(Tändstickan sitter sorgsen, med Halsdukens kyliga avskedsreplik ”islamofobiska konspirationsteorier” sedan flera dagar ringande i öronen, på en uteservering med en kaffe och läser under uppgivna suckar och förbannelser över all världens gudar och gudinnor i Ingvar Björkesons tolkning av Aneiden om Didos hjärtekval när Aeneas får order av Olympens högste gud Jupiter/Zeus att lämna henne och Karthago för att uppfylla sitt utstakade öde att vara stamfader till Italiens framtida härskare. Jupiter skickar sin blixtsnabba budbärare Hermes att framföra befallningen: ”jag vill att han seglar nu; förmedla det budet”. Och Aeneas lyder, plikttrogen som han är, ”fast kärleken än är herre över hans hjärta”. Didos hjärta brister. Tändstickan bläddrar tillbaka och läser för hundrade gången om gudarnas spel bakom Didos himlastormande kärlek, hur Aeneas mor gudinnan Venus/Afrodite skickar sonen Amor för att ”låta honom med gåvor tända i Didos innersta märg en förtärande låga”, hur gudinnan tillfälligt för bort Aeneas son Iulus och låter Amor inta hans skepnad och manar honom att tiden är inne efter den kungliga taffeln, när Dido tror att det är Aeneas son hon tar upp i knät och om vars hals hon ömt slingrar sina armar, ”smyg då förrädiskt in ditt gift och den hemliga elden”. Tändstickan suckar än en gång och förbannar den egna förtärande lågan, den hemliga elden som smugits in i den allra innersta märgen alltmedan Halsdukens ”islamofobiska konspirationsteorier” hånfullt ringer i öronen. Åt helvete med alla gudar!)

Martin Luther King 1: (med en kaffe i handen) Får jag slå mig ner?

Tändstickan: (vaknar upp, förvirrad) Javisst, visst, slå dig ner.

Martin Luther King 1: Säkert att jag inte stör? Du verkade långt borta.

Tändstickan: Jag var försjunken i en avlägsen gudavärld. Slå dig ner, slå dig ner.

Martin Luther King 1: (sätter sig ner) Jag kanske ska presentera mig. Kayd.

Tändstickan: Tändstickan. Angenämt.

Kayd: (kastar en blick på boken) Avlägsen gudavärld?

Tändstickan: Den gamla grekiska. Som romarna övertog. Gudarnas makt över människorna.

Kayd: (med en blick på boken) Ja, den är ju fortfarande stark. Eller snarare de självutnämnda jordiska ombudens makt över människorna. Iliaden eller Odysséen?

Tändstickan: Aeneiden, av romaren Vergilius. Romarrikets nationalepos.

Kayd: Det har jag inte läst. En lucka att fylla igen?

Tändstickan: Beror på vad man är intresserad av. Du känner förmodligen till trojanska hästen.

Kayd: (ler) Trojanen, den farliga programvaran?

Tändstickan: Pricksäkert ord. Legendernas makt är lika stark som gudarnas makt. Eller som du sa, de självutnämnda jordiska ombudens makt. Den svekfulla trähästen är egentligen grekernas häst, men det är ju ett torrt, alldagligt uttryck jämfört med de fantasieggande associationer ”trojanska hästen” gett upphov till.

Kayd: Tydligen en fängslande bok eftersom du var så långt borta.

Tändstickan: (skrattar förläget, samlar sig) Trojanska hästen är inte att leka med. Innanmätet, det vill säga de grekiska krigarna, satte Troja i brand och utplånade staden helt. Boken handlar om den trojanska hjälten Aeneas som på Jupiters uppmaning lämnar den brinnande staden och efter många öden och äventyr till slut lägger grunden till det framtida romarriket. Inte helt fel att säga att boken handlar om hur gudar och gudinnor jävlas med honom.

Kayd: Låter bekant. Fast gudarna har reducerats till en och gudinnorna sopats bort helt. Och prästerskapet mångfaldigats.

Tändstickan: Det var faktiskt några gudinnor som satte i gång hela dramatiken i den grekiska saga som skildras i Iliaden. Du har väl hört talas om sköna Helena?

Kayd: Jo. Vagt.

Tändstickan: Och Akilles?

Kayd: Vem har inte hört talas om akilleshäl.

Tändstickan: Akilles, en av de odödliga grekiska hjältarna. När hans föräldrar gifte sig var Olympens gudaförsamling inbjuden till bröllopet, alla utom tvedräktens gudinna Eris, som därför ville så split och kastade in ett gyllene äpple till församlingen med påskriften ”Till den skönaste”. Zeus plockade upp äpplet. Tre gudinnor kände sig kallade, Zeus gemål och även syster Hera, som var den högsta och mäktigaste, Atena, favoritdottern, och Afrodite, kärlekens gudinna. Zeus ville behålla husfriden och överlät det ödesdigra valet på den trojanske prinsen Paris, som vaktade faderns hjordar på det heliga berget Ida i nordvästra Turkiet. Troja låg vid bergets fot. Afrodite lovade honom att han skulle få jordens skönaste kvinna om han utsåg henne till vinnare. Resten är historia som det heter. Med hjälp av Afrodite kunde sedan Paris röva bort den grekiska drottningen Helena och föra henne till Troja. Och fick hela Grekland till fiende. Och vi fick inte bara Iliaden och Odysséen utan också en mängd grekiska dramer tack vare grekernas fantasifulla gudavärld. För att inte tala om filosofin. Aten och Sparta var som du säkert känner till antika Greklands två stormakter. Olika som natt och dag. Men de gick ihop mot Troja för över tre tusen år sedan. Helena var förresten gift med Spartas kung. Det var från Sparta hon rövades bort.

Kayd: Vi har mycket att tacka antika Grekland för. Demokratin fick vi också från Grekland.

Tändstickan: Och fascismen.

Kayd: Fascismen? Från antika Grekland? Nu hänger jag inte med. Fascismen är ju från den europeiska mellankrigstiden.

Tändstickan: Fascismen kan härledas ända tillbaka till Spartas mytomspunna kung Lykurgos.

Kayd: Inte precis ett namn jag lagt på minnet.

Tändstickan: Det är inte säkert att han verkligen har existerat. Men det går en röd tråd från Lykurgos ända till dagens islamister. Från cirka sjuhundratalet före vanlig tideräkning fram till våra dagar och just den koranvers du pratade om sist om att påbjuda det rätta och förbjuda det orätta.

Kayd: Helt nytt för mig. Verkligen. Har du tid att berätta?

Tändstickan: I stora drag ligger det till så här. Jag går tillbaka två tusen år. Romaren Vergilius, han som skrev Aeneiden, levde under det sista århundradet före vanlig tideräkning. En grekisk man vid namn Plutarchos levde under det första århundradet vanlig tideräkning. Han var också författare och intresserad av både grekiska och romerska stora män och skrev det som kallas dubbelbiografier, ställde en grekisk man och en romersk man bredvid varandra. Shakespeare hade förresten honom som källa till sina dramer om Julius Caesar och Antonius och Kleopatra. Plutarchos skrev om Lykurgos, och eftersom det gått runt sju hundra år sedan Lykurgos ska ha levt och det inte fanns några tillförlitliga källor borgar Plutarchos inte för att hans berättelse är helt i överensstämmelse med sanningen. Strunt samma, för det är Plutarchos berättelse som levt vidare. Berättelsen om Lykurgos fascinerade schweizaren Jean-Jacques Rousseau, som levde på 1700-talet, och som i sin tur inspirerade männen bakom både kommunismen, fascismen och islamismen.

Kayd: Nu hänger jag inte med alls. Jag har aldrig hört talas om Lykurgos. Inte Plutarchos heller måste jag erkänna.

Tändstickan: Men du kan det här med avsaknaden av respekt för den enskilda individens unika personlighet, unika begåvning, drömmar, förhoppningar, livsval? Om att frånta individen hennes tankefrihet, samvetsfrihet, människovärde? Om att stöpa alla i samma ideologiska form? Om att skapa en helt ny befolkning som internaliserat de pådyvlade normerna och agerar som robotar, samtidigt som de tror att de agerar utifrån egen fri vilja? Ett kollektiv helt underordnat staten? Där nyckelorden är blind lydnad, hot om våld, tortyr, död för den som inte lyder?

Kayd: Det vill jag lova.

Tändstickan: Lykurgos och hans robotliknande befolkning i ett nötskal. Alltså Plutarchos beskrivning. Hur man skapar en ”sann” spartan, en ”sann” kommunist, en ”sann” fascist, en ”sann” nazist, en ”sann” muslim. Genom hjärntvätt, helst från barnsben. Enligt Plutarchos ansåg Lykurgos att uppfostran var lagstiftarens viktigaste och skönaste värv. Lykurgos uppfostringssystem var stenhårt, inte bara den fysiska träningen som lär ha varit rent djävulsk. Pojkarna fostrades till blivande krigare, flickorna till att föda blivande krigare. Äktenskapen var enbart till för barnalstring. Vem som helst fick inte avla barn, bara de med de bästa arvsanlagen. Det var inte nödvändigt att den äkta mannen var barnets far, eftersom barnen var statens egendom, inte faderns.

Kayd: Låter som Hitler.

Tändstickan: Kan man lugnt säga. Så snart pojkarna fyllt sju år fick de lämna hemmet och enrollerades i kårer och uppfostrades kollektivt. Pojkarna fick lära sig disciplin, att lyda order, att uthärda strapatser och segra i strid. Fostran fortsatte i vuxen ålder. Männen levde ett kasernliv. Åt i särskilda matlag. Kollektivet gick före allt. Ingen spartan fick leva som den behagade. Det gällde även kvinnorna. Livet hörde inte till den enskilda individen, utan till fäderneslandet. Därför var det inte tillåtet för vem som helst att resa utomlands och ta intryck av andra statsskick och andra levnadssätt. Främlingar som sökte ta sig in i Sparta drevs bort för att undvika att utländska idéer och andra åskådningar fick fäste, och att Sparta inte fylldes med ”oroliga huvuden och smittsamma sjukdomar utifrån”, som Plutarchos uttrycker det. En fullständigt hjärntvättad befolkning utan förmåga till individuell tankeverksamhet. Fäderneslandet Sparta först i alla lägen.

Kayd: Hur kommer Rousseau in här? Tillhörde inte han de franska upplysningsmännen?

Tändstickan: Jo. Till en början. Han var nära vän med de franska upplysningsmännen, sedan skar det sig fullständigt mellan dem. Det är han som har fängslat eftervärlden. Han är lika kontroversiell i dag som under sin levnad. Han betraktas både som portalfigur för individualismen och som upphov till totalitarismen. Han var en komplex man, för att uttrycka det milt. Älskade att frottera sig med den höga societeten samtidigt som han var en civilisationskritiker av rang. Han var född i den protestantiska republiken Genève men levde större delen av sitt vuxna liv i katolska Frankrike. Ändå är det inte ett stort land som Frankrike han har i tankarna när han skriver om sin idealstat, utan stadsstaten. Sparta närmare exakt, med drag av republiken Genève och antika Rom. Han var en extrem individualist, vägrade anpassa sig till rådande normer i societeten, men tar man ett samlat grepp om alla hans skrifter speglar de en auktoritär mentalitet och ger uttryck för en totalitär ideologi. Som sagt, en mycket komplex man. Människan ett, verket något helt annat.

Kayd: Jag har inte läst någonting av honom. Bara om honom.

Tändstickan: En del tegelstenar är rätt prövande att ta sig igenom. I en av tegelstenarna beskriver han sin utbildningsmetod som kort sagt handlar om hjärntvätt, helst från födseln. En pojke, naturligtvis ur det högre ståndet, de råbarkade bönderna behövde ingen utbildning enligt Rousseau, och naturligtvis en pojke, Rousseau är upplysningstidens mest kvinnofientliga författare. Alltså, en pojke från förnäm familj överlämnas direkt efter födseln till en informator som följer pojken som en skugga ända fram till giftermålet med en kvinna som är en kopia av den idealkvinna informatorn målat upp och eleven internaliserat och tror är hans fria val. Pojkens varje steg kontrolleras och manipuleras ända fram till giftermålet. Han tränas att bli foglig och underdånig, att lyda, trots att Rousseau låter påskina att pojken tränas i att bli oberoende och tänka fritt. Men pojken kan inte ta ett steg på egen hand, han är totalt beroende av läraren. Även efter det att han gift sig. Rousseau hyllas som förespråkare för en fri uppfostran som tar hänsyn till barnets olika utvecklingsstadier. Så kan det gå.

Kayd: Låter som din beskrivning av Lykurgos uppfostringsmetod.

Tändstickan: Ja. Sparta hänger med i allt Rousseau skrev. Lite märkligt med tanke på att Aten står för demokratin, litteraturen, dramat, filosofin, som ju Rousseau var inläst på. Konst och vetenskaper var förbjudna i Sparta. Redan i sitt första publicerade verk satte Rousseau Sparta före Aten när en mindre fransk stad utlyste en tävling om huruvida vetenskapernas och konsternas återupprättande hade bidragit till att sederna förädlades. Rousseau svarade nej, lovordade Sparta och sänkte Aten. Och vann priset 1750. Och blev känd praktiskt taget över en natt. Alla dörrar öppnades för honom. Då var han nästan fyrtio år. Ett par år senare utlystes en ny tävling, den här gången om ursprunget till ojämlikheten mellan människorna. Han vann inte, men gjorde ett avtryck ända in i våra dagar om civilisationens och ägandets fördärvlighet. Hans civilisationskritik går kortfattat ut på att samhället har fördärvat människan. Ju mer människan avlägsnades från det han kallar ”naturtillståndet”, där ingen ägde något, desto mer fördärvades hon. Ojämlikheten är ett resultat av ägandet som uppstod i och med jordbruket och bergsbruket. Enligt honom en revolution som civiliserade människorna och vilseförde människosläktet. Som alltså inte längre bestod av den ädla vilden.

Kayd: Hur kommer islamismen in?

Tändstickan: Ojämlikhet. Äganderätt. Basen för den kommunistiska ideologin. Som de nyvaknade islamistideologerna måste förhålla sig till i kampen mot kolonialmakterna. Här kommer också Rousseaus lilla skrift från 1762 Om samhällsfördraget eller Statsrättens grunder in. Den skriften har satt sina spår i hela världen, inklusive Egypten, Muslimska brödraskapets vagga, och den indiska subkontinenten. Särskilt den indiska subkontinenten är viktig här, eftersom en sunniislamisk ideolog på 1940-talet influerade Muslimska brödraskapet i Egypten, som med hjälp av Saudiarabien de senaste femtio åren spridit sin totalitära politiska tolkning av islam över hela världen, inklusive Sverige. Och predikar om hur man ska bete sig för att vara en ”sann”, en ”autentisk” muslim.

Kayd: Det ska gudarna veta. (båda skrattar)

Tändstickan: Det fanns faktiskt stabila kontakter mellan en sunniislamisk tolkningsgren i Indien och den ultraortodoxa wahhabismen i Saudiarabien redan under förkolonialismen. På den tiden hade man nära kontakter även utan internet och sociala medier. Handeln var en viktig kommunikationskanal och handeln mellan Arabiska halvön och Indien var urgammal.

Kayd: Jag är inte så hemmastadd i den indiska historien. Ideologen Wahhab var ju verksam på 1700-talet.

Tändstickan: Jag vet inte heller den exakta tidpunkten för vad som räknas som förkoloniala Indien. Eller exakt vilka som ska räknas som kolonisatörer. Men norra Indien invaderades tidigt av islamiska härskare som etablerade riken. Någon gång på 1500-talet upprättades det islamiska kejsardöme som kallas Mogulriket. Striden om den lukrativa handeln lär ha varit tuff. Brittiska Ostindiska kompaniet vann med vapenmakt och skaffade sig handelsmonopol i stora delar av Indien. Men efter det misslyckade upproret mot kompaniet 1857 infördes direkt brittiskt styre. Vilket innebar att brittisk lag ersatte sharia. Och den muslimska eliten i Mogulriket, alltså jurister, domare och ämbetsmän förlorade sin maktställning.

Kayd: Och sitt levebröd.

Tändstickan: Ja. Eliten ville ha tillbaka makten, som de utifrån vissa koranverser ansåg självklart var deras.

Kayd: Jo, de verserna känner jag till. ”Ni är det bästa folk som frambragts bland människorna: ni påbjuder det rätta och förbjuder det orätta och ni tror på Gud.”

Tändstickan: Krocken mellan tron att de i kraft av sin religion ska ha den självklara ledarrollen och det brittiska styret, som dessutom prioriterade hinduerna, var brutal. En dubbel förödmjukelse. Kopplingen islam och politisk makt går på subkontinenten tillbaka ända till det brittiska styrets början. Även om inte alla de olika religiösa organisationer som växte fram på subkontinenten influerades av Rousseaus skrift Om samhällsfördraget så är det helt klart att skriftens inflytande inte bara begränsades till mellankrigstidens Europa. Eller enbart mellankrigstiden. Efter andra världskriget spelade den en roll för olika befrielserörelser. Kubas förre diktator Fidel Castro lär ha sagt till en fransk journalist att han hade ett exemplar i fickan när han ledde den kommunistiska gerillakampen mot diktatorn Batista. Som han vann 1959. Rousseau pläderar inte för ett pluralistiskt samhälle. Det gjorde inte demokratins dödgrävare Lenin, Trotskij, Stalin, Mussolini, Hitler, Mao och Pol Pot heller. Eller Castro.

Kayd: Uppenbarligen en viktig skrift att sätta sig in i.

Tändstickan: Lycka till. Den är abstrakt. Ett tankeexperiment. En idé om en utopi. Ett idealsamhälle utan självständigt tänkande människor. Politiska partier eller grupper med egna intressen som stör harmonin är förbjudna. En harmoni som kallas allmänviljan och som går före allt. Men det är inte Rousseaus abstrakta skrift som gav en skjuts åt dagens islamism, eller politisk islam, tanken att religion och politik är oupplösligt förenade och Allah den enda laggivaren, utan verkligheten, och den verkligheten är första världskriget. Och kolonialismen förstås, som ju var detsamma som västerländskt inflytande, friare livsstil, i synnerhet för kvinnor, lagar stiftade av människan, inte av ett gudomligt väsen med mera. Utan första världskriget är frågan om islamismen över huvud taget hade utvecklats till vad den är i dag.

Kayd: (ler) Osmanska rikets upplösning och vad det ställde till med. Jag vet. Tomrummet som uppstod när de västinfluerade ungturkarna avsatte den osmanska kalifen.

Tändstickan: Och drömmen om en ny kalif, ett nytt kalifat.

Kayd: Som gick i stöpet när Atatürk helt enkelt avskaffade kalifatet 1924. Lika gott det. Det där med kalif och kalifat . . . (skakar på huvudet). Alltså kalif, profeten Muhammeds ställföreträdare. Och kalifat. I dag? Jag fattar inte hur islamisterna tänker. Kalifatet har varit omtvistat ända sedan profeten Muhammed dog, eftersom han inte hade utsett en efterträdare och förestavat riktlinjerna för hur en islamisk stat skulle styras. Titeln kalif användes mycket försiktigt av de osmanska sultanerna

Tändstickan: Var sultanerna försiktiga? Faktiskt inget jag kunde föreställa mig.

Kayd: (skrattar) Jo, de använde titeln enbart som en hedersbenämning. De första kaliferna var valda. År 1876 tog sig en ottomansk sultan titeln kalif med innebörden universell ledare för islams trosbekännare i hela världen. Det var den sultanen ungturkarna störtade. De osmanska ledarna var anhängare av den hanafitiska skolan och den skolan anser att kalifatet dog ut i och med den fjärde kalifens död 661. Och så bör det förbli om du frågar mig.

Tändstickan: Och hur ska det gå till? IS utropade ju ett kalifat. Muslimska brödraskapets målsättning är ett världsomspännande kalifat. För att inte tala om Hizb ut-Tahrir. Som ju också är verksamma i Sverige.

Kayd: Vi är några progressiva reformister som försöker sprida information om vikten av att skilja på tro och politik. Men det är en Davids kamp mot Goljat, för att använda en icke-islamisk liknelse. Vi har universitetens islamutbildningar emot oss. De utbildar om ”islamofobi” i stället för om de demokratifientliga tolkningar av islam som är i omlopp i Sverige och undergräver demokratin. Vi har i princip hela journalistkåren emot oss. Vi har politikerna emot oss. Politikerna öser miljoner över bakåtsträvarna som påstår att Sverige är genomsyrat av ”islamofobi”. Vi som försöker vara framåtsträvande (gör en uppgiven gest). . .

Tändstickan: Hamnar ute i skuggan. Inte ens jag känner till er. Progressiva reformister. Varför är ni emot kalifatet?

Kayd: För hundra år sedan fanns det en egyptisk reformist, en högt uppsatt ledare på det berömda al-Azharuniversitetet i Kairo. Han var också domare. Ali Abd al-Raziq hette han förresten. Han ingick till och med i det högsta ledarskapet, Supreme Council, och ulama, som består av shariajurister och teologer. Dessutom hade han haft ansvaret för Egyptens shariadomstolar de senaste tio åren. Alltså a very important man, som året efter det att Atatürk avskaffade kalifatet skrev en bok om att islam är en religion, inte en stat, ett budskap, inte ett statsskick. Islam, säger Raziq, är en samling etiska och religiösa bud kopplade till individens samvete utan något släktskap med makt eller politik. Det är det vi har som motto. Vi har valt det kanske lite egendomliga namnet Martin Luther King-sällskapet, men vi är också motståndare till den destruktiva identitetspolitiken, som ju lyfter fram hudfärgen som identitetsmarkör, lika mycket en häxbrygd i dag som på Martin Luther Kings tid i USA. Vi vill bli bedömda utifrån personliga kvaliteter, inte utifrån hudfärg eller religion. Det är förolämpande att cementeras i en statisk, underlägsen roll på grund av hudfärgen man är född med. Att livet igenom betraktas som ett offer.

Tändstickan: ”Kritiska vithetsstudier.” ”Strukturell rasism.” ”Intersektionalitet” och resten av den importerade häxbrygden från USA. Nu avbröt jag. Förlåt.

Kayd: (ler) Raziq plöjde igenom alla de islamiska heliga urkunderna, som han ju redan hade extremt god kunskap om, och kom fram till att det inte fanns ett enda bevis för en islamisk stat, eller kalifat om man så vill. Staten är en sak, religionen en privat sak, att den enda sanna religionen är den mellan den enskilda individen och Gud. Att var och en blir salig på sin tro, som man säger i Sverige, utan inblandning av staten, utan inblandning av prästerskap och utan iblandning av besserwissrar som tar sig rätten att predika vad som är halal och vad som är haram. Det egna samvetet avgör.

Tändstickan: Och hur gick det för honom?

Kayd: Han åkte förstås ut ur al-Azharuniversitetet med huvudet före. Den egyptiska kungen Fuad I suktade efter titeln kalif och att Egypten skulle vara huvudsätet för det återuppståndna kalifatet, just på grund av att al-Azharuniversitetet ligger i Kairo. Men reformisten fick behålla livet. Vilket inte andra efter honom som pläderat för att islam är en privat tro mellan människan och Gud utan inblandning av mellanhänder fått. Vårt sällskap här i Sverige, som du så riktigt påpekade, lever en skuggtillvaro. Vi hånas och bespottas av islams ”lärda”, vi trakasseras, hotas. ”Antirasister” kallar oss ”inbäddade informanter”, ”Onkel Tom”, ”husneger”, ”husblatte”. Vi har ingen plats i offentligheten, eftersom politiker och myndigheter uppvaktar alla som säger sig värna om ”muslimsk identitet”.

Tändstickan: De fiskar röster.

Kayd: De demokratifientligas röster. Vi befinner oss i en brytningstid i Sverige. Religionen håller på att ta över. Och det är inte kristendomen jag menar. Det finns vissa likheter med Egypten under Raziqs tid för hundra år sedan. Det brittiska protektoratet upphörde 1922, Egypten blev ett kungadöme och fick en sekulär konstitution men landet fortsatte att vara ett brittiskt mandat. Diskussionerna gick höga inte bara om självständighet från kolonialmakten utan också hur Egypten skulle styras. Två strömningar stod mot varandra, traditionalister som hävdade att Allah representerar den högsta makten, att Allahs lagverk, sharia, ska gälla, att landets härskare är både religiös och politisk auktoritet. De finns här i Sverige.

Tändstickan: I parallellsamhällena.

Kayd: Lite varstans skulle jag säga. Den andra strömningen kallad sekulärnationalister ville ha en självständig egyptisk nation med ett konstitutionellt styre. Upplysningstidens idéer om individuella mänskliga rättigheter, folkstyre, yttrandefrihet, tankefrihet och krav på kvinnors lika rättigheter hade ju nått även Egypten. Samtidigt ansåg många att det var nödvändigt att återupprätta kalifatet. Kung Fuad I bland annat. Britterna stöttade kungen.

Tändstickan: Var det Atatürks avskaffande av kalifatet som gjorde att reformisten skrev boken?

Kayd: Absolut. Och bara några år senare grundade läraren Hassan al-Banna Muslimska brödraskapet. Som moteld mot sekularisterna. Och kommunisterna. ”Sann” islam skulle vara den styrande ideologin. Och målet. Kalifatet så klart. Han var 22 år. En snorunge. Påstod att islam är en allomfattande ordning som ska styra alla aspekter av det mänskliga livet.

Tändstickan: (skrattar) Det fanns en snorunge på indiska halvön som hade samma åsikter. Han började som journalist redan som tonåring, just när kalifatrörelsen drog i gång där 1919. Född 1903, tre år äldre än Banna. Utan den indiska kalifatrörelsen är det knappast troligt att mannen som skadat den moderna världen mer än Mussolini, Hitler, Lenin, Trotskij, Stalin, Mao och Pol Pot tillsammans hade blivit den han är. Sayyid Abu al-Ala Mawdudi, är han bekant?

Kayd: Både ja och nej. Namnet dyker upp här och var men jag är inte så insatt i hans tankevärld.

Tändstickan: Det är han som stöpte om islam till en politisk ideologi. Det han kallar ”islams principer”. En ideologi med samma anspråk på att vara universell som kommunismen, fascismen, nazismen och det som kallas den liberala demokratin. De förhärskande ideologierna i början av förra århundradet på den indiska subkontinenten. Som den intellektuella eliten anslöt sig till eller tog avstånd från. Och som Mawdudi bestämde sig för att skapa en motideologi till. Väst och islam är inkompatibla, var hans utgångspunkt. Islam ska vara ledande, inte på efterkälken.

Kayd: Låter som samma diskussion som pågick i Egypten.

Tändstickan: Britterna var ju kolonialmakten i båda länderna. Mawdudi var emot grupperna inom den indiska självständighetsrörelsen som ville att Indien skulle delas i ett hinduiskt och ett muslimskt land. Han var benhård motståndare till nationalism. Islam står över nationsgränser enligt honom. Allah är suveränen. Punkt slut. Han var också noga med att man inte föds till muslim. Man blir muslim. Därför är utbildning nyckeln till skapandet av den ”sanna”, den ”autentiska” muslimen. Därför sprutade han ur sig den ena texten efter den andra, texter som kanoniserades ganska tidigt. Att vara muslim är oåterkalleligt. Det är inte tillåtet att lämna islam levande, enligt honom. Han hade inga höga tankar om individuella rättigheter. Eller mänskligt liv. Hans bok med just namnet ”Islams principer” kom på svenska 1983. Där kan man läsa att profeten Muhammed ”uttryckligen och med kraft förbjuder muslimer att anta icke-muslimsk kultur och livsstil”. Ett påstående som framgångsrikt spridits i Sverige i fyra decennier. Med politikernas goda minne. Vilket alla moskéer och parallellsamhällen vittnar om. Jag undrar om det går att räkna alla skattefinansierande föreningar som har ”islams principer” inskrivna i stadgarna.

Kayd: Politikerna vet hur man blundar och täpper till öronen. Allt prat om att bryta segregationen är bara spel för gallerierna så länge de inte går i närkamp med islamisterna och salafisterna.

Tändstickan: Det jag kallar shariapolitiska extremhögern. För de är extremhöger. Målet med deras verksamhet är att krossa demokratin. Jag kallar dem också för mawdudister. För att koppla dem till en person, som leninist, trotskist, stalinist, maoist. För att markera att det är en självutnämnd jordisk man, inte någon gudom, som stöpt om religionen islam till en politisk ideologi. Mawdudi ideologiserade islam, som en forskare skriver. Forskaren säger att Mawdudi hade SS som förebild när han byggde upp sin organisation, som var en ren elitorganisation. En liten men viktig förtrupp. Mawdudi är alltså arkitekten bakom tolkningen av islam som en totalitär politisk, extremt västfientlig ideologi. Som numera sprider död och förintelse över hela världen. Gissa utgångspunkten.

Kayd: Omöjligt.

Tändstickan: Att påbjuda det rätta och förbjuda det orätta.

Kayd: (skrattar) Lite olämpligt att skratta i sammanhanget, men kunde inte låta bli.

Tändstickan: Han skrev på urdu, men redan i mitten av 1940-talet översattes flera av hans verk till bland annat arabiska. Så Sayyid Qutb, Muslimska brödraskapets ideolog, var väl inläst på Mawdudi när han författade sina skrifter om heligt krig mot de ”otrogna”.

Kayd: Som han blev hängd för.

Tändstickan: Och det var Mawdudi som kallades in av saudiska kungen att sätta ihop kursutbudet inför starten på islamiska universitetet i Medina. Som inrättades 1961. Med Mawdudi i styrelsen.

Kayd: Som utbildar alla dessa salafistpredikanter.

Tändstickan: Som internet svämmar över av.

Kayd: Som Sverige svämmar över av. Skulle du vilja hålla ett föredrag om Muslimska brödraskapet och den här Mawdudi för vårt Martin Luther King-sällskap?

Tändstickan: Lite pinsamt. Jag visste inte att det fanns ett sådant sällskap. Men självklart kommer jag gärna.

Kayd: Det var egentligen därför jag störde dig när jag såg dig sitta här. För att bjuda in dig. Flera i sällskapet jobbar inne i Medborgarhuset och kunde inte undgå att höra det eldfängda bråket i förra veckan. Det lär ha ekat ordentligt. De bad mig kontakta dig. De tyckte att du hade många vettiga synpunkter de gärna ville höra mer av. Som sagt, vi är hjärtligt trötta på hela den här identitetspolitiken. Tjatet om hudfärg. ”Inbäddade informanter”. Hela häxbrygden.

Tändstickan: Det var egentligen inte jag, utan Bladet. . .

Kayd: Men det är du som skriver? Det var dina. . .

Tändstickan: Det kan man säga.

Kayd: Då hör jag av mig när jag talat med de andra om lämplig tidpunkt. Jag är mycket tacksam. Verkligen tacksam för den här pratstunden. Jag tror att de andra också kommer uppskatta vad du har att säga. (reser sig)

Tändstickan: Dags även för mig att gå. (reser sig)

Suddgummit: (kommer runt hörnet, pekar på Tändstickan) Du sitter kvar! (nickar vänligt åt Kayd, som avlägsnar sig, Suddgummit går in och kommer ut med en kaffe och bakelse, slår sig ner vid Tändstickans bord, betraktar nöjt bakelsen och börjar äta) Var det inte han med koranversen?

Tändstickan: Jo.

Suddgummit: Jag förstår att han är upprörd. Det har han all rätt att vara.

Tändstickan: Upprörd? Men. . .

Suddgummit: Inga men! Det är en sak att ha synpunkter på hur Koranen tolkas, en helt annan att svartmåla en hel religion. Och kommentera hudfärg. Han har all rätt att känna sig kränkt.

Tändstickan: Men. . .

Suddgummit: Inga men, sa jag! Nu är det du som lyssnar. Jag har fått in massor med klagomål. Från medborgare som hörde in till sina rum hur ni förde ett himla liv i korridoren, djupt kränkta av ert rasistiska svammel. Hela helvetet tycks ha brakat löst. Stå i korridoren och gapa och skrika om en partiledare. Och dra in syskon. Gasta om hudfärg. Och islam. Och invandrare. Vad håller ni på med egentligen?

Tändstickan: Men. . .

Suddgummit: Det var en retorisk fråga. Folk stod kvar inne på sina rum. Vågade inte gå ut i korridoren och hämta kaffe och hamna mitt i en hatstorm. Jag kommer att tvingas porta er från Medborgarhuset om ni inte skärper er.

(Tändstickan försöker opponera sig, Suddgummit sätter upp en hand i luften).

Suddgummit: Vi ska ha en lugn och sansad valrörelse. En civiliserad valrörelse. Ingen rasism. Inga islamofobiska konspirationsteorier. (bakelsen är slut, torkar sig om munnen) Förstått? (reser sig och avlägsnar sig)

(Tändstickan sitter kvar, stirrar ut i rymden)

RIDÅ

© Mona Lagerström 2022