OBS. Detta inlägg handlar enbart om Muslimska brödraskapets politiska tolkning av islam och berör inte fromhetsislam.

Regeringen anser att det är för dyrt med personlig assistans till funktionsvarierade personer. Ingen minister andas ett ord om att det är för dyrt att finansiera det samhällsomstörtande Muslimska brödraskapets organisationer i Sverige som år efter år efter år får miljoner i bidrag. Inte heller oppositionen tycks ha något emot att finansiera en demokratifientlig, kvinnofientlig, homofientlig och judefientlig global rörelses verksamhet i Sverige.

Jag ska i det här och några följande inlägg förklara varför jag anser att statsminister Stefan Löfven är en vante i händerna på storljugaren Omar Mustafa och varför Alice Bah Kuhnke är en katastrof som demokratiminister.

Det här första inlägget handlar om grundaren Hassan al-Bannas (d. 1949) femtio steg han anser krävs för att bilda en islamisk stat. De följande inläggen handlar om vad Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutb (d.1966) skriver i Milstolpar (1964) om den viktiga förtruppen som ska bana väg för den islamiska staten. Milstolpar är alla jihadistterroristers grundbok. Jag diskuterar inte de avsnitt som handlar om väpnad kamp, eftersom mitt intresse är Muslimska brödraskapets steg-för-steg-infiltrering på alla nivåer i det svenska samhället som jag anser är ett större hot mot den svenska demokratin än terroristattacker.

Jag har i ett tidigare inlägg visat att professor Jonas Otterbeck i avhandlingen Islam på svenska (2000) kartlagt Muslimska brödraskapets framväxt i Sverige och namngett nyckelpersonerna Mahmoud Aldebe och Helena Benaouda Hummasten, alltså förtruppen.

Mahmoud Aldebe talar öppet om kopplingen till Muslimska brödraskapet. Han säger att denna koppling var känd fram till terrorattacken 11 september 2001, att man efter attacken valde att ligga lågt med kopplingen. Helena Benaouda och Omar Mustafa ljuger om kopplingen. Det är Mahmoud Aldebe man ska tro på.

Omar Mustafa tillhör den nya generationen som ingår i förtruppen i Sverige. Enligt Mahmoud Aldebe har han en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren. Omar Mustafa cirkulerar i rörelsens olika organisationer. Han är studieförbundet Ibn Rushds förbundsrektor, han är vice ordförande i Islamic Relief, f. d. generalsekreterare i Sveriges unga muslimer (SUM), f. d. Islamiska förbundets (IFiS) ordförande, f. d. styrelseledamot i FEMYSO, Muslimska brödraskapets paraplyorganisation i Europa.

Det var Omar Mustafa som nyligen fick ta emot 600 000 kronor av demokratiminister Alice Bah Kuhnke, se föregående inlägg.

Forskaren Richard P. Mitchell skriver i The society of the Muslim Brothers (1969) att Bannas slagord är ”Islam är lösningen”. Brödraskapets motto lyder: ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. Att dö på Allahs väg är vår högsta förhoppning.” Mitchell skriver att Brödraskapets medlemmar vid de offentliga massmötena under Bannas tid högljutt skanderade dessa slagord (s. 193, 194).

Medlemmarna svär en trohetsed, ett kontrakt med Allah, och lovar ledarskapet ”absolut lydnad under alla omständigheter” och att hängivet verka för rörelsens sak (s. 165, 182).

Mahmoud Aldebe skriver i en replik på Aftonbladet Debatt 1 maj 2013: ”Alla som har förtroendeuppdrag i [Islamiska] förbundet måste vara trogna Muslimska brödraskapet.”

Banna var lärare och betonade att reformarbetet måste börja med individen på familjenivå. Familjen är samhällets hörnsten, enligt Muslimska brödraskapet.

Enligt svenska lag är individen samhällets grundenhet.

Mitchell skriver att man vid Brödraskapets femte konferens i januari 1939 presenterade grunderna för Brödraskapets ideologi, det vill säga deras definition av ”Muslimska brödraskapets islam”. Insisterandet ”1) att islam är ett allomfattande system, i sig komplett och den slutgiltiga domaren när det gäller alla livets frågor, 2) på ett islam formulerat och baserat på dess två primära källor, Koranens uppenbarelser och Profetens visdom som den kommer till uttryck i sunna och 3) att islam är tillämplig i alla tider och på alla platser” (s. 14).

Hassan al-Bannas femtio steg för att uppnå en islamisk stat
Charles Wendell har översatt fem traktat till engelska av Hassan al-Banna, Five tracts of Hasan al-Banna (1906–1949) (1978). Wendell framhåller att vad Banna än har sagt och skrivit i negativa ordalag om europeisk fascism och imperialism så var han ”utan tvekan djupt imponerad av de nazistiska, fascistiska och kommunistiska partiernas organisering och avfärdade på intet vis metoderna de använde sig av för att uppnå och upprätthålla sin maktställning” (1978, s. 5).

Statsvetaren Hamed Abdel-Samad skriver i Islamic fascism att Hassan al-Banna beundrade Hitler och Mussolini och citerar ur olika tal Banna höll som visar detta (2016, s. 27–33).

De femtio stegen är värda att hålla i minnet när man läser ”experternas” utlåtanden om islamofobi. Värt att hålla i minnet är också att religionsprofessorn Mattias Gardell kallar anhängarna som strävar efter ett samhälle styrt enligt dessa femtio steg för ”islamdemokrater” och jämför dem med socialdemokrater.

De femtio stegen, där flera saker ingår under samma punkt, översattes till franska av J. Marel i Orient 4 (1957): s. 37–62, ”Une brochure du cheikh el-Banna: Vers la lumière”. I Wendells översättning från arabiska heter traktaten ”Toward the light”, ”Mot ljuset”. Richard P. Mitchell skriver att Banna redan 1936 skickade pamfletten till Egyptens kung Faruq och andra egyptiska dignitärer samt till kungar och furstar och civila och religiösa ledare i den islamiska världens olika länder och att den senare publicerades på nytt (Mitchell, s. 15). I ett Förord av (den okända) redaktören i Wendells översättning står det att ”Imamen och martyren Hassan al-Banna” skickade skrivelsen i rajab 1366 [maj juni 1947] och att ”Många av synpunkterna och direktiven representerar fortfarande alla arabers och alla muslimers innersta önskan” (Wendell 1978, s. 103).

Regeringen bör tillsätta en utredning om detta gäller i dag i Sverige för alla invandrare och invandrarättlingar från länder där islam är den dominerande religionen.

Regeringen bör också förklara varför skattemedel går till organisationer, inklusive Muslimska brödraskapets religiösa friskolor som arbetar för att implementera dessa punkter i Sverige. Abdirizak Waberi, Chakib Benmakhlouf och Khemais Bassoumi, skolentreprenörer verksamma i Göteborg och Borås (s. 47, 48), tillhör Muslimska brödraskapet. Chakib Benmakhlouf är enligt Mahmoud Aldebe medgrundare till Brödraskapets svenska gren. Benmakhlouf var i två omgångar ordförande i Muslimska brödraskapets paraplyorganisation i Europa, FIOE. Han citeras i denna artikel där han säger att FIOE arbetar med 20-årsplaner. Abdirizak Waberi är vice ordförande.

Borås för en heroiska kamp mot dessa entreprenörer men motarbetas av rättsväsendet. Borås bör få regeringens hjälp. Muslimska brödraskapet använder sig av det svenska rättsväsendet för att nå sitt slutliga mål, en gudsstat, då hela det sekulära rättsväsendet monteras ner och Allahs lag ska gälla.

Banna skrev sina ”steg mot praktiska reformer” medan de europeiska kolonialmakterna fortfarande hade ett starkt grepp om de arabiska länderna. Det fanns ett stort gap mellan rika och fattiga han ville överbrygga. Det fanns också en stark egyptisk kvinnorörelse som sedan 1920-talet kämpade för kvinnors rättigheter och mot purdah (kvinnors livegenskap och avskildhet från män), en kvinnorörelse Banna avskydde.

Tio punkter rör ekonomiska reformer och handlar om hur statsmedlen ska användas så att de kommer alla invånare till godo och höjer levnadsstandarden för alla, förbud mot penningutlåning mot ränta, begränsning av monopolföretagens möjligheter att utnyttja folket, att skapa arbetstillfällen åt arbetslösa och stärka de anställdas rättigheter och liknande.

Tio punkter rör politiska, rättsliga och administrativa reformer. Slut på politiska partiers rivalitet. Nationens politiska krafter ska kanaliseras i en enda falang. Att reformera lagstiftningen så att den i alla delar följer sharia, stärka militären, öka antalet ungdomsgrupper och inspirera dem till jihad, stärka banden mellan islamiska länder, särskilt arabländerna i syfte att bana väg för diskussioner om ett återupprättande av kalifatet. Att hela den offentliga förvaltningen ska genomsyras av den islamiska andan så att alla offentliganställda känner ett ansvar att ansluta sig till den islamiska läran. Att alla anställdas uppträdande övervakas och att uppdelningen mellan arbetslivet och privatlivet försvinner. Att arbetstiden anpassas så att individen kan utföra sina religiösa plikter. Slut på mutor och nepotism, enbart personliga meriter ska gälla och liknande.

Tjugo punkter handlar om sociala reformer och utbildningsreformer. Folket ska uppträda moraliskt och anständigt. Hårda straff för omoraliska försyndelser. Kvinnoproblemet ska behandlas både på ett progressivt och beskyddande sätt i enlighet med den islamiska läran så att detta problem – ett av de viktigaste sociala problemen – inte överlämnas till partiska skribenter att uttala sig om och sådana som brister i sitt uppträdande. [Här avses kvinnors frigörelsekamp och anammande av västerländska seder, exempelvis att kvinnor och män umgås fritt i offentligheten, dansar med varandra och träffas på tu man hand utan förkläde.] Slut på all prostitution, både öppen och dold. Allt otuktigt leverne [i synnerhet kvinnors utomäktenskapliga förbindelser] behandlas som ett avskyvärt brott där de skyldiga ska dömas till piskstraff. Slut på hasardspel i alla dess former såsom lotterier, hästkapplöpningar. Stäng spellokaler. En kampanj mot alkohol liknande den kampanj som förs mot droger, förbud mot alkohol.

En kampanj mot uppseendeväckande klädsel och lösaktigt beteende, kvinnorna ska instrueras i vad som är sedesamt, särskilt viktigt att kvinnliga lärare, elever, läkare och studenter och liknande kategorier vet hur de ska uppföra sig anständigt. Granskning av läroplanen som erbjuds flickor och nödvändigheten av att särskilja den från pojkarnas under olika stadier i utbildningen. Kvinnliga och manliga studenter får inte vistas tillsammans. Privata möten mellan kvinnor och män, bortsett från vad som är tillåtet enligt Koranen, ska betraktas som ett brott där båda är skyldiga. Uppmuntra äktenskap och barnafödande på alla sätt.

Stäng danslokaler, förbjud dans och liknande fritidsaktiviteter. Övervaka teatrar och biografer. Strängt urval av dramer och filmer, sträng övervakning och censur av sånger. Noggrant urval av föreläsningar, ämnen och sånger som sänds i radion. Radion ska användas till moralisk fostran av landets invånare. Konfiskera provocerande berättelser och böcker som på ett försåtligt sätt sår tvivlets frö. Konfiskera tidningar som sprider omoral. Övervaka sommarsemesterområden så att sedeslöst leverne inte upphäver själva syftet med semester.

Reglera kaféers öppettider, övervaka stamkundernas aktiviteter, undervisa dem i vad som är bäst för dem, dra in tillståndet för kaféer som har långa öppettider. Utnyttja dessa kaféer till att lära analfabeter läsa och skriva.

Kampanj mot skadliga vanor, antingen dessa är av ekonomisk eller moralisk art som får massorna att upphöra med dem. Lär dem vad som är bra för dem. Bland de skadliga vanorna räknas seder som rör bröllop, begravningar, födelse, exorcism (zār). Låt staten föregå med gott exempel.

Övervaka moralen och utfärda stränga straff för alla som bryter mot islamiska doktriner eller angriper dem, såsom fastan under ramadan, avsiktligt struntar i bönen, smädar tron och liknande handlingar.

Införliva byskolorna med moskéerna. Genomgripande reformer av båda vad gäller personal, renlighet och administration så att de unga övas i att be och de äldre i att studera. Religionsundervisning ska utgöra grunden i alla skolor liksom vid universiteten. Skolbarnen ska aktivt uppmuntras att lära sig Koranen utantill, gör det obligatoriskt för alla som vill ha examensbevis i religion och arabiska.

Utfärda en tydlig läroplan som höjer utbildningsnivån med målet att föra landets olika kulturer närmare varandra. Ett första steg i processen är att inympa en rättskaffens och patriotisk anda och en aldrig sviktande moral. Arabiska ska läras ut på alla stadier och inte främmande språk som nu. Enbart arabiska i lågstadiet. Islamisk historia ska läras ut och den nationella historien och den nationella kulturen och den islamiska civilisationens historia [som motvikt till undervisningen i kolonialländernas historia och språk].

Överväg det gradvisa införandet av ett gemensamt klädmode i hela landet. Gör slut på allt utländskt i våra hem såsom språk, levnadssätt, kläder, guvernanter, barnsköterskor, med mera, allt ska bli egyptiskt [to be Egyptianized], särskilt i överklasshem [som anlitade engelska och franska guvernanter och barnsköterskor].

Ge journalistiken en korrekt inriktning och uppmuntra författare och skribenter att ta sig an islamiska, österländska ämnen.

Uppmärksamma hälsofrågor genom hälsoupplysningskampanjer som sprids i alla massmedier, öka antalet sjukhus, läkare och mobila kliniker, gör det enklare att få sjukvård.

Ägna uppmärksamhet åt byarnas problem vad gäller administration, renlighet, vattenrening och möjligheterna till tillgång till kultur, fritidssysselsättningar och utbildning (s. 125–132).

Statsvetaren Hamed Abdel-Samad, nu verksam i Tyskland, en gång medlem i Muslimska brödraskapet, skriver i Islamic fascism att dessa femtio punkter fortfarande utgör det politiska programmet inte bara för Muslimska brödraskapet utan även för mängder med islamistiska grupper och att införandet av dem efter det att Muslimska brödraskapet vann valet i Egypten 2012 även diskuterades i detalj i Egyptens parlament (2016, s. 35). Abdel-Samad skriver också om hur judefientligheten är en integrerad del i Muslimska brödraskapets ideologi (s. 76–78).

Ett traktat handlar om jihad och säger att jihad är en religiös plikt för alla islams trosfränder. Martyrskapet glorifieras. Den som vägrar jihad fördöms, alla straff räknas upp (1978, s. 133–161).

Det är denna glorifiering av martyrskapet vi ser resultatet av i dag när fanatiserade unga människor reser utomlands för att strida för IS, al-Qaida eller al-Shabaab.

Det är Bannas femtio steg Omar Mustafa, Ibn Rushd, Islamic Relief, Islamiska förbundet, SUM, Sveriges muslimska råd (SMR ) och ideologiskt närstående föreningar arbetar för att implementera i Sverige med hjälp av offentliga medel.

Landets befolkning har inte blivit tillfrågad om skattemedel ska gå till samhällsomstörtande verksamhet.

Stefan Löfven är handlingsförlamad. Alice Bah Kuhnke är en katastrof.

Varför reagerar inte oppositionen på slöseriet med offentliga medel till Muslimska brödraskapets olika verksamheter? Det är sinnesrubbat att vägra funktionsvarierade personlig assistans med hänvisning till att det är för dyrt samtidigt som Muslimska brödraskapets organisationer vadar i bidrag.

Den svenska demokratin står inför det största hotet sedan andra världskriget. Och politikerna finansierar hotet.

Nästa inlägg är en inledande kommentar till Sayyid Qutbs Milstolpar.

17 februari 2018

Mona Lagerström fil dr