Expressen/Kvällspostens reporter Jenny Strindlöv har än en gång skrivit en avslöjande artikel om imam Basem Mahmouds predikningar om judar.
Handskakningsvägrande Salahuddin Barakat är känd för sitt brobyggande arbete mellan islams trosfränder och judar i föreningen Amanah, se här och här, där Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd prisar honom.
Jag skriver åtskilligt om honom i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige och nämner honom i åtskilliga blogginlägg. Senaste det här, där jag skriver om hans uppfattning om ”nyttorna av att segregera mellan könen” och andra grundlagsstridiga åsikter samt att han i egenskap av shariajurist anser att han är mer lämpad än landets samlade jurister och domare och Europadomstolen att döma i fall som rör islams trosfränder.
Salahuddin Barkat hamnade i hetluften när kommunalpolitikern Nima Golam Ali Pour avslöjade att svenska Muslimska brödraskapets höjdare Omar Mustafa
satt i Amanahs styrelse, en Amanahtext som snabbt togs bort från internet.
Omar Mustafa var i många år ordförande för Muslimska brödraskapets svenska gren Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), och i många år förbundsrektor för Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. Ett studieförbund Salahuddin Barakats Islamakademin samarbetar med.
Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna,
som anser att islam och politik är oupplösligt förenade, tolkar islam som en totalitär politisk ideologi, ideologin är starkt influerad av Mussolinis fascism och Hitlers nazism.
Muslimska brödraskapet är en glödande judefientlig rörelse. I likhet med Hitler är det judiska personer som ska förintas, inte religionen judendom.
Det finns åtskilliga verser i Koranen som säger att judar är apors och svins avkomma. Som den spränglärda person Salahuddin Barakat anser sig vara vet han detta mycket väl. Därför var hans artikel i Aftonbladet 14 december 2017, ”Vi måste ta tag i antisemitismen”, skriven tillsammans med andra ”muslimska lärda” med anledning av den antisemitiska vågen 2017 märklig.
De ”lärda” männen skriver: ”Vi betraktar fördömandet och motarbetandet av dessa antisemitiska uttryck som det mest uppriktiga utifrån vår religion”, liksom: ”Alla svenska muslimer kan på olika sätt bidra till att motverka de antisemitiska yttrandena och uppmana sina trosfränder att följa det profetiska exemplet med förträffligt beteende gentemot sina medmänniskor.”
Men det är ju profeten Muhammeds profetiska exempel imam Basem Mahmoud hänvisar till.
Muslimska brödraskapets höjdare i Göteborg Ahmed Al-Mofty
säger i Evin Rubars dokumentär Slaget om muslimerna att det inte går att ta bort en enda bokstav från Koranen, boken är nedsänd av Gud och bevarad av Gud. Det står mycket i Koranen om hur ”otrogna” ska behandlas av de rättroende och de plågsamma straff som väntar ”otrogna”.
Att Koranen är det heligaste som finns var det många imamer som deklarerade i samband med att en person från det danska partiet Stram kurs offentligt satte eld på en Koran.
Så vem bestämmer förhållandet mellan det som står i Koranen och svensk lag?
Står Koranen över svensk lag?
Står svensk lag över Koranen?
Se där en fråga inte bara Salahuddin Barakat bör besvara.
17 juli 2021
Mona Lagerström fil dr
Det bokstavstroende islam är en obehaglig företeelse i samhället. De försöker sitta på två stolar samtidigt: Den hängivet religiösa stolen med respekt för varje stavelse, varje kommatecken, i sina urkunder. Och den demokratiska stolen där de vill framstå som demokratins och de mänskliga rättigheternas förkämpar.
För var och en som närmar sig islams urkunder blir det raskt uppenbart hur totalt oförenliga de är dessa storheter: Bokstavstrogen islam och demokrati.
Hur ska man förena åsikten att sharia ska vara vägledande för lagstiftningen med tanken att lagarnas utformning utgår från folkets önskan uttryckt i fria val?
Hur ska man förena åsikten att det ska vara straffbart att kritisera islam, Muhammed och koranen, med åsikten om yttrandefrihet?
Hur ska man förena åsikten att det ska vara straffbart för en muslim att lämna islam, med åsikten att det ska råda full religionsfrihet?
Hur ska man förena åsikten att det är mannens ansvar att vara förmyndare för sin kvinna, och att – med (milt) våld om så krävs – förmå en olydig kvinna till lydnad, med åsikten att man och kvinna är likställda som individer, som ansvariga medborgare?
Hur ska man förena åsikten att särskilda lagar ska gälla för de rättrogna och andra lagar för de otrogna, med åsikten att alla ska vara lika inför lagen?
Enda möjligheten för en bokstavstroende muslim att framstå som demokratins förespråkare är att han talar med kluven tunga.
Samtidigt är det något helt annat med en muslim som inte bekänner sig som bokstavstroende. En sådan muslim kan mycket väl vara förespråkare för demokratin.
Hyckleriet uppstår när man samtidigt vill lyfta fram den platta bokstavliga tolkningen av de islamiska urkunderna som den enda acceptabla, och samtidigt förfäkta att man står för demokratiska värderingar.
Enda sättet för en icke-muslim att uppfatta en bokstavstroende muslim som en demokratins företrädare stavas okunnighet. Möjligen kan man ana sig till konflikträdsla i vissa fall: Man ser visst, men väljer att blunda, för att behålla den goda stämningen. Den senare inställningen kan synas lockande, beskrivas som ”icke-konfrontativ”, eller kanske tolerant. Men det är bara en tidsfråga när verkligheten kommer ifatt. Och verkligheten i det här avseendet stavas svek: Svek mot de demokratiska principerna. Svek mot alla dem som önskar leva i en demokrati. Svek mot alla dem som kämpar för att förverkliga demokrati, i Sverige och även i övriga världen.
Historiens dom kommer att vara hård.