Här är det senaste svaret från Skolverket. Jag ställde frågor om politiska HIJAB, Skolverket skriver om det opolitiska slöja:
Hej!
Tack för din fråga.
Vi på Skolverket har tittat på den här frågan 2012, och vi kom fram till att det inte är tillåtet eller förenligt med religionsfriheten och diskrimineringslagen att införa generella förbud mot slöja i skolan.
I grunden handlar detta inte om Skolverkets förhållningssätt i frågan utan vilka lagar riksdagen beslutat om. Dessa lagar har vi att förhålla oss till. Vårt uppdrag är att informerar om vad lagarna säger. Vi har skrivit samma en juridisk vägledning kring heltäckande slöja, där det framgår hur regelverket ser ut och vad vi och skolorna har att förhålla sig till.
Källa:
Skolverkets juridiska vägledning kring heltäckande slöja: https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/heltackande-sloja-i-skolan
Om du har fler frågor är du välkommen att kontakta oss på Skolverkets upplysningstjänst på 08-527 332 00.
Med vänlig hälsning
Skolverkets upplysningstjänst
Maria Olausson
Eftersom det är nationaldag i dag publicerar jag ett avsnitt ur min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.
Gör 6 juni till Barnens Dag i den sociala samhörighetens namn!
Riksdagsledamöter: Det är dags att upphöra med den idealiserade bilden av invandring som något entydigt gott och börja tala om kulturavstånden som råder mellan livegna klanmedlemmar och den svenska individualiserade jämlikhetsmodellen, mellan religiösa fundamentalister som använder Bibeln eller Koranen som lagbok och den svenska sekulära rättsstaten. Ända sedan Sverige blev ett invandrarland har rotsvenskarna fått skulden för integrationsproblemen. Ni har gett det marxistiska akademiska nätverket Antirasistiska akademins postkolonialister tolkningsföreträdet och låtit dem måla upp Sverige som ett rasistiskt land. Ni har låtit Muslimska brödraskapets aktivister måla upp Sverige som ”islamofobiskt”. Samtidigt visar Pew Research Center att Sverige är ett av de mest toleranta länderna i världen. Sverige kan bli ännu bättre om alla offentliga bidrag till postkoloniala studier och shariapolitiska extremhögerns organisationer fryser inne och pengarna satsas på barnen.
Det kan inte nog upprepas: Vi bör följa den forna shariaextremisten Maajid Nawaz uppmaning att vi måste börja på gräsrotsnivå, med individen, och tidigt lära ut värdet av individuella mänskliga fri- och rättigheter.
Det är dags att ni politiker satsar stort på att krympa kulturavstånden och skapar en svensk blågul paraplyidentitet. Nationalism är inte den farsot somliga vill göra den till. För att än en gång citera de separatistiska postkolonialisternas guru Frantz Fanon och hans uppmaning till de afrikanska länderna som nyligen blivit självständiga och höll på att falla sönder i klanstrider, att nationalism som inte är chauvinism är något fint: ”En nation som fötts genom folkets gemensamma insatser, som förkroppsligar folkets verkliga strävanden och som formar staten efter folkviljan, måste med nödvändighet skapa ett utomordentligt gynnsamt kulturklimat”.1
Nationalism kan vara glädjen över att svenska idrottare vinner internationella mästerskap i de blågula färgerna, att en svensk vinner Eurovision Song Contest. Nationalism kan vara en känsla av trygghet, att höra till, att vara en del av ett helt. Att vara uppskattad. Att vara välkommen. Barn som kommer hit från krigshärdar har rätt att få känna sig välkomna, trygga, mottagna med stora famnen. Liksom barn födda i Sverige. Barn som växer upp här ska tidigt lära sig att här i Sverige gäller lagen lika för alla. Och då måste ni politiker verkligen se till att lagen gäller lika för alla barn.
Historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh skriver i boken Är svensken människa att välfärdssystem ”måste förstås tredimensionellt, som ett triangeldrama mellan stat, individ och familj”.2 De skriver att Alva Myrdals reformprogram under mellankrigstiden gick ut på att socialisera barnen, inte fabrikerna. Sveriges nya reformprogram bör inriktas på att demokratisera barnen. Förslagsvis skulle varje skoldag kunna inledas med följande ramsa:
Jag är Sveriges minsta enhet.
Jag är Sveriges framtid.
Tillsammans bygger vi Sverige
och ärar den svenska flaggan,
symbolen för fred.
Små barn skulle kunna stå upp och högtidligt hålla varandra i handen när de läser ramsan, självklart vända mot svenska flaggan. Äldre barn kan förslagsvis lägga höger hand över hjärtat när de rabblar ramsan, självklart vända mot svenska flaggan. I takt med att barnen blir äldre bör de gradvis få lära sig vad ramsan Jag är Sveriges minsta enhet innebär enligt svensk familjerätt, liksom att de också gradvis lär sig vad det innebär att vara samhällsmedborgare i Sverige.
Midsommar är folkets nationalhelg. Det var lönlöst att genom ett direktiv uppifrån göra Svenska flaggans dag till nationaldag. Däremot bör 6 juni kunna bli en framgång som Barnens Dag, Samhörighetens dag, då hela Sverige hyllar barnen. Alla barn, oberoende av om de är nyanlända eller har släktled hundratals år tillbaka i Sverige, bör ha en alldeles egen dag då hela Sverige talar om hur viktiga de är för Sveriges framtid.
Då Sveriges statsminister, liksom lokalpolitiker, håller tal till barnen.
Då gator och torg och butiker visar bilder på barn. Då man för barn i segregerade områden ordnar träffar med barn från andra områden.
Då man ordnar lekar. Kanske ordnar barnparader i städer och byar.
Kanske gör Sveriges musiker och låtskrivare sånger barnen kan sjunga på Barnens Dag.
En dag då alla barn som vill får äta Barnens bakelse. Smaken skiljer sig i olika landsändar. Sockerbagare skulle kunna få i uppdrag att komponera Barnens bakelse. Barn skulle kunna få provsmaka olika varianter och välja ut den som passar bäst i den egna landsdelen.
Det finns ingen ände på vad man kan göra för att hylla barnen på Barnens Dag och skapa nya svenska paraplytraditioner.
Stifta en lag om att 6 juni ska bli Barnens Dag och avsätt medel som gör Barnens Dag till en riktig högtidsdag för Sveriges alla barn.
1 Fanon, Frantz, Jordens fördömda (1961), Inledning Erik Tängerstad, översättning Per-Olov Zennström, Leopard förlag 2007, s. 203
2 Berggren, Henrik & Trägårdh, Lars, Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige, Norstedts 2006, s. 256
6 juni 2019
Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)
Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
