En röst på Miljöpartiet är en röst på Muslimska brödraskapet

Demokratiminister Alice Bah Kuhnke annonserar officiellt att Miljöpartiet är lika med Muslimska brödraskapet när hon via SST ger Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd miljoner för att motverka det ovetenskapliga begreppet ”islamofobi” innan Ulf Bjereld är klar med sin utredning om SST och stöd till trossamfund.

Det är uppenbart att demokratiministern inte tar innehållet i kunskapsöversikten Muslimska brödraskapet i Sverige, författad av Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani, på allvar, skriven på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), publicerad februari 2017. De nämner just Ibn Rushd som en organisation inom Muslimska brödraskapets svenska gren.

Jag har i tidigare blogginlägg kommenterat Helena Benaouda Hummastens och Ibn Rushds osakliga kritik av kunskapsöversikten.

Alice Bah Kuhnke deklarerade när hon utnämndes till demokratiminister 2014 att Sverige behöver ett kunskapslyft om islam. Inte bara Alice Bah Kuhnke utan hela regeringen behöver ett kunskapslyft om politisk islam i Sverige och då i synnerhet den politik Muslimska brödraskapet står för, det långsiktiga målet att upprätta ett kalifat styrt av deras tolkning av sharia.

Inget i statsminister Stefan Löfvens agerande tyder på att han tagit innehållet i MSB:s kunskapsöversikt på allvar. Denna likgiltighet kan kosta Socialdemokraterna regeringsmakten i september.

Stefan Löfven gick ut hårt mot Sverigedemokraterna och kallade partiet nyfascistiskt samtidigt som han utnämnde islamisten Mehmet Kaplan (MP) till minister trots att Kaplan i många år varit verksam inom Muslimska brödraskapets svenska gren som inte alls respekterar våra demokratiska institutioner, vilket bland annat Aje Carlbom lyfte fram i samband med utnämningen.

Ibn Rushd har inte oväntat utnämnt Kitimbwa Sabuni, Mattias Gardell, Masoud Kamali, Tobias Hübinette som ”experter” i kampen mot ”islamofobi”.

Här kommenterar jag bara kortfattat hudfärgsrasisten Kitimbwa Sabunis artikel om ”islamofobi” och kopplingen mellan islam och postkoloniala skrivbordsformler.

Sabuni undertecknar med Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK). Förutom han själv och hans hustru Fatima Doubakil är de enda övriga kända medlemmarna SUM:s ordförande Rashid Musa och Maimuna Abdullahi från Sveriges förenade muslimer (SFM) och Antirasistiska akademin (ArA). Jag har i tidigare blogginlägg här och här beskrivit Sabuni och hans förebild Malcolm X.

Även i artikeln ”Islamofobi – en rasism i tiden” för Ibn Rushd nämner han Malcolm X: ”Lektionen vi bör ta med oss är att kampen mot islamofobin inte är en popularitetstävling. Alla personer i historien som associeras med verklig kamp mot rasistiska ordningar, från Toussaint L’Ouverture till Malcolm X var demoniserade av sin samtid.”

Sabuni gör allt han kan för att utmåla Sverige som en kopia av USA under rasåtskillnadslagarnas tid.

Han gör också allt han kan för att misskreditera Sveriges arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck och lyckas få in det i en artikel om ”islamofobi”: ”Följden blir att den som ser islamofobin som ett strukturellt fenomen och exempelvis påtalar den uppenbara rasismen inbyggd i politikområden som hederskultur [min kursiv], radikalisering och terrorismbekämpning, upplevs gå för långt, anklagas för att stödja förtryck och ges epitetet som ’terroristkramare’ och ”mörkermän”.

Islamisterna har gjort kampen mot hedersförtryck till en islamisk fråga, trots att hederskulturer existerade långt innan islam uppfanns.

Kitimbwa Sabuni representerar symbiosen mellan Muslimska brödraskapets aktivister och de neo-marxistiska postkolonialisterna och deras skrivbordsformler. Symbiosen är bisarr, för att uttrycka det milt. Enligt Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutb (d. 1966) är det unika med islam att religionen är färgblind och lockar fram människans ädlaste sidor. Människor som prisar samhällen baserade på människors hudfärg, etnicitet, klasskamp ”eller liknande depraverade teorier” kallar Qutb för ”avvikare” och ”mänsklighetens sanna fiender” Postkolonialisterna är ”avvikare”, de bygger hela sin ideologi på hatet mot den vita huden (de blonda blåögda vita djävlarna).

Det är denna bisarra symbios som även Amanj Aziz representerar, mannen som vänsterpartisten, postkolonialisten och regissören America Vera-Zavala lyfte fram som representant för ”den muslimske mannen” på Dramaten förra året, ett val som frilansskribenten Sofie Löwenmark kritiserade men som Vera-Zavala viftade bort. Det är uppenbart att även Dramatens ledning är i behov av ett kunskapslyft om den omöjliga kombinationen hudfärgsrasism och islam. Samtalet efter föreställningen handlade inte om islam utan om ”den vita blicken”.

Det märkliga är att ingen av islams religiösa ledare i Sverige trädde fram och förklarade att islam är en religion för alla folk i alla tider och att hudfärgsrasism strider mot islams budskap.

Var finns demokratiminister Alice Bah Kuhnkes eget kunskapslyft om islam? Ser hon skillnaden mellan fromhetsislam och politisk islam? Har hon läst de hudfärgsrasistiska artiklarna som Ibn Rushd publicerar i kampen mot ”islamofobi”? Vad är hennes kommentar? Är det så skattemedel ska användas?

Vad är Alice Bah Kuhnkes förklaring till att hon ger offentliga bidrag till ett litet kotteri hudfärgsrasistiska separatister som uttalar sig som om de företräder den mångfacetterade befolkningen i Sverige från länder där islam är den dominerande religionen?

4 februari 2018

Mona Lagerström fil dr

En reaktion på “En röst på Miljöpartiet är en röst på Muslimska brödraskapet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *