Uppmaning till SVT: Sänd Marianne Spanners reportage om Fadime Sahindal i Striptease 6 maj 1998 varje år på Fadimedagen 21 januari med efterföljande partiledarsamtal.
Reportaget är högaktuellt och kommer att vara det i många år framöver.
Den 5 januari 2019 vädjade 18-åriga Rahaf Mohammed al-Qunun från Saudiarabien på Twitter om hjälp: ”Jag är rädd, min familj KOMMER att döda mig” (I’m afraid, my family WILL kill me”.
Den 4 februari 1998 publicerar Aftonbladet kvinna artikeln, signerad Cecilia Gustavsson, ”’Min familj ska döda mig’”, om en ung kurdisk kvinna som kallas Rana för att skydda hennes identitet.
En hel värld följde Rahaf Qununs kamp. Enligt den brittiska tidningen The Guardian flydde hon från den strikt religiösa familjen under en resa till Kuwait och köpte en flygbiljett till Australien där hon tänkte söka asyl. Planet mellanlandade i Bangkok. Eftersom hon saknade visum till Thailand och returbiljett lät immigrationspolisen inte henne komma in i landet utan tänkte skicka tillbaka henne till Kuwait. Hon stängde in sig på ett hotellrum på flygplatsen och sände i väg sitt nödrop. I intervjuer sa hon att hennes far och bror utsatte henne för både fysisk och psykisk misshandel, att hon skulle dödas eller bli bortgift om hon deporterades. Hon hade tagit avstånd från islam, vilket är förenat med dödstraff i Saudiarabien. Hennes far kom till Bangkok men hon vägrade träffa honom. FN kopplades in. Hon beviljades flyktingstatus. Kanada erbjöd henne asyl. På Torontos flygplats 12 januari möttes hon av Kanadas utrikesminister Chrystia Freeland.
Rana, det vill säga Fadime Sahindal, erbjöds ett överfallslarm. Hon sköts i huvudet av sin far i Uppsala 21 januari 2002.
Över två decennier efter artikeln i Aftonbladet hävdar fortfarande politiker, akademiker och tjänstemän i Sverige att våld mot kvinnor ser likadant ut världen över, att det är rasism att skilja på kulturer och kulturer. Standardbortförklaringen: När en svensk man misshandlar eller dödar en kvinna sägs det bero på individuella och psykologiska orsaker. När en utomeuropeisk man misshandlar eller dödar en kvinna sägs det bero på kulturella orsaker. Att blanda in kulturen är rasism, våld mot kvinnor är sig likt över hela världen.
Framför allt är det Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet som fortfarande lutar sig mot den akademiska standardbortförklaringen i stället för att utgå från verkligheten.
Hedersmord diskuteras i Indien, Jordanien, Pakistan, Egypten, men i Sverige är det rasism enligt fanatiska marxistiska hederskulturförnekande akademiker som professor Eva Lundgren, professor Masoud Kamali, professor Paulina de los Reyes, professor Irene Molina, professor Diana Mulinari, idéhistorikern Edda Manga (Mångkulturellt Centrum, Botkyrka).
Den av Dramaten så gynnade regissören och aktivisten America Vera-Zavala påstår till och med att hedersförtryck inte förekommer i Kairo i Egypten utan uppstår när egyptier bosätter sig i Sverige. Hon skriver i en recension av föreställningen Elektra Show 2007: ”Inlåsningen och begränsningen av unga kvinnors liv är inte en kultur importerad utan en kultur uppfunnen i Sverige. Sociala problem i kombination med politiska trender skapar speciella kulturer som finns i Skärholmen men inte i Kairo. Ska vi söka ursprunget till hederskultur ska vi söka det här och inte i en kurdisk by. För det är här som kulturer uppfinns, skapas grannar emellan, etniciteter emellan, familjer emellan. Inte där borta.”
I Aftonbladets artikel säger Rana om sin familj: ”De utövar inte sin religion islam aktivt. Men kulturen styr deras liv – en kultur där mannen har all makt.” Vidare: ”Det är som en sekt – alla ska tycka lika och hålla ihop.” ”Villkoren för familjens kärlek är att man lyder.” Hon vägrade gifta sig med en kusin som släkten valt. Hon har själv valt en pojkvän och att studera. Hennes mamma och systrar kallar henne jävla hora. Männen i hennes familj hotar att strimla henne.
Hon polisanmälde sin far, bror och en annan släkting för olaga hot. Brodern är det största hotet. ”Jag vet att det kliar i händerna på min bror att få tag i mig – det skulle höja hans status i släkten att döda mig.”
Den 6 maj 1998 sändes Marianne Spanners intervju med Fadime i SVT:s program Striptease. Programmet inleds med att Fadime är på väg till rättegången mot fadern och den yngre brodern, sjutton år, för olaga hot. Hon säger: ”Vi tjejer representerar männen utåt, jag är deras ansikte utåt. Allt det jag gör måste jag tänka på innan jag gör något, tänka på männen i första hand hela tiden. Om jag är ute och tar upp en cigarett så kommer det att påverka dem. Heder betyder väldigt mycket för dem. Att tjejer lyder och gör allt som de säger.” En dag får fadern syn på Fadime och hennes pojkvän Patrik. ”Han var jättearg, kom efter mig och spottade på mig och kallade mig för hora. Han ville slå mig där ute på gatan. Då kände jag att det var kört.” Hennes räddning blir att hon kommit in på högskolan i en annan stad.
Hon säger att det är svårt att förklara hennes situation för andra. ”Ibland kan jag själv inte riktigt fatta att man faktiskt kan göra så här mot sitt eget barn. Jag har ju levt med dessa människor så länge. Att de bara kan sudda bort mig som om jag inte har funnits. Att min mamma som burit mig i magen, som har gett mig kärlek. Att hon som hållit om mig bara kan slänga ut mig i kylan och bara hata mig.” Marianne Spanner säger: ”Kärleken kan väl inte ta slut?” ”– Jo, en sådan här sak tar död på den faktiskt. Jag har gjort så mycket skada. Jag har trampat på dessa människor. Jag har trampat på deras heder. Jag har tagit ifrån dem allt. Hedern är det enda de har och den har jag tagit ifrån dem. Jag har tagit ifrån dem allt. De kommer aldrig att förlåta mig. [. . .] Jag har skadat hela släktens liv. Det påverkar tjejerna i min släkt för nu vill ingen gifta sig med dem. Tack vare mig tror alla att släktens tjejer är horor.”
Inför rättegången får Fadime vänta i ett rum för att slippa möta sin familj. ”Det är precis som om jag inte vore hans syster”, säger hon om brodern. ”Jag är hans största fiende och jag ska bort från jorden.”
Hon tilläts leva så länge hon höll sig borta från Uppsala. Hon längtade efter mamman som hon försonats med och åkte till Uppsala.
År 2004 avsatte Mona Sahlin (S) den sittande integrationsutredningen och tillsatte hederskulturförnekaren och hudfärgsrasisten Masoud Kamali som huvudutredare. Han tog hjälp av bland andra Paulina de los Reyes och Irene Molina. Jens Orback (S) underkände deras utredningar.
I maj 2005 sändes i SVT Evin Rubars reportage Könskriget 1 och 2 som visar Eva Lundgrens inflytande på Margareta Winberg, jämställdhetsminister (S) 1998–2003.
Jag efterlyser ett grävande reportage om hur det gick till när det västfientliga marxistiska hederskulturförnekande kotteriet blev tongivande inom Nationellt centrum för genusvetenskaplig forskning, Göteborgs universitet, och Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet, och varför de fått miljoner av Vetenskapsrådet.
Jag efterlyser ett grävande reportage om hur detta kotteri satt skräck i politiker och tjänstemän och gjort dem handlingsförlamade av rädsla för att stämplas som rasister och krossat så många unga människors framtidsdrömmar.
15 januari 2019
Mona Lagerström fil dr