OBS: Inlägget handlar enbart om Muslimska brödraskapets totalitära politiska tolkning av islam (islamism) och berör inte fromhetsislam. Muslimska brödraskapet är ett monster!

Detta inlägg är långt, en veritabel uppsats. Rubriker:
– Muslimska brödraskapet och framtida svensk historieskrivning
– Efterlysning: Teknokratisk övergångsregering, nytt valsystem och ny grundlag som är en rättighetskatalog och ger medborgaren juridiskt utkrävbara rättigheter. Sverige är ett efterblivet land när det gäller medborgerliga rättigheter
– Medborgarkunskap och gemensamma referensramar
– Bannlys kollektivordet muslimer, säg Muhammedföljare om just Muhammedföljarna
– Den trojanska hästen
– Sameh Egyptsons bok om Muslimska brödraskapets föreningar i Sverige, totalitära ideologi och långsiktiga demokratifientliga mål
– Muslimska brödraskapets globala nätverk
– Muslimska brödraskapets Internationella organisation
– Mahmoud Aldebes brev till riksdagspartierna 2006
– Internationella organisationen forts.
– Beslöjningen
– Klä av religionsprofessor Mattias Gardell, avslöja hans desinformation om att Muslimska brödraskapet är islamdemokrater, jämför hans påståenden med Sameh Egyptsons källmaterial
– Trojanska hästens anhang
– Socialdemokraternas krälande för den trojanska hästen
– Fatima Doubakils och Maimuna Abdullahis stämningsansökan mot politikern Ann-Sofie Hermansson (S) och Stefan Löfvens tystnad är värd en egen film eller pjäs
– Mattias Gardell är Stefan Löfvens skyddsling
– Muslimska brödraskapet och petningen av Carina Hägg (S) inför valet 2014
– Teologiska institutionen, Uppsala universitet, mot Försvarshögskolan
– Miljöpartiet, den trojanska hästen och hudfärgsnepotism
– SVT och trojanska hästen
– Upprop: Fackeltåg från nordligaste Norrland till sydligaste Skåne för de demokratiska principer det svenska samhället vilar på, mot totalitära ideologier ända tills politikerna stoppar allt pengaflöde till den trojanska hästen

Min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 finns att köpa på Adlibris, Bokus och Vulkan.

 

Jag har i det här och det här och det här blogginlägget lagt ut avsnitt ur boken som är ett öppet brev till Sveriges riksdag. Jag har skickat ett exemplar vardera till talman Andreas Norlén och riksdagsdirektör Ingvar Mattson. Här är länken till innehållsförteckningen och här till registret.

Inlägget handlar till stora delar om hur Muslimska brödraskapets svenska gren styrs av egyptiska Brödraskapet via Internationella organisationen som bildades formellt i Genève 1982 av bland andra Said Ramadan (d. 1995), förvisad från Egypten 1954, gift med dottern till Brödraskapets grundare och far till väckelsepredikanten Tariq Ramadan. År 1961 bildade Said Ramadan med hjälp av saudiska oljepengar Centre Islamique de Genève (Geneva Islamic Center), se detta blogginlägg.

Muslimska brödraskapet och framtida svensk historieskrivning
Perioden från 1980-talet till 2018 bör i den framtida historieskrivningen kallas för Den ökända hästen från Troja, under förutsättning naturligtvis att inte en skattekrona längre finansierar denna inre fiende, detta monster. Hittills har politiker och myndigheter pumpat in över en miljard skattekronor i hästen, pengar som borde ha använts till välfärden och till att garantera alla flickors och kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter enligt svensk lag.

Ansvarig myndighet för hur offentliga medel används bör med det snaraste utreda exakt hur många hundratals miljoner som pumpats in i den trojanska hästen.

Efterlysning: Teknokratisk övergångsregering, nytt valsystem och ny grundlag som är en rättighetskatalog och ger medborgaren juridiskt utkrävbara rättigheter. Sverige är ett efterblivet land när det gäller medborgerliga rättigheter
Över tre månader har gått sedan valet utan att vi har fått en regering eftersom sju av partiledarna är maniskt fixerade vid att utesluta det åttonde partiet i stället för att alla åtta riktar blicken mot den trojanska hästen i Sverige, vad den har ställt till med, vad den har kostat och samarbetar om hur den ska oskadliggöras och en ny aldrig uppstå.

Jag efterlyser att Stefan Löfvens övergångsregering stiger åt sidan och att en teknokratisk övergångsregering, likt den i Tunisien efter jasminrevolutionen, utses som får till uppgift att utforma ett nytt valsystem som förhindrar den låsning vi ser i dag, en ny grundlag som är en rättighetskatalog inte en målsättning och där det klart framgår att Sverige ska vara en sekulär stat, att religionen ska vara en privatsak, att inga offentliga medel ska ges till religiösa verksamheter, att ämbetsmannaansvaret som togs bort i mitten av 1970-talet återinförs, att straffansvaret för tjänstefel ska omfatta mer än myndighetsutövning.

Jag har förslag på tre personer jag skulle vilja se ingå i den teknokratiska övergångsregeringen: juridikprofessor Joakim Nergelius, professorn i historia Lars Trägårdh och Inga-Britt Ahlenius, tidigare generaldirektör för Riksrevisionsverket. Jag ser gärna att Inga-Britt Ahlenius utses till en ny Axel Oxenstierna och får i uppdrag att modernisera hela den svenska förvaltningen, inklusive införa en etisk kod för tjänst i staten. Enligt 1809 års Regeringsform skulle Justitieombudsmannen, som var riksdagens kontrollinstrument, vaka över domares och ämbetsmäns laglydnad. Dagens JO är tandlös och ser till strukturer, inte till enskilda ämbetsmäns agerande, mer därom i ett separat inlägg där jag delar med mig av min erfarenhet av JO och IVO samt HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd).

I slutet av det här inlägget efterlyser jag fackeltåg från nordligaste norr till sydligaste söder tills den trojanska hästen är oskadliggjord, tills vi har ett nytt valsystem med personval i enmansvalkretsar och där lokalval och riksdagsval sker på olika år, vi har en författningsdomstol, vi har en ny grundlag som stärker medborgarens rättigheter gentemot staten (JO är inte till för den enskilda medborgarens skull), vi har fått en patienträttighetslag och en självständig nationell patientombudsman (Socialstyrelsen och IVO är inte till för den enskilda patientens skull, nuvarande lagstiftning är en skyldighetslagstiftning, systemet med patientens anmälan av undvikbara sjukvårdsskador styrs helt av Läkarförbundet), att ämbetsmannaansvaret har återinförts, att beslöjning är förbjuden i alla offentligt finansierade skolor och i hela den offentliga förvaltningen, att en broschyr på alla språk som existerar i Sverige förklarar att beslöjningen inte är ”gudomlig befallning” och att ingen islamforskare med äran i behåll kan uttala sig om den historiska Muhammed (570–632) eller om seder och bruk under hans tid. Det finns helt enkelt inga samtida texter. Det finns bara myter. Det är dessa myter forntida ”islamiska lärda” har omvandlat till tvingande lagar och nutida ”islamiska lärda” lutar sig mot. De ska klart framgå i broschyren att Sveriges riksdag stiftar lagarna i Sverige, inte män som påstår sig vara jordiska ombud för ett övernaturligt väsen.

Medborgarkunskap och gemensamma referensramar
I min bok efterlyser jag en handbok i medborgarkunskap likt Värner Rydéns bok Medborgarkunskap som gavs ut mellan 1923 och 1959. Professor Lars Trägårdh har kunskap om Rydéns bok. Den handbok jag tänkt mig syftar till ett kunskapslyft för landets alla invånare, inklusive ämbetsmän i staten och landets politiker. Vi borde sluta prata om värdegrund och i stället prata om gemensamma referensramar, som är lagen. Det förutsätter att alla har kunskap om referensramarna. Det talas vitt och brett om hur Sverige förr i tiden var ett homogent samhälle. Det är historieförfalskning. Sverige har aldrig varit ett homogent samhälle. Sverige var enormt socialt skiktat. Men vi hade gemensamma referensramar och de referensramarna fick vi genom den statliga obligatoriska skolan som infördes 1842, referensramar som förändrats i takt med att samhället har förändrats. Som jag skriver i min bok: Det är som om medborgarkunskapen försvann när ämnet bytte namn till samhällskunskap.

Detta att referensramarna, det vill säga lagarna och normerna de ger upphov till, förändras i takt med att samhället förändras skiljer den svenska demokratin från islamisk rätt, sharia, som är statisk och som sägs gälla i alla tider. Det som, enligt den islamiska historieskrivningen, gällde på Arabiska halvön för fjorton hundra år sedan ska gälla även i dag, över hela världen.

I det här blogginlägget uppehåller jag mig dock inte vid min bok utan lyfter fram religionsvetaren Sameh Egyptsons bok Holy white lies. Muslim Brotherhood in the West. ”Case – Sweden” (2018), mer om den strax. Våra böcker kompletterar varandra. Sameh Egyptson håller en neutral ton och lägger fram det ena citatet efter det andra som beskriver Muslimska brödraskapets ideologi. Min bok är subjektiv. Mitt intresse är flickors och kvinnors rättigheter och jag är rasande över utvecklingen i Sverige. Jag är lika kritisk till universitetens västfientliga postkoloniala ”teorier” som till Muslimska brödraskapets västfientliga ideologi. Det har hänt otroligt mycket under min livstid för svenskättade flickor och kvinnor (jag är född 1943 och började arbeta när jag var 16 år) medan rena barbariet råder i vissa utlandsättade kretsar. Och detta beror på att kvinnliga akademiker (ArA:s hederskulturförnekande postkolonialister som finns både inom Nationella sekretariatet för genusforskning och CEMFOR) och kvinnliga hederskulturförnekande politiker i mer än två decennier har bestämt att det är kulturrasism att forska om kulturella skillnader samt att ArA och CEMFOR lierat sig med Muslimska brödraskapets aktivister och deras vidriga kvinnosyn. Mitt öppna brev till Sveriges riksdag är ett mycket subjektivt brev. Jag är som sagt rasande. Och jag kallar mig inte feminist. Det är det mest utspädda ordet i det svenska språket.

Bannlys kollektivordet muslimer, säg Muhammedföljare om just Muhammedföljarna
Muslimska brödraskapet, likt salafister, har Muhammeds liv och leverne som sin ledstjärna, alltså en mytisk jordisk man. För inte så länge sedan kallades de muhammedaner. Längre tillbaka i tiden kallades de turkarna, med hänvisning till Osmanska imperiet.

Min uppmaning: Bannlys kollektivordet ”muslimer” inom politiken, förvaltningen, forskningen, public service, övriga traditionella medier, sociala medier, kort sagt överallt. Kollektivordet ”muslimer” är Muslimska brödraskapets främsta vapen i väst, ett kollektiv de påstår sig företräda. I Evin Rubars reportage i SVT 2009 Slaget om muslimerna säger Abdirizak Waberi, då Islamiska förbundets ordförande, att förbundet representerar muslimerna i Sverige och att de är 400 000 till 500 000 personer, ca 53:20 in i programmet.

Sameh Egyptson skriver i en debattartikel i Dagen 4 januari 2019 att Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) och Sveriges muslimska förbund (SMF) ända sedan början av 1990-talet hävdar att de tillsammans har 75 000 medlemmar och att de fått offentliga medel utifrån det av SST. Skatteverket sköter sedan 2016 insamlingen av medlemsavgifter. År 2017 hade enligt Skatteverket FIFS och SMF tillsammans 6 400 medlemmar. En avsevärd skillnad. Sameh Egyptson skriver: ”Man kan också konstatera att det är samma personer som representerar bidragsmottagande församlingar från år till år”, och lite längre fram: ”en fundamentalistisk elit”.

Människor bosatta i Sverige från länder där islam är den dominerande religionen är inte klonade, de är inga utomjordingar, de är individer med individuella politiska och religiösa preferenser. Gör ett tankeexperiment. Vilken normalbegåvad person skulle svälja ett påstående från Nordiska motståndsrörelsen att de representerar hela landets svenskättade befolkning (svenskarna), att kritik av Nordiska motståndsrörelsen är detsamma som kritik av landets svenskättade befolkning (svenskarna), eller påståendet att eftersom majoriteten av landets svenskättade befolkning (svenskarna) inte ställer sig bakom Nordiska motståndsrörelsens ideologi behöver vi inte bry oss om denna rörelse och dess demokratifientliga ideologi och verksamhet?

Byt ut Nordiska motståndsrörelsen mot Muslimska brödraskapet, landets svenskättade befolkning mot invånare från länder där islam är den dominerande religionen (muslimerna), och upprepa tankeexperimentet. Koppla sedan Muslimska brödraskapets bruk av kollektivordet ”muslimerna” till trojanska hästen.

Den trojanska hästen
Den trojanska hästen är en ihålig trähäst som enligt de antika sagorna avgjorde det nio år långa kriget mellan grekerna och Troja i nordvästra Turkiet. När grekerna efter nio års krigande fortfarande inte lyckats inta Troja kom Odysseus på idén att bygga en jättehäst av trä som kunde rymma 100 beväpnade män och som var för stor för att föras in genom stadsportarna. Hästen med en samling män i buken ställdes utanför stadsmuren, grekerna seglade bort från området och gömde sig bland öarna i närheten. En pojke som var i maskopi med Odysseus stannade kvar gömd i vassen. Han tillfångatogs av trojanerna och sa att han flytt från grekerna och berättade att hästen var en offergåva till gudinnan Pallas Athena (vishetens och krigets gudinna), att den var så stor för att den inte skulle kunna föras in i Troja och att grekerna gett sig av. Trojanerna lät omedelbart föra in trähästen och rev på kuppen ner en del av stadsmuren. Under sång och jubel förde de i procession hästen till Pallas Athenas tempel mitt inne i Troja där hästen lämnades, obevakad uppenbarligen. Pojken smög bort till hästen och öppnade buken. Grekerna vällde ut och for fram med dragna svärd och brände ner allt i sin väg. Bränderna signalerade till grekerna som gömde sig på skeppen bland öarna att segla tillbaka. Genom den raserade stadsmuren stormade de in i Troja, som ödelades.

Nationalencyklopedin skriver att trojansk häst sedan dess kommit att beteckna ”olika hjälpmedel och former att med list erövra ett mål genom att infiltrera och försvaga det”.

Den ökända hästen från Troja är en kuplett av Karl Gerhard som han framförde 1940 och syftar på nazisterna. Vid sin sida hade han på scen en överdimensionerad dalahäst.

Dagens trojanska häst, som med list och infiltrering syftar till att inifrån montera ner den svenska demokratin och införa islamiskt styre enligt Muslimska brödraskapets tolkning av sharia, är ett övergött arabiskt fullblod med väl synligt hakkors, ifört hijab och med direktslangar till statens kassakista som i en aldrig sinande ström fördelar skattemedel via Sida som pumpar in astronomiska biståndssummor, Vetenskapsrådet som pumpar in forskningsbidrag, Riksbankens Jubileumsfond som pumpar in forskningsbidrag, Folkbildningsrådet som pumpar in ”utbildningsbidrag”, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) som pumpar in organisationsbidrag och projektbidrag, lokala myndigheter som pumpar in projektbidrag efter projektbidrag efter projektbidrag, Myndigheten för statligt stöd till trossamfund (SST) som pumpar in organisationsbidrag, verksamhetsbidrag, projektbidrag samt Allmänna arvsfonden som pumpar in projektbidrag från personer avlidna utan bröstarvingar.

Efterlysning: Var finns nutidens satiriker, ståuppkomiker, revyartister, musiker, låtskrivare, dramatiker, regissörer som i Karl Gerhards anda sätter strålkastarljuset på dagens ständigt växande trojanska häst och hur den underminerar Sverige som sekulär rättsstat och som riktar lika kallt strålkastarljus på alla som göder och försvarar hästen med hänvisning till att den är en gudom och att kritik av den är hädelse, det vill säga ”islamofobi”, och att det är kulturrasism att över huvud taget ifrågasätta dess konkreta existens?

Det finns hur mycket material som helst till filmer, TV-serier, operor, musikaler, revyer, talpjäser, sketcher, låtar om Muslimska brödraskapet och de korkade svenskarna. För den otålige: scrolla ner till rubriken ”Trojanska hästens anhang”.

Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna (1906–1949) var lärare. Den förra chefsideologen Sayyid Qutb (1906–1966) var lärare. Muslimska brödraskapets ideologiskt motiverade aktivister är välutbildade, ledargarnityret har doktorsgrader och professorstitlar. Deras strävan är att skapa ständigt nya ”korangenerationer” som får lära sig att älska Muhammed mer än sina föräldrar och sina barn. De håller ungdomsläger över hela världen och värvar på universiteten studenter som efter studierna sprider Muslimska brödraskapets ideologi i sina länders förvaltningar och påverkar politiken och lagstiftningen.

Första gången Muslimska brödraskapet förbjöds i Egypten var 1948. De hjälpte Gamal Abdel Nasser och Fria officerarna att genomföra militärkuppen 1952 och ville att landet skulle styras av sharia och att alla kvinnor skulle tvingas vara beslöjade utomhus, vilket Nasser inte accepterade. År 1954 anklagades de för ett attentat mot Nasser och förbjöds på nytt. Det var Muslimska brödraskapets välutbildade flyktingar från Egypten som på 1940-, 50- och 60-talen byggde upp undervisningsväsendet både i det då på skolväsendets område underutvecklade Saudiarabien och lika underutvecklade Qatar. Det var studenter som etablerade de första organisationerna i Europa och Nordamerika. Det var studenter Said Ramadan uppvaktade. Muslimska brödraskapet drar med andra ord inte till sig marginaliserade ungdomar utan framtidsförhoppningar. Organisationen består av välutbildade fanatiker med fenomenal organisationsförmåga och exceptionell talang för entreprenörskap, vilket inte minst alla organisationer de startat i Sverige visar. Vi vet vad Mussolinis fascism, Hitlers nazism, Lenins, Stalins, Maos, Pol Pots kommunistiska ideologi och ledarkult ställt till med. Ändå väljer Sveriges politiker att blunda för ”korangenerationerna” och den världsomspännande totalitära ideologi Muslimska brödraskapet står för, en ideologi influerad av just Mussolini, Hitler, Lenin, Stalin baserad på kulten kring den nya ledargestalten Muhammed.

Sameh Egyptsons bok om Muslimska brödraskapets föreningar i Sverige, totalitära ideologi och långsiktiga demokratifientliga mål
Läs religionsvetaren Sameh Egyptsons epokgörande bok Holy white lies som i år kommit på arabiska och engelska om Muslimska brödraskapets etablering i Sverige, de ledande entreprenörerna i det äldre gardet som cirkulerar i de olika föreningarnas styrelser, bland andra Mahmoud Aldebe (fram till 2010), Khemais Bassoumi, Helena Benaouda, Chakib Benmakhlouf, Ahmed Ghanem, Mahmoud Khalfi, Mostafa Kharraki, Mustafa Tümtürk, Abdirizak Waberi, och deras nära samarbete med det egyptiska ledargarnityret (se bland annat Mahmoud Khalfis och Chakib Benmakhloufs koppling till Brödraskapets egyptiska toppnamn Kamal Helbawy och Khairat el-Shater, s. 29, 153–156, mer om dem längre fram), de olika svenska föreningarnas intrikata flätverk, finansieringen via skattemedel, hierarkiska uppbyggnad, totalitära ideologi och den metodiska utbildningen av ”korangenerationer” i konsten att med hjälp av list och lögner (inte säga sanningen utan vad västerländska politiker och myndigheter vill höra) islamisera ett land.

Sameh Egyptson har valt att lyfta fram texter av Muslimska brödraskapets två inflytelserika ideologer, grundaren egyptiern Hassan al-Banna och nuvarande chefsideolog egyptiern Yusuf al-Qaradawi (f. 1926), bosatt sedan decennier i Qatar, och hur dessa texter stämmer överens med texter som Muslimska brödraskapet i Sverige offentliggjort i artiklar eller på sina hemsidor och hur de samarbetat med Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Tro och Solidaritet (tidigare kallad Broderskapsrörelsen). Hatpredikanten och Hitlerbeundraren Qaradawi har i över sju decennier spelat en nyckelroll överallt i hela världen där Brödraskapet etablerat organisationer. Bland annat var han inbjuden till Stockholm av Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) sommaren 2003.

Sameh Egyptson är född och uppvuxen i Egypten. Han studerade historia vid ett universitet i Kairo 1983–1988 och läste då Hassan al-Bannas texter. Han kom till Sverige 1990 och har ingående kunskaper om både Egypten och Sverige.

Varenda statsvetare, jurist och journalist i Sverige bör läsa Sameh Egyptsons bok. Den bör vara kurslitteratur på varenda statsvetenskaplig och juridisk institution och alla journalistutbildningar. Det är en bok universitetens islamologer borde ha skrivit för åratal sedan i stället för att agera missionärer och försvara den trojanska hästen. Sameh Egyptsons bok handlar om hur en global organisation som vilar på en totalitär ideologi, som jag kallar islamofascism, med det långsiktiga målet att återupprätta det islamiska kalifatet styrt av deras tolkning av sharia, har etablerat sig i Sverige med universitetens, politikers och myndigheters goda minne och frikostiga, för att inte säga ansvarslösa, hantering av medborgarnas skattemedel.

Tyvärr saknar boken ett namnregister. Det skulle vara till stor hjälp om Sameh Egyptson gjorde ett register och la ut på internet. Namnen på nyckelspelarna är alldeles för viktiga för att ligga dolda inne i boken. Egyptsons bok finns på Google Books men för att kunna söka namn måste man veta vilka namn man ska söka information på.

Efter Sameh Egyptsons bok, med alla primärkällor (från exempelvis Skatteverket, Bolagsverket, Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Kulturdepartementet, UD, Skolverket, Arbetarrörelsens arkiv) kan inte någon längre hävda att IFiS, Sveriges muslimska råd (SMR), Förenade islamiska församlingar i Sverige (FIFS), Islamiska informationsföreningen (IIF), Sveriges muslimska förbund (SMF), Sveriges islamiska skolor (SIS), Sveriges unga muslimer (SUM), studieförbundet Ibn Rushd, biståndsorganisationen Islamic Relief inte har koppling till egyptiska Muslimska brödraskapet.

Ingen kan heller förneka att dessa organisationer ägnar sig åt att islamisera Sverige och, när det gäller Islamic Relief, bedriva missionsarbete med svenska biståndspengar för att främja Muslimska brödraskapets politiska tolkning av islam, en tolkning som även inbegriper våld, vilket den länkade artikeln, författad av den egyptiska aktivisten Cynthia Farahat visar. I artikeln står det att Chakib Benmakhlouf är en av förgrundsgestalterna vid Centre Islamique de Genève.

Conny C. Lindström länkade på Twitter 3 november 2018 till den här artikeln med uppmaningen ”Stäng kranarna till Islamic Relief Sverige”. Artikeln beskriver hur kanadensiska biståndsmedel till Islamic Relief slussas vidare till Hamas och vilka banker och länder som vänt Islamic Relief ryggen och varför.

Muslimska brödraskapet är en destabiliserande faktor, alltså en trojansk häst, i vartenda land de etablerat sig i, vilket lär vara ett sjuttiotal. Ända sedan begynnelsen 1928 har rörelsen använt våld som ett viktigt medel att nå sitt mål, kalifatet. Under ledaren Hassan al-Bannas tid lönnmördades flera egyptiska politiker. Våldsideologin finslipades av chefsideologen Sayyid Qutb som hängdes 1966. Det kommer ständigt nya böcker och dokumentärer om Muslimska brödraskapets välorganiserade demokratifientliga verksamhet och myller av extremistiska utlöpare. Ändå har Sveriges politiker valt att enbart notera den osynliga gudomen, inte den konkreta trojanska hästen, trots att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) publicerat två rapporter om Muslimska brödraskapet i Sverige (2017, 2018). Det går inte längre att låtsas att politisk islam inte existerar och utgör ett konkret hot mot den svenska demokratin. Det Magnus Norell, Aje Carlbom, Pierre Durrani och Sameh Egyptson beskriver backas upp av forskare, journalister och dokumentärer på engelska, franska, arabiska, dokumentärer bland annat Försvarshögskolans forskare Magnus Ranstorp länkade till i december 2017. Den 2 maj 2006 sände Uppdrag granskning det här programmet om politisk islam i Sverige, ca 19:30 minuter in i programmet visas bild på Sayyid Qutbs bok Social rättvisa i islam, som Broderskapsrörelsens Ola Johansson kommenterar välvilligt och som reportern säger att Qutb i boken skriver att sharia står över demokratiska lagar. Ola Johansson är för övrigt styrelseledamot i svenska Islamic Relief, vilket Omar Mustafa också är. Den 6 december 2009 visade SVT Evin Rubars reportage Slaget om muslimerna.

Muslimska brödraskapets globala nätverk
Conny C. Lindström länkar på Twitter 14 oktober 2018 till denna dokumentär visad 9 april 2017 på Sky News Arabia och skriver: ”I den här dokumentären om Global MB gjord av Sky News Arabia fastslås det att det Islamiska förbundet ingår i det Globala Brödraskapet!” Dokumentären heter UK turned a blind eye to extremist groups och handlar om brittiska underrättelsetjänstens samarbete med Muslimska brödraskapet ända sedan 1940-talet. Det är i den här dokumentären, ca 5:48 in i programmet, det talas om skapandet av en ny ”korangeneration”. I dokumentären sägs att det i Storbritannien finns mer än 60 organisationer associerade med Muslimska brödraskapet. Cirka 28:24 in i programmet sägs att Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) ingår i Global Muslim Brotherhood. Ungefär 18:29 in i programmet säger Yusuf al-Qaradawi följande: ”Att erövra Rom eller Italien eller Europa innebär att islam återkommer till Europa. Betyder det krig? Inte nödvändigtvis. Fredlig erövring är den här religionens andemening. Jag menar därför att islam kommer att erövra Europa utan svärd eller krig. Enbart genom predikan och förnuft.”

Chakib Benmakhlouf, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren och i två mandatperioder ordförande i Muslimska brödraskapets europeiska paraplyorganisation Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE), citeras i Sameh Egyptsons bok: ”Vi vill inte dra uppmärksamheten [till det faktum] att vi håller på att islamisera väst”, säger han till en saudiarabisk tidning (s. 236). Egyptson beskriver Muslimska brödraskapets skattefinansierade skolverksamhet i Sverige och citerar vad Benmakhlouf säger om Islamiska skolan i Stockholm: ”När vi startade skolan satte vi upp tawtin [. . .] som dess slogan” (s. 109). I mitt blogginlägg ”Stefan Löfven, ta ditt ansvar! Ta debatten om Muslimska brödraskapets politiska friskoleverksamheter!” skriver jag om Muslimska brödraskapets två begrepp tawtin och tamkin, att tawtin betyder territoriell erövring, bland annat friskolor, som är etapper på vägen för att uppnå det globala målet tamkin. Scrolla ner till rubriken ”Muslimska brödraskapets avsikt med integration”.

Muslimska brödraskapets Internationella organisation
Global Muslim Brotherhood och International Organization of the Muslim Brotherhood är två helt olika grenar. Internationella organisationen har en formell struktur och styrs direkt av egyptiska Brödraskapets högsta ledare, murshid, även kallad Supreme Guide, och var i många år en av Muslimska brödraskapets hemliga organisationer. År 2004 beskrev den franska tidningen Le Monde i en artikel hur Internationella organisationen växte fram. Artikeln citeras i nättidningen The Global Muslim Brotherhood Daily Watch som etablerades i samband med rättegången 2007 i Texas mot välgörenhetsorganisationen Holy Land Foundation som slussade insamlade medel till terroriststämplade Hamas och då mängder med Muslimska brödraskapets interna dokument blev offentliga. Dokumenten visade hur välorganiserade Muslimska brödraskapet var, vilket dittills inte varit känt.

Sameh Egyptson skriver om Internationella organisationen på s. 141–156.

Cynthia Farahat kallar i den ovan länkade artikeln Internationella organisationen för Muslimska brödraskapets International Apparatus.

På Twitter 22 september 2018 lägger Conny C. Lindström upp de här bilderna på före detta ledande gestalter inom det egyptiska Brödraskapet och 27 september 2018 länkar han till de här dokumentärerna som bilderna är tagna från, The Organization – Documentary on the Muslim Brotherhood, i två delar på arabiska Sky News med engelsk undertext där de före detta ledarna beskriver Internationella organisationen. Del 1 sändes 8 januari 2018, del 2 handlar om Muslimska brödraskapet i Storbritannien.

Före detta medlemmen i Brödraskapets Shura Council Abdel Sattar Al-Malejii säger att väckelsearbetet att kalla till islam, dawa, alltid varit välkänt men att de hemliga organisationerna såsom Internationella organisationen fick nya direktiv varav den viktigaste var att få till stånd en ”volt” [a ”flip”] från en sekulär stat till en islamisk stat liksom att samla in pengar till organisationen.

I båda dokumentärerna uttalar sig Muslimska brödraskapets före detta talesperson i väst, Kamal Helbawy. Sameh Egyptson, som intervjuat Helbawy, skriver att Helbawy över tio gånger varit Islamiska förbundets gäst i Sverige, att han gett Mahmoud Khalfi, VD för Stockholms stora moské, rådet att inte hemlighålla utan vara öppen med Islamiska förbundets verksamhet (s. 29).

I samband med det som kallas arabiska våren återvände Helbawy till Egypten, liksom mängder med andra inom organisationen som flytt landet. Rörelsens politiska parti Frihets- och rättvisepartiet ställde upp i parlamentsvalet vintern 2011/2012. Helbawy lämnade Muslimska brödraskapet i protest mot att egyptiska Muslimska brödraskapets näst högsta ledare Khairat el-Shater i mars 2012 nominerades som Frihets- och rättvisepartiets presidentkandidat inför presidentvalet i maj det året, trots att Brödraskapet sagt att man inte skulle delta i presidentvalet. Shater satt under president Hosni Mubaraks tid fängslad mellan 2007 och mars 2011.

Sameh Egyptson citerar ur en artikel Helbawy skrev om hur han på grund av sitt ställningstagande svartmålats och rykten som spridits om honom och budskapet han i ett vänligt brev fick av Mahmoud Khalfi, VD Stockholms stora moské. Bland annat skriver Helbawy att han känt Khalfi i över tre decennier som organisatör för seminarier, konferenser och tillställningar, att Khalfi är en bra ledare för islamiska rörelsen i Europa. Egyptson kommenterar att det av Helbawys artikel står klart att Mahmoud Khalfi och Islamiska förbundet i Sverige ställde sig bakom de egyptiska ledarnas utnämning av Shater (s. 154–155).

I april tvingades Shater avgå som presidentkandidat eftersom man i Egypten inte fick ställa upp förrän sex år efter det att man släppts ur fängelset. Mohamed Mursi blev i stället rörelsens presidentkandidat.

Sameh Egyptson skriver att efter det att Muslimska brödraskapets president Mursi och hans regim tvingats avgå 3 juli 2013 offentliggjordes telefonsamtal mellan organisationens ledare och han citerar ur ett telefonsamtal mellan Khairat el-Shater och Chakib Benmakhlouf som visar hur nära dessa två personer stod varandra. Påannonsören beskrev Chakib Benmakhlouf som en av Internationella organisationens farligaste medlemmar och ansvarig för ”Organisationens invadering av Europa” (s. 155). Samma inställning till Chakib Benmakhlouf återger Cynthia Farahat i den ovan länkade artikeln. Det är hon som skriver att han har en framträdande ställning vid Islamiska centret i Genève.

Med tanke på det nära samarbetet mellan Muslimska brödraskapets svenska gren och det egyptiska ledarskapet är det knappast en tillfällighet att Mohamed Temsamani (MP), gift med Chakib Benmakhloufs dotter och verksam i ledande ställning i praktiskt taget varenda förening i den svenska grenen, sommaren 2012 gjorde en tio veckor lång praktik hos Frihets- och rättvisepartiet i Egypten.

I artikeln i Global Muslim Brotherhood Daily Watch står det att Internationella organisationen var Brödraskapets bäst bevarade hemlighet. Sedan begynnelsen är Internationella organisationens högste ledare Brödraskapets toppnamn i Egypten, den enda som har titeln murshid (Supreme Guide). Ledare för de andra verksamheterna kallas Secretary Generals.

I den ovan nämnda dokumentären sägs att ett utkast till Internationella organisationens stadgar skrevs 1981 i Genève av bland andra Said Ramadan, som ansåg att Europa med sin yttrandefrihet och föreningsfrihet var det bäst lämpade området att driva rörelsens verksamhet. Många av de ledande namnen satt i fängelse eller hade flytt Egypten. Efter det att president Anwar Sadat på 70-talet underlättat för Brödraskapet i Egypten träffades ledarna under pilgrimsfärden till Mekka och i olika städer runt om i världen. Det sägs att bara några dagar innan Sadat 1981 mördades av en medlem i en av Brödraskapets utlöpare hade åtskilliga ledare redan flytt landet. En som flydde efter attentatet var Mustafa Mashhour, en viktig person inom Muslimska brödraskapet, som enligt nekrolog 2002 år 1948 fick en 3-årig fängelsedom, dömdes 1954 till 10 års fängelse, fängslades på nytt 1965 och benådades 1973 av Sadat och enligt Cynthia Farahat var författare till Brödraskapets militanta manifest Jihad is the way. Mashhour var Supreme Guide 1996–2002. Han och Said Ramadan lyckades ena de olika internationella organisationerna och skrev utkastet till Internationella organisationens första stadgar och de slutliga stadgarna 29 juli 1982, då Internationella organisationen formellt bildades som ett nätverk av centra, föreningar, företag och finansiella institut utspridda i mängder av länder med det enda syftet att driva Muslimska brödraskapets frågor.

Professor Jonas Otterbeck beskriver i sin doktorsavhandling Islam på svenska. Tidskriften Salaam och islams globalisering (2000) hur Mahmoud Aldebe och Helena Benaouda var framträdande namn under 1980- och 1990-talet i spridningen av Muslimska brödraskapets ideologi i Sverige. Den första versionen av Muslimska brödraskapets programskrift Att förstå Islam riktad till politiker och myndigheter i Sverige kom 1988, därefter utkom den 1991 och 2002. Mahmoud Aldebe var projektledare. Flera kapitel är tagna ur texter skrivna av Jamaat-e-Islamis grundare, visar jag i min bok i kapitel 8.

I artikeln i Le Monde sägs att förutom medlemsorganisationer ingick också allierade med rörelsen såsom pakistanska Jamaat-e-Islami, som jag beskriver i min bok i kapitel 5 och 7, samt Ennahda i Tunisien och turkiska Refah Partisi bildat av bland andra Necmettin Erbakan 1983, vars ideologi Omar Mustafa och Yasri Khan for till Istanbul för att studera som jag visar i detta inlägg samt i detta inlägg vad Europadomstolen hade att säga om Erbakans planer på att införa sharia i Turkiet, som hade en sekulär författning.

I dokumentären säger Egyptiska Brödraskapets före detta biträdande ledare (Deputy General Guide) Muhammad Habib att Internationella organisationen består av General Guidance Bureau (13 ledamöter varav 8 egyptier och 5 från andra länder), som träffas en gång i månaden och International Shura Council (shura = rådplägning) (90 medlemmar från organisationer i Egypten och 40 från andra länder) som träffas var tredje månad och ett sekretariat.

I dokumentären sägs att Muslimska brödraskapet i början av 1980-talet började utveckla sin organisationsstruktur i horisontell riktning i stället för vertikalt. Brödraskapet ville etablera regionala enheter som kallades kommittéer vilka skulle vaka över organisationerna i de olika länderna. Det finns planeringskommitté, politisk kommitté, kommitté för spridandet av dawa, familje- och utbildningskommittéer samt the Affairs of the Muslim Sisters.

Enligt Muslimska brödraskapets vidriga kvinnosyn är kvinnans plats i hemmet, mannen styr, kvinnan blir styrd, en kvinnosyn de försökt få FN att anta både vid Kvinnokonferensen i Peking 1995 och konferensen 2013 om kvinnors rättigheter.

Habib säger att målsättningen med skapandet av Internationella organisationen var att försöka strömlinjeforma Brödraskapets ideologi, planer och program i de olika länderna för att undvika att enskilda länders organisationer hade en egen utpräglad ideologi, kultur, undervisningsplan, verksamhet. Han säger att man inom Internationella organisationens Shura Council runt 1992 beslutade att konsolidera organisationerna i de olika länderna och träffades i München för att lägga upp planerna för en framtida federation (a confederated union).

Speakerrösten kallar planeringskommittén för Internationella organisationens hjärna, syftet var att medlemsorganisationerna i de olika länderna med hjälp av planer som uppdaterades vart fjärde år steg för steg skulle uppnå en maktposition. Habib säger att planen var att varje regional organisation i de enskilda länderna skulle försöka nå makten genom demokratiska processer. Om de olika organisationerna samtidigt lyckades ta makten i varje enskilt land skulle nästa plan vara att skapa en federation.

Inför valet 1994 tog Sveriges muslimska råd (SMR) kontakt med Socialdemokraterna, vilket beskrivs i den här texten med rubriken Broderskapsrörelsens samverkan med muslimer i Sverige som borde heta Broderskapsrörelsens samverkan med Muslimska brödraskapet i Sverige. Varje gång kollektivordet muslimer nämns borde det ha stått antingen islamister eller Muslimska brödraskapets aktivister, eller Muhammedföljare. Texten är en skrivelse till Förbundskongressen 2003 och undertecknad av Anna Berger Kettner och Olle Burell, skolborgarråd i Stockholm 2014–2018.

I skrivelsen redogör man för hur Socialdemokraterna sedan kontakten togs av SMR gett Muslimska brödraskapets ideologiskt motiverade aktivister en gedigen politisk skolning, fast man använder det missvisande kollektivordet muslimer. Bland annat skriver man att med hjälp av projektmedel från regeringen (Näringsdepartementet) och från Socialdemokraterna (Jubileumsfonden) kunde man konkretisera samarbetet och bland annat projektanställa Ahmed Ghanem på Broderskapsrörelsen expedition under ett år.

Sameh Egyptson skriver i den ovan länkade debattartikeln i Dagen att FIFS och SMF (de tre aktivisternas organisationer) i ett öppet brev till riksdagspartierna 1994 skrev att de tillsammans har 75 000 medlemmar. ”Samma antal åberopades i ett brev som skickades till socialdemokraternas partiledare Ingvar Carlsson efter valsegern samma år, i vilket man menade sig vara en del till valsegern. Detta eftersom imamer runt om i landet hade uppmanat muslimer att rösta på S.”

År 1995 hölls Islamkonferensen i Stockholm, sammanhållande var Peter Weiderud då politisk sakkunnig på UD när Lena Hjelm-Wallén (S) var utrikesminister. UD lät Ahmed Ghanem ansvara för sidokonferensen Unga muslimer i Europa, vilket resulterade i att Muslimska brödraskapets ungdomsförbund i Europa kunde konsolidera sin verksamhet i FEMYSO, helt enligt Internationella organisationens planer (UD/Riksarkivet P/82/I).

Socialdemokraternas Broderskapsrörelse, numera Tro och Solidaritet, har konsekvent agerat marionetter i händerna på Muslimska brödraskapets Internationella organisation. Och gör så än i dag utan att partiledningen reagerar. Det handlar inte om en osynlig gudom som i religionsfrihetens namn ska respekteras. Det handlar om en konkret trojansk häst som verkar för att åstadkomma en ”volt” från sekulär stat till en islamisk stat. De som på nustadiet drabbas allra värst av de religiösa poliserna, Muhammedföljarna, är invånare från länder där islam är den dominerande religionen.

Sameh Egyptson skriver i boken Holy white lies att Lena Tiihonen, en ledande gestalt inom Socialdemokraterna i Stockholm, 3 november 1998 i ett brev till Broderskapsrörelsens sekreterare skrev att de hade fått en lista på nominerade namn och att följande namn inte var medlemmar i Stockholmsavdelningen och ber om deras medlemsnummer: Helena Benaouda, Ahmed Ghanem, Mahmoud Khalfi, Khereddine Khachlouf, Chokr[i] Mensi, Ibrahim Mustafa, Abdallah Salah, Najoua Tlili, Gösel Uk (s. 50). Sameh Egyptson skriver att Broderskapsrörelsen var så angelägna om att integrera SMR:s representanter i partiet att de inte ens brydde sig om att kontrollera huruvida de var medlemmar i Socialdemokraterna eller inte och att man bland namnen finner några av IFiS grundare (s. 51).

Mahmoud Aldebes brev till riksdagspartierna 2006
Inför valet i september 2006 skrev Mahmoud Aldebe ett odaterat brev till alla riksdagspartier och krävde att sharialagar infördes på familjerättens område plus en hel del andra krav, vilket gav upphov till en storm av protester och visade att den svenska demokratin fungerade väl.

Religionsprofessor Mattias Gardell kommenterar brevet i sin bok Islamofobi (2010). Gardell undertecknade islamforskarnas kritik av MSB:s kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet i Sverige författad av Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani (2017). Gardell kritiserade även kunskapsöversikten i en officiell skrivelse från Uppsala universitet författad tillsammans med professor Irene Molina, ”en häpnadsväckande brist på källkritik”, skriver de (s. 6).

Samtidigt uppvisar Gardell själv en häpnadsväckande brist på källkritik när han i boken Islamofobi påstår att Mahmoud Aldebe ensam stod bakom brevet, som var undertecknat med hans namn och Sveriges muslimska förbund (SMF). Gardell skriver: ”Utspelet tycks inte ha varit förankrat och väckte omedelbara invändningar från förbundets medlemmar och företrädare för Sveriges Muslimska Råd (SMR), där SMF ingår. Idris Karaman, styrelseledamot i SMF hade inte fått läsa brevet i förväg och avspisade utspelet som ogenomtänkt och ’dumt’. Mehmet Kaplan, dåvarande presstalesman för SMR betonade att kravet på särlagstiftning var ’helt taget ur luften’. Det hade aldrig varit uppe för diskussion och Kaplan avfärdade Aldebes tilltag som en ’enmansshow’. Aldebe gjorde en pudel” (s. 135).

Sameh Egyptson visar i Holy white lies hur Muslimska brödraskapet utåt ger en version och inåt en helt annan version, vilket Mattias Gardell är väl medveten om eftersom han tillämpar samma metod själv.

Sameh Egyptsons källor demonstrerar att det inte alls handlade om en ”enmansshow”. Han citerar vad som sades offentligt och hur det lät internt. Bland annat citerar han vad Mehmet Kaplan då talesperson för Sveriges muslimska råd (SMR) sa till Sveriges Radio 28 april 2006 och till SVT där Kaplan, citerat i Aftonbladet, säger: ”Vi är överrumplade av detta utspel” (s. 62).

Men, visar Egyptson, i ett protokoll som finns på Kammarkollegiet och som gäller Sveriges muslimska förbunds (SMF) årsmöte 1 maj 2006 hållet i Stockholms stora moské, tog man inte avstånd från kraven i brevet. Egyptson citerar ur protokollet punkt 17 som lyder: ”Diskussion om brevet som Mahmoud Aldebe har skickat till de politiska partierna. I olika inlägg framkom att förslagen är bra men metoden fel. Mahmoud ångrar sin metod, säger att han inte menade särlagstiftning och lovar att förankra bättre i fortsättningen.” Punkt 18 lyder: ”Årsmötet antog ett uttalande att vi står bakom till etthundra procent alla frågor som behandlas i brevet. Vissa språkliga fel har förekommit. Största felet var att det inte diskuterats sins emellan i styrelsen.” Sameh Egyptson skriver att 87 medlemmar deltog i årsmötet och att 50 signerade protokollet, bland andra Idriz Karaman, mötesordförande, Mehmet Kaplan, justeringsman och Faruque Uddin Ahmed, justeringsman. (s. 62).

Alltså: SMF ställde sig hundra procent bakom innehållet i Aldebes brev.

Egyptson citerar även ur en artikel i Danmarks Nyheder där Aldebe säger att brevet gjorde att han offrades som syndabock och att han gjordes ansvarig för de krav som ställs i brevet. Aldebe säger: ”Brödraskapets ledargrupp, anförd av Chakib Benmakhlouf, ansåg att jag överskred alla gränser och förstörde relationerna mellan Brödraskapet och SMR och det kristna blocket. Detta skedde i direkt anslutning till att Jens Orback, integrationsminister i den socialdemokratiska regeringen, kontaktat Mostafa Kharraki och Mehmet Kaplan i deras egenskap av SMR:s ledare och krävt att de gav klara besked om deras inställning till kraven och bett dem att ta avstånd från mig. Utan att konsultera andra medlemmar lade de ner stor möda på att ta avstånd från dessa krav och förneka all kunskap om brevet under förevändning att de verkade i syfte att skydda muslimernas intresse. Islamiska förbundets ledargrupp, anförd av Chakib Benmakhlouf och Mostafa Kharraki, spelade ett politiskt spel för att bli av med [det politiska] blockets [Politisk Islamisk Samlings] ledare och ersätta honom med Abdirizak Waberi. De ändrade blockets målsättning och kopplade det direkt till Islamiska förbundet… Brödraskapet upplöste det islamiska politiska blocket och etablerade ett nytt politiskt block bestående av individer lojala mot den nya ledningen”. Aldebe säger också att man tog fram en vitbok med regler för framtida kommunikation med partier (s. 63).

I Broderskapsrörelsens Rapport 4/99 om hur de gett ”muslimer” politisk skolning skriver Mostafa Kharraki, SMR:s ordförande: ”SMRs centrala organisation har blivit starkare så att en stabilitet och kontinuitet i politiska verksamheten har blivit tydligt märkbar, speciellt när man bildade en politisk organisation vid namnet Politisk Islamisk Samling (PIS).” Ahmed Ghanem skriver: ”Från muslimernas sida fick man en ökad kännedom om vad socialdemokraterna och myndigheterna kunde bidra med om man ordnade gemensamma projekt, genom att speciellt satsa på bra projekt. Samtidigt har allt fler muslimer börjat arbeta politiskt och för det här ändamålet har vi bildat PIS.” Han säger vidare att de framför allt vill satsa på låg- mellan- och högstadieelever med muslimsk bakgrund. Mahmoud Aldebe skriver: ”Det är viktigt för framtiden att religionens roll blir tydligare i politiska livet.”

Mostafa Kharraki, Ahmed Ghanem och Mahmoud Aldebe är de tre från SMR som undertecknade Rapport 4/99. De andra som undertecknade rapporten är Ola Johansson, numera styrelseledamot i Islamic Relief, Christer Gustafsson, Görel Sävborg-Lundgren, Pär Axel Sahlberg. Detta var alltså 1999. Aldebes brev skickades 2006.

I januari 2014 begärde Sameh Egyptson i en artikel i Göteborgs-Posten att Tro och Solidaritet skulle lägga alla kort på bordet om innehållet i Rapport 4/99. Peter Weiderud svarar att hans organisation inte har något samarbete med islamister eftersom ”vi ser dem som våra politiska motståndare”. Han skriver också: ”Jag betraktar Muslimska Brödraskapet som islamistiskt.” Ändå backade han upp islamisten Omar Mustafa som ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse våren 2013 och kritiserade offentligt riksdagsledamoten och partikamraten Carina Hägg och partikamraten Nalin Pekgul, som båda kritiserat invalet av Omar Mustafa.

Omar Mustafa är född 1985 och var då Rapport 4/99 skrevs 14 år. Sameh Egyptson skriver i Holy white lies att Omar Mustafa i många år gick i Chakib Benmakhloufs Islamiska skolan i Stockholm (s. 68), alltså Muslimska brödraskapets skola. Bara 21 år gammal kritiserar Omar Mustafa, som representant för Sveriges unga muslimer (SUM), i ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt (M) utnämningen av Nyamko Sabuni (FP) 2006 till integrationsminister, skriver Egyptson också (s. 108).

Sameh Egyptson citerar dessutom ur ett inlägg Aldebe skrev på sin Facebooksida 11 mars 2018 om brevet till riksdagspartierna 2006 att SMR:s styrelse, där han ingick, samlades 19 februari 2006 och diskuterade de politiska krav man hade för avsikt att framföra. ”Vi kom överens om dem och beslut fattades att formulera om dem utifrån prioriteringsgrad. På mötet deltog Mahmoud Aldebe, Mostafa Kharraki, Mehmet Kaplan, Helena Benaouda, Elvir Gigovic och Mustafa Setkic vad jag minns. Elvir, som var sekreterare, fick i uppgift att omformulera prioriteringarna. Misstaget jag gjorde, och vilket jag ångrar, var att jag skickade det oredigerade utkastet till partierna” (s. 63, 64).

Enligt Sameh Egyptsons källmaterial var brevet således inte en ”enmansshow”, vilket Mattias Gardell låter påskina i ett verk finansierat av Vetenskapsrådet.

Internationella organisationen forts.
I den ovan nämnda dokumentären med egyptiska Muslimska brödraskapets före detta ledare säger speakerrösten att man inte lyckades hemlighålla planen med konsolidering, eller strategin att nå makten som beslutats om under mötet i München 1992. Vid ett tillslag hos Muslimska brödraskapets andre man Khairat el-Shater konfiskerade egyptiska säkerhetstjänsten litteratur som beskrev Muslimska brödraskapets planer på att ta makten, vilket fick till följd att president Mubarak inskränkte ledarnas rörelsefrihet i Egypten och förhindrade att Internationella organisationen kunde hålla sina möten. Dock lyckades ledarna träffas ändå, bland annat under pilgrimsfärden till Mekka.

Habib säger att innan Muslimska brödraskapet vann makten i Egypten hade Internationella organisationen begränsade möjligheter att nå ut samt att Muslimska brödraskapet i de olika länderna hade egna problem att brottas med.

I det egyptiska valet 2005 fick Muslimska brödraskapet 88 mandat vilket gjorde det lättare för parlamentsledamöter att resa utomlands. Efter arabiska våren kände Muslimska brödraskapet att de var nära att nå konsolideringsmålet därför började Internationella organisationens ledare, bland andra Yusuf al-Qaradawi, återvända till Egypten. Habib säger att efter det att Muslimska brödraskapet vunnit makten i Egypten tändes hopp hos alla Brödraskapets organisationer överallt, vilket fick dem att agera för att få till stånd den planerade federationen oberoende av regimerna i de olika länderna. Muslimska brödraskapet i Europa och Amerika blev veritabla PR-byråer som ägnade sig åt att skönmåla president Mursis image. Alla uppvaktade Muslimska brödraskapet, sägs det, bild visas på USA:s förra president Jimmie Carter.

I Sverige bidrog Mattias Gardell i en antologi 2011 till skönmålningen, eller desinformationen snarare, om Muslimska brödraskapet, se nedan.

Omar Mustafa, som ihärdigt förnekat att organisationerna han företräder ingår i Muslimska brödraskapet, har lika ihärdigt arbetat på att bli ett betydande namn inom Socialdemokraterna och fick våren 2013 en plats som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse då han var Islamiska förbundets ordförande, en post Abdirizak Waberi (M, som valdes in i riksdagen 2010) haft före honom. Detta var alltså innan president Mursi störtades i juli 2013. Efter en vecka tvingades Omar Mustafa avgå, bland annat på grund av kritik av den kvinnosyn hans organisation gett uttryck för på hemsidan, vilket var ett bevis på att den svenska demokratin fungerade. Ett annat bevis på att den svenska demokratin inte helt raserats var att Abdirizak Waberi inte nominerades till Moderaternas riksdagslista 2014.

Men det var då. Den trojanska hästen har bara blivit starkare och starkare efter det att Socialdemokraterna och Miljöpartiet fick regeringsmakten 2014. Stefan Löfven visade inte samma lyhördhet inför kritiken mot att han utnämnde Mehmet Kaplan (MP) till bostadsminister som han året innan gjort inför kritiken av att Omar Mustafa företrädde en organisation vars värderingar inte var i linje med Socialdemokraternas, trots att Mehmet Kaplan i åratal varit verksam inom samma demokratifientliga krets som Omar Mustafa.

Sameh Egyptson visar att Muslimska brödraskapet i Sverige styrs av en liten grupp familjer, hur de via ingiften skapat en dynasti och hur det äldre gardet planerar att överföra styret på den yngre generationen som ska fortsätta att islamisera Sverige med metoder anpassade efter dagens politiska verklighet i Sverige och Europa (s. 94–96, 119, 332–334). Egyptson skriver att Muslimska brödraskapets organisationer i Sverige är de viktigaste och mäktigaste islamistiska organisationerna i Europa (s. 34).

Beslöjningen
Kvinnors beslöjning är ett exempel på islamiseringen av ett land jag skrivit om i många blogginlägg. I könsapartheidhäftet Kvinnan i islam, författat 1971 av Muslimska brödraskapets toppnamn Jamal Badawi och översatt till svenska av Mostafa Malaekah, står det att kvinnan enligt islam ska täcka allt utom ansikte och händer. Det är lögn. Islam säger ingenting. Människor säger. Muslimska brödraskapets ideologiskt motiverade aktivister säger att kvinnan ska täcka allt utom ansikte och händer och påstår att det är gudomlig befallning. En ”gudomlig befallning” som också förespråkas av mängder med islamistiska sekter som hänvisar till hur det var på profeten Muhammeds tid. Det är bara det att ingen källkritisk islamforskare kan tala om hur det var på Muhammeds tid eller säga något om den historiska personen Muhammed och hans ”gudomliga befallningar”, vilket jag visar i min bok. Allt som påstås om den historiska Muhammed är myter skapade av bland andra de sagolika historieberättarna, qussas, som jag skriver om i min bok kapitel 11a, ett kapitel som bygger på islamforskaren Patricia Crone. Jag rekommenderar historikern Tom Hollands dokumentärIslam.The untold story där han bland annat intervjuar Patricia Crone. Jag rekommenderar även hans bok In the shadow of the sword. The battle for global empire and the end of the ancient world (2012), som, till skillnad från hans andra böcker, inte har översatts till svenska. Boken handlar om romarriket, perserriket och islamiska imperiets framväxt, om krig i guds namn under senantiken.

Islam är en uppenbarelsereligion. Den osynliga gudomen Allah ska, enligt myten, via ärkeängeln Gabriel ha uppenbarat islam för en man vid namn Muhammed, född 570 när han var i fyrtioårsåldern och bosatt i Mekka på Arabiska halvön. En gudomlig uppenbarelse innebär att en gudom till en jordisk människa förmedlar något som inte tidigare var känt.

Beslöjningen av kvinnor var känd långt innan Muhammed enligt myten föddes. Indelningen via klädseln (beslöjning) av kvinnor i ärbara och icke-ärbara, eller anständiga och icke-anständiga, är en över tre tusen år gammal världslig lag kodifierad av den assyriska krigarkungen Tiglatpileser I (d. 1076 fvt). Ingen av de tre engudsreligionerna existerade då.

Den osynliga ensamstående, svartsjuka, hämndlystna, allseende, allvetande, övervakande gudom som sägs sväva omkring i det väldiga universum med siktet inställt på den pyttelilla planeten jordens människor och som är judendomens, kristendomens och islams gudom är, enligt källkritiska bibelarkeologer, bara 2 600 år gammal, en skapelse av kung Josia och hans hov i Jerusalem (Andra Kungaboken kap. 22–23), en gudom pådyvlad folket uppifrån. Tidernas i särklass mest framgångsrika PR-kupp. Judenhetens, kristenhetens och islams utveckling är resultatet av jordiska mäns kreativa fantasier och skriverier, baserade på kung Josias och hans hovs PR-kupp, det som kallas teologi.

Sedan Tiglatpilesers dagar har kvinnors sätt att med ett tygstycke dölja håret och ibland ansiktet varit en kulturell företeelse i världens alla hörn. Purdah, kvinnors beslöjning och avskildhet från män, existerade både i Egypten och Indien och var en statusfråga och drabbade kvinnor oberoende av religion. Men det är uppenbart att prästerskapen inom de tre engudsreligionerna anammade Tiglatpilesers världsliga lag och förvandlade den till gudomlig befallning. Ortodoxa judiska kvinnor döljer håret under en peruk. Det är väl känt att många kvinnor när de står brud bär en vit slöja för ansiktet. För inte så länge sedan var det vanligt att kvinnor bar svart sorgflor för ansiktet vid kristna begravningar. I många kristna kyrkor måste kvinnor täcka håret. Jag har en egen erfarenhet från 1959 då en väninna och jag arbetade som au pair i England och turistade i London och besökte den berömda Westminster Abbey. En kyrkoman kom skyndande fram till oss barhuvade tonåringar och sa allvarligt att ni måste täcka håret här inne i kyrkan, något vi aldrig behövt göra i svenska kyrkor, exempelvis på skolavslutningar.

Hijab är Muslimska brödraskapets uniformspersedel för kvinnor. Muslimska brödraskapet är en politisk organisation. Hijab är ett politiskt plagg och började inte spridas förrän Muslimska brödraskapet och Saudiarabien på 1960- och 1970-talet slog sina påsar ihop i syfte att lägga under sig världen i islams namn, det vill säga deras ultrareaktionära politiska tolkning av islam. När den socialistiska diktatorn Nasser på 60-talet håller det här talet och berättar att Muslimska brödraskapets första krav var att alla kvinnor i Egypten skulle vara beslöjade visste publiken inte ens vad ordet hijab betydde. Först när Nasser sa sjal förstod de och började skratta. Hijab har tack vare islamisk finans blivit en mångmiljardindustri och är lika mycket utsatt för modeskapares trender som allt annat mode. Islamisk finans är ingen vanlig finansiell verksamhet utan en väckelserörelse som syftar till att islamisera världen, inte minst med hjälp av kvinnors ”anständiga” klädsel, visar jag i min bok.

Notera hur PR-verksamheten redan är i gång för det som kallas World Hijab Day 1 februari och som i Sverige tidigare leddes av Muslimska brödraskapsaktivisten Othman Tawalbeh (Ibn Rushd) och Fryshuset via det av Tawalbeh etablerade projektet Tillsammans för Sverige (TFS).

Enligt islamister är antalet beslöjade kvinnor i ett land tecken på graden av landets islamisering, därför är det så viktigt att tvinga kvinnor att vara beslöjade. På 1950-talet fanns inte en enda hijabklädd kvinna i Sverige. Däremot mängder med kvinnor som bar sjal, på grund av vädret eller på grund av modet eller i vissa grupper på grund av religion. På 1950-talet var det högsta mode att ha en liten pastellfärgad sjalett knuten om huvudet à la filmstjärnan Audrey Hepburn (googla audrey hepburn scarf).

Det fanns ingen totalitär politisk ideologi bakom sjaletten, ingen misshandel, inga hot om att bli bortgift med en dubbelt så gammal man, att spärras in på mentalsjukhus, att dödas, att brinna i helvetet om man vägrade bära plagget. Inget prästerskap, inga ”lärda män” viftade med religiösa urkunder, inga domstolar dömde till piskrapp, tortyr, fängelse. Ingen mobb tog saken i egna händer och lynchade den som vägrade sätta på sig sjaletten.

Det är ointelligent in absurdum att jämföra västerländsk klädsel som den lilla 50-talssjaletten eller bikini på barn med hijab, niqab, burka, burkini.

Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig organisation. Hijab är inget oskyldigt plagg. Det är en uniformspersedel med starkt signalvärde. Sätt ett hakkors på trojanska hästens hijab. Sätt ett hakkors på hijaben politiker i Sverige bär. Uniformspersedlar och hakkors hör inte hemma i riksdagen, i kommunfullmäktige eller regionfullmäktige (tidigare landstingsfullmäktige). Det bör de politiska partierna upplysa sina förtroendevalda om. Det bör talmannen upplysa riksdagsledamöterna om.

Klä av religionsprofessor Mattias Gardell, avslöja hans desinformation om att Muslimska brödraskapet är islamdemokrater, jämför hans påståenden med Sameh Egyptsons källmaterial
Riksbankens Jubileumsfond bör tillsätta en utredning som jämför den desinformation Mattias Gardell sprider om Muslimska brödraskapet och Yusuf al-Qaradawi i den av Riksbanken finansierade boken Bin Ladin i våra hjärtan. Globaliseringen och framväxten av politisk islam (2005) med Sameh Egyptsons källmaterial om Muslimska brödraskapets ideologi och Yusuf al-Qaradawi. I avsnittet om Muslimska brödraskapet använder Mattias Gardell ordet islamist som synonymt med islamdemokrat.

Gardell sprider även desinformation om Muslimska brödraskapet i den hårdvinklade artikeln ”Det muslimska brödraskapet” i antologin Revolution i Egypten (2011). Även där kallas Muslimska brödraskapet för islamdemokrater och jämförs med kristdemokrater i väst. Jag ger här bara ett exempel på hårdvinklingen. Avsnittet handlar om den ansträngda relationen mellan Brödraskapet och Gamal Abdel Nasser efter militärkuppen 1952 då Brödraskapet krävde att det skulle bli lag på att alla kvinnor måste vara beslöjade utomhus och att Egypten skulle styras av islamisk rätt, det vill säga sharia. Det lyder så här i Gardells version: ”Vilken roll Brödraskapet möjligen hade i kuppen är omtvistat. Säkert är att det inledande samförståndet med Gamal Abdel Nassers arabsocialistiska regim ändades och att Brödraskapet förbjöds i januari 1954 sedan de krävt att undantagslagarna skulle hävas, full pressfrihet införas och att regeringen skulle tillsättas genom öppna parlamentariska val. Sedan dess har Egypten styrts genom ett ständigt utvidgat undantagstillstånd och Brödraskapet förblev förbjudet, åtminstone fram till demokratirevolten 2011” (s. 52).

Vetenkapsrådet bör tillsätta en utredning som granskar det ”vetenskapliga” i den av Vetenskapsrådet finansierade boken Islamofobi (2010) och jämföra med Sameh Egyptsons källmaterial.

Muslimska brödraskapet manipulerar språket. Varje gång de får kritik och kallas islamister (alltså politiska aktivister som hävdar att islam och politik är oupplösligt förenade) påstår de att muslimer smutskastas och misstänkliggörs. Och trots all forskning fortsätter de att ljuga om Muslimska brödraskapets organisationer i Sverige och Europa. Se bland annat detta inlägg publicerat efter kritik framförd i Aftonbladet av Stockholms äldre- och trygghetsborgarråd Erik Slottner (KD) av den av IFiS arrangerade konferensen i december 2018 på Åsö gymnasium i Stockholm. I sitt svarsinlägg förnekar IFiS att Europeiska fatwarådet etablerades av Muslimska brödraskapet. Uttryck som ”en muslimsk organisation”, ”allmänna okunskapen om och misstänksamheten mot muslimska organisationer”, ”Europas muslimer”, ”vi som svenska muslimer” är dimridåer. Kommentaren ”allmänna okunskapen” är direkt skrattretande med tanke på de hundratals miljoner i skattemedel som de via sina olika föreningar de senaste decennierna fått just för att öka kunskapen om ”den sanna” islam. IFiS till och med påstår att Europeiska fatwarådets ”syfte var att Europas muslimer skulle få teologiska utlåtanden som var fria från utomeuropeiska institutioner”. Med egyptiern Yusuf al-Qaradawi, verksam i Qatar, som ordförande sedan starten?

I vanlig ordning smutskastar IFiS kritikerna. De skriver: ”Denna kritik lyfter Aftonbladet fram genom att bl.a. hänvisa till mycket ifrågasatta debattörer utan sakkunskaper.” Det är Försvarshögskolans forskare Magnus Ranstorp IFiS påstår saknar sakkunskap. Magnus Ranstorp är ifrågasatt av Mattias Gardell, som flitigt medverkat i IFiS tillställningar, och av det jag i min bok kallar papegojvänstern som sväljer allt Mattias Gardell häver ur sig.

Mattias Gardell, vetenskaplig ledare på CEMFOR, är mästare i att manipulera språket, använda kollektivordet muslimer i stället för islamister och dölja vad Muslimska brödraskapet står för, se exempelvis detta blogginlägg.

Hädanefter ska den som använder kollektivordet muslimer/muslimerna betraktas som lierad med trojanska hästen. Också den som hädanefter använder ordet islamofobi markerar att den är trojanska hästens medlöpare.

Trojanska hästens anhang
Här är ett scenario: Trojanska hästens följe parkerar det hijabklädda arabiska fullblodet utanför Uppsala universitets Teologiska institution. Professor Mattias Gardell, trojanska hästens portalfigur, intar med piskan i hand sin plats vid hästen beredd att slunga en klatsch mot alla som närmar sig hästen för att syna den, ifrågasätta den, kritisera den, kapa kassaflödet så att den förtvinar medan han i megafon skanderar ”islamofobi!” ”rasism!” Vid sin sida har han Omar Mustafa som skanderar ”islamofobiska konspirationsteorier!”, Mohamed Temsamani (MP) som skanderar ”islamofobi”, ”islamofobi” och hustrun Edda Manga som skanderar ”fascister!” ”fascister!”

Edda Manga skrev denna förljugna artikel i Göteborgs-Posten 16 april 2013 och kallade Omar Mustafas kritiker för fascister. Mattias Gardell och Edda Manga bjöd hem Omar Mustafa efter det att han tvingades avgå ur Socialdemokraternas partistyrelse och skrev denna förljugna artikel i Aftonbladet 29 april 2013.

Bredvid Edda Manga står dramatikern och regissören America Vera-Zavala med megafon i hand och skanderar ”hur mycket islamofobi tål Sverige”, ”hur mycket islamofobi tål Sverige”. Jämför Vera-Zavalas artikel i Göteborgs-Posten med Anna Victoria Hallbergs artikel i Barometern. Båda är en kommentar till Maria Schottenius artikel i Dagens Nyheter om ”dekolonialisterna” inom franska universitet och kopplingen till Muslimska brödraskapet, motsvarigheten till svenska Antirasistiska akademin (ArA).

Imam Othman Tawalbeh från studieförbundet Ibn Rushd står bredvid en hög hijabsjalar och ropar viftande med en hijab ”pröva på en hijab”, ”pröva på en hijab”, ”ta en selfie i hijab”, ”ta en selfie i hjab”.

Ödmjukt på knä framför den trojanska hästen ligger universitetens islamologer, med professor emeritus Jan Hjärpe i spetsen, och lovsjunger översteprästen Mattias Gardell.

Ödmjukt på knä ligger också SST:s två ämbetsmän Åke Göransson och Max Stockman och mässar ”islamofobi”, ”islamofobi”. Bredvid pöser imam Salahuddin Barakat som pryder SST:s årsbok 2018, flitig deltagare i Muslimska brödraskapets Muslimska familjedagarna och årliga konferenser, och mässar ”nyttorna av att segregera mellan könen”, ”nyttorna av att segregera mellan könen”.

Imam Mahmoud Khalfi, VD för Stockholms stora moské, Muslimska brödraskapets högborg, mässar högtidligt klädd i prästskrud ”profeterna är inte vilka som helst, de är de bästa människorna, vi älskar din församling, sen efter det profeterna och sen efter det kommer föräldrarna och så vidare”, ”vi älskar din församling, sen efter det profeterna och sen efter det kommer föräldrarna och så vidare”.

Stefan Löfven, som tagit trojanska hästen till sitt hjärta, ler och myser med ena handen på Mehmet Kaplans (MP) axel och andra handen på översteprästen Gardells axel och mässar ”mitt Europa bygger inga murar”. Intill står forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S), Stefan, Helene, Mattias, trion som talade när Segerstedtinstitutet, Göteborgs universitet, invigdes.

Fredrik Reinfeldt (M) tog också han trojanska hästen till sitt hjärta och står med armen om Abdirizak Waberi (M), som hävdar att Islamska förbundet representerar nästan en halv miljon muslimer och att en man får ha fyra fruar, och mässar ”öppna era hjärtan”, ”det finns fyra hundra tusen rättrogna muslimer i Sverige som vill ha halalslaktat kött”, ”öppna era hjärtan”, ”det finns fyra hundratusen rättrogna muslimer i Sverige som vill ha halalslaktat kött”, samtidigt som han sparkar ut Nyamko Sabuni (L) som integrationsminister och utnämner Erik Ullenhag (L) som får en egen direktkanal till statens kassakista och pumpar in miljoner i trojanska hästen medan han mässar ”islamofobi”, ”islamofobi”, påhejad av Jan Björklund som också han ger Nyamko Sabuni en spark och mässar ”fy för nationalism”, ”fram för en global världsordning, strunt samma vem som styr”.

Runt Omar Mustafa krälar Peter Weiderud, tidigare förbundsstyrelseordförande i Tro och Solidaritet, professor Ulf Bjereld, nuvarande förbundsstyrelseordförande, liksom resten av förbundsstyrelsen, inklusive diakon Anna Ardin (Equmeniakyrkan) som stjärnögd kastar slängkyss efter slängkyss till Omar Mustafa samtidigt som hon kastar glåpord efter trojanska hästens kritiker. Mellan Anna Ardin och Ulf Bjereld mästrar professorn och missionären Marie Demker (Equmeniakyrkan) ”Omar behandlas som Alfred Dreyfus, skäms på er journalister”, ”Omar behandlas som Alfred Dreyfus, skäms på er journalister”, ”jag har googlat runt lite grand”, ”jag har googlat runt lite grand”. Se det här blogginlägget om Marie Demkers omdömeslösa jämförelse.

Likt Erik Ullenhag har demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) fått en egen kanal till statens kassakista och bearbetar frenetiskt sin pump som via SST leder rakt in till trojanska hästen och Helena Benaoudas, Omar Mustafas och Mohamed Temsamanis studieförbund Ibn Rushd medan hon mässar ”islamofobi”, ”islamofobi”, ”tji fick ni som trodde att jag skulle ge svenska folket ett kunskapslyft om islam”.

Översteprästinnan, finska konvertiten Helena Benaouda, numera Hummasten, flankerad av andra korangenerationens Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi (som stämt Ann-Sofie Hermansson (S) för förtal med hatbrottsmotiv), gullar med hästens hijab och mässar i kör ”muslimerna är förtryckta”, ”muslimerna är förtryckta” medan de vinkar till America Vera-Zavala. Kitimbwa Sabuni håller hustrun Fatima Doubakil i ena handen och professor Masoud Kamali i andra handen och mässar ”hijab på nyhetsankare”, ”hijab på nyhetsankare”. Rashid Musa håller även han professor Masoud Kamali i hand och mässar ”fienden är den vita mannen”, ”fienden är den vita mannen” under Kitimbwa Sabunis uppskattande blick. Yasri Khan håller Salahuddin Barakat i hand och mässar ilsket ”IS terrorister har inget med islam att göra, jag vill ha islamisk finans i Sverige och islamiska vetenskaper på universiteten och hijab på kvinnor inom vården”.

Intill Masoud Kamali mässar ArA:s översteprästinnor professorerna Paulina de los Reyes, Irene Molina, Diana Mulinari ”husneger”, ”husneger”, riktat till utlandsättade som värnar om den svenska demokratin och ”kulturrasist”, ”kulturrasist” riktat till dem som kräver att lagen ska gälla lika för alla flickor, kvinnor och sexuella minoriteter och vill se pengaflödet till monstret sina och i stället storsatsning mot förtryck i hederns namn och mot purdah.

Purdah, det vill säga extrem social kontroll, är som nämnts inte nödvändigtvis religiöst betingad utan snarare kulturellt betingad. En social kontroll som utförs inte bara av den egna släkten utan av grannar, bekanta, bekantas bekanta, lärare, moralpoliser. Fientliga ögon överallt. Och mordhot mot utlandsättade kvinnor som öppet kritiserar purdah och kräver samma rättigheter som svenskättade kvinnor tar för givet. Men översteprästinnorna mässar ”kulturrasism!” ”kulturrasism!”.

Alice Bah Kuhnke och tidigare inrikesminister Anders Ygeman (S) vinkar glatt till de tre postkoloniala översteprästinnorna som kläckt ”teorierna” bakom nationella planen mot rasism. Förtydligande: Dessa två ministrar lät trojanska hästen utarbeta planen!

Ulf Bjereld vinkar också glatt till översteprästinnorna som han via Vetenskapsrådets pump skänkt miljoner till för att stärka bilden av den trojanska hästen som en osynlig gudom utsatt för ”rasism” och mässar likt hustrun Marie Demker ”jag har googlat runt lite grand”, jag har googlat runt lite grand”, ”källkritisk kollaps”, ”källkritisk kollaps”.

Bakom Abdirizak Waberi står Chakib Benmakhlouf, Khemais Bassoumi, Ahmed Ghanem och Mostafa Kharraki och mässar unisont ”vi utbildar tredje och fjärde korangenerationen och femte och sjätte. Koranen är vår lag. Koranen är vår lag. Korangenerationerna är Sveriges framtid, vår framtid, vår framtid”.

Med armarna slingrade om det kristna studieförbundet Sensus och stiftelsen Expos medarbetare står Muslimska brödraskapets mästerentreprenör Abdulkader Habib, mångårig förbundsstyrelseledamot i Tro och Solidaritet, före detta rektor på Kista folkhögskola, en av initiativtagarna till studieförbundet Ibn Rushd och mängder med andra organisationer, och blinkar hemlighetsfullt åt Khemais Bassoumi, Chakib Benmakhlouf, Ahmed Ghanem, Mehmet Kaplan, Mahmoud Khalfi, Mostafa Kharraki, Omar Mustafa, Mohamed Temsamani och Abdirizak Waberi, mäkta stolt över sina erövringar, samtidigt som han mässar ”vi är de nya judarna”, ”vi är de nya judarna” och får nickande medhåll av Sensus och Expos medarbetare som trycker hans händer och mässar ”islamofobi”, ”islamofobi”.

Socialdemokraternas före detta partisekreterare Carin Jämtin, numera Sida:s generaldirektör, mässar ”vi är ett sekulärt parti”, ”vi är ett sekulärt parti” samtidigt som hon glatt vinkar till Mehmet Kaplan, Mostafa Kharraki, Omar Mustafa och Mohamed Temsamani och pumpar in miljoner och åter miljoner biståndspengar till Islamic Relief. Se detta blogginlägg, scrolla ner till rubriken ”Carin Jämtin (S)”. Våren 2011 föreslog hon att Sverige skulle införa en islamisk helgdag. Enligt Johan Westerholm, Ledarsidorna.se, hade Carin Jämtin ansvaret för bakgrundskontrollen av Mehmet Kaplan.

Väckt av allt mässande utanför sitt gamla universitet stiger professor Ingemar Hedenius ur sin grav, ett böljande spindelgrått spöke som med ögon fyllda av fasa, förtvivlan, förskräckelse svävar ovanför rösternas huvuden och lyssnar på orden han aldrig trodde skulle uttalas i hans hemland. Framför universitetets port upphäver han sin tordönsstämma: ”Jag är Ingemar Hedenius. Har ni glömt att Sverige kallas Ingemar Hedenius-land? Har jag inte förklarat att teologi är humbug? Jag befriade svenskarna från det lutherska prästerskapet, från humbugmakarna! Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Och ett av världens mest toleranta länder. Därför att det lutherska prästväldet har störtats. Och nu böjer ni er under ett annat prästvälde! Ni kliver baklänges, slår invånarna i bojor och matar dem med allsköns strunt som skapar intolerans och sekteristiskt grupptänkande. Läs min bok om helvetesläran! Störta humbugmakarna! Inte en skattekrona till organiserad vidskepelse! Åt varje enskild människa hennes enskilda tro. Åt humbugmakarna, dessa religionernas bondfångare, smälek, gyckel, hån.” Ut med teologin från universitetet!

Socialdemokraternas krälande för den trojanska hästen
Den extrema demokratifientliga falang inom SSU Malmö, som journalisten Federico Moreno avslöjat, finns inom hela partiet, se bland annat detta blogginlägg. Om Socialdemokraterna ska ha någon trovärdighet som ett demokratiskt parti bör Tro och Solidaritets hela förbundsstyrelse uteslutas ur partiet och ordföranden blockeras från partiets verkställande utskott.

Peter Weiderud har i över två decennier arbetat på att Muslimska brödraskapet ska bli en del av Socialdemokraterna, tidigare i egenskap av ordförande för Tro och Solidaritet, numera från sin tjänst på UD. Johan Westerholm publicerar på Ledarsidorna.se 2 oktober 2018 Peter Weideruds senaste agerande, ”UD förordar politisk intervention i andra departements ansvarsområden”. Westerholms artikel handlar om Peter Weideruds kommentarer till MSB-rapporten Mellan salafism och salafistisk jihadism. Påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället, författad av Försvarshögskolans Magnus Ranstorp, Filip Ahlin, Peder Hyllengren och Magnus Normark.

Jag beställde Weideruds skrivelse från UD, Reflektioner kring Försvarshögskolans rapport Mellan Salafism och salafistisk Jihadism, daterad 21 september 2018. Weiderud bevisar med skrivelsen än en gång sitt intensiva påverkansarbete att den konkreta trojanska hästen ska betraktas som en gudom, höjd över all kritik. Försvarshögskolans rapport handlar inte om Muslimska brödraskapet men Weiderud riktar ändå en spark åt Magnus Norells kunskapsöversikt när han skriver att översikten ”fick skarp kritik från 20 svenska islamforskare för att vara akademiskt undermålig och fördomsfull” (s. 1).

Forskaren Magnus Norell värnar om den bräckliga svenska demokratin. Peter Weiderud gör allt han kan för att demolera denna bräckliga demokrati.

Johan Westerholm förklarar i sin artikel vad Peter Weideruds demokratifientliga skrivelse går ut på. Jag vill bara tillägga ett par saker. Peter Weiderud gör stor sak av religionsvetenskaplig forskning som, vad gäller islam och bristen på forskning om politisk islam i Sverige, ända sedan Jan Hjärpe blev professor i mitten av 1980-talet har utgått från hur den enskilda individen upplever sin tro, alltså mottagarperspektivet, och vi vet vad det har lett till. Det enda rätta perspektivet är det Försvarshögskolan valt, att granska ideologin, alltså sändarperspektivet, ett perspektiv jag också utgår från i min bok, vilket även Magnus Norell och Sameh Egyptson gör. Ett perspektiv Weiderud vänder sig mot. Han vill ha fortsatt mottagarperspektiv, under hans överinseende.

Weiderud är positiv till samtal med ”det muslimska civilsamhället”, som om det är en självklarhet vilka aktörer detta ”civilsamhälle” består av och att aktörerna värnar om den svenska demokratin. Han lyfter fram böneutropet i Växjö som exempel på politisk splittring i Sverige, en splittring han med sina dialogsamtal vill få ett slut på. Han skriver: ”Här gick ytterligare två partiledare och kommunalrådet i Växjö ut emot beslutet, med hänvisning till att böneutrop kan bidra till islamisering av det svenska samhället. Statsministern valde att passa genom att beskriva det som en polisiär fråga. Endast en partiledare försvarade polisens tillståndsgivning med att detta var en religionsfrihetsfråga. Det var vänsterledaren Jonas Sjöstedt.”

Böneutropet i Växjö handlar inte om religionsfrihet. Det handlar om politik. Det Weiderud inte nämner är att Växjö moské är Muslimska brödraskapets moské, alltså trojanska hästen, att Brödraskapets innersta kärna Mostafa Kharraki, Ahmed Ghanem, Khemais Bassoumi och Chakib Benmakhlouf var med och bildade Stiftelsen Växjö muslimer och har suttit i styrelsen. Stiftelsen registrerades 19 juli 2004. I den första styrelsen satt Mostafa Kharraki, Khemais Bassoumi och Ahmed Ghanem. Senare ersattes Ahmed Ghanem av Chakib Benmakhlouf som var ledamot ända till och med 2015. Det är fullt korrekt att säga att böneutropet handlar om islamisering av Sverige. Ahmed Ghanem och Weiderud är gamla kompisar sedan Ghanem var projektanställd på Broderskaparnas kansli.

En annan häpnadsväckande kommentar är denna: ”Jag kan inte bedöma den akademiska kvalitén i holländska och tyska säkerhetstjänsternas förhållningssätt, men min erfarenhet är att svenska Säpo har ett mer avspänt [och] avdramatiserat förhållningssätt till de muslimska miljöerna, jämfört med dessa europeiska grannar. Säpo bygger relation och söker samarbete. Det ger dem bra koll och garanterar samarbete med imamer och andra muslimska ledare i skarpa lägen. Jag minns att när Rashid Musa utsågs till ordförande för Sveriges Unga Muslimer gjorde han en positiv poäng av att Säpo var den enda myndighet som kontaktade honom för att gratulera till uppdraget.”

Samarbetar Säpo med trojanska hästen? Gratulerar Säpo individer som får i uppdrag att representera den trojanska hästen? Alltså ideologiskt motiverade statsfientliga aktivister.

Peter Weiderud är religiös extremist. Muslimska brödraskapet är en politisk rörelse med ett demokratifientligt politiskt mål. Socialdemokraternas ledning bör kräva av Peter Weiderud att han redogör in i minsta detalj för Muslimska brödraskapets politiska ideologi och politiska ambitioner och varför han dragit in partiet i sin privata religiösa extremism trots att han, likt Carin Jämtin, påstår att Socialdemokraterna är ett sekulärt parti. Även Ulf Bjereld, professorn i statsvetenskap som har kunskap om totalitära ideologer, bör avkrävas en detaljerad beskrivning av Muslimska brödraskapets politiska ideologi och politiska ambitioner och varför han dragit in partiet i sin privata religiösa extremism.

Båda två kan ta hjälp av Tro och Solidaritets vice förbundsstyrelseordförande Mariam Osman Sherifay. Hon efterträdde Abdulkader Habib som Kista folkhögskolas rektor. År 2011 reste hon tillsammans med bland andra Chakib Benmakhlouf till Egypten och träffade Muslimska brödraskapet. När Omar Mustafa tvingades avgå ur partistyrelsen påstod hon att ”islamofobin har vunnit”.

Ytterligare en fanatisk socialdemokrat som för partiledningen in i minsta detalj bör redovisa sin kunskap om Muslimska brödraskapets politiska ideologi och politiska mål är Tro och Solidaritets förbundsstyrelseledamot Anna Ardin. Hon bedrev en extremt demokratifientlig kampanj mot MSB när kunskapsöversikten om Muslimska brödraskapet i Sverige publicerades 2017 och krävde att denna offentliga handling skulle tas bort från MSB:s hemsida. Hon krävde att en myndighet skulle avlägsna en offentlig handling som inte passade henne och smutskastade å det grövsta handlingens författare, vilket jag redogör för i min bok, liksom i det här blogginlägget. Scrolla ner till rubriken ”Anna Ardin och Göran Pettersson, Forum”. Anna Ardin låter påskina att hon är expert på Muslimska brödraskapet och vet att det som står i MSB:s kunskapsöversikt är osanning. Partiledningen bör kräva bevis på hennes kunskap om ”sanningen”. Hon är en demokratifientlig religiös fanatiker och en av trojanska hästens mest rabiata försvarare.

Stefan Löfven bör fråga sig vad det är för rådgivare han omger sig med. Efter attentatet i Köpenhamn i februari 2015 vid ett kulturhus där konstnären Lars Vilks deltog och en man sköts till döds och Köpenhamns synagoga då en vakt sköts i huvudet deltog Stefan Löfven i en minnesstund i Köpenhamn och bjöd med Elvir Gigovic, ordförande Sveriges muslimska råd, alltså en representant för det extremt judefientliga Muslimska brödraskapet.

Stefan Löfven bör kallas till Konstitutionsutskottet och förklara hur bakgrundskontrollen av Mehmet Kaplan och Alice Bah Kuhnke gick till när de utnämndes till ministrar.

Fatima Doubakils och Maimuna Abdullahis stämningsansökan mot politikern Ann-Sofie Hermansson (S) och Stefan Löfvens tystnad är värd en egen film eller pjäs
Trojanska hästens två aktivister Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi och deras stämningsansökan mot Ann-Sofie Hermansson för att hon kallat dem extremister är stoff till ett eget drama om Muslimska brödraskapet och de korkade svenskarna. Hermansson stoppade ett planerat event finansierat av Göteborgs stad för att de två extremisterna skulle få lägga ut sina extremistiska idéer utan mothugg.

Kulturskribenter lät känslorna skena och skrev det de vanligtvis skriver om: konst. Men nu handlade Hermanssons aktion inte om filmen Burka Songs 2.0 som skulle visas, utan om Doubakil och Abdullahi. Dessa två har i åratal genom att utmåla sig som offer plockat skattepengar från korkade politiker och offentliganställda tjänstemän. Hermanssons parti har styrt Göteborg i över två decennier och låtit det ske. Nu ströp hon en lukrativ inkomstkälla. Att Doubakil och Abdullahi reagerar när stadens kassakista smäller igen är inte så konstigt. Men kulturskribenternas oförmåga att ta till sig vad stoppet faktiskt handlade om visar på det näst intill omöjliga i att diskutera sakfrågan, religiösa extremister med en statsfientlig agenda.

Jag har skrivit om händelsen i detta blogginlägg. I det blogginlägget nämner jag enbart Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werners artikel. Lika navelskådande är Jens Liljestrandsartikel i Expressen. Han skriver enbart om filmen. Lika navelskådande är också Ulrika Stahre i Aftonbladet. De tre kulturskribenterna demonstrerar det vi som försöker upplysa om Muslimska brödraskapets demokratifientliga verksamhet ständigt blir påminda om, att alltför många kulturskribenters kunskap om samhället ryms på lillfingernagelns yttersta spets.

Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige är ett konkret hot mot den svenska demokratin. Doubakil och Abdullahi har kontakter på högsta politiska nivå. Studera den här bilden med Alice Bah Kuhnke, Zaynab Ouahabi och Fatima Doubakil tagen inför dialogmötet 2 februari 2015 om bland annat islamofobi.

Johan Westerholm kommenterade redan samma dag på Ledarsidorna.se valet av inbjudna. Det är samma krets inom Muslimska brödraskapet Alice Bah Kuhnke två år senare väljer att bjuda in till sitt sakråd om islamofobi. Fatima Doubakil bedriver påverkansarbete tillsammans med Mattias Gardell vilket jag visat i tidigare blogginlägg.

Maimuna Abdullahi är sedan många år knuten till Muslimska brödraskapet, bland annat via studieförbundet Ibn Rushd. Hon är också verksam inom ArA. Hon deltar i Muslimska brödraskapets olika event, se här och här tillsammans med Fatima Doubakil. Hon har goda kontakter med professor Anders Neergaard, Vänsterpartiet, se här. Jag skriver om Anders Neergaard i min bok. Anders Neergaard är partner till hederskulturförnekaren Diana Mulinari, en av trojanska hästens översteprästinnor. Anders Neergaard var ArA:s första ordförande tillsammans med hederskulturförnekaren Irene Molina, en av trojanska hästens översteprästinnor. Anders Neergaard var ledamot i Vänsterpartiets programkommission. Maimuna Abdullahi skrev den här hederskulturförnekande artikeln om Amineh Kakabaveh. Det är inte svårt att se att Muslimska brödraskapet och ArA ligger bakom Vänsterpartiets negativa inställning till Amineh Kakabavehs arbete mot hedersförtryck. Det är heller inte svårt att förstå varför Vänsterpartiet i Göteborg inte ger Ann-Sofie Hermanssons arbete mot extremism och hedersförtryck sitt stöd.

Maimuna Abdullahi är tillsammans med forskaren Tobias Hübinette redaktör för Muslimska brödraskapets alternativrapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté 2018. Medverkar gör Fatima Doubakil, Helena Hummasten, Rashid Musa, Mohamed Temsamani, alltså trojanska hästen.

Tobias Hübinette skriver på sin blogg att man har något om heter Islamofobikonferenser i Sverige, med, vem annars, Kitimbwa Sabuni. Konferenserna bör hädanefter kallas Trojanska hästen-konferenser.

Det är fullt korrekt att Ann-Sofie Hermansson stoppar de två extremisterna Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi från event finansierade av Göteborg. Ännu bättre vore om hon började tala klarspråk och nämna att de ingår i Muslimska brödraskapets svenska krets i stället för att konsekvent kalla dem för MMRK-medlemmar. MMRK (Muslimska mänskliga rättighetskommittén) består enbart av Doubakil, Abdullahi och Doubakils make Kitimbwa Sabuni och Rashid Musa. Namnet syftar till att lägga ut dimridåer och framställa de fyra extremisterna som personer med ett ädelt uppsåt. Än så länge är det bara Kristdemokraternas borgarråd i Stockholm Erik Slottner, som nämnts ovan, som offentligt talar klarspråk om att Muslimska brödraskapet inte ska få hyra kommunalt ägda lokaler.

Mattias Gardell är Stefan Löfvens skyddsling
Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi vill få bort Ann-Sofie Hermansson på samma sätt som Ibn Rushd fick bort förra riksdagsledamoten Carina Hägg (S). Ann-Sofie Hermansson har på sin blogg en bild på sig själv och Stefan Löfven. Hon kommer inte att få någon hjälp av honom, lika lite som Carina Hägg fick någon hjälp av honom när partiets religiösa falang Tro och Solidaritet gav sig på henne.

Stefan Löfven har under hela sin tid som statsminister demonstrerat att Mattias Gardell är hans skyddsling. Stefan Löfven har under sin tid som statsminister inte lyft ett finger för att sätta stopp för Muslimska brödraskapets påverkansarbete, varken det som sker öppet med hjälp av offentliga medel eller det som sker i kulisserna.

Att studieförbundet Ibn Rushd och Helena Benaouda Hummasten gjorde allt de kunde för att stoppa MSB:s kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet i Sverige, redaktör Magnus Norell, skriver jag om i min bok, liksom i det här blogginlägget. Hur studieförbundet Ibn Rushd i september 2017 försökte stoppa en föreläsning i Umeå med forskaren Magnus Norell beskriver Johan Westerholm på Ledarsidorna.se.

Muslimska brödraskapet och petningen av Carina Hägg (S) inför valet 2014
Riksdagen bör omgående tillsätta en oberoende utredning om hur det gick till när Carina Hägg förlorade sin riksdagsplats inför valet 2014.

Socialdemokraterna bör lika omgående tillsätta en intern utredning om vilka inom och utanför partiet som låg bakom petningen av Carina Hägg inför riksdagsvalet. Se den här artikeln från medlemmar i Socialdemokraterna publicerad i Dagens Arena 31 maj 2013. Den är en kritik av Carina Häggs artikel på Newsmill 27 maj 2013 där Carina Hägg skriver att extremister inte ska finansieras med offentliga medel, en artikel som inte längre finns på internet men som går att läsa här. Carina Hägg skriver att Ibn Rushd ”är en extrem islamistisk organisation”. Det stod henne dyrt.

Att Ibn Rushd har ett finger med i petningen av förra socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg är helt klart. Jag tar upp det i min bok. Ibn Rushds förra förbundsrektor Åsa Brattlund gick i den här debattartikeln 7 juni 2013 till hårt angrepp mot Carina Hägg enbart för att Carina Hägg talade klarspråk om Ibn Rushd, alltså att Ibn Rushd inte ska finansieras med offentliga medel. Det är en sanslöst förljugen artikel Åsa Brattlund sätter sitt namn under. Den rapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté hon nämner redigerades av Kitimbwa Sabuni. I redaktionen ingick Helena Benaouda, Fatima Doubakil, Elvir Gigovic, Omar Mustafa, Ahmed Siraj, alltså trojanska hästen.

Rapporten till FN sammanställdes februari 2013. Åsa Brattlunds artikel är daterad i juni 2013. Då var Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi fortfarande Egyptens president, han tvingades avgå 3 juli. Enligt den ovan refererade dokumentären om Internationella organisationen var Brödraskapets organisationer världen över under Mursis presidentskap i full färd med att konsolidera organisationerna och optimistiska om företagets framgång – politisk makt. Carina Hägg stod i vägen för Brödraskapet i Sverige.

Det är allvarligt när en statsfientlig organisation lyckas undanröja en riksdagsledamot som är kritisk till deras verksamhet.

Under de drygt fem år som gått sedan Brattlunds debattartikel har MSB publicerat två rapporter om Muslimska brödraskapet, Sameh Egyptsons bok har publicerats, Magnus Ranstorp och Conny C. Lindström har på Twitter länkat till dokumentärer på olika språk om Muslimska brödraskapet, Johan Westerholm har publicerat mängder med artiklar på Ledarsidorna.se om Muslimska brödraskapet, jag har skrivit mängder med blogginlägg, Carina Hägg har twittrat. Vi är inte ensamma om att lyfta faran med Muslimska brödraskapets verksamhet. Från regeringshåll är det tyst.

Teologiska institutionen, Uppsala universitet, mot Försvarshögskolan
Stefan Löfven har med hjälp av forskningsminister Helene Hellmark Knutsson, Ulf Bjereld och Alice Bah Kuhnke under sin tid som statsminister stärkt Muslimska brödraskapet både finansiellt och genom att ge dem politisk legitimitet via bland annat Teologiska institutionen, Uppsala universitet.

Stefan Löfven har ställt två offentliga verksamheter mot varandra ledda av två distinkta personer. Teologiska institutionen, Uppsala universitet, med skyddslingen Mattias Gardell i spetsen mot Försvarshögskolan där Magnus Ranstorp är en framträdande expert på Muslimska brödraskapet. Mattias Gardell mot Magnus Ranstorp. Trojanska hästen mot Försvarshögskolan. Det normala i en demokrati är annars att regering och myndigheter har förtroende för landets försvarshögskola.

Mattias Gardell har i sina verk smutskastat Magnus Ranstorp och fått med sig papegojvänstern, bland annat Aftonbladets ledarsida. Gardell använder samma metod om Magnus Norell. I artikeln om Muslimska brödraskapet i boken Revolution i Egypten skriver han nedsättande ”terrorismforskare” inom citattecken om Magnus Norell som då var verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut (s. 68). Mattias Gardells metod har burit frukt. I Segerstedtinstitutets första rapport nämns Mattias Gardell och hederskulturförnekaren Paulina de los Reyes som seriösa forskare värda att refereras till, medan Magnus Ranstorp och Magnus Norell sägs ha fått sin expertstatus av medierna, se detta blogginlägg.

Stefan Löfvens agerande som statsminister är ett viktigt skäl till att hans övergångsregering bör stiga åt sidan och en teknokratisk övergångsregering utses och ett viktigt skäl till att han bör kallas till Konstitutionsutskottet för att förklara sitt agerande och sitt val av ministrar.

Miljöpartiet, den trojanska hästen och hudfärgsnepotism
Även Gustav Fridolin bör kallas till Konstitutionsutskottet och förklara hur bakgrundskontrollen av Mehmet Kaplan och Alice Bah Kuhnke gick till. Alice Bah Kuhnke bör kallas till Konstitutionsutskottet och beskriva sin koppling, via tankesmedjan Sektor 3, till Muslimska brödraskapet innan hon blev minister, se den här artikeln av Johan Westerholm på Ledarsidorna.se, och förklara varför hon gynnat just Muslimska brödraskapet under sin tid som minister. Socialdemokraternas Anna Ardin har ett förflutet i Alice Bah Kuhnkes tankesmedja Sektor 3.

Miljöpartiet har efter skandalen då bostadsminister Mehmet Kaplan tvingades avgå och Yasri Khans handskakningsvägran inte gjort upp med trojanska hästen inom partiet. Mehmet Kaplan och Mohamed Temsamani sitter i orubbat bo. Jag har i tidigare blogginlägg framfört att Alice Bah Kuhnke är en katastrof som demokratiminister.

Även som kulturminister kan hennes omdöme starkt ifrågasättas. I november 2018 offentliggjordes att en nationell svart teater hade bildats, The National Black Theatre of Sweden, plats Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby, finansierad av Stockholms stad i samarbete med Afrosvenskarnas riksförbund [talesperson Kitimbwa Sabuni, en av Sveriges grövsta hudfärgsrasister, se här och här och här och här], Etnografiska muséet, Svenska Ambassaden och Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby.

Alice Bah Kuhnke ägnar sig åt hudfärgsnepotism. Varför ska just den afrikanska kontinenten gynnas med en nationell svensk teater? Ska Dramaten byta namn till Nationella ariska teatern? Ska landets skådespelare anlitas utifrån hudfärg?

Många afrikanska länder har efter självständigheten från forna kolonialmakter härjats av blodiga inbördeskrig, av klanstrider, av terroristorganisationer som Herrens befrielsearmé, Boko Haram och al-Shabaab, och styrts av egocentriska diktatorer som använt landets rika naturresurser som sin privata egendom och placerat miljontals dollar på konton i skatteparadis. Småflickor könsstympas i vissa landsdelar. I åtskilliga länder är homosexualitet förbjudet i lag, i några länder är det förenat med dödsstraff. Det är inte synd om svarta afrikaättlingar bosatta i Sverige. De är inte förtryckta som grupp av staten.

En liten klick aktivister har ett egenintresse av att utmåla Sverige som ett land genomsyrat av strukturell rasism för att skaffa sig generösa bidrag till sin ”kamp”. De trivialiserar därmed den strukturella rasism som i århundraden genomsyrade USA och som var framträdande i Sydafrika under apartheidåren.

Konstnärlig ledare för den nationella svarta hudfärgsteatern är den ideologiskt motiverade aktivisten Josette Bushell-Mingo (född 1964 och uppvuxen i London). I artikeln säger hon att en motsvarighet ”redan” grundades 1968 i Harlem i New York. Det finns inga likheter mellan Sverige 2018 och USA 1968. Det finns inga likheter mellan USA:s slavättlingar och svarta afrikaättlingar i dagens Sverige. Barbara Ann Teer, grundaren av den svarta teatern i New York, köpte mark och lät bebygga den. Hon var en förespråkare för ägarskap och entreprenörskap enligt Wikipedia. Hon var också influerad av Black Power-rörelsen i USA.

Josette Bushell-Mingo har all rätt att skapa sig en hudfärgsteater, men då ska hon ordna finansieringen själv. Svenska skattemedel ska inte finansiera hennes politiska aktivism. Bara det faktum att Afrosvenskarnas riksförbund är samarbetspartner borde ha satt stopp för all offentlig finansiering av teaterprojektet. De är separatister och har hudfärgsrasisten Malcolm X som förebild. Josette Bushell-Mingo säger i den här intervjun i brittiska tidningen The Guardian att Nina Simone är hennes GPS. Artisten Nina Simone (1933–2003) hade personlig erfarenhet av USA:s omänskliga rasåtskillnadspolitik, hon lämnade USA 1970. Allmänna medel ska inte gå till aktivister som ägnar sig åt att måla upp en bild av Sverige som en kopia av USA under rasåtskillnadslagarnas tid och ser sig själva som en fortsättning på 1960-talets Black Power-rörelses kamp, i Sverige.

Alice Bah Kuhnke har aviserat att hon inte tänker fortsätta att vara minister i en ny regering, vilket Sverige ska vara tacksam för, men att hon ställer upp i valet till Europaparlamentet i maj nästa år. Ute i Europa finns en betydligt större kunskap om Muslimska brödraskapet än hos svenska politiker och tjänstemän. Se exempelvis den här intervjun i Quillette med forskaren Elham Manea, bakgrund i Jemen, verksam i Schweiz, som har personlig erfarenhet av att som ung hjärntvättas av Muslimska brödraskapet och som skrivit en bok på tyska om det (från Conny C. Lindströms Twitter 29 december 2018). Fler och fler araber med forskarbakgrund och erfarenhet från både Muslimska brödraskapet i sina ursprungsländer och att leva i väst publicerar böcker, som Alice Bah Kuhnke uppenbarligen inte läser.

Alice Bah Kuhnke påstår att demokrati ligger henne varmt om hjärtat och att hon vill försvara demokratin i Europa. Alice Bah Kuhnke saknar insikt om vad demokrati innebär. Hade hon haft minsta insikt skulle hon ha tagit avstånd från Muslimska brödraskapets kotteri i Sverige i stället för att göda detta kotteri. I ett pressmeddelande säger hon: ”Just nu hotas de värden som vår europeiska gemenskap ska försvara. Därför behöver alla vi som tror på demokrati, på fria mediers oberoende granskning och hbtq-personers och kvinnors rättigheter mobilisera”.

Som nämnts, Muslimska brödraskapet har en vidrig kvinnosyn. Alice Bah Kuhnke har under sin tid som demokratiminister inte utmärkt sig som försvarare av flickors och kvinnors rättigheter. Hon stod på Mynttorget i Stockholm, i en demonstration arrangerad av Muslimska brödraskapets Mohammed Amin Kharraki (son till Mostafa Kharraki som fick sin politiska skolning av Socialdemokraterna), och uppmanade kvinnor att dölja ansiktet. Enligt artikeln ”Tusentalet manifesterade till stöd för drabbade moskéer” i Svenska Dagbladet 2 januari 2015 ska Alice Bah Kuhnke under sitt tal på Mynttorget ha sagt: ”Fram med korset, på med den snyggaste niqaben, låt skägget växa, spänn fast kippan.”

Alice Bah Kuhnke bjuder in trojanska hästen till dialogsamtal. Hon bjuder in trojanska hästen till sakråd om islamofobi, vilket jag skriver om i min bok. Hon ger SST pengar som vidarebefordras till trojanska hästen (studieförbundet Ibn Rushd) för att lära hijabklädda kvinnor att polisanmäla kritik av hijaben. Hon utlovade ett kunskapslyft om islam. Hon har inte i en enda kommentar demonstrerat sin egen kunskap om politisk islam. Hon har med hjälp av statens kassa gjort myndigheten SST till trojanska hästens marionett. Hon bör kallas till Konstitutionsutskottet och förklara sig.

Johan Westerholm skriver på Ledarsidorna.se här och här om SST:s ”folkbildande” seminarieserie om samtida strömningar och rörelser inom islam och avslöjar att studieförbundet Ibn Rushd, alltså Muslimska brödraskapet, tillsammans med Mattias Gardell stod för hela upplägget på Uppsala universitet 3 oktober 2018. Peter Weiderud deltog, liksom Omar Mustafa. Johan Westerholm länkar även till den avslöjande mejlkonversationen mellan arrangörerna. Mattias Gardell skriver i ett mejl 24 september: ”Det vore bra om någon från Islamisk teologi och filosofi – som står värd för UU – öppnar. Helst Mohamed Fazlhashemi som är ämnesföreträdande professor. Det ger mer tyngd.” Fazlhashemi var upptagen. Men 25 september skriver Emin Poljarevic: ”En annan sak har löst sig. Professorn i islamisk teologi och filosofi på Teologen, Mohammad Fazlhashemi är beredd på att inleda seminariet den 3 oktober i ung. 15 min.” Max Stockman, SST, skriver 2 oktober om program för dagen: ”14.00 Mohamed Fazlhashemi (Uppsala universitet) hälsar välkomna.”

Enligt Uppsala universitet är Mohammad Fazlhashemi expert på politisk islam. Då borde han ha ingående kunskap om Muslimska brödraskapet och avstått från att inleda seminariet, som av Westerholms redogörelse och mejlkonversationen att döma, var iscensatt och regisserat av just Muslimska brödraskapet, trojanska hästen, monstret.

SVT och trojanska hästen
Även SVT:s mångåriga knäfall för Muslimska brödraskapets aktivister är stoff till en TV-serie eller film eller teaterpjäs om Muslimska brödraskapet och de korkade svenskarna. SVT:s chef Hanna Stjärne bör ha ett samtal med MSB och lära sig vilka organisationer som ingår i Muslimska brödraskapet i Sverige, namnen på aktivisterna och hur SVT ska undvika deras påverkansarbete och sedan förmedla kunskapen till SVT:s alla medarbetare så att SVT framöver har ett konsekvent förhållningssätt till Muslimska brödraskapet. Muslimska brödraskapets aktivister ska behandlas på exakt samma sätt som SVT behandlar nynazistiska aktivister.

Bannlys med omedelbar verkan kollektivordet muslimer i all nyhetsrapportering och i alla program. Det finns inte en enda person i Sverige som kan uttala sig i egenskap av ”muslimernas” företrädare. Det finns inte en enda person i Sverige som kan uttala sig i egenskap av ”de kristnas” företrädare. Ärkebiskopen är inte företrädare för landets ”kristna”. Hon företräder inte romerska-katoliker, grekisk-ortodoxa, syrisk-ortodoxa, rysk-ortodoxa, och så vidare ortodoxa, inte kopter, inte Jehovas vittne, inte Livets ord, inte Maranata, inte mormoner, inte Plymouthbröderna, och så vidare. SVT bör upphöra med det slappa uttrycket ”muslimsk”. SVT har haft ända sedan ayatolla Khomeinis fatwa mot Salman Rushdie 14 februari 1989 på sig att vidareutbilda personalen i de olika tolkningarna av islam och vilka föreningar i Sverige det är som står för islam som totalitär politisk ideologi och göra som när SVT intervjuar representanter för kristenheten, alltså tala om vilken tolkning den intervjuade personen tillhör. Islams mångfacetterade trosfränder i Sverige ska av SVT behandlas exakt likadant som kristenhetens mångfacetterade trosfränder.

Varje gång en beslöjad kvinna intervjuas ska tittarna ges besked om vilken grupp/församling/tolkningstradition hon tillhör, Muslimska brödraskapet? Hizb ut-Tahrir? Jamaat-e-Islami? Andra? Varje gång SVT gör inslag om kvinnors begränsade rörelsefrihet på offentliga platser i vissa bostadskvarter har tittarna rätt att få en bakgrundsbeskrivning av exakt vilka religiösa grupperingar förtryckarna ingår i, vilken tolkning av islam de står för och hur de finansieras.

Det är av största vikt att SVT behandlar företrädare för politiska tolkningar av islam som politiker och tolkningarna som politisk ideologi.

Journalisten Erik Fichtelius myntade, enligt Wikipedia, begreppet konsekvensneutralitet: ”Reportern ska inte ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin rapportering.” Hanna Stjärne bör be honom föreläsa för hela SVT:s personal vad det innebär. Och be Inga-Britt Ahlenius föreläsa om vad grundlagens objektivitetsprincip innebär och vilka etiska krav man kan ställa på statsanställda. Och be SVT-reportern Evin Rubar föreläsa om Muslimska brödraskapet. Chefer på alla nivåer bör studera de program SVT sänt om islamister och ”islamofobi” och ta lärdom. Här följer några exempel på när SVT agerat marionetter åt Muslimska brödraskapet.

SVT:s rapportering i mars 2017, ”Forskare sågar terrorexperten Magnus Norells rapport om islamism i Sverige”, om MSB:s kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet hade tydliga drag av att vara regisserad av just Muslimska brödraskapet. Hela inslaget luktade skademinimering i samma stil som Helena Benaouda Hummastens och Ibn Rushds febrila verksamhet att få bort rapporten från MSB:s hemsida. SVT rapporterade okritiskt om ett blogginlägg, som med största sannolikhet hade gått ganska obemärkt förbi om inte SVT tagit i så hårt. Hela dagen kunde man på SVT Text läsa om ”forskarnas sågning”. Under dagen hakade sedan mängder med medier på SVT:s rapportering. Inte förrän i Aktuellt kl 21.00 släppte SVT fram en forskare med kunskap om Muslimska brödraskapet i Europa som kunde balansera den ensidiga rapporteringen.

Som representanter för ”trovärdiga” forskare publicerade SVT bild på Mattias Gardell och Emin Poljarevic. Som nämnts ovan skriver Mattias Gardell 2011 ”terrorismforskare” inom citattecken när han citerar Magnus Norell. Bara det faktum att Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer (SUM) medverkade och fick uttala sig om ”rasistiska konspirationsteorier” räcker för att ifrågasätta SVT:s opartiskhet. SUM hade några månader tidigare fått avslag av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) på sin ansökan om organisationsbidrag för 2017 bland annat med motiveringen att de hade kopplingar till Muslimska brödraskapet. SUM hade överklagat beslutet. Rashid Musa var involverad i en rättsprocess där över en miljon kronor stod på spel för SUM. Detta fick tittarna ingen information om. Inte heller att Emin Poljarevic förutom Uppsala universitet även varit verksam vid universitetet i Qatar, Yusuf al-Qaradawis universitet.

Anne Lagercrantz, SVT:s chef för nyhets- och sportverksamheten lät sig i Gomorron Sverige 27 oktober 2015 bli uppläxad av Rashid Musa och Christian Hovferberg, båda från Afrosvenskarnas riksförbund, som bör kallas Svart makt-organisation och jämföras med Vit makt-organisationer. Muslimska brödraskapets aktivister och aktivisterna inom Afrosvenskarnas riksförbund är ofta samma personer. Anne Lagercrantz betedde sig som en skamsen skolflicka och bad hukande om ursäkt för hur SVT hade skött rapporteringen om de tragiska morden på en skola i Trollhättan. Afrosvenskarnas riksförbund hade skickat ett brev till Hanna Stjärne och protesterat mot det de kallade en rasistisk rapportering med postkolonialisternas sedvanliga ordval rasiferad. Kitimbwa Sabuni stod som kontaktman, alltså en av Sveriges grövsta hudfärgsrasister.

Det sägs att Rashid Musa till och med blivit inbjuden till SVT för att tala om islamofobi! Nynazister tillåts inte diktera vilket språkbruk SVT ska använda. SVT bär en stor del av ansvaret för att vi fortfarande inte har en saklig diskussion om politisk islam i Sverige. Den grova uppdelningen i fredliga och militanta islambekännare håller inte. Det strider mot kravet på saklighet att konsekvent framställa islams trosfränder i Sverige som en enhetlig grupp med en gemensam tolkning av islam och låta Muslimska brödraskapets aktivister vara talespersoner.

Även i programmet 22 oktober 2014 om Lars Vilks som ingick i serien Skandal! Kulturbråken som skakade Sverige lät SVT slentrianmässigt Muslimska brödraskapets aktivister Mahmoud Khalfi och Mohammed Amin Kharraki representera ”muslimerna”. Den senare är son till Mostafa Kharraki och var i många år SUM:s ordförande och ständig gäst i SVT så fort frågor som rörde ”muslimerna” skulle dryftas. Ansvariga för programmet borde ha tittat på Evin Rubars reportage Slaget om muslimerna innan de valde ut personer att intervjua. Mahmoud Khalfi, VD för Stockholms stora moské, med de nära kopplingarna till egyptiska Muslimska brödraskapets ledarskikt, säger i programmet att profeterna är de bästa människorna, att ”muslimer” älskar profeterna mer än sina föräldrar.

Den egyptiska statsvetaren Hamed Abdel-Samad, verksam i Tyskland, skriver i boken Islamic fascism (2016) att i Egypten får skolbarnen i grundskolan fortfarande lära sig utantill profeten Muhammeds bindande utsaga att de som inte älskar honom mer än sina föräldrar eller sina barn inte är värda att kalla sig troende (s. 200).

Slentrianmässigt låter SVT också professor Mohammad Fazlhashemi uttala sig om ”muslimerna” som rasade mot Nerikes Allehandas publicering av Lars Vilks rondellhund och krävde en ursäkt. ”Vi ska inte kalla dem extremister, inte reaktionärer. De är en stor grupp människor som bekänner sig till islam. De tar illa vid sig av att profeten framställs på det här viset. Där tror jag att man måste visa respekt för deras känslor.” Bland ledarna för demonstrationerna fanns representanter för moskén i Örebro som finansierats av Qatar.

Fazlhashemi är universitetslärare. Han har skapat sig en plattform i offentligheten i egenskap av just universitetslärare. Han vet att det inte finns någon tillförlitlig information om den historiska Muhammed. Han vet att bilden av Muhammed är konstruerad flera generationer efter det att Muhammed sägs ha avlidit.

Fazlhashemi skriver i boken Vems islam att väst behöver genomgå en mentalitetsförändring. I boken prisar han också ayatolla Khomeini. Fazlhashemi är verksam vid Ingemar Hedenius gamla universitet. Hedenius strimlade hela den kristna läran, utan hänsyn till de kristnas känslor. Nu ska vi, enligt Fazlhashemi, ta hänsyn till religiösa människors känslor innan profeter eller religiösa urkunder kritiseras eller utsätts för satir.

Papegojvänstern får också lägga ut texten om ”muslimernas” sårade känslor. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg är född långt efter det att Ingemar Hedenius 1949 publicerade Tro och vetande och var bara några år när Helvetesläran publicerades men hon är historiker och man förväntar sig att hon hade satt sig in i den svenska religionskritikens historia innan hon som kulturchef uttalar sig om ”muslimernas” sårade känslor över en teckning av en sagogestalt. Hon kallar rondellhunden ”hets mot muslimer”. ”Han kunde ha kränkt vem som helst men han väljer just muslimer.” Hon definierar inte vad hon menar med ”muslimer”.

Även Jan Guillou anses lämplig att uttala sig om ”muslimerna”. I programmet visas en artikelrubrik ”De ger sig inte. Yttrandefriheten ska testas på just muslimer.” Guillou säger att på 30-talet var det judarna, nu är det muslimer.

Lars Vilks säger i programmet att konstens uppgift är att bearbeta konventionerna, att påvisa att konventionerna styr, att det inte är förnuftet som styr utan konventionerna.

Inte en enda gång tar man i programmet upp de ”sårades” ansvar för sina känslor och sina känslouttryck, bilder visas på svenska flaggan som bränns, på rena pöbelfasoner utomlands.

Några månader efter det att programmet visades skedde 7 januari 2015 den kallblodiga massakern av den franska satirtidningen Charlie Hebdos medarbetare i Paris och 9 januari de kallblodiga morden på fyra judar i en judisk matbutik. Och den sedvanliga ramsan ”islamofobi”, ”hatbrott”, ”vi får inte skuldbelägga alla muslimer” började vevas. SVT lät två aktivister från Muslimska brödraskapet uttala sig ”å muslimernas vägnar”, Rashid Musa från SUM och Elvir Gigovic från SMR, två personer från en extremt judefientlig global organisation som år efter år till Sverige bjuder in talare med en judefientlig retorik. I Aktuellt fick Elvir Gigovic till och med ställa krav på inrikesminister Anders Ygeman (S) samtidigt som den uppfordrande programledaren Bodil Appelquist avkrävde ministern besked om vad regeringen har för avsikt att göra mot hatbrott i Sverige. Det är uppenbart att de två männens medverkan var regisserad och iscensatt av Muslimska brödraskapet i syfte att skaffa sig tolkningsföreträdet och att Bodil Appelquist bara var en spratteldocka som obekymrat gick Muslimska brödraskapets ärende.

Det mest skrämmande exemplet på SVT:s knäfall för Muslimska brödraskapet är programmet Existens som sändes i SVT den 20 februari 2007 ”Islamofob eller hjälte?”. Programledare Anna Lindman Barsk. Programmet sändes inte ens ett år efter det att Uppdrag granskning 2 maj 2006 sänt programmet om islamismens framväxt i Sverige där Mahmoud Aldebe och Stockholms stora moské får stort utrymme. Programmet handlade om Nyamko Sabunis utnämning till jämställdhets- och integrationsminister och hennes skrift Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige (2006). Programmet var upplagt som en ”debatt” för eller emot Nyamko Sabunis förslag på åtgärder för att förhindra att flickor könsstympas och/eller gifts bort. Nyamko Sabuni skriver om den terror flickor i hederskulturer lever under. Mattias Gardell fick lägga ut texten om Sabunis ”islamofobiska” förslag. Det var ett program som i över ett decennium lagt krokben för det viktiga arbetet mot hedersförtryck och som tog ställning för ”muslimerna” utan att ange vilka ”muslimer” man gav utrymme åt.

Stort utrymme gavs Muslimska brödraskapets frontman Daniel Lillman, som sa sig företräda 47 islamiska organisationer och 80 000 troende och som med SVT i hälarna skulle lämna in ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt (M) mot utnämningen av Sabuni med listan på de 80 000 som protesterade. Daniel Lillman pratade om att gå till Koranen och sunna för att ge den sanna bilden av islam och att han hade kontaktat Fredrik Reinfeldt men inte fått något svar. Nu skulle han, med SVT i följe, lämna in uppropet personligen i Stockholm. Daniel Lillman beskrev hur förorättad han, å islams trosfränders vägnar, kände sig av att ignoreras av Fredrik Reinfeldt.

Inte en enda kommentar görs i programmet om personerna/föreningarna som låg bakom protesten. Läser man protesten, protestperiod 14 oktober 2006 till 14 november 2006, får man intrycket att Daniel Lillman är talesperson för landets alla islamtroende. Protesten inleds: ”Vi troende muslimer i Sverige. . .” Vidare: ”Sabuni har fokuserat sin politik mot oss muslimer vilket andas populism och islamofobi”.

Muslimska brödraskapet har gjort hedersförtryck till en islamisk fråga för att hitta ytterligare ett skäl att utmåla ”muslimer” som en förtryckt grupp, trots att hederskulturer fanns långt innan islam blev en religion. I protesten vänder man sig mot att Nyamko Sabuni lyft frågan om hedersrelaterat förtryck och att ”hennes förslag om åtgärder riktas övergående mot oss muslimer”. Om Sabunis förslag på gynekologisk undersökning av alla flickor någon gång på högstadiet skriver de: ”Hon vill att flickor skall genomgå en obligatorisk gynekologundersökning för att kontrollera ifall någon (muslim) blivit olagligt omskuren”.

Granskar man listan på organisationer som skrivit på protesten ser man att av de 80 000 individerna kommer 70 000 från Sveriges muslimska förbund (SMF), vars ordförande i många år var Mahmoud Aldebe. Den e-postadress som anges är Aldebes. I den ovan länkade artikeln av Sameh Egyptson i Dagen har SMF och FIFS i åratal till SST framfört att de tillsammans har 75 000 medlemmar medan medlemmarna enligt Skatteverket är 6 400. I protesten låter Aldebe SMF ensamt stå för 70 000.

Det mest skandalösa med programmet var att programledare Anna Lindman Barsk följde Daniel Lillmans väg till statsminister Fredrik Reinfeldt för att lämna in protesten mot utnämningen av Nyamko Sabuni utan att granska vilka organisationer och namn som låg bakom den. Inte en enda gång fick Daniel Lillman frågan om det är religiösa organisationers uppgift att utse ministrar, bara nyfiken undran när de står utanför regeringsbyggnaden: ”Hur tror du att det kommer att gå i dag?”

Anna Lindman Barsk säger som avslutning på programmet: ”Uppropet är inlämnat. Hur Fredrik Reinfeldt och Nyamko Sabuni kommer att reagera på det vet vi inte.” SVT medverkade aktivt till att religionen politiseras. SVT gjorde sig till Muslimska brödraskapets redskap. Kritiken nådde uppenbarligen statsminister Fredrik Reinfeldt för efter valet 2010 bytte han ut Nyamko Sabuni mot Erik Ullenhag som omfamnade Muslimska brödraskapet och gav dem politisk legitimitet, se detta blogginlägg.

Sverige ökar nu beredskapen för att stå rustat om Sverige angrips fysiskt eller via informationspåverkan. SVT borde vara ett bålverk mot både yttre och inre fiender. Det behövs inga stridsvagnar eller militärer som omringar TV-huset. Muslimska brödraskapet har för länge sedan erövrat SVT. Det är ett gigantiskt svek mot Sveriges befolkning.

Att lämna in en protestskrivelse till Stefan Löfven är lönlöst.

Upprop: Fackeltåg från nordligaste Norrland till sydligaste Skåne för de demokratiska principer det svenska samhället vilar på, mot totalitära ideologier ända tills politikerna stoppar allt pengaflöde till den trojanska hästen.

Den 26 januari 2011 skrev Lars Åberg i Göteborgs-Posten om ett fackeltåg i Danmark mot den islamistiska organisationen Hizb ut-Tahrir. Muslimska brödraskapet och Hizb ut-Tahrir har samma mål: kalifatet styrt av sharia. Hizb ut-Tahrir är, till skillnad från Brödraskapet, öppna med att demokrati är hyckleri. Lars Åberg skriver:

Filmaren Theis Molin fick nog när en könsuppdelad – männen först, kvinnorna i släptåg – demonstration drog nerför Nørrebrogade intill hans lägenhet och slungade ut sitt förakt för de otrogna och omoraliska. Jag hälsar på hemma hos honom några timmar före protesten mot Hizb ut-Tahrir, medan han textar plakat mot rasism och sexism.

– Olika minoriteter hotas, säger han. Många muslimer känner sig kontrollerade och vågar inte visa vad de tycker. Jag har också varit rädd, men någon gång måste man säga ifrån. Bägaren är full. Det finns människor här i landet som drabbas. Ger vi inte dem vårt stöd ger vi upp demokratin.

Så Molin startade en grupp på Facebook: kom ut och protestera!

– Varför flyttar ni inte om ni hatar oss så mycket? Det är en underlig kombination av nazism och kommunism och Darth Vader, en illusion om att ta över världen. Ungdomar tror på sådan bullshit, att de skulle vara förmer än andra.

”Hade det varit möjligt i Sverige att samla moderater och vänsterpartister i en gemensam protest mot islamsk fascism?” frågade Lars Åberg för åtta år sedan. I dag borde det vara möjligt med tanke på alla hundratals miljoner som pumpats in i trojanska hästen, pengar som borde ha gått till välfärden och till arbetet mot invandrade klaners hedersförtryck och religiösa polisers totalitära styre i vissa bostadsområden.

I MSB-rapporten om salafism, författad av Försvarsskolan, skriver man om tystnadskulturen när det gäller religiös påverkan. Man citerar en person som använder ordet slöjpoliser: ”vittnar också om religiösa påtryckningar genom vad hon kallar slöjpoliser. ’Det var äldre män som kom till skolan och sa åt flickorna på skolgården att ta på sig slöja’. Det har också förekommit påtryckningar om skolbarn som ska fasta” (s. 171).

Det borde bli slut på tystnadskulturen. Hela Sverige borde gå man och kvinna ur huse och demonstrera för alla dem som utsätts för religiösa påtryckningar och inte själva kan göra sin röst hörd, mot klankulturer, mot det Lars Åberg skriver: ”På väldigt kort tid, sedan fatwan mot Salman Rushdie, har ett språkbruk smugit sig in som accepterar den stamkulturella uppdelningen i muslimer och icke-muslimer.”

Lagen ska gälla lika för alla i Sverige. Det mest akuta är att få slut på slöjpolisernas härjningar. Det sker snabbast och enklast genom att riksdagen stiftar en lag om slöjförbud i alla offentligt finansierade skolor, inklusive universiteten och inom all offentlig verksamhet. En sådan lag är en kraftig markering att i Sverige stiftar riksdagen alla lagar. En sådan lag är också en kraftig markering mot trojanska hästens islamisering av Sverige då ju beslöjningen är en mätare på graden av ett lands islamisering.

En ny grundlag som klart deklarerar att Sverige ska vara en sekulär stat och att inga offentliga medel ska gå till religiösa verksamheter är också en kraftig markering mot den offentliga finansieringen av trojanska hästen. Det behövs ingen grundlag för att med omedelbar verkan frysa all utbetalning till Muslimska brödraskapets alla föreningar. Men det är uppenbart att det krävs fackeltåg från norr till söder för att politikerna ska lyssna.

I nästa inlägg skriver jag om bristen på medborgerliga rättigheter, om att JO och IVO inte är till för den enskilda medborgarens skull och att vi just därför behöver en ny grundlag.

8 januari 2019

Mona Lagerström fil dr