Scen 1
(Tändstickan sitter hemma i sitt rum vid datorn och skummar nyhetsflödet, ser en blänkare om att Halsduken ska hålla ett torgmöte om patienträttighetslag och individuellt utkrävbara rättigheter, hjärtat hoppar till, ringer Vanten, tar ett djupt andetag)

Tändstickan: Hej Vanten. Ursäkta att jag stör mitt i renoveringen. Hur mår minstingen? Nästan helt återställd säger du? Fantastiskt. Då kan ni börja andas ut. Ja, alltså jag ser här (kastar en blick på datorn) jo, jag bara undrade om du är intresserad av ett torgmöte på lördag. Halsduken ska hålla tal om en patienträttighetslag på Drottningens torg. Halsduken? Jo, alltså, personen som avbröt Linjalen och Pennan, om du minns. Som du fick beröm av för ditt tal om politikerna och ett nytt valsystem. Som bad Suddgummit låta dig få tala. Patienträttighetslag inte precis rätt fråga så här efter korankravallerna? Alla har vi väl våra hjärtefrågor. Men inkompetenta politiker och ett nytt valsystem är väl rätt fråga med tanke på korankravallerna? Du får säkert prata du också. Ja, nu på lördag, klockan 14. Det lär bli fint väder. Jo, här finns en adress man kan mejla till, jag skickar över den. Ja, men vad bra! Då ses vi då! (lägger ifrån sig telefonen, genomsvettig, utmattad, vandrar runt i rummet för att lugna ner sig)

Scen 2
(Drottningens torg, Halsduken står vid mikrofonen och samtalar med några personer innan talet börjar, en hel del folk står utspridda, några shariadok, Tändstickan står längst bort från mikrofonen, gömmer sig bakom ryggarna)

Vanten: (kommer flämtande, knackar på Tändstickans axel): Ursäkta att jag är sen. Hittade ingen parkeringsplats. Var är Bladet?

Tändstickan: På sin kolonilott. Uppenbarligen massor att göra inför sommaren. Lovat åka dit och ta en fika efter det här mötet.

Vanten: Jag hänger med. Jag sticker in i bageriet på vägen och köper en vetekrans med mandeltosca. Bladets favorit. Vi ses senare. (skyndar fram till gruppen runt Halsduken)

Halsduken: Så bra att du är här. Då sätter vi i gång (ställer sig framför mikrofonen) Välkomna allihop. Jag ska tala om föraktet för patienten, föraktet för rättsstaten. Om att patienter inte har några som helst rättigheter i Sverige. Till skillnad från andra länder. Sedan kommer Vanten här att tala om att vi måste få ett helt nytt valsystem. Att det är vi och inte partierna som ska bestämma vilka som ska sitta i riksdagen. Och i alla fullmäktigeförsamlingar.

Flera åhörare: Instämmer.

Halsduken: Politikerna är totalt blinda för patientperspektivet och patienternas rättssäkerhet. Vi behöver en helt ny lagstiftning baserad på patientens rättigheter. Vår hälso- och sjukvårdslagstiftning är en skyldighetslagstiftning, inte en rättighetslagstiftning. Lagen har fel perspektiv. Den beskriver läkarnas skyldigheter, inte patientens rättigheter. Hur många av er vet vad en patienträttighetslag är? Räck upp handen. Ingen? Inte en enda? (en hand räcks upp)

Åhörare 1: I Finland har vi en patienträttighetslag. Men jag vet inte hur den skiljer sig från era lagar. Jag är bara här på helgsemester.

Halsduken: Mycket värdefull information. Tack. Där ser ni. Finland stiftade en patienträttighetslag redan 1993. Först i Norden. Inte bara Finland utan alla de andra nordiska länderna har en patienträttighetslag, Island 1997, Danmark 1998, Norge 2001. I Sverige anses det för dyrt. Har ni hört. För dyrt. Men Finland har råd. Island har råd. Danmark har råd. Norge har råd. Sverige har råd att betala miljarder i tolkkostnader inom sjukvården. Men har inte råd med en patienträttighetslag

Åhörare 2: Ställer du grupp mot grupp?

Halsduken: Jag talar om verkligheten.

Åhörare 3: Och verkligheten är att mängder med invånare inte orkar lära sig svenska.

Åhörare 4: För att de inte behöver. Och det ska vi betala för. Det är massor vi ska betala för. Asylrätten är helig. Unga friska män tar sig ända till Sverige, slänger sina id-handlingar, ljuger om sin ålder, får gratis juridisk hjälp att söka asyl, att överklaga. Och när de fått avslag i alla instanser och sittstrejkar för att slippa utvisas får de av riksdagen ”presenten” gymnasielagen, som bara den kostar miljarder. Förutom alla kostnaderna under asylprocessen.

Halsduken: Men en patienträttighetslag är för dyrt. Djuren har starkare juridisk ställning än patienterna. Sjuka, traumatiserade patienter och anhöriga förväntas klara sig själva. I Sverige prioriteras djuren.

Åhörare 4: Och utlänningarna.

Halsduken: Vårda språket, om jag får be. Det här mötet handlar om politikernas förakt för patienterna. Var vänliga och håll er till det.

Åhörare 3: Tolkhjälpen inom sjukvården måste vara tidsbegränsad. Det kan inte hålla på så här. Det finns människor som har bott här 35–40 år utan att lära sig svenska. Tolkhjälpen kostar miljarder. Den är en kraftig signal till landets invandrare att de inte behöver lära sig svenska. Att kunna svenska är ett måste för den som vill arbeta, delta i samhällsarbetet och bidra till att demokratin bevaras, stärks och utvecklas. Att inte lära sig svenska är detsamma som att vända det svenska samhället ryggen. Gratis livslång tolkhjälp har enormt negativa effekter på integrationen, på den sociala sammanhållningen, på uppkomsten och cementeringen av parallellsamhällen.

Åhörare 2: Vi har ju en patientlag. Räcker inte det? Den lagen ordnade Kristdemokraternas Göran Hägglund. För att stärka patienternas ställning. Vad är det för skillnad på en patientlag och en patienträttighetslag?

Halsduken: Stor skillnad. Patientlagen handlar om vårdgivarens skyldigheter och utgår från vårdgivarens perspektiv. En patienträttighetslag är en rättighetslagstiftning som utgår från patientens perspektiv och ger patienten möjlighet att utkräva sin lagstadgade rätt i domstol. Faktum är att politikerna inte kan skillnaden. Har ni hört Ebba Busch tala om en patienträttighetslag?

Åhörare 2: Hon talar om vårdköer.

Åhörare 3: Och vårdgarantin.

Halsduken: Garanti är en garanti, inte en juridiskt utkrävbar rättighet. Du kan inte gå till domstol om du inte får vård inom vårdgarantins maxtid. Eller om du hindras från att söka vård i hela landet om köerna är långa där du bor.

Åhörare 3: Ebba Busch behöver inte förklara skillnaden mellan en garanti och en rättighet så länge ingen journalist kräver det av henne. Det behöver inte Lena Hallengren heller.

Åhörare 4: Sverige har världens lataste journalister.

Halsduken: Patientlagen är en kuliss. En låtsasrättighet. Skriver du till Regeringskansliet och frågar varför vi inte har en patienträttighetslag får du svar att vi har en patientlag som ska främja patientens rättigheter. Det är goddag yxskaft. Sverige är det enda land i Norden som inte har infört en särskild lag om patientens ställning i vården.

Åhörare 2: Kristdemokraterna vill införa en kraftigt stärkt vårdgaranti och permanent nationell vårdförmedling på sikt.

Halsduken: Vi behöver en rättighetslagstiftning. Inte garantier. Garantier är en kuliss. Sveriges politiker är likgiltiga för det faktum att patientens ställning är en demokratifråga, att också klagomålssystemet är en demokratifråga. Klagomålssystemet är ännu en kuliss. Klagomålssystemet har successivt försämrats till att bli i princip obefintligt, så länge inte patienten har avlidit av en sjukvårdsskada, då träder IVO in. Sverige har inte ett rättssäkert klagomålssystem.

Åhörare 2: Men vi har ju patientnämnderna.

Halsduken: (fnyser) De är verkligen en kuliss.

Åhörare 2: De är ju till för patientens skull.

Halsduken: Nej. Det är luddigt vad de är till för. Väldigt luddigt. Vårdgivarna kan utan sanktioner vägra bemöta patientens klagomål och till och med ljuga för patientnämnden. Vilket jag har erfarenhet av.

Åhörare 3: Jag också. Läkarna ljuger som en häst travar.

Halsduken: (gräver i väskan, fiskar upp en bok) Här ser ni statsvetaren Lars Karlssons doktorsavhandling Konflikt eller harmoni? Individuella rättigheter och ansvarsutkrävande i svensk och brittisk sjukvård. (vänder sig till Åhörare 2) Du tycks stå nära Kristdemokraterna. Kan du inte fråga Ebba Busch om hon har läst Lars Karlssons bok från pärm till pärm? Hon borde modernisera sitt tal och börja prata om patientens juridiskt utkrävbara rättigheter i stället för tjafset om garantier och vårdköer.

Åhörare 2: Så nära står jag inte Ebba, men jag kan ju göra ett försök.

Halsduken: Tack. Lars Karlsson skriver om rättigheter, eller snarare avsaknaden av patienträttigheter. Hans bok kom 2003 och klagomålssystemet har blivit sämre! Han skriver om patientnämnderna att de spelar en närmast obefintlig roll utifrån ett rättighetsperspektiv. De är bara en mellanhand som hjälper patienten till rätt instans. Patientnämnderna är inte heller självständiga. De lyder under sjukvårdshuvudmännen, som är regionerna, det som tidigare hette landstingen. (bläddrar fram till en markerad sida) Lars Karlsson skriver: ”Genom en instans beroende av en annan uppkommer frågan om vem instansen egentligen företräder”.

Åhörare 3: Det kan man verkligen fråga sig.

(Shariadok 3 ansluter sig till åhörarskaran, upptäcker Tändstickan, släntrar till synes nonchalant runt torget och tittar samtidigt i butikernas skyltfönster)

Halsduken: Vårdgivarna kan ljuga hur mycket som helst till patientnämnden därför att klagomålen sker skriftligt. Patientnämnderna lyder under sjukvårdsleverantörerna och är förbjudna att driva patienters ärenden, det är därför de kallas opartiska. Vi behöver en speciell domstol där patienten eller anhöriga muntligt får framföra sina klagomål och den anmälda måste svara muntligt inför domstolen. Kanske något liknande det engelska Medical Practitioners Tribunal Service, mpts, som tar upp läkarnas bemötande av patienter. I Sverige handlar klagomålssystemet om felbehandlingar. Det svenska klagomålssystemet är så horribelt att det över huvud taget inte går att ens nämna ordet rättssäkerhet. En gång i tiden kunde patienterna anmäla till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och den anmälda kunde få ett disciplinstraff.

Åhörare 3: Det slipper de i dag.

Halsduken: I dag ska patienten klaga hos vårdgivaren, vilket är samma sak som att en misshandlad person i första hand ska vända sig till misshandlaren med sina klagomål och lämna rättsväsendet utanför.

Åhörare 4: Det är för djävligt.

Halsduken: Instämmer. Gissa varför det blivit så här? De är så horribelt att man baxnar. Ni har väl hört uttrycket ”vi ska inte leta syndabockar”, när läkare eller sköterskor begått en miss? Till och med en fatal miss. Socialstyrelsens tidigare generaldirektör Kjell Asplund agerade lobbyist å läkarnas vägnar, när han var generaldirektör.

(Suddgummit har anslutit sig till åhörarskaran, upptäcker Tändstickan, ställer sig på långt avstånd med ryggen åt Tändstickan, som småler)

Halsduken: Det är Kjell Asplund som har myntat uttrycket ”vi ska inte leta syndabockar”. När han var generaldirektör för Socialstyrelsen! Han var aktivist! Han sket fullständigt i patientperspektivet. Alltså, en patient dör på grund av en fatal miss från läkaren. Och ”vi ska inte leta syndabockar”? Ifall ni inte visste det så är en syndabock oskyldig. Kjell Asplund såg till att man skulle vända blicken bort från sjukvårdspersonalen och i stället granska ”systemfel”, vara ”lärande och stödjande” inte ”straffande och hämnande”. Och vips försvann de tidigare disciplinstraffen från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Åhörare 4: Är det han som tog bort disciplinstraffen? Och breddade det ansvarslösa svenska samhället.

Halsduken: Tack vare politiker som socialdemokraternas Ylva Johansson, kristdemokraternas Göran Hägglund och socialdemokraternas Annika Strandhäll. De ställde sig på läkarnas sida! Och vände ryggen åt patienterna. Snacka om klassamhälle.

Åhörare 2: Göran Hägglund?

Halsduken: Ja. När han var socialminister i Reinfeldts regering.

(Kayd kommer ut från ett varuhus med påsar i händerna, kastar en blick över torget, ser Tändstickan, börjar gå åt det hållet, Suddgummit upptäcker Kayd, skyndar fram, ser ut som om Suddgummit framför ursäkter, Kayd förlägen, irrar med blicken, pekar på Tändstickan, börjar gå)

Halsduken: I dag ska patienten på egen hand klaga hos vårdgivaren. Det innebär att patienten förvandlats till kund utan att samtidigt ha fått de juridiska rättigheter en kund som ingår avtal med en säljare har. Det är ju inte patienten och vårdgivaren som har ingått ett avtal. Lars Karlsson skriver att systemet som kallas New Public Management, förkortas NPM, (läser i boken) ”grovt sett innebär att förvaltningen organiseras enligt principer från det privata näringslivet”. Han skriver att individuellt utkrävbara rättigheter (läser) ”stärker medborgarens karaktär av individuellt rättssubjekt, och detta är något mer anspråksfullt än kundrollen”.

Åhörare 3: Jag är helförbannad på att bli behandlad som kund. När det är mina skattepengar som bekostar sjukvården. En gång i tiden var jag medborgare.

Halsduken: Så här beskriver Lars Karlsson vad individuellt utkrävbara rättigheter betyder i Storbritannien: (läser) ”Med detta menas att rättigheterna riktade sig till den enskilde medborgaren och det fanns tydligt formulerat hur man skulle kunna överklaga rättigheterna och vem som var skyldig att uppfylla desamma. Med att rättigheter är individuellt utkrävbara avses alltså att det finns mekanismer varmed en enskild individ kan utkräva rättigheter. Exempel på mekanismer kan vara domstolar eller andra instanser som utfärdar någon form av sanktioner om den aktuella rättigheten inte uppfylls.” I Storbritannien har politikerna fortsatt att stärka patientens juridiska rättigheter med en särskild domstol. Här i Sverige har politikerna gjort precis tvärtom. Ursäkta näsan rinner. (rotar i väskan, tar fram en pappersnäsduk, snyter sig)

(Kayd är framme hos Tändstickan)

Tändstickan: Vad ville Suddgummit? Du såg generad ut.

Kayd: Be om ursäkt för den hetsiga diskussionen i korridoren mellan Bladet och Halsduken. Det var otroligt pinsamt. Jag blir aldrig kvitt den här offerrollen. På grund av min hudfärg och min religion. Bara ta för givet att jag blev kränkt. Så himla förnedrande. Jag hade lust att be Suddgummit dra åt helvete.

