Anser Seher Yilmaz, ansvarig för SVT:s Sverigespegling, som har ”representation” och ”rasism” på hjärnan,

se det här blogginlägget, att Marianne Spanners dokumentär 6 maj 1998 om Fadime Sahindal inte är rätt ”representation”, att den är ett exempel på ”rasism”?

Jag har ett förslag. Ordna en debatt på framtida Fadimedagar 21 januari. Strunta i att det är en rättighetsfråga. Strunta i våra grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheter. Strunta i att lagen ska gälla lika för alla i en demokrati. Gör som i programmet Existens 20 februari 2007, programledare Anna Lindman Barsk,

skapa en konflikt, för eller emot hedersförtryck. Nyamko Sabuni hade utnämnts till integrations- och jämställdhetsminister i Alliansen, som året innan vunnit valet. Inför valet gav Nyamko Sabuni ut skriften Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige med ett åtgärdsprogram i tio punkter, bland annat att begreppet hedersvåld ska införas i brottsbalken,

att religiösa friskolor inte ska finansieras med offentliga medel, att en femtonårsgräns ska införas för beslöjning, förbud mot kvinnlig könsstympning, att en obligatorisk gynundersökning införs av alla flickor någon gång på högstadiet i likhet med den undersökning som görs av pojkar i sexårsåldern.

SVT döpte programmet till ”Islamofob eller hjälte?”, alltså är Nyamko Sabunis skrift ett uttryck för islamofobi eller var hon en hjälte? Lindman Barsk inleder: ”Har Fredrik Reinfeldt tillsatt en islamofobisk integrationsminister?” Som representant för ”islamofobisidan” valde SVT religionsprofessorn Mattias Gardell, då Muslimska brödraskapets torped och främsta försvarare som kallar all islamkritik för ”islamofobi”. Han satte likhetstecken mellan ”islamofobi” och antisemitism och sa att det bygger på samma skillnadstänkande.

Som representant för ”hjältesidan” valde SVT Eduardo Grutzky, som sedan 2001 haft kontakt med personer i Sverige utsatta för hedersförtryck, både män och kvinnor, strejta och homosexuella, och som 2013 tillsammans med journalisten Lars Åberg gav ut boken Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige.

Mattias Gardell mot Eduardo Grutzky. ”Islamofobi” mot verkligheten.

Anna Lindman Barsk förhöll sig inte neutral. Muslimska brödraskapets aktivister ordnade en protestlista

och ville att Nyamko Sabuni skulle sparkas som minister. SVT gav Muslimska brödraskapets frontman Daniel Lillman stort utrymme, utan att tala om för tittarna vilken antidemokratisk rörelse han frontade. Han påstods representera 47 islamiska organisationer och 80 000 troende, när Mahmoud Aldebe, då Muslimska brödraskapets främsta talesperson, ensam ”representerade” 70 000, mannen som inför valet skrev brev till alla riksdagspartier och krävde särlagstiftning för ”muslimer”.

Anna Lindman Barsk är väldigt mån om hur Daniel Lillman mår eftersom han har försökt kontakta statsminister Fredrik Reinfeldt men inte fått något svar och är nedstämd, han känner sig ignorerad. Med SVT i följe lämnar han in protesten personligen i Stockholm. Statsministern tar inte emot, Lillman får lämna in protesten till expeditionen. Som avslutning på programmet säger Lindman Barsk: ”Uppropet är inlämnat. Hur Fredrik Reinfeldt och Nyamko Sabuni kommer att reagera på det vet vi inte.”

Men vi ser resultatet sexton år senare.

Hanna Stjärne: Gör om Anna Lindmans bravad. Förvandla en rättighetsfråga till en konfliktfråga så att den får plats i SVT. Det finns två distinkta motpoler i Sverige: de kommunistiska testuggarna från Sydamerika som ingår i nätverket Antirasistiska akademin (ArA) och påstår att Sverige är en ”vit” kolonialmakt, att det är rasism att studera kulturella skillnader.

Jag skriver om dem i det här blogginlägget. Så här skriver jag om Diana Mulinaris ”akademiska” uppfattning om mordet på Fadime Sahindal:

Reaktionen på mordet på Fadime kallar hon moralpanik och menar att debatten inte handlade om omsorgen om utsatta unga kvinnor utan ”om en osäker svensk identitet där en av strategierna handlar om att konstruera en kollektiv tillhörighet genom att kontrastera sig mot dem som upplevs som femtekolonnare, nämligen invandrarmännen”. Hon skriver om ”kolonialt kulturarv” och menar att svenskarnas ”banala nationalism” gränsar till rasism när ”den svenska jämställdheten glorifieras”. Hon skriver om ”falsk självbild”, om ”rasistiska diskurser”, om att ”förstå Sveriges roll i det koloniala och imperialistiska projektet” och mängder med liknande testuggande.

I samma blogginlägg skriver jag om ArA:s testuggande lärjunge America Vera Zavala och hennes bok.

Boken är lika jagcentrerad som Seher Yilmaz bok. Allt är rasism. I blogginlägget skriver jag om hur Vera Zavala kritiserar Michael Cockes pjäs 2007 om hederskultur, Elektra Show. I blogginlägget citerar jag ur min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige där ArA och Vera Zavala finns med:

I min bok skriver jag: ”Hon avslutar med en hänvisning till Gayatri Spivak, som känns igen från Paulina de los Reyes:” Här är Vera Zavalas ord: ”När Michael Cocke går till storms, så kan jag bland alla personpåhopp, anklagelser om okunnighet och svek skönja berättelsen om den ’vita mannen som räddar mörka kvinnor från mörka män’”.
Det är hårresande.
Paulina de los Reyes skriver i texten Vera Zavala hänvisar till ovan om hur den brittiska kolonialmakten förbjöd änkebränning i Indien, alltså att änkor förväntades ställa sig på det bål den avlidna mannens kropp brändes, och att förbudet enligt Reyes var ett sätt att markera den ”den vita rasens” överlägsenhet, att det kan likställas med politikernas vilja att motarbeta hedersförtryck i Sverige.

Vera Zavala menar att hederskultur används i ”islamofoba ärenden”. Hon påstår att hon verkligen kan frågan, att kampen mot hedersförtryck är ett redskap för islamofober.

Här kan man lyssna på Vera Zavala när hon talar om ”vita kvinnor som gråter krokodiltårar”.

Hanna Stjärne: Du har väl läst Seher Yilmaz bok där hon visar att även hon är postkolonialisterna ArA:s devota lärjunge?

Plagiera Anna Lindman i Existens. Bjud på framtida Fadimedagar 21 januari in de postkoloniala hedersförtryckförnekarna och ställ dem mot personer som dagligen kommer i kontakt med hedersutsatta. Sverigespeglingen är ju faktiskt SVT:s uppdrag. ”Islamofobi” mot verkligheten, vad är mera svenskt i dagens Sverige? Vad är mera lämpligt att sända på Fadimedagen än en spegling av Sverige?

Nyligen har facktidskriften Respons gått i graven. Sörjd av många med mig har jag förstått av artiklar och kommentarer.

Hanna Stjärne: Känner du till tidskriften Respons? Känner Jan Helin till tidskriften, mannen som nyligen säkrat SVT:s OS-rättigheter för en dold summa? Finns det någon i chefsställning på SVT som känner till tidskriften? I så fall: Varför håller inte SVT lika hög intellektuell nivå som den tidskriften? Utländska TV-bolag sänder debatter på hög intellektuell nivå. Men inte Sverige.

Är det för att Jan Helin rekryterades från kvällspressen? Och Seher Yilmaz ansvarar för Sverigespeglingen? Och för att du har en slapp inställning till demokratin och allas likhet inför lagen?

21 januari 2023

Mona Lagerström fil dr