Religion är tolkning. Det finns ingen sann islam, det finns ingen sann kristendom, det finns bara tolkningar.

Nyligen har man på Aftonbladet Debatt kunnat ta del av Richard Jomshofs (SD) och Ahmadiyyas imam Musab Rashids diametralt motsatta uppfattningar om islam. Båda låter påskina att de presenterar den ”sanna” bilden av islam. Jomshof inleder med artikeln ”Islamister ska inte få verka i Sverige”. Rashid svarar med artikeln ”Du sprider lögner om islam, Jomshof”. Varpå Jomshof svarar: ”Vi måste även kunna kritisera islamismen”.

Notera att Jomshofs två rubriker markerar den totalitära politiska ideologin islamism, som är baserad på Koranen och den islamiska traditionens redogörelse för profeten Muhammeds liv och leverne (sunna).

Islamismen har formats av indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi (d. 1979), grundare av partiet Jamaat-e-Islami, och Muslimska brödraskapets chefsideolog egyptiern Sayyid Qutb (d. 1966). Jag skriver om båda i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Utifrån Koranen och det som påstås vara Muhammeds sunna skapade de båda männen under mellankrigstiden en politisk ideologi av islam som en motståndsideologi till den ”gudlösa” kommunismen och de västerländska politiska ideologierna den liberala demokratin, fascismen och nazismen.

Målet är en totalitär gudsstat styrd av deras tolkning av sharia. Både Mawdudis parti Jamaat-e-Islami (1941) och Muslimska brödraskapet (1928) grundades när Indien och Egypten fortfarande var under Storbritanniens styre och var ett led i självständighetskampen från kolonialmakten då striden stod bland anhängare av den liberala demokratin, kommunismen, fascismen och nazismen. Indien blev självständigt från Storbritannien 1947 och delades i Indien och Pakistan.

Väckelserörelsen Ahmadiyya grundades 1889 i Indien och ser grundaren Mirza Ghulam Ahmad (1835–1908) som messias. Därför betraktas de inte som ”rättrogna” muslimer, eftersom profeten Muhammed (d. 632) enligt islam är den sista profeten. I Pakistan förföljs Ahmadiyya, Mawdudi exempelvis bedrev hetsjakt på dem. I Muslimska brödraskapets handbok Att förstå Islam, om hur man bildar parallellsamhällen styrda av sharia, projektledare Mahmoud Aldebe, skriver man att Ahmadiyya ”åtnjuter ingen respekt från muslimerna i Sverige”.

Ahmadiyya och Muslimska brödraskapet står för två diametralt olika tolkningar av islam. Både Mirza Ghulam Ahmad och Sayyid Qutb utgår från Koranen i nedanstående skrifter, men kommer till helt olika slutsatser.

Det finns inget om hur en stat ska styras i Ahmadiyyas Filosofin i islams lära. Likväl är Ahmadiyya en totalitär sekt och kan väl mest liknas vid Jehovas vittnen. Professor Simon Sorgenfrei beskriver Ahmadiyya i Sverige i boken Islam i Sverige – de första 1300 åren författad på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund. Av hans text framgår det att Ahmadiyyas kontor i London samlar in namnen på sektens ungdomar i giftasvuxen ålder världen över och agerar äktenskapsmäklare. Sorgenfrei skriver att det finns ett starkt socialt tryck på medlemmarna inom gruppen och att individer som hoppar av riskerar att förlora sin familj och hela sitt sociala umgänge.

Därför klingar Ifrah Nayyabs

artikel i Expressen Debatt 5 februari ”Med hijaben slipper jag era dömande blickar” falskt. De senaste åren är det alltid kvinnor från Ahmadiyya som i samband med internationella hijabdagen i medierna lovordar kvinnors beslöjning.

Muslimska brödraskapet är urcellen till varenda terrorgrupp i islams namn från och med förra seklet. Sayyid Qutb var utomordentligt väl förtrogen med Koranen. Han skrev, när han satt fängslad, bland annat en omfattande kommentar till Koranen i trettio delar, inbundna i åtta volymer. Hans bok Milstolpar är en stridsskrift framför allt mot egyptiska diktatorn Nassers ”gudlösa” styre och hur det krävs en upplyst förtrupp som leder kampen i riktning mot en totalitär gudsstat styrd av sharia. Det är därför jag kallar min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Richard Jomshof räknar i sin inledande debattartikel upp namnen på mängder med terrororganisationer i islams namn. Dessutom skriver han:

Inte nog med det, över hela den muslimska världen ser vi dessutom en lång rad länder där det råder ett demokratiskt underskott och brist på mänskliga rättigheter, där kvinnor är mindre värda och där oliktänkande och sexuella minoriteter förföljs, fängslas och mördas. Länder som har rensats på kristna och judar.
Det finns i själva verket inte en enda fullgod demokrati i den muslimska världen. Detta blir slutresultatet när man bygger ett samhälle på islam, när man bygger ett samhälle på koranens budskap och det som Muhammed sade och gjorde.

Jag kan inte se något märkligt med Jomshofs kommentar. Därefter följer ett generalangrepp på utvecklingen i Sverige. Han avslutar:

Vi politiker har ett stort ansvar att både stå upp för våra demokratiska värderingar och säkerställa att den här oerhört viktiga debatten inte tystas ner av meningsmotståndare på grund av ängslighet och brist på konsekvenstänk.
Att kritisera islam och islamismens utbredning i Sverige och Europa är inte bara en rättighet utan dessutom en skyldighet för den som står upp för demokratin och allt som den står för. Jag beklagar att fler politiska partier än så länge inte förstår detta.

Inte heller denna kommentar borde vara kontroversiell. Kristendomens lära ha kritiserats, smulats sönder, hånats, förlöjligats sedan upplysningen på 1700-talet.

Men Ahmadiyyas unga imam Musab Rashid blir upprörd. Det oroar honom ”väldigt mycket när politiker som Richard Jomshof ger fel information om islam till allmänheten”. Vidare: ”Att han påstår att islam leder till ett barbariskt och förnedrande samhälle samt att koranen uppmanar till hat och mord av icke-muslimer är helt emot den verkliga läran.”

Varför ska det vara tillåtet att sprida helt fel information i offentligheten?
Det är viktigt att reflektera över gränserna för yttrandefriheten. Med den friheten kommer ett ansvar att sprida korrekt information och undvika att så frön av oro och fördomar.
Politiker har en viktig roll i att informera och tjäna medborgarna, och det är av yttersta vikt att deras uttalanden grundar sig på fakta och förståelse.
Att ge felaktig information om en religion kan leda till missförstånd och fördomar, vilket i sin tur kan påverka samhället negativt.
Det är därför vi bör överväga om det är rimligt att tillåta politiker att sprida desinformation utan konsekvenser. Kanske behöver vi stärka regler och krav på källkritik för att säkerställa en mer ansvarsfull offentlig debatt.

Här borde Ahmadiyyas ledare ha trätt in och upplyst Musab Rashid om den svenska yttrandefrihetslagen. Och ännu bättre: Skänkt honom ett exemplar av Sayyid Qutbs bok Milestones.

Det är obegripligt hur mediernas debattredaktörer okritiskt publicerar islamiska missionärers förkunnelser. Man ser aldrig debattinlägg från Jehovas vittnen, Plymouthbröderna, mormonerna med flera som förkunnar att just deras kristendomstolkning är den sanna, att alla andra sprider desinformation.

I sin slutreplik upprepar Jomshof vad han skrivit tidigare och tillägger:

För att förstå islam måste man förstå vad det är uppbyggt på, det vill säga koranen och Muhammed. Och det är ingen vacker bild som målas upp.
Muhammed var en politisk ledare som spred sin lära med våld, vilket går att läsa om i olika biografier och hadither.

Nej, det är ingen vacker bild, men är den historiskt korrekt? Kunskapen om islams tidiga historia är minimal. Om den historiska mannen Muhammed finns praktiskt taget inga tillförlitliga uppgifter enligt källkritiska islamforskare, vilket jag har ett helt kapitel om i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Jomshof skriver: ”I koranen hittar vi en lång rad suror som uppmanar muslimer att bekämpa, förfölja och döda icke-muslimer.”

Det är helt korrekt. I det här blogginlägget har jag fotat av sidor ur sura 8 och 9, som alla politiker, inklusive regeringen, borde ta del av. Inlägget handlar om vad Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih skriver om sura 8 i Kvartal den 10 november 2023, ”När jag läste Hamas anteckning började jag skaka”.

I och med att det är Richard Jomshof som kritiserar islam och islamismen tas kritiken inte på allvar. Det är skandal. I Sverige är det viktigare vem som säger något än vad sakfrågan handlar om. En sådan inställning hör inte hemma i en demokrati. Det är på tiden att landets alla politiker tar islamismen på allvar.

I det här blogginlägget uppmanar jag statsminister Ulf Kristersson, utrikesminister Tobias Billström och socialminister Jakob Forssmed att eftersom de bjöd in Muslimska brödraskapets aktivister till överläggningar också bjuda in Sameh Egyptson, författare till doktorsavhandlingen Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, och fakultetsopponent Khaled Salih för en föreläsning om islamistiska Muslimska brödraskapets synnerligen odemokratiska verksamhet i Sverige, finansierad med offentliga medel i hundratalsmiljonklassen, skattemiljoner som borde användas till välfärdsstatens kärnuppgifter.

14 februari 2024

Mona Lagerström fil dr