Tändstickan: (skrattar) Det är det nog många som vill ibland.

Kayd: Ville bara tacka dig för ditt föredrag om Mawdudi. Vi har startat en liten studiegrupp och börjat läsa in oss på Mawdudis islamofascism.

Tändstickan: Tänker ni bjuda in Suddgummit att delta?

Kayd: (skrattar) Sällan. Måste skynda mig hem. Vi ses på nästa debatt mellan Linjalen och Pennan.

Tändstickan: Den blir efter midsommar har jag hört.

(Kayd nickar, avlägsnar sig från torget)

Halsduken: Det vi behöver är en oberoende nationell Patientombudsman i stället för patientnämnderna. Med oberoende avser jag en Patientombudsman som är fristående från sjukvårdsleverantörerna, alltså regionerna, det som tidigare hette landstingen.

Åhörare 2: Kristdemokraterna vill avskaffa regionerna och förstatliga sjukvården.

Halsduken: Varför gjorde de inte det när de satt i regeringen Reinfeldt i åtta år? Sverige är ett otroligt efterblivet land när det gäller medborgarperspektiv och ansvarsutkrävande. Det går inte att utkräva ansvar någonstans inom sjukvården. Sjukvårdsministern skyller på regionerna, regionpolitikerna skyller på ministern/staten. Patienterna hamnar i kläm. Pandemin har visat de allvarliga bristerna i det omoderna och ojämlika svenska sjukvårdssystemet. Kolossen Sveriges kommuner och regioner, SKR, ska vi inte tala om. Men det får vi ta en annan gång. Tiden rinner ut. Det är dags att lämna över ordet till Vanten.

(Åhörarna ger Halsduken en applåd. Ett litet samtal uppstår bland folket runt mikrofonen innan Vanten tar tag i den)

Shariadok 3: (idel solsken, stannar vid ett skyltfönster nära Tändstickan, talar till skyltfönstret) Din kompis?

Tändstickan: Bladet är på sin kolonilott.

Shariadok 3: Vad är det?

Tändstickan: Man odlar blommor och grönsaker och sådant.

Shariadok 3: Blommor? Jag älskar blommor. Jag jobbade med blommor innan jag kom till Sverige.

Tändstickan: Då kanske du vill hänga med? Vanten och jag tänkte ta oss en sväng till Bladet på en fika när torgmötet är över. Vanten åker i sin bil och jag tar min.

Shariadok 3: (ser sig försiktigt om, fortsätter sedan att tala till skyltfönstret). Kan du möta mig borta vid kyrkan? På den lilla tvärgatan? Så ingen ser att jag går in i en främmande bil?

Tändstickan: Självklart. Jag heter Tändstickan förresten. Vad heter du?

Shariadok 3: (till skyltfönstret) Lucille. (stort leende) Hej då på en stund. (fortsätter att leende släntra runt, Tändstickan står kvar bakom folks ryggar, hör inte ett ord av Vantens tal, är fullt upptagen med att ha Halsduken i blickfältet och försöka smälta vad patienträttighetslag och individuellt utkrävbara rättigheter innebär, och av känslan att vara på samma torg som Halsduken)

Vanten: (tar tag i mikrofonen, håller några A4-ark i handen) Som Halsduken sa för en stund sedan: Sverige är ett efterblivet land när det gäller medborgarperspektiv och medborgerliga rättigheter. Vi medborgare är innerligt trötta på att behandlas som ett anonymt kollektiv. Trötta på att behandlas nedlåtande. Och i dessa tider reduceras till valboskap. Det är dags att göra oss av med denna samling skämt till politiker. Partierna har i vanlig ordning över huvudet på oss medborgare placerat sina kompisar på valsedlarna, som vi lydigt förväntas lägga i valurnorna.

Åhörare 5: Man kan ju personkryssa.

Åhörare 6: Som den där somaliskan i Göteborg som kom in i riksdagen tack vare personkryss.

Åhörare 7: Från klanen, kan man tänka.

Vanten: Vi kräver ett nytt valsystem. Ett valsystem som spränger sällskapsklubben i tusen bitar. Vi kräver enmansvalkretsar.

Åhörare 7: Men du fattar väl problemet med personval.

Vanten: Jag sa enmansvalkretsar. De är flera steg innan partiernas kandidater till det slutliga valet har utsetts. Konkurrens. Konkurrens mellan kandidater inom varje parti. Som väljarna sedan väljer och vrakar bland. Inte något jäkla partikansli som måste ta hänsyn till olika falanger och landsändar och senioritet och fan och hans mormor.

Åhörare 6: Det är problem med majoritetsval också.

Vanten: Det är en helvetes massa problem med vårt proportionella valsystem. Se bara hur det gick förra valet. Och fan vet hur det kommer att gå i år. Vi har för många partier.

Åhörare 8: Och nu kanske ett parti till kommer in i riksdagen.

(Några i publiken klappar händerna, andra buar)

Vanten: Vi behöver ett helt nytt valsystem. Vi behöver mellanårsval. Det ska inte gå fyra år mellan valen då vi medborgare är osynliga och politikerna kan styra och ställa som de vill utan att behöva lyssna in stämningarna i landet. Vi behöver skilja på riksdagsvalet och kommunalvalet…

Åhörare 2: Och göra oss av med regionvalet. Och alla regionpolitiker. Centralisera sjukvården. Det räcker med riksdagsval och kommunalval.

Vanten: Exakt. Vi kräver att partibidragen försvinner. Partibidragen urholkar demokratin. Partierna behöver inte bry sig om några medlemmar när de finansieras med skattemedel. Och när de inte behöver bry sig om några medlemmar, behöver de inte bry sig om oss medborgare. Det är där vi står i dag. En sällskapsklubb som värnar om sina egna. Inte medborgarna. Det minimala medlemsantalet i politiska partier är tecken på ett sjukt samhälle. Partibidragen måste försvinna.

Åhörare 2: Politikerna bryr sig visst om medborgarna.

Vanten: Skulle Sverige ha sett ut som det gör i dag om politikerna hade kommunicerat med medborgarna i stället för att behandla oss som amöbor? De generösa bidragen riksdagsledamöterna har beslutat åt sig själva när de avgår måste också bort. De är ytterligare ett tecken på ett sjukt samhälle. Riksdagsledamöter skor sig på skattebetalarna när de slutar i riksdagen. Det är hur sjukt som helst.

Åhörare 7: Vänsterpartisten Rossana Dinamarca pluggar samtidigt som hon kvitterar ut omställningsstöd på över fyrtio tusen kronor i månaden läste jag i en tidning.

Åhörare 3: Förra socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg, som ströks från riksdagslistan valet 2014 efter att ha suttit nitton år i riksdagen, gjorde minsann inte som partikollegan i Göteborg och skaffade sig ett jobb. Hon har ända fram till i början av det här året kvitterat ut över tre miljoner kronor i inkomstgaranti. Samtidigt som hon driver ett aktiebolag. Snyltat på medborgarna i sju år.

Åhörare 2: Ja, den där möjligheten med både aktiebolag och inkomstgaranti måste bort.

Vanten: Vi ska inte ha yrkespolitiker i riksdagen. Bort med den inkompetenta sällskapsklubben. In med politiker vi medborgare har valt ut. Innan de hamnar på en valsedel. Politiker som har erfarenhet av ett yrkesliv utanför riksdagen och som kan återgå till det yrket om de åker ur riksdagen och kan försörja sig själva.

Flera Åhörare: Bravo! Bravo!

Vanten: Och vi behöver helt andra chefer på SVT. Det är uppenbart att cheferna som bestämmer vad som ska sändas inte är ett dugg intresserade av samhällsfrågor. Eller medvetet mörkar. Det är tack vare SVT politikerna har förvandlats till en inkompetent sällskapsklubb. Hade SVT varit på bettet och sänt det ena samhällskritiska programmet efter det andra med en ständig ström av insiktsfulla debatter i kölvattnet hade Sverige inte sett ut som det gör i dag.

Åhörare 4: Medvetet söver ner oss med allt dravel de visar.

Vanten: SVT:s chefer uppmuntrar sannerligen inte till samhällsengagemang. Ta bara deras otroligt nedlåtande inställning nu när det är valår att kalla in komiker. Som om det är komiker vi behöver bara för att det är valår. När det är djuplodande samhällsprogram som diskuterar hur Sverige faktiskt styrs vi behöver. Samhällsprogram där Sverige jämförs med andra länder. Så att vi får perspektiv. Så att vi kan diskutera vad som är bäst för Sverige jämfört med andra länder. Ta kolossen Sveriges kommuner och regioner exempelvis. En sådan verksamhet hör inte hemma i en demokrati.

Halsduken: Sveriges kommuner och regioner, kallat SKR, är en ideell organisation som tillvaratar lokalpolitikers intressen. Inte medborgarnas. Eftersom SKR är en ideell organisation lyder de inte under offentlighetsprincipen. Medborgaren är helt utestängd. Bara det att politiker kommer på idén att skapa en ideell organisation åt sig själva som medborgaren inte har insyn i är sjukt. Ännu sjukare är att de finansieras med skattemedel. Enorma summor.

Vanten: SVT gjorde ett seriöst försök att blotta bristerna i den svenska sjukvården, men koncentrerade sig på den personliga touchen, och sprang sedan till SKR, som om det var den naturligaste sak i världen att be en ideell intresseorganisation att uttala sig om sjukvården. När det var SKR och politikerna SVT borde ha granskat och ställt frågor om vad fan SKR har att göra med sjukvården. Och varför alla miljoner skattekronor skyfflas till dem. När det borde vara Socialstyrelsen ensam som ansvarar för sjukvården. Som lyder under offentlighetsprincipen.

Åhörare 2: När sjukvården centraliseras kommer man att kunna utkräva ansvar. Då vet man vart man ska vända sig.

