Om Stefan Löfven menar allvar bakom Socialdemokraternas plötsliga intresse för det viktiga arbetet mot hedersförtryck så är inrättandet av en MYNDIGHET det enda sättet han kan bevisa det på. Inrättas ingen myndighet är hans tal bara tomt prat.
Läggs inte Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, ner med omedelbar verkan är hans tal också bara tomt prat.
Arbetet mot hedersförtryck och utbredningen av vissa klaners demokratifientliga rättssystem måste vara långsiktigt. Därför behövs en myndighet. Arbetet måste skötas av professionella personer med erfarenhet, inte av personer med åsikter de fått lära sig på universitetet och Nationella sekretariatet för genusforskning.
Det måste bli ett slut en gång för alla på den groteska polariseringen i Sverige med fanatiska marxister på ena sidan som utgår från ideologiskt färgade skrivbordsformler och påstår att det är rasism att skilja på kulturer och kulturer och på den andra sidan alla engagerade och hängivna människor som i över två decennier försökt få politikerna att ta hedersförtrycket i Sverige på allvar.
I Sverige finns massiv kunskap om hedersförtryck. Den kunskapen bör samlas inom en och samma myndighet. För att undvika att ett inbördeskrig utbryter inom myndigheten mellan skrivbordsfanatiker och verklighetsförankrade bör den nya myndighetens rekryteringsansvariga sålla bort skrivbordsfanatikerna, även kallade kulturrelativister, och satsa på verklighetsförankrade.
Paulina de los Reyes
En enda person, en kvinna, Paulina de los Reyes, född i Chile, professor i ekonomisk historia, Stockholms universitet, har ett gigantiskt ansvar för uppkomsten av den groteska polariseringen som härskat i Sverige ända sedan tonårsflickan Sara Abed Ali den 15 december 1996 mördades av sin bror och kusin, det första hedersmordet i Sverige som fick genomslag i medierna.
Paulina de los Reyes är ett exempel på den ofantliga skada en enda fanatiker kan ställa till med. Hon har tillåtits att härska obehindrat i över två decennier vilket inneburit att mängder med tvångsgifta unga människor i Sverige fått se sina framtidsförhoppningar om ett självständigt liv och eget val av livspartner krossade.
När det brutala mordet på Sara Abed Ali blev känt stod både vanligt folk och politikerna handfallna. Sveriges kvinno- och genushistoriker (SKOGH) ville försöka förstå vad som låg bakom mordet genom att forska om kulturer. Paulina de los Reyes gick i taket och skrek rasism.
SKOGH publicerade i Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 3–4 1997 en inbjudan till konferensen ”Genus och identitet” 21–22 november. De inledande orden anspelar på mordet på Sara Abed Ali: ”Varför dödar en ung man sin egen syster? Religion eller en patriarkalisk familjesyn kan aldrig förklara de tragedier som utspelats i Sverige den senaste tiden. Däremot är frågor om kultur och historisk bakgrund av största vikt när det gäller att vidta åtgärder för att hindra att liknande händelser upprepas. Här har den historiska forskningen om genus och etnicitet en viktig uppgift att fylla.” Vidare: ”Konferensen vill nå bakom sensationsmakeri kring etnicitet och i stället lämna bidrag till en fördjupad förståelse av kultur, skillnader och skapande av kvinnligt och manligt, men även problematisera svenskhet och utanförskap i Sverige.”
Att konferensen skulle handla om kulturella skillnader fick Paulina de los Reyes att inleda ArA-aktivisternas frontalangrepp på den svenska jämställdheten (att kvinnor förväntas försörja sig själva, ”att lönearbete är normen”) och svenska kvinno- och genushistoriker (vit medelklass, därför överordnade). På konferensen föreläste hon om ”Det problematiska systerskapet. Om svenskhet och invandrarskap inom svensk genushistorisk forskning”. Föreläsningen publicerades i i Historisk tidskrift nr 3/1998 och finns även med i antologin Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige (2002).
Paulina de los Reyes föreläsning blev en vattendelare inom kvinno- och genusforskningen i Sverige. Från vetenskap till Sverigefientlig ideologiproduktion och hudfärgsrasism. Från att synliggöra kvinnor till att osynliggöra flickor och kvinnor.
Hederskulturförnekande Paulina de los Reyes utsågs efter mordet på Fadime Sahindal att utreda hedersförtryck!
Om landets kvinno- och genushistoriker hade getts möjligheter att utföra den forskning de föreslog om förståelsen för kulturella skillnader hade vi förmodligen inte haft denna inflammerade polarisering för och emot slaveriet som pågått i två decennier. Inte någonstans i alla teoretiska skrifter som ArA-aktivisterna publicerat om hur rasistiskt det är att forska om hedersförtryck nämns klaner eller klaners rättssystem.
Tillsammans med Masoud Kamali sprängde Paulina de los Reyes den sittande integrationsutredningen och beskyllde den för att vara rasistisk. Mona Sahlin avpolletterade utredarna och utnämnde Kamali och de los Reyes till nya utredare. Jens Orback kastade deras ideologiskt färgade utredningar i papperskorgen. Men inom universitetet, inte minst inom Nationella sekretariatet för genusforskning, och inom Socialdemokraterna stärkte Paulina de los Reyes sin och de andra ArA-aktivisternas ställning, år efter år efter år.
Stefan Löfven: Inrätta en MYNDIGHET nu! Gör upp med hederskulturförnekarna i ditt parti. Köp ut ArA-aktivisterna från universitetet!
Jag skriver om ArA-aktivisterna och deras samarbete med Muslimska brödraskapets aktivister i min bok, om hur de förenas i hatet mot den vita huden, hatet mot Sverige.
24 mars 2019
Mona Lagerström fil dr författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018).
Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
