Scen 1
(Tändstickan, Bladet och Vanten sitter på en uteservering med var sitt glas framför sig)

Vanten: (lyfter glaset) Tack för att ni var där. Och följde med ut. Och sitter här och håller mig sällskap.

Tändstickan: Det är det vänner är till för.

Bladet: Det är lugnt.

Vanten: Måste gå ner i varv. Svenska politiker alltså.

Bladet: Ta dig tid. Mötet spårade ändå ur. Den där Halsduken. . .

Vanten: Vem?

Tändstickan: Jag undrar hur många gånger vi suttit så här sedan vi började skolan. Antingen var det du eller jag. . .

Bladet: Och jag som var lugnet i stormen.

Vanten: Jag var minsann lugn när Tändstickan stormade. . .

Tändstickan: Och jag var lugn när du. . . (alla tre skrattar och skålar)

Bladet: Och hur mår minstingen?

Vanten: På bättringsvägen. Tack och lov. Det var några skräckfyllda dagar när hon låg på sjukhuset. Men nu är det bra.

Bladet: Och sjukhusvården?

Vanten: Bästa tänkbara. Vi är oändligt tacksamma.

Bladet: Jag har också bara positiv erfarenhet av. . .

Vanten: Din mamma. . .?

Bladet: Ja, hon var undersköterska.

Vanten: Jobbade natt har jag för mig?

Bladet: Jo.

Vanten: Ni två. . .? Du sov hos. . .

Bladet: Tändstickan.

Vanten: Ja, nu minns jag. Natt hos Tändstickan. Dag hos Bladet. Syskonen kallade vi er.

Bladet: Skiljer bara några timmar mellan oss.

Tändstickan: Mammorna som låg på BB samtidigt.

Bladet: Födda på var sida om tolvslaget. Var sin födelsedag.

Vanten: Så var det ja. Två födelsedagskalas efter varandra. Fruktansvärt vad tiden går. Och nu? Är ni fortfarande obundna?

Bladet: Jajamensan! Tändstickan har sina böcker. Och jag har min kolonilott. Det går ingen nöd på oss. Tändstickan kommunicerar med sina litterära gestalter. Jag kommunicerar med plantorna i min kolonilott. Och tar långa skogspromenader. . .

Tändstickan: Med en svärm flugor och knott surrande runt ansiktet.

Bladet: Naturen. Skogen. Det är himmelriket. Vårens nyutslagna trädkronor. Doften av jord efter ett lätt sommarregn.

Tändstickan: Då knotten vaknar till liv.

Bladet: Svaaaamp.

Vanten: Jobbar du kvar i handelsträdgården?

Bladet: Jajamensan.

Vanten: Hinner varken med skogspromenader eller böcker. Vi renoverar huset. Läser du något särskilt just nu?

Tändstickan: Aeneiden.

Bladet: Kommunicerar med två tusen år gamla figurer.

Vanten: Vem var det nu som skrev. . .?

Tändstickan: Vergilius. Kände behov av att förflytta mig till en annan gudavärld.

Vanten: Kommer knappt ihåg någonting.

Tändstickan: Den trojanska hästen minns du väl?

Vanten: Jooo. . . Jooo. . . Trähästen med buken stinn av väpnade greker?

Tändstickan: Den listige Odysseus knep för att erövra och bränna ner Troja.

Bladet: Efter tio års fruktlös belägring. Och så: ”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos Peliden Akilles. . .” (alla tre skrattar)

Vanten: Men är det inte Iliaden som börjar så? Homeros?

Bladet: Jajamensan. Den inledningen fastnade i hjärnan.

Vanten: Var kommer Vergilius in? Är lite lost.

Tändstickan: Romarnas fortsättning på Iliaden. Vergilius spann vidare på den grekiska legenden om Trojas hjälte Aeneas. I hans version räddar sig Aeneas med sonen Iulus i handen och pappan på ryggen undan det brinnande Troja, irrar runt på haven, hamnar till slut i Italien och segrar i krig mellan olika italienska folk. Stamfadern à la Vergilius till Romulus och Remus som så småningom sägs ha grundat Rom. Gudarnas spel enligt Vergilius. Ett himla liv uppe på Olympen mellan två gudinnor.

Vanten: Aeneas. . . Namnet låter bekant. Var han en gud?

Tändstickan: Pappan en jordisk man. Mamman ingen mindre än gudinnan Venus, även kallad Afrodite, dotter till Jupiter, även kallad Zeus, Olympens högste gud. Och därmed kunde Roms julianska kejsare räkna släktskap tillbaka ända till Olympens högste gud. Vergilius smörade för kejsar Augustus, stod under kejsarens beskydd.

Vanten: Kejsar Augustus? Han som utfärdade ett påbud att hela världen skulle skattskrivas?

Bladet: Jajamensan.

Vanten: Hela världen! Och här i Sverige dräller ett par hundra tusen som inte är skattskrivna! Ingen kontroll alls av hur många som finns här utan tillstånd. Vilka de är. Var de kommer ifrån. Hur många identiteter de har. Vad de håller på med. Ingen jävla kontroll alls!

Bladet: Var det inte Lukasevangeliet?

Tändstickan: Jo. Enligt Lukasevangeliet måste Josef fara till sin hemstad Betlehem för att skattskriva sig och sin trolovade Maria, som var havande och födde ett barn i en lada, eller om det nu var ett stall. Finns vissa likheter mellan Aeneas härkomst och Jesus härkomst. Aeneas jordisk far, gudomlig mor. Jesus jordisk mor, överjordisk far. Undrar hur hon kände sig när ängeln Gabriel upplyste henne om att hon skulle bli havande och föda en son och hon förskräckt frågade hur det skulle gå till då hon aldrig haft någon man och ängeln sa att en helig ande skulle komma över henne och att barnet därför skall kallas heligt, Guds son.

Bladet: Olympens gudar och gudinnor prasslade lite till höger och vänster med jordiska människor på den tiden. (alla tre skrattar)

Vanten: Aeneas. Namnet låter bekant. Var det inte en maffig kärlekshistoria också?

Bladet: Krig. Blod. Massor av blod. En bloddrypande historia. Spräckta skallar. Avhuggna huvuden. Upphängda på lansar. Huvuden som klyvs från pannan till hakan. Kroppar genomstungna av spjut. Jorden uppvärmd av strömmande blod. (ryser) Krig, krig och åter krig.

Vanten: Känner mig rätt blodtörstig själv ibland. Skulle vilja ta tag i en himla massa politiker och skaka om dem. Ruska om ordentligt. Så huvudet faller av, nästan. Ta bara Moderaternas förslag om en ny folkräkning. Som Camilla Grepe sågade nyligen i en debattartikel. Det minsta man kan begära är väl ändå att riksdagspartierna vet om att folkbokföringen numera är datoriserad, att folkräkning sker dagligen i realtid via Skatteverkets Mina sidor. Vilken förlust för Sverige att Camilla Grepe flyttade utomlands.

Tändstickan: Och med henne försvann Sveriges enda religionskritiska tidning. Nu om någonsin skulle vi behöva en sådan tidning.

Vanten: Jag har sparat alla nummer. Bläddrar i dem ibland. Hon skriver i debattartikeln att en ny folkräkning är rena idiotin. Att det är lagändringar som behövs. Att det är hur lätt som helst att bluffa till sig olika identiteter och få ID-kort. Det räcker med att utan ID-handlingar kliva in på Migrationsverkets mottagningskontor, ha med sig en kompis som garanterar att man är den man säger sig vara, lämna fingeravtryck, som anger att det är du på ID-kortet. Men fingeravtrycken sparas inte centralt. Därför att passlagen föreskriver att de ska makuleras när man väl fått ut sitt ID-kort. Man kan bluffa till sig hur många identiteter som helst som inte går att koppla till varandra, utom om man åker fast vill säga. Camilla Grepe skriver att Moderaterna är beredda att satsa en halv miljard kronor på något vi redan har. Jag undrar vad partiets riksdagsledamöter egentligen sysslar med. Det är därför vi behöver ett nytt valsystem. Så att vi får in politiker i riksdagen som är beredda att stifta lagar som gör det omöjligt att skaffa sig multipla identiteter, samordningsnummer och allt vad det heter. Jag blir så förbannad. Skulle nog varit anarkist om jag inte haft ungarna. Placerat bomber utanför riksdagshuset.

Bladet: På natten då förstås. När ingen människa är där.

Tändstickan: Tur du har ungarna. Och äkta hälften.

Vanten: Vi avreagerar oss på huset. Renoverar det från tak till källaren. Ah! Nu minns jag. Den maffiga kärlekshistorien. Hon i Khartago. Drottningen. Vad var det nu hon hette? Dido! Dido och Aeneas. Såg en opera i London för många år sedan om kärleksparet. Oj. Är klockan så mycket! Måste hinna med tåget. Kul att träffas. Jättekul. (avlägsnar sig)

Bladet: Hälsa kärleken.

Scen 2
(Folk väller ut på gatan från Medborgarhuset, Linjalen och Pennan skyndar sig åt var sitt håll, folk kastar en ilsken eller road blick mot det enda bordet som har gäster och försvinner snabbt, Halsduken upptäcker bordet, stannar till)

Bladet: Nej. Nej. Nej.

Tändstickan: (slutar andas, hjärtat hoppar, blicken irrar)

(Halsduken ser det övergivna glaset och fortsätter att gå)

Bladet: (pustar ut)

Tändstickan: (försöker samla sig)

(Suddgummit sjunker ner bredvid Tändstickan och Bladet)

Suddgummit: Jag är helt slut. Måste ladda batterierna. (vinkar åt kyparen) Menyn, tack. Alltså ni två. Och den tredje. Ni måste skärpa er. Ni kan inte fortsätta så här och störa debatter. Ni måste respektera det demokratiska samtalet. (får menyn, studerar den ingående)

(En skugga lösgör sig från det nu folktomma området, kastar en blick mot bordet, tvekar, närmar sig sakta, ser sig ängsligt omkring)

Bladet: (till Suddgummit) De har en väldigt god. . .

Martin Luther King 1: Ursäkta att jag stör. . .

Suddgummit: (lägger ifrån sig menyn) Nej då. Du stör inte alls.

Martin Luther King 1: (till Tändstickan) Jag ville bara tacka dig. Tack för att du utmanar Linjalen. Man kan inte bunta ihop religiösa människor. Det är fullkomligt åt skogen. Problemet. . . (ser sig ängsligt om) Problemet är uppmaningen i Koranen om att ”påbjuda det rätta och förbjuda det orätta”.

Tändstickan: Slå dig ner.

Martin Luther King 1: Tack, men. . . Ramsan har blivit ett mantra sedan islamisterna och salafisterna började dyka upp. Folk tar det bokstavligt och lägger sig i. Till och med småungar gastar om halal och haram. Fundamentalisterna förstör livet för andra. Så var det inte när jag kom hit från Somalia i slutet av 80-talet. De styr massor av bostadskvarter där många somalier bor. Hotar med helvetet. Rena skräckväldet. Det är särskilt vidrigt för flickor och kvinnor. Linjalen måste stoppas. Ville bara säga det. Tack. Tack så hemskt mycket. (försvinner snabbt)

RIDÅ

© Mona Lagerström 2022