Skribenten och föreläsaren Alexandra Pascalidou är ett typexempel på det jag kallar papegojvänstern. Individer som saknar förmåga att tänka självständigt, förmåga att tänka kritiskt och som buntar ihop alla utlandsättade från länder där islam är den dominerande religionen, utnämner gruppen till de ”förtryckta” och sig själva som de ”förtrycktas” hängivna försvarare.
Ett bevis på att Pascalidou tillhör denna papegojvänster är hennes ovilja att sätta sig in i de tiotusentals olika tolkningar av islam som existerar, inte minst den påstridiga shariapolitiska extremhögerns olika grupperingar som hävdar att islam och politik är oupplösligt förenade.
Shariapolitiska extremhögern är ett gissel för just invånarna från länder där islam är den dominerande religionen och som själva vill välja sin tolkning av islam eller helt enkelt strunta i islam och trodde att Sverige var religionsfrihetens högborg.
Föreningen Vetenskap och Folkbildning. För kritiskt tänkande och mot pseudovetenskap, etablerad 1982, utser varje år sedan 1987 Årets folkbildare och Årets förvillare. År 2018 utnämnde de Fråga Lund till Årets folkbildare.
Den 29 mars 2019 publicerar Stockholm direkt artikeln ”Årets folkbildare: ’Jag har funnit min roll’”, en intervju med shariaextremisten Moosa Assal, fritidsledare, utbildad på Universitetet i Medina, Saudiarabien, som fanatikern indiern/pakistaniern Mawdudi var med och grundade 1961 och som står för just en shariapolitisk tolkning av islam (läs sista stycket där även Muslimska brödraskapet nämns).
Det var på Förortsgalan 2019 Moosa Assal utnämndes, en gala som inte har något att göra med Föreningen Vetenskap och Folkbildning. Alexandra Pascalidou var prisutdelare.
Den 31 mars skriver journalisten Sofie Löwenmark på Twitter: ”Helt sanslöst att salafisten Moosa Assal utsetts till årets folkbildare. Han är utexaminerad från islamska universitetet i Medina och har följaktligen Sauditrogen kvinnosyn. Bland annat.”
Löwenmark skriver också: ”Han är definitivt inte våldsbejakande och har gått ut och talat mot våld, kriminalitet och liknande. Men … världsbilden och idealet är en saudistat.”
Vidare: ”Hans parhäst konvertiten Abdul Wadud är känd från UG där han rekommenderade en kvinna som uppgav att hon var misshandlad hemma, att gå hem och be sin make om förlåtelse.”
Journalisten Pontus Herin, som bosatte sig i Tensta och skrev boken I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra (2008),
intervjuar den Sverigefientliga och demokratifientliga shariaextremisten Abdul Wadud, som likt Moosa Assal också studerat i Medina. Pontus Herins bok borde läsas av hela papegojvänstern, inklusive regeringen Löfven.
Alexandra Pascalidou svarar Löwenmark 1 april: ”En dag som denna borde ni tvivla på allt ni hör. Till och med när en muslimsk kille som nyss utsågs till årets folkbildare döms ut som salafist med saudisk kvinnosyn. Utan bevis och källhänvisningar. Jag ringde upp och frågade Moosa. Grunden i journalistik. Busenkelt. Gört!”
Orden ”en muslimsk kille”, ”döms ut som salafist” avslöjar att Pascalidou inte kan någonting om tolkningar av islam. Hon bör sätta sig in i vad Moosa Assals parhäst Abdul Wadud har att säga innan hon prisar Moosa Assal som årets folkbildare.
Att lovorda en shariaextremist är samma sak som att lovorda någon från Nordiska motståndsrörelsen. Den dagen papegojvänstern inser det kanske vi kan få en saklig debatt om alla miljoner skattepengar som i åratal gått till att göda denna extremhöger för att ”det är synd om dem”, ”de är så förtryckta”.
2 april 2019
Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)
Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
