OBS: Detta blogginlägg berör inte islamtroende individer i Sverige som inte gör något väsen av sin tro utan följer den svenska seden att religiös tro är en privat sak mellan den troende och hans/hennes gudom.

Jag inleder med en skräll från 2009 som kanske får en och annan att sluta läsa här. Ta den unge Kent Ekeroth (SD) på allvar, men hyfsa språket:

Islam är inte självgående. Islam är en samling texter. Texter tolkas av människor. Därför bör islam över huvud taget inte vara ett diskussionsämne. Det är rent ut sagt idiotiskt att basunera ut att islam är problemet i Sverige. Människor invandrade till Sverige som utger sig för att vara Allahs jordiska ombud är problemet. Det är meningslöst att utan koppling till någon/några människor citera valda delar ur Koranen för att demonstrera hur förfärlig islam är. Bibeln är lika vedervärdig.

Därför gäller det här inlägget inte islam eller enskilda islamtroende utan det islamiska prästerskapet i Sverige och islams alla religiösa ledare och missionärer som påstår sig vara ett övernaturligt väsens jordiska ombud och kräver att det är Sveriges och rotsvenskarnas uppgift att anpassa sig till detta övernaturliga väsens påbud.

Det dräller av islamiska missionärer i Sverige från världens alla hörn som inget hellre vill än att Sverige ska foga sig och täcka hela landet med moskéer, se exempelvis Sofie Löwenmarks och Lars Jonsons artikel i Doku 26 juli 2023 om moskékampanjen ”Vi mår bra!” en artikel som otroligt nog ignorerades fullkomligt av både SVT och politikerna.

Sveriges rikes lag är inte baserad på Bibeln, men många islamdominerade länders lagar bygger, om inte helt så i alla fall delvis, på Koranen, länder vars prästerskap och skollärare kräver blind lydnad och tro på Koranen och profeten Muhammeds liv och leverne och att medborgarnas främsta uppgift är att behaga Allah, annars hamnar de i helvetet. Mängder, för att inte säga alldeles för många, på tok för många, av dessa medborgare har bosatt sig i Sverige, både individer som vill komma bort från allt vad islam heter, vilket inte är något problem, och individer som vill att Sverige ska bli en kopia av deras ursprungsländer och kräver respekt för islam, vilket är ett jätteproblem.

Dessutom är sedan snart ett århundrade islamiska väckelserörelser, etablerade i det som 1932 blev kungariket Saudiarabien (wahhabismen, även kallad salafismen 1744) och det av britterna koloniserade Egypten (extremt judefientliga Muslimska brödraskapet 1928) och Indien (Jamaat-e-Islami 1941) samt det i Jordanien (ockuperade östra Jerusalem) grundade Hizb-ut-Tahrir (1953), otroligt aktiva i kampen att återigen göra islam till världsledande makt. De skyller islams förlorade makt på att muslimerna inte varit tillräckligt renläriga utan gett efter för västvärldens materiella lockelser.

Lika aktiva är opolitiska islamiska väckelserörelser som det i Indien etablerade och numera världsomfattande Tablighi Jamaat (1927), som också är baserad på Koranen och profeten Muhammeds liv och leverne. Liksom väckelserörelsen Ahmadiyya (1889), även den etablerad i Indien. Ett framträdande drag hos väckelserörelserna är könsseparering, vilket strider direkt mot svenska jämställdhetslagar.

Väckelserörelsernas motståndare med stort M är sekularismen. Det som gjort Sverige till ett av världens mest toleranta länder.

Väckelserörelsernas budskap är solklart: islam och väst är inkompatibla. Därför bör samtalet om islam i Sverige utgå från islams demokratifientliga aktivisters perspektiv.

