Har regeringen äntligen förstått att det råder ett inbördeskrig i Sverige? Eller är skolminister Anna Ekströms (S) debattartikel om antisemitism, där ”islamofobi” på ett iögonfallande sätt saknas, samt att hon ger uppdraget att motverka rasism till Segerstedtinstitutet i Göteborg och inte till Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) i Uppsala, Mattias Gardells och ArA-aktivisternas högborg, bara en tillfällighet?

I det här blogginlägget diskuterar jag Anna Ekströms debattartikel i Expressen 1 mars 2020 ”Så satsar regeringen mot den vidriga antisemitismen” samt SVT:s rent ut sagt oförskämda program 2 mars 2020 Sverige möts ”Slöjdebatten” med hijabisten Naouel Aissaoui, lärare i arabiska och engelska på Prästamosseskolan i Skurup, som inte med ett enda ord kan förklara varför hon bär hijab annat än att hon har lust till det, och lokalpolitikern Loubna Stensåker Göransson (M), ordförande i Skurups skol- och utbildningsberedning, som var med om att införa förbud mot beslöjning av barn och som klart och tydligt förklarar varför. En självcentrerad, okunnig lärare driven av känslor ställs mot en politiker som argumenterar utifrån kunskap och att hon värnar om skolflickors lagstadgade fri- och rättigheter.

Programmets ansvarige utgivare Sofia Dahlström bör förklara varför hon utsätter tittarna för en sådan meningslös kombination och varför hon valde att presentera de två debattörerna som hon gjorde, den ena vinklat, den andra rättframt. Sofia Dahlström är ämbetsman i staten och har ett ansvar för hur skattemedlen används.

Anna Ekströms debattartikel
Hijabisten Maimuna Abdullahi, som stämt Anna Ekströms kollega Ann-Sofie Hermansson för förtal, är verksam både inom det akademiska neo-marxistiska, hederskulturförnekande och hudfärgsrasistiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA) och islamonazistiska Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd.

Har förtalsrättegången äntligen fått regeringen att öppna ögonen för vad som pågår i Sverige?

Yttrandefriheten är en av demokratins hörnpelare. Yttrandefriheten är grundlagsskyddad. Men invandrare som flytt diktaturer och fått asyl i Sverige är väldigt pigga på att begränsa vår yttrandefrihet, ArA-aktivisterna bland andra. Flera av dem kommer från diktaturer i Sydamerika som ordföranden Adrián Groglopo exempelvis, Irene Molina, Diana Mulinari och Edda Manga. De tre senare verksamma vid CEMFOR. Och som sagt, väldigt pigga på åsiktsdiktatur.

Adrián Groglopo är lektor vid Göteborgs universitet. Han var sekreterare i Masoud Kamalis och Paulina de los Reyes integrationspolitiska utredning som Jens Orback underkände 2006. Han skrev under uppropet mot att SD:s Richard Jomshof bjudits in till Göteborgs universitet. Även Irene Molina, Diana Mulinari och Edda Manga finns med i uppropet. Groglopo står helhjärtat bakom Maimuna Abdullahis förtalsstämning, se här, där även Diana Mulinari och Edda Manga, som kallar sig rasismforskare, och Mattias Gardell finns med, och här. Här intervjuar han Maimuna Abdullahi, en intervjuserie finansierad av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Mattias Gardell skrev en egen debattartikel till stöd för Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil.

ArA-aktivisterna ilsknade till när Segerstedtinstitutet bildades och skrev ett brev till regeringen 10 juni 2015 att de var experterna på rasism, inte Segerstedtinstitutets akademiker, och att bildandet av Segerstedtinstitutet demonstrerade att regeringen saknade kunskap om vad rasism är. Som tack fick de upprätta Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott som presenterades 23 november 2016 av inrikesminister Anders Ygeman (S) och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP), där ”islamofobi” ingår.

