Den första av klanen Baksi som på 1970-talet fick asyl i Sverige var Kurdo Baksis och Nalin Baksis farbror, författaren Mahmut Baksi (d. 2000). Han beskriver i den postumt utgivna boken Minnen i exil,
sammanställd av hans sambo i många år Elin Clason, sin välbärgade klans bakgrund i Turkiet och vad som ledde till att han hamnade i Sverige. Någon vurm för prästerskapets tyranni visar han inte. Kurdo Baksis och Nalin Baksis föräldrar fick asyl i Sverige på 1980-talet, båda syskonen har varit offentliga personer i över två decennier. Båda vårdar omsorgsfullt en offermentalitet, till skillnad från farbrodern Mahmut Baksi. Syskonen är lojala mot kurderna, mamma och mammas religion islam och kräver att Sverige och svenskarna ska anpassa sig till dem och deras särintressen. Jag räknar bådas agerande till klanens sedvänja och prästerskapets tyranni, närmare bestämt det islamiska prästerskapets tyranni gestaltat i deras agerande gentemot Lars Vilks och Ayaan Hirsi Ali. Kurdernas kamp mot Turkiets förtryck har de i Sverige omvandlat till muslimernas kamp mot den sekulära rättsstatens yttrandefrihet och religionsfrihet, och då särskilt frihet från religion.
Jag har skrivit om Kurdo Baksis agerande i samband med hedersmordet på Fadime Sahindal i del 2 i den här serien. I del 3 redogör jag för hans kritik av dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni och hans negativa inställning till kravet att invandrare lär sig svenska. Inget av hans agerande ger prov på medborgaranda. Hans plattformar var Expo, Dagens Nyheter och ABF i Stockholm. Bland annat var han 2007 samtalsledare för ”Islamofobin – den mest utbredda intoleransen” som ingick i serien ”Folkbildning mot rasism”. Alltså: kritik av islam är ”rasism” enligt ABF. Ordet ”islamofobi” utnyttjas av islamisterna för att tysta kritik av deras verksamhet. Notera att islamisten och Muslimska brödraskapsaktivisten Mehmet Kaplan (MP), då riksdagsledamot, var en av talarna. Koranen är vår lag är Muslimska brödraskapets motto. Kaplan var en av SMFR:s grundare.
Kurdo Baksi syns fortfarande ständigt i medierna. Han skriver flitigt debattartiklar i syfte att skapa opinion för frisläppandet av de fängslade Dawit Isaak (Eritrea) och Gui Minhai (Kina), vilket man kan läsa om i bland annat Göteborgs-Posten 13 juni 2023.
Under rättegången som inleddes i december 2000 mot kurdiska Pela Atroshis mördare och det medialt uppmärksammade hedersmordet på kurdiska Fadime Sahindal var han överallt i medierna. Må ingen skugga falla på kurderna. Att problematisera kurdernas normer, klaner och klankonflikter var inget som låg för Kurdo Baksi, till skillnad från farbrodern Mahmut Baksi som var öppen med att kurder var djupt oeniga både politiskt och kulturellt och att de tagit med konflikterna till Sverige. Bland annat avrättade PKK avhoppare här i Sverige. Kurderna var mycket i fokus i medierna.
Den 17 april 2001 skriver Salam Karam en insändare i DN att kurder förtrycker varandra och efterlyser en problematisering i medierapporteringen av ”den kurdiska frågan”. Bland annat skriver han: ”Hur många lärare har inte gapat av förvåning vid åsynen av att deras kurdiska elever har trakasserat och även slagit varandra?”
Kurdo Baksi går till ett motangrepp drypande av offermentalitet och svarar 20 april 2001 att kurder inte alls förtrycker varandra.
Samma förnekelse demonstrerar Baksi efter mordet på Fadime Sahindal då han går till vulgärt motangrepp på författaren Ali Shafiei, som 26 januari 2002 skrev en text på Expressen Kultur, ”Schackrandet under mattan”. Ali Shafiei visar medborgaranda och respekt för rättsstaten i sitt nya hemland. Han problematiserar både kurders normer och islam. Han kritiserar att Kurdiska riksförbundet påstod att mordet inte hade något med den kurdiska kulturen att göra utan i stället sa att fadern var en galning, och han kritiserar journalisten Jan Guillous påstående att hedersmord inte har något med islam att göra. ”Det är inte sant”, skriver Shafiei, ”eller rättare sagt, det är inte hela sanningen. Visst är det en del av det kurdiska manssamhällets kultur, en grym del. Visst är det en del av islam, en svart del.” Han skriver att vi kommer från ett manssamhälle där en otrogen kvinna stenas till döds och en religion där en nioårig flicka blir bortgift. ”Vi måste rensa ut de omänskliga sederna och ta avstånd från den grymma delen av islam.” Det är vi, inte rasisterna, som i det långa loppet vinner på att inte sopa skiten under mattan, säger han. ”Våldsamma pappor, bröder och kusiner får inte längre söka skydd bakom sina ’traditioner’ och ’seder’.”
Kurdo Baksi vet att mordet på Fadime Sahindal var ett hedersmord. Ändå sågar han Ali Shafiei i svarsartikeln 30 januari 2002, ”Manskulturens kurdifiering”, och likställer Ali Shafiei med Sverigedemokraterna. ”I stället för att handla om kvinnoförtryck har debatten många gånger kommit att handla om kurder”, skriver Baksi och citerar Ali Shafieis inledande ord med följande kommentar: ”I sak säger han inget som inte Sverigedemokraterna och andra rasistiska grupper redan sagt.” Baksi reducerar Ali Schafieis inlägg till ”behovet av enkla lösningar”. ”Genom att simma i etno- och religionspornografi närmar vi inte oss någon lösning på hur framtida kvinnomord ska förhindras.” Notera att Baksi talar om ”kvinnomord” inte hedersmord. ”Fadime mördades därför att kvinnor förtrycks, misshandlas och exploateras. Detta förtryck är inte specifikt för vare sig muslimska eller kurdiska män – det är förtryck som i olika former odlas av en kvinnoförnedrande manskultur i hela världen. Det är därför kvinnor bränns i Indien, misshandlas i Japan och tvingas fnaska åt en hallick i Helsingborg.”
Som om det inte skulle finnas bordellmammor över hela världen.
Baksi skriver denna drapa, och samlar sedan ihop ett gäng hederskulturförnekare och ger tillsammans med Stieg Larsson och Expo ut antologin Debatten om hedersmord
som förklarar att debatten efter mordet på Fadime Sahindal var rasistisk eftersom debattörerna lyfte fram kulturella motiv till mordet.
14 januari 2024
Mona Lagerström fil dr
