Jag har i mina blogginlägg varit noga med att inte använda kollektivordet muslimer. Jag har avrått från att använda det. Invandrare från länder som domineras av islam är individer och ska behandlas som individer. Ändå är det just kollektivordet muslimer Hallandsposten använder för att få en politiker i Hylte utesluten ur Moderaterna. I Hylte bor många somalier.
Jag har ständigt betonat vikten av att förklara vilken tolkning av islam man avser när man talar om islam.
Praktiskt taget alla mina blogginlägg handlar om Muslimska brödraskapets totalitära tolkning. Mängder med inlägg handlar om hur Muslimska brödraskapet sedan 1970-talet med hjälp av Saudiarabiens petrodollar över hela världen, inklusive Somalia, har gjort hijab till Brödraskapets uniformspersedel under förespegling att det är ett religiöst plagg. Hijab är ett politiskt plagg. Hijab signalerar hur långt islamiseringen av ett land har kommit. Hijab, eller shariadoket, som jag kallar plagget, signalerar
att sharia står över svensk lag,
att bäraren inte har något egenvärde,
att en man äger hennes könsorgan,
att homosexuella förtjänar döden,
att avfällingar från islam förtjänar döden,
att judar är apors och grisars avkomma,
ty så står det i Koranen. Koranen är vår lag, säger Muslimska brödraskapet.
Hijab signalerar också att bäraren är giftasvuxen vid nio års ålder, eftersom profeten Muhammed enligt den islamiska legendsamlingen trolovades med en sexårig flicka och fullbordade äktenskapet när hon var nio år.
Därför bör hijab på flickor förbjudas i lag i Sverige.
Den homosexuella flyktingen från Jemen Luai Ahmed
flydde för att det är dödsstraff på homosexuella i Jemen, som styrs av islamiska lagar, sharia.
Flickor bar inte hijab i Somalia innan Muslimska brödraskapet fick fäste i landet.
Det är hijab på småflickor som Hallandsposten försvarar i en grotesk förvanskning av ett av mina blogginlägg om just vikten av att föra ett vuxet samtal om olika tolkningar av islam.
I det föregående inlägget skriver jag om hur journalisten Lennart Hildingsson i sin artikel
hänvisar till ett avsnitt i min blogg om vad hijab symboliserar och skillnaden i flickors och pojkars villkor. Jag förde ett allmänt resonemang om att flickor och kvinnor har dödats för att de vägrat bära hijab. Att pojkar kan dödas av sina egna släktingar om de är homosexuella.
Exempelvis skriver den kurdiska barnboksförfattaren Mahmut Baksi, den första i klanen Baksi som på 1970-talet fick asyl i Sverige, i sin bok Minnen i exil om värnpliktslivet i den turkiska militären att det accepterades att prostituerade kvinnor släpptes in i sovsalarna på nätterna: ”Men för homosexuella var det ett lidande. De blev mobbade. I Mellanöstern är man mycket hatisk mot homosexuella. För föräldrarna är det en skam om ett barn är homosexuellt. Det barnet löper risken att bli mördat av sin familj” (2006, s. 119).
I bokstavstrogna familjer mördas flickor för ett tygstycke. I hederskulturer mördas flickor av sin egen familj för att de själva har valt sin livspartner. Men den egna familjen mördar bara en manlig medlem om han är homosexuell. Det skriver exempelvis de båda forskarna Astrid Schlytter och Devin Rexvid om i boken Mäns heder. Att vara både offer och förövare.
De skriver: ”Ett annat viktigt mönster är att pojkar och unga män inte mördas av sin egen familj på grund av att de har en relation med en kvinna. De mördas av hennes familj. De kan av sin egen familj eventuellt utsättas för utfrysning och mobbning. Ett undantag är att pojkar och unga män kan mördas av den biologiska familjen om de har en HBTQ-läggning. Denna skillnad mellan en bror och en syster har bland annat att göra med att dotterns död inte stör familjens kontinuitet och inte innebär materiell förlust” (2016, s. 167).
Det var skillnaden i pojkars och flickors livsvillkor jag lyfta fram.
Den moderata politikern Maj Brodin Johansson i Hylte vill förbjuda hijab på flickor och delade i en diskussionsgrupp delar av mitt inlägg.
Hallandspostens ledarskribent Mattias Karlsson uppmanar Moderaterna att utesluta henne med motiveringen ”hatet mot muslimer”:
Liksom Lennart Hildingsson hänvisar han till min blogg:
En skolanställd i Hylte kommun lägger på Facebook upp en bild på sig själv med sina barn klädda i en halvtäckande slöja. Bilden fångas upp av en bloggare som antyder att Hyltebon är en barnamördare. Dessa anklagelser delas sedan på Facebook av Maj Brodin Johansson, ordförande för Moderaterna i Hylte och 2:e vice ordförande i kultur- och folkhälsonämnden. Det är helt häpnadsväckande att en privat familjebild vantolkas på detta sätt. Inte nog med att det inte är tillåtet att publicera andras bilder utan tillstånd, att sprida uppgiften att en person är en barnamördare borde helt klart vara förtal. Detta sker i dag i Sverige, vilket Hallandsposten rapporterat om.
Vidare skriver han:
Det är Mona Lagerström som på sin blogg Purdahbloggen utan tillstånd har spridit bilden på Abdi och hans döttrar. På bloggen antyder hon som sagt att barnen kan dödas om de tar av sig slöjan. Denna anklagelse lades sedan ut av Maj Brodin Johansson på en Facebook-grupp med kommentaren: ”Viktig information!!”.
Hela bråket i Hylte handlar om att den socialdemokratiska politikern, tillika SSU:s ordförande, Mustafe Ahmed från Somalia
på sociala medier spridit att ”otrogna” ska brinna i helvetet och ett citat ur Koranen att kvinnor bara får visa ögonen, helst bara ett öga, när de vistas utomhus. Jag har i mina blogginlägg lyft fram att Koranen han citerar ur är en engelsk översättning gjord i regi av Muslimska brödraskapet och Saudiarabien med tillägg som gör den till en propagandatext för den saudiska wahhabitiska tolkningen av islam. Mustafe Ahmed var inte född när den ovanstående bilden på obeslöjade skolflickor i Somalia togs.
Mattias Karlsson bagatelliserar Mustafe Ahmeds inlägg och vilka konsekvenser de har för flickor och kvinnor: ”För ett par veckor sedan lämnade SSU:s ordförande i Hylte, Mustafe Ahmed, alla sina politiska uppdrag efter en drev mot honom på sociala medier. Anklagelserna mot honom grundade sig i några inlägg på sociala medier, varav några gjordes för mer än ett år sedan.”
Vidare:
Det finns alltså personer som gör allt för att misskreditera en grupp av människor, och som går så långt att de olagligen stjäl privata bilder på Facebook för att sedan publicera dem utanför sitt sammanhang och göra lågtgående tolkningar. Det är som att man ser hot i varenda liten rörelse och vantolkar detta till sin spets.
Den befolkning som välkomnat Mustafe Ahmed ska brinna i helvetet. Det är ett tydligt hat mot svenskarna och ”kättarna” socialdemokraten Mustafe Ahmed ger uttryck för.
Men Mattias Karlsson skriver: ”det finns en mörk undervegetation på nätet och sociala medier som hänger ut muslimer som varandes kvinnofientliga och våldsbejakande. Detta kan inte beskrivas på ett annat sätt än som ett hat mot en enskild grupp av människor, människor som bor och verkar i Sverige. Detta hat mot muslimer måste bekämpas oavsett om det gäller i Hylte eller någon annanstans i Sverige.”
Mattias Karlsson hänvisar till att Moderaternas ledare i Halland Lars Püss deklarerar att han tar avstånd från Maj Brodin Johanssons agerande och ”att man nu ska utreda Maj Brodin Johansson och att det kan bli aktuellt att inleda ett uteslutningsärende. Det är det allra minsta man kan begära. Brodin Johanson har inte bara spridit en grov anklagelse utan även allvarligt skadat sitt eget parti.”
Mattias Karlsson avslutar sin ledare: ”Om inte Maj Brodin Johansson tar sitt eget förnuft till fånga finns det bara ett lämpligt agerande för Moderaterna, att utesluta henne från partiet.”
Maj Brodin Johansson kallades till ett möte med Moderaterna i dag. Hon uppmanades att lämna alla sina förtroendeuppdrag. Då valde hon att själv gå ur Moderaterna.
Två journalister på Hallandsposten vrider uppmärksamheten bort från en socialdemokrat, som på sociala medier spridit en grovt kvinnofientlig kommentar och grovt hat mot svenskar och ”kättare”, till att en moderat politiker som värnar om flickors och kvinnors rättigheter måste uteslutas ur partiet.
Så stärks ett parallellsamhälle.
Jag är stum.
30 april 2021
Mona Lagerström fil dr
Det är knappast förvånande att den som kritiseras reagerar, blir förnärmad, eller arg, eller känner sig förfördelad.
Omgivningen bör passa sig! Innan man träder upp till den kritiserades försvar gör man klokt i att ta reda på vad kritiken gäller. Att inte göra det är ett tecken på dåligt omdöme.
Jag har inte följt den böljande debatten i Hylte så noga att jag kan yttra mig i frågan om vederhäftigheterna i de olika utspelen. Därför väljer jag att fokusera på orsakerna till den kritik mot islam som har framförts.
Jag uppfattar islam som en kombination av religion och politik. Jag har inga problem med fromhetsislam. Tvärtom, jag kan känna respekt för att man väljer att inrätta sitt liv i relation till en högre makt, att man stannar upp inför skaparen, att man vårdar sitt andliga inre. Jag kan i och för sig vara kritisk mot delar av islam som religion, bland annat (men inte enbart) kritisk inför det myller av regler som man som muslim förväntas följa (exempelvis att man alltid ska gå in på toaletten med vänster fot först), men så länge utövandet inte är stötande för omgivningen är det inget som jag behöver fästa något avseende vid. Men när man i religionens namn för fram ett politiskt budskap känner jag ett ansvar att på politikens villkor bemöta detta budskap.
I det politiska budskapet från politisk islam (ofta kallat islamism) finns några moment som jag för min del inte kan ignorera. Det handlar primärt om svårigheten att förena islam och demokrati. Jag väljer här att utgå från sharia, eftersom det bland muslimer av skiftande slag finns ett stort mått av överensstämmelse vad beträffar huvuddragen i sharia och önskan att sharia ska gälla.
1. DEMOKRATISK PARLAMENTARISM: Enligt islam är sharialagarna gudagivna, och därmed eviga och oföränderliga, vilket innebär att de är överlägsna demokratiskt tillkomna lagar som “måste lappas och lagas hela tiden”.
2. YTTRANDEFRIHET: Enligt sharia bör blasfemi vara straffbelagt. Avsikten är att de troende ska skyddas från “skadlig påverkan”. Man vill alltså sätta munkavle på dem som har avvikande synpunkter, och man tycks vara omedveten om att man därmed frånsäger sig ett viktigt incitament till teologisk vidareutveckling, eftersom ifrågasättandet uteblir.
3. RELIGIONSFRIHET: Enligt sharia ska apostasi bestraffas. I 13 av världens islamdominerade länder föreskriver lagen dödsstraff. I inget islamdominerat land kan man lämna islam utan att drabbas av någon form av straff, om inte annat gäller vanligen exkommunicering från släkt och grannar. En religion som behöver behålla sina bekännare med hot underkänner sin egen relevans.
4. KÖNSJÄMLIKHET: Sharia står för ett föråldrat patriarkalt synsätt. Mannen är kvinnans förmyndare, hon ärver hälften jämfört med sin bror, hennes vittnesmål i vissa rättssammanhang väger hälften mot en mans vittnesmål, hennes man har rätt (kanske till och med skyldighet) att som en sista utväg för att förmå sin kvinna till lydnad använda fysisk tillrättavisning. Det här är ett uttryck för en ideologi som stagnerat.
5. RASISM: I de flesta islamdominerade länderna registreras religionstillhörighet, och man skiljer på rättrogna och otrogna. De förra tilldelas vanligen ett högre värde i lagstiftningen. Man kan se detta som en slags “religiös rasism”. Därutöver har vi inom islam den specifika rasismen som riktar sig mot judar, exemplifierat i vårt land av ett flertal händelser i Malmö.
I mitten av förra århundradet fördes en intensiv religionsdebatt i Sverige. Herbert Tingsten var en av de kraftigaste förespråkarna för religionskritik och kritik av de religiösa institutionerna. Tingsten fick mången kristen debattör att på sin tid gnissla tänder av ilska! Men inte betraktar vi av det skälet Tingsten som en kristendomshatare! Tvärtom, min egen uppfattning är att hans sanningslidelse tvingade fram ett kritiskt tänkande inom kristen teologi, vilket medfört förändringar i kyrkans synsätt som jag själv ogärna skulle vilja vara utan.
Torgny Segerstedt var en av dem som för snart 100 år sedan tidigare än de flesta insåg att nazismen var en katastrof. Han talade klartext – och drog på sig mängder av fiender (det fanns på den tiden en svensk välvilja gentemot nazismen i en omfattning som vi idag helst vill glömma), bland annat blev han tagen i örat av kungen Gustav V. Inte kallar vi Segerstedt för nazisthatare eller tyskhatare! Det hjälpte inte att de allra flesta tyskar var helt vanliga vettiga människor som alls inte ville vare sig medverka i folkmord eller krig: Kritiken mot nazismen var relevant och nödvändig. Och en man som Segerstedt, som valde sanningen i en tid då den var obekväm är värd all heder.
När vi möter muslimer som är varma, vänliga, goda föredömen, ansvarstagande, har vi anledning att uppskatta detta. Men det får inte skymma en nödvändig kritik av den ideologi som de bekänner sig till. Långt ifrån alla muslimer vill driva kraven på sharia till sin spets, men de utgör den mylla ur vilken den radikala islamismen med sin bokstavstro och fanatism kan blomma upp.
Jag efterlyser en djupare analys av det skeende som pågår i vårt samhälle. Jag anser att det är en olycka att vi är så angelägna att stå upp för en minoritets rimliga rättigheter till sin religion och sin särart, att vi glömmer vilket tankemässigt gods som kan följa, att vi glömmer vad detta kan innebära för vårt land på sikt.
Karl Gerhard sjöng varnande om den ökända hästen från Troja. Den varningen har en relevans idag, i ny skepnad.