OBS! De franska upplysningsfilosofernas religionskritik var riktad mot teologer och prästerskapet och dessa gruppers anspråk på att vara ett övernaturligt väsens jordiska ombud, inte mot enskilda troende.

Det mest utmärkande för de franska upplysningsfilosoferna var att förnuftet skulle ersätta tron på uppenbarelsereligioner, att det var viktigare att koncentrera sig på förhållandena här och nu i stället för på ett lyckorike, eller helvete, efter döden. Organiserade religioner med alla dogmer, mirakel, mysticism, profetior, vidskepelser, skrämselpropaganda är skapade av människan och inte resultatet av en gudoms uppenbarelse, hävdade de. Det är inte samma sak som att alla upplysningsfilosofer var ateister. Några anammade idén att en opersonlig kraft har skapat universum och naturlagarna och sedan dragit sig tillbaka, deism, till skillnad från tron på en personlig gudom som styr och ställer, via prästerskapet, och då framför allt katolska kyrkan i Frankrike. Voltaire exempelvis var inte ateist, hans berömda ”Krossa den skändliga!” avsåg katolska kyrkan.

Nyligen visades Monty Pythons film Life of Brian från 1979 på SVT. En samling människor i Jerusalem under Roms ockupation ser Brian som sin Mästare och jagar honom och vill ha honom som ledare. Brian står i ett fönster och ropar till den uppjagade folkmassan: ”Ni behöver inte följa mig. Ni behöver inte följa någon. Tänk själva! Ni är alla individer! Ni är olika allihop. Ni måste själva finna en väg! Låt ingen bestämma över er!”

Det är kärnan i upplysningsfilosofernas religionskritik.

Den österrikiska konvertiten Muhammad Asad/ Leopold Weiss formulerar en rakt motsatt uppmaning i Islam at the crossroads (1934),

vilket jag nämner i Del 2. Den bok alla som vill veta vad islamism är bör läsa, jag ger ett långt referat av boken i det här inlägget 24 maj 2023. Muhammad Asad blev förälskad i islams urkunder och sharia. Han citerar vad Allah säger i sura 51:56: ”Jag har skapat djinnerna och människosläktet blott för att de skola dyrka mig” (K.V. Zetterstéens översättning).

Längre ifrån Brians uppmaning kan man inte komma.

Som framgått av de tidigare inläggen i den här serien influerade Asad dessa inflytelserika självutnämnda jordiska ombud: Ayatollah Ruhollah Khomeini (Iran), Ayatolla Ali Hosseini Khamenei (Iran), Hassan Nasrallah (Hizbollah, Libanon), Muqtada al-Sadr (Irak).

Paul-Henri Thiry, baron d’Holbach baserade sin religionskritik på omfattande naturvetenskapliga kunskaper. Han var den fränaste och mest produktiva ateisten bland upplysningsfilosoferna i Frankrike och bemödade sig om att täppa igen alla spår som kunde leda till honom i de religionskritiska verk han skrev och finansierade tryckningen av. Han gjorde heller inget väsen av sig offentligt, därför är mycket litet känt om hans tidiga liv och om honom som person, det mesta man känner till får man vetskap om genom andra. Han föddes i en katolsk familj i Pfalz, Tyskland, modern, född d’Holbach, var syster till den stenrike börsmäklaren François-Adam d’Holbach, faderns namn var Jakob Thiry som dog när sonen var ung. Paul-Henri flyttade till morbrodern i Paris, som var ungkarl och utan barn, och som adopterade honom 1730. Morbrodern hade redan adopterat Suzanne, dotter till en annan syster, som han lät få utbildning i ett kloster. Suzannes två döttrar kom senare att efter varandra gifta sig med Paul-Henri.

År 1744 skrivs han in vid det protestantiska universitetet i Leiden, som ansågs vara det mest ansedda lärosätet i Europa. Han studerade bland annat kemi och blev också bekant med deismen och Englands fritänkare eftersom samtidigt som han var i Leiden tjugofem engelsmän studerade där, av vilka några blir livslånga vänner. År 1748 bosätter han sig i Paris, 25 år gammal, i en magnifik våning. År 1749 blir han bekant med den tio år äldre Denis Diderot (1723–1784), som tillsammans med matematikern Jean le Rond d’Alembert, (1717–1783) var redaktör för Encyklopedin som kom ut mellan 1751 och 1772. Baron d’Holbach kom att skriva runt 400 artiklar i Encyklopedin om kemi, fysik, mineralogi, metallurgi, geologi och fysisk geografi, vulkaner, berg, glaciärer, jordbävningar plus några om religion och politik, alla utan hans namn utsatt.

Jacques Attali skriver i biografin om Denis Diderot (se bild nedan), i Jim Jakobssons översättning, att det av Företalet till Volym II av Encyklopedin var lätt att känna igen d’Holbach: ”Framför allt är vi stort tack skyldiga en person som har tyska som modersmål och är mycket bevandrad i ämnena mineralogi, metallurgi och fysik; på dessa olika områden har han givit oss en enastående mängd artiklar som man kan finna ett stort antal av redan i denna andra volym. [. . .] men han har krävt att hans namn ska förbli okänt, vilket hindrar oss från att offentliggöra namnet på denne medborgarfilosof som odlar vetenskaperna intresselöst, utan ärelystnad eller uppståndelse” (s. 133). Attali skriver att d’Holbach på Diderots och d’Alemberts enträgna begäran gick med på att presenteras i band III:s Företal. ”Monsieur le baron d’Holbach [. . .] ägnar sig åt att göra Frankrike bekant med de bästa tyska författare som skrivit om kemi” (s. 146). Man visar den markering som följer på hans osignerade artiklar.

Baron d’Holbach översatte också vetenskapliga böcker från kända tyska forskare utan att sätta ut sitt namn, men eftersom böckerna vände sig till vetenskapsmän var det ingen hemlighet bland dessa lärda vem som var översättaren. Bland annat översatte han 1753 från tyska den svenska kemisten Johann Gottschalk Wallerius bok Mineralogia, eller mineralriket indelt och beskrifvet (1747). Baronen ska ha brevväxlat med Wallerius i samband med översättningen till franska. Det fanns i Frankrike inte någon allmänt vedertagen gemensam benämning på de olika mineralerna, vilka d’Holbach noggrant preciserade och klassificerade, hans översättning ska ha utgjort ett oumbärligt verktyg för franska kemister och naturforskare. Viktigt är också att han översatte böcker om jordens historia som inte utgick från Bibeln utan från empiriska studier. Han var medlem i Berlins Vetenskapsakademi, Mannheims Vetenskapsakademi och Ryska Vetenskapsakademin.

Som jag nämner i Del 1 höll baronen överdådiga middagar i Paris varje söndag och torsdag för ett tjugotal upplysta män från början av 1750-talet till 1780-talet. Somrarna tillbringade han och familjen på svärmoderns slott Grandval, där middagarna också var överdådiga och dit även kvinnor välkomnades. Mycket av det man vet om baronen och hans middagar i Paris och på slottet Grandval kommer från den mycket nära vännen Denis Diderots många brev 1759–1774 till Sophie Volland (se bild nedan, översättning Olof Nordberg). Diderot var en flitig gäst på Grandval där han ibland bodde och arbetade längre perioder. Han och baronen tycks ha varit två helt olika personligheter. Diderot var till skillnad från baronen en fridens man. Han skriver till Sophie Volland hur han står i tacksamhetsskuld till baronens svärmor och hustru för deras gästfrihet och tar på sig att agera fredsstiftare när baronen är på dåligt humör och också hur han agerar som hjälpande hand med baronens skrifter. Även under baronens middagar i Paris ska Diderot ha fungerat som åskledare när baronen slänger ur sig någon provocerande kommentar som skapar en spänd stämning, vilket han ofta lär ha gjort.

Diderot ger en beskrivning av d’Holbach i ett brev till Sophie Volland 10 maj 1759 där han skriver om en utflykt en grupp gjort och där d’Holbach benämns ”vår baron” för att skilja honom från en annan baron Diderot just nämnt. Baronen är vid tillfället 36 år: ”Alla åt middag med god aptit. Vår baron, vår alltså, blev makalöst tokig. Han är originell både i tonfall och tankar. Föreställ er en glad satyr, skarp, oanständig och kraftfull, mitt i en samling kyska, mjuka och grannlaga varelser. Så var han bland oss andra” (s. 14). Efter middagen strövar man omkring i en park: ”Vi pratade om konst, filosofi, poesi och kärlek, om det stora och det fåfängliga i våra förehavanden, om känslan och skenet av odödlighet, om människor, gudar och konungar, om tid och rum, om liv och död, det var en konsert där baronens dissonanser alltid lät höra sig” (s. 15).

Paul-Henri gifter sig år 1750 med Suzannes ena dotter. Morbrodern dör 1753, Paul-Henri ärver hans titel och hälften av förmögenheten, den andra halvan ärvs av börsmäklarens adoptivdotter Suzanne. År 1754 dör till baronens förtvivlan hustrun, bara tjugofem år gammal, middagarna upphör, han reser otröstlig runt i Frankrike, först 1756 återupptas middagarna. Han gifter sig med Suzannes andra dotter. Det sägs att skälet till baronens filosofiska system och hans kompromisslösa ateism främst var att han sett sin första hustru dö under fruktansvärt svåra plågor och skräcken för helvetets eviga pina. Efter det blev baronen en svuren ateist.

Men, viktigt att notera, baronens svidande religionskritik var grundad på hans omfattande naturvetenskapliga kunskaper. Han menade att religioner uppstod på grund av människors okunskap om naturfenomen, att människan är vidskeplig därför att hon är rädd och hon är rädd enbart för att hon är okunnig. På grund av att människan inte förstår sig på naturkrafterna tror hon att hon kontrolleras av osynliga makter som hon inbillar sig är antingen vredgade på henne eller välvilligt inställda till henne. Baronen menar att all världens religioner är baserade på en gud som blir vredgad och som kan blidkas. Och att prästerskapet har utnyttjat det.

Den stora skrällen kom 1770 då d’Holbach gav ut det som kallas hans mästerverk, Système de la nature, ou Des lois du monde physique et du monde moral (1770, Naturens system eller Den fysiska och moraliska världens lagar), som med sin materialistiska beskrivning av naturen, inklusive människan som omöjligt kan ha en själ och uppstå från de döda, i ett slag vände upp och ner på den dittills nästan allenarådande teologiska världsbilden (Gud har skapat universum och människan, Gud är allsmäktig, Gud ser dig överallt, Gud dömer dig på domedagen antingen till helvetet eller himlen) och den deistiska (Gud skapade världen och drog sig sedan undan). Max Pearson Cushing säger att boken kan kallas den vetenskapliga materialismens och dogmatiska ateismens bibel (s. 35). Två år senare gav d’Holbach ut en förkortad version, Le bon sens, ou Idées naturelles opposées aux idées surnaturelles (Good sense without God på engelska, Sunt förnuft utan Gud).

De senaste dagarna har visat att sunt förnuft saknas helt av ministrarna Jakob Forssmed och Tobias Billström, liksom av SVT. Den här bilden på minister Forssmed bugande

för ett övernaturligt väsens självutnämnda jordiska ombud säger allt om politikernas slaveri under prästerskapet. Och den här bilden på Faraj Semmo,

VD Göteborgs moské som är Muslimska brödraskapet, vilket Sameh Egyptson redogör för i sin doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, säger allt om SVT:s smörande för Muslimska brödraskapet. Av alla inbjudna till mötet väljer SVT att intervjua en representant för samhällsomstörtande Muslimska brödraskapets svenska gren. Och inte nog med det. Faraj Semmo uttalar Muslimska brödraskapets slogan ”Vi är en del av lösningen”, vilket SVT omvandlar till ”Det är en del av lösningen”. Vi förvandlas till det! ”Vi är en del av lösningen” är exakt samma slogan Abdirizak Waberi

körde med inför inbjudna dignitärer när han var vice ordförande för Brödraskapets europeiska paraplyorganisation FIOE, vilket jag skriver om i min bok om Muslimska brödraskapet: ”If there are some problems and issues then we should be part of the solution” (2018, s. 345). Jag skriver också att Muslimska brödraskapets motto är ”Islam är lösningen” och att chefsideologen Sayyid Qutb i Milstolpar (1964) är mycket tydlig med att brobyggande inte handlar om att båda sidor beblandar sig med varandra utan enbart att icke-muslimer ska komma över till islam.

Det är skrämmande slappt av SVT att efter Sameh Egyptsons avhandling inte ha gjort upp en lista på Muslimska brödraskapets alla organisationer i Sverige och sett till att varenda anställd på SVT kan namnen och ser till att ingen kopplad till Brödraskapet ges utrymme i public service.

Det är lika skrämmande slappt av SST att inte utifrån Sameh Egyptsons avhandling ha gjort upp en lista på Muslimska brödraskapets alla svenska organisationer och gett listan till minister Forssmed och hans stab.

Aldrig någonsin har baron d’Holbach varit nödvändigare än nu. Bilda studiecirklar! Läs på, proppa er fulla med argument mot osynliga makters självutnämnda jordiska ombud och politikers slaveri under dessa självutnämnda jordiska ombud! Och framför allt proppa er fulla med argument varför SST med omedelbar verkan bör läggas ner!

Söndag 6 augusti 2023

Mona Lagerström fil dr

Ett urval