Som tack fick ArA-aktivisterna också miljoner av Vetenskapsrådet för forskning om rasism och CEMFOR, som inrättades 1 januari 2017, vilket jag skriver om i det här blogginlägget 2016. Här skriver jag om CEMFOR, som jag kallar Rasbiologiska institutet 2.0, och undrar vilka politiker Mattias Gardell åt lunch med.

ArA påstod att rasism och ”islamofobi” låg bakom MUCF:s beslut att inte bevilja Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM) bidrag. I styrelsen som skrivit under pressmeddelandet sitter Maimuna Abdullahi. Andra (ö)kända namn som undertecknat båda skrivelserna, förutom Groglopo, är Irene Molina, som anser att ordet ”husneger” är lämpligt att använda mot utlandsättade motståndare, och Edda Manga, som alltså kallar sig rasismforskare.

Men det är Segerstedtinstitutet Anna Ekström nu vänder sig till. Och jag frågar mig varför.

Är det ett trendbrott eller bara en tillfällighet? Har CEMFOR för mycket att göra och Segerstedtinstitutet för lite att göra?

Hur ska man tolka att Anna Ekström i debattartikeln skriver utbildningsinsatser om ”antisemitism, antiziganism och andra former av rasism” och utesluter ”islamofobi” som ju regeringen annars alltid låter medfölja som pendang så fort antisemitism kommer på tal?

I det här blogginlägget 2018 kritiserar jag Erik Ullenhags (L) groteska motioner 2003/2004 där han likställer antisemitism och ”islamofobi”.

I nationella planen mot rasism likställs ”islamofobi” med antisemitism, vilket är ren lögn. Så här står det: ”I planen används genomgående begreppen rasism, liknande former av fientlighet, afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi” med mera.

”Islamofobi” är inte rasism. Det är inte rasism att kritisera demokratifientliga tolkningar av islam som strider mot svensk lagstiftning. Muslimska brödraskapets aktivister, som är islamister, har gång på gång bjudit in talare med en grov antisemitisk retorik. Islamism och nazism går hand i hand.

Segerstedtinstitutets professor Göran Larsson har, likt MattiaIs Gardell, gjort akademisk karriär på begreppet ”islamofobi”, trots att det inte är ett vetenskapligt begrepp. Han vill inte heller låtsas om att det finns islamistnazister i Sverige, vilket ju är nödvändigt om Segerstedtinstitutet ska skaffa fram forskning om undervisning som motverkar antisemitism. Jag vet inte om Göran Larsson fortfarande är knuten till institutet.

Jag tolkar det som ett gott tecken att Anna Ekström inte nämner ”islamofobi”, men jag kan ha fel. Ett påbud bör utgå från regeringen att ”islamofobi” hädanefter inte ska användas inom förvaltningen, inte heller inom universitetet. Begreppet är inte vetenskapligt. Det används som en hädelseparagraf och har kraftigt inskränkt yttrandefriheten.

I det här blogginlägget från 2016 kritiserade jag Segerstedtinstitutet och Göran Larssons ovilja att identifiera islamister när institutet presenterade sin första rapport. Det är ju ingen nyhet att islamism och nazism går hand i hand. Så här skriver jag:

Göran Larsson hävdar att vi inte ska skilja på ”normala” islambekännare och islamister i skriften Muslimerna kommer! Tankar om islamofobi (2006). Det är samma sak som att säga att vi inte ska skilja på ”normala” svenskar och nynazister.
I skriften använder Göran Larsson konsekvent kollektivordet ”muslimer” samtidigt som han betonar att det rör sig om en heterogen skara människor som inte ska behandlas som en ”variationsfri grå massa” (s. 18), vilket gör hela framställningen svår att följa. Han säger sig vilja reda ut när kritik av islam kan betraktas som islamofobi och när kritik inte är det.
Med hans terminologi: ”Problematiken löses inte heller genom att man gör en åtskillnad mellan ’normala’ muslimer och islamister, vilket ofta förespråkas av islamofobibegreppets kritiker. Vad är det för kriterier som ligger till grund för att beteckna en individ som ’normal’ respektive ’islamist’”, frågar han, och menar att islamist kan ha så många olika innebörder därför är det inte ett lämpligt ord (s. 18).
En universitetslärare anser att kunskap är onödigt! Vi ska inte låtsas om att islamister finns i Sverige och vad de olika grupperingarna står för! Och det är denna man som knyts till Segerstedtinstitutet.

Även i detta blogginlägg, också det från 2016, kritiserar jag att Göran Larsson samarbetar med den turkiska regimtrogna tankesmedjan SETA om ”islamofobi” i Sverige. Under de tio år som gått mellan Göran Larssons två skrivelser om ”islamofobi” har han fortfarande inte klurat ut hur man ska definiera ”islamofobi”. Han och de två medförfattarna professor Åke Sander samt Aroma Abrashi skriver i rapporten att de inte vet hur de ska definiera begreppet, ändå skriver de en rapport om förekomsten av det i Sverige. Ungdomsstyrelsen har bytt namn till MUCF. Amanj Aziz var Maimuna Abdullahis och Fatima Doubakils stöttepelare under förtalsrättegången.

I maj 2016 publicerade den turkiska konservativa regeringstrogna tankesmedjan SETA rapporten European Islamophobia Report 2015, som syftar till att stärka Turkiets makt över tolkningen av islam i Europa, en rapport presenterad för EU-parlamentet där beslöjningen får stort utrymme.
Den ena av rapportens två redaktörer är professor Enes Bayrakli som uttalar sig i SR P1 den 14 september 2016 i en intervju gjord av Johan-Mathias Sommarström och där Bayrakli presenteras som tillhörande regeringstrogna SETA ”som ger den officiella turkiska versionen” av Turkiets besvikelse över EU:s svaga stöd efter kuppförsöket. Enes Bayrakli var tidigare verksam inom Yunus Emre Foundation, etablerad genom ett dekret av Recep Tayyip Erdogan 2007 och som lyder under turkiska UD. Bayrakli var deputy director vid Yunus Emre Turkish Cultural Center i London 2011–2013 och var också med och etablerade Yunus Emre Cultural Centers i Rumäniens två städer Constanta och Bukarest 2012.

I rapporten kräver Turkiet bland annat att ”islamofobi” ska betraktas som ett brott, att de europeiska regeringarna måste se till att islams trosfränder kan utöva sin religion i skolan och på arbetsplatser, att det inte ska vara en fråga upp till varje enskild inrättning att besluta om, Turkiet kräver att politiker och lagstiftare garanterar kvinnors rätt att vara beslöjade på arbetsplatser. Turkiet dikterar alltså vilka lagar europeiska länder ska stifta för att stärka Turkiets politiska tolkning av islam i Europa.
De två religionsprofessorerna vid Göteborgs universitet Göran Larsson och Åke Sander samt Aroma Abrashi medverkar i rapporten med det synnerligen ovetenskapliga kapitlet ”Islamophobia in Sweden National Report 2015”. Det krävs inga akademiska meriter för att sammanställa det de tre rapportförfattarna listar som ”islamofobi” i Sverige. De tre samarbetar i rapporten med den ökända Amanj Aziz och Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd (Mustafa Tümtürk), som båda arbetar för att återupprätta kalifatet!
Förutom Amanj Aziz och Ibn Rushd accepterade en representant för stiftelsen Expo att medverka i rapporten. Expo är Muslimska brödraskapets marionetter.

Amanj Aziz bjöd, då han var representant för organisationen Troende unga framtida förebilder, TUFF, till en könsuppdelad konferens i Göteborg i april 2011 in den ökända hatpredikanten Bilal Philips som bland annat sagt att homosexuella bör straffas med döden. TUFF hade fått drygt en halv miljon kronor av Ungdomsstyrelsen för att motverka islamofobi och öka kunskapen om islam, med hjälp av könssegregering! Ledarskribenten Per Gudmundson uppmärksammade konferensen och det slutade med att TUFF tvingades betala tillbaka en stor summa till Ungdomsstyrelsen.
I boken Min Jihad. Jakten på liberal islam (2015) kartlägger debattören Hanna Gadban islamister i Sverige knutna till dawaorganisationen, alltså väckelseorganisationen, iERA, Islamic Education and Research Academy, grundad 2009 i Storbritannien av islamister med en uttalad västfientlig, kvinnofientlig, judefientlig och homofientlig retorik. En av organisationens ursprungliga rådgivare var den av Amanj Aziz inbjudna Bilal Philips. Enligt Hanna Gadban säger sig iERA vilja motverka islamofobi genom att sprida kunskap om islam (2015, s. 35), mantrat för att inkassera miljoner kronor från svenska myndigheter. Amanj Aziz ansvarade för introduktionen av iERA i Sverige 2012 (s. 57). Han höll den första dawakursen på svenska i Bellevuemoskén i Göteborg i november 2012 (s. 51). Gadban skriver också att iERA:s mål är att via dawakurser utbilda missionärer som kallar till islam med målet att ”’islam ska inträda i varje hushåll i Sverige’” (s. 43).
Vidare skriver hon att det finns klara beröringspunkter mellan iERA:s dawarörelse och den våldsbejakande extremismen (s. 53) och ger i boken flera exempel.
– – –
Hanna Gadban skriver i Min Jihad att iERA:s mål är att återupprätta kalifatet och att det är mot den bakgrunden man ska se Amanj Aziz engagemang mot islamofobi (s. 93). Det är också mot den bakgrunden, alltså återupprättandet av kalifatet, man måste se Muslimska brödraskapets engagemang mot islamofobi och för kvinnors beslöjning.
De tre rapportförfattarna Göran Larsson, Åke Sander, Aroma Abrashi skriver att de skickade en förfrågan om medverkan i rapporten via e-post till 20 olika organisationer och aktiva personer inom civilsamhället. Bara 3 accepterade, 2 avstod, 15 svarade inte. Rapportförfattarna kontaktade med andra ord representanter för politisk islam i Sverige. Detta gör de efter det att Hanna Gadban publicerat sin bok om politisk islam i Sverige och kritik av begreppet islamofobi och miljonrullningen till det hon kallar ”islamofobiprojekt”, en bok där hon flera gånger namnger Amanj Aziz och hans koppling till iERA, och efter det att Magnus Norell publicerat sin bok Kalifatets återkomst – orsaker och konsekvenser där han beskriver Muslimska brödraskapet och också kritiserar begreppet islamofobi och alla statsbidrag till islamistiska grupperingar.
Hanna Gadban visar i boken Min Jihad att Göran Larsson sedan tidigare kände till vad Amanj Aziz och Ibn Rushd står för. Hon skriver att Amanj Aziz under 2014 medverkade i ett projekt kallat ”Göteborg mot islamofobi” finansierat med 591 000 kronor från Ungdomsstyrelsen. Projektet organiserades av Göteborgs rättighetscenter, Ibn Rushd och den somaliska organisationen Puntland Community Organisation. Hanna Gadban nämner en debatt i Göteborg 6 september 2014 anordnad inom ramen för projektet där bland andra Göran Larsson deltog tillsammans med kända namn inom ”islamofobiindustrin” som Kitimbwa Sabuni, Fatima Doubakil och Edda Manga och där en representant från Ibn Rushd, Maimuna Abdullahi, var moderator. Hanna Gadbans kommentar: ”Med tanke på den ideologiska samstämmigheten i panelen kan beteckningen debatt starkt ifrågasättas” (s. 56).

Samtidigt som Göran Larsson samarbetar med en tankesmedja som står president Recep Tayyip Erdogan nära skriver han tillsammans med en doktorand en rapport till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, publicerad i november 2015, Globala konflikter med lokala konsekvenser. Översikt om utresandeproblematiken, där han än en gång sprider desinformation om islamism och framställer islamism som något ofarligt. Göran Larsson är knuten till Segerstedtinstitutet, Göteborgs universitet, vars uppdrag enligt hemsidan är att bidra till kunskapsutveckling kring preventivt arbete mot våldsutövande ideologier och strukturer. Göran Larson mörklägger att islamism är en västfientlig ideologi som kan leda till våld.
Göran Larsson har föreslagits till prodekan, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet, perioden 2017–2022, statsvetaren professor Marie Demker, kompromisslös försvarare av Omar Mustafa med den höga graden inom Muslimska brödraskapet, är vald till dekan för samma period, se tidigare blogginlägg. I kravprofilen listades bland annat hög integritet. Göteborgs universitet har ett trovärdighetsproblem.
Det är allvarligt att ett skattefinansierat svenskt universitet samarbetar med den turkiska regimen i syfte att förmå europeiska regeringar att stifta lagar som förbjuder enskilda arbetsgivare att själva bestämma vilka klädregler som ska gälla.

Två år efter Göran Larssons samarbete med turkiska regimtrogna SETA är det Mattias Gardells tur att samarbeta med Turkiet och skriva om ”islamofobin” i Sverige. Han avstod medverkan vid presentationen i Turkiet då det avslöjades att extremt judefientliga män också skulle medverka.

Anna Ekström listar fyra uppdrag i bekämpandet av antisemitism och andra former av rasism. De första punkten är uppdrag till Forum för levande historia. Anna Ekström bör kanske ha ett samtal med chefen Ingrid Lomfors och hennes artikel i Göteborgs-Posten 24/2 2020 där hon sätter likhetstecken mellan antisemitism och ”islamofobi” och därmed banaliserar Förintelsen, som hon ska bedriva upplysning om. Hon skriver: ”Vi måste också bekämpa islamofobi samtidigt som vi bekämpar antisemitism.”

Hon går det extremt judefientliga Muslimska brödraskapets ärende. Det är de som har slagit mynt av begreppet ”islamofobi”.

Anna Ekströms fyra uppdrag har en slagsida åt Förintelsen. Kunskapen måste breddas och inbegripa den tsarryska hemliga polisens falsarium Sions vises protokoll. I det här blogginlägget kallar jag Muslimska brödraskapets aktivister för islamonazister. Anna Ekström skriver att Forum för levande historia ska rikta sina insatser mot bland annat folkbildningen, liksom samhällsorienteringen för nyanlända. Då är det direkt olämpligt att låta islamonazistiska Ibn Rushd stå för ”folkbildning” av nyanlända, något de är mycket angelägna om. Muslimska brödraskapet lär ut att Sions vises protokoll är ett autentiskt historiskt verk.

Jag skriver i blogginlägget att Will Eisners seriealbum The Plot. The secret story of The protocols of the elders of Zion bör vara en viktig del i skolornas utbildning mot antisemitism. Seriealbumet har funnits i femton år men är fortfarande inte översatt! Jag skriver om albumet i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Seriealbumet förklarar på ett bildspråk alla barn behärskar varför Sions vises protokoll är ett falsarium, vilka som ligger bakom det, hur falsariet har dödförklarats och uppstått på nytt och på nytt och på nytt. Men politikerna klarar inte av att se bortom Förintelsen. Kanske kommer Segerstedtinstitutet att klara det.

Religionsvetaren Eli Göndör är knuten till Segerstedtinstitutet. Jag har i åtskilliga blogginlägg kritiserat Eli Göndör för hans virriga kritik av Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durranis rapport Muslimska brödraskapet i Sverige och hans reaktionära försvar av hijab på småflickor. Men i senaste numret av tidskriften Respons (nr 1 mars 2020) skriver han en mycket viktig artikel som är värd allt beröm, ”Varför vänstern har så svårt att se antisemitism hos invandrargrupper”. Där skriver han bland annat att det inte räcker med att enbart tala om Förintelsen, även konspirationsteorier som Sions vises protokoll måste lyftas fram. Han skriver: ”Det finns en rad olika anledningar till att den seglivade myten om judisk makt lever kvar, men en starkt bidragande faktor är skriften Sions vises protokoll.” Han avslutar med följande: ”En bakväg att fly till är att lägga hela energin på Förintelsen med Auschwitz som illustration för antisemitismens yttersta konsekvens. Men just det räcker inte. Antisemitism är grundbulten i nazismen och islamism. Problemet finns här och nu. Och utan att peka ut det, definiera det och angripa det på ett passande sätt kommer det bara att växa.” För en gångs skull håller jag med honom.

Lika viktigt som kunskap och undervisning om Sions vises protokoll är kunskap och undervisning om vad hijab står för, bland annat död åt judar. Men Anna Ekström är likgiltig. Hon vill inte se kopplingen. När hon omgående borde se till att landets alla rektorer och lärare får ett kunskapslyft om innebörden av hijab. Att kvinnor bosatta i länder där olika tolkningar av islam är den dominerande religionen i över tusen år har täckt håret är inte detsamma som hijab. Även kvinnor bosatta i länder dominerade av olika tolkningar av kristendomen har i två tusen år täckt håret. Hijab är Muslimska brödraskapets uniformspersedel och signalerar judefientlighet, bland annat. Det är obegripligt att Anna Ekström i satsningen på 10 miljoner kronor för att motverka antisemitism inte bakar in kunskap om hijab.

Det är inte bara landets rektorer och lärare som behöver ett kunskapslyft. Även SVT är i skriande behov av ett kunskapslyft om hijab.

SVT Sverige möts 2 mars 2020, ”Slöjförbudet”
Enbart den nedlåtande presentationen är en skandal och står i paritet med presentationen av en debatt mellan troende kristna, som båda invandrat till Sverige, om huruvida präster ska tillåtas få gifta sig eller ej. Har en sådan torftig presentation av två kristna debattörer någonsin ägt rum i SVT? Så här säger speakern: ”Nauoel och Loubna är båda troende muslimer och har invandrat till Sverige. Men synen på slöja skiljer dem åt.”

Som om det inte skulle finnas lika många trosinriktningar av islam som av kristendomen. Muslimska brödraskapet, Hizb ut-Tahrir, wahhabismen till exempel, bara för att nämna tre islamistiska.

Här är ännu en skandal som ansvarige utgivaren Sofia Dahlström bör förklara. När hijabisten Naouel Aissaoui presenteras ligger betoningen på förhållandena i Tunisien.

När Loubna Stensåker Göransson presenteras ligger betoningen på henne. Hon kom hit för att arbeta som au pair, sägs det.

Naouel säger: ”När jag växte upp i Tunisien var det förbjudet med slöja.” Speakern säger: ”Under uppväxten i Tunisien på 80- och 90-talen styrde diktatorn Ben Ali. Där rådde slöjförbud i offentliga byggnader.” Tittaren får intrycket att hon flydde från ”sekulärt förtryck”, för att använda Eli Göndörs vokabulär, till världens mest sekulära land. I själva verket kom hon till Sverige för att hon träffat en man som bodde i Sverige säger hon i den här artikeln. Även i den artikeln säger hon att beslöjning var förbjudet i Tunisien. Hon säger att det var en nyck att beslöja sig, och att hon inte respekterar landets lagar:

Min familj var inte religiös. Vi bad inte, gick inte till moskén. Tunisien var en diktatur då och man fick inte ha slöja. Om man bar slöja skulle man registreras hos polisen. En dag, när jag skulle skriva en examen på universitet tog jag på mig en slöja. Jag vet inte varför. Jag bara ville det. En vakt stoppade mig och kontrollerade om jag var registrerad, vilket jag inte var. Han sade till mig att antingen tar jag av mig slöjan eller så får jag inte göra provet. Jag drog ner slöjan från huvudet så att den bara låg runt halsen och fick gå in. Men känslan över att någon annan hade makten att bestämma var hemsk. Det handlar inte om religion, det handlar om rätten att få bestämma själv. Det är lika mycket fel att bestämma att man ska ta av sig slöjan som att bestämma att man ska ha den på sig.

Tunisien är ett av arabvärldens mest liberala länder där kvinnor och män fick lika medborgerliga rättigheter efter självständigheten och där president Habib Bourguiba i ett tal 1965 krävde ett slut på sedvänjan att visa upp blodiga lakan efter bröllopsnatten, att mödomshinnan var en myt, vilket journalisten och dramatikern Eva Moberg rapporterade om. Bourguiba var också han diktator. Men han värnade om kvinnors rättigheter och var medveten om vad beslöjningen representerade. På den tiden skulle kvinnor hålla sig hemma. Om de måste gå ut skulle de vara heltäckta. Han gjorde slut på det.

Naouel Aissaoui gör sig i artikeln till expert på vad islam är: ”Fördomarna om islam är så många. Folk tänker att det är som i Saudiarabien. Man måste börja lära sig att skilja på vad islam är och vad muslimer gör. Saudiarabiens regim är inte islam. Hedersförtryck och könsstympning är inte islam. Förtryck av kvinnor är inte islam.”

Så Muslimska brödraskapet är inte islam? I deras skrifter står det att det är kvinnans plikt att dölja allt utom ansikte och händer.

I deras skrifter står det också att de inte respekterar lagar stiftade av människan. Naouel Aissaoui låter som ett eko av dem när hon i SVT-inslaget säger: ”Jag känner mig trygg och stark i min tro som säger att det finns en Gud som är större än Skurups kommun och det här beslutet.”

Därmed inte sagt att hon är MB-aktivist. Men hon är en av de mest högljudda motståndarna mot förbudet mot hijab på småflickor i skolan och tillsammans med Malmös unga muslimer, som är islamofascistiska Muslimska brödraskapets ungdomsförbund, demonstrerade hon mot förbudet och kallar det rasism och främlingsfientligt.

I SVT-debatten låter hon som en bortskämd känslomänniska som inte kan ge ett enda sakskäl som förklarar att hijab är ett uttryck för islam. Det är jag, jag, jag. Medan lokalpolitikern talar om flickors rättigheter.

Hijab är Muslimska brödraskapets uniformspersedel. Hijab tillkom på 1900-talet och fick sin spridning världen över tack vare samarbetet från 1960-talet mellan Muslimska brödraskapet och Saudiarabens kungahus, de som enligt Naouel Aissaoui inte representerar islam. Hon är så obalanserad att hon i SVT-intervjun uppmanar lokalpolitikern Loubna Stensåker Göransson att flytta från Sverige om det inte passar.

Ansvarige utgivaren Sofia Dahlström borde ha avkrävt Naouel Aissaoui innan avtal slöts om TV-sändning att hon visar exakt vilka källor hon stöder sig på när hon hävdar att hijab är en del av islam.

Skurups småflickor har all anledning att vara tacksamma över att ha en lokalpolitiker som Loubna Stensåker Göransson som står upp för deras grundlagsskyddade rättigheter.

Det är på tiden att minister Anna Ekström också gör det. Hijab är inget oskyldigt plagg. Det signalerar död åt judarna, död åt homosexuella, död åt avfällingar från islam, förutom att det är ett kvinnoförnedrande plagg som annonserar att mannen äger bärarens sexualitet.

Anna Ekström: Avsätt några miljoner till en sammanställning av vad hijab representerar riktad till landets alla rektorer och lärare. Det finns en forskare på Umeå universitet som är utmärkt lämpad att hålla i en sådan sammanställning, fil dr Devin Rexvid.

4 mars 2020

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *