Fortsättning från föregående inlägg om att det är dags för SVT att spränga sönder ordet islam och granska varje flaga.
Muslimska brödraskapets flaga och stödet från universitetens religionsvetenskapliga institutioner
Hanna Stjärne: Här är en kortfattad beskrivning av Muslimska brödraskapets flaga tagen från texter publicerade på svenska och därför avsedda för boende i Sverige. Texterna osar av separatism, västfientlighet, demokratifientlighet, kvinnofientlighet, homofientlighet och utmålar ”muslimer” som en homogen grupp som spelar fotboll med knäna och därför kräver egna ”spelregler”, för att än en gång använda forskaren Elham Maneas träffande beskrivning av hur de negativa konsekvenserna av ideologin mångkulturalism skapar monokulturer med ett eget regelverk.
För femton år sedan blev det stor uppståndelse när Mahmoud Aldebe,
en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, inför valet 2006 skickade denna skrivelse, ”Det glömda minoriteten” (27 april), till riksdagspartierna med krav på särlagstiftning och upprättandet av en monokultur skild från den svenska. Vi har fem grundlagsskyddade nationella minoriteter i Sverige: samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar. Och vi har fem grundlagsskyddade minoritetsspråk: samiska, meänkieli, finska, romani chib och jiddisch. Minoriteterna är etniska. Religion berörs över huvud taget inte. Inga talespersoner för dessa fem minoriteter har offentligt deklarerat att de är fientligt inställda till Sveriges grundlag.
Mahmoud Aldebe vill att ”muslimer” ska få status som egen minoritet för att ”kunna leva helt och fullt enligt den islamiska familjelagstiftningen”, alltså sharialag ska gälla för äktenskap, skilsmässa, vård av barn, omhändertagande av minderåriga barn.
Det är kvinnorna och barnen som drabbas.
Det intressanta är att Aldebe i brevet betonar vikten av att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen som blev svensk lag 1995, trots att Muslimska brödraskapet i skriften Att förstå Islam, som han var projektledare för, med emfas tar avstånd från just FN och lagar stiftade av människan, eftersom sådana lagar kan upphävas. Det står i den skriften: ”Men eftersom de mänskliga rättigheterna i Islam har blivit givna av Gud, så har ingen lagstiftande församling eller regering i världen rätt att ändra eller upphäva dem. [. . .] Förenta Nationernas proklamationer och beslut kan inte jämföras med de rättigheter som sanktionerats av Gud” (2002, s. 35). Det är ”den universella, oföränderliga och eviga” sharialagen Muslimska brödraskapet åberopar i Att förstå Islam.
Det är samma sharialag Aldebe åberopar i brevet. Hela brevet är saxat ur Att förstå Islam och går ut på att skapa ett getto, ”det svenska muslimska civilsamhället”, med egna institutioner och egen lagstiftning. Han skriver: ”Muslimer kräver alltså en lagstiftad positiv särbehandling av i detta fall en religiös minoritet för att befrämja dess status och skydda den mot majoritetssamhället” [min kursiv].
”Muslimer” kräver inte. Muslimska brödraskapet kräver. Och de förespråkar könsseparering.
Det blev som nämnts stor uppståndelse och flera islamiska föreningar kopplade till Muslimska brödraskapet tog avstånd från brevet, vilket var rent hyckleri, visar Sameh Egyptson i boken Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige. Aldebe undertecknade brevet som ordförande för Sveriges muslimska förbund (SMF), samma förbund som gett ut Att förstå Islam. På SMF:s årsmöte i maj 2006 i stora moskén på Medborgarplatsen i Stockholm, Muslimska brödraskapets huvudsäte, beslutade man att SMF stod bakom innehållet i brevet, alltså särlagstiftning och könsseparering. Felet, ansåg man, var att Aldebes brev inte först hade diskuterats i styrelsen, visar årsmötets protokoll som Sameh Egyptson grävt fram. Metoden var fel, inte innehållet (s. 198).
Som framgår i förra inlägget delade en källarmoské i Norrköping ut en bok till Johannes Heuman publicerad på svenska 1983 där egyptiern Muhammed Qutb, yngre bror till Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutb (hängd 1966), uppmanade islams trosfränder att förkasta det västerländska samhället, rättssystemet och livsstilen. M. Qutb fängslades samtidigt som brodern men släpptes 1972 och flydde till Saudiarabien där han verkade som lärare. Journalisten Lars Åberg och Eduardo Grutzky, som i många år försökt lyfta frågan om hedersförtryck, skriver i boken Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige (2013)
hur de av Islamic Center i Malmö fick boken Islams principer skriven av indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi (d. 1979), grundaren av Muslimska brödraskapets tvillingorganisation Jamaat-e-Islami, som har ett starkt fäste i Indien, Pakistan och Bangladesh och vars indiska filial var den som startade häxjakten mot indisk/brittiska författaren Salman Rushdie när hans roman Satansverserna publicerades, vilket ledde till att Irans ayatolla Khomeini 14 februari 1989 uttalade en dödsdom mot honom för att romanen ansågs vara hädelse mot islam.
Mawdudi är talibanernas läromästare, vilket säger en del om hans kvinnosyn. Även Mawdudis bok kom ut på svenska 1983 och även i den boken varnas islams trosfränder för att smälta in i det svenska majoritetssamhället: ”Det är därför som den Helige Profeten (frid över honom) uttryckligen och med kraft har förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil”, citerar Åberg och Grutzky (s. 134).
De har för övrigt ett helt kapitel kallat ”Multikulturalismen” där de skriver: ”Multikulturalismen vill göra politik av det självklara faktum att vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Genom att ge alla kulturer samma värde, och beskriva kritik som fördomsfull, fobisk eller rasistisk, har multikulturalismen i Sverige bidragit till samhällets acceptans av hedersförtrycket” (s. 81, 82).
Detta skrev de för åtta år sedan.
Både Missförstånd om Islam
och Islams principer är utgivna av Muslim Students Organization in Lund 1983, som ingår i International Islamic Federation of Student Organizations (IIFSO), Salimiah, Kuwait, en paraplyorganisation för muslimska (läs islamistiska) studentföreningar som lät översätta böcker av Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna, chefsideolog Sayyid Qutb, brodern Muhammed och Mawdudi och spred dem över hela världen. På båda står också Produced by the Holy Koran Publishing House, Beirut, Lebanon. Böckerna är tryckta i Västtyskland.
Hanna Stjärne: I fyra decennier har Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige målmedvetet bedrivit påverkansoperationer, operationer inte bara riktade till invandrare från islamstyrda länder utan även riktade till svenskar, som de två nämnda exemplen visar. Och till politiker. Det förrädiska med de här texterna, liksom Aldebes brev och alla andra texter på svenska producerade av Muslimska brödraskapet, är att det inte framgår att det är deras tolkning av islam, vilket gör att deras totalitära tolkning har spridits överallt i Sverige så som varande den autentiska redogörelsen för islam. Vilket absolut inte är sant.
I Aldebes brev 2006 tar han avstånd från den svenska livsstilen, det svenska rättssystemet, hela det svenska samhället, inklusive religionsfriheten eftersom den är individualistisk, inte kollektivistisk. Han skriver att problemet med den svenska religionsfriheten är att det är ”en pietistiskt färgad, individualiserad religions förståelse som ligger bakom svensk religionsfrihetslagstiftning, medan det för muslimska minoriteten är religionens kollektiva yttringar som är de mest centrala. Man betraktar den egna religionen snarare som ett sätt att leva än ett trossystem”. Det är MB:s tolkning, islams doktriner ska styra individens hela liv.
Han fortsätter: ”Det är också i livet självt, med alla dessa socialt betingade regler och värderingar, som den religiösa tillhörigheten manifesteras och som religionen utövas, inte främst i bön och gudstjänstliv [mina kursiver]. Det gemensamma religiösa språket är arabiska, säger han och framhåller att den svenska definitionen av religionsfrihet är för snäv. Det är därför han kräver särlagstiftning.
Det Aldebe efterlyser är lagstiftning som gör det möjligt för honom och de andra ledarna inom MB:s svenska gren att styra ”den muslimska minoritetens” liv in i minsta detalj. Alltså en totalitär diktatur där ”den muslimska minoriteten” avkrävs blind lydnad i islams namn utkrävd av en liten sammansvetsad elit, kallad förtruppen, och där den sociala kontrollen är extrem.
MB bygger ”den muslimska minoriteten” i Sverige nerifrån och upp. Det är därför det är så viktigt att uppföra moskéer och att driva skolor. Det är därför det är så viktigt att studieförbundet Ibn Rushd lockar till sig nyanlända invandrarkvinnor. Det är därför det är så viktigt att Ibn Rushd huvudsakligen driver studiecirklar i islam och arabiska så att de kan sprida MB:s lära.
Ty via arabiskan säger de en sak internt och via svenskan säger de det de vet att svenska politiker, myndigheter och journalister förväntar sig att de ska säga.
Detta hyckleri är standard även i andra länder. I det här blogginlägget skriver jag om Islamic Foundation i Storbritannien, som från arabiska och urdu till engelska översatt texter av Muslimska brödraskapets och Jamaat-e-Islamis shariaideologer, och citerar en man som kallar deras dubbla-budskap-verksamhet schizofren. För övrigt var det texter från Islamic Foundation som Mahmoud Aldebe och den finländska konvertiten Helena Benaouda Hummasten, Muslimska brödraskapets ”grand old lady”,
lät översätta till svenska och som i dag finns spridda över hela landet.
Samma dubbla budskap sprids i Tyskland skriver analytikern Sigrid Herrmann-Marschall i den här artikeln ”The Muslim Brotherhood: Strategies and Approaches in Germany” daterad 3 mars 2021. (Tack Conny C. Lindström, Twitter) Hennes beskrivning av MB i Tyskland gäller för Sverige. Liksom i Sverige utmålar MB i Tyskland ”muslimer” som offer, utsatta för ”antimuslimsk rasism”, ”islamofobi”, ”främlingsfientlighet”, trots att, skriver hon, ”MB är en av de mest målmedvetna fienderna till det liberala demokratiska systemet”.
Jämför Haris Grabovacs Expo-artikel i det föregående inlägget och hans ordval ”antimuslimsk rasism” om Richard Jomshofs kritik av islam och islamism. Denne Grabovac är aktiv i Teskedsorden.
Man bör ge Mahmoud Aldebe erkännande för att han då han var MB:s mest framträdande talesperson inte hymlade med vad IFiS står för. Hans demokratifientliga uttalanden orsakade ständigt uppståndelse. Från 2010 lär han enligt egen utsago inte längre vara aktiv inom den svenska MB-sfären.
Numera blånekar svenska Muslimska brödraskapets aktivister till att de har en organisatorisk koppling till MB. Men beläggen är överväldigande.
Muslimska brödraskapet är en kameleont. De anpassar verksamheten efter omgivningen. Utomlands bedriver de, och har bedrivit, våldsaktioner i flera länder i Mellanöstern. I Sverige ägnar de sig åt icke-våldsam islamism.
När islamism diskuteras i Sverige kopplas islamism nästan alltid till våld och terrorism. Det verkar som om det är extremisters våld Säpo ser som det största hotet mot demokratin, säger jag utan att veta exakt. Det är fel att fokusera på våld och terrorism, framhåller Elham Manea i den här intervjun 3 augusti 2018, ”With the hijab Islamists are marking their territory”. Den icke-våldsamma islamismen är den farliga islamismen. Att fokusera på terrorister, säger hon, är som att ta ett foto (snapshot) genom ett nålsöga medan resten av bilden ignoreras. Fokuseringen på terrorism gör att man missar hela radikaliseringsspektrumet som leder till terroristattacker. Våldet är slutprodukten, inte huvudsaken. Det är den ideologiska kontexten som ligger bakom radikaliseringsprocessen som är viktig att fokusera på, och den ideologiska kontexten är den lära som icke-våldsamma islamister predikar, exempelvis Muslimska brödraskapet, turkiska Milli Görüş eller Jamaat-e-Islami.
Hon säger att islamism är en extremhögerrörelse som använder sig av fundamentalistiska religiösa argument. Islamisters mål är att etablera en islamisk stat enbart baserad på Guds lag. Det Aldebe efterlyser i sitt brev. En rörelse jag kallar shariapolitiska extremhögern.
Elham Manea får frågan hur mycket islam är en del av problemet. Hon säger att islam inte är synonymt med islamism, men att det inte går att utesluta att islam inte är en del av problemet eftersom en fundamentalistisk tolkning av religionen islam används för att rättfärdiga och legitimera en världsåskådning och samtidigt en strävan att uppnå världsdominans, inklusive användningen av våld.
Det ska kanske tilläggas att hon själv är islamtroende.
Islamismen i Sverige göds i moskéer och alla verksamheter Muslimska brödraskapets svenska gren är inblandad i med den fientliga inställningen till det västerländska samhället, rättssystemet och livsstilen de predikar. Individers steg över till våld mot de ”otrogna” är hårfin och oförutsägbar.
Och ska inte finansieras med skattemedel.
Universiteten tar inget samhällsansvar när de låter de religionsvetenskapliga institutionerna utbilda missionärer som vägrar ta ställning för olika tolkningar av islam, hur demokratifientliga vissa tolkningar än är. Det är hårresande. Det är som om statsvetare inte skulle fälla värdeomdömen om fascismen, nazismen och kommunismen i förhållande till demokratiska styrelseskick. Jag kritiserar universitetens islamutbildningar bland annat här och här.
Hanna Stjärne: Hur ser SVT:s säkerhetsmur mot demokratifientliga påverkansoperationer ut?
Du ska se till att programverksamheten präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer. Du har krav på dig att se till att programmen är sakliga, att SVT bedriver en oberoende verksamhet i allmänhetens tjänst, att verksamheten är opartisk.
Så berätta offentligt hur SVT:s säkerhetsmur mot demokratifientliga påverkansoperationer ser ut.
1) 2007 Jag inleder med en demokratifientlig påverkansoperation som förekom innan du anställdes som VD, en operation jag skrivit om i flera blogginlägg men som jag upprepar här för att ge dig en inblick i hur Muslimska brödraskapets aktivister utnyttjar SVT som propagandakanal för sin demokratifientliga verksamhet.
Jag talar om religionsprogrammet Existens, ”Islamofob eller hjälte?”, som sändes 20 februari 2007 om 47 muslimska organisationer som ifrågasätter utnämningen av folkpartisten Nyamko Sabuni till integrationsminister. Den 27 april 2006 skickade Mahmoud Aldebe det ovan nämnda brevet till riksdagspartierna där han kräver särlagstiftning. Alliansen vinner valet samma år. Fredrik Reinfeldt (M) utser Nyamko Sabuni till integrations- och jämställdhetsminister. Före valet gav Nyamko Sabuni ut skriften Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige.
Nyamko Sabuni hinner knappt bli utnämnd förrän Muslimska brödraskapet på internet drar i gång den här Protestlistan riktad ”Till Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt”. Det är med största sannolikhet Aldebe som ligger bakom och han kör med MB:s sedvanliga offerretorik. Det är inte troligt att den fullkomligt okända mannen vid namn Daniel Lillman som förekommer i programmet talar för alla ”troende muslimer i Sverige”. Han dök upp i programmet, sedan har han försvunnit. Aldebe/Muslimska brödraskapet inleder: ”Vi troende muslimer i Sverige känner oss förvånade och djupt oroade av Din utnämning av Nyamko Sabuni till Integrations- och Jämställdhetsminister. Sabuni har fokuserat sin politik mot oss muslimer vilket andas populism och islamofobi. Att flörta med Sverigedemokraterna är inget konstruktivt; en sådan politik skapar i sanning ett segregerat samhälle som leder till ovilja och konflikter.”
Aldebe kritiserar att Sabuni vill ha en lagstadgad gräns för flickors beslöjning på 15 år. Han påstår att hon vill att ”muslimska” flickor ska genomgå en gynundersökning, när Sabunis förslag gäller alla skolflickor.
Och så skriver Aldebe det här: ”Nyamko Sabuni har även fokuserat sitt politiska arbete på hederskultur och hennes förslag om åtgärder riktas övergående mot oss muslimer.” Vilket är fel. Aldebe avslutar: ”Vi protesterar och känner oss förolämpade av denna utnämning som riskerar försvåra dialog och öppenhet samt skapar misstro gentemot hela Alliansens integrationspolitik.”
Det är inte integration hans verksamhet har som mål, utan ett parallellsamhälle där ”den muslimska minoriteten” lagstiftningsvägen ”skyddas från majoritetssamhället”.
På sidan 3 i protestlistan framgår det tydligt att Aldebe, som då var ordförande för Sveriges Muslimska Förbund (SMF), levererar 70 000 av de knappt 80 000 protesterna. Enligt SST som delar ut pengar till trossamfund hade SMF år 2019, som är det senaste året för statistiken, 44 108 medlemmar. År 2015 hade de 34 855.
Protestlistan fanns fortfarande på internet när SVT gjorde programmet i Existens, jag laddade ner den från Islamguiden 21 mars 2015. Aldebe hade bara några månader före programmet varit i hetluften på grund av kraven på särlagstiftning, men SVT nämner inte att han levererar huvudparten av protesterna.
SVT förde tittarna bakom ljuset genom att över huvud taget inte redogöra för vilka föreningar och personer som skrivit på protestlistan. Programledare Anna Lindman Barsk följer med en man vid namn Daniel Lillman, som aldrig tidigare förekommit som talesperson för ”troende muslimer i Sverige”, när han på regeringskansliet ska lämna in ett upprop till statsministern om att sparka en minister, som han säger sig redan ha kontaktat men inte fått något svar av!
Sveriges mest fientliga organisation mot det demokratiska styrelseskicket har SVT:s kamera i hälarna när de vill sparka Nyamko Sabuni! Och programledaren står på MB:s sida! ”Hur tror du att det kommer att gå i dag?” frågar hon Daniel Lillman, som om det är en självklarhet att religiösa organisationer lägger sig i en statministers utnämningar.
Nyamko Sabuni säger i programmet: ”Jag kommer aldrig att acceptera förtryck i religionens namn. Mänskliga rättigheter är universella.” Vidare: ”Vi måste sätta gränser för var toleransen går.” Vidare: ”Vi måste diskutera de demokratiska värderingar samhället vilar på för att minska utanförskapet.”
Programmet är upplagt som en konflikt mellan Eduardo Grutzky, som i många år försökt lyfta frågan om hedersförtryck i Sverige och som stöttar Nyamko Sabunis skrift, och religionsprofessor Mattias Gardell, Muslimska brödraskapets härförare, som avfärdar Nyamko Sabunis skrift med ”islamofobi”.
SVT:s rubrik på programmet ”Islamofob eller hjälte?” är fullkomligt obegriplig. Sabunis text handlar om den fasansfulla verklighet flickor i vissa invandrarmiljöer lever under. I den här artikeln i Aftonbladet 20 november 2007, med en märklig rubrik, skriver Eduardo Grutzky om hedersförtryck i Sverige och kallar tvångsäktenskap för ”permanenta våldtäktsinstitutioner”.
Ta in det Hanna Stjärne.
Efter valet 2010 ersatte Fredrik Reinfeldt Nyamko Sabuni som integrationsminister med Erik Ullenhag, också från Folkpartiet. Ullenhag välkomnade Muslimska brödraskapets aktivister med öppna famnen och bjöd in dem till dialogsamtal om ”islamofobi”.
Med andra ord en mycket lyckad påverkansoperation.
2) 2013 Nätverket svenska muslimer i samarbete, under studieförbundet Ibn Rushds ledning, det vill säga Muslimska brödraskapets ledning, skickade en rapport daterad februari 2013 och redigerad av Kitimbwa Sabuni till FN, en ren påverkansoperation för att införa sharialagar i Sverige, till en organisation MB tar avstånd från eftersom ”de mänskliga rättigheterna i Islam är givna av Gud”! Bilden
med Helena Benaouda Hummasten, då Ibn Rushds förbundsordförande, och Elvir Gigovic är tagen när de 5 mars 2013 presenterade rapporten. Här är SVT:s text. Kitimbwa Sabuni bedrev i samband med rapporten en påverkansoperation riktad mot SVT i syfte att få SVT att skrota policyn som säger att nyhetsuppläsares klädsel ska vara neutral. Hans och programdirektör Jan Axelssons ordväxling 6 mars 2013 går att läsa här.
Kitimbwa Sabuni hävdar att det är diskriminering att inte låta kvinnliga nyhetsankare bära hijab. Han påstår sig tala för kvinnliga islamtroende, han påstår att hijab är en del av deras religiösa identitet. Hijab är Muslimska brödraskapets uniformspersedel, det synliga tecknet på hur långt islamiseringen i ett land har gått, vilket jag i åratal har påpekat och som man kan läsa om i Elham Maneas artikel ovan ”With the hijab Islamists are marking their territory”. Hon bär själv inte hijab.
Det är inte hennes talan Kitimbwa Sabuni för. Till skillnad från Kitimbwa Sabuni är Elham Manea islamforskare.
3) 2015 En annan påverkansoperation från Muslimska brödraskapet inträffade efter skolattacken i Trollhättan 22 oktober 2015.
Hanna Stjärne: Det var efter det att du tillträtt som VD. Gå igenom nyhetsbevakningen från skolattacken så kommer du att se en skymt av Omar Mustafa,
som har en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, och som var i Trollhättan för att försöka utmåla ”muslimer” som offer för attacken, men de drabbade familjerna ställde inte upp. Omar Mustafa misslyckades med att placera ”muslimer” i rampljuset, men hans kolleger Kitimbwa Sabuni och Rashid Musa från Afrosvenskarnas riksförbund, båda mycket aktiva inom MB, lyckades desto bättre med sin påverkansoperation. De bytte ut ”muslimer” mot hudfärg och SVT:s språkbruk, som anklagades för att vara rasistiskt i det här öppna brevet till dig, Hanna Stjärne, 25 oktober 2015. Det var fel av SVT att säga att skolan hade få svenska barn. Det är fel att låtsas att bara ”vita” kan vara svenskar. Två dagar senare uppträdde Anne Lagercrantz, SVT:s divisionschef för nyheter och sport, i Gomorron Sverige som en spratteldocka i händerna på Rashid Musa, som då dessutom var ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM), och en annan representant för Afrosvenskarna riksförbund Christian Hofverberg, och bad ödmjukt om ursäkt för SVT:s språkbruk, vilket enligt den här artikeln, där de båda demokratifientliga aktivisterna Musa och Sabuni är fotograferade, uppskattades. De representerar shariapolitiska extremhögern. De är extremister. Ta in det Hanna Stjärne.
En mycket lyckad påverkansoperation där man skulle ”fortsätta samtalen om hur uppdaterade vokabulär kan se ut”.
Hanna Stjärne: Beskriv offentligt resultatet av samtalen med dessa demokratifientliga extremister och SVT:s ”uppdaterade vokabulär”. Den främsta fienden till det demokratiska styrelseskicket ska alltså tala om för SVT vilket språk ni får lov att använda. Ty både Kitimbwa Sabuni och Rashid Musa är, som nämnts, djupt involverade i MB:s svenska gren, vilket jag redogjort för i åtskilliga blogginlägg. De är högerextremister långt, långt till höger om Sverigedemokraterna.
Även förra bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) hade i åratal varit djupt involverad i MB:s olika svenska föreningar när han 2014 utnämndes till minister. I april 2016 tvingades han avgå efter det att det uppmärksammats att han haft samröre med turkiska högerextrema Grå vargarna.
4) 2016 Hanna Stjärne: Vem bjöd in Mohamed Temsamani (MP) till Agenda 17 april 2016 för att kritisera att Mehmet Kaplan fick lämna regeringen?
Var det han själv som kontaktade redaktionen och erbjöd sina tjänster? Hans medverkan i programmet var en utstuderad påverkansoperation från Muslimska brödraskapets sida. Mohamed Temsamani var inte bara miljöpartist som Kaplan. Han är också medlem i MB:s allra innersta kärna i Sverige då han är gift med grundaren Chakib Benmakhloufs
dotter. Temsamani sitter och har suttit på flera ledande platser inom MB:s organisationer.
SVT förde tittarna bakom ljuset genom att inte informera om hans demokratifientliga bakgrund. Han tilläts i SVT agera som en ”neutral” man och uttala sig om att Kaplan tvingades avgå på grund av ”islamofobi”!
Hanna Stjärne: Gör inte Agendas redaktion bakgrundskontroller av de medverkande? Både Aftonbladet och den moderata politikern Hanif Bali kände till Temsamanis bakgrund. Aftonbladet siktar in sig på att han var miljöpartist. Hanif Bali på att Temsamani är islamist. Hanif Bali hade rätt.
Fortsättning följer om Muslimska brödraskapets påverkansoperation 3 mars 2017 riktad mot Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) när de publicerade förstudien Muslimska brödraskapet i Sverige författad av Magnus Norell (red.), Aje Carlbom och Pierre Durrani.
1 april 2021
Mona Lagerström fil dr
