Helvetesläran enligt Bibeln, Koranen och Ingemar Hedenius

Politiker och Skolverket bör tala offentligt om helvetet. Det är mycket viktigare att tala om helvetet än att tala om Gud. En enkätundersökning bör så snart höstterminen startar undersöka barns och ungdomars förhållande till helvetet.

Landets politiker bör göra klart att små flickor och vuxna kvinnor som inte vill vara beslöjade inte kommer att stekas i helvetet.

Det som är viktigt med islams helveteslära och martyrskapet är att martyrer får fribiljett direkt till paradiset och slipper dömas på domedagen. Alla jordiska synder blir automatiskt bortsuddade. Därför är det viktigare att tala om islams helveteslära än om paradiset och alla jungfrur som sägs vänta på självmordsbombarna. IS och andra terroriströrelser ska på internet utlova att, enligt profeten Muhammed, inte bara martyrerna utan också deras familjer får en fribiljett direkt till paradiset.

Hela Koranen genomsyras av det plågsamma straff som väntar alla som inte tror på Allah, uppståndelsen ifrån de döda, domedagen, ett evigt liv och att Muhammed är den sista profeten. Sida upp och sida ner står det om att de otrogna ska få smaka helvetesbrandens pina, att de otrognas hemvist varder helvetet, att de otrogna ska stekas i helvetet. Mängder med inflyttade invånare har från barnsben fått lära sig om helvetets fasor. Skräcken försvinner inte bara för att de bosatt sig i Sverige. De för skräcken vidare till sina barn, med hjälp av koranskolor bland annat.

I ett tidigare inlägg citerar jag ur Eli Göndörs populariserade doktorsavhandling, ”Jag har mina känslor och mitt förstånd.” Muslimska kvinnor i Israel (2012). De unga kvinnorna Eli Göndör intervjuade lät rädslan för helvetet styra deras agerande. Här är några citat. Eli Göndör frågar en av kvinnorna vad som händer med en ond man som vägrar bättra sig. ”Han brinner upp, väcks till livet och brinner upp igen och väcks till livet och brinner upp igen i all evighet” (s. 129).

Göndör frågar en annan kvinna vad som händer i helvetet. ”Det är den svåraste platsen som finns. Vi gör allt vi kan för att hålla oss borta från helvetet. Alla böner och alla påbud hjälper oss att hålla oss borta från helvetet. För där är det en värme som ingen människa kan stå ut med” (s. 130).

Göndör frågar en tredje kvinna vad som händer med en människa Gud inte är nöjd med. ”I livet kanske det inte händer någonting. Men det verkliga straffet kommer på domedagen. Då kommer människor verkligen att få veta om Gud har varit nöjd med dem eller ej.” Göndör frågar vad som händer på domedagen. ”En person som Gud inte är nöjd med kommer Gud att placera i helvetet på domedagen.” Göndör frågar vad som händer i helvetet. ”Han bränns upp.” ”Vem har sagt det?” ”Det står i Koranen” (s. 131). En annan kvinna säger att det finns många beskrivningar i Koranen om helvetet. ”Halva Koranen talar om det. Där finns straff” (s. 133).

Kvinnorättsaktivisten och islamkritikern Ayaan Hirsi Ali skriver i En fri röst. Min självbiografi om hur hon när hon är i 16-årsåldern i Nairobi i Kenya får en ny lärare i islamundervisningen, en helbeslöjad kvinna som tror på helvetet. Översättning Mattias Göthe och Örjan Sjögren: ”Vi hade alla hört talas om helvetet. Det var i stort sett allt koranskolan handlade om: helvetet och alla misstag som kunde få oss att hamna där. Koranen beskriver helvetets plågor i levande detaljer: varbölder, kokande vatten, hud som faller av, brinnande kött, tarmar som upplöses, den eviga elden som låter dig brinna i evighet – och medan hullet förkolnar och kroppsvätskorna kokar bildas ett nytt skinn. Alla dessa fasansfulla detaljer överväldigade en och gjorde så att man lydde” (2008, s. 96, 97).

För några år sedan kunde man på Google länka till en text som för barn beskrev helvetet, ”Kapitel 5: Helvetet. Islam för barn”. Där gick man grundligt igenom vad Koranen och olika haditer säger om helvetet. Några utdrag finns bevarade på Humanistbloggen 26 februari 2013.

Koranskolor för barn hör inte hemma i Sverige. Små barn i Sverige bör över huvud taget inte läsa Koranen och få för sig att landets ”otrogna” majoritetsbefolkning är fiender som ska brinna i helvetet.

Helvetesläran, de urkristnas
Redan år 1864 kritiserade professorn i praktisk filosofi Jakob Boström (1797–1866) den kristna helvetesläran i skriften Anmärkningar om helfvetesläran, våra teologer och präster allvarligen att förbehålla. Ingemar Hedenius (1908–1982), också han professor i praktisk filosofi och också han författare av en bok om Helvetesläran (1972), citerar Boströms inledande mening: ”När skola de tanklöse bland våra teologer och präster erhålla det sunda förnuft och den kristeliga upplysning, att de från religionsundervisningen helt och hållet bannlysa den gamla men oförnuftiga läran om djävulen och helvetet, vilken i alla tider har åstadkommit så mycket ont, och för vår närvarande tid är en verkelig skam?” (1972, s. 9).

Både Boström och Hedenius avfärdar läran om helvetet som ren vidskepelse och något som därför inte ska tas på allvar. Hedenius skriver att man på Jesus tid föreställde sig himlen och helvetet som lokaler, man såg världen som ett stort sjuvåningshus där Gud hade sitt residens i den översta våningen och Djävulen och hans änglar i källarvåningen (s. 175).

Hedenius utgår i sin helveteslära från vad det står i Markusevangeliet, Matteusevangeliet och Lukasevangeliet. De saliga i himlen och de fördömda i helvetet kan se varandra, de saliga kan glädjas omåttligt över de fördömdas kval. Hedenius skriver: ”De första generationerna av kristna var helt fångna av vedergällningstänkande i sitt hat mot sina motståndare” (s. 95). Hämnden ska utkrävas på domedagen och tidens slut är nära (s. 137). Han skriver att gruppegoismen hos de urkristna fått ett monumentalt uttryck i yttersta domen då fienderna döms till evig plåga (s. 139). Hedenius skriver också om de kristnas hämndbegär att sekteristiskt hat mot alla som står utanför den egna sekten är ett välkänt fenomen (s. 136).

I korthet går den urkristna helvetesläran ut på att livet efter detta är en omvänd version av jordelivet. De som är rika på jorden hamnar i helvetet, de som är fattiga på jorden hamnar i himlen, vilket är särskilt framträdande i Lukasevangeliet. Hedenius skriver att längre än Lukas kan man inte gå i hatet mot överklassen. Rikedomen, liksom privategendomen, är av Djävulen (s. 100). Detta att låta överklassen lida sjudubbelt igen, säger Hedenius, har inget med allas lika människovärde att göra (s. 116, 117).

Han säger att de urkristnas föreställningsvärld kan beskrivas som en härva av motsägelser (s. 122). Enligt Jesus predestinationslära bestämmer Gud i förväg vilka som ska fördömas och vilka som ska frälsas (s. 71). Samtidigt är Jesus moral en nyttomoral, en lönemoral. Helvetesläran är en skrämselpropaganda. Man ska vara rädd för att hamna i helvetet. Hedenius skriver: ”Det är aldrig tal om att man skall göra det rätta för dess egen skull och utan tanke på egen fördel. Det är den enskildes egen välfärd som hela tiden framställs som det väsentliga skälet till att man bör omvända sig. [. . .] Att man egentligen borde göra det rätta för dess egen skull är en för denna andliga miljö alldeles främmande idé och skulle säkerligen aldrig ha fallit Jesus in” (s. 167). Gud belönar den som följer hans bud och straffar den som inte lyder. ”Sinnelaget”, säger Hedenius, ”skall vara motiverat av en enda sak: lönen i himlen” (s. 171).

Hedenius säger att den urkristna moralläran är egoistisk mitt i allt tal om kärlek och barmhärtighet, att den är en utpräglad individualistisk nyttomoral och att egoismen är råare och hårdare än hos de grekiska filosoferna. ”Den äkta kristendomens lyckokult är också vidskeplig och ofantligt mycket primitivare samt till råga på eländet förorenad av hatkänslor, som torde sakna motstycke i det profana tänkandets historia” (s. 172).

Enligt Matteus ska änglarna vid tidens slut gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga [det vill säga de troende] och kasta dem i den brinnande ugnen [i källarvåningen]. ”Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike” [på sjunde våningen] (13:42–43).

På Jesus tid var Palestina ockuperat av romarna. De första kristna kände bara till romarrikets kejsare och kungar, därför föreställer de sig Jesus som kung när han på uppståndelsens dag ska döma vilka som ska få komma till himlen och vilka som ska förpassas till helvetet, skriver Hedenius, alltså vilka som ska hamna på Jesus högra eller vänstra sida.

”Vilken trängsel! Vilka enorma transportproblem”, skriver Hedenius, ”måste inte änglarna (enl. 13:49) då lösa och det i en handvändning, när de skall överföra dessa myriader till var sin sida om kungen!” (s. 124). Hedenius skriver att de som varit hjälpsamma och hyggliga mot Jesus blir frälsta, de som inte har varit det hamnar i elden, trots att de flesta som ska dömas inte har haft personlig kontakt med Jesus eller ens känt till hans existens.

Hedenius sammanfattar: ”De ursprungliga kristna var en sekt av religiösa fanatiker, det är ett faktum. De ville verkligen, att människor som stod utanför deras sekt eller inte gynnade denna skulle pinas så plågsamt som möjligt i evig tid och att de själva samtidigt skulle vara saliga och även det så mycket som möjligt” (s. 192).

Skolverket och skolpolitiker bör ha ingående kunskap om vad religiösa friskolor lär barn om helvetet.

Helvetesläran, enligt Koranen
Helvetesläran enligt islams urkunder har stora likheter med de urkristnas helveteslära, exempelvis härvan av motsägelser, predestinationen, individualistiska löne- och nyttomoralen, skrämselpropagandan, fanatismen och hatet mot dem som inte tror.

I Koranen kan, liksom i Nya testamentet, de som hamnat i paradiset och de som hamnat i helvetet kommunicera med varandra. Ingemar Hedenius skriver: ”I all sin tro på Gud har den äktkristna tron ett hjärterått sinnelag som mera liknar muhammedanismen” och ”ungefärligen samma barbariska syn på livet” än några judiska skrifter han hänvisar till (1972, s. 54).

Hedenius citerar ur Koranen sura 7:42ff, K.V. Zetterstéens översättning: ”Och paradisets invånare skola ropa till eldens invånare: ’Nu hava vi funnit, att vad vår Herre lovade oss var sant; haven I också funnit, att vad eder Herre lovade eder var sant?’ Och de skola svara: ’Ja’, och en utropare skall ropa bland dem: ’Guds förbannelse över de orättfärdiga [de som inte trodde på Allah, hans sändebud, domedagen och evigt liv], som utestänga andra från Guds väg och ävlas att göra den krokig, i det de förnekar det tillkommande livet!’” och så vidare.

Mohammed Knut Bernströms översättning sura 7:44ff: ”Och de vilkas arvedel är paradiset skall ropa till dem som har Elden till arvedel: ’Vi har fått se vår Herres löften besannas. Har [också] ni fått se att er Herres löften var sanna?’ De skall svara ’Ja’, och mellan de [två grupperna] skall en ropare ropa ut Guds fördömelse över de orättfärdiga, de som hindrade [andra] från att följa Guds väg och ville få den att framstå som krokig och som avvisade tron på ett evigt liv” och så vidare. Eldens invånare ber om lite vatten men hånas av paradisets invånare för att ha avvisat tron och satt jordelivet före livet efter detta.

Shariajuristen Salahuddin Barakats Islamakademin i Malmö har barnkurser för barn mellan 5 och 8 år. En målsättning med kursen är att barnen ska lära sig hela Koranen utantill, alltså lära sig att majoriteten av Sveriges befolkning ska brännas upp i helvetet, att avfällingar från islam ska dö och brännas upp i helvetet, att homosexuella ska dö och brännas upp i helvetet.

Salahuddin Barakat tycks själv tro på Djävulen när han på Islamakademins hemsida i inlägget Storheten i slöjan skriver: ”Om slöjan är så betydelselös, varför kämpar Satan och hans medhjälpare ständigt mot den?”

Vad har Satan i Sverige att göra?

3 juli 2017

Mona Lagerström fil dr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *