Stefan Löfven – inför Regeringsförklaringen 2017 Del 4 Rashid Musa (SUM) och Malcolm X

OBS. Detta inlägg handlar enbart om politisk islam (islamism) och berör inte fromhetsislam.

Det här inlägget handlar om hudfärgsrasisten Rashid Musa (född i Somalia), ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund (SUM) tillika kommunikatör på studieförbundet Ibn Rushd, och hudfärgsrasisten Malcolm X (född i USA), om Malcolm X:s bakgrund och rasideologiska kamp för svart separatism i USA, om hatet som är mäktigare än geväret och hur Rashid Musa använder Malcolm X:s självbiografi (1965) som handbok i konsten att demonstrera hatet mot ”den vita mannen” i Sverige.

Behandla Rashid Musa som afrikansk krigsherre som till Sverige överfört afrikanska klanstrider och inbördeskrig.

Rashid Musa bedriver inbördeskrig mot de grundläggande demokratiska principer det svenska samhället vilar på dels som aktivist inom Muslimska brödraskapets svenska gren, dels som hudfärgsseparatist. Han verkar inte för ett Sverige som håller ihop. Han verkar inte som samhällsmedborgare i Sverige. Han verkar för ett separatistiskt Nation of Islam baserat på Muslimska brödraskapets tolkning av islam som är samma politiska tolkning som i de skrifter Islamic Foundation i Storbritannien sprider.

Rashid Musa har kunnat skaffa sig ett namn som representant för islams trosgemenskap i Sverige mycket tack vare att Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Tro och Solidaritets Peter Weiderud, Ulf Bjereld och Anna Ardin och islamforskarna inte har slagit larm om att Muslimska brödraskapet är en samhällsomstörtande rörelse med en separatistisk agenda.

Stefan Löfven: Den svenska islamforskningen är under all kritik. Du kan inte i din regeringsförklaring säga något över huvud taget om Sverige som forskningsnation om du inte inför riksdagen och hela svenska folket förklarar att universitetens undervisning om islam ska ses över. Islamforskarna har i decennier uppträtt som missionärer och spridit desinformation om politisk islam i Sverige och snedvridit hela debatten om islam.

23 islamforskare påstår offentligt att de inte kan skilja på en kunskapsöversikt och en forskningsrapport. 23 islamforskare påstår offentligt att de inte vet något om Muslimska brödraskapets organisationer och aktivister i Sverige och kritiserar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och den kunskapsöversikt myndigheten beställt av tre forskare som har kunskap om Muslimska brödraskapet i Sverige, Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani.

De 23 islamforskarna skriver följande:

Rapportens utgångspunkt är att den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet är etablerad i Sverige som en enhetlig och organiserad, men hemlighetsfull, kraft och ett ”andligt brödraskap”, med tydlig politisk agenda, samt att den företräds av en rad namngivna organisationer och personer. Detta är påståenden för vilka det inte anförs något empiriskt stöd. Det saknas helt enkelt källhänvisningar för avgörande uppgifter. Detta blir till en allvarlig anklagelse, då Muslimska brödraskapet samtidigt framställs som en i grunden anti-demokratisk, våldsbejakande och samhällsomstörtande organisation. Namngivna personer och organisationer i Sverige blir därmed misstänkliggjorda, utan konkreta belägg, även i de fall då personerna eller organisationerna offentligt förnekat några som helst kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Muslimska brödraskapet är en antidemokratisk, våldsbejakande och samhällsomstörtande organisation. Den är ett andligt brödraskap. Den är hemlighetsfull. Den har i åratal varit utsatt för kritik i Sverige och utomlands.

Här i Sverige har man flera gånger lyft fram de hatpredikanter Muslimska brödraskapets organisationer bjudit in till Sverige liksom talare som förhärligar självmordsbombare. Jamal Badawi är det toppnamn inom nordamerikanska Brödraskapet som är närmast förknippat med SUM, eftersom föreningen i åratal på sin hemsida har haft hans könsapartheidskrift Kvinnan i Islam (1971) för nedladdning, översättning Mostafa Malaekah.

Den franska nättidningen Ikhwaninfo, som bland annat drivs av Mohamed Louizi, före detta medlem i Muslimska Brödraskapet i Marocko och Frankrike, lyfter fram Badawi som en av nyckelpersonerna inom Muslimska brödraskapet. Ledarskribenten Per Gudmundson rapporterade 2011 om SUM:s inbjudan av Jamal Badawi och att Badawi legitimerat självmordsbombare. Per Gudmundson har i många år bevakat islamisterna i Sverige.

Eftersom Mohamed Louizi bor i Frankrike känner han väl till väckelsepredikanten Tariq Ramadan, barnbarn till Muslimska brödraskapets grundare och barn till den man som organiserade Muslimska brödraskapet i Europa. Enligt Louizi är Malcolm X en av de personer som influerat Tariq Ramadan. På Youtube finns flera inspelningar där Tariq Ramadan lägger ut texten om Malcolm X.

I senaste numret av tidskriften Respons, nr 4 september 2017, skriver forskaren Evin Ismail artikeln ”Kan konservativa salafister motverka radikalisering?” Hon citerar en före detta aktivist inom det hon kallar Järvasalafisterna. Hon kallar honom Monir. Han säger följande om Muslimska brödraskapet i Sverige:

Brödraskapet å sin sida är måna om att få representera muslimer i den svenska offentligheten och har varit mycket framgångsrika med det fram till relativt nyligen. Monir säger att Muslimska Brödraskapet är hierarkiskt uppbyggt och hemlighetsfullt. Han menar även att de inte bryr sig om individen eller religiös utveckling. De vill ha politisk makt genom att infiltrera svenska partier, att det viktigaste för dem är att få vara muslimska representanter och att alla som ifrågasätter dem blir kallade för islamofober.

Monir fortsätter: ”Salafisterna tycker illa om Muslimska brödraskapet för att de blåser staten på pengar. De anser att det är förbjudet att lura staten och att ljuga. De är även emot att man ska ta emot bidrag, man ska vara självförsörjande. De har en fungerande intern ekonomi, de hjälper varandra att hitta jobb, lägenheter och om någon är i ekonomisk knipa så hjälper andra inom gruppen till. Salafisterna menar att islamofobin i Sverige till stor del är Brödraskapets fel, därför att de är gnälliga och klagar, de ljuger, lurar till sig bidrag, hycklar och därmed passar in i islamofobernas världsbild (s. 26).

SVT har i åratal låtit Muslimska brödraskapets aktivister representera islams trosfränder i Sverige. Så även när de basunerade ut att ”Forskare sågar terrorexperten Magnus Norells rapport om islamism i Sverige”.

Utan kommentarer låter SVT Rashid Musa, SUM:s ordförande, uttala sig om MSB-rapporten, där det står att SUM ingår i Muslimska brödraskapets nätverk, och hävda att rapporten ”bygger på rasistiska konspirationsteorier”. Tittarna fick ingen upplysning om att Rashid Musas organisation inte beviljades organisationsbidrag för år 2017 av MUCF, bland annat med motiveringen att SUM har ”kopplingar till andra organisationer som kan betraktas som icke förenliga med demokratins idéer, exempelvis till Muslimska brödraskapet”.

SUM har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm. Tittarna fick ingen information om att Rashid Musa därför är part i målet och hade ekonomiska intressen att bevaka. Det rör sig om miljonbelopp. För år 2016 beviljades SUM 1 366 741 kronor i organisationsbidrag och beviljades samma år (2015) ett projektbidrag på 455 000 kronor för projektet ”Morgondagens aktivister”, bidragsnamn: ”Projektbidrag till verksamheter mot rasism och intolerans”.

Rashid Musa, som den vältränade aktivist han är, utnyttjade SVT för att misskreditera MSB-rapporten och den myndighet som ska skydda Sverige. Och SVT lät honom göra det.

Rashid Musa är inte rätt person att driva ett projekt mot rasism och intolerans finansierat med offentliga medel. Han är både intolerant och hudfärgsrasist och ska av SVT och MUCF behandlas på exakt samma sätt som Vit makt-anhängare behandlas. Fienden, enligt Rashid Musa, är den vita befolkningen. Det har han inte gjort någon hemlighet av. Han kräver offentliga bidrag för att finansiera sitt hat mot Sveriges majoritetsbefolkning. Det är mer än Vit makt-anhängare kan göra. Rashid Musa utnyttjar sin hudfärg och sin religion för att skaffa sig ekonomiska fördelar. Det borde SVT ha förmedlat till tittarna. Rashid Musa representerar Svart makt och Allahs makt.

Enligt en intervju i Fokus 14 juni 2016, ”Trött på avstånd”, kom Rashid Musa fyra år gammal 1992 som kvotflykting från Somalia till Sverige tillsammans med modern och tre syskon. Fadern kom tio år senare. I artikeln står det att Rashid Musa femton år gammal läste ”Alex Haleys biografi om Malcolm X och den väckte inom honom en känsla för hur muslimer och svarta ständigt porträtteras som förövare eller offer i västvärlden”. Fienden, enligt Malcolm X, är den vita mannen. Fienden, enligt Rashid Musa, är den vita mannen.

Rashid Musa bedriver ett ideologiskt inbördeskrig för Muslimska brödraskapets räkning mot den befolkning som välkomnat honom och hans familj. Han säger sig verka i Malcolm X:s anda. I välfärdsstaten Sverige. Och kräver att Sveriges befolkning finansierar hans separatistiska verksamhet.

Malcolm X var i tolv år (1952–1964) präst i den separatistiska svarta sekten Nation of Islam och bedrev hatpropaganda mot USA:s vita befolkning, mot kristendomen, mot integration och för en separatistisk nation enbart för svarta, finansierad av svarta.

Malcolm X, född Little 1925, barndomen och föräldrarnas aktivism inom Marcus Garvey-rörelsen
Marcus Garvey, född 1887 i Jamaica, död 1940 i London, är en av de stora svarta ledargestalterna utanför Afrika. Han var separatist och nationalist under kolonialtiden då afrikanska länder var koloniserade, då vetenskapsmännen delat in människosläktet i raser och då afrikaner betraktades som en underlägsen ras. Han grundade massrörelsen Universal Negro Improvement Assocation (UNIA) 1914 med underavdelningar över hela världen.

Marcus Garveys inställning var att svarta skulle vara stolta över sin afrikanska bakgrund, att svarta skulle vara självförsörjande och skapa en internationell ekonomi för afrikaättlingar, att målet för alla afrikaättlingar skulle vara att återvända till Afrika där alla länder skulle styras av afrikaner. Han var emot blandade äktenskap och beblandning mellan olika befolkningsgrupper.

Garvey kom till New York 1916 och installerade sig i stadsdelen Harlem. Han startade tidningen Negro World, reste omkring i USA och predikade emot kommunismen, startade företag, åtalades för att ha använt det amerikanska postväsendet för att sprida vilseledande information om en ångbåt hans företag ännu inte köpt. År 1923 dömdes han till fem års fängelse, frigavs 1927 och deporterades från USA.

Båda Malcolms föräldrar var aktiva inom UNIA. Fadern var frilansande baptistpastor och reste runt och värvade medlemmar till UNIA. Ku Klux Klan var starka, paret Little tvingades flytta ett antal gånger med sin växande familj och bosatte sig så småningom i Michigan. Malcolm och hans många syskon växte upp med rörelsens motto att vara självförsörjande och stolta över sitt afrikanska ursprung.

Malcolm beskriver i självbiografin både om hur han som liten var med på faderns predikningar i olika kyrkor och möten bland UNIA:s anhängare i olika hem, hur fadern skickade runt fotografier av Marcus Garvey och talade om ”Afrika åt afrikanerna” och ville få dem att inse att de tillhörde en mäktig ras och att de var kapabla att åstadkomma storverk.

Fadern dog när Malcolm var 6 år, oklart om det var en olycka eller om han mördades. Familjen var fattig och tvingades få hjälp av sociala myndigheter, modern fick en nervkollaps och togs in på mentalsjukhus, Malcolm placerades i olika hem. Religionen han växte upp med var kristendomen, som han förhöll sig kallsinnig till redan i barndomen säger han i självbiografin. Syskonen däremot var mer åt det religiösa hållet. Det var syskonen som fick honom att gå med i Nation of Islam 1948 när han satt i fängelse.

Han gick åtta år i skola, flyttade till Harlem i New York, blev tidigt kriminell och knarkare och åkte fast för en serie inbrott i Michigan och satt i fängelse 1946–1952. I fängelset bättrade han på sin utbildning, tog korrespondenskurser, läste mycket, lärde sig debattera och tala inför publik och insåg att han hade retoriska talanger.

En välbärgad man hade testamenterat sitt bibliotek till fängelset. Mannen tycks ha varit mest intresserad av historia och religion. I biblioteket fanns många böcker om den transatlantiska slavhandeln, som Malcolm i självbiografin säger att han läste. Man får inga uppgifter om huruvida det i biblioteket även fanns böcker om den övriga slavhandeln i världen, exempelvis inom det islamiska imperiet från dess uppkomst på 600-talet fram till det som var nutid när mannen testamenterade sitt bibliotek till fängelset. Malcolm blev så tagen av det han läste om den transatlantiska slavhandeln att det blev ett av de ämnen han uppehöll sig mest vid när han senare blev präst inom Nation of Islam, skriver han.

Det är denna transatlantiska slavhandel som utgör basen för postkoloniala teorier. Den används som ett legitimt skäl till att hata Sverige och de ”vita” svenskarna och anses vara orsaken både till segregationen och ”islamofobin” i dagens Sverige. Afrosvenskarnas riksförbund är så fixerade vid den transatlantiska slavhandeln att de kräver att Sverige reser ett minnesmonument över den. Slavhandeln försiggick inte bara till sjöss. Det fanns också en rutt över Saharas öken där slavarna gick till fots. Och de slavarna var inte på väg till plantager ägda av européer eller amerikaner utan till välbärgade stormäns och furstars harem. Jag återkommer till slavhandeln i inlägget om Afrosvenskarna riksförbund och Malcolm X.

Under fängelsetiden blev Malcolm ”frälst” kan man säga. På samma sätt som vissa blir frälsta och dyrkar Jesus och börjar ett nytt liv blev han ”frälst” av Nation of Islams ledare Elijah Muhammad, född Poole (1897–1975), och dyrkade blint denne man och trodde blint på läran denne man hade kokat ihop och påstod var islam.

Elijah Muhammad var född i Sydstaterna, hade bara gått några år i skolan och migrerat norrut i jakten på arbete under den svåra depressionen. Han hade många barn att försörja. År 1931 kom han i kontakt med Nation of Islam i Detroit i Michigan och blev sektledarens utvalda präst och lärdes upp av honom i drygt tre år. Sekten tog avstånd från politik vilket inkluderade militärtjänstgöring. Elijah Muhammad arresterades 1942, anklagad för att uppmana män att vägra göra värnplikten. Han dömdes till fem års fängelse och frigavs efter tre och ett halvt år. Han kände alltså till fängelsemiljön. Han bedrev framför allt missionsverksamhet bland svarta fångar och före detta fångar för att stärka deras självkänsla och få dem att börja ett hederligt och nyktert liv och vara stolta över sitt afrikanska ursprung. Hårdföra män ingick i sektens säkerhetsstyrka Fruit of Islam, som kunde behandla ”olydiga” sektmedlemmar ytterst brutalt. Det var medlemmar i Fruit of Islam som så småningom mördade Malcolm X.

Exakt hur mycket polisen i New York och FBI kände till om planerna och vad som egentligen hände under tumultet inne i salen där Malcolm X mitt under ett möte inför en stor publik sköts till döds 1965 är fortfarande inte känt. Två män i publiken reste sig upp och började slåss som en avledande manöver. Medan ögonen var riktade mot dem och Malcolms vakter rusade mot dem reste sig en man på första raden och sköt Malcolm med ett avsågat hagelgevär han hade gömt under sin rock. Två andra män sköt honom med pistol. Stor villervalla uppstod när folk rusade mot utgången. Tre män åtalades och dömdes, varav två sägs ha varit oskyldigt dömda.

De framavlade ”blonda blåögda vita djävlarna”
Malcolms syskon hade en efter en gått med i Nation of Islam i Detroit och bearbetade honom via brev och besök i fängelset att konvertera och skriva till sektledaren Elijah Muhammad. Islam är de svartas religion, sa de. Syskonen var mottagliga för sektens tal om svartas självbestämmande, stolthet och separatism, uppvuxna som de var med Marcus Garveys ideologi.

Inte mycket är känt om Wallace D. Fard som grundade Nation of Islam. Han var dörrförsäljare och sålde bland annat tyger i Detroits fattiga svarta kvarter och sa att han kom från Östern. Han ska ha talat om de svartas ursprung långt borta i ett avlägset land när han knackade dörr och frågat om han fick komma tillbaka och berätta mer. Han började hålla möten i personers hem. I början hade Fard mest refererat till Bibeln, eftersom det var den folk kände till. Efterhand tog han med Koranen. Han fick fler och fler anhängare och bokade lokaler för mötena, lärde upp präster och etablerade så småningom Tempel nr 1 i Detroit 1931. Det var samma år som Elijah gick med i sekten. Elijah lärde Malcolm att Fard lärde ut att Guds rätta namn var Allah, att hans rätta religion var islam, att de svarta i USA var Nation av Islams förlorade får, att de varit förlorade i fyra hundra år, att Fard kommit för att förlossa dem och få dem att åter ansluta sig till sin sanna religion, att det inte fanns någon himmel eller något helvete, att helvetet fanns på jorden och att jorden var befolkad av vita djävlar, att Fard var Frälsaren, Mahdi.

År 1934 försvann Fard spårlöst. Efter en hel del trassel med sektens övriga präster och ovanpå det fängelsevistelsen återvände Elijah till Detroit 1946 för att få ordning på Tempel nr 1 samtidigt som han bodde i Chicago och där var i färd med att bygga upp Tempel nr 2. Elijahs islam byggde på både Bibeln (profeten Hesekiel i Gamla testamentet och Uppenbarelseboken i Nya testamentet) och Koranen. Elijah lärde ut att Fard var Allah, att Allah var en svart man, alltså en människa inte ett övernaturligt väsen, och att han själv var Allahs sändebud, alltså inte Muhammed som dog 632. Malcolm trodde på Elijahs gudomliga ursprung, att Gud (Fard) hade undervisat Elijah så som profeten Hesekiel påstår sig ha undervisats av Gud.

Malcolm återger i självbiografin systerns berättelse när hon besökte honom i fängelset om hur den vita befolkningen ska ha dykt upp på jorden och man får förmoda att det är den versionen han sedan lärde ut under sina tolv år som sektens präst. Enligt Elijahs lära skildes först månen från jorden. Sedan kom de första människorna, ursprungsmänniskorna, som var svarta. De grundade den heliga staden Mecca. Bland dessa svarta fanns kloka vetenskapsmän. En av dem var upphovet till den särskilt starka stammen Shabazz, vars ättlingar är Amerikas svarta befolkning som ska ha stulits och förts till Amerika.

För ungefär sex hundra år sedan föddes en ond vetenskapsman, Yacub. Han föddes för att så split och för att döda. Han klarade av studierna på rekordtid. Bland annat hade han lärt sig hur man på vetenskaplig väg skapar raser. Han började predika på Meccas gator och fick så många anhängare att makthavarna deporterade honom och hans anhängare till en ö. Arg på Allah bestämde sig Yacub för att avla fram en ras av djävlar, en urblekt vit ras. Barn till svarta föräldrar föddes mestadels med svart hud, en del barn hade dragning åt brun hud. Som vuxna fick bara brunhyade på ön gifta sig med varandra, eller en med svart och en med brun hy. Om ett svart barn föddes skulle barnmorskan eller sköterskan ge det en spruta i hjärnan och skicka det till krematoriet. Till mödrarna sa man att de hade fött en ängel som var i himlen och förberedde en plats åt henne.

När Yacub dog, 152 år gammal, lämnade han efter sig noggrant utförda regler hur hans medarbetare skulle gå till väga. Det tog två hundra år på ön innan bara bruna fanns kvar, efter de nästa två hundra åren fanns inga bruna kvar, bara röda, efter ytterligare två hundra år fanns inga röda kvar, bara gula och efter ytterligare två hundra år fanns bara vita på ön. ”På ön Patmos fanns bara dessa blonda, ljushyade djävlar med kyliga blå ögon – vildar, nakna och skamlösa – håriga, som djur, de gick på alla fyra och de bodde i träden” (2001, s. 260).

Efter ytterligare sex hundra år återvända detta folk till fastlandet och den svarta befolkningen, den naturliga ursprungsbefolkningen skapad av Gud, befolkningen som var Guds barn och själva gudar, och bland dem fanns en människa, gudarnas Gud och hans rätta namn var Allah.

Elijah Muhammad lärde ut att inom sex månader hade djävulsrasen, genom att sprida lögner, fått de ursprungliga svarta att börja slåss inbördes och förvandlat ett fredligt paradis till ett helvete sönderslitet av gräl och slagsmål. Så småningom insåg de svarta att Yacubs djävulsras var upphovet till allt bråk, djävlarna samlades in, förseddes med bojor, fick ett litet tygstycke att skyla nakenheten med och marscherades över den heta arabiska öknen till Europas grottor. När djävulsrasen tillbringat två tusen år i Europas grottor sände Allah Moses för att civilisera dem och föra dem ut ur grottorna. Det stod skrivet att de vita djävlarna skull styra världen i sex tusen år. Moses böcker saknas, därför är det inte känt att han var i grottorna. De första som var beredda att ta till sig Moses ord och fördes ut ur grottorna var de som i dag kallas judar.

Enligt Elijahs lära stod det skrivet att efter det att Yacubs blekta vita ras hade styrt världen i sex tusen år skulle det bland den svarta ursprungsbefolkningen födas en person vars visdom, kunskap och makt skulle vara oändlig. Det stod skrivet att några av de ursprungliga svarta skulle föras som slavar till Nordamerika – för att få förstahandskunskap om den vita djävulens sanna natur i modern tid. Elijah lärde ut att den största och mäktigaste Gud som visade sig på jorden var Wallace D. Fard.

Elijah och Malcolm brevväxlade under åren 1948–1952 fram till dess att Malcolm lämnade fängelset och det är uppenbart att Malcolm via denna brevväxling blev totalt indoktrinerad av Elijah, och ännu mer så första gången han hörde Elijah predika i Chicago 1952.

Den svarta befolkningen var enligt Elijahs lära en överlägsen befolkning som hamnat i dvala och behövde väckas ur sin djupa sömn. Malcolm bestämde sig för att väcka dem.

Efter bekantskapen med Nation of Islam blev Malcolm en renlevnadsmänniska, vilket var en viktig del av sektens ideologi som var av mer moralisk än politisk art. Sektmedlemmarna uppmanades att inte delta i politiska aktiviteter och att inte rösta utan skapa ett eget svart samhälle som var självförsörjande. En annan viktig detalj var att man gav upp sitt efternamn, som var ett slavnamn enligt Elijah, och skulle använda X i stället som symbol för det riktiga namnet som fråntagits dem till dess att Elijah gav dem ett nytt efternamn.

Elijah Muhammad ska inte ha varit någon lysande talare. Det var Malcolm X som utåt spred Nation of Islams lära, missionerade, startade radiokanaler, grundade moskéer, hånade svarta som var för integration, delade upp den svarta befolkningen i Onkel Tom, husnegern, som låg på knä för den vita slavägaren, och bomullsnegern, även kallad fältnegern, som arbetade ute på bomullsfälten långt från slavägarens hem och som hatade slavägaren. Medan Malcolm X predikade byggde Elijah Muhammad upp en omfattande affärsverksamhet som när han dog 1975 var värd en ansenlig förmögenhet.

Det skrivs en hel del om att jihadister som går med i terrorgrupper inte har särskilt djupa kunskaper om islam. Det hade inte Malcolm X heller under de tolv år han var präst i sekten Nation of Islam, trots att han sa sig läsa kopiöst. Ett av hans viktigaste argument mot kristendomen och svarta kristna var att kristendomen uppmanade sina anhängare att stå ut med jordelivet eftersom himmelriket väntar efter döden och de då kommer att få sin belöning för att de ”vänt andra kinden till” och inte betalat våld med våld. Islam, däremot, hävdade han, uppehåller sig enbart vid jordelivet, något liv efter döden finns inte.

Elijah styrde minutiöst allt Malcolm gjorde och sa. När Malcolm lämnade fängelset och Elijah utnämnde honom till präst inom sekten återgav han blint det Elijah lärt honom om islam och den svarta befolkningens överlägsenhet och hat mot den vita befolkningen ända fram till dess att Elijah suspenderade honom i slutet av 1963 och han i mars 1964 bröt med sekten och startade två organisationer, enbart för svarta. En religiös, Muslim Mosque Inc. samt en icke-religiös, Organization of Afro-American Unity (OAAU), som skulle ägna sig åt politisk verksamhet. Merparten av 1964 vistades han utomlands och hann aldrig bygga upp några hållbara organisationer. Efter brytningen med Nation of Islam tog han namnet Malik al-Shabazz.

Först under en pilgrimsfärd till Mekka 1964 ska Malcolm ha fått insikt om att den islam han predikat i tolv år inte stämde överens med traditionell islam. Han ska också ha insett att islam står över hudfärg och alla etniska grupper och nationer. Trots detta är talen han höll efter pilgrimsfärden fortfarande lika oförsonliga mot ”den vita mannen” och han kallade fortfarande svarta som var för integration för Onkel Tom. Han mördades 21 februari 1965. Nio månader senare utkom hans självbiografi sammanställd tillsammans med Alex Haley. Malcolm talade, Haley skrev. Boken sålde i miljontals upplagor världen över. Det här var självständighetskrigens tid. Malcolm hade rest mycket, särskilt i Afrika och Europa, träffat afrikanska ledare, talat på universitet både i USA och utomlands. I USA betraktades han med skepsis och fördömdes som rasextremist. I Afrika var han beundrad och respekterad. Självbiografin blev Malcolms nyckel in till skolors och universitets kurslistor och studier om svarta i Amerika. Och det faktum att han var död.

Det är inte Malcolm X som är huvudpersonen i dokumentärer om medborgarrättsrörelsen i USA. Den självklara huvudpersonen är Martin Luther King jr och hans icke-våldskamp mot brutala poliser, hundar, vattenkanoner och batonger. Han var verksam i USA:s sydstater och tillhörde den svarta välutbildade kristna medelklassen. Malcolm X var en produkt av nordstaternas svarta storstadsgetton. Han hade en militant retorik men var i övrigt passiv. Han deltog inte i demonstrationer utan höll sig till talarrollen, helt i linje med Nation of Islams ideologi att inte blanda sig i politik. Så hans tal om att möta våld med alla till buds stående medel (by any means necessary), inklusive vapen, var bara tomt prat, så länge han tillhörde Nation of Islam.

Efter Malcolms död i februari 1965 var det många grupper som påstod sig veta vilken riktning hans liv skulle ha tagit, men ingen vet med säkerhet. I och med brytningen med Nation of Islam var han i desperat behov av pengar. Under pilgrimsfärden i Saudiarabien 1964 (som hans äldre halvsyster bekostade, pengar hon sparat för en egen pilgrimsresa) blev han tack var kontakter han knutit i USA kungafamiljens gäst. Saudiernas globala missionsverksamhet hade börjat ta form. År 1962 grundade de Muslim World League, en missionsverksamhet i syfte att sprida deras ultrareaktionära tolkning av islam, wahhabismen, över hela världen, tillsammans med bland andra Mawdudi och Muslimska brödraskapets Said Ramadan som 1961 grundat Centre Islamique de Genève, då finansierat av Saudiarabien. Malcolm brevväxlade med Said Ramadan och besökte honom i Genève under en tur i Europa. Saudierna utnämnde Malcolm till Muslim World Leagues representant i USA, ”med befogenhet att starta ett officiellt centrum i New York”, skriver den svarta historikern Manning Marable i sin biografi Malcolm X (2011), på svenska 2014, översättning, Stefan Lindgren. Muslim World League erbjöd även USA:s islamiska trosfränder femton stipendier till det nystartade islamiska universitetet i Medina [där Mawdudi var styrelseledamot]. Samtidigt odlade Malcolm kontakter med Egyptens ledare socialisten Gamal Abdel Nasser, [som inte bara var Saudiarabiens fiende, Nasser hade även förbjudit Muslimska brödraskapet och var skälet till att Said Ramadan fråntagits sitt egyptiska medborgarskap och tvingats bosätta sig utomlands]. Nassers regim erbjöd Malcolm tjugo stipendier (2014, s. 451). Det var en balansgång man inte vet hur den skulle sluta.

Malcolm X hamnade så småningom i skymundan men fick en renässans i början av 1990-talet i och med hip hop och rap och Spike Lees film 1992. I dag är Malcolm X en ikon inte bara bland svarta i USA för sin tro på den svarta mannen, svart kultur och svart stolthet. Hans militanta retorik mot den vita mannen, mot väst har vunnit genklang i Iran, hos talibanerna, hos al-Qaida och universitetens postkoloniala studier, som lika gärna kunde heta hatiska västfientliga marxistiska hudfärgsrasiststudier. Enligt Marable Manning släpptes en video av al-Qaida efter det att Barack Obama valts till president 2008 där han kallas ”rasförrädare” och ”hycklare” och jämfördes med Malcolm X. Om utrikesministrarna Colin Powell och Condoleezza Rice använde al-Qaidas ideolog Ayman al-Zawahiri ordet ”husneger” (2014, s. 590).

Separatisten Rashid Musa (SUM)
Rashid Musa följer Elijahs/Malcolms exempel och ställer grupp mot grupp, hudfärg mot hudfärg. Den 25 juli 2014, intervjuas Rashid Musa av Christian Hofverberg, styrelseledamot i Afrosvenskarnas riksförbund, på Hofverbergs blogg All Afrosvensk Everything. Rubriken lyder: ”Rashid Musa kämpar i Malcolm X:s anda”. Där säger Rashid Musa: ”När jag växte upp i Linköping och gick i sjuan så läste jag Malcolm X:s självbiografi. Han var ju svart och muslim, och han pratade på ett sätt som omfamnade båda de här grupperna. Det han såg var ju att svarta och muslimer har gemensamma utmaningar, och tillhör du dessutom båda grupperna så blir utmaningarna ännu svårare. De här gemensamma utmaningarna finns i det samhälle Malcolm levde i och jag känner att de utmaningarna även finns idag i det svenska samhället.”

Rashid Musa ägnar sig åt historieförfalskning när han jämför dåtidens USA med dagens svenska samhälle. Malcolm X var slavättling. Han talade till slavättlingar i USA. Rashid Musa välkomnades till Sverige som kvotflykting och ställer befolkningen som välkomnade honom i skamvrån.

Under Malcolm X:s tid var islam obekant för de flesta amerikaner. Han vände sig enbart till svarta. Nation of Islams stränga renlevnadsregler, inte röka, inte dricka, inte knarka, inte spela musik, inte dansa, bara äta ett mål mat om dagen, inga tjocka personer fick vara medlemmar, tilltalade bara en liten skara. I en radiodebatt strax före sin död säger han att enbart 15 000 var medlemmar och efter det att han brutit med sekten var det bara 6 000 medlemmar. Det fanns ungefär 22 miljoner svarta i USA. I ett Förord till självbiografin återger Alex Haley en enkätundersökning bland New Yorks svarta befolkning gjord av New York Times under den tid han arbetade med självbiografin, 75 procent ansåg att Martin Luther King jr gjorde det bästa arbetet för de svarta, bara 6 procent röstade på Malcolm X, varpå Malcolm ska ha sagt att några av världens främsta ledare inte erkändes förrän efter sin död (2001, s. 42).

Efter Malcolms död kom separatistiska Black Power och det militanta socialistiska Black Panther Party, båda direkt sprungna ur Marcus Garveys rörelse och Malcolms retorik om svart nationalism. I Sverige har vi Afrosvenskarnas riksförbund och Antirasistiska akademin (ArA), mer om dem i senare inlägg. Först lite om i vilken anda Rashid Musa säger sig arbeta.

Pierre Durrani kopierade på Twitter 5 augusti 2017 Rashid Musas krönika i senaste numret av Ibn Rushds medlemstidning Kupolen. En sökning på Ibn Rushds hemsida visar Rashid Musas namn under rubriken Presskontakt, med titeln kommunikatör. Han är alltså verksam både inom Ibn Rushd och SUM. Ibn Rushd har fått över hundra miljoner kronor i bidrag för sin verksamhet som inte syftar till ett Sverige som håller ihop.

Krönikan har som rubrik: ”Malcolm X öppnade våra ögon”. Där skriver Musa om hur en kamrat lånade självbiografin på ett bibliotek och sedan lät Musa som var fjorton år läsa den och hur de fram till dess inte hade förstått vad vuxna menade med talet om vikten av att organisera sig för att förändra sin livssituation. ”Det Malcolm gjorde för oss, som ingen annan kunde, var att ge oss en vokabulär och verktyg för hur vi skulle förstå vår samtid.” Vidare: ”Malcolm X gav oss inte bara verktygen för att förstå samtiden, han gav oss också teoribildning, attityd och en historisk redogörelse om svarta och muslimers strävan för organisering och avkolonisering. Han satte ord på våra känslor och framför allt kunde han identifiera fienden. Den vita mannen.”

Utvisa Rashid Musa.

Malcolm X om revolutioner
Efter Malcolms död publicerades tal han hållit under sitt sista levnadsår, Malcolm X speaks (1965) på svenska 1969, Malcolm X talar, översättning Sven Bergström. I talet kallat ”Budskap till gräsrötterna” i slutet av 1963 inför en mestadels svart publik som inte var anhängare av islam räknar han först upp allt de inte blir skydda som pesten för innan han går in på vad de blir avskydda för:

Ni blir skydd som pesten därför att ni är en svart människa. Ni blir skydd som pesten, alla av oss blir skydda som pesten, av samma orsak. Vi är alltså svarta människor, så kallade negrer, andraklassens medborgare, före detta slavar. Var och en av er är ingenting annat än en före detta slav. [. . .] Vi har en gemensam fiende. Det har vi gemensamt. Vi har en gemensam förtryckare, en gemensam utsugare, och en gemensam diskriminerare. Så snart vi alla inser att vi har en gemensam fiende kan vi enas – på grundval av det vi har gemensamt. Och det vi först och främst har gemensamt är den fienden – den vite mannen. Han är en fiende till oss alla. Jag vet att en del av er anser att somliga av dom inte är våra fender. Det får tiden utvisa (1969, s. 12, 13).

I samma tal lägger Malcolm X ut texten om revolutioner och ger samtidigt en släng åt Martin Luther King jr och andra svarta ledare som med fredliga medel kämpade för lika rättigheter för alla amerikanska medborgare och som Malcolm kallade Onkel Tom.

Så jag drar fram de här olika revolutionerna, bröder och systrar, för att visa er att det inte finns någon fredlig revolution. Det finns ingen vänd-den-andra-kinden-till-revolution. Det finns ingenting sånt som en icke-våldsrevolution. Den enda form av revolution som går ut på icke-våld är negerrevolutionen. Den enda revolution som har till sitt mål att älska sin fiende är negerrevolutionen. Det är den enda revolutionen i vilket målet är en desintegrerad lunchbar, en desintegrerad teater, en desintegrerad park och en desintegrerad offentlig toalett; man kan få sitta bredvid de vita människorna – på toaletten. Det är ingen revolution. [. . .]

Den vite mannen vet vad en revolution är. Han vet att den svarta revolutionen är världsomfattande till sin räckvidd och sin natur. Den svarta revolutionen sveper fram över Asien, sveper fram över Afrika, sticker upp huvudet i Sydamerika. Den kubanska revolutionen – det var en riktig revolution! Dom krossade det gamla systemet. Revolutionen finns i Asien, revolutionen finns i Afrika, och den vite mannen skriker i högan sky därför att han ser revolutionen i Sydamerika. Hur tror ni han kommer att reagera mot er när ni lärt er vad en riktig revolution är. Ni vet inte vad en revolution är. Om ni gjorde det skulle ni inte använda er av det ordet. Revolutionen är blodig, revolutionen är hatisk, revolutionen känner inte till någon kompromiss, revolutionen störtar och förintar allt som står i vägen för den. Och ni, som sitter här omkring som en skock mähän, säger: ”Jag tänker älska dom där människorna hur mycket de än hatar mig”. Nej, vad ni behöver är en revolution. Vem har väl hört talas om en revolution där man avstår från vapnen [. . .] och sjunger ”We shall overcome”? Så gör man inte en revolution (s. 17).

Malcolm X, Che Guevara och hatet som är mäktigare än geväret
Malcolm X träffade både Fidel Castro (1926–2016) och argentinaren Che (Ernesto) Guevara (1928–1967) som 1959 tillsammans med Castro störtade Kubas diktator Batista. Che Guevara var läkare men visade ingen respekt för människoliv. Hans kommunistiska ideologi var viktigare än människor, utan pardon lät han avrätta motståndare. I ett tal Malcolm X höll i New York 13 december 1964, knappt två månader innan han mördades, säger han om Che Guevara: ”Jag älskar revolutionärer. Och en av de mest revolutionära män som finns i det här landet just nu skulle ha kommit ut hit tillsammans med vår vän, shejk Babu [medlem av Tanzanias regering, i New York just då för FN-mötet], men han ändrade sig. Han skickade i stället det här telegrammet. Det lyder: ’Kära bröder och systrar i Harlem, jag skulle så gärna ha velat vara tillsammans med er och broder Babu, men de aktuella förhållandena är inte gynnsamma för det här mötet. De varmaste hälsningar från det kubanska folket och inte minst från Fidel, som med begeistring minns sitt besök i Harlem för några år sedan. Enade kommer vi att segra.’ Det är från Che Guevara” (s. 112).

Den franska vänstertidningen L’Obs publicerar i nr 2751, 7 juli till 2 augusti 2017, med anledning av 50-årsdagen av hans död en inte särskilt smickrande artikel om Che Guevara, ”Les derniers secrets du Che”, signerad Serge Raffy. Den 11 december, två dagar innan Malcolm läste upp telegrammet, höll Che Guevara ett brandtal i FN:s generalförsamling mot alla imperialiststater, i synnerhet USA, men gav även en spark åt Sovjet. Sovjet anklagades för att inte vilja exportera socialismen till Sydamerika av rädsla att riskera den fredliga samexistensen med USA. [Talet finns på internet, det avslutas med det kända ”Fosterlandet eller döden”.] Varken Moskva eller Fidel Castro, som just då förhandlade om krediter från Sovjet, uppskattade talet. Moskva krävde att Castro skulle göra sig av med Guevara som ansågs bli mer och mer maoist. Han skickades på rundtur i Afrika och gjorde på eget bevåg i början av februari 1965 en avstickare till Kina där han träffade både premiärminister Zhou Enlai och Mao och hamnade ännu mer i onåd. Enligt tidningen kan han ha försökt få Kinas stöd för en revolution i hela Sydamerika. Men Kina hade nog med Vietnam och var inte intresserade. Fidel Castro såg Guevaras besök i Kina som förräderi. Guevara skickades för att medverka i ett gerillakrig i Kongo, vilket blev ett fiasko för hans del, han var utlänning, kunde inte språket, dessutom var hans hudfärg inte svart. Allvarligt sjuk återvände han till Kuba. När USA började sända trupper till Vietnam och involverades i kriget blev ledarna i Moskva positivare inställda till gerillakrig i Sydamerika och såg en chans att försvaga USA.

Enligt L’Obs, som citerar en specialist på sydamerikanska gerillarörelser och som stod nära Castroregimen under 1960-talet, var Che Guevara ingen politiker utan fanatisk ideolog i otakt med verkligheten och oförmögen att som administratör hjälpa till att bygga upp Kuba efter revolutionen och skapa det kommunistiska samhälle som var revolutionens mål. I Kuba hade Castro och Guevara haft bybornas stöd för sin revolution plus att Batistas armé var ineffektiv och föll ihop som ett korthus. Situationen i Bolivia var en helt annan. Guevara stod utan befolkningens stöd, han var en utlänning. Inte ens Bolivias kommunistparti var beredda att stödja hans revolution. Guevaras resa till Bolivia dit han anlände 5 november 1966 för att med en liten grupp starta en revolution i landet, som var tänkt att sprida sig som en löpeld och göra att hela Sydamerika hamnade under Kubas styre, var närmast ett självmordsuppdrag och dömt att misslyckas, står det. Men trots isoleringen i de bolivianska bergen utan kommunikation med omvärlden lyckades Guevara sända ett budskap till tredje världen, ett stridsrop mot imperialismen, ett stridsrop om det oförsonliga hatet mot fienden som drivkraft, det oförsonliga hatet som det ultimata vapnet, mäktigare än geväret.

Stefan Löfven: Det är detta hat vi ser i Sverige i dag som en följd av invandringen och lata politikers låt-gå-mentalitet och oförmåga att förmedla vad det innebär att vara samhällsmedborgare i Sverige, hatet som håller på att slita sönder Sverige.

Muslimska brödraskapets hat mot det ”gudlösa” Sverige och postkolonialisternas oförsonliga hat mot det ”kapitalistiska” Sverige som gett asylsökande en fristad undan krig och förtryck har tillåtits genomsyra integrationspolitiken under hela 2000-talet via begreppet ”strukturell rasism”, som bygger på marxisternas hat mot kapitalismen, Che Guevaras hat mot kapitalismen, Malcolms X:s hat mot ”den vita mannen”, Black Powers och Black Panther Partys hat mot USA:s överhet, ett hat överfört till Sverige femtio år senare av professor Masoud Kamali (Iran), professor Paulina de los Reyes (Chile), professor Irene Molina (Chile), professor Diana Mulinari (Argentina), idéhistorikern Edda Manga (Colombia). Alla fem försörjda av den befolkning som välkomnat dem, liksom Rashid Musa och hans familj när de kom hit som kvotflyktingar 1992.

Separatisten Rashid Musa forts.
Rashid Musa skriver vidare i sin krönika i Ibn Rushds medlemstidning: ”Nu har det gått en tid sedan Malcolm X självbiografi revolutionerade mina tankar. Jag är äldre, mer radikal och mer förbannad än någonsin.” Han ondgör sig över att MUCF nekat SUM statsbidrag ”på vaga grunder” och att MSB publicerade kunskapsöversikten Muslimska Brödraskapet i Sverige, ”en hårt kritiserad rapport som menade att SUM skulle vara ett hot mot samhället”, skriver han. SUM är ett hot mot demokratin, vad Rashid Musa än hävdar. Det skandalösa är att svenska myndigheter först efter tre decennier har insett det.

Musa avfärdar de två myndigheterna MUCF och MSB med följande: ”Dessa händelser har inte uppstått ur ett vakuum utan är snarare talande för vår tid. Vi förväntar oss inte att alla ska hålla med oss i det vi tycker och vi är heller inte ute efter att behaga vitheten.”

Utvisa honom.

Han fortsätter: ”Vi ser i stället dessa prövningar som ett kvitto på att vi utmanar förtryckande strukturer.” Rashid Musa är lika hjärntvättad av Malcolm X som Malcolm var av Elijah Muhammad för över femtio år sedan. Skillnaden är att Elijah och Malcolm inte krävde att amerikanska staten skulle finansiera deras separatistiska verksamhet. Elijah levde i lyx av det sektens olika affärsverksamheter drog in samt tionde som medlemmarna måste betala. Sekten betalade Malcolm en summa månadsvis som skulle täcka hans resor och utgifter, som han noggrant redovisade för. Sekten ägde hans bostad. Sekten ägde hans bil. Inte ens en livförsäkring tilläts han ha. Han hade inga pengar på banken. Han var både finansiellt och mentalt helt i händerna på Elijah. När han bröt med sekten vräktes han från bostaden. Han hade fyra barn och tvillingar på väg och var i desperat behov av finansiärer.

Malcolm X sexist
Och vad beträffar förtryckande strukturer är det viktigt att komma ihåg att Malcolm X:s flammande retorik gick ut på att höja den svarta mannens status. Han talade om den svarta mannen som en kastrerad man, att den svarta mannen på grund av slaveriet hade förlorat sin mandom. Kvinnans plats var i hemmet som mannens passopp. Exempelvis skriver Malcolm i självbiografin att han ständigt var på resande fot och att hans fru, Betty Shabazz, packade två alternerande resväskor åt honom så att han kunde grabba tag i en packad resväska så snart han kom hem från en resa [med väskan full av smutskläder] och var på språng till nästa. Inte ens sina egna resväskor packade han. Hans fru födde fyra döttrar medan Malcolm levde. Dagen efter det att första dottern föddes i november 1958 stack han i väg på en resa. En kort tid efter det att andra dottern föddes juldagen 1960 åkte han i väg. Redan samma dag tredje dottern föddes i juli 1962 höll han tal på ett möte och for i väg nästa dag. Åtta dagar efter det att fjärde dottern föddes i juli 1964 for han i väg på en flera månader lång resa till Afrika och Saudiarabien och lämnade den nyförlösta hustrun med fyra barn under sex år, inklusive ett nyfött.

Nation of Islam var en extremt patriarkalisk sekt. De hade en kvinnoavdelning, den gick ut på att lära sektens kvinnor att bli goda hustrur och husmödrar. Hustrun skulle se upp till sin man och lyda honom. Kvinnorna i sekten var ”anständigt” klädda i fotsida dräkter och beslöjade. Malcolm fäller i självbiografin många nedvärderande omdömen om kvinnans ”natur”, om kvinnor som grupp, inte minst svarta kvinnor. När han var på pilgrimsresa i Saudiarabien 1964 och upptäckte den ”sanna” islam upptäckte han också att kvinnor inte syntes till i hemmen han bjöds in till. ”Man skulle kunna tro att det inte fanns några kvinnor i Arabien”, skriver han i självbiografin (2001, s. 445).

Han var i Saudiarabien redan 1959 men den ”sanna” islam undgick honom uppenbarligen den gången. På hemvägen 1964 mellanlandar han i Beirut, Libanon, och kommenterar skillnaden i kvinnornas klädsel och beteende jämfört med i det ”heliga landet”. Han såg ”tydligt” hur Beiruts ”halvfranska” och ”halvarabiska” kvinnor var påverkade av väst både när det gällde klädseln och uppträdandet och hävdar att man kan bedöma ett lands moraliska styrka eller svaghet genom att studera hur kvinnor, särskilt unga kvinnor, klär sig och beter sig i offentligheten. Man ser på kvinnorna om ett land har tappat sin andliga kompass och blivit materialistiskt. Både gamla och unga kvinnor i USA visar hur moraliskt fördärvligt landet är, påstår han (s. 463, 464).

Det är en kvinnosyn som inte hör hemma i dagens Sverige, men exakt den kvinnosyn som Muslimska brödraskapet anser är ”Guds befallning”, inte minst genom skrifterna Att förstå Islam och Jamal Badawis Kvinnan i Islam, som under hela Rashid Musas tid som styrelseledamot och ordförande i SUM varit SUM:s officiella kvinnosyn. Det är också Ibn Rushds kvinnosyn. Därför är det rent hyckleri när Rashid Musa i intervjun 25 juli 2014 på Christian Hofverbergs fråga hur han ser på intersektionalitet och feminism i den afrosvenska kampen svarar: ”Båda delarna är superviktiga.”

Rashid Musa om färgblindhet
Hofverberg säger att han upplevt att många svarta som inte är islambekännare ger uttryck för samma sorts fördomar mot somalier som ”den vita majoritetsbefolkningen gör” och frågar hur Rashid Musa ser på det. Musa svarar: ”Jag tror det beror mycket på den internaliserade rasismen hos oss själva. Det är ett problem som uppstår när vi börjar internalisera föreställningar som den andra har om oss. Tyvärr finns det ingen som är immun mot koloniala föreställningar, även om den somaliska gruppen har föreställningar om sig själva, t ex ’han är från en annan klan’, han är från en annan by’.”

Mångtusenåriga klanseder är plötsligt ”koloniala föreställningar”?

Rashid Musa verkar för ett ”vi afrikaner” och ”de andra”. Svarta ska uppdatera sin ”förståelse av rasism”, säger han, ”och inte ha den här färgblindhetsdiskursen (t ex ’jag ser ingen ras, jag ser bara människor’”, och när väl svarta har uppdaterat sin förståelse av rasism ska de engagera sig i eller stötta organisationer som inte är ”färgblinda”. Skälet, enligt Musa: ”Vi driver den här kampen för att återta vår värdighet och de grundläggande rättigheter som vi har blivit fråntagna.”

Utvisa honom.

Rashid Musa bedriver ett ideologiskt inbördeskrig i Sverige baserat på hudfärg. Han hävdar att Sverige är en kopia av Malcolm X:s USA där svarta efter slaveriets avskaffande via lagstiftning ändå hade fråntagits sina medborgerliga rättigheter, där svarta lynchades och hängdes upp i träd, där svarta inte fick äta på restauranger reserverade för vita, där svarta inte fick ta in på hotell reserverade för vita. Enbart i delstaterna Georgia och Mississippi lynchades över 1 000 svarta personer mellan åren 1882 och 1927, skriver Manning Marable i biografin Malcolm X (2014, s. 25). Dagligen kunde Malcolm på TV se och i tidningar läsa om den brutala behandling medborgarrättsförkämpar utsattes för i sydstaterna, inklusive att Ku Klux Klan bombade en kyrka och dödade fyra flickor. Inte undra på att Malcolm X var fylld av hat.

Samtidigt ska man vara medveten om att Malcolm när han var präst i Nation of Islam för sektens räkning förhandlade med Ku Klux Klan om hjälp från Klanen att köpa jordbruksmark och andra fastigheter i sydstaterna. Båda ville ha ”rasrena” nationer, båda var motståndare till integration (Marable, s. 222).

Malcolm X var antisemit. Han fällde mängder med fientliga kommentarer om judar som grupp. Rashid Musas organisation har bjudit in hatpredikanter med en judefientlig retorik.

Rashid Musa är så uppfylld av Malcolm X:s hudfärgsrasism och separatism att han helt förbiser det som sägs vara så unikt med islam, att islam är en färgblind religion, vilket Malcolm lärde sig i Saudiarabien 1964 då han fick upp ögonen för den ”sanna” islam, det som både SUM och Ibn Rushd påstår att de representerar. Alltså en färgblind religion. Islam sägs vara en universell religion för alla tider och alla länder, en religion som står över hudfärg, etnicitet, språk, nationer.

Men det är inte färgblind islam Rashid Musa håller föredrag om, utan om motstånd mot hudfärgblindhet och för separatism baserad på hudfärg. Den 19 september 2016 skulle han hålla ett separatistmöte om islamofobi för SSU Stockholm på Socialdemokraternas huvudkontor i Stockholm. Enligt annonseringen på SSU:s Facebooksida var mötet öppet endast för ungdomsförbundets ”separatistiska nätverk för rasifierade” (nyspråk för invandrare/invandrarättling). Efter massiv kritik stoppade SSU:s ordförande tilltaget och sa att alla SSU:s medlemmar var välkomna.

Viktigt att notera är att Malcolm X kämpade för de svarta i USA. Begreppet islamofobi existerade inte under hans tid. Att Malcolm X hävdade att Elijah var gudomlig och Allahs sändebud, att Allah var svart, att han var en man, inte ett övernaturligt väsen, var inget som väckte uppmärksamhet. Religiösa sekter fanns det gott om i USA.

I Sverige har kampen i USA för de svartas medborgerliga rättigheter för över femtio år sedan förvandlats till kampen för Muslimska brödraskapets separatistiska rättigheter.

I nästa inlägg skriver jag om Sveriges förenade muslimer (SFM) och Malcolm X och om Rashid Musas samarbete med SFM, som liksom SUM blev av med bidraget från MUCF.

4 september 2017

Mona Lagerström fil dr

Källor:

The Autobiography of Malcolm X, with the assistance of Alex Haley (1965), Penguin Books, Modern Classics 2001
Malcolm X talar. Ett urval anföranden och uttalanden redigerade och försedda med korta inledningar av George Breitman (1965), översättning Sven Bergström, Raben & Sjögren 1969
Malcolm X av Manning Marable (2011), översättning Stefan Lindgren, Leopard förlag 2014
”Les derniers secrets du Che”, av Serge Raffy, L’Obs nr 2751 27 juli–22 augusti 2017, s. 18–27

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *