OBS! Det sägs att islams trosfränder i Sverige uppgår till ungefär 800 000. Den här serien inlägg handlar enbart om den grupp på cirka 13 män inom Muslimska brödraskapets svenska gren som numera teologie doktor Sameh Egyptson namnger i avhandlingen Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige och som fakultetsopponenten statsvetaren Kahled Salih i Kvartal skriver ”har lyckats etablera över 20 muslimska/islamiska organisationer i Sverige. Tre av dessa organisationer lyckades få 437 miljoner kronor i bidrag bara år 2016 – och slog sitt rekord med 618 miljoner kronor år 2019. Dessa organisationer har dessutom lyckats sätta undan 250 miljoner som eget kapital.”

Sameh Egyptson kallar aktivisternas metod att mjölka det offentliga på bidrag för ”organiserat hyckleri”.

Viktigt att notera är också att det är tack vare Egyptsons biträdande handledare statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg som Egyptsons omfattande källmaterial, publicerat i tre böcker, med hjälp av en statsvetenskaplig analysmetod kunde omvandlas till en doktorsavhandling. Sameh Egyptson är teologie doktor, men det är en statsvetenskaplig avhandling han skrivit om islam som politisk ideologi. Kritikerna har behandlat avhandlingen som om den skulle handla om islam som religion, eftersom Egyptson disputerade på den teologiska fakulteten, Lunds universitet, där han var inskriven som doktorand.

Mattias Gardells recension av Sameh Egyptsons avhandling ligger helt i linje med hans mångåriga aktivism. Därför inleder jag med en kort bakgrundsteckning.

Mattias Gardells beskrivning av Muslimska brödraskapet i Egypten och försvar av den svenska grenen
I det föregående inlägget redogjorde jag för Muhammad Asads (Leopold Weiss) bok Islam at the crossroads (1934) och skrev att boken influerade bland andra Muslimska brödraskapets främsta ideolog Sayyid Qutb (1906–1966) och att Qutbs Social justice in Islam (1949) är en fördjupning och utvidgning av Asads bok.

Det får man inget intryck av när man läser professor Mattias Gardells bok Bin Ladin i våra hjärtan. Globaliseringen och framväxten av politisk islam (2005), där Gardell utförligt redogör för Qutbs bok, utan att nämna Asad, trots att Qutb namnger Asads bok och har ett långt citat ur boken om väst som arvtagare till Romarrikets materialistiska livssyn och kristendomens försumbara betydelse för det moderna västs enastående materiella, tekniska och vetenskapliga landvinningar (Social justice in Islam, 2000, s. 280–282). Asads bok finns inte heller med i Gardells litteraturförteckning. Intressant är att Qutb nöjer sig med att ange bokens titel utan att ange författaren, som om Asads bok är så känd i Egypten att författarnamnet är överflödigt.

Allra mest frapperande är det att Gardell inte nämner att Qutbs bok är en plädering för en teokrati styrd av sharia.

Gardell skriver att Qutb med boken ”lagt grunden för en ’folkhemsislamism’”, ”en vision om ett islamiskt samhälle byggt på principerna om social rättvisa, alla människors jämlikhet och absoluta åsiktsfrihet, där kollektivets och individens intressen skulle balanseras mot varandra” (s. 70, 71). Gardell säger att han karakteriserar Qutbs bok som en ”socialdemokratisk” ”folkhemsislamism” för att försöka begripliggöra huvuddragen i Qutbs politiska islam (s. 73). Det Gardell inte säger är att Qutb sitter med Koranen framför sig och målar upp ett drömscenario om ett samhälle helt baserat på hans tolkning av Koranen. Ingen kan med bästa vilja i världen säga att vår grundlag från 1974 presenterad av Olof Palme (S) skrevs med Bibeln som källa och förebild.

Gardell delar upp Muslimska brödraskapet i en reformistisk falang och en revolutionär falang och att reformisterna, som han kallar ”folkhemsislamister”, utgår från Qutbs Social justice in Islam och revolutionärerna från Qutbs Milstolpar (1964). Gardell ger en grovt missvisande bild av Muslimska brödraskapets extremt västfientliga, kvinnofientliga, judefientliga och homofientliga ideologi och nämner inte att slutmålet är en teokrati byggd på deras tolkning av sharia, alldeles oberoende av om samhället omvandlas nerifrån och upp enligt den fredliga ”reformistiska” grenen eller uppifrån och ner enligt den militanta.

Gardells bok handlar om Muslimska brödraskapet i Egypten. Året efter det att den publicerades fick han en professorsstol vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet och har sedan dess utnyttjat sin professorstitel till att strypa all kritik av Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige. Han har höjts till skyarna av professor emeritus Jan Hjärpe, vilket jag skriver om i det här blogginlägget 7 mars 2017. På uppdrag av Riksbankens jubileumsfond gjorde Jan Hjärpe en kartläggning av forskningen inom Sverige om islam i och utanför Sverige. I inlägget skriver jag bland annat:

Som framgår av mina tidigare blogginlägg är Mattias Gardell Muslimska brödraskapets vägröjare och torped i Sverige. Han slår ner all kritik av Muslimska brödraskapets verksamheter i Sverige med att slunga ut islamofobi! och har konsekvent omöjliggjort en saklig debatt om politisk islam i Sverige och vad politisk islam får för konsekvenser för den sociala sammanhållningen i vårt land. Jan Hjärpe skriver:
”Mer direkt inom islamforskningens område är Bin Ladin i våra hjärtan: globaliseringen och framväxten av politisk islam (Leopard, Stockholm 2005), där man särskilt kan uppmärksamma hans tolkning av det egyptiska Muslimska Brödraskapets ideologi och policy, baserat inte minst på intervjumaterial” (s. 8).
Inget om att det handlar om att genom infiltrering gradvis störta samhället inifrån för att skapa en islamisk stat styrd av sharia och att det är den metod Mattias Gardell använder sig av här i Sverige, tillsammans med Muslimska brödraskapets aktivister.
Om Mattias Gardells ovetenskapliga bok Islamofobi, där han dömer alla utifrån en höger-vänsterskala och tar heder och ära av dem som inte är tillräckligt ”vänster” och klassar dem som islamofober skriver Jan Hjärpe:
”Relevans har givetvis då också hans undersökning om fördomar, konspirationsteorier, skrönor och generaliseringar som sprids om islam och muslimer: Islamofobi (Leopard, Stockholm 2010, 2011)” (ibid.).
Och som sammanfattning: ”Vi noterar naturligtvis att Gardell är en mycket betydande deltagare i den politiska debatten kring centrala frågor i nutiden” (ibid.).

Mattias Gardells insatser ”i den politiska debatten” är att strypa debatten med hjälp av anklagelser om ”islamofobi”.

Mattias Gardell var Stefan Löfvens gunstling. Religion är tolkning. Det finns hur många tolkningar av islam som helst, alltifrån den enskilda individens extremt privata relation till Allah, utan inblandning av religiösa eller politiska ledare, till al-Shabaab och IS. Muhammad Asad ger i sin bok flera exempel på tolkningar av islam han inte var nöjd med för snart hundra år sedan, han uppskattade inte tolkningar som var förenliga med den västerländska liberala demokratin.

Stefan Löfven valde när han var statsminister (2014–2021) att behandla islam som en orubblig stenklump och sa 2015 att hans regering inte tänkte kritisera islam. ”Vi har den största respekt för den religionen.”

Det är en sak att ha respekt för religionen islam och en helt annan sak att problematisera och kritisera demokratifientliga tolkningar av islam. Tolkningar utförs av människor. I Sverige är varje individ ansvarig för sina handlingar. Sveriges rikes lag talar om vilka handlingar som är olagliga. Muslimska brödraskapets totalitära politiska tolkning av islam står lika mycket i strid med Sveriges rikes lag som Mussolinis fascism i Italien, Stalins kommunism i Sovjetunionen med östeuropeiska satellitstater och Hitlers nazism, alla tre männen envåldshärskare när Asad skrev Islam at the crossroads. Två av dem, Mussolini och Hitler, var störtade när Sayyid Qutb 1949 skrev Social justice in Islam. Staten Israel existerade inte när Asad skrev sin bok 1934. Det gjorde den när Sayyid Qutb skrev sin bok 1949. Muslimska brödraskapet är extremt judefientliga, de fick hjälp av Hitler att i Nazityskland träna medlemmar i sin militanta gren. Jag har i en del blogginlägg kallat dem islamonazister. Flera föreningar i den svenska grenen bjöd gång på gång, trots återkommande kritik, in talare kända för sin extremt judefientliga retorik.

Islamism är den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa, representerad av bland andra Muslimska brödraskapets ca 13 män i den svenska grenens innersta kärna, som Sameh Egyptson namnger i sin avhandling.

Här är två av de högsta hönsen, marockosvenska gudfadern Chakib Benmakhlouf

och marockosvenska Mostafa Kharraki,

(bild från invigningen av stora moskén på Södermalm i Stockholm 2000) som i flera decennier levt gott på skattebetalarnas bekostnad, via bland annat sina islamiska skolor, studieförbundet Ibn Rushd, biståndsorganisationen Islamic Relief och Myndigheten för stöd till trossamfund (SST). De är separatister och verkar för att förändra Sverige inifrån genom missionsverksamhet riktad till presumtiva konvertiter och inflyttade från islamdominerade länder i syfte att få dem att anamma ”sann” islam. Det är inte fel att kalla dem Muhammad Asads/Leopold Weiss efterföljare. Allt tal om att de skulle verka för integration är bluff. Det är bara att granska de källor de baserar sin verksamhet på, se föregående inlägg. De säger utåt vad de vet att svenska politiker och myndigheter förväntar sig att de ska säga, och en helt annan sak inåt.

Löfven utsåg Mattias Gardells vän statsvetarprofessorn och socialdemokraten Ulf Bjereld till ordförande (2016–2018) för Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap, Vetenskapsrådet. Tack vare pengar från regeringen, slussade via Vetenskapsrådet och Ulf Bjereld, kunde Gardell, svenska Muslimska brödraskapets vägröjare och torped, få sitt efterlängtade Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), som invigdes januari 2017, vilket jag återkommer till. Här nämner jag bara att rasism enligt CEMFOR innebär att alla utlandsättade är offer, att ”vita” svenskar är förövare, att det därmed inte skulle råda några motsättningar mellan utlandsättade från olika länder, olika etniciteter, olika religioner och olika tolkningar av islam, eller hat och förakt riktad mot svenskättade, Sverige och västvärlden från utlandsättade. Självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs dåd 2010, Rakhmat Akilovs terrordåd 2017, Korankravallerna påsken 2022 ger en helt annan bild. För att inte tala om Osama Krayem, född och uppvuxen i Malmö, inblandad i de fasansfulla terrordåden i Paris 2015 och Bryssel 2016, och alla som lämnat Sverige för att strida med terrororganisationerna somaliska al-Shabaab eller IS, och som återvänt som om de varit på en semesterresa.

Mattias Gardells sågning av Sameh Egyptsons avhandling
Jag vill än en gång betona den utomordentligt viktiga roll Sameh Egyptsons biträdande handledare statsvetaren Mats Lindberg spelat för omvandlingen av Egyptsons massiva källmaterial till en statsvetenskaplig avhandling. Handledare spelar en större eller mindre roll i ett avhandlingsarbete. Global politisk islam? är i allra högsta grad att betrakta som ett lagarbete. Mattias Gardells kritik av avhandlingen riktar sig således inte enbart till Egyptson.

Det förbiser Gardell och riktar sin kritik utifrån sin upphöjda position som professor på en Teologisk institution (Uppsala) till en lägre stående nybliven doktor på en annan Teologisk institution (Lund) och låtsas inte om att hans kritik också är en kritik från en religionsprofessor riktad till en statsvetenskaplig professor emeritus (Örebro universitet). Gardell är inte statsvetare.

Gardell recenserar både avhandlingen och disputationen i Aftonbladet 1 mars 2023, ”Att hoppa på islam har blivit en folksport”. Egyptsons avhandling handlar inte om islam utan om Muslimska brödraskapet (MB) och rörelsens politiska aktivister, alltså om människors politiska tolkning av islam som går under benämningen islamism, islamister. Redan här vilseför Gardell läsaren.

I vanlig ordning använder han i recensionen genomgående det diffusa kollektivordet ”muslimer”, ännu ett sätt att vilseföra läsaren, en metod jag kritiserar i exempelvis det här inlägget 17 april 2018, ”Mattias Gardell – håll dig till sakfrågan!”

Gardell förolämpar Sameh Egyptson och Mats Lindberg: ”Anslaget är privatspanarens, snarare än forskarens”, skriver han, och bortser från den statsvetenskapliga analysmetoden och lyfter fram en islamologs kritik: ”De allvarliga brister i det vetenskapliga hantverket [alltså den statsvetenskapliga analysmetod som bland andra Mats Lindberg har utarbetat] som påtalades av betygsnämndens fackkunnige islamolog viftades bort av disputanden som ’små detaljer’.”

Nu är inte islamologen Torsten Janson den fackkunnige i det här sammanhanget, utan det är statsvetaren Mats Lindberg. Jag kommenterar Torsten Jansons så kallade brister i del 3.

Gardell kritiserar Egyptson för att han har namngivit den innersta kärnan i Muslimska brödraskapets svenska gren och menar att Egyptson har åsidosatt god forskningssed ”då det utsätter de uthängda och deras släktingar för personlig fara. Att diktaturerna i Egypten och på den arabiska halvön där det Muslimska brödraskapet utgör en del av oppositionen kan fängsla, tortera och döda misstänkta regimkritiker har dokumenterats av bland andra Amnesty . . .”

Kom igen nu. Gardell underkänner de arabiska diktaturernas säkerhetstjänster. Det är först när personer, som i decennier varit verksamma inom Muslimska brödraskapets högsta organ, inte bara i Sverige utan internationellt, namnges i en svensk doktorsavhandling som arabiska säkerhetstjänster får kunskap om dem? Säkerhetstjänster i länder som klassat Muslimska brödraskapet som terroristorganisation? År 2014 terroristklassade Förenade Arabemiraten till och med Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), svenska Muslimska brödraskapets huvudorgan, vilket man kan läsa om i Gulf news (punkt 11). Detta efter en uppmärksammad rättegång som kartlagt Muslimska brödraskapets internationella finansiella nätverk, vilket man kan läsa om i den här artikeln i Gulf news. ”Senior Muslim Brotherhood leader Ahmed Al Rawi” var inbjuden till Socialdemokraternas seminarium på Bommersvik i mars 1997, vilket man kan läsa om i Broderskapsrörelsens rapport 4/99. Även andra internationellt kända MB-aktivister var inbjudna till Sverige av Socialdemokraternas religiösa sidogren under 1990-talet när Mostafa Kharraki ovan och Mahmoud Aldebe och Ahmed Ghanem tillsammans med Socialdemokraterna höll flera seminarier om politiskt samarbete.

Gardell var kompis med Mehmet Kaplan (MP) och har rört sig i Muslimska brödraskapets innersta krets i Sverige. Bland annat deltog han i ett möte anordnat av IFiS tillsammans med flera höjdare inom transnationella Brödraskapet i april 2008 där Chakib Benmakhlouf ovan ingick i egenskap av ordförande för Muslimska brödraskapets paraplyorganisation i Europa, FIOE. Sameh Egyptson citerar Chakib Benmakhlouf: ”Vi vill inte dra uppmärksamhet till att vi islamiserar väst, därför att detta inte tjänar oss.”

Jag skriver om förmötet som hölls i Sveriges riksdag under ledning av Mehmet Kaplan i det här blogginlägget 1 januari 2023. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige skriver jag om det efterföljande mötet där Mattias Gardell var inbjuden och alltså kunde frottera sig med internationella höjdare. Som arabiska säkerhetstjänster inte skulle hålla koll på? Förmötet i riksdagen och de inbjudna höjdarna kan man läsa om i den här engelskspråkiga nättidningen 30 april 2008 under rubriken ”European and U.S. Muslim Brotherhood Meet at Swedish Parliament” där de länkar till just IFiS hemsida om mötet. Femton år senare skulle MB:s höjdare vara okända av de arabiska säkerhetstjänsterna?

I stället för att redogöra för innehållet i Egyptsons avhandling fortsätter Gardell sin förolämpning med ett långt avsnitt om olika konspirationsteorier och nämner författarnamn och boktitlar och att Muslimska brödraskapet dock är högst verkliga i Egypten. ”Politiskt är Brödraskapets huvudfåra ett tämligen borgerligt mittenparti som spänner mellan en (i dag tongivande) höger inte olik våra kristdemokrater (om än mer Alf Svensson än Ebba Busch) och en vänster inte olik den kristna (i dag mångreligiösa) socialdemokratin.”

Fortfarande inte ett ord om att slutmålet är en teokrati styrd av sharia. Koranen är vår lag är MB:s motto.

Först därefter går Gardell in på avhandlingen och talar än en gång om konspirationsteorier och skriver om ”muslimska folkrörelser och studieförbund”, alltså Ibn Rushd och exempelvis Muslimska brödraskapets ungdomsförbund, som hans vän Rashid Musa, som han ses tillsammans med här,

var ordförande för tills bidragskranen stryptes på grund av att förbundet inte respekterade demokratins idéer. Gardell fultolkar medvetet Egyptsons avhandling. Avhandlingen rör ju en krets han i åratal försvarat och vars unga garde, som Rashid Musa, han agerat ledare för.

Sameh Egyptson skrev en replik på Gardells kritik: ”Mattias Gardell driver fortfarande sin gamla murkna tes att Muslimska brödraskapet, MB mest liknar svensk kristdemokrati och socialdemokrati. Han är då blind för att dessa båda partier har demokrati som sin överideologi, man är principiell demokrat först och kristdemokrat eller socialdemokrat sedan. Med MB är det tvärtom. Man har sharia (Allahs lag) som överideologi.”

Sameh Egyptson skriver att Gardell fortsätter att försvara Muslimska brödraskapet. Gardell svarar i en slutreplik: ”Jag ’försvarar’ inte det Muslimska brödraskapet i Sverige. Däremot har jag forskat om det Muslimska brödraskapet i Egypten, som en av de många former av politisk islam jag studerade ur ett religionshistoriskt perspektiv 2003–2006 (se Bin Laden [sic] i våra hjärtan, Leopard 2005).”

Och vilseförde läsarna ordentligt, inte minst politiker och myndighetspersoner, kan man tillägga, som exempelvis Stefan Löfven och Vetenskapsrådet.

Gardell avslutar: ”Att det finns svenska muslimer som inspireras av Brödraskapets andliga ledare visste vi redan. Här finns mycket att studera om man kliver ur kaninhålet och tar samhällsengagerade svenska muslimer på allvar. Vad betyder idén om politisk islam som en demokratisk ’mittfåra’ i konkreta sakfrågor? Vad har islamdemokrati att säga om klimatkris, gängkriminalitet, kollektivtrafik, lika villkorsarbete, vård och hälsa? Fragment av svar finns i det material Egyptson tagit fram men skyms av hans övertygelse att de bara ljuger.”

De ljuger. Liksom Gardell ljuger. Muslimska brödraskapets aktivister är inga ”islamdemokrater”, ett ord Gardell även använder i sin bok 2005. Koranen är vår lag är MB:s motto.

Utbildningsminister Mats Persson: Sverige ser mycket allvarligt på individer som spionerar på Sverige för främmande makts räkning. Nyligen dömdes en man till livstids fängelse för det brottet. Samtidigt har Mattias Gardell, statsanställd universitetsprofessor, obehindrat i över ett och ett halvt decennium aktivt kunnat verka för en global antidemokratisk rörelses etablering och utbredning i Sverige, en rörelse som representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa och som målmedvetet underminerar den svenska demokratin i syfte att islamisera väst.

Gardell vet vad han gör. Det är uppsåt bakom hans separatistiska agerande.

Han medverkade i European Islamophobia Report 2017, som ges ut av den regimtrogna turkiska tankesmedjan SETA. I den rapporten gör han sig skyldig till det han anklagar Egyptson för: Han hänger ut flera personer som ”islamofober” utan hänsyn till den skada han åsamkar dem. Han hade för avsikt att delta i presentationen av rapporten men hoppade av efter kritik från Svenska kommittén mot antisemitism.

I det här blogginlägget 2016 skriver jag om den första rapporten som professor Göran Larsson, Göteborgs universitet, medverkade i och rapporterade om ”islamofobin” i Sverige.

I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige skriver jag att syftet med SETA:s rapporter är att islamisera Europa på samma sätt som Recep Tayyip Erdogan har islamiserat Turkiet. Turkiska Enes Bayrakli och österrikiska Farid Hafez med rötter i Egypten har varit redaktörer ända från rapporternas början. I min bok skriver jag om Enes Bayrakli och SETA:s nära koppling till Erdogans regim. De första årgångarna av islamofobirapporten gavs ut av SETA, år 2020 står det att rapporten ges ut av Vienna Leopold Weiss Institute. Redaktörerna är desamma. Här ser man att Leopold Weiss Institute är kopplat till SETA. I rapporten 2021 står utgivaren som Leopold Weiss Institute, Austria. Enligt engelska Wikipedia om Muhammad Asad (Leopold Weiss) finns ett torg, Muhammad-Asad-Platz, i Wien uppkallat efter honom. Det står att han byggde broar mellan religioner. Som framkommit är han i Islam at the crossroads extremt västfientlig och förespråkar en teokrati styrd av sharia.

I det här blogginlägget skriver jag om rapporten 2021 och om Farid Hafez koppling till Muslimska brödraskapet och att han är portad av Europaparlamentet just för sitt samröre med Brödraskapet. Han är numera bosatt i USA. Det är knappast en tillfällighet att de två redaktörerna har valt namnet Leopold Weiss Institute, trots att Hafez sedan han tillfångatogs i en raid 2020 och efter frisläppandet som oskyldig valt att bosätta sig i USA. Även CEMFOR:s namn står utsatt tillsammans med de två redaktörernas namn i rapporten 2021.

Sten Widmalm, professor i statskunskap, Uppsala universitet, kritiserar bland annat Gardells recension av Egyptsons avhandling i en artikel i Fokus ”När forskaren blir viktigare än själva forskningen”. Widmalm skriver: ”Gardell upprörs över att Egyptson bryter mot ’god forskningssed genom att hänga ut namngivna personer’.” Gardell ”har under senare år samarbetat med den Erdogan-vänliga tankesmedjan SETA som årligen publicerar ’European Islamophobia Report’. I den pekar CEMFOR-forskare ut och namnger individer, bland annat i Sverige, på ett sätt som gör dem till måltavlor för religiösa extremister. Om Egyptson ska kritiseras för hur olika individer exponeras så är i alla fall inte Gardell rätt person att lyssna på.”

Gardell replikerar att det förekommer allvarliga sakfel i Widmalms artikel: ”1) Mattias Gardell har aldrig samarbetat med den Erdogan-vänliga turkiska tankesmedjan Seta och det har heller inte Cemfor någonsin gjort.” 2) att han inte längre är CEMFOR:s ledare. ”3) Cemfor-forskare har inte pekat ut och namngett individer bland annat i Sverige på ett sätt som gör dem till måltavlor för religiösa extremister.”

Mats Persson: Så lögnaktigt uppträder alltså en statsanställd universitetsprofessor. I rapporten 2017, publicerad av SETA, står det att Mattias Gardell är ”Co-director of Research at the Centre for the Multidisciplinary Studies on Racism (CEMFOR) at Uppsala University, Sweden.” Även den andra skribenten Mehek Muftee är kopplad till CEMFOR: Hon är ”a postdoctoral fellow at the Centre for Multidisciplinary Studies on Racism (CEMFOR) at Uppsala University, Sweden.”

Gardell och Muftee pekar ut två myndigheter. Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet i Sverige 2017, författad av Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani, var ”islamofobi”. Det var ”islamofobi” av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) att stoppa utbetalningarna till Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer, som Rashid Musa ovan var ordförande för, plus en mängd annat lika förljuget.

Sten Widmalm kommenterar i en slutreplik Gardells lögner och tillägger: ”I maj avser Gardell att delta vid en stor islamofobikonferens i USA som anordnas av International Islamophobia Studies and Research Association (IISRA). Där sitter Gardell i styrelsen tillsammans med Farid Hafez – redaktören som Gardell säger att han aldrig har samarbetat med.”

Här kan man under rubriken Board Members se foton på både Hafez och Gardell. I bilden ovan står IISRA längst till vänster.

Det pågår en intensiv, samordnad verksamhet att klassa kritik mot Muslimska brödraskapets aktivister som konspirationsteorier, kritikerna anklagas för att vara Förenade Arabemiratens lakejer och stämplas som ”islamofober”. Bland andra ingår Bridge Initiative, Georgetown University, i den här gruppen, där Farid Hafez är senior researcher. Bridge Initiative Team publicerade 4 maj 2023 ett factsheet om Sameh Egyptson och ett factsheet 23 april 2023 om Magnus Ranstorp. Teamet påstår att både Egyptson och Ranstorp sprider konspirationsteorier om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige.

CEMFOR
Mattias Gardell och den chilesvenska professorn Irene Molina utsågs till vetenskapliga ledare när CEMFOR bildades 2017. Irene Molina är en hårdför kommunist och hederskulturförnekare. Hon ingår i det kommunistiska hederskulturförnekande akademiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA), som från USA har importerat den postkoloniala teoribildningen och begreppen ”strukturell rasism”, ”rasifierad”, ”intersektionalitet”, vilket bara är andra ord för klasskamp. Jag skriver om ArA i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige, jag har också skrivit mängder med blogginlägg om ArA. Irene Molina och ArA har lika nära kopplingar till Muslimska brödraskapets svenska gren som Mattias Gardell.

Det som pågår i Sverige är att hårdföra kommunister har ett nära samarbete med det fascistiska, för att inte säga islamonazistiska, Muslimska brödraskapet. Deras gemensamma fiende: Väst. Eller närmare bestämt: den västerländska demokratin.

Den ovan nämnda kunskapsöversikten om Muslimska brödraskapet i Sverige, som beställdes av MSB, skapade panik inom Muslimska brödraskapet, vars aktivister gjorde allt de kunde för att få rapporten borttagen från MSB:s hemsida. Hundratals miljoner kronor stod ju på spel. Sameh Egyptson skriver exempelvis i Svenska Dagbladet 25 maj 2023 om de ofantliga summor Sida gett till biståndsorganisationen Islamic Relief, där sonen till Chakib Benmakhlouf ovan är generalsekreterare (utan att sätta ut sitt efternamn), ”Så lyckas islamister få en miljard från Sida”.

Professorerna Mattias Gardell och Irene Molina, som båda borde vara väl införstådda med vad jäv innebär, tog på sig att i en offentlig utsaga förolämpa författarna till MSB-rapporten Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani på samma oförskämda sätt som Gardell förolämpar Sameh Egyptson och Mats Lindberg i sin recension ovan.

I det här blogginlägget 30 juni 2017 om den svenska islamforskningens totala förfall skriver jag att Mattias Gardell och Irene Molina var jäviga, scrolla ner till rubriken ”Utred Mattias Gardells påverkansarbete för Muslimska brödraskapets räkning”.

Jag skriver om CEMFOR i det här blogginlägget 10 september 2017. I det här blogginlägget september 2018 efterlyser jag en utredning om vilka politiker Mattias Gardell åt lunch med för att få CEMFOR. I inlägget skriver jag att CEMFOR är en skandal. I inlägget nämner jag ”mitt öppna brev till Sveriges riksdag” vilket avser min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige som kom i tryck i slutet av 2018. Här är en pdf om avsnittet ur min bok om CEMFOR.

Mats Persson: Vilken samhällsnytta har CEMFOR:s forskare, med sin postkoloniala inriktning, bidragit med under CEMFOR:s drygt 6-åriga verksamhet? Har den sociala sammanhållningen stärkts?

Jag efterlyser fortfarande en utredning om vilka politiker Mattias Gardell åt lunch med för att få CEMFOR. Jag efterlyser en utredning om Mattias Gardells, utifrån sin professorsposition, drygt femton års aktiva verksamhet för Muslimska brödraskapets svenska gren och hans anklagelser om kritikernas konspirationsteorier.

Sameh Egyptsons doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige ger en betydligt sanningsenligare beskrivning av Muslimska brödraskapets verksamhet och inriktning än Mattias Gardells Bin Ladin i våra hjärtan. Globaliseringen och framväxten av politisk islam.

25 maj 2023

Mona Lagerström fil dr