OBS. Detta inlägg handlar enbart om politisk islam (islamism) och berör inte fromhetsislam.

I det här inlägget beskriver jag vad begreppet strukturell rasism, strukturell diskriminering (på engelska kallat institutionell rasism) innebar i USA när det användes av den separatistiska rörelsen Black Power på 1960-talet och hur det i den ena svenska utredningen efter den andra ända sedan Masoud Kamalis kritiserade integrationspolitiska utredningar förs vidare av lata forskare och skribenter som bara citerar vad andra har skrivit utan att ifrågasätta.

Jag ger en summering av de tidigare åtta inläggen och vad jag skulle vilja höra i Regeringsförklaringen 2017 hur statsminister Stefan Löfven tänker åstadkomma ett Sverige som håller ihop, när grundlagen säger att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och hundratals miljoner kronor har satsats på etniska och religiösa föreningar och organisationer som inte alls strävar efter ett Sverige som håller ihop och att detta har lett till det rådande statligt finansierade ideologiska inbördeskriget mot de demokratiska principer det svenska samhället vilar på. Jag avslutar med en uppmaning till statsminister Stefan Löfven att definiera och namnge fienden, Muslimska brödraskapet och postkolonialisterna, och förklara hur de ska bekämpas.

Separatistiska Black Power och verklig strukturell rasism
I USA talar man i termer av vita och svarta, därför gör jag det här också eftersom avsnittet handlar om USA. Stokely Carmichael (1941–1998) var en nyckelfigur inom Black Power och medborgarrättsrörelsen i USA. Ett domslut hade deklarerat att offentligägda segregerade bussar som färdades mellan landets olika delstater stred mot konstitutionen, men i Sydstaterna struntade man i domen. Under tidigt 1960-tal deltog Stokely Carmichael i det som kallas Freedom Rides, som syftade till att bryta segregeringen på bussterminalers restauranger och väntsalar, han var aktiv i studentrörelsen Student Nonviolent Coordinating Committee (SNCC), hjälpte mängder med svarta i Sydstaterna att registrera sig för att kunna delta i de politiska valen, deltog i demonstrationer i Sydstaterna, samarbetade med Martin Luther King jr, arresterades otaliga gånger, tröttnade på att bara säga frihet (freedom) och inte kunna ge igen mot poliserna som mötte de fredliga demonstranterna med vattenkanoner, batonger och gläfsande hundar och gav, när han släpptes ur arresten 1966, sitt första Black Power-tal som förespråkade separatism, inte integration, ”We been saying ’freedom’ for six years. What we are going to start saying is ’Black Power’.”

Tre år senare bosatte han sig i Afrika och uppmanade alla svarta amerikaner att följa efter och förespråkade pan-Africanism, vilket inte gick hem varken i USA eller Afrika som ju består av mängder med stater och kulturer och språk. Han utsågs till Honorary Prime Minister i Svarta Pantrarna, men bröt med dem när de ville att man skulle samarbeta med vita medan Carmichael ansåg att vita borde verka inom parallella medborgarrättsorganisationer.

Tillsammans med Charles V. Hamilton gav han år 1967 ut boken Black Power, på svenska samma år under titeln Black Power. Befrielsepolitiken i Amerika, översättning Gull Brunius och Maj Frisch, där de ger en beskrivning av vad de avser med Black Power. I Förordet skriver de: ”Denna bok handlar om varför, var och hur de svarta i Amerika måste sluta sig samman. Den handlar om hur de svarta skall ta hand om affärerna – de svartas affärer. Det som står på spel är faktiskt mycket enkelt: om de inte lyckas, står de inför fortsatt underkastelse under ett vitt samhälle som inte har för avsikt att frivilligt avstå från sin företrädes- och maktställning. Om de lyckas kommer de att själva kontrollera sitt liv, politiskt, ekonomiskt och psykiskt” (s. 7).

De båda männen ger en definition av strukturell rasism, det som postkolonialisterna och den shariapolitiska extremhögern påstår att Sverige är genomsyrat av.

Vad är rasism? Det ordet har i århundraden representerat en daglig verklighet för miljoner svarta, och ändå har det knappast alls definierats – kanske just därför att denna verklighet har varit en så allmän företeelse. Med ”rasism” menar vi att man fattar beslut och tillämpar en politik med hänsyn till ras i avsikt att underordna en rasgrupp och bibehålla kontrollen över denna grupp. Så har skett här i landet gentemot de svarta” (s. 13).

Carmichael och Hamilton skiljer på två slags rasism, individuell rasism, enskilda vita mot enskilda svarta, och institutionell rasism, ”handlingar av hela det vita samhället mot det svarta samhället” (ibid.). De talar om ”den vita maktstrukturen” (s. 16). De ger exempel på institutionell rasism i koloniserade länder i tredje världen. I USA exemplifierar de med att vita äger alla butiker i svarta getton, liksom hyreshusen, banker, barer, företag med mera och tar hem vinsterna, att de svarta exploateras (s. 27).

I invandrartäta stadsdelar i Sverige driver mängder med invandrare affärer, en möjlighet att försörja sig som egenföretagare på en svårflirtad arbetsmarknad.

Carmichael och Hamilton ger fler exempel på institutionell rasism i USA. I Nordstaterna fanns industrierna. I Sydstaterna fanns plantagerna och de flesta slavarna. Efter inbördeskriget förbjöds slaveriet, de svarta fick politisk rösträtt. I Sverige kommer röstkortet med posten till alla röstberättigade, oberoende av hudfärg, etnicitet, religion. I USA måste man registrera sig för att rösta.

Carmichael och Hamilton skriver att tusentals svarta i Sydstaterna dödades på 1870-talet eftersom de vita inte var villiga att dela den politiska makten med de svarta. Men trots motståndet röstades svarta in i kongressen ända fram till 1895, och fram till 1896 fanns det svarta i delstatsparlamenten (s. 150). Nordstaternas trupper drogs tillbaka från Sydstaterna 1876. I delstaten Mississippi antogs 1890 en ny delstatsförfattning som berövade de svarta deras medborgerliga rättigheter. ”Det har förblivit så ända sedan dess”, skriver de. ”År 1890 fanns det 71 000 fler registrerade svarta än vita, år 1964 hade de registrerade svarta reducerats till endast 6,7 procent av de 400 000 svarta i röstberättigad ålder” (s. 92).

Delstaten Alabama ändrade delstatslagarna 1901 som i princip berövade de svarta rösträtt (s. 124). Flera sydstater hade godtyckliga regler för vad som krävdes för att man skulle få registrera sig, de kunde kräva att man svarade rätt på de mest befängda detaljfrågor om konstitutionen och amerikansk historia, de ändrade valkretsindelningen för att hindra svarta att bli valda. Bristen på medborgerliga rättigheter, bristen på arbete, särskilt under depressionen, inledde massutvandringen till Nordstaterna där det inte heller var så lätt att få jobb och hitta drägliga bostäder.

Carmichael och Hamilton lyfter fram att svarta ständigt fick höra att italienare, irländare, polacker, judar i USA vunnit erkännande för att de arbetade hårt och följde ”den protestantiska etiken för arbete och prestationer” (s. 59). Det de svarta inte fick veta, skriver de, var att dessa grupper byggde upp makt genom att sluta sig samman och operera utifrån en styrkeposition. De svarta borde göra samma sak. Carmichael och Hamilton förbiser att de omnämnda grupperna var och en hade ett gemensamt språk, en gemensam kultur sedan generationer, alltså en bas att bygga på. De svarta var amerikaner, deras kultur var formad utifrån de svartas livsvillkor i USA. Afrika var en främmande kontinent med främmande språk och seder. Att sluta sig samman enbart på grund av hudfärg och okända rötter i Afrika hundratals år tidigare tilltalade inte dem som ville ha fullt medborgarskap i det land de var födda i där släkt och vänner också bodde.

Svensk ”strukturell rasism” konstruerad av ArA-gruppen
Svensk ”strukturell rasism” är en ideologisk konfrontatorisk skrivbordsteori som utgår från att Sverige är en kopia av dåtidens USA och att invandrare behandlas så som de svarta slavättlingarna behandlades i USA. Perspektivet är invandrarnas omänskliga behandling av svenska myndigheter och politiker.

I En studie om diskriminering i Stockholms stads verksamheter maj 2017 citerar man under rubriken ”4.3 Strukturell diskriminering” den offentliga utredningen Det blågula glashuset: strukturell diskriminering i Sverige (SOU 2005:56), författad av Paul Lappalainen när Masoud Kamali var utredare (s. 12). I Det blågula glashuset refereras i sin tur till postkolonialisterna Paulina de los Reyes, Irene Molina, Diana Mulinari, Anders Neergaard (s. 78ff), alltså ArA-gruppen. Postkolonialisterna påstår att rasismen består, trots att man slutat tala om mänskliga raser, att kultur har övertagit rasbegreppets roll och att, som nämnts i tidigare inlägg, det är rasism att studera skillnader mellan invandrares kulturer och normer och svenska normer, att det är rasism att studera skillnaden mellan klaner och klaners mångtusenåriga normer som bygger på kollektivt ansvar och den svenska rättsstaten där individen ensam är ansvarig för sina handlingar.

Statsvetaren professor Bo Rothstein säger 5 oktober 2010 att samhällsvetare utomlands sedan länge upphört att använda begreppet strukturell rasism/diskriminering och att Mona Sahlin bär ett tungt ansvar för den havererade integrationspolitiken, och här kritiserar han Paulina de los Reyes. Ändå använder sig Stockholms stad av begreppet år 2017 som om det skulle vara ett vetenskapligt begrepp applicerbart på Sverige.

Stefan Löfven: Det här är ett bevis på postkolonialisternas makt inom universitetet. Det är också ett bevis på att du borde fråga dig vad det är för rådgivare du omger dig med. Begreppet strukturell rasism borde ha strukits i alla offentliga utredningar. Om du strävar efter ett Sverige som håller ihop måste du ha kunskap om de invandrade normer som kolliderar med ett Sverige som håller ihop.

Medborgarkunskap och medborgaranda
Stefan Löfven: Du måste vända på integrationspolitiken. Sverige ska inte anpassa sig och huka av rädsla att stöta sig med invandrare från andra kulturer. Invandrare ska respektera svenska lagar och normer. Kartlägg invandrares attityd till Sverige, där Sverige är huvudpersonen. Grunden för hela den svenska integrationspolitiken borde vara nationalstatens överlevnad, som ju är förutsättningen för välfärdsstatens överlevnad. Fråga:
hur skapa en medborgaranda,
hur skapa ett ”vi tillhör Sverige”,
hur skapa tillit till myndigheter, särskilt polisen,
hur skapa tillit mellan olika befolkningsgrupper.

Invandringen har skett över huvudet på medborgarna. Inför omläggningen till högertrafik bedrev myndigheterna en massiv informationskampanj. Man ville undvika att människor dog i trafiken.

Det borde vara lika viktigt att undvika att människor i invandrade hedersmiljöer dödas på grund av mångtusenåriga hedersnormer.

Vi har till leda matats med att kunskapen om islam är låg, att vi behöver mer kunskap om islam. Till och med demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) ansåg att Sverige behöver ett kunskapslyft om islam.

Det som behövs är ett kunskapslyft om vad det innebär att vara samhällsmedborgare i Sverige. Hela befolkningen behöver ett kunskapslyft.

Ni politiker har tappat bort vanliga människor som ser hur deras samhällen förändras i grunden, som kallas rasister så fort de har en åsikt om sakernas tillstånd, som inte har ett väl utvecklat nätverk som fixar jobb åt dem, som ständigt får skulden för den havererade integrationspolitiken och får höra att deras hudfärg ger dem en privilegieposition.

Det Lars Trägårdh, professor i historia och civilsamhälleskunskap, har att säga om medborgarkunskap och nationalstat exempelvis här och här är betydligt viktigare för välfärdsstatens överlevnad än kunskap om islam och postkolonialisternas hatkampanjer mot Sverige och den vita huden.

Om Politikerveckan Järva i Stockholms ytterstadsområde ska ha någon mening borde inför politikerveckan 2018 en komplett kartläggning av Järvaområdet göras utifrån välfärdsstatens perspektiv. Hur omfattande är klanerna? De religiösa extremisterna? Hur ser medborgarandan ut? Hur många talar svenska och deltar i bygget av det framtida Sverige? Hur många kvinnor kan svenska?

En finländare kan ha bott i Sverige i fyrtio år utan att lära sig svenska och kräva tolk vid besök på vårdcentralen eller sjukhuset.

Hur många parabolantenner finns det? Hur många tittar på svenska TV-kanaler?

Hur ser maktstrukturerna ut inom etniska föreningar som får offentliga bidrag, inom religiösa föreningar och församlingar som får offentliga bidrag?

Är de könsseparerade? Vilka skäl ges i så fall?

Vilken politisk makt har religiösa ledare? Anlitas de av politiker och myndigheter som ”religiösa tolkar”, ”kulturtolkar”?

Hur ser tilliten till religiösa ledare ut, till polisen, till svenska myndigheter? Finns det religiösa extremister i området som trakasserar kvinnor? Vilken religion tillhör de i så fall och vilken tolkningstradition? Hur finansieras de?

Hur ser inställningen till den sekulära rättsstaten ut?

Hur ser tron på helvetesläran ut?

Vad säger religiösa ledare om beslöjning av flickor och kvinnor? Vilka urkunder lyfter de fram som stöder beslöjningen?

Det finns inga urkunder. Bevisen för att beslöjningen inte är islamisk ligger utanför islams urkunder (se tidigare inlägg). Beslöjningen är politisk och går tillbaka till det gamla Mesopotamien och markerar kvinnans status utifrån hennes sexuella aktiviteter. Den omfattande beslöjning vi ser i dag i hela världen är ett resultat av Muslimska brödraskapets, Saudiarabiens och islamisk finans globala dawa-verksamhet – att kalla till islam. Beslöjningen säger Död åt homosexuella. Bland annat.

Stefan Löfven: När kommer du att kräva att islamiska religiösa funktionärer offentligt deklarerar att beslöjningen inte är islamisk? Den som påstår att beslöjningen är islamisk är en bedragare.

Det ideologiska inbördeskriget i Sverige
Muslimska brödraskapet är ingen ”islamofobisk konspirationsteori”. De håller i det tysta på att erövra Europa med hjälp av 20-årsplaner. Knappast någon som följer med i nyhetsflödet kan ha undgått att Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och Rysslands president Vladimir Putin, för att bara nämna två ledare i vårt närområde, målmedvetet arbetar på att stärka sin makt.

Bara för att Muslimska brödraskapet inte har ett ansikte utåt betyder det inte att de inte existerar och lika målmedvetet arbetar på att stärka sin ställning globalt. Jag har redogjort för den totalitära ideologi Islamic Foundation i Storbritannien sprider över världen och hur Helena Benaouda Hummasten sedan decennier bedriver lobbyverksamhet för den i Sverige.

Konstnären Fateme Gosheh vädjade 30 januari 2011 ”Gör oss inte till andra klassens medborgare” i en artikel där hon ställer sig kritisk till hur kretsen kring Helena Benaouda getts makten att företräda landets befolkning med rötter i länder dominerade av islam. Hon skriver att Helena Benaouda valdes till ordförande för Sveriges muslimska råd därför att hon var den enda som kunde svenska.

I dag har en ny generation tagit över, en generation som lagt sig till med postkolonialisternas hudfärgsrasism och tal om ”kolonialism”, en shariapolitisk extremhöger som vill införa islamisk finans i Sverige, en shariapolitisk extremhöger som samarbetar med en villig extremvänster.

Vänsterpartiet i Malmö deltar aktivt i inbördeskriget och samarbetar med Muslimska brödraskapet
Stefan Löfven: Din regering är en katastrof ur medborgarrätts- och jämställdhetsperspektiv. Du har gett vänsterpartiet makt att definiera vad jämställdhet och våld mot kvinnor innebär. Du har böjt dig för Vänsterpartiets krav på en Jämställdhetsmyndighet när Sverige behöver det som i Storbritannien kallas för Forced Marriage Unit som blixtsnabbt träder in när en flicka riskerar att föras utomlands för tvångsgifte.

Vänsterpartiet arbetar aktivt för slaveriet i Sverige. Vänsterpartiets ledning vägrar se skillnaden mellan vuxna människor som frivilligt har ingått en parrelation och flickor som föds in i en hedersmiljö. Allt våld ska kallas våld mot kvinnor enligt dem. Sverige borde i offentliga handlingar använda de särskiljande begrepp Nyamko Sabuni (L) lanserar i skriften Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige: svenssonvåld och hedersvåld, inte minst för att hedra Nyamko Sabuni och den insats hon gjorde för ungdomar i hedersmiljöer när hon var integrations- och jämställdhetsminister.

Vänsterpartiet i Malmö anordnar seminarier i samarbete med Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd och Salahuddin Barakat, Islamakademin i Malmö, om ”islamofobi”, exempelvis här och här.

Shariajuristen Salahuddin Barakat är ledamot i SMFR:s religiösa råd. Han deltar i resor till Malaysia för att få hjälp med väckelsearbetet i Sverige. Yasri Khan, SMFR:s generalsekreterare, bedriver lobbyverksamhet för att införa islamisk finans i Sverige. Jag har i ett inlägg beskrivit vad som händer med ett land, i det här fallet Kuwait, när islamisk finans får fotfäste i landet. Salahuddin Barakat samarbetar också med Ibn Rushd.

Vänsterpartiet samarbetar alltså med de verkliga fascisterna i Sverige.

Definiera och namnge fienden. Eller stig åt sidan
Stefan Löfven: Det pågår ett ideologiskt inbördeskrig i Sverige mot de demokratiska principer det svenska samhället vilar på. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) beställde en kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet i Sverige, författad av Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani, publicerad i februari 2017. MSB bestämde sig för att inhämta ytterligare information om rörelsens påverkansarbete. Det pågår med andra ord numera offentligt finansierad forskning om Muslimska brödraskapet i Sverige.

Du har framhärdat i att tiga om Muslimska brödraskapet. Regeringsförklaringen 2017 blir ditt elddop. Kommer du att stå ensam i talarstolen och uppträda som en statsman, visa att du har läget under kontroll och namnge den inre fienden och förklara för riksdagen och landets befolkning att regeringen avser att utarbeta en policy hur myndigheterna ska förhålla sig till Muslimska brödraskapet och postkolonialisterna?

Eller kommer du att visa att du är Muslimska brödraskapets marionett och stå flankerad av de kvinnliga bödlarna som är för slaveriet i Sverige och som har krossat så många ungdomars liv och framtidsdrömmar: Helena Benaouda i Muslimska brödraskapets uniformspersedel hijab, som markerar att en man äger bärarens könsorgan, fientlighet gentemot den västerländska civilisationen, förnekandet av svenska lagar, inställningen att Allahs lag står över svensk lag, död åt homosexuella, död åt avfällingar från islam, och de fyra sydamerikanska bödlarna som påstår att det är rasism att ens nämna att hederskulturer existerar i Sverige: Paulina de los Reyes, Edda Manga, Irene Molina, Diana Mulinari. Och bakom dem, Mussolini, Hitler, Lenin och Stalin.

Om du inte klarar av att stå ensam i talarstolen, gör som i Tunisien. Stig åt sidan och lämna över regeringsmakten till en teknokratisk övergångsregering som tar fram en ny grundlag, som utgår från den sekulära rättsstaten och nationalstaten, garanterar att det ska råda en mur mellan religion och politik och är en rättighetskatalog varenda medborgare ska kunna lita på.

11 september 2017

Mona Lagerström fil dr