Anne Lagercrantz: Läs exempelvis den indiska väckelsepredikanten Abul Hasan Ali Nadwis (1913–1999) lärobok Islam and the world. The rise and decline of muslims and its effect on mankind,

publicerad i Kairo direkt på arabiska 1950, om muslimers slapphet och att de på nytt bör lyda islams dogmer så att islam återigen blir mänsklighetens ledare. Den andra arabiska upplagan 1952 fick ett uppskattande förord skrivet av Muslimska brödraskapets ideolog Sayyid Qutb (1906–1966), urkällan till alla terrorattentat i islams namn.

Nadwi hade starka kopplingar till Tablighi Jamaat. Boken ingår enligt engelska Wikipedia som kursbok på många arabiska universitet. Den ingår också i Muslimska brödraskapets interna utbildning, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på Sayyid Qutbs förord. Den version jag har är tryckt 2005 i England av UK Islamic Academy.

Boken är en nyttig påminnelse om hur ”de” ser på ”oss”. Jag önskar att alla dagstidningar och kulturtidskrifter, och också SVT, recenserar denna lättillgängliga sjuttiofem år gamla bok och bedömer dess giltighet för dagens Sverige. Av särskilt intresse borde Nadwis glorifiering av våld i islams namn vara. Nadwis beskrivning av Europas historia borde dessutom intressera varenda historiker i Sverige.

Anne Lagercrantz: Framför allt önskar jag att du, Camilla Kvartoft, Anders Holmberg och Tomas Nordenskiöld inför kommande partiledardebatter och Agenda kan Nadwis bok utantill som ett rinnande vatten och sätter islams väckelserörelser på kartan inför valet nästa år. Programledarna kan börja med att fråga ut partiledarna om deras partiers samröre med islamistiska Muslimska brödraskapets svenska gren: Socialdemokraternas religiösa sidoorganisations extremt nära samarbete sedan 1990-talet, Moderaternas riksdagsledamot islamisten Abdirizak Waberi (2010–2014), Miljöpartiets islamister Mehmet Kaplan och Yasri Khan, Centerpartiets islamist Ebtisam Aldebe (nämndeman), Vänsterpartiets (Göteborg) islamist Mostafa Malaekah (nämndeman, författare till texter som lovprisar sharia och som påstår att det är kvinnors plikt att vara beslöjade).

Så länge journalister inte kräver svar av partiledarna behöver de inte bemöda sig om att sätta sig in i demokratifientliga tolkningar av islam och göra upp med partiernas nära samarbete med väckelserörelsernas aktivister.

Demokratifientliga, och extremt judefientliga, Muslimska brödraskapets aktivister har i drygt fyra decennier utnämnt sig själva till talespersoner för landets islamtroende befolkning och agerar som grindvakter baserat bland annat på koranversen 3:104 (Zetterstéen): I ären det bästa folk, som frambragts bland människorna, enär I påbjuden det tillbörliga och förbjuden det otillbörliga och tron på Gud. Det vill säga predikar om halal och haram.

I föregående inlägg namngav jag fyra aktivister från det jag kallar Brödraskapets andra generation, Rashid Musa, Kitimbwa Sabuni, Johannes Anyuru, Amanj Aziz samt den högröstade separatisten i Malmö Salahuddin Barakat med starka band till Muslimska brödraskapets svenska gren.

Första generationen består bland annat av dessa grundare av Muslimska brödraskapets svenska gren:

Chakib Benmakhlouf nämns på s. 134 i den franska antropologen Florence Bergeaud-Blacklers bok som nyligen kommit på svenska (översättare Mats Forsgren), Broderism: Det Muslimska brödraskapets nätverk i Europa i kapitlet ”Brödernas euroislam – strukturerna”. När Benmakhlouf var chef över Brödraskapets europeiska paraplyorganisation skapades 2008 ”en ’Europeisk församling av imamer och andliga muslimska vägledare’ […] med uppgift att ’bevara den muslimska identiteten och […] förbereda muslimerna för att spela en civilisatorisk roll i sina europeiska hemländer’. Den utnyttjar mordet i Dresden i juli 2009 på Marwa Sherbini, en beslöjad egyptiska, till att meddela tillkomsten av ett organ med uppgift att bekämpa islamofobin, som enligt Chakib Benmakhlouf, ordförande i FOIE, kommer att ha representanter i alla europeiska länder och arbeta framför allt mot extremhögern och mot ’skärpningen av hatet mot muslimer’” (s. 133, 134).

Muslimska brödraskapet befinner sig långt, långt till höger om extremhögern, hand i hand med Mussolinis fascism och Hitlers nazism, det jag kallar shariapolitiska extremhögern.

Vänsterpartisten Momodou Malcolm Jallow nämns i samband med att han när han var Europarådets rapportör för kampen mot rasism och intolerans blev ett redskap i ett av franska Muslimska brödraskapets projekt (s. 234).

Det Chakib Benmakhlouf avser med ”civilisatorisk roll” är att uppmana invandrare från islamdominerade länder att ansluta sig till ”sann” islam, ”autentisk” islam, frikopplad från allt vad kulturell påverkan heter och göra sig av med sitt kritiska förstånd, sin tankeförmåga och blint lyda ”andliga muslimska vägledare”. Låta sig hjärntvättas med andra ord. Och strypa all kritik med hjälp av anklagelser om ”islamofobi”. Målet är att när islamtroende nått majoritet i ett land omvandla det till en islamisk stat styrd av deras tolkning av sharia.

Muslimska brödraskapets aktivister har som nämnts varit verksamma i Sverige i drygt fyra decennier. I det föregående inlägget lade jag in följande citat:

”Kulturell efterapning av andra har mycket katastrofala konsekvenser för nationen [. . .]. Det är därför som den Helige Profeten (frid över honom) uttryckligen och med kraft har förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil.”

”Nationen” avser umma, alla islams trosfränder i världen, som alltså riskerar att bli utspädd om islamtroende i Sverige försvenskas, för att nu bara tala om Sverige.

Citatet är taget från den extremt västfientliga journalisten Abu al-Ala Mawdudis (1906–1979) bok Islams principer (s. 230), där han avser islamtroende i Indien och den enorma lockelse den brittiska kolonialmaktens moderna livsstil hade på framför allt medelklassen och överklassen. Mawdudis bok, finns som pdf, publicerades första gången på urdu 1932 och översattes femtio år senare till svenska (1983) av Muslim students Organization in Lund, Sweden och ingår som nummer 7 i böckerna utgivna av International Islamic Federation of Student Organizations (I.I.F.S.O.), Kuwait. Notera studenter, det vill säga framtida beslutsfattare över hela världen. Mawdudis Förord är här daterat 1960.

Anne Lagercrantz: Det är detta som du, Camilla Kvartoft, Anders Holmberg, Tomas Nordenskiöld och resten av SVT:s medarbetare bör vara medvetna om, särskilt inför den stundande valrörelsen: Alla tusentals texter som i snart hundra år har cirkulerat i hela världen om islams överhöghet, varav många sprids av svenska moskéer. Eduardo Grutzky och Lars Åberg skriver i Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige (2013) att de fick Mawdudis bok av Islamic Center i Malmö och återger de ord jag citerat ovan. De skriver också: ”Islamic Center, en central institution inom islam i Sverige och huvudman för Ögårdsskolan, en konfessionell friskola, har förutom ekonomiskt stöd från både svenska staten och EU fått Malmö stads integrationspris. Sedan 2009 ägs centret av den libyska organisationen World Islamic Call Society” (s. 134).

Mawdudi, den i särklass främsta islamistiska ideologen, grundade Jamaat-e-Islami 1941 i Indien, rörelsen kallas för Muslimska brödraskapets tvillingorganisation. När Indien delades 1947 bosatte sig Mawdudi i Pakistan. Han är upphovet till dagens kaos i Pakistan. Han är också talibanernas läromästare, vilket säger mycket om hans kvinnosyn. Nadwi var medlem i Jamaat-e-Islami ett par år i begynnelsen men bröt med rörelsen. Han delade inte Mawdudis uppfattning att alla profeter, inklusive Muhammed, var politiker och ledare för revolutionära rörelser. Dock var Nadwi fortfarande påverkad av Mawdudis idéer när han skrev Islam and the world.

Mawdudis tidiga bok Islams principer heter på engelska Towards understanding Islam och på urdu Risala-e-Diniyat. Sayyid Qutb lyfter fram boken i sin revolutionära skrift Milestones (1964). Mawdudi är 29 år när han skriver boken. Han var då bosatt i Hyderabad där den äldre brodern var verksam vid universitetet. Hyderabads skolchef bad Mawdudi skriva en lärobok ämnad som kurslitteratur för gymnasiets sista årgångar. Mawdudi lär ha skrivit boken på två veckor. Han var genom sin journalistik redan ett känt namn.

I Indien, liksom i Egypten pågick under mellankrigstiden en livlig diskussion om ländernas självständighet och hur länderna efter självständigheten skulle styras. Aktivister för fyra politiska ideologier konkurrerade med varandra: den liberala demokratin, kommunismen, fascismen, nazismen. Muslimer var en minoritet i Indien. Under det indiska Mogulrikets tid (1526–1858) tillhörde muslimerna vid de kejserliga hoven eliten. När Storbritannien efter upproret mot Brittiska ostindiska kompaniet tog över styret av hela Indien 1858 och införde sina egna västerländska lagar förlorade den muslimska eliten i ett slag sin maktställning. Det satte djupa spår och gav upphov till revanschlystnad, särskilt hos de muslimska specialisterna, ulama. Under mellankrigstiden framfördes allt starkare krav på att Indien skulle delas i en stat för hinduer och en stat för muslimer. Poeten och politikern Muhammad Iqbal (1877–1938), kallad Pakistans andliga fader, var varm anhängare av en delning av Indien. Bara som exempel på fascismens plats bland tänkbara politiska ideologier nämner jag här att Iqbal 1931 personligen träffade Mussolini i Rom och skrev en dikt som hyllade Mussolini. Efter Mussolinis invadering av Etiopien svalnade Iqbals intresse.

Den enormt flitiga Mawdudi, som vid sin död lär ha publicerat över 100 böcker, skapade sin egen politiska ideologi, islamismen, lika totalitär som kommunismen, fascismen och nazismen. I min forskning om islamismens ideologiska rötter påvisar jag direkta influenser från Mussolinis fascistiska doktrin, vilket jag inte går in på här. Mawdudi i sin tur influerade Qutb, som i sin tur influerade Irans islamiska revolutionärer, vilket ledde till maktövertagandet 1979.

Både Mawdudi och Nadwi ingick i ledningen av Saudiarabiens Islamiska universitetet i Medina när det etablerades 1961, universitetet som i över sex decennier utbildat missionärer från all världens länder, inklusive Sverige, med syftet att missionärerna i sina hemländer sprider Saudiarabiens reaktionära tolkning av islam. Både Mawdudi och Nadwi tillhörde också grundarna av Muslim World League 1962 med säte i Mekka. Inflytelserika män med andra ord.

Anne Lagercrantz: Men det är som om västfientliga islamtolkningar gått spårlöst förbi hos Camilla Kvartoft med tanke på hennes torftiga intervju med Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson Lawen Redar. Människors personliga religiösa tro registreras inte i Sverige, men den kan vara utomordentligt betydelsefull i människors val av bostadsort och bostadskvarter. Både Camilla Kvartoft och Lawen Redar talade som om invandrare är vaxdockor politikerna kan flytta hit och dit som pjäser på ett brädspel, att människors tolkning av islam inte har någon som helst betydelse, varken som anledning att övervaka vem som går och inte går till moskén och som anledning att utöva extrem social kontroll av flickor och kvinnor och deras klädsel. Eller att det råder hackordning mellan olika invandrade etniciteter. Eller att invandrare från samma land kan vara fiender och hata varandra eller att invandrare kan vara extremt fientligt inställda till Sverige och rotsvenskar. Ett fridfullt villaområde kan på nolltid förändras till ett veritabelt slagfält om invandrare som är fiender till varandra eller rotsvenskarna blandas utan tanke på religiösa normer, etniska normer, etnisk hackordning och inställning till det demokratiska styret. Och då har jag ännu inte nämnt klaner.

SVT-programmet Politikbyrån 27 mars 2024 om Sverigedemokraternas negativa inställning till islam är ett talande exempel på vad jag menar. SVT visar sig från sin allra sämsta sida. Bara individer totalt okunniga om västfientliga islamiska väckelserörelsers anspråk på världsherravälde uttrycker sig som Mats Knutson och Tomas Nordenskiöld. De framställer sig själva som värsta klassens moralpredikanter totalt likgiltiga för vad som hänt i Sverige de senaste fyrtio åren. Det viktiga för dem är att fördöma SD. När det viktiga i själva verket är att stänga mängder med moskéer som agerar motståndsrörelser mot det svenska demokratiska styret. Muslimska brödraskapets moskéer exempelvis, Irans moské i Järfälla som sägs vara en spioncentral, Bellevuemoskén i Göteborg med mera.

Knutson: ”Å andra sidan måste man behålla en särart för att visa att man är SD. Utspelet om moskéerna var för att visa väljarna ’Vi vill mest när det gäller invandringspolitik och hårda tag’.”

Nordenskiöld: ”En sak är att Richard Jomshof, som ofta gör hätska utspel, gör så, men att även Åkesson gjorde det blev de förvånade över.”

Invandringspolitik, hårda tag, hätska utspel.

Man behöver inte vara bedårad av SD för att inse vilka två personer det är som inte har verklighetskontakt och värdesätter demokratins principer.

Och varför peka ut just Richard Jomshof? Som enligt egen utsaga har läst på om islam, vilket uppenbarligen Knutson och Nordenskiöld inte ansett sig behöva göra. Det räcker med att presentera åsikter. Mängder med invandrare som torterats, sett sina vänner och släktingar mördas av islamiska regimer hyser en otroligt djup aversion mot islam. Vad är det för fel med att avsky en organiserad religion?

Jag som är tillräckligt gammal för att ha starka minnen av filosofiprofessor Ingemar Hedenius (1908–1982) vassa kritik av den kristna läran och hur han påverkade en hel kulturgeneration förstår inte journalisternas knäfall för islam, som ju bara är en samling texter. Det är något helt nytt att sätta likhetstecken mellan religiösa texter och utövare av en religion. Kritisera inte texterna för då kränker du utövarna, särskilt med tanke på att de är invandrare. Vad säger det om Knutsons och Nordenskiölds inställning till yttrandefriheten, basen för den demokratiska staten? Och de säger det i public service!

I ”30 minuter” betonar Lawen Redar att ”vi ska ha en gemensam värdegrund i Sverige”.

Hur ska det gå till med tanke på att de islamiska väckelserörelsernas aktivister betonar vikten av att islamtroende inte anammar icke-islamtroendes kultur och livsstil? Och med tanke på invandrade klaners klanmentalitet och egna sedvanerätt som kolliderar med rättsstaten där lagen gäller lika för alla, den stenhårda lojaliteteten mot kollektivet kontra individuella fri- och rättigheter? En kollision som blir uppenbar när hedersmord begås för att en klanmedlem ”försvenskats”.

Journalisten Per Brinkemo har i över ett decennium försökt uppmärksamma politiker, byråkrater och andra journalister på den avgrundsdjupa skillnaden mellan klanvälde och rättsstat. År 2014 gav han ut boken Mellan klan och stat. Somalier i Sverige. År 2019 var han tillsammans med litteraturvetaren Johan Lundberg redaktör för antologin Klanen. Individ, klan och samhälle från Grekland till dagens Sverige. Av ”30 minuter” verkar både Lawen Redar och Camilla Kvartoft okunniga om konsekvenserna för Sverige som rättsstat om klaner breder ut sig. Det räcker med att en enda klanfamilj flyttar in i ett klanfritt bostadsområde för att hela klanen snabbt kan dominera det. Ta en sak som att ett barn råkar i konflikt med ett barn i den nyinflyttade klanfamiljen. Den nyinflyttade behöver bara kalla på sina bröder, systrar, kusiner, sysslingar, bryllingar med mera med mera.

Lawen Redar andades inte ett ord om islam eller klaner, bara om social dumpning och socioekonomiskt svaga grupper och hur viktigt det är att ha ett arbete och bygga billiga hyreslägenheter. Det var som om hon troget följde Stefan Löfvens uppmaning att S aldrig kommer att kritisera islam, som om det bara finns en tolkning av islam. Det är uppenbart av luckorna i hennes tal att islam och klaner är tabu att nämna i samband med integrations- och segregationsproblemen.

Nyligen publicerade Kvartal en intervju med Mona Walter, uppvuxen i Somalia, om hennes uppfattning om somalier i Sverige:

Mona Walter menar att områden som Rinkeby, Tensta och Bergsjön i Göteborg i praktiken är förlorade till klanstrukturer.
– Kan du bosätta dig där och leva ditt Svenssonliv? Nej, det kan du inte. De områdena är förlorade på grund av identitetspolitik.
– De orterna är för alltid förlorade till islam.

Hon fick kritik och bemötte kritiken i ett inlägg 10 december på Facebook där hon bland annat skriver:

Faktum är att vi somalier är överrepresenterade i misslyckad integration land efter land i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Nederländerna, USA. Det handlar inte om rasism det handlar om självvald segregation, klankultur, hedersnormer och islamiska regler som styr hela vardagen. Det är dessa strukturer som håller våra ungdomar utanför det demokratiska samhället.
Många somaliska ungdomar är inte lojala mot det land som tagit emot dem.
De är lojala mot.
• klanen,
• islamiska lagar,
• religiösa normer,
• och den parallella islamiska ”staden” de lever i båda fysisk och mentalt.
Det är därför integrationen havererat inte på grund av hudfärg eller diskriminering. Sverige har investerat miljarder i integration, men resultaten uteblir eftersom de islamiska och klanbaserade normerna står i vägen.

Anne Lagercrantz: Det Mona Walter skriver är ingen nyhet. Så varför tog Camilla Kvartoft inte upp islam och klaner i intervjun med Lawen Redar? Varför har Kvartoft och Holmgren inte en enda gång i sina utfrågningar av partiledarna nämnt de islamiska väckelserörelserna och deras demokratifientliga tolkningar av islam och alla klaner som flyttat hit från Mellanöstern och Afrika och krävt partiledarna på svar?

Det minsta man kan begära av skattefinansierade SVT är att journalisterna har verklighetskontakt. Verklighetskontakten är särskilt viktig i dessa judehatets dagar. Jag vill betona, vilket jag gjort många gånger tidigare: det går inte att sätta likhetstecken mellan antisemitism och islamofobi. Judar är en etnisk grupp, i gruppen finns allt från inbitna ateister till hängivna ultraortodoxa. Islam är texter.

Extremt judefientliga Muslimska brödraskapet har lagt ner stor möda på att politikerna ska likställa muslimer med judar ”och andra minoriteter som skyddas idag av lagar runtom i världen”. Citatet är från 2008 då riksdagsledamot Mehmet Kaplan (MP) bjöd in Muslimska brödraskapets internationella höjdare till Sveriges riksdag.

Ni som efter läsningen av det här blogginlägget djupdyker i Nadwis bok, vänligen ange mig och Purdahbloggen som källa. Sprid gärna bilden på den unge verklighetsanknutna Kent Ekeroth. Glöm inte uppmaningen att hyfsa språket.

19 december 2025

Mona Lagerström