Vanten: Man kan alltid drömma. Byt ut cheferna på SVT. Ta in folk som har kunskap om hur snedvridet Sverige styrs, folk som har vett på att göra uppföljningar till samhällskritiska dokumentärer och kallar in vettiga människor som diskuterar och diskuterar och vrider och vänder på problemen och jämför med hur våra nordiska grannländer tacklar samma problem så att folk blir upplysta och själva kan jämföra och ställa krav. Nu sänder SVT en dokumentär. Och sedan är det tyst. Som om dokumentären aldrig sänts. Ett exempel är Tom Alandhs dokumentär om Ronneby. Dokumentären visades. Och sedan inget mer. Dokumentären borde i SVT ha diskuterats i veckor, i månader, ja ända fram till i dag och ställts mot våra nordiska grannländer. För problemen i Ronneby är inte bara Ronnebys.

Åhörare 3: De är hela Sveriges problem. Sverige är ett helt annat land än när jag växte upp.

Vanten: SVT:s chefer lever uppenbarligen i en bunker utan verklighetskontakt.

Halsduken: SVT borde visa program som jämför den svenska sjukvården med hur andra länder har organiserat sin sjukvård. SVT:s chefer är sömngångare. Ingen tankeverksamhet alls. Det har uppenbarligen bestämts att SVT ska sända nordiska program. Men de sänder bara kopior av svenska nöjesprogram eller menlösa förströelseprogram i stället för intellektuellt stimulerande program som visar skillnader och likheter i hur aktuella samhällsfrågor tacklas i våra grannländer. Vi får ju ingen information alls.

Åhörare 3: Inte bara SVT är sömngångare. Landets journalister har bedövats av SVT:s narkos.

Vanten: SVT:s slappa bevakning av Muslimska brödraskapet är under all kritik. Det finns mängder med utländska dokumentärer om Brödraskapet, men det verkar som om SVT har fattat ett policybeslut att tiga om Brödraskapets existens och deras antidemokratiska agenda. Och när SVT tiger om Brödraskapet hur ska man då kunna förvänta sig att folk i gemen förstår vilket hot denna fascistiska organisation utgör för Sverige. Eftersom den svenska grenen finansieras med skattemedel. SVT borde i åratal ha ställt politikerna mot väggen och krävt svar på varför skattemedel ska finansiera denna fascistiska organisations myriader föreningar.

Åhörare 5: Vad menar du med finansiera. Vad är det som finansieras med skattemedel? Jag har läst DN i flera decennier och jag har inte läst en enda artikel om det här så kallade Brödraskapet och finansiering av vad det nu är.

Vanten: Just därför borde presstödet också försvinna. Skattepengar rakt i sjön. Tar inte SVT upp Muslimska brödraskapet så gör inte DN det heller. Studieförbundet Ibn Rushd exempelvis finansieras av Folkbildningsrådet. Det rådet är en av dessa ideella organisationer finansierade med skattemedel som medborgaren inte har insyn i. Journalisterna borde vränga ut och in på minister Anna Ekström och be henne förklara varför en fascistisk organisation som Ibn Rushd med målet att via missionerande omvandla vår sekulära rättsstat inifrån till ett kalifat finansieras med skattemedel. Och på vad sätt Folkbildningsrådet hör hemma i en demokrati.

Åhörare 3: Ett kalifat? Som IS?

Vanten: Inte med våld. Fredligt väckelsepredikande förvandlar hur lätt som helst samhällen inifrån. Titta bara på Sverige. Du tror väl inte att alla som kommit hit från islamdominerade länder och blivit bokstavstroende var bokstavstroende i sina ursprungsländer. För att inte tala om alla konvertiter.

Åhörare 2: Finns det verkligen folk som konvertrar till islam?

Vanten: Det dräller av väckelsepredikanter i Sverige. Kolla internet och alla sajter som beskriver hur man blir en ”sann” muslim. Biståndsorganisationen Islamic Relief är ett annat exempel på en förening kopplad till Muslimska brödraskapet som får miljoner och åter miljoner skattemedel. Av Sida. Carin Jämtin heter Sidas generaldirektör, som inte bara SVT utan alla journalister som värnar om demokratin borde vränga ut och in på. Hon är rejält insyltad i Muslimska brödraskapets svenska gren via Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Tro och Solidaritet. Som också borde vrängas ut och in. Det är de som lagt fundamentet till Brödraskapets starka ställning i Sverige.

Åhörare 5: Jag har som sagt inte läst en enda artikel i DN om det du pratar om. Kör du med islamofobiska konspirationsteorier eller?

Vanten: Du kanske borde kolla Evin Rubars SVT-program Slaget om muslimerna från 2009. Finns på Youtube. Det är uppenbart att DN:s Peter Wolodarski inte har brytt sig om den. Nu nämner Evin Rubar i och för sig inte Muslimska brödraskapet. Men hela programmet handlar om islamister. Och att deras bas är stora moskén på Södermalm i Stockholm. DN låter just den moskén vara språkrör för landets islambekännare i stället för att förklara för läsarna vilken fascistisk ideologi moskéns innersta kärna står för.

Åhörare 3: Jag slutade läsa DN för många, många år sedan. De tappade örat mot marken för länge sedan.

Vanten: En gång i tiden var professorerna Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius kopplade till tidningen. Två professorer med örnkoll på totalitära ideologier.

Åhörare 3: Som slet sönder Europa.

Vanten: Nazismen, fascismen, kommunismen. Av någon anledning är kommunister fortfarande gångbara i Sverige. Särskilt om du skriver för DN.

Åhörare 3: Den där Stefan Jonsson.

Vanten: Han har skadat Sverige. Eller om man nu ska säga att DN har skadat Sverige genom att publicera hans svammel om att Sverige är genomsyrat av ”strukturell rasism”, hur han höjt hederskulturförnekaren Masoud Kamali till skyarna. Och kallar Kamalis postkoloniala hederskulturförnekare för ”landets främsta experter” på diskriminering. Detta kommunistiska akademikergäng som kallar invandrare som värnar om den svenska demokratin för ”husneger”. Just en skön samling. Dessutom kallar Stefan Jonsson akademikernas totalt ovetenskapliga kommunistiska testuggande för ”vetenskapens rön”.

Åhörare 3: Det är ljusår mellan paren Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius och Peter Wolodarski och Björn Wiman.

Vanten: Min inställning också.

Åhörare 3: Trots att du inte är i min ålder?

Vanten: Jag slukar böcker.

Åhörare 3: Jag förstår.

Vanten: Stefan Jonsson skrev på DN långt innan paret Wolodarski och Wiman blev chefer. Tingsten och Hedenius var medvetna om totalitära ideologiers fasa. DN hade kunnat vara bålverket mot islamismens utbredning i Sverige i stället för att gå islamisternas ärende. För att förtydliga: islamism är ett annat ord för politisk islam som är detsamma som islamofascism. Ta Iran. Ta Afghanistan så förstår ni. Men DN har valt att mörka islamofascisterna i Sverige. Behandlar dessa totalitära fanatiker med samma välvillighet som kommunister.

Åhörare 5: Hur då bålverk?

Vanten: Lyssnat till kritikerna av islamism och islamister i stället för journalisten Henrik Arnstads lögner om att SD skulle vara ett fascistiskt parti. Där visar Wolodarski och Wiman att det råder ljusår mellan dem och paret Tingsten Hedenius. Som exempel kan jag nämna en insiktsfull debattartikel om islamismens faror införd långt innan Wolodarskis och Wimans tid, närmare bestämt 26 november 2003, alltså för snart två decennier sedan. Författad av Magnus Karaveli, ”Islam är på väg att prägla Sverige. Politiker både till vänster och höger uppmuntrar kulturell separatism”.

Åhörare 3: För två decennier sedan? Och politikerna struntade i honom?

Vanten: Inte bara politikerna. DN:s kulturskribent Anders Linder kallade Karavelis mycket kunniga artikel om islamism för ”smygfascistisk demagogi”.

Åhörare 3: Jag får ont i magen.

Vanten: Och Mattias Gardell skrev ett långt inlägg, ”Falska fakta om islam”, där det är Gardell som sprider desinformation. Desinformation i kvadrat. Gardell är en riktig islamofascistkramare. Han kör med stilen ”rädsla för islam”, när det är kunskap Karaveli bygger sin artikel på. Kunskap om Turkiet. Karaveli kallar den turkiska regeringen för islamister. Erdogan var premiärminister, och honom vet vi ju var vi har i dag när han är president. Två terrordåd hade i november 2003 inträffat i Istanbul, ett i två synagogor och en dubbel självmordsattack bara några dagar senare. Karaveli skriver om hur europeiska ledare efter terrordåden i Istanbul solidariserat sig med det han kallar den ”milda islamismen” i Turkiet. Karaveli skriver genomgående islamister, islamister, islamister. Att islamisterna är separatister. Att de inte alls omfamnar demokrati. Han skriver om beslöjningen av flickor. (läser från ett av sina A4-ark) ”Inför den allt vanligare förekomsten av slöjor, och till och med av heltäckande burkor och niqab-klädsel bland muslimska invandrarflickor står skolorna handfallna. Skolverket har visserligen låtit meddela att det går att förbjuda sådan klädsel, men har inte vågat ta steget att också påbjuda detta.”

Åhörare 3: I dag säger Skolverket att det strider mot Europakonventionen att förbjuda sådana plagg i skolan.

Vanten: Man kan fråga sig hur stort ansvar DN har för det. Så som de lyft fram Mattias Gardell i stället för Karaveli. Karaveli skriver, alltså för två decennier sedan, att oviljan att se den politiska innebörden i de plaggen är uppseendeväckande. (läser) ”Det är ingen tillfällighet att slöjan blivit den främsta symbolen för den islamistiska reaktionen – det gäller Sverige lika mycket som i den muslimska världen.” Han skriver att Sverige ger en reaktionär tolkning av islam företräde ”bland muslimer hos oss”. Karaveli skriver också att Säpo framhållit att moskéer och koranskolor i Sverige tjänar som grogrund för al-Qaida. DN:s Lars Linder kallar Säpo för ”det notoriskt paranoida Säpo”. Bara det att Karaveli hänvisar till Säpo är ett skäl att underkänna honom, enligt Linder. En mycket insiktsfull Karaveli, mån om den svenska demokratin och med omfattande kunskaper om utvecklingen i Turkiet, sågas av en uppblåst kulturskribent och kallas demagog.

Åhörare 3: Tänk hur Sverige kunde ha varit om politikerna lyssnat på Karaveli.

Vanten: Och om DN hade genomskådat Mattias Gardell, Muslimska brödraskapets stridbara härförare. Gardell har stenhårt slagit ner på all kritik mot Muslimska brödraskapets aktivister med att slänga ur sig det ovetenskapliga ”islamofobi”. Han skriver in sig i den svenska historien som islamofascisternas främsta försvarare under 2000-talets inledande decennier. I likhet med historieskrivningen om fascisternas och kommunisternas ledare i Sverige för cirka hundra år sedan.

Åhörare 4: Är han så odemokratisk?

Vanten: Odemokratisk är det snällaste ord man kan använda om Gardell. Han jämför i sitt svar Karaveli med Nationaldemokraterna! Och han kritiserar DN för att DN lät införa Karavelis debattartikel. När det är Gardells artikel som är under all kritik. Den publiceras på en sida som heter K2 och som Ola Larsmo var redaktör för. Så här skriver Gardell. (läser) ”Att Dagens Nyheter upplåter ett så stort utrymme åt en radikalkonservativ gråkemalist säger något om i vilken utsträckning islamofobiska föreställningar kan passera som relativt rumsrena.” Och så jämför Gardell med om någon skrivit som Karaveli om judar! Karaveli skriver om politik! Om fascistisk politik! Om Erdogans fascistiska politik! Gardell kallar det ”Karavelis islamofobiska retorik”. Och drar linjer ända till korstågen!

Åhörare 3: Inte konstigt att det ser ut som det gör i Sverige. Med Gardells snurriga retorik. Som DN backat upp. De var mäkta imponerade av hans bok Islamofobi om jag minns rätt. Kom för drygt tio år sedan. Är det inte han som skrivit en sådan där islamofobirapport åt Erdogan ganska nyligen?

Vanten: Jo. Hur ovetenskaplig som helst. Och visar att det Karaveli skrev för två decennier sedan har slagit in med råge. Statsvetaren Lisbeth Lindeborg är en annan insiktsfull person som kunnat göra DN till ett bålverk mot islamismen. Den 4 januari 2004 publicerade DN hennes mycket kunniga artikel ”Tvånget att bära slöja är en myt. Slöja bör förbjudas i svenska skolor och i offentliga yrken”. Hon är statsvetare. Hon kan totalitära ideologier. Hon kan koranforskare. Den 13 augusti 2005 publicerade DN hennes likaledes mycket kunniga artikel ”Militant islamism utgör den tredje totalitarismen”. Hon avfärdades av Mattias Gardell. Och av Jan Guillou. Som ”islamofob”.

Åhörare 3: De två stropparna.

Vanten: Som landets journalistkår legat på knä för. DN har lagt sig på knä för Henrik Arnstads lögn om att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti, som DN publicerade 15 november 2012. Och nu i valrörelsen verkar alla DN:s journalister fått uppmaningen att utmåla SD som det främsta hotet mot den svenska demokratin. När islamofascisterna är hotet. Finns det någon dagstidning i Sverige som har varit mer angelägen om att puffa för shariadok än DN? Det politiska plagget. Erdogans plagg! Här ser man tydligt gapet mellan Tingsten Hedenius och Wolodarski Wiman. Journalisten Annika Ström Melin har i DN backat upp plagget och svamlat om liberala värderingar och fritt val. För någon tid sedan gick hon ut med att hon i sin ungdom var med i Jan Myrdals sekt som backade upp röda khmererna i Kambodja och nu ska hon med den kunskapen i bagaget se till att SD inte får någon politisk makt. Hon kan inte se skillnaden på SD och islamofascister. Muslimska brödraskapet har haft politisk makt i flera decennier i Sverige i egenskap av självutnämnda talespersoner för islams trosfränder och nära samarbete både med Socialdemokraterna och Reinfeldts regering.

Halsduken (bryter in) Tiden är ute. Tyvärr.

Vanten: Å. Ja, tack då alla ni som stått här och lyssnat.

Halsduken: Tack. Tack.

(Åhörarna på torget skingras, Lucille går mot kyrkan, Vanten vinkar åt Tändstickan som blir synlig när torget töms, Tändstickan närmar sig Vanten med hjärtat i halsgropen, vågar inte titta på Halsduken som stökar i sin väska)

Vanten: Det här är min barndomsvän Tändstickan. Som kan allt om Musli…

Halsduken: (ser upp, frostigt) Vi är bekanta. Måste i väg. (skyndar bort)

Vanten: Bekanta?

Tändstickan: (tillintetgjord, sväljer) Ytligt. Vid kaffeautomaten i Medborgarhuset.

Vanten: Jag förstår. Då ses vi hos Bladet. Hej så länge. (går mot sin bil parkerad långt borta. Tändstickan går mot sin bil, tusen tankar snurrar i hjärnan. Den lyckliga stunden bakom folks ryggar, Halsdukens frostiga kommentar. Jag måste vara ensam. Måste ta in allt. Jag lämnar av Lucille hos Bladet och tar ett löparpass.)

RIDÅ

© Mona Lagerström 2022