Det skrämmande meddelandet för ett par dagar sedan att 6 av de 15 dödsfallen i Stockholmstrakten på grund av coronaviruset  var somalier har triggat i gång polariseringen och offerretoriken.

Två grupper ligger bakom den över två decennier långa polariseringen och offerretoriken: ArA- aktivisterna inom universitetet, som påstår att ”det är synd om invandrarna”, ”invandrarna är utsatta för strukturell diskriminering”, och Muslimska brödraskapet, som påstår att ”det är synd om muslimerna”, ”muslimerna är utsatta för islamofobi”. Hundratals miljoner skattekronor underhåller år efter år denna offerretorik, som fick sitt akademiska genombrott när Mona Sahlin (S) sparkade statsvetaren Anders Westholms integrationspolitiska utredning, som byggde på kartläggning av verkligheten, och 2004 gav uppdraget till marxisterna Masoud Kamali och Paulina de los Reyes, som byggde sin ”utredning” på neo-marxistiska teorier importerade från USA. Jag återkommer till detta strax.

Först några ord om somalierna Rashid Musas och Bilan Osmans reaktion på uttalanden om coronadödsfallen.

Rashid Musa representerar båda de polariserande grupperna och var snabb med att kommentera kommentarerna om dödsfallen. Han är tidigare ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM) och aktiv inom Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. Han vältrar sig ständigt i självömkan över att han som kvotflykting välkomnades av Sverige. Han har med hull och hår svalt ArA:s polariserande retorik och slänger sig med de sedvanliga fraserna i artikeln ”Pandemin är ett större problem för utsatta grupper”, fraser som ”den koloniala föreställningen”, ”rashierarkier”, ”vit medelklass”.

Hijabisten Bilan Osman, föreläsare på Expo, var också snabb med att i Expressen kommentera kommentarerna i artikeln ”Svensk-somalierna som dog i corona har namn”. Även hon har med hull och hår svalt ArA-aktivisternas retorik, se exempelvis den här artikeln med rubriken ”Med koloniala ögon” där hon kritiserar Per Brinkemos bok Mellan klan och stat. Somalier i Sverige.

Rashid Musa och Bilan Osman är upprörda över att somalier utmålas som analfabeter.

Huruvida somalier bosatta i Sverige är analfabeter eller högutbildade, eller bådadera, hade vi haft kunskap om ifall Anders Westholm hade fått fortsätta den påbörjade integrationspolitiska maktutredningen som beslutades om år 2000. Nu fick han inte det. Därför saknar vi kunskap om invandrargruppers inställning till information från landets myndigheter. När det är kunskap som behövs, i synnerhet kunskap om klaner och klaners normer och rättssystem. Kunskap som just journalisten Per Brinkemo i åratal efterlyst.

Låt mig klargöra: Jag anser verkligen att det är skrämmande att en så hög andel döda var somalier. Men somalier bosatta i Sverige är inga offer. Somalier är inte en ”utsatt grupp”. Somalier har samma rätt till den generella välfärden som alla andra bosatta i Sverige.

Somalier har välkomnats till Sverige, från krigsområden. Somalia är en stat i upplösning på grund av klankonflikter. Därför finns det så många somalier i Sverige. Somalia är ett klansamhälle. Klansamhällens normer skiljer sig från den svenska tilliten till landets myndigheter. Somalier har tagit med sig klansamhället till Sverige.

Den som enligt min mening har gett den bästa förklaringen till varför upplysningen om coronaviruset kanske inte nått alla i Sverige är mediehuset Alkompis chefredaktör Mahmoud Agha. Han säger till TV4 Nyheterna 24 mars 2020: ”Många invandrare saknar förtroende för både myndigheter och medier.”

Detta bristande förtroende är ett resultat av den obefintliga integrationspolitiken. Och den obefintliga integrationspolitiken är i sin tur ett resultat av att Masoud Kamali och Paulina de los Reyes sprängde Anders Westholms integrationspolitiska maktutredning för att den var baserad på kartläggning av verkligheten och inte på neo-marxistiska teorier. Jag beskriver förloppet i mina båda blogginlägg ”Utrota vitskallarna!” här och här.

Dåvarande integrationsministern Ulrica Messing (S) beställde våren 2000 en utredning om hur fördelningen av makt och inflytande ser ut ur ett integrationspolitiskt perspektiv. Utredningen skulle beskriva och analysera skillnader mellan invandrare och infödda i fråga om makt och inflytande i det svenska samhället. Anders Westholm utsågs till utredningsledare. Ulrika Messing ersattes dessvärre av Mona Sahlin.

Masoud Kamali och Paulina de los Reyes ingick i en expertgrupp kopplad till utredningen. De hoppade av utredningen därför att de ansåg att det var rasism och stigmatiserande att forska om kulturella skillnader och skrev en braskande artikel på DN Debatt 6 april 2003, ”’Vi hoppar av Sahlins utredning.’ Två forskare går i protest mot synen på skillnader mellan svenskar och invandrare”. De utmålade Anders Westholm som skurken.

Anders Westholm svarar 15 april 2003, ”’Tystnad hjälper inte mot diskriminering’”. Han skriver: ”Hur fördelar sig makt och inflytande mellan invandrare och infödda? Och varför ser fördelningen ut som den gör? Det är, något förenklat, de två stora och viktiga frågor som Integrationspolitiska maktutredningen har att besvara.”

Och som inte blev besvarade. Men som bör besvaras.

Här är ett exempel från 2015 på vilka som har makt och inflytande över somalier i Sverige skrivet av Hashim Salad Elmi. Det är ett totalitärt styre han beskriver.

Enligt ArA-aktivisterna är det rasism att forska om detta totalitära styre i Sverige.

Alla dessa förlorade år på grund av att Masoud Kamali och Paulina de los Reyes desavouerade Anders Westholm kan jämföras med alla förlorade år efter det att Försvarshögskolans forskare Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos publicerade Rosengårdsrapporten 2009. De två desavouerades också av Masoud Kamali, samt även av professor Mattias Gardell, och fick löpa gatlopp.

Statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg beskriver Masoud Kamalis och Paulina de los Reyes sprängning av maktutredningen i en artikel i tidskriften Axess nr 4 maj 2004, ”Fri forskning i kollision med regeringens ideologiproduktion”. Där kritiserar hon att Masoud Kamali och Paulina de los Reyes i DN-artikeln kritiserar Anders Westholm när deras kritik borde ha riktats mot regeringen:

De riktade allvarlig kritik mot den särskilda utredaren, statsvetaren Anders Westholm. Inledningsvis vänder sig de los Reyes och Masoud Kamali mot att Westholm inte är IMER-specialist (det vill säga forskare med inriktning på internationell migration och etniska relationer). Men man kan knappast hålla den särskilda utredaren ansvarig för valet av utredare, utan sådan kritik bör i så fall riktas mot regeringen. På samma sätt är den efterföljande kritiken mot utredarens arbetssätt och utredningens perspektiv, fokus och prestationer i hög grad en kritik som bör träffa regeringen. Utredningens perspektiv och fokus styrs ju i stor utsträckning av de fjortonsidiga direktiv som regeringen har fattat beslut om och som är vägledande för utredningens arbete.

Stefan Löfven:
Utse med omedelbar verkan en ny integrationspolitisk maktutredning som bygger på verkligheten och inte på importerade neo-marxistiska teorier. Det gäller liv!

Matilda Ernkrans:
ArA-aktivisterna är också genusvetare och har varit en förödande bromskloss när det gäller forskning om hedersrelaterat förtryck. Det bör du ha i åtanke när du bjuder in genusvetare till samtal inför den kommande forskningspropositionen, enligt detta SVT-inslag som handlar om hat och hot mot genusvetare. Att genusvetare utsätts för hot är självklart allvarligt. Men ”hatet” mot dem bör du väga mot det glödande hat ArA:s marxistiska invandrare, professorerna och genusvetarna Paulina de los Reyes, Irene Molina, Diana Mulinari från Sydamerika, i över två decennier har förgiftat Sverige med. De är de vänsterextremas motsvarighet till Vit makt-aktivister. Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari hatar din ”vita” hud. De hatar Sverige. De hatar den ”västerländska kunskapstraditionen”.

Läs lektorn vid Göteborgs universitet Adrián Gloglopos skildring av ”interventionerna” ArA-aktivisterna ägnat sig åt i syfte att rensa akademin från den västerländska kunskapstraditionen och ”vita” forskare. Adrián Groglopo var sekreterare i Masoud Kamalis och Paulina de los Reyes integrationspolitiska ”utredning”, vilket han stolt beskriver. Alltså den ”utredning” om ”strukturell diskriminering” som din partikollega Jens Orback underkände.

Genusvetarna utsätts, helt riktigt, för kritik. De gör nu sina ”interventioner” för att trygga sin inkomst.

Matilda Ernkrans: Var medveten om att du utnyttjas av ett hänsynslöst kotteri fanatiker som värnar om sin inkomst. Ett kotteri som utfärdat ett påbud att det är rasism att forska om kulturskillnader.

Innan du träffar dem, tillsätt en utredning som granskar det vetenskapliga i deras publicerade verk som är späckade med svårgenomträngliga marxistiska teser. Fråga dig på vad sätt deras marxistiska teser har hindrat det viktiga arbetet mot hedersförtryck och barnäktenskap. Fråga dig hur deras arroganta förnekelse av hederskulturer har kunnat pågå i över två decennier. Tänk på alla de unga flickors krossade framtidsdrömmar dessa marxister har på sitt samvete. Tänk på alla barnäktenskap dessa ”feminister” har på sitt samvete. Våldtäkt på våldtäkt på våldtäkt. Av barn!

Tillsätt en utredning om hur det gick till när dessa glödande Sverigehatare fick bilda Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), Uppsala universitet, teologiska institutionen. Det jag kallar Rasbiologiska institutet 2.0. Som är en skam för Sverige.

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om ArA-aktivisterna Adrián Groglopo, Paulina de los Reyes, Irene Molina, Diana Mulinari, Edda Manga. Jag skriver om dem i min bok om Muslimska brödraskapet i Sverige. Jag kallar det de ägnar sig åt för papegojforskning. De plagierar teser skrivna av utländska ”auktoriteter” och påstår att teserna är giltiga för Sverige.

Det är dessa aktivister som bär huvudansvaret för att myndigheternas information om coronaviruset inte når alla invånare i Sverige.

Matilda Ernkrans: Befria universiteten från dessa Sverigehatare. Det gäller liv!

26 mars 2020

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus