Tablå 1, inför valet 2022: Första debatten

Scen 1
Linjalen:
Sneglar på ett papper i handen, rabblar mumlande några meningar. Lägger ifrån sig papperet på hallbordet. Tar på sig ytterkläder. Sträcker på sig, granskar sig i hellång spegel, rättar till håret med ena handen, småler med en stolt blick på sig själv och låter blicken glida över till partiets valaffisch på väggen och en karta över alla moskéer som byggts på norra Cypern de senaste decennierna. Ler segervisst. Lämnar visslande lägenheten.

Scen 2
Suddgummit:
Står nynnande vid spisen och rör om i en gryta. På en liten hylla på behörigt stänkavstånd från spisen ligger ett trådslitet exemplar av Gustafwa Björklunds Kokbok för husmödrar och Tore Wretmans Svensk husmanskost. Häller lite vispgrädde i grytan, rör om, provsmakar, häller i lite mer vispgrädde, tar grytan från spisen och lägger upp på en tallrik redan fylld med potatis. Sätter sig nynnande vid köksbordet. Andas njutningsfullt in matdoften, kastar en blick på köksklockan, noterar tiden, men äter ändå i lugn och ro.

Scen 3
Pennan:
Far som en skottspole mellan skrivbordet och hallbordet, letar efter bilnycklarna, stoppar dem i fickan, flyger ut i köket, letar efter halstabletterna, stoppar också dem i fickan, tar på sig ytterkläder, stannar upp, tar av sig dem, springer ut i badrummet, efter en stund hörs toaletten spolas, far ut i hallen igen, tar på sig ytterkläderna och snor till sig portföljen, slänger igen ytterdörren.

Scen 4
Tändstickan:
Rummet är fyllt av böcker, inklusive flera koraner och biblar. En buddhastaty på en piedestal i ett hörn. På ett sidobord vid läsfåtöljen ligger Vergilius Aeniden med ett instoppat bokmärke från Berlins Pergamonmuseum. En poster från en teateruppsättning föreställande Hamlet och Laertes i en fäktningsscen upptejpad på en dörr. Lars Vilks rondellhund, inramad, hänger på ena väggen. Tändstickan står framför ett öppet fönster, tar djupa andetag, sträcker upp armarna och för dem i en cirkel och böjer samtidigt på benen, om och om igen. Prövar stämbanden i olika tonlägen. Telefonen ringer, noterar vem som ringer, gör en grimas. Ja, det är klart att jag ska gå i kväll. Det här valet är viktigt för hela Sveriges framtid. Nej, nej. Oroa dig inte, kära Bladet. (förtrytsamt) Utkastad? Nu tar du väl ändå i. Jag blev ombedd att. . . Förresten har det bara hänt en gång. Nej, du behöver inte alls följa med. Jag håller mig till fakta, det vet du. Jag säger bara sådant som går att belägga. Jag hittar inte på. Jag hittar aldrig på. Nej, nej, sa jag. Du behöver inte alls följa med. Det är inte säkert att du får en plats så här i sista minuten. Det är ett begränsat antal. . . Nej, platserna är inte numrerade. Men du behöv. . . (suckar) Du gör som du vill.

Scen 5 Utanför lokalen
(Tändstickan och Bladet ställer sig i kön.)

Tändstickan: (upptäcker den blå Halsduken längre fram i kön nära dörren. Hjärtat hoppar till, bankar häftigt, munnen torr)

Bladet: Herregud! Där är Halsduken!

Tändstickan: (sväljer, nonchalant ton) Vem?

Bladet: Halsduken!

Tändstickan: (sväljer, ser ut i rymden, likgiltigt) Och?

Bladet: Då blir det sjukvård! Halsduken har snöat in på sjukvården.

Tändstickan: (nonchalant) Är det fel?

Bladet: Jag har fått den bästa vård man kan tänka sig. Sjukvården är fel prio.

Tändstickan: Nej men se, där kommer Vanten. Vad roligt att se dig här. Visste inte att du var i stan.

Vanten: Hade några ärenden inne i stan. Såg alldeles nyss infon om debatten och tänkte jag hinner innan tåget går. Sverige är på väg åt helvete. Rakt ner i avgrunden.

Bladet: Riktigt så illa. . .

Tändstickan: (noterar med en sidoblick att Halsduken gått in i lokalen) Vi kanske ska dra oss inåt så vi får hyfsade platser.

Scen 6 Lokalen
(Linjalen, Suddgummit och Pennan sitter vända mot publiken, som fortsätter att strömma in. Linjalen nickar leende åt än den ena än den andra. Pennan tar en halstablett. Tändstickan, Bladet och Vanten sätter sig på en av de bakre raderna, Tändstickan noterar att Halsduken sitter längst fram)

Suddgummit: Välkomna. Det är så roligt att ni tar er tid. . . Oj, det ser ut som om vi har valt en för liten lokal. Ni kan ta fällstolarna intill väggen där och placera ut. . . Beklagar att det inte finns fler stolar. Vi får nog stänga dörren nu. Bara ett begränsat antal får vistas. . . Brandkårens krav.

(En ung assistent försöker stänga dörren, men folk tränger sig in. Suddgummit ser på Linjalen och Pennan. Pennan som sitter närmast går snabbt till dörren, följd av hatiska blickar och mummel från publiken, beklagar artigt för personerna som trängs att det är fullt och stänger dörren. Går sammanbitet tillbaka till sin plats. Flera i publiken står längs väggarna)

Vanten: Vilken himla massa shariadok och särkar.

Tändstickan: Ser ut som ett bönemöte. Det här kommer att bli roligt.

Bladet: Sch!

Suddgummit: Ja, alltså varmt välkomna då. Linjalen. . . (applåder) och Pennan. . . (burop) Kan vi vara lite artiga och visa vår uppskattning att Linjalen och Pennan ställer upp på en debatt. Ni i publiken får komma med frågor efter Linjalens och Pennans anföranden.

Shariadok 1 (ung, pekar på Pennan): Vi är här för att stanna. Vänj dig vid det. (applåd)

Suddgummit: Ordning! Ordning! Linjalen. Varsågod.

Linjalen: Tack. (får en varm applåd) Tack. Tack. Så fantastiskt roligt att ni är här. Som ni alla vet är en av de viktigaste frågorna i mitt parti att muslimer ska få minoritetsstatus. . .

Tändstickan: (flyger upp, Bladet försöker förgäves dra ner Tändstickan) Muslimer är inte en folkgrupp. Vilka menar du när du säger muslimer? Muslim betyder att underkasta sig Gud. Inte att tro på Gud. Underkasta sig ett övernaturligt väsen. I Sverige 2022?

Shariadok 2: Vi har faktiskt religionsfrihet här i Sverige.

(Starkt instämmande mummel, Bladet suckar)

Tändstickan: Lagen ger dig rätt att tro på vad du vill, men lagen säger inte att jag måste respektera det du tror på. (till Linjalen). Jag har läst Muslimska brödraskapets handbok Att förstå Islam. Där står att ”en muslim är en människa som frivilligt accepterar Guds högsta myndighet”. Är det det du menar med muslim? Står vidskepelse över svensk lag?

Linjalen: (lugnt) Vi representerar inte någon religiös rörelse.

Tändstickan: Men jag vill veta vad du menar med muslim. Muslimska brödraskapet säger att ”en muslim strävar efter en total omläggning av hela sin tillvaro så att den blir i överensstämmelse med Guds uppenbarelser”. Inte i överensstämmelse med svensk lagstiftning då?

Pennan: Om jag får skju. . .

Tändstickan: Och vad säger du om det här: ”En muslim arbetar på att bygga upp sociala institutioner som avspeglar Guds vägledning.” Tänker ditt parti bygga sociala institutioner som avspeglar 600-talet på Arabiska halv. . . ?

Pennan: Om jag får skjuta in. . .

Linjalen: (lugnt) Var och en får själv bestämma sin tro. Det står i vårt partiprogram.

Tändstickan: Men hur definierar du då det kollektiv du vill ge minoritetsstatus? Vad är minsta gemensamma nämnare?

Pennan: Om jag får skjuta in. Här i Sverige stiftar riksdagen lagar. Och mitt parti kommer aldrig att. . .

(Publiken buar)

Suddgummit: Ordning! Ordning!

(Bladet drar ner Tändstickan i stolen)

Halsduken: Om nu riksdagen stiftar lagar varför har ni då inte stiftat en patienträttighetslag?

Bladet: Vad var det jag sa?

Pennan: Vi tar sjukvården på största allvar. Vi har en patientlag. . .

Halsduken: (vasst) Det var inte det jag sa. Jag sa en patienträttighetslag.

(En förtjust ilning far genom Tändstickans kropp. Vilket temperament!)

Suddgummit: Det är Linjalen som har ordet. Vill publiken vara så vänlig och. . .

Halsduken: (till Linjalen) Ditt parti har inte heller en patienträttighetslag på sitt program.

Linjalen: Vi har ett långt avsnitt om sjukvården i vårt partiprogram. Vi vill. . .

Halsduken: Jag sa patienträttighetslag. Vet du vad individuellt utkrävbara rättigheter är?

Bladet (suckar) Det har spårat ur. Ska vi gå?

Tändstickan: Vet du vad Halsduken talar om?

Bladet: Nej.

Vanten: Inte jag heller. Det svenska valet är rena skämtet. (reser sig häftigt) Hur skulle det vara om alla partier steg åt sidan och gjorde som tunisierna. . . (publiken stirrar oförstående)

Shariadok 1: Vi är i Sverige.

Suddgummit: Ordning.

Vanten (pekar på Linjalen och Pennan): Stig åt sidan. Gör som i Tunisien. . .

Shariadok 1: Fattar du inte. Vi är i Sverige.

Vanten: Och Sverige är på väg åt helvete. Tack vare landets politiker. Ni politiker har förvandlat er till en sällskapsklubb. Ni har gjort politiken till en försörjningsinrättning.

Pennan: Det var det oförskämdaste. Vi jobbar faktiskt väldigt hårt i riksdagen. Vi. . .

Vanten: Och vad har ni gjort med Sverige?

Pennan: Vi har inte haft regeringsmakten än. . .

Shariadok 2: Och det kommer ni aldrig att få. (högljutt instämmande)

Suddgummit: Ordning!

Vanten: Vi behöver ett nytt valsystem.  

Linjalen: Sverige behöver ett nytt riksdagsparti. Det är därför vi ställer upp. . . (rungande applåd)

Suddgummit: Ordning!

Vanten: Formen. Det handlar om formen. Och ni kommer inte med något nytt. Ni kör samma listsystem som de andra riksdagspartierna. Ner i jorden med er allihop. Rubb och stubb. Plöj ner er. Vi behöver friskt grönt gräs, inte. . .

Pennan: Vi är faktiskt här för att diskutera innehåll inte. . .

Vanten: Det är vi som ska bestämma vilka ledamöter som ska sitta i riksdagen, inte något jäkla partikansli. Vad är det för demokrati att skicka ut listor med en massa namn på som man aldrig hört talas om? Vi behöver enmansvalkretsar så man vet vilken riksdagsledamot man ska vända sig till när livet hakar upp sig.

Halsduken: Jag håller fullständigt med talaren.

(Tändstickans hjärta gör volter)

Suddgummit: Ordning.

Vanten: Gör som i Tunisien.

Shariadok 1: Det var då själva. . .

Vanten: Jasminrevolutionen. Som började december 2010. Var du född då?

Suddgummit: Uppträd korrekt om jag får be.

Vanten: Du får be hur mycket du vill. Den här debatten är en förolämpning. Fattar du inte? Innan man kommer så långt som till debatt mellan två partier bör det vara en öppen debatt mellan ett partis kandidater i en enmansvalkrets så att väljarna kan känna dem på pulsen. Konkurrens. Konkurrens mellan kandidaterna i det egna partiet. Så vi blir av med alla stolpskott som sitter i riksdagen.

Suddgummit: Ordning!

Halsduken: Men låt talaren tala till punkt. Det här är ju riktigt intressant.

Pennan: Nä, nu går det för långt. Jag är här för. . .

Linjalen: Åhörarna är här för att lyssna på mig. . .

Halsduken: Och hur vet du vem jag är här för att lyssna på?

Shariadok 1: Jag är i alla fall inte här för att lyssna på dig.

Suddgummit: Ordning!

Vanten: Stig åt sidan båda två. Tunisiska folket tvingade bort diktatorn. Det kommer aldrig att hända i Sverige. Folk är för mätta och belåtna i Sverige. Sitter hellre dästa framför TV:n, datorn, mobilen, paddan i stället för att gå ut och demonstrera för ett nytt valsystem och helt nya riksdagspartier.

Shariadok 1: Vi sitter här. Har du missat det?

Vanten: Det tunisiska folket gav sig inte. I oktober 2011 hölls de första demokratiska valen till ett konstitutionsråd som skulle ta fram en demokratisk grundlag. Men det var Muslimska brödraskapets tvilling Ennahda som vann valet och de ville inte frigöra sig från sin totalitära ideologi. Demokratiprocessen höll på att kollapsa.

Linjalen: Vad har det med Sverige att göra? Vad Sverige behöver är ett helt nytt riksdagsparti. Det sa du ju själv alldeles nyss. (applåd)

Vanten: Jag talade i plural. Nya riksdagspartier. Nytt alltihop. Det som hände i Tunisien har väldigt mycket med Sverige att göra.

Suddgummit: Nu får det vara nog!

Vanten: Jag har också fått nog. Av svenska politiker. Det tunisiska folket demonstrerade. Ordentligt. Lite väl oordentligt, för att vara exakt. Landet stod på randen till inbördeskrig.

Pennan (till Suddgummit): Jag är här för att debattera med Linjalen.

Vanten: Lyssna på mig. Då klev civilsamhället in. Fyra olika sektorer inom civilsamhället bildade Tunisiens nationella dialogkvartett. Regeringen avgick. Politikerna lät en teknokratisk övergångsregering skriva en ny grundlag. Vad jag ville säga är att de tunisiska politikerna hade vett på att stiga åt sidan. (till Linjalen och Pennan) Stig åt sidan. Strunta i valet. Vi behöver en teknokratisk övergångsregering som skriver en ny grundlag och ger oss ett nytt valsystem och. . .

Suddgummit: Nu är det du som stiger åt sidan. Ut! Jag ringer efter ordningsvakterna! Ut!

Vanten: Lugn, lugn. Jag kan ta mig ut på egen hand. (kryssar sig ut ur bänkraden, Bladet och Tändstickan följer solidariskt efter, Tändstickan innerligt glad att det var Vanten som blev utkastad den här gången, noterar hur Halsduken följer dem med ögonen)

RIDÅ

© Mona Lagerström 2022

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.