För Antirasistiska akademins bruk av ordet husneger om sina meningsmotståndare, se artikeln ”Bland fiender” i Expressen Kultur 22 april 2008 av Joakim Nilsson.
Paulina de los Reyes och Diana Mulinaris bidrag till forskningen om hederskulturer, som invandrat till Sverige från Mellanöstern, är att det är rasism att forska om invandrares normer och att hederskulturer i Sverige följaktligen ska förnekas. Eftersom Sverige är ett kapitalistiskt land är det bara svenska normer som ska utsättas för normkritik. Allt annat är rasism. De kommer från katolska Sydamerika och viftar bort Mellanösterns mångtusenåriga klan- och hederskulturer som högerspöken.
De hatar Sverige. De verkligen hatar Sverige. Eftersom Sverige är ett europeiskt land hör Sverige hemma bland de europeiska kolonialmakterna enligt dem. Sverige är ett förtryckarland, invandrare är förtryckta. De betraktar Sverige som en kombination av Chile under Augusto Pinochets militärdiktatur och Argentina under militärjuntan. De har förvandlat frågan om våra grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheter till en fråga om vänster-höger. Den som lyfter frågan om hedersförtryck stämplas per automatik som höger. Därför är det inte förvånande att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är de två partier som främst bromsat det viktiga arbetet mot hedersförtryck.
Paulina de los Reyes och Diana Mulinari är hänsynslösa maktspelare. De hör inte hemma inom Skolverket.
Anna-Karin Wyndhamn publicerar sin kritik av Skolverket 28 juli 2024 på Ivar Arpis blogg Rak höger, ”Vem har godkänt Skolverkets vänsterradikala agenda?”
Tack till Ivar Arpi som låst upp artikeln.
Skolverkets beslut om gymnasieämnet ”Makt, normer och kön” är sanslöst. Det är intelligensbefriat. Det är verklighetsbefriat. Det är den kommunistiska postkoloniala teoribildningen rakt av som Skolverket anammat och som dåvarande integrationsminister Mona Sahlin (S) ”gillade” så till den grad att hon vintern 2003 sparkade den sittande integrationspolitiska maktutredningen tillsatt av regeringen år 2000, ledd av statsvetaren Anders Westholm, och gav den ökända hederskulturförnekaren sociologen Masoud Kamali i uppdrag att leda en ny utredning. Det var Kamali och Paulina de los Reyes som med buller och bång, med hjälp av DN och SVT:s Uppdrag granskning, våren 2003 anklagade den sittande utredningen, där de ingick i utredningens expertgrupp, för rasism. Och fick av Mona Sahlin en egen utredning som hennes efterträdare Jens Orback (S) 2006 menade inte uppfyllde kraven att identifiera och belägga att strukturell diskriminering verkligen existerade i Sverige.
Ändå har dessa skrivbordsteorier importerade från USA fortsatt att florera inom akademin och uppenbarligen inom Skolverket.
Paulina de los Reyes är fixerad vid hudfärg, ”vit” hudfärg signalerar makt enligt henne. I det här blogginlägget ”Utrota vitskallarna!” 23 november 2019 och det här ”Utrota vitskallarna! del 2” 10 februari 2020 skriver jag i pjäsform om hennes fanatiska fixering vid teorier, i synnerhet den indiska marxistiska superteoretiska litteraturvetaren verksam i USA Gayatri Chakravorty Spivaks ”teori” om att ”vita” talar för människorna längst ner i samhället som inte har en röst, att Indiens brittiska kolonisatörers ”civilisationsarbete” när de förbjöd änkebränningen kunde sammanfattas med att ”vita män räddar bruna kvinnor från bruna män”. Del 3 av ”Utrota vitskallarna!” är ännu inte skriven.
Paulina de los Reyes påstår att uttrycket ”women are the niggers of the world” visar ”den västerländska feministiska rörelsens” rasism och ”att den talar från en position där vitheten avpolitiseras och görs till en naturlig egenskap”.
”Woman is the nigger of the world” är ett uttryck Yoko Ono använde i en tidningsintervju 1969, som 1972 blev en låt av henne och John Lennon.
Anna-Karin Wyndhamn skriver om Skolverkets ideologiproduktion:
Som exempel på examinerande innehåll kan nämnas att lärarna i en av uppgifterna ska “undersöka vad det innebär att vara privilegierad och hur vi alla drar nytta av olika privilegier i vår vardag”. Uppgiften passar som hand i handske med de metodövningar Skolverket under ett drygt decennium uppmanat lärare att företa sig i skolan: privilegiepromenader, varianter av rollspel som gynnad respektive missgynnad och konstruktioner av maktpyramider. Det går vidare en rak linje mellan de forskare och verk som åberopas i Skolverkets omfångsrika stödmaterial i normkritik, och den kurslitteratur som lärare nu, ännu en gång, ska få sig en duvning i. Det är bland annat Lena Martinssons och Eva Reimers ”Skola i normer” och det är ”Intersektionalitet: kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap” av Paulina de los Reyes och Diana Mulinari. Dessa fyra har över lång tid återkommit som källor och inspiratörer till den intersektionella och normkritiska analys som, enligt Skolverket, ska hjälpa lärare att arbeta med inkludering, jämställdhet och värdegrund. De har i olika grad utmärkt sig genom att relativisera förekomsten av hedersnormer.
Även Lena Martinsson är medlem i ArA, i det här försvaret december 2016 för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM) är hon styrelseledamot.
Kammarrätten gav Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) rätt att dra in bidraget och att av SUM återkräva utbetalat statsbidrag.
I det här inlägget 2 juni 2019, alltså för fem år sedan, begär jag att Skolverkets dåvarande generaldirektör Peter Fredriksson förklarar varför Skolverket använder det ovetenskapliga begreppet intersektionalitet och varför verket avråder från användningen av begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck” i förslag till ändringar i skolplanen inom området ”sexualitet och relationer”. Mitt inlägg handlar framför allt om hijab. Om intersektionalitet skriver jag:
Skolverket bör se till att begreppet intersektionalitet stryks i varenda skrift Skolverket producerar. Marxistiska slagord är inte vetenskap.
Min fråga till Peter Fredriksson är: Var har Skolverket fått begreppet intersektionalitet ifrån? Hur motiverar Skolverket att verket använder det importerade ovetenskapliga begreppet intersektionalitet?
Jag fick svar av Maria Olausson, Skolverkets upplysningstjänst, och skriver i det här blogginlägget 4 juni: ”I slutet lägger Maria Olausson till att intersektionalitet inte kommer att finnas med i den slutgiltiga skrivelsen och om jag har fler frågor kan jag kontakta Skolverkets upplysningstjänst.”
Men nu är det ovetenskapliga begreppet intersektionalitet alltså tillbaka hos Skolverket.
Statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg skrev i Axess Nummer 4 maj 2004 en lång artikel om Mona Sahlins desavouering av Anders Westholm, ”Fri forskning i kollision med regeringens ideologiproduktion”. Hon inleder med frågan ”Hur står det egentligen till med vårt statliga kommittéväsende?”
Hon skriver om känsliga utredningar, exempelvis om integration, och att ”Regeringen har i dessa fall valt att göra utredningen helt forskarstyrd. Arbetet har knutits till en akademisk miljö, och den budgetram som följer med uppdraget har förvaltats av det berörda universitetet. Vidare ingår det inte i uppdraget att lägga fram förslag till åtgärder, vilket är brukligt i ’vanliga’ utredningar. Detta är inte minst viktigt eftersom det blir en ytterligare markering av att kunskapssökandet ska vara frikopplat från politiskt ansvar”.
Så blandar sig integrationsminister Mona Sahlin, som inte har någon forskarerfarenhet, i konflikten, som Kamali och Reyes åstadkom då de anklagade utredningen de satt i för rasism, och tog deras sida
Det integrationspolitiska haveri vi har i dag går tillbaka till Mona Sahlins agerande vintern 2003, en konflikt Shirin Ahlbäck Öberg ger en ingående beskrivning av. För tjugo år sedan!
Jag har skrivit hur många blogginlägg som helst om hederskulturförnekarna Paulina de los Reyes och Diana Mulinari och de andra i ArA, här är ett om Reyes 26 oktober 2023.
I samband med att SVT Uppdrag granskning 2023 visade programmen ”Bortförd” om hederskultur i Sverige skrev jag sex blogginlägg, bland annat det här inledande 30 november 2023 och 2 december 2023 del 2, där jag publicerar Diana Mulinaris hårresande ”tolkning” av debatten om mordet på Fadime Sahindal, var debatten feministisk eller rasistisk? Slutsats: debatten var rasistisk, eftersom man påstod att mordet var kulturellt betingat.
De sidor av Diana Mulinaris artikel jag fotat av bör skolminister Lotta Edholm läsa mycket noggrant, för att inte tala om hela artikeln. Och inse att Mulinari är ideolog, inte forskare, och att hennes ”forskning” inte hör hemma inom den svenska skolutbildningen.
Det mest skrämmande i Anna-Karin Wyndhamns artikel om Skolverket är följande passus:
Utbildningsminister Mats Persson och skolminister Lotta Edholm har aviserat stora systemförändringar av svensk skola. Kunskapssynen ska ändras, har man lovat. Läraren ska få ett tydligare mandat. Det ska bli ordning i skolan igen. Men vem bestämmer i realiteten – regeringen eller myndigheten?
När Jan Björklund försökte bringa ordning i styrdokumenten och städa ut den postmoderna kunskapssynen, satte sig tjänstemännen på Skolverket över direktiven. Det tilltaget saboterade hela kursändringen och Björklund blev blåst på sin reform.
Vem bestämmer egentligen? Regeringen? Eller det kommunistiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA), som i över två decennier har marinerat universitetens studenter i den postkoloniala teoribildningen, studenter som sedan spridits inom hela den svenska förvaltningen, inklusive Skolverket?
Det finns bara en sak att göra: Lägg ner Skolverket och inrätta en ny myndighet med tjänstemän som har verklighetskontakt.
30 juli 2024
Mona Lagerström fil dr