Riksdagsledamot Annika Strandhäll har utnämnts till Jämställdhetspolitisk talesperson för Socialdemokraterna. I en intervju i Aftonbladet 20 april 2020 säger hon att hon ska ta fram förslag på jämställdhetsområdet inför partikongressen nästa år och valrörelsen 2022. Hon ska också försöka ge S en tydligare feministisk röst.
Om det är någon aktiv socialdemokrat som har gett Socialdemokraterna en tydlig feministisk röst så är det Göteborgs tidigare kommunstyrelseordförande Ann-Sofie Hermansson.
Annika Strandhäll ligger hästlängder efter henne. Det visar hon i sin programförklaring.
Det är med stigande förundran jag läser hennes svammel i debattartikeln ”Se upp för de som vill störta ’genusideologin’” i Expressen 22 april.
Var finns Sverige?
Ann-Sofie Hermansson höll sig till Sverige. Hon stod med båda fötterna på jorden och utgick från den svenska verkligheten.
Merparten av Strandhälls debattartikel handlar om utlandet. Hon kritiserar Polen, Ungern, USA. Hon lyfter fram Ebolakrisen i Västafrika 2014–2016. Hon refererar till statistik i Frankrike om hur coronapandemin har ökat våld i hemmet med 30 procent. Hon skriver om övriga Europa, om Nordamerika. Hon skriver att polisrapporter från Kina visar att våld i hemmet tredubblades under coronakrisen.
Sedan skriver hon om semestertider i Sverige! ”Tendenser vi känner igen från vår egen hemmaplan där vi ser hur trycket på kvinnojourer ökar under exempelvis semestrar.”
Varför redovisar hon ingen statistik om ökningen under coronapandemin i Sverige? Finns det någon statistik?
Hon skriver om aborter, att det saknas mellan 60 och 200 miljoner kvinnor i världen till följd av att flickfoster aborterats, eller flickor dödats efter födseln. Hon skriver att av världens fattigaste är runt 70 procent kvinnor. Hon skriver om miljontals osäkra aborter, om kvinnor som dör till följd av ingreppen. Det är världen över, världen över, världen över.
Men inget om det hedersrelaterade våldet och förtrycket och barnäktenskapen i Sverige.
Det som Ann-Sofie Hermansson skaffade sig kunskap om och ville motarbeta. Det som hon säger till Jörgen Huitfeldt i Kvartal att Socialdemokraterna inte ville att hon skulle tala om.
– Jag blev tillsagd under hela valrörelsen: ”Tona ner det där. Prata inte om det där.”
Kvartals Jörgen Huitfeldt frågar av vem hon fick höra det budskapet.
– Av mitt parti, svarar Ann-Sofie Hermansson. Av min distriktsstyrelse.
Annika Strandhäll slår sig för bröstet och framhåller hur duktiga vi är i Sverige. Hur duktiga vi i Sverige är på att sopa problemen under mattan.
Vi vet, det är ju trots allt 2020, att samhällen som Sverige där kvinnor och män är mer jämställda är mer framgångsrika. De är mer hälsosamma, ekonomin går bättre och de har en högre utbildningsnivå. Skälet är ju inte att kvinnor är bättre men att vi tillför olika erfarenheter och kunskaper. Man använder hela talangpoolen så att säga. Det har tjänat Sverige väl.
Vi behöver fortsätta visa skeptiker och motståndare till jämställdhet att det inte är något mystiskt eller konstigt. Det handlar om att undanröja hinder för kvinnor så att de kan uppnå samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män.
Och hur använder vi hela den kvinnliga analfabetiska talangpoolen i Sverige? Den kvinnliga talangpoolen som inte har lärt sig svenska? Den kvinnliga talangpoolen som lever under hedersförtryck?
Vilka motståndare avser Annika Strandhäll när hon skriver att Socialdemokraterna kommer att sätta nya höga mål ”trots kriser och motstånd. Oavsett om det motståndet kommer från religiösa och konservativa högerkrafter i Sverige eller utifrån”? Avser hon Muslimska brödraskapet, som ju tillhör extremhögern? Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi, som också tillhör denna extremhöger? De två aktivisterna som stämt Ann-Sofie Hermansson för förtal?
23 april 2020
Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)
Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
