Eftersom jag i det här inlägget skriver om SST:s mångåriga samarbete med Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd inleder jag med att Folkbildningsrådet 5 september meddelat att Folkbildningsrådet stoppar utbetalningar till Ibn Rushd 2025–2027.

Den innersta kretsen inom Muslimska brödraskapets svenska gren kom till Sverige i slutet av 1970-talet. SST har i decennier finansierat Muslimska brödraskapets svenska gren och direkt samarbetat med dem, bland annat studieförbundet Ibn Rushd i en skandalartad ”upplysningsserie” 2018 om samtida muslimska grupperingar vars turer Sofie Löwenmark redogör för i artikeln ”Myndigheter ska inte ägna sig åt aktivism” och vars aktivister jag återkommer till. Här är en av svenska Muslimska brödraskapets grundare Mahmoud Aldebes upplysning att Muslimska brödraskapet visst är verksamma i Sverige, trots att huvudorganet Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) förnekar det. ”Alla som har förtroendeuppdrag i förbundet måste vara trogna Muslimska brödraskapet”, skriver Aldebe, och han borde ju veta.

Ahmed Ghanem var IFiS ordförande 2003.

I maj år 2023 genomförde SST tillsammans med Center för våldsbejakande extremism (CVE) ett myndighetsgemensamt samtal med tolv inbjudna myndigheter om hur Muslimska brödraskapet påverkar deras verksamhet. ”Syftet var att skapa en lägesbild och kunskapsinventering samt att inleda en dialog för att möta behovet av kunskap i ämnet.” År 2024 beslutades om att CVE och SST i maj skulle tillhandhålla en Kunskapshöjande dag 2 om Muslimska brödraskapet. Jag begärde ut handlingarna. Skälet till de båda kunskapsdagarna var Sameh Egyptsons avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, som han disputerade på 10 februari 2023, Lunds universitet. I inbjudan till myndighetsgemensamt samtal maj 2023 skriver SST och CVE:

Debatter och diskussioner om det Muslimska brödraskapets närvaro i Sverige har pågått i Sverige sedan tidigt 2000-tal. I en avhandling som lades fram i Lund i början av 2023, argumenteras att ett antal individer och organisationen Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) är att betrakta som det Muslimska Brödraskapets gren i Sverige. Avhandlingen och disputationen blev en av de mest uppmärksammade i Sverige någonsin och har legat till grund för förnyade diskussioner om det Muslimska brödraskapet i Sverige och krav på policyändringar gällande exempelvis bidrag till föreningar som anses stå nära IFiS.

Efter sommaren avser man att hämta kunskap från forskarvärlden och annan expertis. Till kunskapshöjande dagen maj 2024 bjöds utöver följande myndigheter Folkbildningsrådet och Sveriges kommuner och regioner in: Brottsförebyggande rådet, Diskrimineringsombudsmannen, Forum för levande historia, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket, Myndigheten för psykologiskt försvar, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Myndigheten för stöd till trossamfund, Skatteverket, Skolinspektionen, Skolverket, Säkerhetspolisen, Totalförsvarets forskningsinstitut.

Det planerade mötet 2024 ställdes in på grund av att CVE beslutat ”att omprioritera verksamheten av resursskäl, dessutom har det visat sig att tämligen få kan på utsatt datum”.

Sameh Egyptson ingick inte bland forskarna 2024. Däremot SST:s handläggare kunskapsuppdraget dr Frederic Brusi (se kl 10:10), som inte har forskat om Muslimska brödraskapet själv och är mycket kritisk till Sameh Egyptsons forskning om Muslimska brödraskapets svenska gren, vilket jag återkommer till, samt år 2024 bland andra Dan-Erik Andersson, docent och universitetslektor i Mänskliga rättigheter, Lunds universitet, som skulle tala om ”Den polariserade debatten om Muslimska brödraskapet i Sverige”.

En gissning vad som menas med ”polariserade debatten”: professor Mattias Gardells påstående att Muslimska brödraskapet är en oförarglig social rörelse, kontra Sameh Egyptsons forskning att det är en global rörelse med politiska mål.

Mattias Gardell var drivande i den skandalartade ”upplysningsserien” 2018, läs Löwenmarks artikel, den är otroligt informativ. Och avslöjande.

SST:s ”kunskapshöjande dagar” är det mest sinnesrubbade jag har varit med om. En myndighet som i decennier har gjort det möjligt för antidemokratiska, extremt judefientliga, kvinnofientliga och homofientliga Muslimska brödraskapet att växa och aktivisterna att försörja sig via offentliga bidrag och dessutom direkt samarbetat med Muslimska brödraskapet ska efter det att Sameh Egyptson disputerat på Muslimska brödraskapets svenska gren informera andra myndigheter om kunskapsnivån om Muslimska brödraskapet. Utan att Egyptson finns med bland forskarna.

Det kanske inte finns lagstiftning på plats ännu i Sverige för att riva och stänga moskéer, som Muslimska brödraskapets tre moskéer, Göteborgs moské, Stockholms stora moské, Växjös moské, samt Irans spioncentral Imam Ali-moskén i Järfälla. Men det borde inte krävas någon ny lagstiftning för att med omedelbar verkan lägga ner SST, som i åratal aktivt bidragit till islamiseringen av Sverige och till att legitimera Muslimska brödraskapets svenska gren och islamistiska ledarskiktet i Irans spioncentral i Järfälla.

Islamism är den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen och nazismen. Och lika glödande judefientlig som nazismen.

Jag vill påminna om Ahmed Ghanems

definition av islamism, som jag redovisade i tidigare inlägg 16 augusti:

Islam är ett sätt att leva, en livshållning och praxis som omfattar alla aspekter av människans liv.

Alla aspekter, inklusive statens styre. Som Iran. Som Gaza. Som Afghanistan. Ett fängelse, i synnerhet ett kvinnofängelse.

Två källor ska styra staten och människorna: Koranen och profeten Muhammeds liv och leverne på 600-talet. ”Koranen är vår lag” är Muslimska brödraskapets motto.

Andlighet är en privat sak mellan den enskilda och hans/hennes gudom och ska därför finansieras av den enskilda, inte av staten. Dessutom går SST:s bidrag till prästerskap som likt Ahmed Ghanem påstår sig vara ett osynligt utomjordiskt allsmäktigt väsens jordiska ombud och vet exakt vilka dogmer detta osynliga allsmäktiga väsen har nedsänt från himlen. Dessa självutnämnda jordiska ombud ges statligt finansierat stöd att med hjälp av hot om helvetet eller löfte om paradiset despotiskt styra över enskildas liv. Det ska råda en tjock mur mellan religion och politik. Den muren borde ha uppförts när statskyrkan och staten gick skilda vägar år 2000. Statligt bidrag till frikyrkosamfund infördes 1971 då statskyrkan var just statskyrka. I och med skilsmässan statskyrkan och staten år 2000 borde statsbidrag till alla trossamfund ha upphört.

Göteborgs moské är medlem i Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) och får därmed bidrag från SST. Hamas är Muslimska brödraskapets palestinska gren. Det var ingen tillfällighet att Ahmed Ghanem ledde fredagspredikan och tillät bönen för Hamasterroristen, broder Ismail Haniyah, som Doku Publicister var först med att offentliggöra.

Direktör Isak Reichels förvirrade kommentar 7 augusti till SVT om bönen för Hamasterroristen avslöjar varför SST med omedelbar verkan måste läggas ner och miljonerna SST årligen får sig tilldelade satsas på kampen mot islamisternas utbredning i Sverige. I årsredovisningen 2023 står det ”Anslaget för statsbidrag till trossamfund 2023 var 81 919 tkr varav 1 937 tkr omfördes till uppbördshjälp och SST hade 79 982 tkr att fördela” (s. 17).

Alltså cirka 80 miljoner kronor skulle årligen kunna gå till kampen mot islamismens utbredning i Sverige i stället för till SST. Förutom de miljoner som går till finansieringen av själva SST.

SVT:s text 7 augusti om när de intervjuar Isak Reichel om bönen för terroristledaren:

– Vi kommer följa upp det här och ha en diskussion, för att få klarhet i vad det här betyder. Finns det medlemsföreningar i det här trossamfundet som står bakom en terrororganisation? Det skulle vara väldigt olyckligt och problematiskt, säger Isak Reichel, chef för SST.
Enligt myndigheten är det för tidigt att säga om det kommer innebära några åtgärder och det finns inga beslut om att dra in stödet.

Det är väldigt olyckligt och problematiskt att Isak Reichel inte vet vilka föreningar SST ger pengar till och vad de står för. Det är känt sedan åratal att FIFS ingår i Muslimska brödraskapets svenska gren. Här är exempelvis en bild från biträdande professor Aje Carlboms rapport till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 2018 (s. 28), även om det står Förenade islamiska församlingar i Sverige i stället för Förenade islamiska föreningar. Notera att även Ibn Rushd ingår.

Här är bilden där FIFS ordförande Mohamed Temsamani bjudits in till Sagerska huset 2 februari 2023. Han står närmast statsministern. ”Koranen är vår lag.” Notera statsministerns leende, byfånens leende, ovetande om att han är omgiven av fiender som ser med förakt på Sverige, den sekulära rättsstaten och de lättlurade svenskarna.

Islamisten Temsamani har en lång karriär på olika befattningar inom Muslimska brödraskapets svenska gren. Dessutom har han varit gift med en av grundarnas dotter. Det var han som företrädde Ibn Rushd i planeringen av den ovan nämnda skandalartade ”upplysningsserien” 2018, Mattias Gardell företrädde Uppsala universitet och Max Stockman SST. Samhällsdebattören Johan Westerholm, Ledarsidorna.se, begärde ut mejlkonversationen, här. Aje Carlbom skulle medverka eftersom det förespeglades att det skulle vara en akademisk seminarieserie. I mejlkonversationen om upplägget har Temsamani inte bara synpunkter på vad Carlbom ska prata om utan ljuger helt öppet om att Ibn Rushd, som han företräder, inte representerar Muslimska brödraskapet. Den 25 september 2018 skriver han till SST:s Max Stockman, min kursiv:

Hej Max! Jag har synpunkter på Ajes rubriker, jag uppfattar det som att vi har bestämt oss för att MB finns i europa och Sverige. Mig veterligen har de organisationer som anklagats för detta själva förnekat detta. Tycker dessa rubriker behöver omformuleras.
Med vänliga hälsningar/With kind regards
Mohamed Temsamani Verksamhetsutvecklare Operations developer Ibn Rushd Studieförbund

Aje Carlbom hoppade av när han fick veta att Ibn Rushds dåvarande förbundsrektor Omar Mustafa,

inte forskare, skulle medverka i en paneldebatt efter hans anförande.

Det måste ha varit SST som informerade Ulf Kristersson (M) och Jakob Forssmed (KD) om vilka herrar de borde bjuda in 2 februari 2023. I SST:s årsredovisning 2023 står det att FIFS år 2023 fick 3 735 504 (133 029) i bidrag. Siffran inom parentes gäller uppbördshjälp. Pengarna går bland annat till att försörja islamisten och separatisten Temsamani. Han har också i åratal kunnat försörja sig på de frikostiga offentliga bidragen till Ibn Rushd.

Som jag nämnt i åtskilliga blogginlägg så var Muslimska brödraskapets grundar Hassan al-Banna (d. 1949) mäkta imponerad av Mussolini och Hitler och samarbetade dessutom med Hitler under andra världskriget. Islamisten Ahmed Al-Mofty, en av Göteborgs moskés imamer, ledde den offentliga massbönen i Slottsskogen.

Han har en stark ställning inom Muslimska brödraskapets svenska gren och var flitig gäst på de i flera år återkommande Muslimska familjedagarna som anordnades av Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), Ibn Rushd och Sveriges unga muslimer (SUM), alltså Muslimska brödraskapet, som år efter år trots skarp kritik bjöd in talare med en känd judefientlig retorik.

Även professor Mattias Gardell var flitig gäst, här 2013 tillsammans med den extrema judehataren Yvonne Ridley.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) skrev om Yvonne Ridley 22 juni 2016 i samband med att Mehmet Kaplan (MP) tvingades avgå som bostadsminister:

Kaplan har även före sin tid som minister kritiserats för samröre med politiska extremister och problematiska uttalanden. 2011 bjöd Kaplan som riksdagsledamot in den brittiska aktivisten Yvonne Ridley till en konferens i riksdagen. Ridley har vid flera tillfällen givit uttryck för antisemitism. Hon har även uttryckt beundran för al Qaida-ideologen Anwar al-Awlaki och framhållit den i radikala islamistiska miljöer inflytelserike tänkaren och antijudiske propagandisten Sayyid Qutb som en förebild. Ridley har också arbetat för den statskontrollerade, antisemitiska iranska tv-kanalen Press TV.

Två år efter Kaplans inbjudan till en konferens i riksdagen bjuds Ridley in till Muslimska familjedagarna. Och Mattias Gardell framträder tillsammans med henne. På Youtube 2006 som SKMA länkar till säger hon att Muslimska brödraskapets viktiga ideolog egyptiern Sayyid Qutb

är en förebild och lyfter upp hans bok Milstolpar (Milestones, 1964),

en bok Mattias Gardell är mycket väl förtrogen med, vilket jag strax återkommer till.

Sayyid Qutb (1906–1966) var utbildad skollärare och anställd av egyptiska utbildningsdepartementet som skolinspektör. I Kairo rörde han sig i de litterära och sekulära vänsterkretsarna och var också medlem i ett politiskt parti. Han skrev litteraturkritik och även egna skönlitterära verk. Under andra halvan av 1940-talet började han skriva utifrån ett islamiskt perspektiv i ett par tidskrifter. År 1948 skrev han boken Social rättvisa i islam (Social justice in Islam), publicerad i april 1949, fem månader efter det att han 3 november 1948 for till USA i syfte att studera det moderna amerikanska utbildningsväsendet. Han stannade i två år och ska ha tagit en mastersexamen. När han återvände till Egypten värvades han av Muslimska brödraskapet och skrev i deras tidningar och blev rörelsens främsta ideolog efter det att rörelsens grundare Hassan al-Banna mördats 1949. Efter ett attentatsförsök mot Nasser 1954 som Muslimska brödraskapet ansågs ansvarig för förbjöds rörelsen, mängder fängslades däribland Qutb. Han dömdes till 15 års fängelse. År 1964 frigavs han men fängslades på nytt 1965 och åtalades för förräderi och försök att störta den sittande regimen. Milstolpar, som publicerades 1964, ansågs ligga bakom regimens agerande. Han avrättades 1966. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige skriver jag att Milstolpar är en propagandaskrift och en handbok i hur man störtar ”gudlösa” styren och upprättar en islamisk stat (s. 405).

Mattias Gardell och Muslimska brödraskapet
Jag redogör utförligt för Mattias Gardells syn på Muslimska brödraskapet, eftersom det är hans syn som i två decennier har präglat politikers och myndigheters, inklusive SST:s, uppfattning av Muslimska brödraskapets svenska gren. Och att ”polariseringen” i SST:s och CVE:s ”kunskapshöjande dag” om Muslimska brödraskapet sannolikt handlar om Gardells syn i boken Bin Ladin i våra hjärtan. Globaliseringen och framväxten av politisk islam (2005) kontra Sameh Egyptsons avhandling, det vill säga Muslimska brödraskapets aktivister och medlöpare kontra Sameh Egyptson.

I sin bok gör Mattias Gardell boskillnad mellan Social rättvisa i islam och Milstolpar, mellan ”reformister” och ”revolutionärer”. Det är en vilseledande uppdelning, särskilt som Gardell använder ordet demokrati kopplad till Social rättvisa i islam där Qutb redogör för sin idé om en religiös diktatur och skapandet av den nya islamiska människan fri från den fördärvliga västerländska utbildningen, som Qutb själv fått, det vill säga exakt det Ahmed Ghanem sammanfattar med ” Islam är ett sätt att leva, en livshållning och praxis som omfattar alla aspekter av människans liv”. Så står det också på IFiS hemsida under ”Att dyrka Allah”, min kursiv: ”Dyrkan är inte begränsad till religiösa riter enbart, utan består av allt som avses eller görs med målet att lyda Allah i allt Han befallt eller förbjudit, eller att få Hans belöning. Därför innefattar det alla aspekter av livet.” År 2012 stod det på hemsidan som första punkt under rubriken ”Vad Islamiska Förbundet står för: – att Islam innebär ett totalt levnadssätt som behandlar livets olika aspekter.” Ett totalt levnadssätt. En totalitär politisk ideologi som inte har något med den enskilda individens privata andlighet att göra.

Slutmålet är detsamma för ”revolutionärer” och ”reformister”: en islamisk stat styrd av Koranen och profeten Muhammeds liv och leverne, det vill säga en religiös diktatur. Gardell skriver:

Många av dem som idag med ickevåldsmetoder söker etablera det islamiska samhället underifrån läser den tidiga Qutb, medan aktivister i de radikala miljöer som förespråkar väpnad kamp influerats av tankegångar hos den senare Qutb. Det kan således finnas anledning att ge utrymme för en genomgång av Qutbs arbeten både före och efter fängslandet (s. 71).

Gardell skriver felaktigt ”Under amerikavistelsen återupptäckte Qutb islam och författade sina första verk där islam tjänade som plattform för ett politiskt program, Social rättvisa i islam (1949) och Kampen mellan islam och kapitalism (1951)” (ibid.).

Qutbs Social rättvisa skrevs före USA-resan och är starkt influerad av konvertiten Muhammad Asads bok Islam at the crossroads (1934)

som översatts till arabiska. Muhammad Asad var av judisk börd, född Leopold Weiss 1900 i det som då var kejsarriket Österrike-Ungern. Han konverterade till islam 1926 och bodde i över fem år i Saudiarabien. Jag skriver om hans lilla bok i det här blogginlägget. Boken, som han skrev i Indien som då var koloniserat av britterna, är en svidande kritik av väst och ger en utmärkt introduktion till den politiska ideologin islamism, alltså att religion och politik inte går att skilja åt, och förklarar varför Qutb plötsligt blev så västfientlig. Asad skriver att den västerländska civilisationen och islam är inkompatibla. Qutb citerar rakt av vad Asad skriver om korstågen och Romarriket och behovet av islamisk utbildning till skillnad från den västerländska utbildningen, behovet av ett islamiskt medvetande hos individen. Och hat mot väst.

Gardell skriver att västerländska uttolkare av politisk islam främst diskuterar Milstolpars betydelse för islamismens utveckling.

”Emellertid har den mer reformistiskt orienterade Social rättvisa ett åtminstone jämförbart inflytande”, den har inspirerat många, vars namn Gardell räknar upp, ”och andra företrädare för en demokratisk folkhemsislamism. Medan många i dagens icke-våldsinriktade islamistiska huvudfåra distanserar sig från Milstolpar som ’överdriven’, lyfter man ofta fram Social rättvisa” (s. 72).

Eftersom Yvonne Ridley bjöds in som talare på Muslimska familjedagarna är det uppenbart att Muslimska brödraskapets svenska gren, inklusive Omar Mustafa som var IFiS ordförande, inte distanserar sig från Milstolpar eller anser att den är ”överdriven”. Inte Gardell heller eftersom han också står med på talarlistan. Dessutom var den judefientliga Hamasanhängaren Azzam Tamimi också inbjuden till Muslimska familjedagarna mars 2013. SKMA skriver om honom 20 juni 2013, då de även skriver om Yvonne Ridley:

Den i Storbritannien bosatte och Hamas närstående Tamimi har uppmärksammats för sitt stöd för och uppmaningar till självmordsterror mot civila israeler och krav på att staten Israel måste försvinna (se t ex BBC Hard Talk 2/11 2004, Jewish Chronicle 11/2 2010, CST blog 12/2 2010). I ett tal i London 2006 beskrev han Israel som ”en cancer” som måste avlägsnas från ”mänsklighetens kropp”.

Gardell säger att han använder begreppen ”socialdemokratisk” ”folkhemsislamism” för att försöka begripliggöra Qutbs politiska ideologi för en svensk läsare och nämner förstatligande av naturresurser, att staten ska stå för utbildning och sjukvård, att individuell företagsamhet uppmuntras och skilda inkomstnivåer accepteras. Samtidigt skriver han:

”Qutb själv underkände varje försök att jämföra den islamiska samhällsordningen med de modeller människan konstruerat”, eftersom den islamiska samhällsordningen är ”av gud give[n]” (s. 73).

Därmed faller hela Gardells argumentation om ”socialdemokrati” och ”folkhemsislamism”.

Bestickande är att Gardell redan i Inledningen säger att han håller sig till sunniislam.

Avgränsningen innebär att många intressanta berättelser bortfaller. Bokens fokus på den sunnitiska majoritetsriktningen inom islam medför att diskussionen om den islamiska republiken i Iran fått utgå (s. 13).

Och då slipper Gardell redogöra för Qutbs betydelse för både de icke-våldsinriktade och de våldsinriktade iranska motståndarna till shahens sekulära styre och iranska revolutionens förhistoria. Här är en bild från 1954 på Qutb och den revolutionära falangens ledare då Qutb i Jordanien ledde en konferens om Palestina. Navvab Safavi avrättades 1956:

Ingen kan påstå att Republiken Iran representerar en ”demokratisk folkhemsislamism” hur influerad iranska prästerskapet än var och är av Social rättvisa i islam. Den boken översattes av en ung präst till persiska 1959, alltså tjugo år innan revolutionen 1979. Han blev Republiken Irans första ambassadör till Vatikanen. När den 25:e utgåvan skulle publiceras 1999 skrev översättaren, som nu var ayatolla, ett nytt förord.

Under rubriken ”Arvet efter Qutb” skriver Gardell att eftermälet är långt ifrån enhetligt.

”En grov förenkling skulle kunna utgå från de texter han skrev före och under tiden i fängelset. Som tidigare angivet fick Social rättvisa i islam omedelbar betydelse runt om i den muslimska världen och kom att inspirera till en rad försök att konstruera en socialistisk islamtolkning. För många av dagens folkhemsislamister som gärna läser den praktiska och pragmatiskt orienterade tidige Qutb fördunklas hans värde genom Milstolpar” (s. 89). Gardell skriver att Qutb kan betraktas som en ”vattendelare inom politisk islam mellan en ’revolutionär’ och ’reformistisk’ falang” (s. 90).

Den reformistiska falangen inom Muslimska brödraskapet beskriver Gardell med begreppet wasatteyya ’den islamiska mittfåran’, som

”syftar på den folkhemsislamistiska miljö, som med rötter i Muslimska brödraskapet växte fram under 1980- och 1990-tal”. Vidare: ”’Termen används också för att framhålla islam som alternativ till kapitalism och kommunism, i linje med den kurs Banna och Qutb försökte utstaka, vilket i praktiken kom att utmynna i en politik som i all väsentlighet blev en slags socialdemokrati, om än med moralkonservativa inslag” (s. 146). Betoningen ligger på att den islamiska staten enbart kan förverkligas genom en gradvis islamisering underifrån, en evolutionär, inte en revolutionär process. Gardell menar att wasatteyya också står för att demokrati betraktas som ett ideal samt att mänskliga rättigheter är ”ovillkorliga i att de garanteras av gud istället för exempelvis medborgarskap” (s. 147).

Än en gång faller därmed Gardells argumentation om demokrati. Det finns ingen gud utanför människans fantasi. Judendomens, kristendomens och islams allsmäktiga gud är lika mycket en mänsklig konstruktion som de nordiska asagudarna och den grekiska gudavärlden.

Han avslutar sin beskrivning av allt wasatteyya står för med följande:

”För att ge en sammanfattade bild av wasatteyyas politiska hemvist genom att åter låna in en liknelse från den svenska politiken kan man karakterisera miljön som en kombination av kristdemokrati (i moral- och utbildningspolitiska frågor) och socialdemokrati (i övriga sociala och ekonomiska frågor). Wasatteyyas relation till de väpnade radikalislamisterna liknar socialdemokraternas relation till gamla KPML(r)”, det vill säga Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna) (s. 147, 148).

KPML(r), eller ”ärrarna” som vi på min tid sa i Göteborg, var inga väpnade aktivister. Varken Socialdemokraterna eller Kristdemokraterna har i sina partiprogram krav på att Sverige ska styras av ett överjordiskt osynligt allsmäktigt väsen i stället för av lagar stiftade av människan.

Gardell skriver vidare att Muslimska brödraskapets chefsideolog efter Qutb, Yusuf al-Qaradawi (1926–2022), länge har predikat det Gardell kallar islamdemokrati. Det var Qaradawi som Ahmed Ghanem bjöd in till stora moskén i Stockholm 2003, vilket jag skriver om i det tidigare inlägget 16 augusti, då Fredrik Malm (L) kritiserade att Qaradawi gav sitt stöd till självmordsattacker riktade mot civila israeler och har hyllat Hitler. Där finns en DN-bild på Ahmed Ghanem som då var IFiS ordförande och Mahmoud Aldebe som då var IFiS informatör.

Gardell skriver också att muslimer med bakgrund i Muslimska brödraskapet har

utvecklat goda relationer med den socialdemokratiska broderskapsrörelsen. De muslimer som identifierar sig med wasatteyya, den islamiska mittfåran, positionerar sig också på motsvarande plats i det svenska politiska landskapet (s. 284).

Gardell skriver alltså ”muslimer med bakgrund i Det Muslimska brödraskapet”. Socialdemokraternas kristna sidoorganisation Broderskapsrörelsen bytte 2010 namn till Tro och Solidaritet. Ordföranden sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott.

Inför valet 2006 skickade Mahmoud Aldebe brev till alla riksdagspartier och begärde särlagstiftning för ”muslimer”. Han var då ordförande för Sveriges muslimska förbund (SMF), som får bidrag av SST. I Egypten vann Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi presidentvalet 2012. Han hann knappt tillträda förrän han började göra om Egypten till en religiös diktatur.

Boskillnaden mellan ”reformister” och ”revolutionärer” håller inte.

I inledningen nämner jag att Mattias Gardell ingick i den skandalartade ”upplysningsserien” 2018 om muslimska grupper i Sverige. Inte bara Temsamani medverkade, även Omar Mustafa, som då var Ibn Rushds förbundsrektor medverkade. Mattias Gardell och hans fru Edda Manga ställde sig helhjärtat bakom Omar Mustafa 2013 när han valdes in som suppleant i Socialdemokraternas verkställande utskott men valde att en vecka senare hoppa av då han tvingats välja mellan att sitta i verkställande utskottet och att vara IFiS ordförande, vilket han var sedan 2010 då företrädaren Abdirisak Waberi valts in som riksdagsledamot för Moderaterna. Omar Mustafa valde IFiS. Som Mahmoud Aldebe säger i tidningsklippet ovan: ”Alla som har förtroendeuppdrag i förbundet måste vara trogna Muslimska brödraskapet.”

Mattias Gardell och Edda Manga bjöd in Omar Mustafa till sitt köksbord och skriver en exempellöst förljugen artikel i Aftonbladet Kultur 29 april 2013, ”Omar Mustafa: Därför blev jag sosse”.

Mattias Gardell var under många år härförare för Muslimska brödraskapets yngre garde och slog stenhårt ner på alla som kritiserade Muslimska brödraskapet med anklagelsen ”islamofobi”, vilket jag skrivit mängder med blogginlägg om. Här syns han på bild med Rashid Musa SUM:s tidigare ordförande,

alltså den förening som tillsammans med IFiS och Ibn Rushd bjöd in Mattias Gardell, Yvonne Ridley och Azzam Tamimi till Muslimska familjedagarna, plus åtskilliga andra talare med en känd judefientlig retorik. År 2016 beslutade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor att upphöra med bidrag till SUM då de inte ansågs leva upp till de demokratiska kriterierna.

År 2017 medverkade Gardell i turkiska European Islamophobia Report med kapitlet ”Islamophobia in Sweden. National Report 2017”, en årlig extremt godtycklig, sannerligen ovetenskaplig, rapport stödd av Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Gardell var planerad att vara huvudtalare vid en konferens i Istanbul om rapporten men hoppade av efter det att SKMA riktat kritik mot hans medverkan tillsammans med talare kända för sin antisemitism. Det var ju inte första gången Gardell utan betänkligheter associerade sig med kända antisemiter.

År 2010 var han med på Ship to Gaza, vilket är detsamma som Ship to Hamas religiösa, extremt kvinnofientliga diktatur.

År 2008 deltog Gardell tillsammans med internationella höjdare inom Muslimska brödraskapet inbjudna till Sveriges riksdag av bland andra Mehmet Kaplan, vilket jag skriver om i bland annat det här inlägget. Här kan man läsa en engelskspråkig text om mötet.

Mattias Gardell har ett mångårigt nära samarbete med Muslimska brödraskapets svenska gren. Han är ett med Muslimska brödraskapet. Det visar inte minst hans recension i Aftonbladet Kultur 1 mars 2023 av Sameh Egyptson avhandling, ”Att hoppa på islam har blivit en folksport. Muslimer kan bara göra fel enligt Egyptsons modell”. Texten är ett eko av vad Gardell skriver om Muslimska brödraskapet i Bin Ladin i våra hjärtan. Gardells inledande fråga får i dag, efter det att Folkbildningsrådet har dragit in det statliga bidraget till Ibn Rushd, ett svar.

Är muslimska folkrörelser och studieförbund som främjar ett svenskmuslimskt samhällsengagemang i samverkan med Föreningssverige en tillgång eller ett hot?
Frågan ställdes på sin spets med Sameh Egyptsons avhandling om det Muslimska brödraskapets påstådda infiltration av svensk politik och samhällsliv som försvarades vid Lunds universitet den 10 februari.
Att hoppa på islam och muslimer har blivit en folksport som skyddas av polis och lockar entusiastiska åskådare, så också vid det Facebook livesända spektaklet i Lund då disputanden inför fyllda läktare lade fram sin tes att Islamiska förbundet i Sverige är det Muslimska brödraskapets hemliga svenska gren.

Gardell ondgör sig över att Egyptson ”hängt ut” namngivna personer ”som Brödraskapets dolda agenter”, det är åsidosättande av god forskningssed, enligt Gardell, som själv i den turkiska Islamofobirapporten 2017 hänsynslöst hänger ut flera svenska personer han påstår gjort sig skyldiga till ”islamofobi”.

Gardell stämplar Egyptsons avhandling som konspirationsteorier. Än en gång använder Gardell svenska politiska partier som jämförelse med Muslimska brödraskapet, här egyptiska rörelsen efter Mursis fall.

Politiskt är Brödraskapets huvudfåra ett tämligen borgerligt mittenparti som spänner mellan en (i dag tongivande) höger inte olik våra kristdemokrater (om än mer Alf Svensson än Ebba Busch) och en vänster inte olik den kristna (i dag mångreligiösa) socialdemokratin.

Vidare:

Muslimer som engagerar sig i svenska partier gör sig enligt Egyptson skyldiga till ”entrism” (taktiken att bli del av något för att främja en dold omstörtande agenda), medan muslimer som engagerar sig i muslimska folkrörelser och studieförbund gör sig skyldiga till ”enklavism”.
Det blir helt enkelt fel hur muslimer än gör, så länge de förblir muslimer.

Och slutpoängen: ”Om man fruktar framväxten av ett muslimskt parallellsamhälle är då den bästa åtgärden att dra in offentliga medel till de muslimska rörelser som öppnar sig för revision och samverkan?”

Gardell får det att låta som om det inte skulle vara just Muslimska brödraskapets aktivister som skapar ett parallellsamhälle utan att det är MB-aktivister, exempelvis Omar Mustafa, Mohamed Temsamani, Rashid Musa, Ahmed Ghanem som är ”öppna för revision och samverkan” och därmed motverkar ett parallellsamhälle. Jag lyfter här för femtioelfte gången fram vad det står i Muslimska brödraskapets handbok för ett parallellsamhälle Att förstå Islam, projektledare Mahmoud Aldebe, han som krävde särlagstiftning för ”muslimer” inför riksdagsvalet 2006: ”Beträffande kultur har profeten Muhammad uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil” (s. 34). Det är exakt detta som avses med det av Muslimska brödraskapet myntade uttrycket ”det svenska muslimska civilsamhället”. Separatism. Parallellsamhälle. Att omvandla Sverige inifrån till en religiös diktatur. Genom låtsad samverkan.

Var det rätt av MUCF att dra in SUM:s bidrag? Nej, det var ”islamofobi” enligt Gardells turkiska Islamofobirapport 2017. Var det rätt av Folkbildningsrådet att dra in det statliga bidraget till Ibn Rushd? Är det rätt att lägga ner SST och därmed alla statliga bidrag till Muslimska brödraskapets aktivister, som Temsamani? Är det rätt att dra in Sidas mångmiljonbidrag till Islamic Relief?

Gardell ger en tvättad version av Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige, som han ju sedan åratal känner väl. Mattias Gardell är inte rätt person att vara den ena parten i ”den polariserade debatten” om Muslimska brödraskapet i Sverige. Om det nu var tänkt att vara han som motpart till Egyptson i egenskap av företrädare för Muslimska brödraskapets aktivister, de enda Egyptsons avhandling är ”kontroversiell” för, eftersom de riskerar att bli av med hundratals miljoner i offentliga bidrag. Det är inte konstigt att Egyptsons avhandling och disputation ”blev en av de mest uppmärksammade i Sverige någonsin”. Muslimska brödraskapets aktivister och medlöpare bombarderade Lunds universitet långt före disputationen med krav på att Egyptson skulle slängas ut från universitetet.

Det bombardemanget i sig är värt en avhandling.

Medlöparen Mattias Gardell är anarkist. För hundra år sedan kastade anarkister bomber hejvilt. Mattias Gardell arbetar uppsåtligt och mycket medvetet på att spränga den svenska demokratin inifrån. Utan bomber. Finansierad av den stat han vill störta. Och ingen hejdar honom.

SST:s mångåriga samarbete med islamistiska Muslimska brödraskapets svenska gren
Enligt årsrapporten 2023 samarbetade SST med Ibn Rushd: ”Myndigheten har tillsammans med ActionAid och studieförbunden Bilda och Ibn Rushd producerat ett studiematerial kring kvinnlig könsstympning specifikt avsedd för bruk inom trossamfund” (s. 40).

Alice Bah Kuhnke (MP) hade goda relationer till Muslimska brödraskapets yngre generation. När hon var demokratiminister, en post som då låg under Kulturdepartementet, bjöd hon in dem till olika sakråd, den 14 mars 2017 angående nationella planen mot rasism. Då medverkade Temsamani i egenskap av adjungerad sakkunnig för Sveriges muslimska råd (SMR). Vid sakråd om islamofobi 30 augusti 2017 medverkade Temsamani i egenskap av ordförande för FIFS. År 2023 är han fortfarande kopplad till Ibn Rushd, nu som kassör. Till sakråd om islamofobi medverkade även Omar Mustafa i egenskap av Ibn Rushds förbundsrektor, Tahir Akan, som finns med på bilden ovan från Sagerska huset, i egenskap av ordförande för Sveriges muslimska förbund (SMF), som Mahmoud Aldebe tidigare var ordförande för. Medverkade gjorde även Åke Göransson, SST:s direktör. I Minnesanteckningar 30 augusti 2017 från sakråd om islamofobi står att ett kommande regeringsuppdrag om insatser mot islamofobi aviserades, på uppdrag av de inbjudna Muslimska brödraskapets aktivister kan tilläggas. Det regeringsuppdraget hänger kvar än i dag och borde aldrig ha införts i nationella planen mot rasism 2017 eftersom vi inte har något hädelseförbud i Sverige. Flera gånger står det i Minnesanteckningarna vad ”företrädare för det muslimska civila samhället” önskar, bland annat skydd till muslimska föreningar och inte bara till trossamfund. ”Dessa aspekter är viktiga för att det muslimska civila samhället ska ha samma villkor att verka i detta land som det övriga civila samhället”, alltså ett parallellsamhälle. De inbjudna Omar Mustafa, Mohamed Temsamani och Tahir Akan företräder enbart den lilla politiska sekten Muslimska brödraskapet.

Det är ett oskick av ministrar att bjuda in självutnämnda talespersoner för en så brokig grupp som islams trosfränder och använda ett begrepp som det muslimska civila samhället.

Det står också att det lyftes fram att det är viktigt att muslimer i Sverige får bidra till arbetet med att skapa en positivare bild av muslimer och islam. Alice Bah Kuhnkes Kulturdepartement gav SST i uppdrag att ta fram en digital kunskapsplattform om ”islamofobi”. SST gav uppdraget till Ibn Rushd som anlitade hederskulturförnekare som ”experter”. Se detta blogginlägg 4 februari 2018. Valet av ”experter” kritiserades från flera håll. Här är direktör Åke Göranssons och Max Stockmans arroganta svar. Här är min kommentar till deras svar. De två ämbetsmännen är politiska aktivister. Deras nära samarbete med Ibn Rushd och Mattias Gardell beskrivs här och här av Johan Westerholm på Ledarsidorna.se.

Som nämnts ovan var Ibn Rushd inblandade i SST:s seminarieserie 2018.

SST:s och islamforskarnas osunda relation
Islamforskarna är finansiellt beroende av SST som ger dem uppdrag. Ett exempel är professor Simon Sorgenfreis bok Islam i Sverige – de första 1300 åren (2018) som är ett beställningsverk av Muslimska brödraskapet efter Alice Bah Kuhnkes sakråd, utfört av SST. Simon Sorgenfrei är föreståndare för IMS – Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet vid Södertörns högskola som enligt ett pressmeddelande etablerades februari 2021. I SST:s årsredovisning 2023 står det under rubriken ”Kunskapsspridning”: ”SST är också styrelsemedlem i Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle vid Uppsala universitet samt i styrgruppen för Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularism vid Södertörns högskola” (s. 36).

Jag har i flera blogginlägg kritiserat att Sorgenfrei lyfter fram islamisten Mostafa Kharraki,

en av svenska Muslimska brödraskapets grundare, och en av grundarna av Ibn Rushd, som ”muslimen i gemen”, bland annat i det här blogginlägget 31 december 2023 i samband med att Mostafa Kharraki anmält Sameh Egyptsons doktorsavhandling till Överklagandenämnden för etikprövning (Önep). Jag skriver: ”Simon Sorgenfrei intervjuade Mostafa Kharraki. Ingenstans framgår det i boken att Kharraki är kopplad till Muslimska brödraskapets svenska gren.” Jag visar flera sidor ur boken där Sorgenfrei skriver om Kharraki.

Inte någonstans framkommer det att Kharraki har cirkulerat i ledningen i varenda en av Muslimska brödraskapets skattefinansierade organisationer och varit med och grundat alla avknoppningar. Kharraki har i över 40 år lurat svenska staten att finansiera honom med skattemedel under förevändning att han skulle vara talesperson för landets ”muslimer” och öppen för samverkan. Sorgenfrei och SST legitimerar Kharrakis snyltande, eller bedrägeriverksamhet med ett mer rättvisande ord.

Även i det här blogginlägget 2 mars 2019 skriver jag ett långt kritiskt avsnitt om Sorgenfreis bok, scrolla ner till rubriken ”Islam i Sverige – de första 1300 åren (2018), Simon Sorgenfrei”.

Vem fattade beslutet att Kharraki skulle intervjuas och presenteras som ”muslimen i gemen”?

Det är skandal att Sorgenfrei för läsarna bakom ljuset. Lika stor skandal är det att SST, som beställt och publicerat boken, inte har agerat. Jag kräver att SST förklarar sig.

Likt Mattias Gardell oroar sig Simon Sorgenfrei över Muslimska brödraskapets finansiering i sin artikel om Egyptsons avhandling, Expressen 9 mars ”Vilken islam vill den svenska staten stötta?”

Men att staten alls delar ut dessa bidrag har ifrågasatts. Varför ska organisationer som inte låter kvinnor vara ledare eller som har en negativ syn på homosexualitet få statliga bidrag? Efter några rapporter och efter Sameh Egyptsons omdebatterade avhandling om relationen mellan svenska organisationer och Muslimska brödraskapet har frågan blivit högaktuell. Kritiska röster höjs mot att organisationer med kopplingar till global islamism ska kunna få statliga medel eller för att stödet till trossamfund helt ska dras tillbaka.

Det är viktigare för Sorgenfrei att diskutera finansiering än innehållet i Egyptsons avhandling. Självklart står det en hel del om Mostafa Kharraki, och det borde ju brännas för Sorgenfreis del.

Under pågående forskning, ”Islam och den svenska modellen”, skriver Sorgenfrei ”Har svenska staten bidragit till att skapa en politisk islam?” Frågan är felställd. Politisk islam skapades inte i Sverige. Arabiska företrädare för politisk islam, som Chakib Benmakhlouf, Mahmoud Aldebe, Mostafa Kharraki, Ahmed Ghanem,

invandrade till Sverige och lurade i godtrogna svenska politiker att just de representerar den ”sanna”, den ”äkta” islam.

SST:s handläggare Frederic Brusi och Sameh Egyptsons publicerade verk
SST:s samarbete med Muslimska brödraskapets olika förgreningar går långt tillbaka. Direktör Isak Reichel tillträdde tjänsten som chef för SST januari 2021. Men dr Frederic Brusi har varit med ända sedan 2013, då han var deltidsanställd som projektsekreterare på SST:s kansli. Hur långt uppehållet sedan varade tills han fick tjänsten som handläggare kunskapsuppdraget känner jag inte till. I oktober 2022 disputerade han på avhandlingen Gracious Traditions: Contemporary Transnational Egyptian Post-Tariqa Sufism. Han är alltså inläst på sufism, inte politisk islam. Han, liksom Mattias Gardell och Simon Sorgenfrei, är en av undertecknarna 2 mars 2017 av kritiken mot statsvetaren och terrorforskaren dr Magnus Norells kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet i Sverige som Norell skrev tillsammans med socialantropolog Aje Carlbom, som i två decennier forskat om islamister i Sverige, och Pierre Durrani, tidigare medlem i Muslimska brödraskapets svenska gren. Tre personer med spetskompetens om Muslimska brödraskapets svenska gren, en demokratifientlig islamistisk gren som universitetens samlade islamforskare valde att beskydda. I kunskapsöversikten nämns Islamiska förbundet i Sverige, Ibn Rushd, Sveriges unga muslimer (SUM), Islamic Relief. Två namn nämns, Omar Mustafa och Abdirizak Waberi.

Året efter sätter sig SST över MSB:s kunskapsöversikt och samarbetar med både Ibn Rushd och Omar Mustafa. Notera att Pierre Durrani har varit medlem i Muslimska brödraskapets svenska gren och vet exakt vilka föreningar och individer som ingår. Frederic Brusi anser sig vara bättre underrättad.

När Sameh Egyptson, då doktorand, 2018 publicerade Holy white lies. Muslim Brotherhood in the West ”Case – Sweden” (även på arabiska) skrev Frederic Brusi en mycket kritisk recension på bloggen Religionsvetenskaplig omvärldsanalys 7 februari 2019, ”I de blindas rike är den enögde kung”, där han uppehåller sig vid formen, inte det viktiga innehållet i Egyptsons bok. Den 10 februari 2019 skrev jag det här inlägget: ”Doktorand Frédéric Brusi, Stockholms universitet, och vådan av att skriva en recension om ett ämne man inte behärskar – Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige”. I inlägget kritiserar jag även kurslitteraturen i ämnet islamologi höstterminen 2018 och vårterminen 2019, Stockholms universitet. Även i det här blogginlägget 2 mars 2019 kritiserar jag universitetens kurslitteratur i islamologi, ”Ann-Sofie Hermansson (S), Stefan Löfven (S), doktorand Frédéric Brusi, Stockholms universitet, och de religionsvetenskapliga institutionernas hårdvinklade och förljugna utbildning om islam”.

Frederic Brusi nöjde sig inte med att kritisera Egyptsons engelska bok på bloggen, han kritiserade den även i CHAOS Skandinavisk tidskrift för religionshistoriska studier 2018 s. 199 – 209.

Sameh Egyptson skriver om FIFS i boken White Lies, som han kallar en översiktsrapport, inte ett akademiskt verk. Brusi, som så noggrant läst Egyptsons bok att han skrev två kritiska recensioner, borde alltså ha mycket goda kunskaper om FIFS, som han kunde ha delgivit Isak Reichel i samband med bönen i Göteborgs moské för Hamasterroristen Ismail Haniyah. I inbjudan till kunskapshöjande dagen 2024 står det att Brusi skulle tala om ”Religionshistoriska perspektiv på Muslimska brödraskapet i Egypten. Väckelserörelse eller nollpunkten för all islamism?” I mejlkonversationen 12 februari 2024 ger han, som inte har forskat om Muslimska brödraskapet, en beskrivning av sitt pass:

Pass 1. Muslimska brödraskapet, en introduktion (45 min + 15 min frågor)
Det Egyptiska muslimska brödraskapet är en av forskningslitteraturens mest välbeskrivna sociala rörelser och stundom beskrivet som alla islamistiska gruppers ideologiska moder. Forskarvärlden ger inga entydiga svar, utan verkar prata om en tydlig ideologiskt driven politisk rörelse eller om ett mer luddigt muslimskt fenomen som har mer likheter med de europeiska frikyrkorna och kristdemokratiska ideologier än jihadistiska grupper i Mellanöstern och Nordafrika. I denna föreläsning presenteras MBs tidiga (Egyptiska) organisationshistoria, samt en översikt över trender inom forskningen. Syftet är att ge nycklar till att förstå den bredare kontext i vilken centrala men relativt moderna begrepp såsom ”islamism” måste förankras.

”Mer likheter med de europeiska frikyrkorna och kristdemokratiska ideologier”? Kan Brusi ha hämtat det från Mattias Gardells Bin Ladin i våra hjärtan? Varför kan man inte helt enkelt utgå från Ahmed Ghanems och Islamiska förbundets definition av islamism? ”Islam är ett sätt att leva, en livshållning och praxis som omfattar alla aspekter av människans liv.”

Civilsamhället ska inte styras av en minister, i synnerhet inte en minister som kan misstänkas för jäv
Det är på tiden att skilja civilsamhället från staten och slopa alla offentliga bidrag som tar död på medborgarnas kreativitet och initiativförmåga att skapa helt fristående ideell verksamhet utan krav på att uppfylla senaste statliga trenden och statliga nyckeltermer för att få bidrag. Så som förhållande har blivit i Sverige startas en välanpassad förening och sedan kommer de högljudda kraven på offentlig försörjning. Medborgarna måste skolas i att stå på egna ben. Det görs bäst genom att slopa alla offentliga bidrag, i synnerhet bidrag till religiös verksamhet och den lukrativa ”kampen mot islamofobi”.

I juli utlyste Levande historia, Göteborgs stad, bidrag för insatser mot antisemitism och islamofobi. Jag skrev ett brev och ställde frågor:

Jag skulle vilja få informationsbladen om att Göteborg utlyst bidrag för insatser mot antisemitism och islamofobi.
Jag har sett en text om att Göteborgs stad definierar islamofobi som “uttryck för fientlighet mot islam och muslimer eller förmodade muslimer”.
Var kommer definitionen “fientlighet mot islam” ifrån?   Strider inte det mot yttrandefrihetslagen att förbjuda religionskritik? Varför särbehandlas islam?
Eller har ni också en informationskampanj om  fientlighet mot kristendomen, judendomen, hinduismen, buddismen?
När antisemitism definieras står “fientlighet mot judar”, alltså en etnisk grupp
Så varför blandar Göteborgs stad ihop fientlighet mot en etnisk grupp med fientlighet mot en religion?

Jag fick som svar:

Tack för din synpunkt. Det är, som du skriver, omdiskuterade och föränderliga begrepp.
Vi har följt regeringens definition, men har också uppmärksammat att det pågår en uppdatering inom området. Vi kommer således att uppdatera våra skrivningar så att vi följer definitionerna från nationell nivå.

Regeringen bör omgående offentligt deklarera att religionskritik inte är förbjudet i Sverige och att islam inte utgör ett undantag.

Och nu till socialminister Jakob Forssmed. Han är medlem i Centrumkyrkan i Sundbyberg. När han tillträdde som minister hamnade plötsligt trossamfunden under Socialdepartementet, till skillnad från Kulturdepartementet under föregående regering. En minister ska över huvud taget inte ha några privata försänkningar inom områden som faller under hans/hennes ansvar för att undvika minsta misstanke om jäv.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch bör omgående förklara för Forssmed det stötande i hans roll, något han själv borde ha insett.

Socialdepartementet definierar civilsamhället så här: Civila samhället och idrott

Med det civila samhället avses en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor organiserar sig och agerar tillsammans i gemensamma intressen. I området ingår nätverk, ideella föreningar, registrerade trossamfund med mera.

Idrott och trossamfund ska inte blandas ihop. Idrott är en nationell angelägenhet. Andlighet är en privat angelägenhet. ”Skild från staten” borde innebära ”självförsörjande”. Det gäller särskilt trossamfund.

I SST:s årsredovisning 2023 står det:

Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) fördelar enligt förordning (1999:974) om statsbidrag till Trossamfund ett bidrag till teologisk utbildning vid fyra teologiska högskolor. Myndigheten har sedan 2014 fördelat dessa medel genom en schablonmodell som sedan utvärderades 2017 (s. 42).

Skattebetalarna tvingas finansiera prästutbildning!

För att återgå till Muslimska familjedagarna som i åratal arrangerades av Muslimska brödraskapet: de var ett politiskt projekt, ett sätt att marknadsföra deras tolkning av islam som den ”sanna”, den ”rätta” tolkningen. Och den innebär kvinnors beslöjning. Bilderna nedan på den ökända Maimuna Abdullahi, som ställde Ann-Sofie Hermansson inför rätta för förtal, Kalsoom Kaleem, Göteborgs moské som höll bönen för terroristen, konvertiten Anna Waara, Ibn Rushd, visar att shariadoket är ett politiskt plagg, som signalerar avstånd från och förakt för den västerländska civilisationen.

Huvudduken faller inte under religionsfriheten har Högsta domstolen slagit fast. Religionsfriheten är total. Inget kan rubba den. Plagget faller under yttrandefriheten som går att lagstiftningsvägen justera. Därför finns det inga hinder att lagstiftningsvägen förbjuda shariadok i all offentligt finansierad verksamhet, inklusive skolan.

Muslimska brödraskapets svenska gren är urstark. De har i decennier utmålat ”muslimer” som offer för svenskarnas “rasism”, ett av världens mest toleranta länder. Vad som inte kommer fram i den snabbhet politiker, myndigheter, polisen, åklagarväsendet, domstolarna, slår ner på kritiker av islam och likställer religionskritik med kritik av islams utövare är den fientlighet, det förakt som riktas mot Sverige och svenskarna från det skattefinansierade Muslimska brödraskapets sida. Pierre Durrani, liksom forskaren Pernilla Ouis, som båda varit verksamma inom Brödraskapets sfär i Sverige, vittnar i forskaren Lorenzo Vidinos bok The closed circle. Joining and leaving the Muslim Brotherhood in the West om föraktet för det svenska samhället och svenskarna, deras rasistiska attityd gentemot svenskarna, att Brödraskapets aktivister betraktade sig som överlägsna, att de inte har några som helst planer på att anpassa sig. Det uttalas ju mycket tydligt av Kalsoom Kaleem ovan, Sverige ska anpassa sig efter hennes totalitära tolkning av islam.

Om Ebba Busch verkligen menar allvar med sitt tal om att islamtolkningar som stridet mot svensk lagstiftning inte ska tolereras och om hon verkligen vill hejda islamiseringen av Sverige bör hon omgående verka för att SST läggs ner och att Jakob Forssmed entledigas från ansvaret för trossamfund samt att regeringen aviserar att inte en skattekrona ska gå till ”kampen mot islamofobi” och att offentliga massböner förbjuds. De som kräver anslag för att bekämpa ”islomfobi” är inte sällan samma individer och grupper som uttrycker ett glödande judehat. Jag vill påminna om att Omar Mustafa både i egenskap av ordförande för IFiS och Ibn Rushds förbundsrektor år efter år trots hård kritik till Muslimska familjedagarna bjöd in talare med en känd judefientlig retorik. Och ändå ansågs värdig att samarbeta med SST.

Jag vill också påminna om att det inte var en tillfällighet att just Ahmed Ghanem i Göteborgs moské höll fredagspredikan och tillät bönen för Hamasterroristen Ismail Haniyah. Det borde SST:s direktör Isak Reichel ha förstått.

SST måste läggas ner. SST är navet för Muslimska brödraskapets hela infrastruktur i Sverige. Armlängds avstånd till religioner bör vara lika självklart som armlängds avstånd till kulturen.

8 september 2024

Mona Lagerström fil dr