OBS. Detta inlägg handlar enbart om politisk islam (islamism) och berör inte fromhetsislam.
I det här inlägget skriver jag om Nation of Islam-aktivisterna Amanj Aziz och Hussein Hamad och Malcolm X och projektet Stå Upp! som SFM först fick över en halv miljon kronor av MUCF för och sedan tvingades betala tillbaka. Ett projekt Rashid Musa medverkade i.
Nation of Islam-aktivisterna har rakt av plagierat Malcolm X:s kamp för svart separatism och svartas rättigheter i USA för över femtio år sedan. Ett belysande exempel är SFM i Göteborg med islamisterna Amanj Aziz och Maimuna Abdullahi som frontfigurer. Jag återkommer i senare inlägg till Maimuna Abdullahi och hennes koppling till Muslimska brödraskapet, Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), Antirasistiska akademin (ArA) och verksamheten Postkolonialt Forum under ABF Stockholms beskydd.
Amanj Aziz bedriver ett ideologiskt inbördeskrig mot de grundläggande demokratiska principer det svenska samhället vilar på, vilket ledarskribenten Per Gudmundson, journalisten Magnus Sandelin och debattören/författaren Hanna Gadban belyst.
Amanj Aziz var styrelseledamot i Charta 2008 samtidigt som Mattias Gardell och Mehmet Kaplan (MP).
Amanj Aziz kallar i artikeln ”Reflektioner kring muslimsk aktivism” på Hikmainstitutets hemsida 1 februari 2013 Malcolm X för en av de största muslimska aktivisterna genom tiderna. Själv kallar han sig också för muslimsk aktivist. Han är islamist med kopplingar till våldsbejakande extremister. I Uppdrag gransknings reportage ”Jihad i Göteborg” den 22 april 2015, research Magnus Sandelin, reporter Sanna Klinghoffer, ingick intervjuer med företrädare för SFM.
Terrorismforskaren Magnus Ranstorp skriver på Twitter 25 mars 2017 att den kontroversiella organisationen SFM samma dag höll en kurs med Rashid Musa, vars organisation SUM nekats bidrag av MUCF. Kursen var gratis och hette ”Stå Upp! Ett projekt mot antimuslimsk rasism 2.0”.
Enligt programmet riktar man sig ”till dem som identifierar sig som muslimer”. Projektet finansierades av MUCF med 535 200 kronor. På SFM:s hemsida skriver man 15 juni 2016, när projektbidraget beviljats, att 2.0 är en fortsättning på projektet 2015–2016 mot islamofobi, ”Stå Upp! – mot antimuslimsk rasism”,
lett av Amanj Aziz och Maimuna Abdullahi, som de år 2015 fick bidrag från MUCF på 300 000 kronor för.
SFM hävdar 20 februari 2016 på Facebook att ”Antimuslimsk rasism är ett av Sveriges största problem just nu”, utan att ge källhänvisning eller definiera vad som omfattas av ”antimuslimsk rasism” och vad de lägger in i kollektivordet muslimer. De räknar upp datum mellan februari och maj 2016 när kurser ska hållas i Göteborg. Kursen ska enligt Facebook handla om hur muslimer diskrimineras på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och utsätts för hatbrott och syftar till att ”stärka personer som är muslimer med kunskap och redskap för att bemöta antimuslimsk rasism”. Detta är en kopia av Malcolm X:s kamp för att stärka de svartas självkänsla och uppmaning att organisera sig. Svarta i USA diskriminerades på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden med hjälp av lagstiftningen och mördades på grund av sin hudfärg, inte på grund av sin religion.
På SFM:s Facebooksida 2016 om ”Stå Upp!” finns flera fotografier, bland annat ett av Malcolm X med en dotter i knät iförd sektens vita sjal samt tungviktsboxaren Cassius Clay, 22 år. Bilden är ett beskuret foto av Malcolm X, hans tre döttrar och Cassius Clay
taget när Cassius Clay bjöd in Malcolm och hans fru Betty och barn till Miami inför Clays match mot Sonny Liston 25 februari 1964, då Malcolm suspenderats från Nation of Islam och hamnade ur balans helt och hållet och behövde komma bort från New York där han var präst i sektens moské. Dagen efter matchen tillkännagav Cassius Clay, den nya världsmästaren i tungvikt, att han var medlem i Nation of Islam och att han hädanefter hette Muhammad Ali. Det är knappast en tillfällighet att SFM på Facebook inför kursen ”Stå Upp!” hade en bild av både Malcolm X och Cassius Clay/Muhammad Ali.
Då fotot togs, ett av få tillfällen han tillbringade med familjen, var Malcolm tystad och förbjuden att som representant för Nation of Islam tala med journalister. När president John F. Kennedy mördades 22 november 1963 förbjöd Elijah Muhammad sektens präster att uttala sig om mordet, sin vana trogen att inte blanda sig i politiken. Malcolm X skulle enligt självbiografin hålla ett tal i New York nedskrivet en vecka före mordet med titeln ”Guds dom över det vita Amerika” på temat ”som man sår får man skörda”. Under frågestunden efter talet frågade en i publiken vad han ansåg om mordet. Enligt Elijahs instruktioner skulle sektens präster på en sådan fråga svara ”Inga kommentarer”. Men Malcolm sa att det var ett fall av ”the chickens coming home to roost”, vilket bland annat betyder ”som man sår får man skörda”. Elijah suspenderade honom omedelbart i 90 dagar och förbjöd honom att tala med pressen, att skriva i sektens tidning som Malcolm grundat och utöva sina sysslor inom sekten. Enligt Malcolm väntade Elijah bara på att få suspendera honom eftersom Malcolm upptäckt att Elijah hade överträtt sektens stränga moralregler och gjort några av sektens ogifta sekreterare med barn och konfronterat Elijah. De gravida sekreterarna hade uteslutits enligt sektens regler och sektmedlemmar hade förbjudits, också enligt sektens regler, att ha kontakt med dem. Det är först nu Malcolm börjar tänka självständigt, skriver han. I mars 1964 bröt han med sekten (2001, s. 410–416).
Redan när MUCF 15 juni 2016 beviljade SFM bidraget på över en halv miljon kronor för ”Stå Upp! 2.0” och MUCF försvarade bidraget reagerade Magnus Ranstorp och uttalade sig för TT (publicerat i Aftonbladet 16 juni ”Myndighet försvarar kritiserat stöd”) och sa att det var rena vansinnet och att MUCF måste sätta ner foten: ”Den sammanlagda bilden av den här organisationen borde diskvalificera den för lång tid framöver, särskilt när man beaktar att den är sprungen ur en antidemokratisk och intolerant organisation. Det här är en perfekt illustration till var problemet är. Extremister som är skickliga på att skriva snygga stadgar och ansökningar tillåts åka slalom genom det svenska bidragssystemet. Det finns inga rutiner alls för uppföljning av vad bidragen gett för effekt, bara att dela ut dem.”
Frilansskribenten Sofie Löwenmarks föredömliga granskning av några av MUCF:s beviljade bidrag, publicerad under våren 2017 i tankesmedjan Timbros nättidning Smedjan, fick kritiken mot SFM att ta fart på nytt. Den 15 mars 2017 publicerades Löwenmarks reportage ”SFM sprider våldsbejakande islamism för skattepengar” där hon lyfter fram att man på Youtube kan höra den av SFM ofta inbjudna imamen Muadh Zamzam (Ahmed Suleman) 2014 hålla en föreläsning om Kvinnan i Islam och hävda att tolvåriga flickor som inte är beslöjade hamnar i helvetet. Sofie Löwenmark skriver också att av projektbidragets 535 200 kronor för ”Stå Upp! 2.0” var 462 750 tänkta att gå till löner och arvoden.
MUCF krävde tillbaka de 535 200 kronorna från SFM.
De andra utannonserade kursledarna förutom Rashid Musa för ”Stå Upp! 2.0”, som man får förmoda att MUCF:s pengar var tänkta som arvode för, var Kitimbwa Sabuni, Fatima Doubakil, Maimuna Abdullahi och Hussein Hamad.
Kursledaren Hussein Hamad, lärare, ägnar Malcolm X en okritisk hjältedyrkan i artikeln ”Giganternas sammandrabbning – Malcolm X och Muhammad Ali” på bloggen Nyans: Muslim 21 februari 2015. Hamads recension på Boktipset av Malcolm X:s självbiografi citeras på distributören Adlibris sida för boken: ”En fantastiskt bra självbiografi som inspirerat mig under många år. En bok som jag onekligen kommer ha stort nöje av och läsa om flera gånger i mitt liv för att ta del av de lärdomar som gömts mellan bokpärmarna.”
Hussein Hamad är lärare! Självbiografin är tillrättalagd. Saker har stuvats om, förstorats upp, dolts. Hur Malcolm X tänkte forma sin verksamhet efter brytningen med Nation of Islam och pilgrimsfärden till Mekka finns inte med. Manning Marable skriver i sin biografi Malcolm X att självbiografin praktiskt taget tiger helt om Malcolms nybildade icke-religiösa organisation Organization of African-American Unity (OAAU), översättning Stefan Lindgren: ”Ingenstans i texten nämns dess program eller mål. Efter år av forskning upptäckte jag att flera kapitel hade tagits bort före publiceringen, kapitel som handlade om bygget av en enhetsfront av afro-amerikaner, bestående av en rad olika politiska och sociala grupper under Black Muslims ledning”. Enligt Alex Haley ströks kapitlen på Malcolms begäran efter pilgrimsfärden till Mekka då han upptäckte att det gick att tala med vita människor (2014, s. 19).
Det Malcolm X enligt självbiografin talade med människor om under pilgrimsfärden till Mekka var hur den svarta mannen behandlades i USA. Han predikade för fattiga pilgrimer, skriver han, och också för ”några av den Heliga Världens viktigaste personer. Jag talade länge med den blåögda, blonda Amin al-Husseini, Jerusalems stormufti”, som han presenterats för av en turkisk parlamentsledamot (2001, s. 460). Amin al-Husseini samarbetade med Hitler under andra världskriget.
Det är en sak att beundra och respektera Malcolm X:s kompromisslösa ställningstagande för USA:s svarta befolkning, när det sannerligen inte var opportunt, och ansträngningar att förmå omvärldens politiska ledare att ta ställning mot diskrimineringen i USA. Det är en helt annan sak att försöka sätta en islamisk hjältegloria på honom. Det var Elijah Muhammads hemmagjorda islam han predikade. Om han efter pilgrimsfärden hade blivit finansiellt beroende av Muslim World League, och därmed Saudiarabien, hade det varit wahhabismen han hade predikat. Och wahhabismen strider inte bara mot svensk jämställdhetslagstiftning utan också, med alla sina förbud, mot religionsfriheten.
Malcolm X var, förutom allt annat, hatpredikant, hudfärgsrasist, separatist, sexist och antisemit.
I nästa inlägg återkommer jag till Amanj Aziz och Hussein Hamad och skriver om Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) och Malcolm X.
5 september 2017
Mona Lagerström fil dr
Källor:
The Autobiography of Malcolm X, with the assistance of Alex Haley (1965), Penguin Books, Modern Classics 2001
Malcolm X av Manning Marable (2011), översättning Stefan Lindgren, Leopard förlag 2014