganisationer, trossamfund och svenska organisationer för avgränsade projekt, som främjar invandrarnas sociala och kulturella situation.

Ideologin mångkulturalism innebär enligt propositionen att alla kulturer i Sverige ska betraktas som likställda, ingen skillnad görs mellan ”värdegrund” baserad på en västfientlig totalitär ideologi och en ”värdegrund” fast förankrad i det demokratiska styrelseskicket med en grundlagsskyddad tankefrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, pressfrihet, religionsfrihet, jämställdhet mellan könen, sexuella minoriteters rättigheter.

Finansiellt stöd ges till organisationer. Propositionen stöder alltså gruppidentitet med allt vad det innebär av extrem social kontroll av individer som inte vill tillhöra någon grupp utan ser sig själva som individer med en mångfacetterad personlighet med rätt att välja att ingå i hur många grupper som helst beroende på kynne och omständigheter och att ta avstånd från alla grupper och ideologier de inte gillar. Med andra ord diskriminering av minoriteter inom minoriteten, något som särskilt drabbar flickor, kvinnor och sexuella minoriteter. Gruppidentitet skapar en samling monokulturer som inte bara sluter sig inom sig själva och, särskilt utomeuropeiska, styrs hierarkiskt enligt normer som strider mot den svenska grundlagen utan också konkurrerar med varandra, om statliga medel exempelvis.

Den jemenitiska statsvetaren Elham Manea som jag nämner ovan, nu verksam i Zürich, kallar i boken Women and Shari’a Law länderna i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika) för förmoderna. Invånarna är inte medborgare utan består av etniska grupper där en etnisk grupp styr över de andra. Libanon styrs av flera.

I sin kritik av multikulturalismen ger hon en träffande bild av vikten av att ha gemensamma regler som gäller alla i ett land genom att jämföra med ett fotbollsspel. Hon börjar med det hon kallar ”multiculturalism as a living experience”. På planen finns 22 fotbollsspelare, var och en av dem har en egen livsstil utanför planen, en kan vilja uttrycka sin rebelliska och individualistiska ådra via hårfrisyr, klädstil, kroppstatueringar, piercade öron, näsa, och andra kroppsdelar. En annan kan vara djupt religiös, vilken som helst religion, och följer strikt alla den valda religionens regler. Två diametralt olika personligheter. Men på fotbollsplanen följer de exakt samma regler.

Tänk nu, säger hon, om var och en av de 22 spelarna inte alls vill följa samma spelregler utan var och en spelar efter sina egna regler. Punkaren vill uttrycka sin individualism genom att spela med armbågarna, inte fötterna. Den religiösa säger att han bara spelar utifrån sina religiösa regler och vägrar spela mot alla ateister eller oreligiösa. Han säga att det strider mot hans religion att spela med fötterna och väljer att spela med huvudet i stället.

Föreställ er detta, säger hon, och tala om för mig vilka konsekvenser det får. En sak är säker, det kommer inte att bli några flera världsmästerskap i fotboll. Utan spelregler, inget spel (s. 42).

Det är så multikulturalismen som ”politisk process” har utvecklats till i Storbritannien, förklarar hon. Monokulturer utan kontakt med varandra i stället för ”multiculturalism as a living experience”, en miljö där mångfalden omhuldas, alla välkomnas in i och spelreglerna är givna.

De givna spelreglerna i Sverige är grundlagen.

Syftet med propositionen var alltså att likställa invandrade ”spelregler” med de svenska ”spelreglerna” som ju är grundlagen, men multikulturalismens praktik i Sverige har varit att invandrade ”spelregler”, hur totalitära de än är, upphöjs långt över de svenska grundlagsskyddade ”spelreglerna”, som nedvärderas, förlöjligas, inte anses existera.

Däremot tycks de flesta var överens om att Nordiska motståndsrörelsens ”spelregler” inte är lika mycket värda som de svenska.

Men att islam skulle kunna rymma en oändlig mängd ”spelregler” i strid med de svenska, beroende på människors tolkning av islams texter, tycktes inte föresväva Magnus Thorén, redaktionen bakom SVT-programmet eller debattörerna som efter programmet var så snabba med att slå ner på Richard Jomshofs kritik och den inbjudna Luai Ahmed, som flytt från Jemen där han på grund av sin sexuella läggning, i islams namn, levde under hot om dödsstraff. I Jemen är homosexualitet olagligt och belagt med dödsstraff. Är det så konstigt att han avskyr islam?

I huvudsakligen kristna Uganda försökte parlamentet införa en lag om att homosexualitet skulle vara belagt med dödsstraff, men lagen fick så kraftig kritik från väst att den skrotades. Är det så konstigt om en homosexuell person som flytt från Uganda, där personen levde under dödshot i kristendomens namn, säger att kristendomen är ett hot mot mänskligheten? Skulle det ha blivit en debattstorm?

Nej. Därför att efterdebatten inte handlade om islam utan om Sverigedemokraterna, kättarna inom politikerskrået. Magnus Thorén var mycket snabb med att koppla Luai Ahmed till SD.

Och det är SD vänsterstiftelsen Expo siktar in sig på i artikeln signerad Haris Grabovac, ”SD spänner musklerna inför gräsrötterna”, med stor bild på Richard Jomshof vars uttalande kallas för ”antimuslimsk rasism”. Haris Grabovac ingår numera i Teskedsorden, som jag skriver om i det här blogginlägget, och som bland annat med stöd av Allmänna arvsfonden gör allt de kan för att se till att det aldrig mer blir några världsmästerskap i fotboll, för att använda Elham Maneas liknelse.

Expressens kulturjournalist Anna Hellgrens artikel har rubriken ”Jomshof talar ur skägget om islam”, det är alltså SD även hon skjuter in sig på. Den i islams namn dödshotade flyktingen Luai Ahmed

kallar hon ”internetkrigaren”. Han twittrar flitigt om hur galna svenskarna är som omfamnar islam som ett gosedjur. Någon djupare diskussion om olika ”spelregler” inom islamtolkningen för han inte på Twitter, men han är å andra sidan dödshotad i just islams namn och han sätter inte likhetstecken mellan islam och ”muslimer”. Det är den organiserade religionen islam han tar avstånd från. Det är helt förståeligt att han inte har samma bredd i sin argumentation som akademikern Elham Manela, som både drogs in i MB:s islamtolkning under tonåren i Jemen och sedan ägnat åratals forskning om islamism och skrivit böcker om islamism och MB där hon betonar farligheten i den icke-våldsamma islamismen och kritiserar fixeringen vid den våldsanvändande islamismen.

Anna Hellgren, kulturskribenten, behandlar islam som en monolit och ger i artikeln inte heller sken av att hon kan skillnaden mellan mångkultur och ideologin mångkulturalism när hon kommenterar sociologen Göran Adamsons beskrivning av svenskarna som ”hulkande flagellanter”. Göran Adamson kan verkligen ideologin mångkulturalism. Om Luai Ahmed skriver Hellgren: ”Internetkrigaren Luai Ahmed, som i sin frihetskamp gärna lierar sig med Förintelsekonspiratörer som Ingrid Carlqvist, säger att islam är förkastligt och ett hot mot mänskligheten. Vi borde göra som i Danmark och våga säga det rakt ut. Visst får de mothugg av kvällens mer frihetliga debattörer, men de kommer sällan förbi rollen som städpatrull.”

Om det var någon som var frihetlig i debattprogrammet så var det flyktingen Luai Ahmed, som sa sitt hjärtas mening om det bedrövliga tillståndet i Sverige och svenska politikers oförmåga att hantera västfientliga grupper som stöder sig på islams urkunder.

Hans landsmaninna Elham Manea beskriver i den här intervjun hur Muslimska brödraskapet i samarbete med Saudiarabien tillskansade sig makten över utbildningsväsendet i Jemen då landet var uppdelat i Nordjemen och Sydjemen. Hennes far, agnostisk humanist, var diplomat stationerad i Marocko. När hon var 16 år återvände hon till Jemen tillsammans med sin mor för att gå i skolan där och drogs in i MB:s krets. Detta var 1982 och landet var fortfarande delat i två Jemen. Hon kom från Nordjemen som hon beskriver som en satellitstat till Saudiarabien och styrd av en konservativ stambaserad militärregim. Sydjemen var den enda kommunistiska regimen på Arabiska halvön, samarbetade nära med Sovjetblocket och var fast besluten att exportera sin revolution till Nordjemen och staterna runt Persiska viken. Nordjemen betraktades som muren som höll ställningarna mot kommunismen från söder. Saudiarabien ansåg att religion var bästa motmedlet mot kommunismen och exporterade sin reaktionära islamtolkning till Nordjemen, vilket innebar att under 1970-talets senare hälft den religiösa skolundervisningen genomgick en förändring tack vare att Muslimska brödraskapet och funktionärer som omfattade den saudiska wahhabismen tog kontroll över Utbildningsdepartementet.

Muslimska brödraskapets aktivister var otroligt välutbildade jämfört med de styrande eliterna i exempelvis Saudiarabien och Qatar, länder de flydde till när deras rörelse förbjöds i Egypten i omgångar ända sedan sena 1940-talet, och det var de som byggde upp undervisningen i både Saudiarabien och Qatar.

I Jemen såg tusentals institutioner för båda könen dagens ljus med syftet att indoktrinera ungdomarna, moskéer byggdes, reaktionära imamer predikade, hela den religiösa demografin förändrades i norr. Ungdomar uppmanades att bedriva jihad mot de otrogna soldaterna från Sovjetunionen i Afghanistan. Tusentals rekryterades. MB:s aktivister tilläts predika öppet i skolorna. Manea beskriver hur rekryteringen av henne gick till i hennes skola och innehållet som hon hjärntvättades med. Hur viktigt det var att hon bar hijab för att dölja håret och hur oroad hennes far blev.

Det är en kombination av Saudiarabiens och Muslimska brödraskapets extrema tolkning av islam Luai Ahmed flydde från och varnar för. Han ser den här i Sverige. Och vill inte att den får fotfäste och sprids i Sverige, att Sverige ska gå från att vara ett modernt land till att bli ett förmodernt land styrt av sharialagtexter från 800-talet och 900-talet.

Det har alltid förvånat mig hur gärna svenska journalister, i synnerhet när det gäller islam, skyltar med sin okunnighet, som om de är stolta över att inte veta vad de slänger ur sig. Har Anna Hellgren läst Koranen från pärm till pärm? Kan hon alla hundratusentals ”spelregler” som ryms inom islamtolkningen? Vad kan hon om länder vars hela styre och rättsapparat sker i islams namn och hur befolkningen i dessa länder behandlas? Hur flickor och kvinnor behandlas? Hur sexuella minoriteter behandlas? I Iran hängs bögar från lyftkranar. I andra länder knuffas de från höga byggnader. Luai Ahmed säger att han kommer från Jemen där sharialagstiftning gäller och människor som kritiserar islam dödas.

Och här i Sverige ställs de vid skampålen.

Luai Ahmed kritiserar till skillnad från Anna Hellgren just ideologin mångkulturalism och hur den konstanta nedvärderingen av de svenska ”spelreglerna” och oviljan att försvara dem har skapat parallellsamhällen som liknar det samhälle han flydde från. Han hade ju skäl att fly. Och uppenbarligen vill han inte fly från Sverige också.

Har Magnus Thorén läst Koranen från pärm till pärm? Det borde redaktionen ha uppmanat honom till innan programmet sändes med tanke på att Luai Ahmed var inbjuden. Han var knappas inbjuden som representant för en bokstavstrogen tolkning av Koranen, som ju är späckad med utfästelser om de hemska plågor som väntar ”otrogna”. Vilket ju är majoriteten av Sveriges befolkning.

Luai Ahmed är en tillgång för Sverige. Lyssna på honom. Han vill Sverige väl.

Ett vuxet samtal om islam, eller snarare ett vuxet samtal om organiserade religioner
Åter till Per Gudmundsons efterlysning av ett vuxet samtal om islam. Först vill jag säga att Per Gudmundson i många år gjorde en enastående insats när han på sin blogg bokförde islamisters aktiviteter i Sverige. I sin artikel i Bulletin kritiserar han Moderaternas partiledare Ulf Kristerssons fördömande av Jomshofs uttalande: ”Hård kritik mot våldsbejakande islamism eller andra former av fundamentalism är mycket berättigad. Men att kalla världsreligionen islam med 1,8 miljarder utövare för ’avskyvärd’ är helt enkelt avskyvärt”, sa Kristersson.

Är det lika avskyvärt att säga att kristendomen, som har ännu fler utövare, är avskyvärd? Vad anser Kristersson om filosofiprofessor Ingemar Hedenius (d. 1982) kritik av den kristna läran som kom som en skräll 1949 och influerade en hel generation kulturverksamma som ersatte tron på ett övernaturligt väsen med tron på förnuftet? I årtionden efter det att Hedenius bok kom kunde man höra kommentarer som att ”religiösa hör röster och borde uppsöka psyket” eller ”jag har två söner, den ena är präst, men den andra är normal”. Hedenius var en flitig debattör, vad jag vet kallades han aldrig rasist, inte heller gjorde kulturskribenter och politiker allt för att tysta honom. Tvärtom. Han och statsvetarprofessor Herbert Tingsten var dåtidens två intellektuella giganter. Båda avskydde totalitära ideologier. De hade ju bevittnat vad andra världskriget ställt till med.

Under 1960- och 1970-talen skanderade marxist-leninister, stalinister, maoister, pol-potister, KFMLr-are med mera med mera ”religion är opium för folket”, som de lärt av Karl Marx.

Vad anser Kristersson om ateismens nutida ”fyra ryttare” professorerna Richard Dawkins och Daniel Dennetts, journalisten Christoffer Hitchens (d. 2011) och författaren Sam Harris kritik av kristendomen? Är deras kritik också avskyvärd? Richard Dawkins är evolutionsbiolog och beskriver ur ett vetenskapligt perspektiv människans ursprung, en beskrivning som starkt avviker från Bibelns skapelseberättelse om att Gud skapade ”människan av jord från marken och blåste liv genom hennes näsborrar så att hon blev en levande varelse” och när mannen försänkts i dvala ”tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött” och byggde en kvinna av revbenet (1 Moseb 2, 7–22). I Koranens skapelseberättelse skapade Gud människan av ”den finaste lera” (sura 23). Richard Dawkins håller inte med. Han kallar Gud ett fantasifoster.

Christoffer Hitchens sa: Religionen förgiftar allt.

Den amerikanska homosexuella författaren Gore Vidal (d. 2012) sa att monoteismen är den värsta olycka som drabbat mänskligheten.

Är det också avskyvärt?

Att, som Kristersson, åberopa ett klumptal på antalet utövare har samma dignitet som uttalandet att Sverige har tio miljoner protestanter och alla kan rabbla Martin Luthers lilla katekes utantill. För Sverige räknas väl till den protestantiska kristna världen i översikter över antalet utövare av världsreligionerna? Och man går väl efter antalet invånare i landet? För bakom talet 1,8 miljarder ligger väl knappast besked från var och en av de 1,8 miljarderna att de utövar islam, eller tror på islams lära? Om helvetet bland annat.

Gudmundson kritiserar även Moderaternas gruppledare i riksdagen Tobias Billström kommentar: ”Islamister är ett stort och allvarligt problem. Islam är en religion som inte är ett problem i sig.”

Gudmundson svarar: ”Islam är en religion med problem.”

Det är samma sak som att säga att en samling texter har ett problem.

Gudmundson refererar till forskningsrapporter om det ekonomiska tillståndet i islamdominerade länder. Men det är ju inte islam som ligger bakom problemen utan uttolkarna av islam, alltså människor, maktlystna människor. Det styrande skiktet i länder där islam och politik är sammanbundna håller befolkningen i ett järngrepp. Barn indoktrineras från födseln. Religiösa ledare tar sig friheten att i TV utfärda dödsdomar mot människor som kritiserar islam. En pöbelhop tar sig friheten att lyncha människor som på internet kritiserar islam. Det är väl inte konstigt om under sådana förhållanden ”tilliten, smörjmedlet i ekonomin och i den demokratiska utvecklingen, är lägre i muslimskt dominerade länder” än i protestantiska där det råder åtskillnad mellan religion och politik och det inte finns någon blasfemilag.

Och vad gäller de negativa konsekvenserna för fostret av att gravida kvinnor fastar under ramadan är det inte heller ”islams” fel utan det sociala trycket från omgivningens människor som påbjuder fasta.

Vi kan se det här i Sverige.

Hanna Stjärne: Journalisterna är överförtjusta i att berätta om fastande islamtroende, som om alla människor som kommer från islamdominerade länder verkligen vill fasta under ramadan. Berätta i stället om alla, både barn och vuxna, som mobbas för att de inte fastar under ramadan eller känner sig tvingade att fasta för att inte bli mobbade. Berätta för oss om den stränga sociala kontrollen och mobbarkulturen i de islamdominerade parallellsamhällena. Det är just SVT som kan göra livet lättare för dessa människor, eftersom de ju riskerar hot, våld utstötthet om de vägrar lyda och berättar offentligt om det.

Berätta om den 40 dagar långa kristna fastan från askonsdagen fram till påskafton och hur den efterlevs i Sverige. Jag kan berätta att askonsdagen var viktig för somliga religiösa i USA på 1960-talet. När den judiska ståuppkomikern Lenny Bruce ställdes inför rätta i Chicago måndagen 18 februari 1963, kallad The Ash Wednesday Trial, kom de tolv jurymedlemmarna, de två åklagarna och domaren på askonsdagen 27 februari till rätten med ett kors målat av aska i pannan. Även Lenny Bruces advokat var jude. Domaren insåg det olämpliga och avlägsnade sitt eget kors och uppmanade jurymedlemmarna att följa hans exempel.

Gudmundson summerar: ”Det tycks, i korthet, ha praktiska effekter vad invånarna i ett samhälle tror på.”

Faktum är att det har avsevärda praktiska konsekvenser för invånarna vad landets politiska ledning tror på. Religionsfrihet eller religionstvång. En mur mellan religion och politik eller en sammantvinnad tråd. Och fängelse, piskrapp, tortyr, död för den som inte böjer sig.

Vi hade en gång en sammantvinnad tråd som luckrades upp, fastan försvann ganska tidigt. Nu är vi på väg mot en sammantvinnad tråd igen, inte med Luthers tolkning av kristendomen den här gången, som ju var att lyda den världsliga härskaren, utan en sammantvinnad tråd där uttolkarna förkastar lagar stiftade av människan, det vill säga förkastar den världsliga härskaren som i det här fallet är regering och riksdag valda av folket och de lagar denna församling stiftar.

Gudmundson refererar till studier av hur invånare i islamstyrda länder förhåller sig till sharialagar och att stödet i vissa länder är stort. Det har gjorts en studie i Danmark där 76 procent av dem som definierade sig som islamtroende ville att det skulle bli förbjudet att kritisera islam, vilket Luai Ahmed i programmet säger är sharialagstiftning. En studie borde snarast göras i Sverige så att vi får kunskap om hur stor procentandel av befolkningen som definierar sig som islamtroende vill att sharialagar införs så att vi vet vad vi har att förhålla oss till och hur svenska politiker bör agera.

Hanna Stjärne: Det är dags för SVT att sluta prata om islam. Spräng sönder ordet islam, på samma sätt som ordet kristendom sprängts sönder, håll upp varenda flaga i ljuset, namnge gruppen/sekten bakom flagan, namnge tolkningen av islam och hur tolkningen förhåller sig till vår grundlag, namnge de ledande människorna bakom varenda flaga. För flagorna är många i Sverige. Och de demokratifientliga ska inte finansieras med skattemedel. Fortsättning följer.

28 mars 2021

Mona Lagerström fil dr

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.