Del 6. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Om syskonen Kurdo Baksi och Nalin Baksi/Pekgul, kurdiska invandrare från Turkiet, och deras agerande gentemot konceptkonstnären Lars Vilks och kvinnorättsaktivisten, religionskritikern och demokratiaktivisten Ayaan Hirsi Ali, tidigare parlamentsledamot i Nederländerna. Det finns väl ingen i hela Sverige som har kunnat missa att Nalin Baksi är muslim och att hon agerar klanledare för islam, i ett av världens mest sekulära länder. Hon delar upp Sveriges befolkning i två religiösa grupper, kristna och muslimer, som exempelvis i det här inlägget 24 december 2023 på X: ”Nu har jag jobbat från 7 till 20:30 för att ge kristna kollegor möjlighet att fira jul. Idag bärs vården upp av oss muslimer.”

Och det har hon förstås statistik på?

Medborgaranda är motsatsen till identitetspolitik och klanpolitik.

Mitt intresse är flickors och kvinnors rättigheter. Där religiösa ledare och grupper ges en maktposition krymper flickors, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. Därför är det helt avgörande att försvara den sekulära rättsstaten mot alla försök att inskränka individuella fri- och rättigheter, inte minst yttrandefriheten, med religiösa argument.

Prästerskapets tyranni
Till gruppen prästerskap räknar jag alla, inklusive Kurdo Baksi och Nalin Baksi, som kräver att andra ska lyda deras övernaturliga väsen och de dogmer detta osynliga väsens självutnämnda jordiska ombud under årtusenden satt på pränt. De franska upplysningsfilosoferna gjorde på 1700-talet rent hus med allt vad uppenbarelsereligioner och religiösa urkunder heter. Voltaire (1694–1778) exempelvis trodde på Gud, Gud skapade världen, sedan lät Gud världen sköta sig själv. Prästerskapets tyranni var måltavlan för hans kritik. I somras publicerade jag en serie om min favoritateist, naturvetaren baron d’Holbach (1723–1789). Som den naturvetare han var strimlade han Bibelns berättelse om världens och människans uppkomst, mirakler och mysterier, villfarelsen att människan har en själ och uppståndelsen ifrån de döda. Samma villfarelser återfinns i Koranen. Baron d’Holbach likställer religioner med Pandoras ask. Allt ont som människan tvingas utstå, som krig, ”kätteri”, förtryck, missämja, intolerans, kommer från religioner och religionernas självutnämnda prästerskap. Intoleransens yrkesgrupp framför alla andra.

Baron d’Holbach var, likt Voltaire, en förkämpe för toleransen. Han skrev om prästerskapets tyranni och hur fursten lierade sig med prästerskapet, om alliansen mellan tyranniet och vidskepelsen.

I många år har kritik framförts av den slappa hanteringen av offentliga bidrag till civilsamhällets organisationer utan klart ställda demokrativillkor och obefintlig kontroll av hur pengarna använts. Bland annat Säkerhetspolisen och Skatteverket efterlyste lagstiftning om demokrativillkor, eftersom skattemedel obehindrat kunnat slussas från civilsamhällets organisationer till brottslig verksamhet och till och med till terrorfinansiering. När en proposition äntligen låg på bordet 2022 drogs den in av den nytillträdda regeringen, där det religiösa partiet Kristdemokraterna ingår.

Alliansen mellan politik och prästerskap till förfång för demokratin redogör samhällsdebattören Johan Westerholm för på Ledarsidorna 5 november 2022, ”Statsbidrag är en möjlighet – inte en skyldighet”. Westerholm skriver om hur proposition 2021/22:272 ”Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor för civilsamhället”, som överlämnats till riksdagen för beredning, drogs tillbaka ”av regeringen Kristersson som en av de första åtgärderna den vidtog. Detta kommunicerades av socialminister Jakob Forssmed till bland annat tidningen Dagen bara timmarna innan skifteskonseljen, den formella tidpunkt när en ny regering tillträder. Kravet från Kristdemokraterna att dra tillbaka propositionen kom under Tidöförhandlingarnas sista dygn och förvånade alla”. ”För Kristdemokraternas kärnväljare är tillgången till skattemedel en central fråga. För finansieringen av sin åsiktsproduktion samt missionsarbete.” Westerholm skriver att kritiken mot lagstiftningen var massiv i flera organisationers remissvar som menade att den inte bara var ett hot mot deras integritet utan också ett hot mot den svenska demokratin. ”Statsbidrag har ingenting med demokratiska rättigheter att göra”, skriver Westerholm. ”Statsbidrag är en möjlighet. Det är vare sig din eller min skyldighet att finansiera åsiktsproduktion som inte ryms inom ramen för något. Och framför allt inte åsiktsproduktion som motarbetar de universella mänskliga rättigheterna.”

I februari 2023 tvingades folket beskåda den här pinsamheten

i statsministerns Sagerska huset, bland annat inbjudna män från Muslimska brödraskapet, Hamas bröder, se Sameh Egyptsons avhandling s. 285–295 om Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) och Sveriges muslimska förbund (SMF) och kopplingen till separatistiska Muslimska brödraskapet, som representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen och nazismen. Och nog är Kristdemokraternas minister Jakob Forssmed närvarande.

FIFS representant Mohamed Temsamani på bilden ovan gjorde under sina studier vid Stockholms universitet praktik hos Muslimska brödraskapets Frihets- och rättviseparti i Egypten valet 2012, vilket jag skriver om i del 5 i den här serien. I Egypten är Muslimska brödraskapets aktivister terrorklassade och fängslade. I Sverige bjuds islamisterna in som rådgivare till regeringen och översköljs med offentliga bidrag. Temsamani har i många år även varit knuten till Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd.

En svensk författare som likt Voltaire och baron d’Holbach inte heller uppskattade prästerskapet var Viktor Rydberg (1828–1895). År 1862 gav han ut Bibelns lära om Kristus där han går igenom vad det står i Bibeln om treenigheten ända sedan de tidigaste handskrifterna, och Bibeln säger ingenting om treenigheten, alltså Fadern, Sonen och den helige Anden. Ett prästerligt påfund. Rydberg skriver också att hans studier av handskrifterna visar att Jesus var människa. I den melodramatiska följetongen som senare gavs ut som bok, Den siste athenaren (1859),

fäller han några spetsiga kommentarer om det kristna prästerskapet. Romanen utspelar sig i skärningstiden när kejsar Julianus (331–363), kallad Avfällingen (ensam kejsare 361–363 över Västromerska och Östromerska riket), ville avskaffa kristendomen som det romerska imperiets officiella religion, vilket Konstantin den store (272–337) upphöjt kristendomen till, och återinstallera den grekiska filosofin.

Rydberg pläderar i romanen för en gudstro utan jordiska mellanhänder, en nyplatonsk filosof har en viktig roll i romanen. På ett ställe talar filosofen om ”den gudomliga rösten i det inre” och ”den platonska läran” (1912, del I, s. 199). Romanen handlar, förutom om olycklig kärlek, pengar och förvecklingar, om hur kristendomen på 300-talet segrar över den grekiska kulturen och hur kristna, som Rydberg kallar kristianer, strider sinsemellan om den ”rätta” tolkningen av Jesus. Är han enbart människa eller är han av samma eviga gudomliga väsen som Fadern? Anhängarna av de olika skolorna beskyller varandra för att vara kättare och mördar varandra urskillningslöst, i ”Guds” namn. Rydberg skriver om ”det teologiska raseriet. Tiden är ond, den teologiska smittan går som en farsot genom världen” (s. 278). Det kunde vara en beskrivning av vår tid.

Rydberg låter kejsar Julianus till filosofen Ädesios säga om biskopen han uppfostrats av:

Han ville intvinga min själ i de formler, som han och hans gelikar pånödga världen. Nu är jag fri. Ädesios, jag känner dessa präster, som på sina kyrkomöten föreskriva än på det ena, än på det andra sättet, vad kristianerna skola tro. Det är en gräslig samling av blodsmän, ränksmidare, hycklare och dumhuvuden. De sönderslita världen och varandra i tvister om ord utan mening, men det vari de överensstämma är det jag mest avskyr: alla bannlysa de förnuftets frihet, alla lära de, att härskarens makt och folkets träldom äro av Gud. Friheten är försvunnen ur verkligheten, men dessa människor förneka henne även i tanken (del 2, s. 71).

Rydbergs kritik av 300-talets prästerskap kan läsas som kritik av prästerskapet inom statskyrkan. Året efter det att romanen publicerades blev det tillåtet att utträda ur statskyrkan och bli medlem i ett frikyrkosamfund som godkänts av staten.

För många människor med anlag för andlighet är religionen viktig, för somliga helt livsavgörande, den tröstande länken mellan liv och död. I Sverige till skillnad från många länder, i synnerhet Mellanösterns länder, är religionsfriheten grundlagsskyddad, även frihet från religion. ”4 §   Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund.” Den friheten fick vi först 1951 då det blev möjligt att utträda ur statskyrkan utan att ingå i ett annat trossamfund.

I det följande skiljer jag på två begrepp, sekulär stat och sekulärt samhälle.
En sekulär stat är en stat där det råder en fast gräns mellan religion och politik. Religionen är en privatsak, finansierad av religionsutövaren.
Ett sekulärt samhälle, utan religiösa församlingar eller religiösa byggnader, är en omöjlighet med vår grundlagsskyddade religionsfrihet, församlingsfrihet, föreningsrätt, yttrandefrihet. Därför diskuterar jag enbart den sekulära staten.

Sverige är ingen sekulär stat. Vi har inte en grundlagsskyddad åtskillnad mellan stat och religion, vilket den pinsamma bilden ovan intygar, ett resultat av att landets ledande politiker inte brytt sig om att sätta sig in i hur invandrare från Mellanöstern inte bara bokstavligt tolkar det som står i Koranen, utan vad som faktiskt står i Koranen, och hur det som står i Koranen förhåller sig till svensk lag. Koranen är vår lag är Muslimska brödraskapets motto. Regeringen togs helt på sängen av kritiken mot koranbränningarna från islamdominerade länder styrda av islamistiska prästerskapet. Och då har Iran styrts som en totalitär religiös stat sedan 1979, och Irans ayatolla Khomeini uttalat en dödsdom mot författaren Salman Rushdie 14 februari 1989 för hans roman Satansverserna. Och reaktionerna både i Sverige och utomlands på Lars Vilks rondellhundar och priset som al-Qaida satte på hans huvud och Nerikes Allehandas chefredaktörs huvud. Och terroristen Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv till döds mitt i julhandeln i Stockholm 11 december 2010. Och terroristen Rakhmat Akilov som med en lastbil körde ihjäl fem personer på Drottninggatan i Stockholm 7 april 2017. Allt i islams namn.

Men kunskap om vad som faktiskt står i den ”heliga” uppenbarelseboken Koranen är inget Sveriges politiker anser värt att sätta sig in i utan de förlitar sig på vad det islamiska prästerskapet i Sverige har att säga när kriser uppstår.

Det är ett fattigdomsbevis utan like.

Skilsmässan kyrka stat år 2000 var en halvmesyr. Ett religiöst parti sitter i regeringsställning. Politiska partier håller sig inte borta från kyrkovalen.

Landets invånare tvingas finansiera prästerskapets tyranni via Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) som årligen delar ut nästan ett hundra miljoner kronor till detta tyranni baserat på vidskepelse. I det föregående inlägget visar jag att den av SST beställda boken Islam i Sverige – de första 1300 åren, författad av professor Simon Sorgenfrei, framställer en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, Mostafa Kharraki,

som vilken islamtroende som helst. Islamisten Kharraki cirkulerar på ledande positioner inom MB:s alla organisationer i Sverige, inklusive Ibn Rushd och Islamic Relief, och har i decennier kunnat leva gott på skattemedel tack vare MB:s ”organiserade hyckleri”, som Sameh Egyptson kallar det i sin doktorsavhandling. Och tack vare SST, som finansierar FIFS och trots kritik, har samarbetat med Ibn Rushd.

För att inte tala om de över fyra miljarder som den ideella organisationen Folkbildningsrådet varje år inkasserar från staten, skattemedel som delvis går till religiösa studieförbund och folkhögskolor. Folkbildningsrådet var i sitt remissvar kritisk till ökade demokrativillkor.

Landets invånare tvingas också finansiera mängder med etnisk/religiösa föreningar via Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), föreningar vars främsta syfte är att bevara en religiös identitet, i synnerhet ”muslimsk identitet”, föreningar som kallar sig ”antirasister” och brännmärker kritik av demokratifientliga tolkningar av islam som ”rasism”, ”islamofobi”. I ett av världens mest toleranta länder.

Och trots alla dessa hundratals miljoner skattekronor har landets ledande politiker ändå inte en aning om vad som står i de islamiska urkunderna och vad vissa skattefinansierade organisationer avser med ”muslimsk identitet”.

Landets invånare tvingas dessutom finansiera religiösa friskolor, trots att barn borde fredas från religiös propaganda och indoktrinering om att ”Gud har en plan för deras liv”. Den tidigare riksdagsledamoten för Vänsterpartiet och ordföranden för RFSU Margó Ingvardsson skrev flera artiklar om att politikerna inte bryr sig om utsatta barn i sekter. Den 22 april 2012 skrev hon på DN Debatt artikeln ”Övergreppen på barn i religionsfrihetens namn måste stoppas” och kritiserar de konfessionella friskolorna. Hon kommenterar en friskola som på sin hemsida skriver att de är övertygade om att Gud har en plan för varje människa. ”Frågan är vem som skall tolka denna Guds plan och vad händer om eleven får en egen åsikt om sin framtid.” Hon efterlyser att politikerna utgår från barnens perspektiv.

Sist, men inte minst, landets befolkning har ända sedan mitten av 1980-talet via skattsedeln finansierat universitetens islamutbildningar, som enligt min mening är söndagsskola för vuxna och islamiska prästerskapets förlängda arm. Hade universiteten sedan mitten av 1980-talet haft vetenskapliga islamutbildningar där även politisk islam ingår tillsammans med genomgripande kritisk granskning av Koranen, hade regeringen inte tagits på sängen av utlandets reaktion på koranbränningarna. Kanske hade också koranupploppen påsken 2022 kunnat undvikas. Den enkla devisen ”Kunskap är makt” har gått politikerna spårlöst förbi.

De statsfinansierade Uppsala universitet och Lunds universitet har teologiska fakulteter! Trots den stenhårda religionskritikern professorn i filosofi, Uppsala universitet, Ingemar Hedenius (d. 1982) bevingade ord om när han satt med en hel bunt teologiska skrifter framför sig att han njöt av att få kalasa på humbug, att han gärna ville bli en författare som avslöjar humbug.

Präster och imamer har vigselrätt.

Nej, Sverige är inte en sekulär stat. Och vi har extremt lata politiker som inte satt sig in i olika tolkningar av islam utan låtit allehanda demokratifientliga, politiska, separatistiska tolkningar rota sig hur som helst i landet. Bara det faktum att regeringen bjuder in två representanter för separatistiska prästerskapet kopplat till islamistiska Muslimska brödraskapet är skandal. Koranen är vår lag, är deras motto. Det tål att upprepas om och om igen. De separatisterna har inga planer på att bli integrerade i det ”otrogna” Sverige. Men pengar och makt vill de ha. Därför ägnar de sig åt det Sameh Egyptson i sin doktorsavhandling kallar för ”organiserat hyckleri”. Medborgaranda är det sista de och alla deras skattefinansierade föreningar verkar för.

12 januari 2024

Mona Lagerström fil dr