Hurra, nu är det 1 februari igen! Internationella shariadokets dag (tidigare kallad Internationella hijabdagen)! Den nionde i ordningen sedan 2013. Vi, den svartbruna förtruppen, Mussolinis och Hitlers stolta arvtagare, välkomnar alla kvinnor att i solidaritetens namn drapera sig i Muslimska brödraskapets uniformspersedel

Jodå, vår högt ärade grundare Hassan al-Banna (1906–1949), som etablerade Muslimska brödraskapet 1928 i Egypten, hade kontakt med både Benito Mussolini och Adolf Hitler, som han beundrade kolossalt, vilket vi återkommer till. Först lite om shariadoket eftersom det ju är shariadokets dag. Även om Internationella shariadokets dag är en strålande inrättning vill vi betona att det inte står någonstans i Koranen att kvinnor ska täcka håret. Det är på vårt initiativ som kvinnor och småflickor i dag världen över bär just shariadoket.

Vi vill ha kredd.

Tror ni oss inte så titta på det här klippet från 1966 där Egyptens brutala diktator Gamal Abdel Nasser (d. 1970), samma år som han lät avrätta vår stora shariaideolog Sayyid Qutb (1906–1966), berättar för en skara anhängare att det första Muslimska brödraskapets nya ledare ville att han, alltså Nasser, skulle göra när Nasser, med vår medverkan, tagit makten 1952 i Fria officerarnas kupp och störtat kung Farouk var att Nasser då de träffades 1953 för att diskutera ett samarbete skulle stifta en lag att alla kvinnor måste bära hijab utomhus och åhörarna inte förstod vad Nasser sa utan han fick översätta till sjal. Sedan var de oförskämda nog att skratta och ropa att den nya ledaren själv kunde ta på sig en. Nasser sa att han svarade, att eftersom ledaren inte kunde få sin dotter, som läste medicin, att ta på sig en sjal, hur förväntade han sig då att Nasser, ensam, skulle kunna få 10 miljoner kvinnor att bära sjal? Ännu mer skratt.

Vi återkommer till bruket av ordet hijab, som är en arabisk variant av ordet purdah på Indiska halvön och som betyder förhänge, avskildhet. Vi föredrar beteckningen shariadoket framför hijab eftersom vi jämför plagget med nunnedoket. Jämförelsen med nunnedoket har vår broder Mostafa Malaekah skrivit om i flera dokument på svenska som finns på internet och i varenda moské i Sverige. Små behändiga häften som får plats i fickan. Vi vill med shariadokets speciella stuk markera var i världen vår religion har sitt upphov. Se exempelvis denna bild på vår högt värderade syster Helena Benaouda Hummasten, finländsk konvertit, som gjort en enastående insats när det gäller spridningen av shariadoket i Sverige. Ingen kan missta sig på varifrån vi hämtat inspiration.

Som nämnts så står det ingenstans i Koranen att kvinnor ska täcka håret. Människor har i alla tider anpassat klädseln till rådande väderlek på platsen. Islam uppstod på den Arabiska halvön och den består av öken, öken, öken. Ingen vettig beduin gav sig ut i öknen utan att skydda sig mot sandstormarna, man som kvinna. Islam är en uppenbarelsereligion. Enligt den islamiska traditionen nedsände Allah Koranen styckevis och delt till profeten Muhammed (570–632) via ärkeängeln Gabriel med början när Muhammed var fyrtio år och tyckte kanske inte att det var nödvändigt att tala om för en vuxen man vilka huvudbonader som passade sig bäst för ökenvädret, särskilt som Muhammed innan han blev profet enligt traditionen ska ha arbetat som ledare för kamelkaravaner i första hustrun Khadidjas handelsföretag i Mekka.

För att riktigt demonstrera att det är vi som, med hjälp av saudiska oljepengar, har spridit shariadoket över hela världen sedan 1970-talet ger vi en liten historisk tillbakablick. Hur kvinnor och män har klätt sig under årtusendena skiftar från region till region och från århundrade till århundrade. Arkeologerna är nyckeln till äldre tiders seder och bruk. Det är arkeologerna som gräver fram hur folk för över tre tusen år sedan bodde, hur de klädde sig, prydde sig, brev regenterna skrev till varandra på lertavlor, lagar som nertecknades på lertavlor med mera med mera. Det är just det som hände för tre tusen år sedan som är viktigt när det gäller lagstiftad beslöjning av kvinnor. Här är till exempel den år 1912 framgrävda bysten av Nefertiti, drottning i Egypten på 1300-talet fvt.

Egyptiska kungligheter bar kronor av olika slag, som den magnifika kronan Nefertiti bär. Både män och kvinnor ska ha rakat av håret för att hålla lössen borta och bar peruker, särskilt det övre skiktet. Det är oftast de välbärgade skikten som lämnar spår efter sig. Bilder från det gamla Egypten visar att män och kvinnor bar ungefär samma kläder och huvudbonader och att kvinnor inte döljer ansiktet.

Ungefär två hundra år efter Nefertiti regerade den assyriska krigarkungen Tiglatpileser I (1114–1076 fvt) i området som kallas den bördiga halvmånen (Mesopotamien mellan floderna Tigris och Eufrat, nuvarande Irak). Hans lagsamling heter Medelassyrisk lag (MAL). Tiglatpileser är upphovet till den första kända kodifierade lagen, MAL § 40, om kvinnors beslöjning, en lag som gör skillnad på ärbara kvinnor och icke-ärbara och det är den lag man kan säga är föredömet för shariadoket som vi har promotat via vår framgångsrika global modest fashion industry, tack vare Islamic finance som broder Ahmed al-Najjar är upphovet till och som har sin begynnelse i Egypten 1963, alltså redan under Nassers tid, fast då hemligt förstås och när det uppdagades att vi låg bakom banken stängdes den ner. Men år 1976 övertalade Najjar en saudisk prins att satsa på vår finansidé och prinsen la grunden till islamisk finans med banken Faisal Islamic Bank of Egypt (FIBE) som gjorde det möjligt för oss att sprida vårt budskap och spela en central roll i islamiseringen av Egypten och grannländerna och sedan resten av världen och med shariadoket som det yttre tecknet på framgångarna.

Vi vill ha kredd.

Lertavlorna som beskriver Medelassyrisk lag (MAL) grävdes fram av Tyska orientsällskapet i början av 1900-talet i Assyriens huvudstad Assur och finns på Vorderasiatisches Museum i Berlin. Här visar vi den lite skadade lertavlans båda sidor.

Den österrikisk/amerikanska kvinnohistorikern Gerda Lerner diskuterar i The creation of patriarchy (1986) § 40 och menar att uppdelningen i beslöjade ärbara och obeslöjade icke-ärbara kvinnor har med prostitutionens framväxt i Mesopotamien att göra och att det blev viktigt att utomhus visa skillnaden. Vi går inte närmare in på tempeltjänarinnornas heliga sexverksamhet. Runt 1500 fvt ska prostitutionen ha varit väl etablerad och en möjlig inkomstkälla för de fattigas döttrar, säger Lerner. I takt med att den förmögna klassen befäste sin ställning blev döttrarnas oskuld en riktig skattkammare för familjen, som alltefter sin plats i den sociala hierarkin kunde bestämma brudprisets storlek. Enligt mesopotamisk lag redan före MAL tillhörde en kvinnas fortplantningsorgan mannen (den äkta mannen, fadern eller annan manlig släkting). MAL § 40 gjorde det till ett brott mot staten att antasta en beslöjad kvinna eftersom mannens rättigheter var lagstadgade. Att antasta en beslöjad kvinna innebar att mannen drabbades om hans hustru eller dotter eller kvinnlig släkting under hans beskydd antastades. Fanns det ingen man så fanns det heller inget brott.

En icke-ärbar kvinna, alltså en prostituerad eller slavinna, kunde släpas till domstol om hon var beslöjad utomhus eftersom hon försökte dölja sin sociala ställning. Slavinnor kunde ha synliga tatueringar. Straffet för icke-ärbara kvinnor som låtsades att de var ärbara var hårt. Rätten hällde beck över den prostituerade kvinnan som måste raka av sig håret för att få bort becket och kunna börja arbeta igen. Straffet för en slavinna var ännu hårdare, rätten skar av hennes öron. Ärbara kvinnor som inte var beslöjade straffades inte. Men de kunde ju riskera att bli antastade.

Det sägs att Koranens sura 33, vers 59, ”Profet, säg till dina hustrur och döttrar och de rättrognas kvinnor att de svepa sina kläder omkring sig! Det är det bekvämaste sättet för dem att bliva igenkända, så att de ej förorättas”, nedsändes till Muhammed efter det att några av hans hustrur i sommarhettan, och kanske av påträngande naturbehov, gått lättklädda utanför moskéområdet till en lämplig plats att uträtta sina behov hade blivit antastade i tron att de var prostituerade. Suran är från Muhammeds tid i Medina eftersom det står hustrur i pluralis. I Mekka var han, enligt den islamiska traditionen, enbart gift med Khadidja och där fanns inget moskéområde. Att täcka sig innebär här att svepa ytterplagget jilbab om sig.

Seden att enligt Tiglatpilesers lag dölja ansiktet spred sig och gav upphov till mängder med kulturella variationer som kunde förvandlas till religiösa normer. Handelsförbindelserna var livaktiga. På de områden som nu ingår i Förenade Arabemiraten vid Persiska viken fanns runt Tiglatpilesers tid, förutom alla nomadstammarna, skickliga båtbyggare och köpmän som bedrev handel med Mesopotamien, berättas det i TV-dokumentären Emiratens rika historia. Det har arkeologer slagit fast. Det pågår omfattande arkeologiska utgrävningar i Förenade Arabemiraten, till skillnad från i Saudiarabien. Här är ett foto på hur emiratkvinnor kunde dölja ansiktet. Det svarta floret har stora likheter med sorgflor som västerländska änkor kunde bära vid begravningar.

Så här kan en emiratkvinna se ut i dag, det vill säga inte skilja sig från exempelvis Helena Benaouda Hummasten.

Vår grundare Hassan al-Banna

var en varm anhängare av kvinnors anständiga klädsel. Han såg med avsmak på de europeiska kvinnornas vulgära halvnakna uppenbarelser, kvinnor som blev fler och fler i Egypten och lockade egyptiska kvinnor att apa efter dem. Liksom överallt i världen var klädseln en statusfråga. Ju högre status en familj hade i Egypten desto mer täckta var familjens kvinnor och desto mer hölls de inomhus, oberoende av om de tillhörde den judiska, kristna eller islamiska religionen. Visade de sig utomhus var de täckta i svarta sjok från topp till tå som dolde alla kvinnliga former och ansiktet betydligt mer strängt än emiratkvinnorna på bilden ovan. Sedan fanns det ju de familjer som kallade sig progressiva, de som ville likna européerna. Deras kvinnor gick barhuvade på universiteten, ja, som den nya ledarens dotter som läste medicin och som Nasser gjorde narr av i det där talet. Enligt källorna kunde man på universiteten se vilka som tillhörde systrarna på den vita sjalen de bar.

Systrarna var betydligt färre än de manliga bröderna på universiteten. I rörelsens begynnelse pågick faktiskt en diskussion om systrarna skulle vara beslöjade eller inte. Det står ju inte i Koranen och Koranen är vår lag. Ordet hijab kopplas inte i Koranen till kvinnors hår. Det gör i stället ordet khimar som betyder sjal. Hijab används i Koranen som beteckning på avskildhet, exempelvis i sura 33, vers 53, där troende, när de behöver vända sig till profetens hustrur för att be om något, uppmanas tala till dem från andra sidan ett förhänge.

Islamiska rättsexperter har aldrig hävdat att kvinnor enligt Koranen ska dölja ansiktet och leva i avskildhet, säger forskaren Gertrud Stern. Korantolkarna däremot, som ju bodde i Bagdad, där seden att beslöja ärbara kvinnor funnits i ett och ett halvt årtusende, har haft en annan uppfattning. Tyvärr finns inga arkeologiska fynd som ger oss påtagliga bevis på hur kvinnor var klädda på Arabiska halvön under Muhammeds tid. Inga arkeologiska fynd alls från Mekka eller Medina så som från gamla Egypten och Mesopotamien. Och numera Förenade Arabemiraten. De exemplar av Medinas författning som skrevs när Muhammed flyttat dit från Mekka finns inte i original och är därför inget arkeologiskt säkrat fynd som går att datera till 622 och har därför inte den tyngd arkeologiska fynd har.

På 1970-talet började det hända saker i frågan om kvinnors beslöjning. Vi fick stor hjälp från Indiska halvön av journalisten och den vassa shariaideologen Sayyid Abu al-Ala Mawdudi

(1903–1979) som år 1941 grundade Jamaat-e-Islami, en systerorganisation till oss. Redan 1935 skrev han en serie artiklar om kvinnans natur och kvinnans plats i hemmet som han sammanställde och publicerade i en bok 1939 på urdu. År 1972 publicerades en engelsk översättning som fick titeln Al-Hijab Purdah and the status of woman in Islam. Här förstår man att hijab betyder samma sak som purdah, att kvinnor ska hålla sig inomhus och inte göra något väsen av sig och om de nödvändigtvis måste gå utanför hemmet ska så lite som möjligt av dem synas.

Mawdudis bok blev en stor framgång i Indien och Pakistan (som bildades 1947 efter Indiens delning). Boken trycktes i nya utgåvor tretton gånger enligt översättarens Introduktion 1972 och ska ha influerat mängder med människor i den indisk/pakistanska bokläsande befolkningen om de gudomligt sanktionerade naturlagarna som definierar relationen mellan män och kvinnor och bevisar hur fel Väst har med sin jämställdhet mellan könen. Det står att den arabiska versionen som trycktes i Damaskus i början av 1960-talet fick titel Al-Hijab och att den blev en riktig ögonöppnare i Mellanösterns länder. Den engelska utgåvan ska ha tryckts 20 gånger meddelas det i den engelska publikationen 2011. Där står också att talibanerna i Afghanistan har tagit till sig Mawdudis visdomsord om naturlagarna. Numera finns boken tillgänglig i sin helhet även på olika internetsidor.

Jamal Badawi, en höjdare inom Muslimska brödraskapet i Nordamerika, publicerade i början av 1970-talet en variant av Mawdudis bok som blev en storsäljare.

Purdah var i Indien liksom i Egypten en statusfråga oberoende av familjens religion. Ingen mans blick fick falla på en kvinna. Så här kunde det se ut i furstendömet Hyderabad som Mawdudi levde i då han skrev sina artiklar. Bilden till höger visar den täckta vagn som kvinnor förväntades gömma sig i när de behövde lämna hemmet.

Hassan al-Banna och Sayyid Mawdudi var lika upprörda över det tilltagande västerländska inflytandet i deras länder, särskilt vad det gällde kvinnors och mäns ställning och det gudlösa väst. Men det fanns två västerländska ledare de uppskattade, Benito Mussolini och Adolf Hitler. Eftersom Egypten var ett brittiskt protektorat och furstendömet Hyderabad var under brittiskt styre fick händelserna i Europa under mellankrigstiden och andra världskriget en direkt inverkan på deras två länder. Och nu gör vi ett litet avsteg från shariadoket och visar hur nära kopplad vår lära är med Mussolinis fascistiska lära. Detta med anledning av händelserna 6 januari i Washington DC då en mobb tog sig in på Capitolium och som fått Socialdemokraterna att i korus stämpla SD som fascister och låtsas att vi inte existerar, trots vårt nära samarbete med Socialdemokraterna sedan 1990-talet. Det var droppen.

Vi vill ha kredd.

Vi tackar dig Henrik Arnstad för att du med sådan framgång har utmålat SD som fascister. Du har varit nyttig. Du har spelat rollen som bergatrollet Dovregubben i den norska dramatikern Henrik Ibsens pjäs Peer Gynt (1867), han som ville rispa Peer i ögat så att blicken förvändes och verkligheten blev den förskönande verklighet han ville se. Du placerades oss i skuggan, satte strålkastarljuset på SD och lyckades förvända statsminister Stefan Löfvens blick, landets övriga politiker och merparten av landets journalistkår, inklusive public service, och fick dem att tro att SD undergräver landets demokrati. Men uppriktigt sagt, vi ligger långt långt till höger om SD. Vi är Mussolinis arvtagare, vi är den verkliga ultrahögern. Och vi samarbetar med Socialdemokraterna.

Vi vill ha kredd.

Men som sagt, vi tackar dig Henrik. Tack vare dig har vi fått hundratals sköna skattemiljoner att bygga upp vår svenska verksamhet med. Så fort SD kommer med ett förslag att dra in pengar till vår verksamhet, exempelvis vårt studieförbund Ibn Rushd, sluter sig de andra partierna samman och röstar ner SD. Du har varit nyttig, men du har inte forskat om oss. Vi återkommer strax till forskarna som fördjupat sig i vår verksamhet och verkligen kan den.

Innan vi kommer till dem vill vi passa på att tacka religionsprofessor Mattias Gardell. Du har också varit nyttig med din energiska desinformation och anklagelser om islamofobi. Ha, ha att Stefan Löfven och kompani gått på att vi skulle vara ”islamdemokrater” i stil med Europas kristdemokrater. Men nu vill vi ha kredd. Vi har hoppat ut från den trojanska trähästen som du har vaktat i så många år när du hävdat att du talar för ”muslimerna” fast du enbart har fört vår talan. Och som du vet är vi ju en liten grupp, vi shariapolitiska extremhögern, eller islamofascisterna, vi som har vårt högsäte i stora moskén på Södermalm i Stockholm. Socialdemokraternas samlade twittringar och debattartiklar efter Capitoliumdebaclet med fokus på SD har gått vår ära för när och fått oss att hoppa ur trähästen. SD är småpotatis. Vi tackar dig Mattias. Men du har gjort ditt.

Vi vill ha huvudrollen inför valet 2022. Därför följer vi ex-broder Mahmoud Aldebes

exempel när han i den här repliken i Aftonbladet 1 maj 2013 i samband med att broder OmarMustafa som har en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, efter en vecka tvingades lämna Socialdemokraternas partistyrelse som han valts in i som suppleant, frågar Islamiska förbundet (IFiS): ”Varför förnekar ni samröret med Muslimska brödraskapet?”. Omar Mustafa var då ordförande i IFiS. Han efterträdde Abdirizak Waberi när Waberi valdes in i riksdagen för M 2010. Ex-broder Aldebe skriver om vad han var emot inom rörelsen: ”Jag var också emot det dubbla budskapet gentemot allmänheten. I interna diskussioner sågs demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet på med stor motvilja. Men offentligt talade man om respekt för den andre och tolerans mot oliktänkande.”

Vi har hoppat ut ur trähästen och lagt de dubbla budskapen bakom oss och vill förklara varför vi är Mussolinis arvtagare genom att göra en liten jämförelse mellan Mussolinis lära och vår mästare Hassan al-Bannas lära och förklara vad politisk islam faktiskt är. Vi gör det kortfattat och håller oss här bara till två primärkällor. Även Mussolini avskydde demokrati och yttrandefrihet.

Men innan vi går in på texterna vill vi att den lilla samlingen män, kärnan som grundade Muslimska brödraskapets svenska gren, IFiS, som i princip har varit statsanställda sedan grundandet tack vare alla skattemiljoner som regnat över oss, ska bli lika kända och synas lika ofta i både alternativmedierna och de traditionella medierna som SD:s Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Mattias Karlsson, Björn Söder, Kent Ekeroth med mera.

Vi gör anspråk på huvudrollen inför valet 2022 och vill att alla väljare ska veta att vi är de verkliga motståndarna till det demokratiska styrelseskicket och att vi i åratal haft ett gott samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet, också Centern även om det surnade lite, men Annie Lööf stöttar oss helhjärtat eftersom hon låtsas att vi inte existerar och riktar allt ljus på SD, småpotatisen.

Här har vi broder Chakib Benmakhlouf. Han är medgrundare till IFiS och har i två omgångar varit ordförande i Muslimska brödraskapets europeiska federation FIOE. Han och Abdirizak Waberi (M), som i många år varit vice ordförande i FIOE, och Khemais Bassoumi driver flera skolor, bland annat i Göteborg. Vi är stolta över att vara den enda politiska rörelse, dessutom antidemokratiska rörelse i Mussolinis anda, som har tillstånd att driva skattefinansierade skolor i Sverige.

Och här har vi broder Ahmed Ghanem, numera VD för Göteborgs moské vid Ramberget på Hisingen.

Här har vi broder Othman Tawalbeh, som varit anställd av Svenska kyrkan, numera verksam inom vårt studieförbund Ibn Rushd, som han var med om att starta. Han startade också det treåriga projektet Tillsammans för Sverige som i samarbete med Fryshuset i Stockholm uppmanade unga kvinnor att på shariadokets dag 2015 pröva att bära shariadoket och delade ut rosor till kvinnor som draperade sig i vår uniformspersedel. Shariadoket är aldrig långt borta när våra bröder är i farten.

Här har vi en bild på broder Mostafa Kharraki från den SVT-sända invigningspredikan i Stockholms stora moské på Södermalm år 2000, vårt högkvarter där vi har uppkallat ett konferensrum efter Hassan al-Banna. Då var Mostafa Kharraki ordförande i Sveriges muslimska råd (SMR). Simon Sorgenfrei skriver om honom i den av SST finansierade boken Islam i Sverige – de första 1300 åren, men nämner inte att Mostafa är en nyckelperson inom vår rörelses svenska gren och att han varit med om att starta flera föreningar och cirkulerat i ledningen i varenda en av våra föreningar. Sorgenfrei låtsas att broder Kharraki är en islamtroende vilken som helst! Vi vill att Mostafa Kharrakis namn inför valet 2022 blir lika känt som toppnamnen inom SD. Hans son, broder Mohammed Amin Kharraki, också med hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, var i många år ordförande för vårt ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM), som dessvärre inte längre får några pengar från MUCF.

Här är en bild på broder Haytham Rahmeh också från invigningspredikan i Stockholms stora moské år 2000. Det var han som predikade. Vi vill att även hans namn inför valet 2022 ska vara lika känt som toppnamnen inom SD.

Och här har vi Mahmoud Khalfi, VD för Stockholms stora moské. Han är mäkta stolt över att politikerna med stora famnen har tagit emot Muslimska brödraskapet och vallfärdar till moskén och att broder Mehmet Kaplan kom in i riksdagen för Miljöpartiet 2006 och broder Abdirizak Waberi för Moderaterna 2010. Mahmoud Khalfi utbildade sig till imam på vårt internat i Frankrike. Det kan man läsa om på moskéns hemsida.

Journalisterna springer alltid till broder Khalfi när islamiska högtider firas och i samband med fastemånaden ramadan, men de nämner aldrig att han är en av oss.

Vi vill ha kredd.

Överallt där det händer något där islam är inblandad finns alltid en broder eller syster från oss med. Till exempel var Mahmoud Khalfi med i gruppen som i samband med det danska partiet Stram kurs koranbränning i Malmö ville att Sveriges grundlag ska ändras så att det blir förbjudet att skända religiösa symboler. Att han ingick i gruppen kan man läsa om här.

Och när vi ändå är inne på imamer vill vi lyfta fram att SVT sände en predikan från stora moskén i Stockholm även 14 oktober 2007, då i samband med högtiden Eid al-Fitr. Den predikan visar att våra bröder tar alla chanser de kan att lyfta fram vår rörelses uniformspersedel, shariadoket. Och kom ihåg att de ju inte står något i Koranen om att kvinnor ska täcka håret. Det är vårt initiativ att göra det till en islamisk plikt. Shariadoket är vårt sätt att mäta hur långt islamiseringen i ett land har nått. Som nämnts, folk har i alla tider täckt håret och kulturella seder har inlemmats i religiösa seder. Men Koranen är Koranen och Koranen är vår lag. Originalet finns i himlen. Och Allah säger inget om huvudbonader.

Predikan var politisk. Predikanten talade om vad han förväntade sig av svenska staten, ökat samförstånd för anställda, ”försäljare, sjuksköterskor, lärare och politiker som bär hijab”. Han sa också: ”Vår integration som muslimer i samhället kommer att innebära många fördelar för samhället inom hälsa, ekonomi och politik”. Och han tackade Allah att Sverige har inlemmats i den islamiska nationen (umma), som därmed har utvidgats.

Vi vill att SVT:s Uppdrag granskning inför valet 2022 gör ett lika gediget program om våra finanser som de gjorde om Swedbank och penningtvätt. Det borde inte vara så svårt och det skulle verkligen vara folkbildande och ge oss kredd för vår snillrikhet. Vi är en liten grupp, namnen går snabbt att lära sig, vi cirkulerar i ledningen i alla våra olika föreningar vi startat. Vi får skattemiljoner från alla håll och kanter. Miljonerna regnar in från statliga och lokala myndigheter, från Allmänna arvsfonden och vi vet inte vad. Men mycket är det. Vi föreslår att Uppdrag gransknings reportrar börjar med att titta på SVT:s två program om oss, det från just Uppdrag granskning 2 maj 2006 om ”Islam och integrationen del II”, reporter Magnus Wennerholm, och reportern Evin Rubars Dokument inifrån 6 december 2009 ”Slaget om muslimerna”. Båda programmen handlar om stora moskén i Stockholm, vårt högkvarter, och är mycket informativa. I Evin Rubars program beskriver våra bröder Abdirizak Waberi, Ahmed Al-Mofty och Mohammed Amin Kharraki hur vår mästare Hassan al-Bannas lära är allomfattande och styr individens liv in i minsta detalj.

För att visa likheten mellan fascismens lära och islamismens lära tar vi hjälp av de två primärkällorna The doctrine of fascism, skriven av Benito Mussolini

tillsammans med den nyhegelianska filosofen Giovanni Gentile. Skriften är fascisternas officiella publikation 1935, översättaren anonym. Texten ska ha skrivits 1927 men publicerades först i Enciclopedia Italiana 1932 i samband med en längre text om fascismen.

Det fascistiska partiet bildades redan 1919 och kom till makten 1922 då kung Viktor Emanuel III utsåg Mussolini till regeringschef, trots att partiet bara hade fått 35 mandat i deputeradekammaren valet 1921. Men här går vi inte in på just hur Mussolini kom till makten utan hoppar direkt till likheterna mellan den fascistiska totalitära läran och Hassan al-Bannas totalitära lära som den beskrivs i skriften Oh Youth! och som The Quran Blog har lagt ut på internet.

Utrymmet tillåter bara att vi nämner några viktiga stolpar, men vi uppmanar statsvetare att göra en djupare analys av sambandet mellan den fascistiska läran och praktiken och Muslimska brödraskapets lära och praktik, inte bara vad vår mästare Hassan al-Banna har skrivit utan också vad våra högt värderade shariaideologer Sayyid Qutb och Yusuf al-Qaradawi (f. 1926) har skrivit. Qaradawi blev en av oss redan under Hassan al-Bannas levnad och har verkat överallt i hela världen för vår sak, varit med och startat mängder med organisationer och skrivit otaliga shariapolitiska texter och utöver det lett ett TV-program varje vecka i Qatar.

Vår rörelse var från början en rörelse för 1900-talet och nu är vi en rörelse för 2000-talet. Precis som Mussolini sa att 1900-talet var fascismens århundrade vill vi hävda att 2000-talet är islamismens århundrade. Statsvetaren John Weiss skriver i boken Den fascistiska traditionen (1967) att Mussolini kan ”ta åt sig äran av att ha uppfunnit den totalitära staten” (1972, s. 121). Vi kan ta åt oss äran av att vara upphovet till varenda islamiströrelse i hela världen, både icke-våldsrörelser och våldsrörelser, alltså rörelser bildade på insikten att islam och politik är oupplösligt förenade, det som kallas islamism eller politisk islam.

Fascisterna är kända för sina våldsamma kampgrupper kallade squadristi, eller svartskjortorna eftersom de var klädda i svart. Egyptens förra stormufti Ali Gomaa säger i en TV-intervju på en egyptisk satellitkanal att Hassan al-Banna kontaktade Mussolini när han ville etablera en paramilitär gren och att Mussolini föreslog att han skulle vända sig till Hitler i stället. Det är nog inte fel att säga att varenda terroristgrupp som opererar i islams namn har sin grund i fascisternas squadristi. Via Hassan al-Banna förstås. Våld var populärt på Mussolinis tid, både på yttervänster- och ytterhögerkanten. Den franska filosofen Georges Sorels utläggningar om våldet, som han bland annat skrev om i boken Réflexions sur la violence (1908), inspirerade många, inklusive Mussolini.

Banna hänvisar i Oh Youth! till Mussolini och skriver att på samma sätt som Mussolini ansåg att det var hans rättighet att blåsa nytt liv i det gamla Roms imperium, som var grundat på penningbegär och personlig vinning, är det ”vår”, det vill säga Muslimska brödraskapets, rättighet att återupprätta det islamiska imperiets forna storhet som var baserat på rättskipning, rättvisa, spridandet av ljus och vägledning för människorna. Banna hänvisar även till det tyska riket, alltså riket under Hitler. Han lät översätta Hitlers Mein Kampf och kallade den Min Jihad.

Vi vill ha kredd.

Både Mussolini och Banna var utbildade lärare. Mussolini utbildade sig först till folkskollärare och sedan till gymnasielärare i franska. Båda visste hur man fångar unga människors uppmärksamhet, entusiasmerar, förtrollar, vägleder.

Vi börjar med fascismens lära så som den uttrycks i The doctrine of fascism. I det fascistiska partiets begynnelse hade de inget regelrätt partiprogram. Mussolini hävdade att de inte hade behov av ord, utan av disciplin och handling. I The doctrine upprepar han gång på att handling är a och o. Och viljan till makt. När han publicerade The doctrine hade han oinskränkt makt och det var inte bara partimedlemmarna som behövde vägledning, utan hela det italienska folket behövde vägledning i konsten att bli fascister. Mussolini skriver: ”Om fascismen inte vill dö, eller ännu värre, begå självmord, måste den skaffa sig en lära” (s. 33).

Och hörnstenen i den läran är staten, statens väsen, statens funktion och statens ändamål. ”Staten är absolut, individer och grupper relativa” (s. 26). ”Allt i staten, ingenting emot staten, ingenting utanför staten” (s. 44).

Man kan sammanfatta Hassan al-Bannas lära i Oh Youth! med ”Allt i islam, ingenting emot islam, ingenting utanför islam”.

Staten är enligt fascismens lära ett levande etiskt väsen, en organism som har ett ändamål. Vi går inte in på den filosofiska aspekten av staten utan håller oss till Mussolinis kritik av liberalismen, individualismen och demokratin och vad Mussolini avsåg med sin nyordning.

Om liberalism stavas individualism, stavas fascismen statsskick. Den fascistiska staten är en unik och originell skapelse. Den är inte reaktionär utan revolutionär, säger han (s. 28). Utan en stat finns ingen nation (s. 47). Fascismen definieras som en organiserad centraliserad auktoritär demokrati (s. 22).

Ett parti som styr en nation totalitärt är en nyorientering i historien, fortsätter Mussolini. Det finns inga orienteringspunkter, inte heller något att jämföra med. Från ruinerna av liberala, socialistiska och demokratiska doktriner extraherar fascismen det som fortfarande är livskraftig, det vill säga historiska fakta. Fascismen avfärdar idén om doktriner som gäller i alla tider och för alla människor. Även om 1800-talet var socialismens, liberalismens och demokratins århundrade innebär det inte att 1900-talet också måste vara socialismens, liberalismens och demokratins århundrade. Politiska doktriner försvinner, nationer består. Vi hävdar att 1900-talet är auktoritetens århundrade, ett århundrade som går åt höger, ett fascistiskt århundrade. Om 1800-talet var individens århundrade (liberalism innebär individualism) är vi fria att anse att detta är kollektivets århundrade och därför statens århundrade (s. 25).

Fascismen är anti-individualistisk, staten accepterar bara individen när individens intressen sammanfaller med statens. Fascismen är motståndare till den klassiska liberalismen som gjorde staten till ett uttryck för folkviljan och satte individen före staten (s. 9).

Fascismen är definitivt och absolut motståndare till liberalismens doktriner, både vad gäller den politiska och ekonomiska sfären. Mussolini erkände dock den privata äganderätten men arbetsmarknaden och politiken underordnades staten.

Fascismen är också motståndare till socialismen som enbart ser klasskamp, liksom motståndare till att fackföreningar används som klassvapen. Den fascistiska staten erkänner de verkliga behoven som gav upphov till socialismen och fackföreningar, men finner lösningar som harmonierar med staten, de vill säga korporationer (s. 9, 10). Staten är den enda medlaren i politiska och sociala konflikter.

Även utbildning underordnades staten under slagordet ”Mussolini har alltid rätt”. Den fascistiska staten innebär individens internalisering av en uppförandekod, en disciplinering av hela personen som genomsyrar både viljan och intellektet. Fascismen syftar inte bara till att omforma livet utan individens karaktär och tro, vilket kräver disciplin och auktoritet (s. 12). Staten utbildar sina medborgare till att ta ett samhällsansvar, gör dem medvetna om sin mission och uppmanar dem till enighet (s. 27). Den fascistiska staten inskränker onödiga eller skadliga friheter men bevarar de goda. Individen själv kan inte vara domaren, bara staten (s. 29, 30). Mussolini inskränkte pressfriheten.

John Weiss skriver att ”Mussolini gjorde mycket mer än att bara censurera pressen. Fascistiska tidningsägare och -redaktörer fick veta vad de skulle skriva, när de skulle skriva och hur de skulle skriva in i minsta detalj. Journalisterna var helt enkelt regimens politiska ombud. De totalitära diktaturerna måste skapa gillande, inte bara göra ogillande olagligt. Detta angrepp mot tanken skulle inte ha varit möjligt utan masskommunikationsteknologin” (s. 125).

Mussolini fascistiserade medborgarna, eller i alla fall gjorde sitt bästa att utplåna all självständig tankeverksamhet, kreativitet och kritiskt tänkande hos italienarna.

Fascismen tror inte på möjligheten eller nödvändigheten av evig fred och förkastar pacifism, skriver han. Alla doktriner som förespråkar fred till varje pris är inkompatibla med fascismen. Likaså är alla internationella konventioner eller förbund främmande för den fascistiska andan, även om de kan vara till nytta när det gäller speciella politiska frågor (s. 17).

En doktrin måste vara en livskraftig handling och inte ett verbalt uttryck. Fascismens pragmatiska sida är viljan till makt, viljan att leva, inställningen till våld och värderingar (s. 27). Mussolini betonar kampen, att livet inte ska vara ”enkelt”. Expansion är också viktigt, världsherravälde, det vill säga fascismens idé ska genomsyra hela världen utan att Italien behöver erövra en enda mil. Italien ska leda andra nationer. Imperialism innebär självuppoffring.

Hassan al-Banna var 26 år när fascismens doktrin först publicerades, hans rörelse var fyra år. Det var samma år, 1932, som Banna ska ha flyttat till Kairo. Om Muslimska brödraskapet inte vill dö eller begå självmord måste den skaffa sig en lära, vilket Hassan al-Banna såg till att den fick, bland annat texten Oh Youth! Årtal okänt. Här finns vårt motto: ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. Döden för Allahs ära är vår högsta strävan.”

Banna inleder texten med att prisa Allah, profeten Muhammed, hans följeslagare samt en vers ur Koranen med betoning på att Herren har nedsänt sanningen och visar den rätta vägen genom uppenbarelser. Liksom Mussolini betonade handling betonar också Hassan al-Banna vikten av handling. Ungdomar är fulla av energi och beredda att gå till handling, säger Banna, därför är ungdomen så viktig för varje nations pånyttfödelse. Han framhåller vikten av att sätta den islamiska gemenskapen före de egna intressena när ett land är ockuperat av fienden.

Han ger råd till ungdomen om de faror de ställs inför när de ger sig i kast med att pånyttföda en nation så som skilda uppfattningar, en mix av slagord, flera doktriner, motstridiga planer och strategier och att flera personer strävar efter ledarskapet. Enighet framför allt. Han beskriver ”the call of Islam” enligt Muslimska brödraskapet: det finns bara en tolkning av islam som leder till den rätta vägen och det är Muslimska brödraskapets. Dagens värld befinner sig i ett tillstånd av förvirring, säger han, alla organiserade system har misslyckats med att lösa problemen. Den enda lösningen är islam. Utgångspunkten är Koranen, profeten Muhammeds och hans följeslagares liv och leverne.

Banna beskriver inte bara hur den enskilda individen ska omvandla sin egen personlighet så att den blir ett med den sanna islam utan också bedriva dawa (mission) och sprida den sanna islam. Ungdomen ska vara den brinnande facklan som räddar världen och sprider ljuset. Missionen ska ske gradvis i sju steg nerifrån och upp, framhåller han. Först ska den enskilda individens personlighet vara uppfylld av islam. Nästa steg är att familjen i tanke, ord och handling är islamisk. Tredje steget den islamiska nationen. Steg nummer fyra är det islamiska styret. Och här, säger Banna, erkänner vi inget styre som inte respekterar islams principer, vi erkänner inget styre som inte hämtat sina lagar och regler från Islam, vi stödjer inga sådana politiska partier, vi erkänner inte de traditionella system vars lagar har påtvingats oss av ”intellektuella” och fiender till islam. Vi strävar efter pånyttfödelsen i sin helhet av det islamiska sättet att leva och vi kommer att agera i syfte att etablera det islamiska styret baserat på islams principer.

Steg nummer fem innebär att återta varenda del av den islamiska nationen (umma) som västerländska nationer lagt beslag på med sin politik. Steg nummer sex är att islams fana ska vaja över alla dessa länder och det är här Banna hänvisar till tyska riket och Mussolini. Steg sju är att Brödraskapets kallelse till islam ska ha nått ut till varenda vrå i hela världen och islam har segrat över alla religioner.

Islam är ett allomfattande levnadssätt, inte bara för individen utan också för nationens styre. Islam förenar livets andliga och praktiska aspekter. Islam är både religion och staten, både skriften och svärdet.

Vi bröder hjälper till med undervisning så att den enskilda individen uppfylls av den sanna islam, skriver Banna. Rent praktiskt kan det innebära att en studiegrupp träffas en gång i veckan, att flera studiegrupper träffas en gång i månaden, resor, läger, kurser, workshops och konferenser. Vi hjälper också till att undervisa hela familjen så att den blir helt igenom islamisk.

Banna och betonar att islam verkligen inte tillåter åtskillnad mellan religion och politik utan att religion och politik är ett.

Detta är en kortfattad beskrivning av politisk islam så som den beskrivs i Oh Youth!. Hassan al-Banna författade mängder med skrifter och brev om statsskick, separeringen mellan flickor och pojkar i skolan, mellan kvinnor och män i offentligheten och så vidare, men vi anser ändå att denna lilla beskrivning förklarar att politisk islam är en allomfattande doktrin som reglerar individens liv och landets styre in i minsta detalj. Enligt fascismen är allt underordnat staten. Enligt islamismen är allt underordnat islam. Vi hävdar att politisk islam har stora likheter med fascismen, att islamism och fascism är varandras tvillingar. Och att islamismen är vårt århundrades doktrin.

Vi vill ha kredd.

Men nu har både Frankrikes president Emanuel Macron och Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz förklarat krig mot politisk islam. Sebastian Kurz kallar politisk islam för ”giftig ideologi”.

Skäms på dig Anders Holmberg. Du ska som journalist på SVT granska makten, men den 8 november tillät du i Agenda inrikesminister Mikael Damberg (S) att dribbla bort dig. Du visste att ni skulle visa SVT:s EU-reporter Christoffer Wendicks intervju med Sebastian Kurz och att Mikael Damberg  efteråt skulle kommentera intervjun, ändå var du inte påläst. Det var uppenbart att Mikael Damberg inte hade en aning om vad politisk islam är och hur den ser ut och hur utbredd den är i Sverige och styrde intervjun till det han hade förberett sig på: att skolor har stängts ner, imamerna som skulle utvisas och allmänt snack om demokrati. Anders Holmberg, du är journalist, det var du som skulle ha styrt intervjun och pressat Mikael Damberg. Det hade du kunnat göra om du visste vad politisk islam i Sverige är.

Vi vill ha kredd. Vi gör anspråk på huvudrollen inför valet 2022. Varje gång du intervjuar partiledare pressar du dem på SD. Nu har du fått ett eget program och du fortsätter att pressa partiledarna på SD. Du är fixerad vid SD. Det är vi som är fascisterna. Sätt strålkastarljuset på oss. Intervjua Chakib Benmakhlouf om långtidsplaner, mellantidsplaner och korttidsplaner. De existerar. Han sitter inne med mycket information om Muslimska brödraskapet i Sverige och Europa och världen för den delen. Vi är liksom Mussolini motståndare till demokrati, religionsfrihet, tankefrihet, yttrandefrihet, individualism för att inte tala om integration. Som Mussolinis nära medarbetare Achille Starace sa:revolutionen måste skapa sin egen härskande klass” (Weiss s. 125) och det är exakt det vi gör med hjälp av dawa. Du ska inte tro att vem som helst får bli medlem i Muslimska brödraskapet. Vi är handplockade. Och drillade. Oftast i många år. Och nu har du fått flera namn på gruppen som etablerade Muslimska brödraskapets svenska gren. Du borde lära dig Magnus Wennerholms och Evin Rubars båda SVT-dokumentärer utantill innan du intervjuar nästa partiledare. Båda programmen handlar om vårt högkvarter, Stockholms stora moské på Södermalm.

Även Camilla Kvartoft bör läsa på. Vad liknar det här?

VD Hanna Stjärne: Har ni inte fortbildningskurser på SVT? Varför visar ni inte alla dokumentärer både på arabiska, engelska och franska om Muslimska brödraskapet som utländska TV-kanaler sänder och som Conny C. Lindström

och terrorismforskaren Magnus Ranstorp lagt ut på Twitter? Magnus Ranstorp kan mycket om oss, väldigt mycket. Andra länder gör ingen hemlighet av oss. Men ni på SVT sänder mest djur- och naturprogram, och en väldig massa förströelseprogram från Norge, Danmark och Finland.

Vi vill ha kredd.

Men nu kom vi för långt bort från shariadoket. Vi kan inte nog poängtera hur viktigt shariadoket är som symbol för hur långt islamiseringen av ett land har spridit sig. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan är utomordentligt medveten om det. Hans parti kallas vårt systerparti. Sedan några år låter han den turkiska regimtrogna tankesmedjan SETA undersöka islamofobin i europeiska länder och tyngdpunkten ligger förstås på shariadoket. Han vill att europeiska politiker ska stifta lagar om shariadoket. I European Islamophobia Report 2015, publicerad i maj 2016, medverkade professor Göran Larsson, Göteborgs universitet,

tillsammans med professor Åke Sander och Aroma Abrashi. Artikeln är författad med hjälp av bland annat vårt studieförbund Ibn Rushd, både syster Helena Benaouda Hummasten och broder Mustafa Tümtürk nämns. Även Amanj Aziz medverkade. I rapporten listar tankesmedjans redaktörer vad man kallar ”Policy recommendations” för att motverka det de anser vara islamofobi. En av rekommendationerna är krav på att europeiska regeringar upprättar policies som garanterar religiösa minoriteters rätt att uttrycka sin tro inom utbildningsväsendet och inom företagsvärlden, att det inte får vara en fråga för enskilda utbildningsanstalter och företag att bestämma om. Alltså shariadoket. I rapporten 2017, publicerad våren 2018, medverkade professor Mattias Gardell, Uppsala universitet.

Nu när vi har klivit ur den trojanska hästen och gör anspråk på att spela huvudrollen inför valet 2022 vill vi framföra vår begäran om att när SVT och SR och andra medier lyfter fram oss att vi representeras av forskare som verkligen kan oss. Vi tackar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som tagit oss på allvar och publicerade den första myndighetsrapporten om oss i januari 2017, Muslimska brödraskapet i Sverige, under redaktion av dr Magnus Norell och med medverkan av docent Aje Carlbom och ex-broder Pierre Durrani.

Deras rapport är mycket tillförlitlig. Vi rekommenderar den till alla journalister som inför valet 2022 letar efter information om oss. Vi tackar särskilt för att de nämner broder Omar Mustafa och broder Abdirizak Waberi. Aje Carlbom, som numera är biträdande professor, har skrivit ytterligare en rapport om oss för MSB, se här.

År 2010 skrev Aje Carlbom att islamister borde behandlas precis som alla andra politiska rörelser behandlas, att vi ska utsättas för debatt och kritik så att vi känner oss riktigt hemma i det svenska samhället, vilket vi instämmer i helt och hållet (s. 149, 150). Vi vill bli tagna på allvar och inte behandlas som barn. Aje Carlbom har också i många år diskuterat vår skrift Att förstå Islam och vet hur viktig moskén är för oss. Liksom Mussolini förkastade internationella förbund och konventioner gör vi det också och sätter Allah över alla sådana mänskliga påhitt, skriver vi i Att förstå Islam. Det finns så mycket information om oss numera att vi inte längre kan tigas ihjäl.

En guldgruva när det gäller autentiska belägg för svenska grenens koppling till vår internationella organisation är Sameh Egyptsons

bok Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020), en översättning av hans bok Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West. ”Case – Sweden (2018). Boken är späckad med citat av våra shariaideologer och späckad med namn, bland annat kärnan i den svenska grenen som vi nämner ovan och visar bilder på. Sameh Egyptson forskar om interreligiösa relationer och han kan verkligen oss på sina fem fingrar. Han skriver att Kamal Helbawi,

som i flera decennier var Muslimska brödraskapets talesperson i väst och som nu är ex-broder, har varit på besök i Sverige minst tio gånger som gäst hos IFiS och att han när Sameh Egyptson intervjuade honom sa att han uppmanat den svenska grenen att sluta vara så hemlighetsfulla och i stället ansluta sig till den öppenhet som kännetecknar det svenska samhället. Man kan läsa om Kamal Helbawi även i Lorenzo Vidinos bok The closed circle. Joining and leaving the Muslim Brotherhood in the West (2020). Där kan man även läsa hans intervjuer med ex-broder Pierre Durrani och Pernilla Ouis, Malmö universitet. Lorenzo Vidino betraktas som en av de främsta specialisterna på Muslimska brödraskapet i väst.

Vi vill också passa på att slå ett slag för poeten Eddie Råbock (tidigare Mohamed Omar) som har god kunskap om vad som predikas i landets moskéer.

Och nu är vi tillbaka till Socialdemokraternas massiva försök att utmåla SD som Sveriges fascister. Försvarsminister Peter Hultqvist (S), hur tänkte du egentligen när du använder ordet gris om SD:s riksdagsledamöter i din krönika ”Högerextremister går inte att tämja”? Har du inte läst Koranen? Vet du inte vilka Allah har bestämt är apors och grisars avkomma? Koranen är nedsänd av Allah, boken är ett vetenskapligt verk och där står i sura 5, vers 65: ”Säg: ’Skall jag tala om några, som fått en ännu värre vedergällning hos Gud, för eder?’ Det gäller dem, som Gud förbannade och vredgades på, så att han förvandlade somliga av dem till apor och svin”. Det står på andra ställen också. Koranen är vår lag. Judefientlighet ligger i vårt dna. Det är vi som inte går att tämja, tack vare ditt parti som har varit så generöst mot oss.

Vi vill göra dig uppmärksam på vad professor Amrin Pfahl-Traughber, från Tyskland, sa om islamistisk antisemitism när han talade på SKMA:s konferens 2017, Antisemitism i högerextrema och islamistiska rörelser. Han har omfattande kunskaper om islamismen framgår det av rapporten. Och det är uppenbart att han har läst Koranen. Så här säger han: ”Såsom ’Bokens folk’ beskrivs judar i Koranen i vissa avseenden positivt, men negativa bilder dominerar. Judar beskrivs bland annat som svekfulla och otrogna. En negativ bild härrör också ur berättelserna om Muhammeds konflikter med och seger över judiska stammar på den arabiska halvön åren 624–627. Pfahl-Traughber säger också att islamismen inte får ”förväxlas med islam, endast en minoritet av alla muslimer accepterar islamistiska idéer” och det vill vi instämma i, än så länge. Vi är förtruppen, de utvalda, för att inte säga intelligentian. Vi är mycket smartare än Sveriges politiker. Vi går inte att tämja.

Och Stefan Löfven, du valde att lyssna på Henrik Arnstad i stället för att ta till dig vad professor Alf W. Johansson säger om fascismen i tidskriften Respons här och här. Det tackar vi för, det har inbringat oss många skattemiljoner. Men nu vill vi ha kredd. Allt ljus på oss.

Som framgått av vår lilla hyllning till Shariadokets dag framkommer det att plagget inte är neutralt. Det är mättat med symbolism: Sharia står över svensk lag, flickor/kvinnor har inget egenvärde, en man äger deras sexualitet, homosexuella förtjänar döden, avfällingar förtjänar döden, judar är apors och grisars avkomma.

Och framför allt: shariadoket är ett medel att markera hur långt islamiseringen av ett land har kommit. Därför uppmanar vi Skolverket att föra årlig statistik över antalet shariadok på elever och lärare i förskolor och grundskolor. Vi uppmanar också SCB att föra årlig statistik över shariadoken i den offentliga förvaltningen.

Och slutligen vill vi tacka alla dem som så helhjärtat avvisar alla försök att förbjuda shariadoket på flickor. Tack utbildningsminister Anna Ekström (S) för att du avböjt att utreda ett förbud mot shariadoket på skolflickor. Tack Centerpartiets kvinnoförbund, tack Liberalernas ungdomsförbund, tack Dagens Nyheter för alla bilder på flickor och kvinnor i shariadok som visas i er online-version. Ni vet verkligen vad en agendasättande journalistik innebär.

Och vi tackar den upphöjda författare Johannes Anyuru för hans brinnande försvarstal i Göteborgs-Posten 29 juni 2015 för shariadoket på flickor. Vi tackar också för att han medverkar i Muslimska familjedagarna anordnade av oss.

Vi vill också tacka professor Mohammad Fazlhashemi, Uppsala universitet, för hans aktivism när det gäller shariadoket.

Han har skrivit åtskilliga debattartiklar om att det är en mänsklig rättighet att bära shariadoket på arbetsplatser i Sverige. Det kan man läsa om i Mona Lagerströms artikel ”Shariadoket och manligheten” i tidskriften Bright Magasin nr 1 2013. Men, och det finns ett stort men, han har inte forskat om oss. Han tycks vara stamanställd på SR. Han är ständigt inbjuden till Människor och tro, Studio Ett, Filosofiska rummet så snart islam finns med i bilden. Men han har inte forskat om oss. Och nu när vi gör anspråk på att inta huvudrollen inför valet 2022 är vi tacksamma om SR bjuder in personer som har forskat om oss eller har personlig kunskap om oss. Har du uppfatta det VD Cilla Benkö?

Vi vill ha kredd.

Och i dag bjuder vi in alla kvinnor i Sverige, särskilt Anna Ekström, Hanna Stjärne och Cilla Benkö, att drapera sig i shariadoket för att känna på hur det är att vara kvinna i en islamisk stat styrd av sharia.

Leve shariadokets dag! Leve sharia!

Hipp hipp Sharia! Sharia! Sharia!

1 februari 2021

Shariadokets vänner, Mussolinis och Hitlers arvtagare

PS Sprid gärna denna text, liksom de övriga blogginläggen, men vänligen ange källan. Det ligger decenniers arbete bakom inläggen på den här bloggen. Jag har en doktorsgrad i litteraturvetenskap. Jag har också en samhällsvetenskaplig examen. Statskunskap var det första ämne jag läste på universitetet för drygt femtio år sedan. Mitt intresse är flickors och kvinnors rättigheter och allas likhet inför svensk lag stiftad av riksdagen. Muslimska brödraskapet representerar den fjärde totalitära ideologin i Europa och utgör ett allvarligt hot mot det demokratiska styrelseskicket.

© Mona Lagerström fil dr

Källor i urval

Bilderna på Tiglatpilesers lertavla är hämtad från Marten Stol, Women in the ancient Near East (2015), översättning från holländska Helen & Mervyn Richardson, Walter de Gruyter & Co 2016

Bilderna på de beslöjade kvinnorna och ”kvinnovagnen” i Hyderabad är hämtade från Elizabeth Cooper, The harim and the purdah. Studies of oriental women, T. Fisher Unwin Ltd 1915

Abdel-Samad, Hamed, Islamic Fascism (2014), av säkerhetsskäl anonym översättning från tyska, Prometheus Books 2016

Arnstad, Henrik, Älskade fascism. De svartbruna rörelsernas ideologi och historia, Norstedts 2013

Att förstå Islam, Mahmoud Aldebe (projektledare), Karima Mokhtari, Monjia Sonnius, Anders Bilal Uhlin, Hassan Mohammad Al Amir & översättare Jamila, Islamiska församlingen, Uppsala, Sveriges muslimska förbund. Tryckår inte utsatt, utgivningsår 1988 enligt Kungliga biblioteket. Utökad mer påkostad version, Islamiska informationsföreningen, Stockholm, också utan tryckår, utgivningsår 1991 enligt Kungliga biblioteket. Nerladdad version © www.islamiska.org 4/6 2002 http://www.islamiska.org/s/slara.htm

Badawi, Jamal, The status of woman in Islam (1971), American Trust Publications 1999

Badawi, Jamal The Muslim womans’s dress according to the Qur’an and Sunnah and Islamic ethics, Institute Al-Islam 1980

Badawi, Jamal, Gender equity in Islam. Basic principles, American Trust Publications 1995

Carlbom, Aje, The imagined versus the real other. Multiculturalism and the representation of Muslims in Sweden, Lund 2003

Carlbom, Aje, ”Enklaver utmanar nationalstaten”, Axess, nr 7 oktober 2005

Carlbom, Aje, ”Villkorad heterogenitet i den svenska forskningen om islam”, Goda sanningar? Debattklimatet och den kritiska forskningens villkor, (red.) Sara Johnsdotter & Aje Carlbom, Nordic Academic Press 2010, s. 129–154

Dreyfuss, Robert, Devil’s game. How the United States helped unleash fundamentalist Islam, Metropolitan Books 2005

Egyptson, Sameh, Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige, översättning från engelska Pia & Sameh Egyptson, Egyptson Mgt AB 2020

Fourest, Caroline, Brother Tariq. The doublespeak of Tariq Ramadan (2004, 2006), Förord Denis MacShane, översättning från franska Ioana Wieder & John Atherton, Encounter Books 2008

Gardell, Mattias, Bin Ladin i våra hjärtan. Globaliseringen och framväxten av politisk islam, Leopard förlag 2005

Gardell, Mattias, Islamofobi, Leopard förlag 2010

Hauswirth, Frieda, Purdah. The status of Indian women from ancient times to the twentieth century, Kegan Paul 1932

Herin, Pontus, I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra (2008), Månpocket 2009

Hirsi Ali, Ayaan, Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld (2004), översättning Joakim Sundström, Bonnierpocket 2006

Hirsi Ali, Ayaan, En fri röst. Min självbiografi (2006), Förord Christopher Hitchens, översättning Mattias Göthe & Örjan Sjögren, Månpocket 2008

Hirsi Ali, Ayaan, Nomad. En personlig resa genom civilisationerna (2010), översättning Manne Svensson, Månpocket 2011

Hägg, Göran, Mussolini, En studie i makt, Norstedts 2008

Johansson, Alf W., ”Att beskriva SD som fascistiskt blockerar en analys av partiet som politiskt fenomen”, Respons nr 2 2015

Johansson, Alf W., Arnstad, Henrik, ”Är SD ett fascistiskt parti?”, Respons nr 4 2015

Johnson, Ian, A mosque in Munich. Nazis, the CIA, and the rise of the Muslim Brotherhood in the West, Mariner Books 2011

Karlsson Minganti, Pia, Muslima. Islamisk väckelse och unga muslimska kvinnors förhandlingar om genus i det samtida Sverige, Carlsson Bokförlag 2007

Kepel, Gilles, The Prophet & Pharaoh. Muslim extremism in Egypt (1984), Al Saqi Books 1985

Koranen, översättning K. V. Zetterstéen (1917), Wahlström & Widstrand 2007

Lagervall, Rickard, Muslimska brödraskapet – en kunskapsöversikt, FOI 2018

Lagerström, Mona, ”Shariadoket och manligheten”, Bright Magasin nr 1 2013, s. 26–31

Lagerström, Mona, Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter, tryck Vulkan 2018

Le Nouvel Observateur nr 2547, ”’Il y a une cécité sur la question de l’islam en France’”, intervju med Gilles Kepel av Marie Lemonnier 29 augusti–4 september 2013, s. 49–51

Lerner, Gerda, The creation of patriarchy. Women and history, Oxford University Press 1986

Lindeborg, Lisbeth, ”’Tvånget att bära slöja är en myt’”, DN Debatt 4/1 2004

Lindeborg, Lisbeth, ”Betyder slöjan förtryck?”, Axess nr 4 maj 2004

Lindeborg, Lisbeth, ”’Militant islamism utgör den tredje totalitarismen’”, DN Debatt 13/8 2005

Lindeborg, Lisbeth, ”’Tolerans dödar muslimska kvinnor’”, SvD Brännpunkt 7/3 2007

Lindeborg, Lisbeth, ”’I Sverige skräms kritiker av islam till tystnad’”, DN Debatt 3/6 2007

Malaekah, Mostafa, Kvinnan i Islam (2003, 2007), sammanställning av Jamal Badawis texter, häftet nerladdat från Sveriges unga muslimers hemsida 15/4 2013

Malaekah, Mostafa, Vad är meningen med livet?, Göteborgs moské 2009, Märsta moské 2012

Malaekah, Mostafa, Vad du inte vet om islam, Göteborgs moské 2011, Märsta moské 2011

Malaekah, Mostafa, Vad är en människa?, Göteborgs moské 2011, Märsta moské 2011

Mawdudi, Sayyid Abu al-Ala, Purdah and the status of woman in Islam (1939), red. plus översättning Al-Ash’Ari, Förord 2011 av Ismail Sloan, ISHI Press International, New York 2011

Mawdudi, Sayyid Abu al-Ala, Let us be Muslims (1940), red. plus översättning Khurram Murad, The Islamic Foundation, Leicester 1992

Mawdudi, Sayyid Abu al-Ala, The Islamic movement. Dynamics of values, power and change  (1945), red. plus översättning Khurram Murad, The Islamic Foundation, Leicester 1991

Mawdudi, Sayyid Abu al-Ala, The Islamic way of life (1948), översättning Khurshid Ahmad & Khurram Murad, The Islamic Foundation, Leicester 1986

Mawdudi, Sayyid Abu al-Ala, The Islamic law and constitution (1955), red. plus översättning Khurshid Ahmad, Islamic Publications Ltd, Lahore 1980

Mawdudi, Sayyid Abu al-Ala, Islams principer (1960), översättning Muslim Students Organization in Lund, International Islamic Federation of Student Organizations, Kuwait 1983

Mitchell, Richard P., The Society of the Muslim Brothers, Oxford University Press 1969

Norell, Magnus, Kalifatets återkomst – orsaker och konsekvenser, tryck Publit 2015

Pfahl-Traughber, Armin, ”Islamistisk antisemitism”, Antisemitism i högerextrema och islamistiska rörelser. Rapport från SKMA:s konferens 2017

Ranstorp, Magnus & Dos Santos, Josefine, Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö, Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier (CATS) 2009

Roth, Martha T., Law collections from Mesopotamia and Asia Minor (1995), Society of Biblical Literature, Writings from the ancient world series, Scholars Press Atlanta, Georgia, Second edition 1997

Schmandt, Henry J., De politiska idéernas historia (1960), översättning Åke Landquist & Svante Hansson, Bokförlaget Aldus/Bonniers 1965

Shaarawi, Huda, Harem Years. The memoirs of an Egyptian feminist (1879–1924), översättning från arabiska plus Introduktion Margot Badran, The Feminist Press at the City University of New York 1986

Sorgenfrei, Simon, Islam i Sverige – de första 1300 åren, SST 2018

Stern, Gertrude H., Marriage in early Islam, The Royal Asiatic Society, London 1939

Weiss, John, Den fascistiska traditionen. Högerextremism i det moderna Europa (1967), översättning Gunnar Gällmo, Wahlström & Widstrand 1972

Wendell, Charles, Five tracts of Hasan al-Banna (1906–1949), University of California Press 1978

Vidino, Lorenzo, The new Muslim Brotherhood in the West, Columbia University Press 2010

Vidino, Lorenzo, The closed circle. Joining and leaving the Muslim Brotherhood in the West, Columbia University Press 2020

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.