Hallandsposten för sina läsare bakom ljuset. Det är en avgrund mellan läkaren Hans Rosling och predikanten Tawfique Chowdhury som enligt Hallandsposten förekommer på lärarassistenten Abshir Mohamed Abdis Facebooksida och som skulle bevisa att Abdi på sin Facebooksida inte har något som kan kopplas till en extrem tolkning av islam

Hallandsposten har dragit in mig i sitt drev mot den förra moderatpolitikern Maj Brodin Johansson och anklagat både henne och mig i en ledare av Mattias Karlsson med den osanna rubriken ”Hatet mot muslimer måste bekämpas i Hylte – och i Sverige”. Mina blogginlägg handlar om ett vuxet samtal om olika tolkningar av islam. Vissa tolkningar är inte förenliga med ett demokratiskt styrelseskick. Salafism, wahhabism, Muslimska brödraskapet representerar extrema västfientliga islamtolkningar som inte ska skattefinansieras.

Avsnittet i slutet av mitt långa blogginlägg om SVT och Hanna Stjärne handlade om den socialdemokratiska politikern Mustafe Ahmed som på sociala medier spridit att ”otrogna” ska brinna i helvetet samt lagt ut ett citat ur en arabisk/engelskspråkig Koran med en vers där det inom parentes står att kvinnor måste vara heltäckta och enbart får visa ögonen, helst bara ett öga, när de vistas utomhus. Jag skriver att just den Koranen utformades av två män vid det islamiska universitetet i Medina, Saudiarabien, att universitetet grundandes 1961, att talibanernas läromästare indiern/pakistaniern Mawdudi var styrelseledamot, att Saudiarabien årligen sprider miljontals av den tillrättalagda Koranen över hela världen.

Lärarstaben på universitetet i Medina bestod av Muslimska brödraskapets aktivister som flytt från Egypten där rörelsen förbjudits. Bland annat Muhammad Qutb (d. 2014) var lärare där, yngre bror till Sayyid Qutb (d. 1966), Muslimska brödraskapets chefsideolog. Det jag skriver om Abshir Mohamed Abdi och hijab på småflickor är direkt kopplat till avsnittet om Mustafe Ahmed. Utan Mustafe Ahmed ingen Abshir Mohamed Abdi.

Men Hallandspostens Lennart Hildingsson valde bort Mustafe Ahmed, universitetet i Medina, den extrema versionen av Koranen och gjorde en grotesk förvanskning av mitt inlägg och koncentrerade sig helt på Abshir Mohamed Abdi och påstod att grova anklagelser skulle ha spridits mot honom.

I en artikel 29 april skriver Hildingsson att han försökt få kontakt med Maj Brodin Johannson och att hon skrivit ett mejl till honom:

I meddelandet ägnar hon några meningar åt Abdi. Hon skriver att om man läser Abdis Facebooksida ”kan man se att han tillhör en extrem form av politisk islam!”. Hon benämner denna form som på samma gång både salafistisk, wahhabistisk och tillhörande muslimska brödraskapet. Hon anger inte var på Facebooksidan man hittar detta eller ger några exempel.
HP har läst Abdis sida och har svårt att se vad som grundat Brodin Johanssons slutsats.
Förutom inslag av privat karaktär finns här en mängd sinsemellan olikartade inlägg, exempelvis om en studentförening på en folkhögskola, bilder från en fest med somaliska kulturföreningen i Hylte och delade filmklipp. De senare sträcker sig mellan en föreläsning av den svenske läkaren Hans Rosling till ett långt tal av den muslimska frivilligorganisationen Mercy Missions grundare Tawfique Chadhury, om betydelsen av att stå fast vid sin muslimska tro även om man i globaliseringens tidevarv lever i västerländska eller sekulariserade länder, samt en del nyhetsinslag kring utvecklingen i Somalia.

Lennart Hildingsson: Här är lite information som kopplar Tawfique Chowdhury till just det Maj Brodin Johansson nämner, salafism, wahhabism och Muslimska brödraskapet, och som du borde ha kollat upp innan du skrev din artikel.

Chowdhury är utbildad vid just universitetet i Medina. I det här korta klippet på Youtube gör han reklam för IOU, International online university (tidigare Islamic online university), grundat av Bilal Philips, extremt västfientlig predikant som jag återkommer till och som är IOU:s chancellor, och säger att det var sheikh Bilal som skrev hans rekommendationsbrev till Medina. Chowdhury har tagit examen på the college of Shariah, universitetet i Medina.

Salafism, wahhabism, Muslimska brödraskapet. Sharia. Det kunde räcka med detta. Men det finns mer komprometterande information om Chowdhury och Mercy Mission.

