SvD:s chefredaktör Lisa Irenius, genom Ellinor Skagegårds intervju med Bilan Osman 16 februari, är ännu en chefredaktör som låter sin tidning puffa för att islamistiska Muslimska brödraskapets svenska gren, i synnerhet studieförbundet Ibn Rushd där Bilan Osman är kommunikatör, ska få fortsatt offentligt stöd, efter Dagens ETC och Dagens Nyheter som båda sågat visselblåsaren dr Sameh Egyptsons epokgörande avslöjanden längs med fotknölarna, ETC via Bilan Osman och DN via Niklas Orrenius

Skjut visselblåsaren.

Varken chefredaktör och ansvarig utgivare Lisa Irenius, frilansjournalisten Ellinor Skagegård, journalisten Bilan Osman, ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson, DN:s chefredaktör och ansvarig utgivare Peter Wolodarski, journalisten Niklas Orrenius, Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf (Bonnierkoncernen), Expressens kulturchef Victor Malm (Bonnierkoncernen) har forskat om Muslimska brödraskapet, eller islamism över huvud taget, till skillnad från Sameh Egyptson, och undertecknad. Ändå anser de sig veta mer än Egyptson om den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen, nazismen. Enligt den mycket märkliga normen i Sverige är fascismen och nazismen två helt avskyvärda politiska ideologier, anhängarna hängs ut som ”de onda”, medan kommunismen och islamismen är rumsrena och anhängarna/försvararna ansedda som ”de goda”.

Islamistiska Muslimska brödraskapets egyptiska grundare Hassan al-Banna var influerad av både Mussolini och Hitler. Han samarbetade med Hitler under andra världskriget. Rörelsen är extremt judefientlig. Extremt judefientlig. Bannas svärson Said Ramadan, far till den beryktade predikanten Tariq Ramadan, samarbetade med indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi som grundat tvillingpartiet Jamaat-e-Islami.

Banna och Mawdudi ideologiserade islam och utarbetade en totalitär politisk ideologi utifrån Koranen som en egen politisk ideologi i konkurrens med den liberala demokratin, (den ”gudlösa”) kommunismen, fascismen och nazismen under mellankrigstiden som tänkbar statsbärande ideologi efter Egyptens och Indiens självständighet från britterna. Indien delades 1947. Mawdudi (d. 1979) hade ett starkt inflytande över Pakistans riktning mot ett totalitärt land styrt av sharia. Ingen som värnar om demokratin kan med bästa vilja i världen påstå att Pakistan är ett föredöme. Den som hädar islam riskerar dödsstraff. Eller lynchning.

Moskéer i Sverige har delat ut Mawdudis bok Islams principer översatt till svenska 1983, där han utmålar faran med integration och propagerar för separering av islams trosfränder och icke-trosfränder. Profeten Muhammed ”har uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimers kultur och livsstil”, skriver Mawdudi (s. 230). Att Mawdudi efterlevs visar alla shariastyrda parallellsamhällen koncentrerade runt moskéer totalt ointresserade av integration.

Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) är huvudorganet för Muslimska brödraskapets svenska gren, de driver stora moskén i Stockholm, som har ett rum i moskén uppkallat efter Hassan al-Banna. Mussolini och Hitler definieras som höger. Banna och Mawdudi är också höger, jag kallar dem shariapolitiska extremhögern. Muslimska brödraskapet och Hizb ut-Tahrir (Befrielsepartiet) har samma mål, en totalitär stat styrd av sharia. Muslimska brödraskapets aktivister döljer sitt totalitära mål genom det Egyptson kallar ”organiserat hyckleri”. Hizb ut-Tahrir är öppna med målet. Det är bara att läsa deras hemsida.

Hizb ut-Tahrir är ett politiskt parti som har Islam som ideologi, därför är politik partiets arbete och Islam dess ideologi. Partiet arbetar inom och tillsammans med ummah (det islamiska samfundet), så att ummah adopterar Islam som sitt mål och leds till att återetablera Khilafah (den islamiska staten) och således styr med vad Allah (swt) har uppenbarat. Hizb ut-Tahrir är en politisk grupp och ingen prästlig grupp. Inte heller är det en akademiker-, utbildnings- eller välgörenhetsgrupp.

Bilan Osman definierar sig som vänster.

Ändå försvarar hon shariapolitiska extremhögern och har till och med tagit anställning som kommunikatör hos shariapolitiska högerextrema Ibn Rushd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Lisa Irenius kör, med publiceringen av Ellinor Skagegårds intervju med Bilan Osman, över SvD:s egen skribent Försvarshögskolans docent Magnus Ranstorp, som skrivit mängder med debattartiklar i olika tidningar, baserade på omfattande forskning, tillsammans med biträdande professor socialantropolog Aje Carlbom och Försvarshögskolans Peder Hyllengren om varför Ibn Rushd inte ska finansieras med skattemedel.

Det är märkligt att en chefredaktör kör över en utomordentligt kunnig skribent inom ett specialämne genom att puffa för en utomordentligt okunnig person inom samma specialämne som låter påskina att hon kan ämnet och som inte är SvD:s skribent.

Bilan Osman kommer inte i närheten av dessa tre mäns intellektuella och kunskapsmässiga nivå, inte Sameh Egyptsons heller. Hon hänger upp sig på namn och har i sociala medier och på Dagens ETC gjort sitt bästa att förlöjliga, förminska, förtala Sameh Egyptson och hans forskning. Det hon har missat i alla sina angrepp på Sameh Egyptson och hans doktorsavhandling är statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg,

som hjälpte Sameh Egyptson att omvandla de tre böckerna Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West – ”Case Sweden” (2018), Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020), Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021) till en statsvetenskaplig doktorsavhandling, Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiskavförbundet i Sverige (2023). Utan Mats Lindbergs insats hade det aldrig blivit en doktorsavhandling, eftersom Egyptson körde fast i ämnet han först valde för en doktorstitel, religionsdialog, och det inte fanns någon inom Lunds universitets Teologiska fakultet som kunde styra Egyptsons omfångsrika material i en annan fruktbar riktning. Inte förrän Egyptson fick kontakt med statsvetaren Mats Lindberg, specialiserad på totalitära politiska ideologier, lossnade det. Lindberg intervjuas 19 februari 2023 i Dagens Nyheter, ”En ultrakonservativ rörelse har fått orimligt stort inflytande i Sverige”.

Det kan inte nog poängteras att Egyptsons avhandling är baserad på en statsvetenskaplig metod och handlar om islam som en totalitär politisk ideologi, islamism. Inte om fromhetsislam.

Bilan Osman fick sin journalistutbildning på en folkhögskola enligt intervjun. Och hon anser att hon är kompetent att recensera statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg, läs hennes ”recension” av avhandlingen i Dagens ETC här.

Bilan Osman är mäkta stolt över den artikelserie om Ibn Rushd hon skrev för Dagens ETC sommaren 2022. Här är inledningen: ”Drevet mot Ibn Rushd är en svensk skandal”. Skandalen är att Dagens ETC publicerade hennes dravel. Artikelserien ingick i Muslimska brödraskapets kampanj att svartmåla Sameh Egyptson och få honom utsparkad från Lunds universitet så att han aldrig kunde lägga fram en doktorsavhandling. Jag skriver om hennes serie i det här inlägget och det här.

En ännu större skandal är att Ibn Rushd fortfarande skattefinansieras efter Magnus Ranstorps, Aje Carlboms, Peder Hyllengrens och Sameh Egyptsons kritik. Och min kritik.

Men den kritiken ser man inte skymten av i Ellinor Skagegårds artikel. Hon ställer inte en enda kritisk följdfråga när de kommer in på Ibn Rushd. Notera: Det handlar om den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa. Det handlar om terrororganisationen Hamas bröder. Som Bilan Osman tagit anställning hos. Muslimska brödraskapet är terrorismklassad i flera arabiska länder vars regimer har genomskådat deras politiska mål. De stöds av Qatar.

Skagegård kommenterar att Bilan Osman tagit anställning hos ”ett av Sveriges mest kritiserade studieförbund, Ibn Rushd”. Bilan Osman svarar: ”Bilden som vuxit fram av Ibn Rushd är en av de galnaste samtidshistorier som jag varit med om. Bara i dag har jag suttit och försökt släcka bränder i flera olika kommuner för att man läst något någonstans och därför vill dra in stöd.”

Det galnaste i den svenska samtidshistorien är att Muslimska brödraskapet genom sin infiltration i politiska partier i decennier lyckats håva in hundratals miljoner skattekronor i syfte att underminera den svenska demokratin. Hizb ut-Tahrir får inte en skattekrona eftersom de är öppna med sitt politiska mål.

Skagegård summerar kortfattat vad som skrivits i SvD om Ibn Rush, bland annat att de tvingats betala tillbaka en summa till Folkbildningsrådet. Hon frågar varför Bilan Osman valde att arbeta för Ibn Rushd trots stormen kring studieförbundet.

För att Ibn Rushd är en av de svenska verksamheter vi har kvar av det muslimska civilsamhället. Nästan alla organisationer har lagts ner på grund av indragna stöd: Sveriges unga muslimer, Muslimska mänskliga rättighetskommittén för att nämna några. Det pågår en större attack mot det muslimska civilsamhället där jag ser Ibn Rushd som en sista utpost värd att försvara.

Begreppet ”det muslimska civilsamhället” myntades av Muslimska brödraskapets aktivister. Även de två organisationer som Osman nämner ingår i Muslimska brödraskapets nätverk, men den informationen får in SvD:s läsare. Sveriges unga muslimer (SUM) var Muslimska brödraskapets ungdomsförbund. SUM blev av med både sitt bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och återbetalningsskyldiga när det uppdagades att deras verksamhet stred mot demokratins idéer. Rashid Musa var då SUM:s ordförande. Han är en av de fyra, förutom Fatima Doubakil, hennes make Kitimbwa Sabuni och Maimuna Abdullahi, som ingår i Muslimska mänskliga rättighetskommittén.

Det var Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som stämde den socialdemokratiska politikern Ann-Sofie Hermansson för förtal därför att de inte uppskattade att hon kallade dem extremister på sin blogg. De förlorade. Här är bild där båda är talare vid Muslimska brödraskapets årskonferens 2018 tillsammans med Rashid Musa och SUM:s tidigare ordförande Mustafa Issa, som ingår i en internationellt känd syrisk Muslimska brödraskapsfamilj och som Sameh Egyptson skriver om i sin avhandling.

Det enda Skagegård kommenterar är att Bilan Osman berättar att hon ”trendade” på plattformen X och kallades ”islamist”, ”homofob” och ”antisemit” när det blev känt att hon tagit anställning hos Ibn Rushd.

– Jag visste ju att det skulle bli så, det var en riskbedömning jag gjorde. Men som jag ändå tycker är värd det. Folk kommer alltid att dreva, säger Bilan Osman lugnt och tar en klunk av sitt kaffe.

Och det är det enda Skagegård anser är värt att skriva om Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. I stället för hon över samtalet på ”det hat och de hot som varit riktade mot henne i många år”.

Ingenting om allt hat Bilan Osman på sociala medier vräkt ur sig under årens lopp om Sverige och de ”vita” svenskarna.

Skagegård skriver i intervjuns inledning att Bilan Osman ”beskrivs ibland som kontroversiell och i alternativmedier ger man henne epitet som ’vänsterextremist’ och ’islamist’. Själv har hon svårt att förstå på vilket sätt hon skulle vara kontroversiell”.

Det är uppenbart att chefredaktör Lisa Irenius och frilansjournalisten Ellinor Skagegård inte heller förstår det. Ingenstans får läsaren en förklaring till vad islamist betyder.

Vet Lisa Irenius det? Vet Ellinor Skagegård det? Har de över huvud taget hört talas om Muslimska brödraskapet?

Min fråga är: Skulle de ha publicerat en liknande intervju med en nazist?

19 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *