Nazistskynket mot den svenska flaggan.
Nazister tycks vara den enda grupp landets politiker, journalister och opinionsledare är överens om är det demokratiska styrelseskickets fiender. Därför koncentrerar jag det här inlägget på Muslimska brödraskapets judefientlighet och kallar i det följande Muslimska brödraskapets två aktivister Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi för MB-nazister. De två har stämt Ann-Sofie Hermansson för att hon kallat dem extremister.
Bakgrunden är att Ann-Sofie Hermansson då hon var kommunstyrelsens ordförande i Göteborg lät dra in skattemedlen avsedda för ett samtal om beslöjning i samband med filmvisningen av Burka Songs 2.0 av Hanna Högstedt. Samtalet skulle ske mellan Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil och handla om det jag här kallar nazistskynket, vilket är min benämning, inte Hermanssons. Hermansson var kritisk till att individer som motarbetar det demokratiska styrelseskicket ensamma skulle föra samtalet. Därför drogs stadens pengar in. Och Doubakil och Abdullahi stämde Hermansson och påstår att de utsatts för ”förtal med hatbrottsmotiv”.
De är politiska aktivister. Båda bär MB:s uniformspersedel hijab. Jag återkommer till de två aktivisterna. Här är en bild på dem så länge, den avslöjar vilket sällskap de tillhör, det som kallar sig ”det svenska muslimska civilsamhället” som är detsamma som Muslimska brödraskapets svenska gren.
Muslimska brödraskapet är ett monster. Ett globalt judefientligt monster vars rörelse inspirerats av Mussolini och Hitler. Rörelsen skapades 1928 i Egypten och finns i dag i över 70 länder. MB har funnits i Europa i 60 år. Bannas favoritapostel och svärson Said Ramadan
(d. 1995), far till Tariq Ramadan, insåg att Europa efter andra världskriget med sin yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet var en utmärkt bas för rörelsens vidare spridning när den på femtiotalet förbjöds i Egypten av Gamal Abdel Nasser.
År 1958 bosatte sig Ramadan med sin familj i Genève och bildade 1961 Centre Islamique de Genève. Samma år tog han över kontrollen av moskén i München, startskottet för MB:s verksamhet i Europa. I dag styrs globala MB från Storbritannien, se nedan.
Hassan al-Banna var 22 år när han grundade MB, religiös fanatiker och starkt västfientlig,
men följde de omvälvande händelserna i Europa och beundrade Mussolinis och Hitlers förmåga att skapa massrörelser och bli sina länders diktatorer.
Hassan al-Banna byggde inte upp en personkult kring sig själv utan kring profeten Muhammed. Men likt Mussolini och Hitler var Banna antidemokrat, inga lagar stiftade av människan är tillåtna. MB:s långsiktiga ambition är att hela världen en dag, om det så tar tusen år, ska lyda under islamisk lag, det vill säga Muslimska brödraskapets tolkning av sharia.
Därför kallar jag MB för Allah-ensam-rörelsen i min bok om Muslimska brödraskapet i Sverige. Rörelsen är numera terroriststämplad i Syrien, Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten eftersom ledarna i dessa länder har genomskådat rörelsens destabiliserande verksamhet och hot mot nationalstaten och insett att enda sättet att inte duka under för ledarnas organisatoriska skicklighet är att förbjuda MB.
Att MB utgör ett hot mot det svenska demokratiska styrelseskicket har landets politiker ännu inte tagit på allvar. Tvärtom tillåter de att hundratals miljoner skattekronor årligen skänks till MB:s demokratifientliga och destabiliserande verksamhet i vårt land. Se exempelvis den här sammanställningen av religionsvetaren Sameh Egyptson på 437 miljoner kronor enbart för år 2016.
Skattemiljoner som borde gå till välfärden.
Just nu pågår intensiva budgetförhandlingar. Partierna överträffar varandra när det gäller hur många miljarder som borde gå till välfärden. Men varken politiker eller journalister andas ett ord om att de hundratals skattemiljoner som slussas till antidemokratiska Muslimska brödraskapet borde flyttas över till välfärden. Det sägs att KD och V inte vill skära i biståndet. De borde med omedelbar verkan skära bort alla miljoner som går till Islamic Relief, varför framkommer i detta blogginlägg.
MB behöver inte förbjudas i Sverige, vilket för övrigt skulle strida mot föreningsfriheten. Det räcker med att strypa alla offentliga medel som går till MB:s olika föreningar för att drastiskt minska deras makt och öppet deklarera att aktivisterna inte representerar invånare i Sverige med rötter i länder där islam är den dominerande religionen, att de enbart representerar MB. Som motarbetar det demokratiska styrelseskicket och som jag här kallar MB-nazister. Vilket innebär att jag även kallar stora moskén på Södermalm, som politikerna är så förtjusta i att besöka, för MB-nazisternas högkvarter.
Journalister har inga som helst svårigheter att beskriva Knutbysekten som just en avskärmad sekt som inte representerar alla kristendomstroende i Sverige. Men de tycks ha ingått ett tyst samförstånd att inte ens nämna Muslimska brödraskapet. Frilansjournalisten Salam Karam gjorde tappra försök redan år 2004 i SvD och i Expressen 2005 men motarbetades konsekvent av Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation.
Det har nu gått så långt som till att detta globala monster ställer en lokalpolitiker inför rätta. MB-nazisterna mot Ann-Sofie Hermansson. Goljat mot David.
Tro inte för ett ögonblick att Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi är frilansande aktivister som gör vad som faller dem in. Varför de inte är det förklarar jag längre fram. Jag förklarar också varför de inte nödvändigtvis behöver ha svurit MB:s lojalitetsed för att verka i MB:s demokratifientliga och destabiliserande anda.
MB:s ledarskikt består av briljanta hjärnor, organisatoriska supergenier. De är handplockade. De har utsatts för en mångårig utstuderad hjärntvätt. De är fanatiker. De är robotar. Hur rent djävulskt rörelsen går till väga när den rekryterar aktivister har jag redogjort för i flera blogginlägg.
Jag vill tacka Conny C. Lindström som på Twitter oförtröttligt länkar till värdefull information om globala MB. Nedan redovisar jag vad ytterligare en man, som varit en högt uppsatt medlem i 35 år i Förenade Arabemiraten, har att säga om MB:s rekryteringsprocess och globala verksamhet, som svenska MB ingår i. Tack Conny Lindström.
World Hijab Day 1 februari – Stora nazistskynkedagen
Men först några ord om MB:s fana, hijab, som signalerar graden av ett lands islamisering. Det passar bra, eftersom det snart är World Hijab Day, en dag jag skriver om i det här blogginlägget, då fundamentalister över hela världen är i full färd med att sprida PR för bärandet av hijab. Jag skriver om två kvinnor numera boende i USA som växte upp i konservativa islamiska familjer i Indien och Egypten men aldrig beordrades att beslöja sig och hur de uppmanar kvinnor i USA att inte beslöja sig 1 februari. De säger att en person som tillverkade sjalar i New York 2013 kom på idén med World Hijab Day.
Med hjälp av saudiska oljemiljarder har MB sedan 1960- 1970-talen över hela världen spridit att bärandet av hijab är en religiös plikt, vilket andra religiösa ledare som står för en reaktionär tolkning av islam inte varit sena att haka på. För Sverige i år se exempelvis det här uppropet och det här uppropet som gäller shia och moskén i Järfälla, som sägs vara Irans förlängda arm i Sverige. Nima Dervish har, förgäves, beskrivit hur moskén bjudit in demokratifientliga talare.
På Elle-galan januari 2020 utsågs Imane Asray iförd hijab till vinnare av Årets look. I intervjun säger hon ”Detta är ett kvitto på att det är mer än på tiden att vi börjar normalisera hijaben i modeindustrin. Mode är till för alla.” Hon kallar sin stil ”Scandi-modest-chic”. Hon ombeds förklara vad modest fashion är. ”Det är ett begrepp för mode som innefattar mindre åtsittande plagg, mycket vanligt bland muslimska kvinnor (även män) som önskar klä sig på ett sätt som uppfyller deras andliga och stilistiska krav på grund av religiös tro eller personliga preferenser.”
Muslimska brödraskapet ligger bakom islamisk finans som ligger bakom en hårdsatsning på modest islamic fashion, se det här blogginlägget 31 augusti 2017 där jag skriver om hur Yasri Khan bedriver intensiv lobbyverksamhet för islamisk finans. Islamic fashion är en global politisk verksamhet. Så här skriver jag:
I World Islamic Economic Forum (WIEF) ingår mängder med islamiska banker. En av WIEF:s sponsorer är Organisation of Islamic Cooperation (OIC) som säger sig vara ”the collective voice of the Muslim world” och som ligger bakom Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna baserade på sharia och som också låg bakom handelsbojkotten mot Danmark i samband med Muhammedteckningarna. Yusuf al-Qaradawi var med och grundade OIC. Inte ens Vatikanen kan påstå att de är den kristna världens kollektiva röst. Ett område som WIEF under 12th WIEF Forum augusti 2016 (punkt 3) säger sig vilja utveckla är det de kallar ”modest fashion industri”, alltså hijab, niqab, burka och liknande ”anständig” klädsel för kvinnor och småflickor. I den här artikeln i The European om mötet i augusti nämns att WIEF vill utveckla the global modest fashion industri.
Notera att de båda grupperna i Sverige och Imane Asray använder begreppet hijab, som har samma betydelse som purdah – avskildhet, kvinnors inlåsning.
Men svenska politiker och journalister envisas med att använda det opolitiska ordet slöja.
Så länge politiker, universitetsfolk och journalister döljer den totalitära politiken bakom hijab döljer de barnslaveriet som existerar i Sverige, ett barnslaveri jag skrivit om i åtskilliga inlägg. Ett barnslaveri som är en skam för Sverige.
De döljer också judefientligheten.
Och plaggets viktiga symbol att demonstrera hur långt ett land islamiserats. Jämför fascisternas symbol och nazisternas hakkorsflaggor.
Svenska Akademiens ordboks opolitiska definition av ordet slöja, som inte har någon koppling till det hijab står för
1) (kvinnligt) klädesplagg av löst vävt, tunt l. lätt l. mer l. mindre genomskinligt material, avsett att draperas över o. därigm dölja l. täcka större l. mindre del av kroppen, numera företrädesvis huvud l. ansikte, flor, dok; äv. allmännare, om stycke av tunn l. lätt l. mer l. mindre genomskinlig, lös vävnad avsedd att anbringas l. draperas över ngt (ss. skydd mot damm l. solljus o. d.). Dra en slöja l. slöjan för ansiktet. Lyfta en flik av slöjan.
a) om muhammedansk kvinnas slöja. (De muhammedanska kvinnorna) skole skyla sin Hals och Bröst medh Slöijare.
b) om nunnas dok; särsk. i uttr. ta, förr äv. antaga slöja(n), bli nunna, gå i kloster.
c) (i fackspr.) om florstunt textilt material av silke för lagning l. förstärkning av pappersblad (i arkiv) o. d., silkesslöja (stundom äv. kallad fransk slöja).
Det står i Koranen att kvinnorna ska dölja barmen. Det står också i Koranen att profeten Muhammeds hustrur och de rättrognas kvinnor ska skyla sig när de går ut, vilket lär ha geografiska skäl. Enligt den islamiska mytsamlingen om profeten Muhammeds tid i oasen Medina hade profetens hustrur var sin enkel hydda utmed moskéområdets öppna gård där det inte fanns några avträden. När de behövde uträtta sina behov tog de sin tillflykt till undanskymda platser utanför moskéområdet. På kvällar, särskilt om det var bråttom, kanske hustrurna inte alltid var så noga med klädseln. En kväll hade en av hustrurna misstagits för en prostituerad eller slavinna och fått ett anbud av en man. Allah sände genast ner sura 33, vers 59 till Muhammed: ”Profet, säg till dina hustrur och döttrar och de rättrognas kvinnor, att de svepa sina kläder omkring sig! Detta är det bekvämaste sättet för dem att bliva igenkända, så att de ej förorättas; ja, Gud är överseende och barmhärtig” (översättning K.V. Zetterstéen).
Det står otroligt många stränga levnadsregler i Bibeln, men det finns inga speciella dagar då kvinnor uppmanas efterleva dem.
Abdul Rahman al-Suwaidi, avhoppare från MB i Förenade Arabemiraten, bekännelse under galgen
En bakgrund är viktig innan jag går in på Suwaidis beskrivning av hur MB rekryterar och är uppbyggt. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige skriver jag om rättegången i Förenade Arabemiraten 2013 om Muslimska brödraskapets finansiering, som går att läsa om i den här artikeln med titeln ”Connecting the dots”, och citerar också journalisten Bitte Hammargrens redogörelse för rättegången i boken Gulfen – en framtida krutdurk (2014) där hon skriver att flera människorättsorganisationer skarpt kritiserade rättegången som går under namnet UAE 94. Jag skriver också om hur Förenade Arabemiraten som en följd av rättegången terroriststämplade mängder med organisationer kopplade till Muslimska brödraskapet, inklusive Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), som går att läsa om i den här artikeln från november 2014. Där kopplar man Yasri Khans Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR) till IFiS. Man skriver att Tahir Akan är ordförande. Enligt Yasri Khans inlägg på Facebook 2015 är Tahir Akan ordförande för Sveriges muslimska förbund, som Mahmoud Aldebe i många år var ordförande för. Det var pengar från Förenade Arabemiraten som finansierade stora moskén på Södermalm i Stockholm som drivs av IFiS och där Mahmoud Aldebe härskade, den moské jag kallar MB-nazisternas högborg och där Mahmoud Khalfi är VD, mannen som i Tunis News (en nättidning som drevs från Sollentuna av Mehdi Gharbi) skröt om hur framgångsrika MB var i Sverige, inte minst tack vare att Mehmet Kaplan (MP) valts in i riksdagen 2006 och på nytt 2010 och blev Miljöpartiets gruppledare i riksdagen och att partiledare så gärna besöker moskén, se den här artikeln av Sameh Egyptson som översatte Khalfis arabiska text till svenska. Egyptson skriver även om den i boken Holy white lies (s. 22–24).
Rättegången UAE 94 handlade om 94 personer som 2011 undertecknat en petition till statschefen för ökad demokrati och som enligt statsåklagaren påstods ha planerat en sammansvärjning mot federationens regering. Alla var medlemmar i al-Islah (betyder reform), som enligt statsåklagaren var MB:s förlängda arm. Rättegången väckte stor internationell uppmärksamhet. Brittiska The Guardian kallade den till exempel för en bisarr politisk rättegång mot demokratiska aktivister.
Men i den ovan nämnda artikeln ”Connecting the dots” om rättegången om MB:s finansiering nämns exempelvis Ahmed al-Rawi. Han kallas senior Muslim Brotherhood leader. Han är född i Irak 1947 och bosatte sig i Storbritannien 1975. Det står att han var ordförande i the Europe Trust, MB:s europeiska bank.
Rawi var i många år också ordförande i Muslimska Brödraskapets europeiska paraplyorganisation FIOE och efterträddes av svenska medborgaren Chakib Benmakhlouf, en av grundarna av svenska MB. Rawi var när han var FIOE:s ordförande inbjuden till Socialdemokraternas Bommersvik i mars 1997 tillsammans med Ibrahim Al Marzouqi från Abu Dhabi då Socialdemokraterna 1994–1998 utbildade svenska MB, bland andra Mahmoud Aldebe, Ahmed Ghanem och Mostafa Kharraki, i svensk politik. Även tunisiska MB:s ledare Rachid Ghannouchi, som levde i exil i Storbritannien eftersom partiet var förbjudet i Tunisien, bjöds in av Socialdemokraterna, då till Brunnsvik i juni 1996. Helena Benaouda Hummasten tillhörde också MB-aktivisterna som av Socialdemokraterna skolades i svensk politik. Hon deltog i mars 1998 på Bommersvik tillsammans med MB-aktivisten Mustafa Tümtürk.
Abdul Rahman al-Suwaidi fälldes i sin frånvaro för att vara medlem i en ”hemlig förbjuden rörelse”, men arresterades i Indonesien och fördes till Förenade Arabemiraten. Det är uppenbart att han av människorättsorganisationer betraktas som samvetsfånge, se till exempel den här skrivelsen från Americans for Democracy and Human Rights in Bahrain och den här skrivelsen från The International Center for Justice and Human Rights (ICJHR). Båda nämner att Abdul Rahman al-Suwaidi var väl känd för sitt biståndsarbete i både arabvärlden och Asien, att han dömdes till tio års fängelse, att han i fängelset skrev en bok om sitt samröre med MB, att han benådats och släppts fri och att han offentligt i TV tvingats fördöma sin reformgrupp al-Islah och bedyra att han inte blivit torterad eller illa behandlad i fängelset.
Suwaidi arresterades i Indonesien för att han hade falska identitetshandlingar. Hans advokat förklarade det med att han vid ett tidigare besök i Indonesien, där han ofta ägnade sig åt välgörenhetsarbete, hade förlorat sina id-handlingar och tagit sin tillflykt till förfalskade handlingar. ICJHR skriver att han kidnappades på polisstationen och fördes i privatplan till Abu Dhabi utan arresteringsorder och att rättegången i princip var en skenrättegång. ICJHR noterar att Suwaidi har benådats och släppts ur fängelset mot att han förnekar att han deporterats och utsatts för tortyr och förklarar att han ställer sig bakom Förenade Arabemiratens anklagelser mot honom, vilket innebär att andra samvetsfångar kommer att bli tvungna att avlägga falska bekännelser och förneka de grova kränkningar de utsatts för om de vill bli frisläppta. ICJHR riktar därför ett antal krav till Förenade Arabemiraten.
För en annan bild av al-Islah se den här texten från Wikipedia där det står att organisationen bildades formellt 1974 och är kopplad till Muslimska brödraskapet. Det står också att välutbildade MB-aktivister som var lärare tog sin till tillflykt Arabemiraten, i likhet med till Saudiarabien och Qatar, under 1960- och 1970-talen och rekryterade gymnasister och studenter på universiteten och att de hade höga poster inom utbildnings- och rättsväsendet på 1970- och 1980-talen, men att regimen på 1990-talet inte längre litade på dem och gjorde det svårare för dem att verka i landet. I en av källorna uppges det att studenterna som rekryterades opererade hemligt via frontorganisationer likt maffialiknande gäng och sysslade med penningtvätt och spioneri.
Abdul Rahman al-Suwaidi rekryterades 1980 när han var 16 år. I en TV-intervju hittills visad på Global Watch Analysis i tre avsnitt, varav två återstår, berättar Abdul Rahman al-Suwaidi för den algeriske journalisten Atmane Tazaghart, verksam i Frankrike, om hur han rekryterades, hur MB är organiserad i Förenade Arabemiraten och om MB:s globala organisation, som svenska MB ingår i.
Även om Suwaidis beskrivning av MB är en redogörelse under galgen stämmer den överens med forskares och andra avhoppares beskrivning av hur rekryteringen går till och dokumentärer om MB:s internationella organisation. Se exempelvis det här blogginlägget där jag ger flera beskrivningar som stöder Suwaidis, bland annat Mohamed Louizis beskrivning av rekryteringsprocessen och hur han använder begreppen ”rovdjursbröder” och ”byten”. Louizi är bosatt i Frankrike och var medlem i MB både i Frankrike och i Marocko från det han var 13 år tills han var 28 år. Han säger att MB:s islam reglerar allt från vaggan till graven. Inget tillfälle, ingen handling, ingen tanke, ingen dröm tillåts undfly deras totalitära tolkning av islam. Nu ägnar han en stor del av sin tid till att demaskera MB, precis som Sameh Egyptson gör i Sverige.
Suwaidi säger att han tidigt var intresserad av matematik och hade tänkt sig en naturvetenskaplig bana. Han växte upp i Dubai och det fanns inte mycket för ungdomar att göra och när någon grupp visar intresse för vad man håller på med blir man glad. Organisationen var al-Islah som ägnade sig åt socialt arbete. Att den tillhörde Muslimska brödraskapet framgick inte av skylten på fasaden. Det var just Suwaidis intresse för matematik ”rovdjursbröderna” siktade in sig på och vid första kontakten sa de att det var tack vare Gud som han var skicklig i matematik och berömde honom och sa att han var av intresse för organisationen och ordnade till och med så att han fick träffa dåvarande utbildningsministern och lämna in sina matematikuppsatser till Arabemiratets universitet som granskade vad han skrivit. Han var knappt 16 år och överväldigad. Han berättar hur svårt det är att tänka självständigt när man som ung kommer i kontakt med samhällets välutbildade högdjur och hur han helt enkelt fångades in och blint följde de andra utan att ifrågasätta.
I inledningsfasen är rekrytens roll att lyssna. Rekryten passerar många händer, de som skjutsar honom i bil, de som gör sällskap på bussen, de som ger honom förklaringar, de som tränar honom och säger åt honom vad han ska göra och så vidare. Sedan får han själv ta körkort och utföra samma uppgifter som värvarna utfört.
Han fick träffa nya människor och lära känna viktiga personer inom universitetsvärlden och opinionsbildare och predikanter. Det var dessa som utgjorde hans rådgivare när han var 16, 17 år och som styrde honom bort från matematiken och mot engagemang i det han kallar socialt arbete.
När han väl gått med i organisationen ändrades saker och ting, liksom prioriteringarna. Nu gäller det att predika, att kalla till islam (dawa) och agera ”rovdjursbroder” och söka ut lämpliga ”byten” och agera på samma sätt som när han själv valdes ut. ”Hur ska jag attrahera ungdomar i min generation? Hur ska jag dirigera dem i riktning mot den eller den gruppen eller föreningen?” Det var frågor han brottades med. Uppenbarligen fanns det, liksom i Sverige och i andra länder, myriader av olika föreningar under samma paraplyorganisation.
Hela rekryteringsprocessen sker gradvis och är övervakad. Den kunde ta i snitt 6 till 7 år, säger han. För hans del gick den på 4 år eftersom han var så flitig. Det händer att rekryten tilldelas nya uppgifter och bedöms utifrån hur uppgifterna tas emot och utförs. Det finns inga exakta regler för hur lång processen ska vara. Allt beror på rekryten. Innan rekryten svär lojalitetseden kallas han/hon helt enkelt för supporter, anhängare, meningsfrände, sympatisör.
Ett viktigt steg är när rekryten svär trohetseden. Det är då rekryten får veta att organisationen tillhör Muslimska brödraskapet. Om det är hemlighetsmakeri utåt så är det minst lika mycket hemlighetsmakeri internt enligt Suwaidi.
Atmane Tazaghart frågar hur lojalitetseden som kallas bay’ah fungerar. Suwaidi säger att det som för rekryten tidigare var vanliga och naturliga uppgifter han tilldelats plötsligt förvandlas till förpliktelser. Bay’ah är en personlig lojalitetsförklaring till MB, inte till den officiella organisationen i landet, det vill säga den organisation som fungerar som ansiktet utåt för MB. Att svära själva eden är ingen stor sak och sker ofta hemma hos någon. För Suwaidis del skedde det hemma hos den person som var ledare för hans grupp, fem andra var närvarande. Man sträcker ut handen, ledaren tar dig i hand, du svär en lydnadsed. I och med ritualen övergår man från initiationsstadiet till aktiviststadiet och blir en aktiv medlem i MB.
Ungefär ett halvår innan man svär eden får man ett dokument kallat ”predikande” (Dawa) som preciserar organisationens aktiviteter och mission. Organisationen är en hemlig organisation i lagens ögon men MB kallar den en predikoorganisation. Eden ger dig privilegier och ansvar och tillträde till aktiviteter och information du inte kände till under de tidigare faserna. Vi får veta att den och den personen som varit med oss länge är ledare för det och det, vilket vi inte visste tidigare. Avslöjandet av hemligheter sker gradvis. Suwaidi säger att somliga svor eden och stannade kvar länge i organisationen utan att ha den minsta kunskap om vissa av dess hemligheter.
Avslöjandena sker inte systematiskt och är inte en rättighet för alla medlemmar, utan de sker för att uppnå vissa mål eller när det gäller speciella aktiviteter, i övrigt begränsas de till vissa personen inom organisationen. Vissa saker hemlighålls för att informationen inte ska nå utanför direkt berörda personer och riskera att leda till oönskade konsekvenser. Regeln är att alla inom MB inte ska ha tillgång till alla Brödraskapets hemligheter.
Atmane Tazaghart frågar om det finns någon slags kollektiv trohet, exempelvis när det gäller MB:s globala ledarskap. Lojalitetseden är individuell, säger Suwaidi. Den är en förpliktelse till personen eller organisationen i landet man befinner sig i. När man svor lojalitetseden kände man inte till att organisationen fanns i flera länder och hur den var uppbyggd, inte heller att det fanns en global nivå, fortsätter Suwaidi. Vi befann oss inte i pyramidens topp utan längst ner eller i utkanten. Man hade ingen anledning att tvivla på att den ed man svurit till en person som tog dig i hand också är en ed till dem som han hör ihop med. Så här resonerade vi: Frontorganisationerna som vi arbetar inom är officiella och helt och hållet lagliga organisationer med en styrelse, ledare och medlemmar. Men vi insåg senare att de i sin tur styrdes av en organisation som inte var laglig. Mängder med föreningar bildades; för kvinnor, ungdomar, ingenjörer, läkare med mera. Alla officiella och lagliga. Ingen tvekan om det. Men de får sina instruktioner från en olaglig enhet. Det är först senare man får veta att ens lojalitetsed i ett givet land förvandlas till en ed till Brödraskapets Controller, det vill säga MB:s emir i detta land. Och emiren i sin tur tar order från utlandet, från högre instanser han har svurit lojalitetsed till. I själva verket passerar handen som sträcktes ut till en person genom en serie andra händer som slutar hos ledningen för the World Organisation of Muslim Brotherhood, som för närvarande är baserad i Storbritannien.
World Organisation eller International Organisation är två namn på samma sak.
Sverige ingår i denna World Organisation framkommer det i en arabisk dokumentär i två delar från april 2017 som visades på Sky News Arabia, se här, cirka 28,20 in i programmet, bild som Conny C. Lindström kopierade och la upp på Twitter med undertext på engelska där speakern räknar upp vilka länder som ingår i den globala organisationen.
Värvningsfaserna är desamma i alla länder, liksom lojalitetseden, säger Suwaidi. Också sektionerna, shuraråden, nyckelorganisationerna liknar varandra eller är nästan identiska i alla länder, det må röra sig om arabiska, islamiska, europeiska eller västerländska länder. Alla använder sig av samma modus operandi. Smärre variationer existerar beroende på förhållandena i de länder organisationerna verkar i. Men fundamentet är politisk islam. Det är det fundament som lojalitetseden och den villkorslösa lydnaden gentemot Brödraskapet vilar på. Och målet är att påverka regeringar genom att bilda frontorganisationer som sysslar med utbildning och välgörenhet. Allt det är i princip identiskt, säger han.
Svenska Muslimska brödraskapet har bildat intresseorganisationen Sveriges islamiska skolor, där flera MB-skolor ingår. Chakib Benmakhlouf, Abdirizak Waberi, Khemais Bassoumi bedriver skolverksamhet i Västsverige och driver på för att utvidga sin verksamhet i Göteborg och Borås, se länken ovan till Sameh Egyptsons sammanställning av skattemedel till MB 2016.
Studieförbundet Ibn Rushd, som påstår att de ägnar sig åt ”folkbildning” när de i själva verket ägnar sig åt dawa, och Kista folkhögskola är två andra svenska MB-organisationer. Ibn Rushd och Kista folkhögskola använde exakt samma metod när de bildades. De parasiterade på en kristen verksamhet, studieförbundet Sensus för Ibn Rushds del, och Sjöviks folkhögskola (huvudman Equmeniakyrkan) för Kista folkhögskolas del i syfte att så småningom bli självständiga och få tillgång till skattemiljoner för sin antidemokratiska och destabiliserande verksamhet.
Yasri Khans SMFR ingår i Sensus.
Abdulkader Habib var i många år rektor för Kista folkhögskola och är nu styrelseordförande. Han var i många år också ledamot i förbundsstyrelsen för Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Tro och Solidaritet. Nuvarande rektor är Mariam Osman Sherifay, hon är vice förbundsordförande i Tro och Solidaritet. När MB vann valet i Egypten reste hon tillsammans med Chakib Benmakhlouf och några andra i Tro och Solidaritet till Kairo för att träffa MB. Abdulkader Habib var för många år sedan aktiv inom MB:s ungdomsorganisation Sveriges unga muslimer (SUM) och knöt band till stiftelsen Expo, vilket jag skriver om i min bok om MB.
Atmane Tazaghart frågar hur MB koordinerar alla dessa världsomspännande tentaklers verksamheter. Först och främst är det de så kallade ”specialiserade forum”, säger Suwaidi. Specialister på värvning (”rovdjursbröderna”) i olika länder kan hålla ett forum på det temat. Specialister på välgörenhet [Islamic Relief, Muslim Aid] i de olika länderna kan göra samma sak i syfte att diskutera hur de ska utveckla arbetsmetoderna inom sina olika fält. Detsamma gäller för de politiska kommittéerna. Detta visar att det existerar regelbundna kontakter mellan alla de enheter och aktörer som verkar inom ett enhetligt ramverk inom Brödraskapet. Förhållandena i länder vi verkar i kan i och för sig medföra vissa variationer men metodiken är densamma, säger han.
Här kommer ett intressant avslöjande som rör välgörenhetsarbete, vilket innebär Islamic Relief som Sverige ger hundratals miljoner kronor till utan att veta hur pengarna används. Suwaidi säger att det finns överenskommelser mellan Bröder i olika länder eller ibland mellan olika sektioner eller kontor specialiserade inom samma område för att slippa gå högre upp i hierarkin och begära tillstånd. Nivåerna för direkt samordning är så avancerade att World Organisation inte vertikalt behöver övervaka allt som sker.
Om till exempel en katastrof inträffar i ett givet land tar aktörerna specialiserade på biståndsarbete direktkontakt med Bröderna i det katastrofdrabbade landet. Instruktionerna kommer från World Organisation, eftersom det är Organisationen som står som garant för de olika länderna och för de inblandade aktörernas pålitlighet och lojalitet, men koordineringen sker mellan de berörda länderna. Koordineringen kan ske på lägre nivåer enbart om World Organisation har bestämt det. Vilket bekräftar att allt tillhör samma Organisation, säger Suwaidi.
Under ”arabiska våren” till exempel med allt vad den medförde av spänningar, gav Brödraskapet olika filialer instruktioner så att vissa utförde väpnade aktioner och andra bidrog till media hype, säger han. Och här [i Förenade Arabemiraten] ombads vi att stå för finansiellt stöd. Rollen som tilldelades landet X var inte samma som tilldelades landet Y. Den här samordningen mellan olika grupper som tillhör Brödraskapet i olika länder har tillåtit vart och ett av dem att fullgöra sin tilldelade roll, säger han. Det var inte ett resultat av spontana eller tillfälliga individuella aktiviteter här och där.
Här undrar jag om Sverige från högre instans tilldelades rollen att samordna alla MB:s europeiska ungdomsgrupper, vilket skedde tack vare den av UD arrangerade Islamkonferensen 1995 då Ahmed Ghanem stod för konferensens ungdomsdel, alltså den period då Socialdemokraterna tränade MB:s ledare, där Ghanem ingick, i svensk politik. Det var tack vare den konferensen som FEMYSO, Forum of European Muslim Youth and Student Organisations, bildades året efter. För övrigt bjöd Ahmed Ghanem in Tariq Ramadan till ungdomskonferensen. Lena Hjelm-Wallén (S) var utrikesminister. Omar Mustafa har varit styrelseledamot i FEMYSO. Ahmed Ghanem var projektanställd på Tro och Solidaritets kansli. Då var sidoorganisationens namn Broderskapsrörelsen. Man bytte namn just för att MB-aktivisterna också skulle kunna bli medlemmar, som Abdulkader Habib, grundaren av Kista folkhögskola och en av grundarna av Ibn Rushd.
I TV-intervjuns del 3 frågar Atmane Tazaghart Suwaidi hur det Tazaghart kallar MB:s ”World Office” fungerar och varför den är omgiven av ett sådant hemlighetsmakeri. Suwaidi svarar att MB:s World Organisation är indelad i tre nivåer:
Nivå 1 inkluderar alla nationella organisationer, som exempelvis den i Förenade Arabemiraten och så vidare. De är autonoma. De har sin organisation, sina organisationsscheman, sitt ledarskap och sin Controller, eller emir.
För Sveriges del är det Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), Ibn Rushd, SUM, Islamic Relief bland andra. Det visar organisationernas stadgar, se exempelvis det här blogginlägget av Sameh Egyptson där han bland annat redovisar handlingar insända till Skatteverket om Ibn Rushds konstituerande stämma, där svenska MB:s högsta ledning Chakib Benmakhlouf, Mahmoud Aldebe, Ahmed Ghanem, Mustafa Kharraki och Mahmoud Khalfi deltog.
Nivå 2 inkluderar Regional Groups organiserade som Regionala råd. I Förenade Arabemiraten heter rådet Gulf Coordinating Council (GCC) och består av 8 länder. De 6 GCC-länderna Oman, Förenade Arabemiraten, Saudiaraben, Qatar, Bahrain och Kuwait. Plus Jemen och Iran. Det finns ett regionalt råd för Asien, ett för Europa, ett för Afrika och så vidare.
I Europa är det regionala rådet FIOE, Federation of Islamic Organisations in Europe, som Chakib Benmakhlouf i två perioder var ordförande för och som Abdirizak Waberi är vice ordförande för och som IFiS är grundande medlem i. Både Abdirizak Waberi och Omar Mustafa har varit IFiS ordförande.
Suwaidi säger att the Chief Executives i de nationellt baserade organisationerna ansvarar för att strukturera och koordinera dessa regionala råd och välja Chief Officers. De 8 Gulf Council-länderna måste komma överens om vem som ska vara Gulfkontorets Chief Officer, sekreterare och chargé d’affaires. Dessa senare håller i sin tur gemensamma Gulf-Asien-Afrika-Europa-möten. Dessa möten hålls ofta i Europa, det vill säga Storbritannien, i syfte att välja medlemmarna i World Office som är Nivå 3.
De tre nivåerna, nationella, regionala och globala, säger Suwaidi, visar att Egypten inte riktigt passar in i denna logiska och hierarkiska ordning. Å ena sidan finns Egypten, Muslimska brödraskapets ledare Hassan al-Bannas land. Å andra sidan finns World Office i Storbritannien som sköter den globala verksamheten. Att vara i Storbritannien gör det möjligt att förbättra kommunikationen, säger han, eftersom man inte behöver bekymra sig om säkerheten på samma sätt som i Egypten, där läget ofta är instabilt. Han säger att Egypten fortfarande har ett visst grepp om World Office även om det på sistone har börjat lätta på grund av att antalet organisationer ökar.
Atmane Tazaghart frågar varför så många nationella organisationer förnekar att World Office ens existerar. Suwaidi säger att vissa kanaler har förnekat medlemskap i Internationella organisationen men efter de senaste kriserna har de deklarerat att de gått ur den här organisationen som de sagt att de inte tillhör. De prekära och skakiga grunder som den stora enheten byggdes upp på ligger oftast till grund för de motsättningar man ser i dag, säger han. Organisationen är i gungning på regionala och globala nivåer. De här motsättningarna kan förväntas öka, särskilt när lokala organisationer i vissa länder hamnar i krissituationer och avslöjar saker som aldrig skulle ha avslöjats under stabilare tider.
Jag vet inte om han avser länder, inklusive hans eget, där MB stämplats som terroristorganisation och medlemmar fängslats.
Han säger att alla organisationer som stämplats som terroristorganisationer, i alla länder och avseende alla religioner, inklusive Muslimska brödraskapet, har två ansikten: ett vänt mot allmänheten och det andra dolt. Det här gäller även MB:s hemliga Internationella organisation som förnekas av vissa men inte av andra. Atmane Tazaghart frågar varför de helt enkelt inte bara döljer World Office, varför förneka offentligt?
Suwaidi säger att det kan ha att göra med en brist på en patriotisk dimension i MB:s tankevärld, även om det inte är hela skälet. Sedan säger han något som rynkas på näsan åt i Sverige, något som ses som töntigt, eller löjligt, till och med skändligt. Han talar om lojalitet mot staten och regimen i det land man är bosatt i. Ingen av islams rättslärda har under århundradenas gång sagt att en islamtroende måste ge upp sin lojalitet, lydnad och trohet gentemot fursten i ett sultanat, emirat eller en stat. Han säger att man aldrig hört talas om att svära lojalitet mot ett annat land eller ett annat tankesystem. Det är det här som är motsägelsen inom MB:s organisation, eftersom man i slutändan förklarar sin lojalitet mot MB:s Supreme Leader. Den officiella lojalitetsförklaringen gentemot det egna landet är bara en formalitet.
Han säger vidare att hemlighetsmakeriet skapar ett mindervärdeskomplex hos vissa. Därför förnekar de den Internationella organisationen för att få lojaliteten mot det egna landet att låta trovärdig. Han säger att dubbla lojaliteter är för honom obegripligt, som om man led av en personlighetsklyvning. Om båda personligheterna säger samma sak är det okej, men om de har olika uppfattningar, vilken följer man?
Man bör komma ihåg att Suwaidi bekänner under galgen. Han säger att man inte avslöjar det här med lojaliteten för Brödraskapets lägre och mellannivåer. De får bara veta att lojaliteten enbart gäller organisationens ledare i landet de bor i. Avslöjar man det verkliga förhållandet riskerar man att de nya rekryterna drar sin kos om de får veta att deras lojalitet flyttar vidare utomlands. Brödraskapets mest erfarna medlemmar förstår hur MB opererar på global nivå. De anser att lojaliteten mot det egna landet bara är en formalitet och att den verkliga lojaliteten gäller MB:s Supreme Leader. Vilket är problematiskt, säger han. Om något måste stoppas gällande något i det egna landet eller utomlands ska man då följa Supreme Leader eller det egna landets ledare? Mycket ofta är det hållningen som bestämts utomlands man följer, därför försöker man dölja Muslimska brödraskapets World Office eller Internationella organisation, kalla det vad du vill. De säger att en sådan instans inte existerar.
Därför, säger Suwaidi, är bay’ah det huvudsakliga skälet till att lagar som kriminaliserar vissa verksamheter stiftas. Om dina id-handlingar, din nationalitet och ditt pass specificerar att du kommer från det och det landet, hur kan du då svära trohet mot en utländsk organisation? Lagen betraktar detta som förräderi eller underrättelseverksamhet för fienden. Att förneka Internationella organisationen gör det möjligt att reducera risken att åtalas. Han använder ordet taqiyya.
Han säger, och än en gång är det viktigt att ha hans bakgrund i fängelset och benådning i åtanke, att det är därför lagen kriminaliserar den här sortens verksamhet och straffar de skyldiga genom att dra in deras nationalitet eller medborgarskap, eftersom lojaliteten flyttat utomlands. Vissa länder kallar dem fiendens agenter, andra kallar det främmande underrättelseverksamhet. Vad ska man då säga om folk som svurit total lydnad? frågar han. Sannolikt överger de sin patriotiska tillhörighet till förmån för en annan supranationell Organisation, svarar han.
Det här gäller sannerligen inte för Sverige, där lojalitet mot Sverige och patriotism betraktas som utslag av rasism och där det är hur lätt som helst att få samordningsnummer och ha mängder med olika identiteter och passhandlingar utan att någon ansvarig höjer ett ögonbryn.
I den här artikeln i Emirates 22 juni 2019, en sammanfattning av Suwaidis bekännelse i Arabemiratens TV, står det att han säger att MB under 2012 och 2013 uppmanade sina medlemmar i Arabemiraten att uppmuntra flera jemeniter att på Twitter förolämpa landet och dess symboler och att han var medlem i en cell som fick den uppgiften. MB gav dem också en lista på jemenitiska twittrare som Suwaidi beskrev som ”legoknektar” och instruerade dem att förmedla pengar och nya mobiltelefoner till dem. Uppmaningen från MB var att följa, stödja och retweeta de här twittrarnas förolämpningar, förmodligen det han själv kallar ”media hype”.
Han ska också ha sagt att MB gömmer sig bakom ”välgörenhet”, som att bygga moskéer och gräva brunnar i noggrant utvalda områden världen över, i syfte att göra sig populära och få väljarnas stöd i de här ländernas kommande politiska val och fackföreningsval. Likaså ska han ha sagt att MB inte tillåter några diskussioner om de order som ges från det centrala ledarskapet till filialer i olika länder, något som bekräftats av rättegångar och nyhetsrapporteringar i internationella medier står det. Han ska också ha sagt att en av de svåra sakerna med att tillhöra MB var att han alltid måste gömma sig vilket påverkade hans familj och vänner, och att MB övergav honom när han arresterades i Indonesien, trots att han under alla år hade fått lära sig att Organisationen alltid skulle stötta honom vad som än hände.
I det här blogginlägget visar Sameh Egyptson kopia av Internationella organisationens stadgar från 1994, den Organisation svenska MB påstår inte existerar.
När Omar Mustafa bedyrar att han inte tar order från Egypten är det en fullständigt innehållslös fras.
Mahmoud Aldebe säger att Mustafa har en hög grad inom svenska MB. Det innebär att Omar Mustafa har gått igenom hela den noggrant övervakade rekryteringsprocessen och bedömts duglig. Mustafa har cirkulerat i ledande ställning inom praktiskt taget varenda organisation som ingår i svenska MB. Av Suwaidis beskrivning fungerar MB ungefär som EU där ministrar och specialister ständigt möts, diskuterar och samordnar verksamheter i de olika länderna. Självklart vet Omar Mustafa vilka talarna är som hans olika organisationer, IFiS, Ibn Rushd, SUM, bjudit in till Muslimska familjedagarna och årsmötena i Sverige. Liksom han känner till MB:s judefientlighet.
Jag vill i det här sammanhanget också passa på att säga att det spelar ingen roll om Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi har svurit lojalitetseden bay’ah eller om var och en av dem betraktas som supporter, anhängare, meningsfrände, sympatisör. De ingår i MB:s nätverk och har i många år varit flitiga talare på MB:s sammankomster som Muslimska familjedagarna och Årliga konferenser, och, i varje fall inte offentligt, kritiserat inbjudna talares extremt judefientliga retorik. Magnus Ranstorp twittrar flitigt om deras aktiviteter.
Muslimska brödraskapets judefientlighet, än en gång
Att judefientlighet är ett bärande element i MB:s ideologi har jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg. Det lyfte den franska islamforskaren Gilles Kepel fram redan 1984 i Le Prophète et Pharaon (The Prophet and Pharaoh. Muslim extremism in Egypt). Han har ett helt kapitel om Muslimska brödraskapets tidskrift al-Da’wa (1976–1981), tillåten under Anwar Sadats regim, en tidskrift genomsyrad av judefientlighet, vilket jag skriver om i detta blogginlägg 12 februari 2017 om bland annat Västeråsmoderaterna. Här är ett citat:
Av det Gilles Kepel kallar apokalypsens fyra ryttare, alltså det Muslimska brödraskapet anser är islams värsta fiender, är judarna den i särklass värsta fienden. Judarna utmålas i al-Da’wa som onda av naturen. Ingen skillnad görs mellan judar världen över och Israels regering. Tidningen hade en bilaga riktad till barn, kallade Lejonungarna. I bilagan lär man Lejonungarna att hata judar och varnar dem för deras fiende bland annat med citat ur Koranen och också ur ”en av deras böcker”, som syftar på Sions vises protokoll. Judar ska utrotas. Det är samma glödande judehat som Adolf Hitlers. Och detta judehat lär Muslimska brödraskapet små barn.
De små flickornas beslöjning, som Västeråsmoderaterna vill förbjuda och som Ami Netzler jämför med en keps och använder ord som trender och mode, symboliserar judehat. Det ska alla politiker och tjänstemän, inklusive tjänstemännen på Skolverket, vara utomordentligt medvetna om.
Det borde tidskriften Elles redaktion vara utomordentligt medveten om.
Det borde statsvetaren professor Erik Amnå, som för Folkbildningsrådets räkning granskade studieförbundet Ibn Rushd som Omar Mustafa var rektor för och som Helena Benaouda Hummasten var förbundsordförande för, vilket jag skrivit om i flera blogginlägg, ha varit utomordentligt medveten om med tanke på att det var just kritiken mot Ibn Rushds inbjudna talare som var upphovet till hans granskning. Men han behandlade de inbjudna judefientliga talarna som om det rörde sig om pojkstreck Omar Mustafa och kompani skulle växa ifrån. MB har funnits i Europa i 60 år. Den finländska konvertiten Helena Benaouda Hummasten har varit aktivist i över tre decennier. Liksom Omar Mustafa har hon cirkulerat runt på ledande poster i alla svenska MB:s organisationer och utbildats i svensk politik av Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation.
MB:s skattefinansierade judefientlighet borde utbildningsminister Anna Ekström (S) vara utomordentligt medveten om. Det är hon som är ansvarig samordnare av den planerade internationella konferensen om Förintelsen senare i år. Hon bör också vara utomordentligt medveten om den judefientlighet som åtskilliga gånger luftats i södra Sverige av invånare med rötter i Mellanöstern. I Mellanöstern betraktas tsarryska hemliga polisens falsarium Sions vises protokoll (1905) som att autentiskt historiskt verk. Jag har ett helt kapitel om judefientlighet i min bok om Muslimska brödraskapet.
Det är för mig en gåta varför utbildningsansvariga inte låtit översätta den amerikanska judiska serieförfattaren Will Eisners seriealbum som kom för femton år sedan! där han med ett bildspråk alla barn behärskar skildrar hur Sions vises protokoll är ett plagiat av den franska författaren Maurice Jolys (1829–1878) kritik av franska politiska förhållanden under senare halvan av 1800-talet. Syftet med Will Eisners album är just att en gång för alla dödförklara Sions vises protokoll.
Seriealbumet hade kunnat användas i skolor, inom studieförbunden, inom vidareutbildningen av landets politiker och förvaltning i femton år! för att trasa sönder konspirationsverket Sions vises protokoll.
Försvaret av hijab på skolflickor är detsamma som försvaret av barnslaveri
I mitt allra första blogginlägg skriver jag att den assyriska krigarkungen Tiglatpileser I (d. 1076 fvt) stiftade den första kända lagen om ”ärbara” kvinnors beslöjning, det vill säga en man äger deras könsorgan, för att skilja dem från ”icke-ärbara”, så att de alltså inte fick kränkande förslag likt profetens ovan nämnda hustru, se lertavlan här. Kvinnor över hela världen har sedan Tiglatpilesers dagar, och förmodligen långt innan, täckt håret enligt kulturella sedvänjor. Sedan dyker prästerskap upp lite här och var och påstår att det är gudomlig vilja. MB påstår att det är en plikt. Plikt och religionsfrihet går inte ihop.
Tiglatpilesers klädkod säger om bäraren
En man äger mina könsorgan
Jag är en mans annonspelare
Jag har inget egenvärde
Jag är inte född fri
MB:s klädkod, som övertagits av andra islamiska fundamentalister, säger exakt samma sak, med tillägget
Sharia står över svensk lag
Död åt homosexuella
Död åt avfällingar från islam
Död åt alla som hädar Allah och profeten Muhammed
Död åt alla judar
Notera att ledarna i Saudiarabien inte hade någon vidare kunskap om wahhabismen när Muslimska brödraskapets välutbildade män flydde dit undan förföljelser i Egypten. Saudiarabien är ett ungt land. Saudiarabien bestod av beduinstammar. Och de har sina egna klädregler.
Flickor i hijab har inte rätt att själva välja livskamrat. Det måste vara en islamtroende man. Flickor i hijab kan giftas bort i en moské i Sverige, försvinna från skolan och komma tillbaka till skolan femton år gammal som mamma. Flickor som tar av sig hijaben riskerar att dödas av familjemedlemmar.
De som försvarar hijab på skolflickor försvarar allt detta. Exempelvis religionsvetaren Eli Göndör som jag skrivit åtskilliga blogginlägg om. I sitt försvar av hijab använder han ”sekulärt förtryck” och nämner bland annat Siad Barre i Somalia. Göndör är motståndare till att hijab förbjuds på skolflickor i Sverige. Somalia blev självständigt 1960. År 1969 ledde general Siad Barre en militärkupp och införde ett kommunistiskt styre fram till 1991 då han i sin tur avsattes. Sedan kom de islamiska domstolarna. Detta är, enligt Göndör, exempel på ”sekulärt förtryck” i Somalia under tidigt 1960-tal, innan Barre tog makten
liksom detta
medan detta i nutid är flickornas ”fria val” i ett klansamhälle! Ett klansamhälle som emigrerat till Sverige.
Liksom detta.
Kvinnorättsaktivisten Ayaan Hirsi Ali, från Somalia,
skriver i sina böcker att hon aldrig var beslöjad i Somalia, att det var först när Muslimska brödraskapets imamer utbildade i Saudiaraben började sprida sin reaktionära lära i afrikanska länder som flickor och kvinnor började vara beslöjade, att om invånarna ville ta del av MB-driven sjukvård och sociala verksamhet var de tvungna att konvertera och följa MB:s tolkning av islam, vilket innebar beslöjning. I Sverige förtalas hon av Mattias Gardell, Rashid Musa, Salahuddin Barakat och Nalin Pekgul.
I Egypten, där islam är den dominerande religionen och där salafisterna breder ut sig, debatterar man islamiseringen av landet och skolflickors beslöjning, skriver Hany Ghoraba 23 december 2019 i artikeln ”Egyptian government cracks down on radical schools”. Tack Conny Lindström!
I Egypten slipper de som är emot islamiseringen och krav att skolflickor ska bära hijab skällsord som ”rasist”, ”islamofob”.
Hany Ghoraba skriver att när Muslimska brödraskapet förbjöds 2013 tog regeringen kontroll över 147 av deras skolor. Regimen har avskedat drygt tusen lärare i den offentliga skolan som sades ha utsatt barnen för extremistisk undervisning. ”Lärarna bör vara förebilder för eleverna”, säger vice utbildningsministern. De flesta offentliga skolor, förutom de godkända al-Azhar-skolorna, är sekulära. Utbildningsdepartementets mål är att filtrera bort Muslimska brödraskapets och andra reaktionära organisationers lärare i syfte att hindra att de nya generationerna indoktrineras. Regeringen har förklarat att Muslimska brödraskapets skolor är ett brott mot den nationella säkerheten. Många elever från dessa skolor arbetar i dag som domare, poliser och som officerare inom militären.
Säpo borde deklarera att MB:s skattefinansierade skolor är ett brott mot rikets säkerhet. Det är inte bara våldshandlingar som störtar ett rike.
Ghoraba skriver att enligt rapportering i egyptiska medier ska några av MB:s skolor ha slutat spela nationalsången och i stället spelat MB:s sånger med jihadistteman. I en region rapporterades att en skola år 2016 införde kravet att hijab var en del av skoluniformen, även om kristna flickor var undantagna. Föräldrarna gjorde uppror och skoldistriktets ledare införde förbud mot obligatoriska krav att flickor ska bära hijab.
Det blir också diskussioner i egyptiska medier när privatskolor har obligatorisk eftermiddagsbön då flickor och pojkar är separerade. Ghoraba skriver att just gruppböner i skolor, på arbetsplatser och andra ställen ingår i Muslimska brödraskapets utbildnings- och disciplinmetoder.
Ännu mer reaktionärt är det i egyptiska skolor som drivs av salafister. Flickor måste bära hijab och de kvinnliga lärarna niqab. Niqab i skolorna är förbjudet sedan 1995.
Detta kan man jämföra med Skolverkets beslut 2012, då Erik Ullenhag (L) var integrationsminister, att det inte är tillåtet eller förenligt med religionsfriheten och diskrimineringslagen att införa generella förbud mot beslöjning i svenska skolor, ett beslut jag återkommer till.
I Egypten har niqab-frågan även hamnat i de högre lärosätena. Kairouniversitetets förra rektor införde 2015 förbud för fakultetsmedlemmar att bära niqab på campusområdet. Flera studenter hade klagat på att de inte kunde kommunicera med niqabbärande lärare. Islamister förklarade att förbudet stred mot författningen. Frågan drivs nu i domstol.
Ghorabi tar även upp hur syriska flyktingarnas radikala skolor skapar häftiga diskussioner.
Till och med i Saudiarabien talas det om att begreppet hijab i Koranen inte nämns i samband med kvinnors klädsel och att hur kvinnor klär sig därför hör till den privata sfären som staten inte ska lägga sig i, skriver Tina Thunander i boken De bokstavstrogna. Ett reportage om radikal islam (2019). Hon intervjuar en advokat som under en tidigare regim var shariadomare, men sattes i fängelse. När han släpptes ansågs det inte lämpligt att en man som suttit i fängelse skulle vara domare. Mannen anlitas nu som expert och sitter i ett antal kommittéer. Tina Thunander beskriver hur moralpolisens makt har minskat avsevärt sedan hon var i Saudiarabien förra gången.
Här i Sverige är det precis tvärtom. Politiker, journalister, opinionsbildare och åsiktsmaskiner utnämner sig själva till moralpoliser med makt att döma oliktänkande så fort flickors beslöjning är på tapeten. Inte någon gång tänker de på hur flickornas framtidsdrömmar krossas den dagen pappan i familjen säger att nu är det dags att sätta på dig hijab. Allt moralpoliserna tänker på är att få ge Sverigedemokraterna en känga.
Ända sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen valet 2010 har landets politiker, journalister, opinionsbildare och åsiktsmaskiner skickat sina hjärnor till tippen. I tio år har de gjort SD till Sveriges huvudperson, satt en ära i att inte skriva eller säga något som kan ”gynna” SD och vänt verkligheten i Sverige ryggen. I dag ser vi resultatet. Sverige håller på att falla sönder. Vi har totalitärt styrda enklaver där flickor och kvinnor är under hård social press att bära hijab.
Ja, SD har nazistiska rötter. Det har också MB. Jag har aldrig hört Stefan Löfven kalla någon av MB-aktivisterna i Sverige, exempelvis Mehmet Kaplan, som han utnämnde till minister, eller Helena Benaouda, som i många år satt i SST:s nämnd och delade ut skattemedel till sina ”bröder”, för bruna, ett ord han flitigt använder om SD.
Den svenska verkligheten har kommit ikapp SD:s profetior när det gäller invandringen. SD hävdar att Sverige inte bör vara religiöst neutralt. SD är ett reaktionärt religiöst parti som nu håller på att putsa fasaden även på den reaktionära religiösa fronten. Professor Agnes Vold gjorde en imponerande insats före valet 2018 när hon lyfte fram SD:s syn på abort, vilket enligt partiets egen granskning gjorde att de tappade många kvinnliga röster i valet.
Var finns diskussionen om sekulär stat kontra sammanblandningen religion och politik i Sverige?
SD och Moderaterna har i Staffanstorp och Skurup röstat igenom förbud mot huvudduk i skolan, vilket fått politiker, journalister, opinionsbildare och åsiktsmaskiner att gå i spinn. Eli Göndörs ovan nämnda försvar av hijab på skolflickor är en kritik av att Staffanstorps kommunstyrelse röstat för att förbjuda huvudduk på småflickor upp till sjätte klass. Förbudet är en del av arbetet mot hedersförtryck och kommunens integrationsplan.
Det är olyckligt. Diskussionen borde handla om förbud för iögonfallande religiösa symboler i skolan, som ska vara sekulär. Som jag skrivit i tidigare inlägg så pågår det en inomislamisk strid mellan anhängare av en sekulär stat, där religion och stat är klart åtskilda, kontra anhängare av en stat styrd av sharia.
En sådan diskussion förs över huvud taget inte i Sverige. Sverige är en halvmesyr. Stat och kyrka separerades år 2000, men fortfarande är politiska partier involverade i kyrkan. Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) delar årligen ut många skattemiljoner till trossamfund, en myndighet Helena Benaouda Hummasten verkat i under många år, en myndighet som Alice Bah Kuhnke (MP) gjorde till MB-nazisternas PR-byrå när hon var demokratiminister.
Erik Ullenhag banade väg när han var integrationsminister 2010–2014 och plöjde ner skattemiljoner mot ”islamofobi”. Han ansåg att det var fullt riktigt att poliser kunde bära hijab, något som Camilla Grepe, redaktör för den nu nedlagda religionskritiska tidskriften Bright, redogör för i det här blogginlägget. Viktigt att notera i blogginlägget är dåvarande DO Katri Linnas fulla stöd för hijab överallt. Hon fick sparken som DO 2011, men hennes agerande har varit avgörande för Skolverkets okunniga syn på hijab 2012. Det här var då idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi, född och uppvuxen i Iran, hade sina glansdagar, han som ansåg att det stred mot grundlagen att förbjuda sjuåriga flickor att bära hijab i skolan, vilket han premierades för genom att bli ledamot i Diskrimineringsombudsmannens råd, Pressens Opinionsnämnd och Migrationsverkets etiska råd. Fazlhashemi skrev flitigt debattartiklar för hijab och mot ”islamofobi”. Jag skriver om honom i ”Shariadoket och manligheten”.
Erik Ullenhag var i farten redan som riksdagsledamot 2003 då han skrev motioner där han gör den monstruösa jämförelsen mellan antisemitism och ”islamofobi”, vilket jag kritiserar i det här blogginlägget.
Redan inför valet 2014 försökte Nätverket för ett sekulärt Sverige, genom Maj Martinsson Wiberg, föra en diskussion med Socialdemokraterna om Sverige som sekulär stat. De var kritiska till Socialdemokraternas samarbete med Muslimska brödraskapet men blev avsnoppade av dåvarande partisekreterare Carin Jämtin som i sitt svarsbrev över huvud taget inte nämnde MB.
Det är just förhållandet religion och politik och den sekulära staten som borde stå i fokus när beslöjning av skolflickor och offentliganställda diskuteras. Det är inte bara hijabister som bär iögonfallande religiösa symboler. Exempelvis Kristina Axén Olin, i många år moderat lokalpolitiker i Stockholm, riksdagsledamot sedan 2018, ser alltid till när hon är i TV att korset hon bär som halssmycke är mycket framträdande. Det är svårt att förstå om hon signalerar att hon inte behöver ta ansvar för sina handlingar för ansvaret tog Jesus på sig när han dog på korset för två tusen år sedan, eller om hon ansvarar för Moderaternas program. Ulf Kristersson placerade henne i Utbildningsutskottet. Här är den officiella bilden på henne.
Hijabklädda Leila Ali-Elmi (MP) är suppleant. Här är den officiella bilden på henne.
Om det är något utskott som borde ha kunskap om vad hijab signalerar och värdet av att iögonfallande religiösa symboler ska vara bannlysta i skolan så är det Utbildningsutskottet.
Om det är några ledarskribenter som borde ha kunskap om vad hijab symboliserar så är det landets största morgontidnings ledarskribenter. I stället verkar Dagens Nyheters skribenter tävla med varandra om vem som är mest kunskapsfientlig. I det här blogginlägget kritiserar jag Erik Helmersons artikel ”Staten ska inte jaga skolbarn i slöja”.
Den 16 januari 2020 skriver ledarskribenten Lisa Magnusson en lika okunnig artikel. Hon krossar små flickors framtidsdrömmar för nöjet att få ge Sverigedemokraterna en känga. Lisa Magnusson hade aldrig fått den position hon har i dag om det inte vore för alla kvinnorättsaktivister generationerna före henne som kämpade för flickors och kvinnors rättigheter. Hade hon varit en värdig efterträdare till dessa kvinnorättsaktivister så hade hon fört en diskussion om sakfrågan, sammanblandningen religion och politik eller sekulär stat. SD är ett reaktionärt religiöst parti. KD är ett reaktionärt religiöst parti. Det visade inte minst Lars Adaktussons hållning i abortfrågan. Samtidigt är Lars Adaktusson en av landets få politiker som tar islamisterna på allvar och satt sig in i vilket hot islamister utgör. Men KD har inte gjort några ansatser att strypa biståndspengarna till Islamic Relief.
Att de två religiösa partierna SD och KD samarbetar är inget konstigt. Men är det lämpligt med religiösa partier i riksdagen? Hur är de två partiernas inställning till att lägga ner Myndigheten för stöd till trossamfund och föra över de miljonerna till välfärden? Hur är de två partiernas inställning till att strypa alla skattemiljoner som går till MB:s övriga verksamheter i Sverige? Hur är de två partiernas inställning till offentligt finansierade kristna friskolor?
Sofie Löwenmark, konsekvent kritiker av islamister och islamisters friskolor, trodde att hon skulle debattera med den omtalade Vetenskapsskolans rektor och utsattes för denna man, Sven-Erik Berg, som även var rektor för en kristen friskola och som visade uppenbara tecken på att ha huvudet uppe bland molnen.
Att kunskap heller inte står högt i kurs bland landets politiker visar riksdagsledamot Magnus Manhammar (S) i den här okunniga debattartikeln 29 december 2019 om ”islamofobi”, en artikel som är en känga mot SD.
När skriver Magnus Manhammar en kritisk debattartikel mot Socialdemokraternas mångåriga samarbete med MB-nazisterna? Mot att MB-nazisterna finansieras med skattemedel?
Han skriver: ”Hat och hot mot muslimer i Sverige har ökat lavinartat. Förra året identifierades drygt 560 anmälningar där huvudbrottet hade ett islamofobiskt motiv, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Det är 28 procent fler än 2016 och 72 procent fler än 2013.”
Det är en ohederlig beskrivning riksdagsledamot Manhammar presenterar för landets väljare. Han jämför inte med andra hatbrott. När man lägger ihop kristofobiska och andra antireligiösa anmälningar så får man de här siffrorna enligt tabellen ”Antal hatbrott – övriga motiv”
2013 islamofobi 327
de andra 321
2015 islamofobi 558
de andra 719
2016 islamofobi 439
de andra 556
2018 islamofobi 562
de andra 552
Det är ingen ”lavinartad” ökning av ”islamofobi”. Magnus Manhammar sitter i vår lagstiftande församling. Det är en skrämmande. Han demonstrerar sin kunskapsfientlighet. Hela artikeln låter som om han varit borta från den svenska debatten i minst ett decennium och fick Mattias Gardells 10 år gamla bok Islamofobi i julklapp och tror att han kommer på något alldeles nytt. Islamofobibegreppet har kritiserats och kritiserats och kritiserats. Vi har ingen hädelselag i Sverige. Att kritisera demokratifientliga tolkningar av islam är lika viktigt som att kritisera demokratifientliga tolkningar av kristendomen eller vilken annan religion som helst.
För allt handlar om tolkning när det gäller religioner.
Manhammar nämner Anders Behring Breivik. Och i samma artikel Ulla Gustavsson! Han skriver att den ”högerextremistiska, islamofobiska, agendan har spritt sig mer generellt i samhället. Idéer som tidigare ventilerades i samhällsdebattens undervegetation sprids numera på stora mediala plattformar av debattörer med både politiskt inflytande och ekonomisk uppbackning.”
Han kallar religionskritik för rasism! Han skriver: ”Men åsikterna och rasismen har också smugit sig in i de traditionella medierna, via ledarsidor, debattartiklar och krönikor. Rasismen har på så vis normaliserats. När den dåvarande ordföranden i Sveriges Simförbund Ulla Gustavsson sade att muslimska tjejer i slöja inte ska få synas på idrottens officiella bilder gav hon uttryck för denna normalisering.”
Det är förtal.
Han skriver vidare om nazistskynket: ”Moderaterna i Norrköping föreslog att kvinnor i slöja inte ska få synas i kommunens material. I Gävle vandaliseras en skylt där kommunen visade upp prominenta kommuninvånare, eftersom en av dem var en omtyckt lärare – som bar slöja. Det här är en minst sagt skrämmande utveckling.”
Jag frågar mig vad som är mest skrämmande. En okunnig ledamot i vår lagstiftande församling eller kritik av en judefientlig symbol? För hijab signalerar judefientlighet. Och demokratifientlighet, kvinnofientlighet, homofientlighet samt fientlighet mot religionsfrihet. Manhammar måste känna till att homosexuella förtjänar döden, att avfällingar från islam förtjänar döden och att det i många länder som styrs enligt sharia är precis det som sker med homosexuella och avfällingar.
Att judefientlighet är en integrerad del i MB:s ideologi framkommer i rapporten som kom för tre år sedan om Muslimska brödraskapet i Sverige, beställd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), författad av Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani.
Jag frågar mig: Varför har inte partiledarna informerat sina riksdagsledamöter om MB i Sverige? Varför har inte partiernas gruppledare i riksdagen anordnat studiecirklar om MB i Sverige?
Hur är det möjligt att en riksdagsledamot som tillhör regeringspartiet kan häva ur sig ett så okunnigt svammel?
Om vi hade haft ett annat valsystem, säg enmansvalkretsar, där kandidaterna frågas ut av väljarna om frågor som berör väljarna djupt, hade Magnus Manhammar blivit vald då?
Hade Stefan Löfven blivit vald?
Liberalernas partiledare i Storbritannien blev inte invald senaste parlamentsvalet.
Hur är det möjligt att minister Åsa Lindhagen (MP) gett Brå i uppgift att ”fördjupa kunskapen om islamofobiska hatbrott”, men inte kristofobiska eller andra antireligiösa anmälningar? Är det så att regeringen inte kan anordna en konferens om antisemitism utan att samtidigt göra en ”insats mot islamofobi”?
Varför använder Åsa Lindhagen inte begreppet muslimfientlighet? Eller är det så att hon menar att det är Brå:s uppgift att granska religionskritik?
Åsa Lindhagens uppdrag till Brå är ytterligare ett skäl att diskutera sammanblandningen religion och politik kontra sekulär stat där en kompakt mur rests mellan religion och politik.
Notera att sekulärt samhälle och sekulär stat är två helt olika saker. I ett sekulärt samhälle är alla religionsutövningar förbjudna. En sekulär stat är garanten för religionsfrihet.
Stefan Löfven har varit en katastrof för Sverige
Stefan Löfven är ingen statsman. Han är en marionett, styrd av Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation, som i sin tur är helt i händerna på monstret Muslimska brödraskapet sedan två decennier, mycket tack vare Helena Benaouda, vilket professor Jonas Otterbeck redovisar i sin doktorsavhandling som kom år 2000 och som jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg. Men också mycket tack vare medlemmar i Socialdemokratiska partiet som inte dragit en gräns mellan invånare från länder där islam är den dominerande religionen och den globala sekten MB:s politiska tolkning av islam. Ta bara dåvarande riksdagsledamoten Veronica Palms (S) tilltag att polisanmäla Björn Söder (SD) för en kommentar om islam och kalla det ”hets mot folkgrupp”. Veronica Palm svepte också in sig i hijab då bland andra Fatima Doubakil drog i gång det som kallades hijabuppropet 2013.
Rättegången mot partikollegan Ann-Sofie Hermansson är Socialdemokraternas verk. Det är Socialdemokraterna som utbildat och gött svenska Muslimska brödraskapet och gjort aktivisterna så säkra på sig själva att de nu ställt en socialdemokrat som kritiserat deras antidemokratiska verksamhet inför rätta.
Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi och samtalet om nazistskynket som Ann-Sofie Hermansson inte ville finansiera
Jag har i åtskilliga blogginlägg skrivit om Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahis fotarbete för Muslimska brödraskapets svenska gren, bland annat i det här blogginlägget. Redan år 2013 i boken Ljusets fiender kritiserade kulturdebattören och docenten i litteraturvetenskap Johan Lundberg Fatima Doubakils antidemokratiska verksamhet.
Men han har stämplats som ”höger” och därmed någon man kan strunta i. Det har skadat Sverige. Det rör sig inte om en höger vänster-fråga. Det handlar om det demokratiska styrelseskicket.
Doubakil och Abdullahi är politiska aktivister. Rättegången är politisk. Men landets kulturskribenter, inklusive SVT Kulturnyheterna, behandlade dem som konstnärer och det politiska samtalet om Burka Songs 2.0 som en konstnärlig händelse politiker inte ska lägga sig i.
Doubakils och Abdullahis retoriska knep är att påstå att de för ”muslimers” talan. Det är samma sak som om Knutbysekten eller vilken annan kristen sekt som helst skulle påstå att de för världens alla kristnas talan. Det är samma knep Mattias Gardell använder sig av, vilket jag kritiserar i det här blogginlägget.
Här är exempel på Doubakils och Abdullahis retorik hämtad ur Fria Tidningen 14 mars 2018 om Ann-Sofie Hermanssons beslut att dra in skattemedlen för samtalet om Burka Songs 2.0. Artikelrubriken lyder ”Den här typen av populistiska utspel måste vi markera mot”. Paret har arbetat i samarbete med Göteborgs stad i tio år, skriver de. Det är tio år för många.
När vi meddelades om stadsledningskontorets beslut att ställa in samtalet begärde vi ut allt relevant underlag. Av det vi hittills kunnat få ut så visar det sig att beslutet att ställa in samtalet och visningen grundar sig på två opinionsartiklar, påtryckningar från antimuslimska ideologer [min kursiv] och självutnämnda terrorexperter från försvarshögskolan [min kursiv]. En grupp personer som sällan är sen på bollen med att misstänkliggöra och anklaga organiserade muslimer [min kursiv] har lyckats, med hjälp av antimuslimska konspirationsteorier [min kursiv], utöva påtryckningar mot MR-avdelningen i Göteborgs stad. Det blir förstås absurt och nästintill ofattbart att chefen för enheten för Mänskliga Rättigheter i Göteborgs Stad, Klas Forsberg, istället för att erkänna att hans avdelning vikt sig för dessa krafter och inte kunnat stå pall mot ett drev med så tydliga antimuslimska förtecken [min kursiv], väljer att kasta sig med begrepp som “brist på allsidighet” i sitt pressmeddelande om att visningen ställts in.
Vidare:
Hyckleriet i detta vurmande för ”allsidighet” är överväldigande. Tittar vi närmare på den avdelning som Klas Forsberg är ansvarig för så återfinns ingen allsidighet vad gäller raslig mångfald [min kursiv]. Snarare tvärtom. Samtliga tjänstemän är vita [min kursiv] och representerar vinnarna av en politik som Socialdemokraterna drivit de senaste 30 åren i Göteborg. Inte en enda person från de ras-segregerade förorterna [min kursiv] finns representerad i personalsammansättningen på MR avdelningen [. . .].
Vidare:
Hur de vita [min kursiv] perspektiven lyser igenom visar sig inte minst i att kommunalrådet Hermansson (S) pekar ut oss som extremister som ”inte alls är främmande för den värdegrund som IS tillämpade i Raqqa” för att vi fäster uppmärksamhet på hur det så kallade [min kursiv] kriget mot terrorismen urholkat demokratins principer med illegala krig, tortyr, massövervakning och en nedmonterad rättssäkerhet som främst drabbat muslimer.
Vidare:
Tyvärr är antimuslimismen [min kursiv] i dag så normaliserad att de dubbla måttstockarna inte blir uppenbar för de flesta människor. Likväl borde Hermanssons antimuslimism [min kursiv] föranleda någon slags självrannsakan från Socialdemokraterna som hämtar stort väljarstöd hos Göteborgs muslimer.
Vidare:
Inte heller har vi kunnat se utspelen om att hålla extremismen på armlängds avstånd när opinionsbildare som slår sig på bröstet för att vara islamofober [min kursiv] och som gjort karriär på att utmåla slöjbärande muslimska kvinnor som människor utan agens, får utbilda barn och unga i Göteborgs skolor. Eller när en författare [Per Brinkemo] som framställer den somaliska minoriteten som ett klanfolk i behov av upplysning bjuds in till kommunala skolor – helt oemotsagd. Den öronbedövande tystnaden och bristen på engagemang från Hermansson med flera i dessa fall visar på de ojämlika måttstockar som råder.
Vidare:
Det är tydligt att skuldbeläggandet av oss som muslimska kvinnor [min kursiv] bygger på en arrogans och en rasism som är återkommande i den svenska debatten. Det används som ett verktyg för att tysta samhällskritik [min kursiv] som inte placerar rasism hos enbart nazister.
Vidare:
Det är en sak att rasistiska keyboard-krigare ägnar sig åt att etikettera muslimers [min kursiv] kamp för jämlikhet som extremism och dessutom mena på att civilsamhället visat oro. Vår gräns går vid att en MR-avdelning, som finansieras av våra skattepengar, brister i sin kompetens att kunna se ett antimuslimskt drev [min kursiv] för vad det är. Ännu värre blir det när den högst uppsatta politikern i Göteborgs stad lånar samma språkbruk och analys som bygger på samma antimuslimska konspirationsteorier [min kursiv] om dolda extremistiska agendor. Den här typen av populistiska utspel måste vi markera mot. Därför väljer vi att inleda en diskussion med vårt ombud om huruvida vi ska starta en juridisk process mot Göteborgs Stad. Slutligen har vi även valt att polisanmäla Ann-Sofie Hermansson förtal efter att hon i sina blogginlägg, utifrån svepande anklagelser om extremism, bidrar till att vi utsätts för andras missaktning och förakt.
Det är nazistskynket samtalet skulle handla om.
Doubakil och Abdullahi får stöd av den ökända hästen från Troja
I Feministiskt Initiativ 23 januari 2020 skriver en grupp artikeln ”Åtalet mot Hermansson demokratiskt vägskäl” till stöd för de två MB-nazisterna, bland andra Mattias Gardell och Masoud Kamali samt Adrián Groglopo, Diana Mulinari och Edda Manga från det kommunistiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA) som Abdullahi tillhör. De skriver att Doubakil och Abdullahi är två nyckelpersoner inom ”den svensk-muslimska gemenskapen”, att de är ”människorättsförsvarare”, de skriver om ”islamofobi”, de skriver om ”kolonialismen”. De skriver att om Hermansson fälls ”skickar det en varning till andra makthavare att inte missbruka sin position för att styra det offentliga samtalet, och signalerar att rättsväsendet tar de demokratiska principerna om allas likhet i värdighet och rättigheter på allvar.
Hur skulle det vara om landets publicister gjorde gemensam sak och bröt tystnaden om Muslimska brödraskapets svenska gren?
Ann-Sofie Hermansson står ensam mot det globala monstret Muslimska brödraskapet!
24 januari 2020
Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)
Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