I den här långa intervjun från 2010 nämner han personer som har influerat honom. Han inleder med att när han studerade medicin i Australien kom han i kontakt med the Islamic Society där och prisar MSA, Muslim Student Associations, som vanligtvis är grundade av Muslimska brödraskapets aktivister. Han la tillfälligt läkarstudierna på hyllan och for till Medina. Han kallas Shariah scholar. Sharia är ett rättssystem som konkurrerar med det svenska rättssystemet. På frågan vilka som har inspirerat honom nämner han Muhammad Al-Mukhtar Al-Shanqiti i Medina.

There have been a few people, first and foremost our Sheikh Muhammad Al-Mukhtar Al-Shanqiti in Medina, without a doubt he was an inspiration.

Enligt Wikipedia är Shanqiti, stavas Shinqiti, född i Mauretanien, en stark förespråkare av islamism och ser sig som en Muslimska brödraskapets broder.

Shinqiti is a strong proponent of Islamism and considers himself “a brother of the Muslim Brotherhood

Om det nu är den Shanqiti Chowdhury åberopar. Han säger 2010 att Shanqiti (f. 1966) nästan är 50 år och inte gift. På Wikipedia står det att han är gift och har tre barn. Det står också att han undervisade i två år vid ett wahhabitiskt universitet i Jemen. Det är samma bild av Shanqiti vid Wikipedias artikel som en på Twitter om att den älskade Medinaläraren Shanqiti har dött, att Shanqiti var ”sh Muhammad Al Amin Al Shanqiti’s son, one of the most knowledgeable scholars of Madinah from Mauretania”.

Hur som helst, Mauretanien och Saudiarabien har haft ett stort ömsesidigt utbyte av varandra, särskilt när det gäller islamiska universitetet i Medina visar den här artikeln från december 2018, ”How Mauritania exports religion to Saudi Arabia – And not just the other way around”. Det står att i början av 2000-talet hade man erbjudit 400 unga mauretanier att studera vid universitetet i syfte att sprida den saudiska salafistiska tolkningen av islam och att ungefär 200 hade utexaminerats. I artikeln nämns att migranter från Mauretanien som Muhammad al-Amin al-Shinqiti och Muhammad al-Mukhtar al-Shinqiti, i mitten av 1900-talet fick lärarjobb i Riyadh och att Muhammad al-Amin al-Shinqiti nådde den allra högsta toppen av den wahhabitiska religiösa eliten i Saudiarabien. Båda Shinqiti var bland den lilla skaran lärare när universitetet i Medina grundades 1961 och att Amin al-Shinqiti också satt i universitetets råd.

Spridningen av Saudiarabiens extrema tolkning av islam är ett stort problem för islamtroende som inte betraktar islam och den västerländska demokratin som fiender. Ett exempel är läraren Hanna Gadban från Irak som 2016 publicerade den viktiga boken Min Jihad. Jakten på liberal islam. Hon skriver om ett online event som gick av stapeln i slutet av juli 2014 kallat Night of Power. ”Under 36 timmar kunde man lyssna till vad som i marknadsföringen påstods vara 20 av världens mest kända muslimska predikanter” (s. 33). Hon nämner att bland annat Yasir Qashi, som för övrigt Tawfique Chowdhury nämner i intervjun ovan att de två var de förmögnaste studenterna i Medina, och Shady Suleiman, med minst sagt en hatretorik, predikade. Hanna Gadban skriver att hon återkommer till flera predikanter: ”Här nämner jag dock evenemanget främst för att visa på den offensiva propaganda, riktad huvudsakligen till ungdomar, som de mest extrema islamisterna bedriver i Europa i dag.” Hon skriver mycket om organisationen iERA, Islamic Education and Reserarch Academy, som grundades i Storbritannien 2009 som en så kallad dawa-organisation, alltså mission. ”Dess centralgestalter Abdurraheem Green och Hamza Tzortzis deltog båda i Night of Powers. Det gjorde också personer ur organisationens rådgivande krets, som Bilal Philips och Tawfique Chowdhury” (s. 34).

En organisation som heter Stand for peace skriver den här kritiska artikeln om eventet, ”Worst of the Worst: Britain’s Salafist Movement & the Night of Power Conference 2014”. Man skriver att organisationen Charity Rights organiserade en av årets största salafi-kongresser, att Charity Rights är ett av Mercy Missions projekt, en brittisk salafi-välgörenhetsorganisation som rapporterade att de 2012 hade en inkomst på över £ 1,2 miljoner, att organisationen samma år betalade ut £ 49,877 till Tawfique Chowdhury, kallade förvaltare, trustee.

Man skriver att Night of Power samlade Storbritanniens främsta hatpredikanter och räknar upp dem och inleder med Bilar Philips, som är portförbjuden i flera länder.

Organisationen TUFF i Göteborg bjöd in Bilal Philips 2011. Per Gudmundson, som då var ledarskribent på SvD, slog larm på sin blogg:

I vår har även Göteborgs ungdomsförening TUFF (Troende Unga Framtida Förebilder, föreningen som grundades under allmänt hejarop efter den tragiska diskoteksbranden 1998) konferens (som de fundamentalister de är tillämpar de könsseparatism, och har således en dag för pojkar och en för flickor). Deras huvudgäst heter Bilal Philips. Det är en man som inte släpps in i Australien, för att han anses så extrem. Philips skryter om att han dessutom är svartlistad för inresa i USA. Philips har ertappats på film med att ge religiös legitimitet åt barnäktenskap. Han menar att våldtäkt inte är våldtäkt inom äktenskapet. Och vad han tycker om homosexualitet råder det inget tvivel om – han har skrivit och framträtt i tv om saken.

Här och här skriver Per Gudmundson vidare om hur inbjudan av Bilal Philips tvingade TUFF att betala tillbaka en del av de pengar de fått av det som då hette Ungdomsstyrelsen och sedan bytte namn till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).

Här och här och här skriver Expressen/GT om inbjudan av Bilal Philips och det könsseparerade eventet.

Det här är ett litet smakprov på det Lennart Hildingsson hade hittat om han googlat på Tawfique Chowdhury och hans nätverk.

Samma man, Amanj Aziz, som bjöd in Bilal Philips var också en av de drivande i uppbyggnaden av iERA i Sverige.

Wikipedia kan man läsa att det som fick Bilal Philips att ägna sig åt islam var Muhammad Qutbs bok Islam, The Misunderstood Religion , som på svenska fick titeln Missförstånd om Islam och som jag i det här blogginlägget citerar vad historikern Johannes Heuman skriver i en artikel i tidskriften Respons om att fientlighet mot västvärlden är ett dominerande drag i boken, samt: ”Muslimer uppmanas förkasta det västerländska samhället, rättssystemet och livsstilen – särskilt kvinnors emancipation och över huvud taget deras rätt att vistas i det offentliga rummet.”

Som sagt, det är en avgrund mellan Hans Rosling och Tawfique Chowdhury. Maj Brodin Johansson hade alldeles rätt om vad man kan utläsa av Abshir Mohamed Abdis Facebooksida. Till följd av Hallandspostens artiklar kallades hon till ett möte med Moderaterna och uppmanades lämna alla sina förtroendeuppdrag. Hon valde att själv lämna partiet.

Så kväver journalister kritik av extremistiska tolkningar av islam.

8 maj 2021

Mona Lagerström fil dr

En reaktion på ”Hallandsposten för sina läsare bakom ljuset. Det är en avgrund mellan läkaren Hans Rosling och predikanten Tawfique Chowdhury som enligt Hallandsposten förekommer på lärarassistenten Abshir Mohamed Abdis Facebooksida och som skulle bevisa att Abdi på sin Facebooksida inte har något som kan kopplas till en extrem tolkning av islam”

  1. Utan islam ingen islamism.
    Islam är den mylla ur vilken islamismen kan växa fram.
    Vi är många som gärna vill se ett islam som är mer reflekterande och liberalt. Inte minst är det många muslimer som har en sådan önskan, muslimer som är trötta på de överförfriskade, på fanatikerna, på de oresonliga, de bokstavstroende.

    Ett återkommande problem tycks vara, att dessa senare, de oresonliga och fanatiska, har en retorik som får de liberala att backa. Det tycks vara så att fanatikerna genom sin pampiga retorik – kombinerat med en beredskap att försvara sina positioner med våld – får de liberala islamiska krafterna att tystna.

    Vad gör då det sekulariserade Sverige som åskådare till denna dramatik? Svaret är, att det sekulariserade Sverige inte ens förstår att det finns en dramatik här. Det sekulariserade Sverige är helt renons på förståelse av religiösa företeelser. Man tycks tro att en moské är ungefär som kyrkkaffet i en missionsförsamling. Man är så långt från religion i sin personliga erfarenhet, att man inte inser fanatismens kraft. Möjligen kan man tycka att det är lite exotiskt med en ny och spännande religion. Och det sekulariserade Sverige har kanske också en lite övermodig tro på den egna sekulariserade värdegrunden som självklart överlägsen.

    Men islam är inte som kyrkkaffet i missionskyrkan. Islam må vara en religion som manar till en inre andlighet. Men islam är också en handlingens religion. Muhammed var en härförare och erövrare, som med vapen i hand spred sin lära. Och Muhammed är varje muslims förebild. Detta är männens och mannakraftens religion.

    Mötet mellan den svenska okunnigheten och islamismens beslutsamhet är en katastrof för demokratin. Allt tyder på att den insikten kommer så sent att demokratin vid den tidpunkten är utom räddning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *