OBS. Detta inlägg handlar enbart om Muslimska brödraskapets politiska tolkning av islam och berör inte fromhetislam. Inlägget handlar enbart om Muslimska brödraskapets extremister. Exempel på fromhetsislam är exempelvis reformatorn Muhammad Abduhs (1849–1905) uppmaning att störta prästerskapet, att den enda sanna relationen i islam är den mellan individen och Allah. Mellanhänder överflödiga. Muhammad Abduh var stormufti i Egypten.

Sist i det här inlägget länkar jag till ett utdrag ur min kommande bok, ett öppet brev till Sveriges riksdag om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Men först några ord om Omar Mustafa och Jimmie Åkesson.

Vilken partiledare blir först med att nämna Omar Mustafa och Muslimska brödraskapet som den svenska demokratins huvudfiende?

Omar Mustafa och Jimmie Åkesson, valets två huvudgestalter
Stefan Löfven (S) inkompetensförklarade sig som statsminister i samma ögonblick som han utnämnde Mehmet Kaplan (MP) till bostadsminister och kallade Sverigedemokraterna för ett fascistiskt parti, trots att Muslimska brödraskapet, inte Sverigedemokraterna, representerar den fjärde totalitära ideologin i Europa, influerad av de tre föregående, fascismen, nazismen, kommunismen. Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna (d. 1949) beundrade både Hitler och Mussolini.

Omar Mustafa, mannen med den höga graden inom Muslimska brödraskapets svenska gren, studieförbundet Ibn Rushds förbundsrektor och styrelseledamot i Islamic Relief, mottagare av tiotusentals miljoner kronor av våra skattemedel, bör vara politikernas främsta måltavla under valrörelsen, inte Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.

Om landets partiledare under valrörelsen framhärdar i att tiga om Muslimska brödraskapets skattefinansierade samhällsomstörtande verksamhet i Sverige kommer valets okrönte segrare att vara Omar Mustafa, oberoende av hur valresultatet blir.

Ett exempel på Omar Mustafas nära samarbete med Socialdemokraterna ger Johan Westerholm i denna artikel på ledarsidorna.se, ”Religiös diplomati – officiell svensk utrikespolitik” om hur Omar Mustafa hösten 2017 ingick i en svensk UD-delegation till Azerbajdzjan.

Ett exempel på Omar Mustafas nära koppling till president Recep Tayyip Erdogans Turkiet ger Conny C. Lindström i denna tweet. Omar Mustafa var 2010 Sveriges unga muslimers (SUM) generalsekreterare, Mohammed Amin Kharraki var ordförande. Notera att även Yasri Khan, ordförande Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), deltog och vad han skriver om sitt samarbete med SUM och att vistelsen handlade om att studera Erdogans parti AKP, Erbakan och Turkiet.

Necmettin Erbakan (d. 2011) bildade flera olika partier och försökte göra Turkiet till en shariastyrd stat men störtades av militären.

Journalisten Esref Okumus skriver i artikeln i Dagens Nyheter ”Så når turkisk censur Sverige” att Erdogans AKP är en avknoppning av Necmettin Erbakans islamistiska rörelse Millî Görüş, som fick Mehmet Kaplan (MP) på fall. Omar Mustafa var Islamiska förbundets (IFiS) ordförande när Erbakan dog. Esref Okumus skriver att IFiS anordnade en minnesstund för Erbakan och att Omar Mustafa i sitt kondoleansbrev till medlemmarna skrev att Erbakan ”var och är en stor förebild för unga såväl som gamla turkar och andra muslimer runt om i världen.”

Muslimska brödraskapet är integrationsfientliga. Allt tal från deras sida om integration är taktiska lögner. Lögnen är Omar Mustafas främsta vapen tillsammans med kollektivordet muslimer, som han påstår sig företräda, och hans vana att kalla all kritik av hans demokratifientliga verksamhet för ”islamofobiska konspirationsteorier”. Muslimska brödraskapet är en islamofascistisk rörelse med det långsiktiga målet att upprätta ett kalifat, en gudsstat styrd av Allahs lag, sharia. Rörelsens aktivister ska behandlas på exakt samma sätt som Nordiska motståndsrörelsen behandlas.

Men i Sverige har politikerna enbart ögon för Sverigedemokraterna. Allt ljus på Sverigedemokraterna. Allt mörker över Muslimska brödraskapet. När det är Muslimska brödraskapets samhällsomstörtande verksamhet i Sverige som borde vara valets viktigaste fråga. Fler och fler böcker och forskningsrapporter världen över publiceras om Muslimska brödraskapet. Men Sveriges partiledare tiger.

Sverigedemokraterna är ett invandrarfientligt parti. Det är ett reaktionärt religiöst parti. De vill begränsa kvinnors rätt till abort, vilket professor Agnes Wold skrivit om. Även om Sverigedemokraterna i dag säger att abortfrågan inte är viktig är kvinnors rätt till sin kropp och sexuella minoriteters rättigheter alltid det första religiösa partier begränsar när de får en maktställning. Om abortfrågan inte hade varit viktig för Sverigedemokraterna hade de över huvud taget inte haft med den i sitt program.

Sverigedemokraterna påstår i Principprogrammet sidan 27 att de är ett icke-konfessionellt parti. Samtidigt skriver de: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral” och har en lång utläggning om kristendomen. Det är just länder där staten är religiöst neutral som är de främsta garanterna för invånarnas mänskliga fri- och rättigheter. Sverigedemokraterna är ett bakåtsträvande parti, men de är inte ett fascistiskt parti.

Mehmet Kaplan, Muslimska brödraskapets judefientlighet och kvinnofientlighet
Mehmet Kaplan däremot representerar den totalitära ideologin islamofascism. Han representerar Muslimska brödraskapets inställning att deras tolkning av islam ska styra individens och samhällets liv in i minsta detalj med hjälp av sharia, Allahs lag. Kaplans samarbete med Muslimska brödraskapets svenska gren var väl känd. Utnämningen utsattes för kritik från flera håll, bland annat av Nalin Pekgul (S) och forskaren Aje Carlbom.

Dagens Nyheters journalist Niklas Orrenius försvarade Kaplan och stödde sig enbart på ett åtta år gammalt samtal i stället för att gräva lite och undersöka om kritiken mot utnämningen av honom var befogad.

Jag har i flera blogginlägg visat att Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig och kvinnofientlig global rörelse. Under kvinnokonferensen i Peking 1995 delade de gratis ut Jamal Badawis könsapartheidhäfte från 1971, Kvinnan i Islam, för att hindra en deklaration om kvinnors rättigheter. Mostafa Malaekah har översatt Jamal Badawis text till svenska. Niklas Orrenius skrev ett kåseri i Sydsvenskan om den. Det vill säga, han tog den inte på allvar. Det gjorde däremot SVT:s reporter Evin Rubar i reportaget Slaget om muslimerna 6 december 2009. Mer om det reportaget senare.

I samband med FN:s Kvinnokommissions sammankomst 4 till 15 mars 2013, då Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi var Egyptens president, publicerade de en benhård kritik mot deklarationen om kvinnors rättigheter. Texten är raderad på internet men går att läsa här.

Stefan Löfven kallar sin regering för feministisk men har inga problem med att samarbeta med Muslimska brödraskapet. Han kritiserar, senast i Almedalen, nynazisters judefientlighet men tiger om Muslimska brödraskapets extrema judefientlighet. Han kritiserar Sverigedemokraterna för deras rötter i nazismen men samarbetar med Muslimska brödraskapet och låter dessutom Muslimska brödraskapet representera islams trosfränder i Sverige, trots att det är samma sak som att låta Nordiska motståndsrörelsen representera landets rotsvenskar. Muslimska brödraskapet representerar enbart sig själva. Muslimska brödraskapet är upphovet till dagens alla jihadiströrelser och ska, som nämnts, behandlas på exakt samma sätt som Nordiska motståndsrörelsen behandlas.

Frilansjournalisterna Magnus Sandelin och Sofie Löwenmark, forskaren Johan Lundberg och advokat Peter Gustavsson har grundat stiftelsen Doku som kommer att granska och kartlägga extremistisk islamism och jihadister i Sverige. Det är välkommet, mycket välkommet, samtidigt som deras initiativ än en gång demonstrerar att det främst är ideella krafter i Sverige som värnar om den svenska demokratin. Bevakningen och kartläggningen borde ha inletts för åratal sedan och finansierats med offentliga medel.

Ett undantag bland dagens politiker är Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Tillsammans med Nalin Pekgul (S) skrev hon nyligen i Aftonbladet debattartikeln ”Våra skattepengar ska inte göda extremism”. De två lyfter fram Expo/Segerstedtinstitutets rapport om vit makt-miljöer och Försvarshögskolans rapport om radikala och våldsbejakande islamistiska miljöer, men nämner inte de två rapporterna från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om Muslimska brödraskapet i Sverige, trots att Muslimska brödraskapets aktivister är extremister och att deras organisationer får överlägset mest offentliga medel. Hundratals miljoner har betalats ut de senaste tre decennierna, inte minst via Folkbildningsrådet och Sida och till alla projekt som ska ta död på ”islamofobi”, ett ord använt som en hädelseparagraf och som syftar till att strypa kritik av extremisternas verksamhet i Sverige.

Den första MSB-rapporten 2017 författad av forskaren Magnus Norell (red.) i samarbete med forskaren Aje Carlbom och Pierre Durrani, tidigare medlem i Muslimska brödraskapet, var en sammanställning av redan kända fakta. 23 islamforskare förnekade offentligt att de hade kunskap om Muslimska brödraskapet i Sverige. Eli Göndör strök sitt namn men skrev tillsammans med Christer Mattsson, Segerstedtinstitutet, en separat artikel.

Islamforskarnas förnekande är en akademisk skandal av enorma dimensioner. Jag har skrivit om den i tidigare blogginlägg.

Slutrapporten 2018 om Muslimska brödraskapet i Sverige författades av Aje Carlbom. På sidan 28 ger han en grafisk bild av Brödraskapets föreningar i Sverige med Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) som huvudorgan. Läst från vänster till höger: Sveriges muslimska råd (SMR), Stockholms moské, Islamic Relief, Göteborgs moské, Sveriges unga muslimer (SUM), Ibn Rushd studieförbund, Förenade islamiska församlingar i Sverige (FIFS).

Växjö moské och böneutrop
Även Växjö moské ingår i Muslimska brödraskapets svenska gren. Stiftelsen Växjö muslimer som bildades med syftet att bygga en moské registrerades 19 juli 2004 (akt G657, stiftelsenummer 1018359, Länsstyrelsen Skåne). Ordförande har från starten varit Ismail Abuhelal, Växjö. Veteranerna Mostafa Kharraki (då SMR:s ordförande), Khemais Bassoumi (då FIFS ordförande) och Ahmed Ghanem, alla tre bosatta i Stockholmstrakten, ingick i den första styrelsen. Mostafa Kharraki och Ahmed Ghanem skrev tillsammans med Mahmoud Aldebe under Rapport 4/99 om SMR:s samarbete med Socialdemokraterna, vilket Sameh Egyptson kommenterar i den här artikeln där han ber Peter Weiderud (S) lägga alla kort på bordet.

Jag har i tidigare inlägg beskrivit hur Muslimska brödraskapet ägnar sig åt att erövra territorier. Att begära tillstånd för böneutrop är ett medel att utvidga maktsfären. Böneutrop i Sverige är en maktdemonstration. Fittja moské drivs av Turkiska staten, Växjö moské av Muslimska brödraskapet. Böneutrop ska inte handläggas av den lokala polisen och enbart gälla bullernivån. Riksdagen måste fatta beslut om böneutrop. Böneutrop i väst är en positionering i förhållande till judendomen och kristendomen. ”Allah är större” och ”det finns ingen gudom utom Allah” innebär att Allah är större än judenhetens gudom Jahve och kristenhetens treenighet Fadern, Sonen och den helige ande, som för övrigt betraktas som avgudadyrkan (shirk). Allah är en (tawhid). Växjö moskés böneutrop signalerar ”Muslimska brödraskapet har erövrat Växjö”.

Muslimska brödraskapet och Antirasistiska akademin (ArA)
Jag har i tidigare blogginlägg visat att Muslimska brödraskapet samarbetar med det marxistiska akademiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA), att ArA:s aktivister är vänsterextrema fanatiker och profilerade hederskulturförnekare, att de påstår att det är rasism att forska om hedersförtryck, att det är ArA:s aktivister som fått miljoner av Vetenskapsrådet för att forska om rasism i Sverige, att det är ArA:s aktivister som befolkar Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), att vetenskapliga ledare är professorerna Mattias Gardell och Irene Molina.

Den svenska demokratin står inför det största hotet sedan andra världskriget. Och attacken kommer från universitetet.

Sabotören Mattias Gardell, Yusuf al-Qaradawis springpojke i Sverige
Yusuf al-Qaradawi (f. 1926), Muslimska brödraskapets chefsideolog sedan decennier, gör ingen hemlighet av sin judefientlighet. Den kan man ta del av på Youtube. I Gardells bok Bin Ladin i våra hjärtan. Globaliseringen och framväxten av politisk islam (2005) hyllar han Qaradawi och kallar honom islamdemokrat (s. 290). Boken är finansierad av Riksbankens Jubileumsfond och sägs vara en forskningsrapport. Gardell skriver att han fick idén till titeln när han höll ett föredrag på ett gymnasium i Stockholm om ”Malcolm X och islam som svartamerikansk motståndsideologi” (s. 9). Eleverna visade sig dock var mer intresserade av bin Ladin än av Malcolm X.

Jag har i åtskilliga blogginlägg skrivit om hur Muslimska brödraskapets extremister och ArA-lobbyisterna lyfter fram separatisten och hudfärgsrasisten Malcolm X som förebild.

Man ska tolka Gardells val att agera som Muslimska brödraskapets torped och härförare som en motståndsideologi mot den svenska demokratin. Han vet exakt vad han håller på med. Forskaren Magnus Ranstorp på Försvarshögskolan kommenterar Gardells beskrivning av Qaradawi i artikeln ”Antisemitiska grupper i initiativtagaren till Ship to Gazas nätverk” i tidningen Världen idag.

Gardells bok Islamofobi (2010), finansierad av Vetenskapsrådet, är ett verk av en sabotör, inte vetenskapsman. Han avtackar Muslimska brödraskapets extremister Omar Mustafa, Mohammed Amin Kharraki, Fatima Doubakil, Abdallah Salah, Mehmet Kaplan och, signifikativt nog, Gustav Fridolin. Boken är ett exempel på en negativ politisk kampanj i syfte att meja ner allt motstånd mot Muslimska brödraskapet. Bland annat skriver han raljerande om Magnus Ranstorps och Josefine Dos Santos lägesbild om Rosengård, Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild (2009), och påstår att den är en forskningsrapport och inser inte att han beskriver sig själv när han om rapporten säger att den ”inte uppfyller något av de akademiska kriterier som krävs för att kunna benämnas vetenskaplig” (s. 211), som om Gardell med sina tendentiösa verk skulle vara lämpad att bedöma ett verks vetenskaplighet.

SVT, Muslimska brödraskapet och reportern Evin Rubar
Gardell skriver raljerande även om Evin Rubars program Slaget om muslimerna och uppehåller sig vid formen (s. 138–145). Evin Rubar har kunskap om Muslimska brödraskapets ideologi och verksamhet. Men det är uppenbart att SVT:s VD Hanna Stjärne och Anne Lagercrantz, chef för nyhets- och sportverksamheten, inte värdesätter Evin Rubars kunskap. I Gomorron Sverige 27 oktober 2015 lät Anne Lagercrantz sig bli uppläxad av separatisten och hudfärgsrasisten Rashid Musa, SUM:s ordförande. Hon betedde sig som en skamsen skolflicka och bad hukande om ursäkt för hur SVT skött rapporteringen om de tragiska morden på en skola i Trollhättan. Rapporteringen påstods vara rasistisk. ”Fel” ord hade använts.

Det var SVT som gav spridning åt islamforskarnas kritik av Magnus Norells rapport om Muslimska brödraskapet i Sverige. Hela dagen basunerade SVT ut att ”Forskare sågar terrorexperten Magnus Norells rapport om islamism i Sverige” med bild på Mattias Gardell och Emin Poljarevic, verksam vid Uppsala universitet och universitetet i Qatar, Yusuf al-Qaradawis universitet.

Rashid Musa fick beklaga sig! Han påstod att rapporten bygger på ”rasistiska konspirationsteorier”. När inslaget sändes hade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) nekat Rashid Musas organisation SUM organisationsbidrag för år 2017. SUM hade överklagat till förvaltningsrätten. Tittarna fick ingen information om att Rashid Musa därför var part i målet och hade ekonomiska intressen att bevaka. Det rörde sig om miljonbelopp. För år 2016 beviljades SUM 1 366 741 kronor i organisationsbidrag och beviljades samma år (2015) ett projektbidrag på 455 000 kronor för projektet ”Morgondagens aktivister”. MUCF anlitade Magnus Sandelin som skrev en rapport om SUM:s verksamhet. MUCF nekade på nytt SUM bidrag.

Under valrörelsen är det viktigt att väljarna får saklig information om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige, hur partiledarna förhåller sig till samarbete med Muslimska brödraskapets organisationer och partiledarnas vilja att finansiera Muslimska brödraskapets samhällsomstörtande verksamhet. Slaget om muslimerna borde visas på nytt med en efterföljande partiledarutfrågning ledd av den kunniga Evin Rubar.

Den partiledare som fördömer allt samarbete med Jimmie Åkesson och samtidigt inte nämner Omar Mustafa och samarbete med Muslimska brödraskapet är en hycklare. Varje avståndstagande från Sverigedemokraterna måste åtföljas av en kommentar om Muslimska brödraskapet. Det är Muslimska brödraskapet, i samarbete med Antirasistiska akademin (ArA), som är det främsta hotet mot den svenska demokratin.

Vetenskapsrådet och Uppsala universitet har en hel del att förklara hur hudfärgsrasisterna och hederskulturförnekarna Paulina de los Reyes, Irene Molina, Diana Mulinari och Edda Manga fått en plats i CEMFOR och miljoner för att forska om rasism. För att inte tala om Mattias Gardell, som bjöds in till förra inrikesministern Anders Ygemans (S) och demokratiminister Alice Bah Kuhnkes sakråd 14 mars 2017 om genomförandet av den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott.

Utdraget ur mitt öppna brev till Sveriges riksdag om Muslimska brödraskapets förtrupp
Utdraget ur min bok består av fyra delar. 1) Citat, Muslimska brödraskapets definition av islam och muslim. 2) Förteckning över förkortningar där jag listar Muslimska brödraskapets organisationer och viktiga nyckelfigurer. Observera att jag inte påstår att individerna är formella medlemmar i Muslimska brödraskapet. Bara att de verkar i Muslimska brödraskapets anda. 3) Avsnittet om de värderingar brevet till Sveriges riksdag vilar på. 4) Utdrag ur kapitel 8 om Muslimska brödraskapets programskrift för verksamheten i Sverige, Att förstå Islam, en skrift Aje Carlbom har stor kunskap om.

Utdraget ur kapitel 8 handlar om demokratiminister Alice Bah Kuhnkes sakråd om islamofobi där statssekreterare Karin Strandås bjöd in Muslimska brödraskapets aktivister tillsammans med personer från olika myndigheter. Här är minnesanteckningen från Kulturdepartementets möte. Det är bland annat den jag kommenterar.

Utdraget ur kapitel 8 inleds med en sammanställning av motsatspar, personerna i vänsterspalten värnar om de demokratiska principer det svenska samhället vilar på, personerna i högerspalten är separatister, de motarbetar den officiella deklarationen om ett Sverige som håller ihop. Åtta av dem är professorer, alltså ämbetsmän i staten: Jonas Otterbeck, Mattias Gardell, Paulina de los Reyes (ArA), Irene Molina (ArA), Diana Mulinari (ArA), Mohammad Fazlhashemi, Stefan Jonsson, Masoud Kamali (ArA).

Inga-Britt Ahlenius överst i vänsterspalten är före detta generaldirektör för Riksrevisionsverket. Hon har haft revisionsuppdrag för EU och varit FN:s internrevisionschef. Den 5 mars 2013 intervjuades hon i SVT av Petter Ljunggren i programmet Min sanning. Hon pratade bland annat om korruption och den svenska ämbetsmannakulturen. Hon sa att Sverige definierar korruption snävt. ”Vi har inte korruption som förtroendebrott”, sa hon, bara som muta. Hon citerade den moderna internationella definitionen av korruption: ”Missbruk av förtroendeställning till gagn för dig själv eller din familj eller dina nära vänner inklusive politiska vänner.” Men den definitionen finns inte i Sverige.

Hon sa också: ”Regeringen har ett ansvar för att upprätthålla en ämbetsmannakultur genom att kommunicera och tydliggöra vad det innebär att arbeta i staten. Skattebetalarna betalar för att få en viss service utförd.”

I samband med skandalen på Transportstyrelsen skrev hon en debattartikel och efterlyste en skarpare lagstiftning om tjänstefel, ”en tydlig ämbetsmannakod”.

De åtta professorerna i högerspalten verkar inte för Sveriges bästa, de verkar inte för ett gemensamt mål. De verkar för att montera ner den svenska demokratin inifrån. ArA:s aktivister tycks inte ha fattat att när Muslimska brödraskapet väl fått makten kommer deras tjänster inte längre att behövas. Då finns inte längre åsiktsfrihet, föreningsfrihet och alla andra friheter den liberala staten står som garant för.

Här är länken till utdraget.

5 augusti 2018

Mona Lagerström fil dr