Fadime Sahindal avrättades av sin far 21 januari 2002 i Uppsala. Nalin Baksi, gift Pekgul, meddelade Fadime dödsdomen i Riksdagshuset i slutet av 1990-talet i stället för att rusa till polisen och riva upp himmel och jord och gorma och gapa om kurdiska klanrättegångar och döttrar som döms till döden i Sverige. Nalin Baksi (f. 1967) var riksdagsledamot (S) 1994–2002. Hon kom till Sverige 1980. När Min sanning sänds 2016 hade Baksi bott i Sverige i över trettiofem år. Av hennes agerande i programmet (ligger i slutet) visar hon att hennes lojalitet efter alla dessa år inte är mot Sverige och det svenska rättssystemet, att en kurdisk klanrättegång i Sverige där dödsdom utfärdas mot en ung familjemedlem är en självklarhet och lika självklart att en riksdagsledamot agerar mellanhand och framför dödsbudet till den dödsdömda. I riksdagshuset.
Efter Hamas terrorattack mot Israel och fasansfulla sexuella övergrepp 7 oktober 2023 har flera riksdagsledamöter öppet demonstrerat, till och med i plenisalen, att deras lojalitet inte är mot den svenska nationen, vilket innebär att lagar måste stiftas som kräver att den som vill vara valbar som politiker svär trohetsed mot den svenska nationen.
Sexköpslagen och gymnasielagen visar att Sverige har svaga och av medierna lättpåverkade politiker och att vi är i stort behov av helt nya politiska partier som sätter nationen Sverige främst och utgår från verkligheten och respekterar allas likhet inför lagen. Afghanerna som saknade id-handlingar och omfattades av gymnasielagen hade fått sina asylskäl prövade i alla existerande instanser i Sverige och fått avslag.
Händelserna sedan 7 oktober förra året med det högljudda judehat som skanderas på våra gator och torg demonstrerar att Sverige framför allt behöver ett helt nytt valsystem, med personval i enmansvalkretsar och att lokalvalen inte hålls på samma dag som riksdagsvalen så att valda politiker verkligen inser att de är förtroendevalda av folket, att deras lojalitet först och främst är mot nationen Sverige, medborgarna och medborgerliga rättigheter, inte mot det egna partiet och den egna försörjningen eller ursprungslandet och klanen. Eller hela världen. Som det är nu råder det ett jättegap mellan medborgarna och politikerna på grund av det rådande valsystemet och partibidragen. Jag återkommer till illojala invandrarpolitiker och det nödvändiga behovet av ett helt nytt valsystem.
Sexköpslagen
Först några ord om sexköpslagen och den vidriga människosyn som ligger bakom. ”Kvinnor är hjärndöda offer”, ”sexköp är detsamma som betald våldtäkt”. I min ungdom bodde och arbetade jag i Los Angeles och Paris och i umgängeskretsen ingick unga lyxtörstande homosexuella män. På min tid i Los Angeles, West Hollywood närmare bestämt, första halvan av 1960-talet var det fullkomligt omöjligt att en manlig filmstjärna levde i ett öppet homosexuellt förhållande. Däremot var det inte ovanligt att en homosexuell manlig filmstjärna underhöll en ung man, långt borta från skvallerpressen. I Paris lärde jag mig de intrikata homosexuella raggningsriterna när det var lyx en ung man var ute efter. Men i Sverige är det som om det inte föresvävade Sveriges politiker att män gärna bidrar med sex för att få lite lyx i utbyte. Eller pengar. Att fullt psykiskt stabila män säljer sex till män eller till kvinnor.
Den 1 januari 2025 sände SVT den amerikanska filmen Midnight cowboy från 1969 om en självsäker ung man från Texas som åker buss till New York i hopp om att tjäna storkovan som sexsäljare. Ingen moralkaka. Just nu går den brittiska serien Ett fall för Frost från 1990-talet i repris i kanal 7. Episod 4, säsong 4, handlar om två manliga prostituerade som säljer sex till kvinnor, inte heller det en moralkaka, ”Fun time for swingers” (1996). Flera kopior av episoden ligger ute på Youtube. En googling visar att det finns en fransk TV-serie som heter Escort Boys (2023) och en planerad brittisk komediserie Honey Boys, båda lär vara baserade på den israeliska TV-serien Johnny And The Knights Of Galilee (2015).
Män säljer sex. Utom i Sverige enligt sexköpslagens försvarare, ty då faller ju hela idébygget om ”mäns våld mot kvinnor” och kvinnan som det hjärndöda offret.
Prostitution är ett mycket, mycket komplext område med allt från lyxprostituerade, och jag menar verkligen lyxprostituerade, till utslagna knarkmissbrukare och helt vanliga sexsäljare däremellan, vilket Sveriges politiker uppenbarligen inte tog hänsyn till när de drev på införandet av sexköpslagen utan att de berörda, det vill säga sexsäljarna, fick komma till tals. Och utan så mycket som en viskning om att även män säljer sex.
Sveriges politiker har stiftat en lag som innebär att det är lagligt att sälja, kriminellt att köpa samma sak. Det blir kortslutning i min hjärna, jag fattar helt enkelt inte hur något är lagligt att sälja men kriminellt att köpa. Sexköpslagen är riktad mot män och baserad på den akademiska skrivbordskonstruktionen ”mäns våld mot kvinnor”, dit även hedersmord hänförs, läs här.
När sexköpslagen trädde i kraft 1 januari 1999 förväntade jag mig ett avgrundsvrål från landets manliga befolkning, som klassades som presumtiva våldtäktsmän, och krav på likabehandling i detta ett av världens mest jämställda länder. Knappt ett pip hördes.
En som tog sexsäljarna på allvar och lyssnade på vad de hade att säga om sexköpslagens tillblivelse över huvudet på dem och de negativa konsekvenserna lagen haft för deras verksamhet var Petra Östergren. Flera år efter sexköpslagens införande skrev hon i artikeln ”De oberörbara” i Magasinet Arena 16 oktober 2006 att hon frågade en av de drivande bakom sexköpslagen, riksdagsledamot Inger Segelström (S), varför hon trodde att andra länder legaliserade prostitution samtidigt som Sverige kriminaliserade sexköp och fick bekräftat att den svenska prostitutionspolicyn handlade om att upprätthålla en nationell identitet:
Men vi har kommit längre än resten av världen, svarade hon. Och orsaken till att Sverige kommit längst berodde på att socialdemokraterna nu var hälften kvinnor på sina kongresser, så allt de behövt göra med sexköpslagen var att utnyttja sin rösträtt och få med ”en schysst man” för att få majoritet för lagen. ”Därför går vi nu före i Europa och resten av världen”, sade hon stolt.
”Resten av världen” har uppenbarligen inte följt den svenska diskriminerande synen på sexsäljare och sexköpare. Så sent som i december 2024 gav Belgien sexsäljare utökade rättigheter till exempel. Andra länder kan både legalisera prostitution, värna om sexsäljarnas rättigheter, ge massivt stöd till de sexsäljare som far illa av prostitution och aldrig borde ha gett sig in i den verksamheten och samtidigt satsa stenhårt på att motarbeta trafficking. I Sverige tillåts bara skrivbordskonstruktionen ”mäns våld mot kvinnor”.
Samma år, 2006, som Petra Östergrens artikel publicerades i Magasinet Arena kom hennes bok Porr, horor och feminister ut. Arenagruppen anordnade ett seminarium i ABF:s lokaler i Stockholm sista oktober 2006 under rubriken ”Varför är vänstern rädd för horor?” som jag gick och lyssnade på utan att först ha läst Östergrens artikel, och förbluffades av den högstämda moralismen, inte minst från paneldeltagaren journalisten Kristina Hultman. Jag gjorde några noteringar i min anteckningsbok. Petra Östergren var emot hur sexköpslagen stiftades utan att de som berördes av lagen fick komma till tals, att sexsäljarna kände sig ännu mer omyndigförklarade av samhället, inga sexsäljare förmår vara offentliga för att motståndet mot dem är för starkt, något vänstern och kvinnorörelsen borde fundera över. Sexsäljare anses inte förmögna att fatta beslut om sina egna kroppar. Det är respektlöst att inte acceptera sexsäljarnas egna ord. Östergren sa att Socialstyrelsen intervjuat 17 sexköpare, inte en enda sexsäljare. Köparna fick ge sin syn på vad de trodde att säljarna kände.
Amnesty Press publicerade en lång artikel 14 november 2006 om seminariet, ”Het debatt om prostitution” och inleder med att citera en upprörd man i publiken som menar att de fått allt om bakfoten, att kvinnor utnyttjar mäns trångmål, mäns behov av sex, och kallar prostitution ocker och säger att den som betalar är offret. ”Det upprörda sorlet bland publiken tystnar så småningom, och ordningen är återställd.” En saklig artikel som inte visar tecken på Amnestys senare totala haveri. Dock ser man den svenska ideologin ”mäns våld mot kvinnor” i en artikel om årsmötet 2005 då prostitutionen stod i fokus. På min tid som medlem i Amnesty på 1970-talet ägnade vi oss uteslutande åt samvetsfångar och att dödsstraffet skulle avskaffas och skrev urgent messages till beslutsfattare i hela världen om att frige samvetsfångar. Från årsmötet 2005:
Som en följd av Stoppa våldet mot kvinnor-kampanjen hade flera motioner kommit som behandlade prostitution och pornografi. I »Arbeta mot hela könsmaktsordningen och ta ställning mot porr och prostitution« ansåg tre medlemmar i kvinnorättsgruppen i Stockholm att prostitution och pornografi »är delar i upprätthållandet av den rådande könsmaktsordningen, och därmed en orsak till mäns våld mot kvinnor«.
”Könsmaktsordningen” är ett annat ord för patriarkatet. Jag återkommer till det ordet, hur det användes av S-politiker 2024 inför en planerad demonstration rörande en uppmärksammad våldtäkt i Uppsala mot en äldre kvinna av en man i hemtjänsten, och behovet av ett helt nytt valsystem och nya verklighetsförankrade politiska partier som gör upp med det akademiska teoriträsk som genomsyrar den svenska förvaltningen.
Svenskarnas tal om ”könsmaktsordning” fick inget gehör då Amnesty International i samband med internationella rådsmötet 2015 med delegater från 70 länder klubbade att Amnesty med hänsyn till sexsäljarnas mänskliga rättigheter skulle verka för en avkriminalisering av sexuella tjänster mot ersättning mellan samtyckande vuxna.
Världen ligger med andra ord långt före Sverige. Sverige är ett land på dekis.
I Amnesty Press artikel om Arenagruppens seminarium 2006 nämner de Petra Östergrens artikel ”De oberörbara” där hon skriver ”att sexsäljare i Sverige har noll värde, och att vänstern och kvinnorörelsen, de som i vanliga fall brukar stå upp för marginaliserade grupper och kräva att deras röster får höras, går i spetsen för att hålla dem nere”. Paneldeltagaren Kristina Hultman känner sig kluven till och också provocerad av Petra Östergrens projekt och prisar arbetarklassens män som propagerade för en kriminalisering av sexköp. Enligt Hultman visade de ”solidaritet med sina fruar, sina döttrar, sina vänner – de visade solidaritet med sina systrar!” Petra Östergren säger att det råder konsensus i Sverige ”att prostitution är lika med våld mot kvinnor. Säger man något annat blir man förespråkare för kvinnovåld”. Kristina Hultman håller delvis med. ”Att träda ut har ett jättehögt pris. Man kanske inte får jobb i framtiden, till exempel. En person som sålt sex är mycket stigmatiserad. Men för det ska man inte skylla den svenska vänstern, eller den svenska feminismen! De har istället lyft frågan.” Amnesty Press avslutar artikeln med:
Mot slutet av seminariet bjuds publiken in att ställa frågor och diskutera. När tiden börjar rinna ut tar en kvinna, någonstans mellan 20 och 30, till orda.
– Jag har själv sålt sex, berättar hon. Sedan frågar hon panelen hur de kan uttala sig utan att prova på det själva.
Som ett eko av den äldre, arga mannen, säger hon till panelen att de ju inte har förstått någonting.
– Det handlar ju inte alls bara om sex. Ibland behöver någon tröst, och då får man hålla handen. Ibland vill någon slåss, och då får man vara slagpåse. Och ibland får man vara terapeut eller soptunna, och lyssna på en massa skit. Det är ju det som det handlar om, inte om något organ som ska vara extra känsligt. Varför provar ni inte själva? frågar hon panelen, och ger sedan svaret själv:
– För att det ligger så jävla långt borta.
Jag satt i närheten av kvinnan och hon uttryckte sig betydligt mer provocerande. Hon hade långt mörkt hår och såg ut att vara höggravid. Jag visste inte vem hon var. En tid senare blev jag varse vem hon var när jag läste Bonnierägda gratistidningen Stockholm City: den kommunistiska tvärsäkra ideologen Kajsa Ekis Ekman, f. 1980, alltså då 26 år, som skulle fortsätta att i medierna sabla ner Petra Östergren med hjälp av kommunistiska teorier.
Det som är viktigt att lyfta fram i Östergrens artikel ”De oberörbara” är hennes kontakter med sexsäljare. Hon nämner särskilt tre sexsäljare som på 1970-talet efter p-pillret, då synen på sex var mycket friare, inspirerade av den feministiska och vänsterradikala vågen startade Sexualpolitisk Front, en förening för sexsäljare. De ville bland annat få bort skamstämpeln kring prostitution. Först blev de utlovade stöd av feminister och vänsteraktivister och en prostitutionsforskare, sedan blev de brutalt dumpade. ”De blev kallade ’strejkbrytare’ i kvinnokampen, portade på politiska möten och attackerade i medier. Kvinnorna var ju inte ’mot’ prostitutionen som sådan.” Sexsäljarna var inte förberedda på ”detta enorma hat och detta kompakta motstånd som mötte oss”. Ännu värre blev det när sexköpslagen närmade sig. Sexsäljarna blev inte bara motarbetade, de blev också utnyttjade. En sexsäljare säger: ”Massmedia utnyttjar oss. Kvinnojourerna utnyttjar oss. Politikerna utnyttjar oss, sade hon. Men utan att de utnyttjade fick något tillbaka. Hon fick inte vara en del av samhället och föra fram sina åsikter i offentligheten. Det enda hon tilläts göra var att säga att hon mådde så dåligt efter sina femton år på gatan, att hon fått så fantastiskt bra hjälp av samhället och var så tacksam över att Inger Segelström drivit fram sexköpslagen”. Men inte att hon tänkte jobba i tio år till och ville registrera en firma så att hon åtminstone kunde köpa en kapitalförsäkring. Sexsäljarna måste framställa sig som offer. ”Det här är ju den här politiska grejen, att politiker då, eller kvinnojourernas organisation ROKS, dom kan ju bara föra fram sitt budskap genom att se till att jag är ett offer.”
Även Petra Östergren råkade riktigt illa ut, skriver hon, då hon tio år tidigare började ifrågasätta ”radikalfeministiska truismer” i en artikel i tidskriften bang om varför man inte talade om partnermisshandel i lesbiska relationer och varför sexsäljare aldrig fick komma till tals. ”Och det blev ett himla liv.” Hon kallades prostitutionsförespråkare, ”en mycket allvarlig anklagelse eftersom den officiella definitionen av prostitution i Sverige är mäns våld mot kvinnor eller ’betald våldtäkt’. Vem vill lyssna på en våldtäktsförespråkare?” Från att ha varit en uppskattad feminist blev hon persona non grata.
Riksförbundet för kvinnojourer Unizon definierar radikalfeminister så här:
Radikalfeminister menar att det ojämställda förhållandet mellan män och kvinnor ofta handlar om sex och våld. Radikalfeminister ser mäns våld mot kvinnor, pornografi, prostitution och våldtäkt som ett bevis på att vi lever i ett patriarkat – alltså ett system där män har mer makt än kvinnor.
Det vill säga ”könsmaktsordningen”. Petra Östergren frågar sig varför motståndet mot prostitution är så starkt i just Sverige och framför allt, varför drivs det av vänstern?
Säkert har det att göra med hur agendan formulerades och sattes redan under den första moderna vågens motstånd mot porr och prostitution i mitten av 1970-talet. Då slog aktivister, forskare och sakkunniga i den tidens prostitutionsutredning fast att prostitution var en mans onani i ett kvinnosköte och resultatet av både kapitalism och patriarkat. Majoriteten kom från vänsterrörelsen och de övriga utgjordes framför allt av kristna grupper. På samma sätt förhåller det sig än i dag [2006] och på parlamentarisk nivå. Det är riksdagsledamöter från vänsterblocket samt kristdemokrater som motionerar för förbud mot porr och ”sexualisering av det offentliga rummet” och som har varit drivande i ökad lagstiftning mot prostitution.
”Men mest av allt har det nog att göra med svenska självbilder”, skriver hon.
De tre kvinnorna som Östergren namnger och som verkade inom Sexualpolitisk Front dog 2017, 2018 och den sista 2019. Professor Jens Rydström skriver en finstämd minnesteckning över dessa kvinnor med tonvikt på den sistnämnda, Lilian Andersson (1937–2019) in memoriam, Lunds universitet.
År 2021 presenterade Jämställdhetsmyndigheten rapporten Prostitution och människohandel. Förord är av generaldirektör Lena Ag. Och fortfarande gäller att prostitution faller under ”den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor”. Hennes sista mening: ”Prostitution och människohandel är en del av mäns våld mot kvinnor och måste upphöra” (min kursiv). Som om inga män säljer sex i Sverige.
Vi behöver helt nya verklighetsförankrade politiska partier som rensar upp i det akademiska teoriträsket som genomsyrar förvaltningen och ett helt nytt valsystem. Och gärna en helt ny uppsättning sakfrågeinriktade journalister som klarar av att tänka självständigt och inte går i flock.
Public service och sexköpslagen
Som det är nu är landets journalistkår en gigantisk censurinstitution, Farah Abadi är ett slående exempel, som slängde ut paneldeltagaren journalisten Henrik Brandão Jönsson ur studion så snart han som svar på en lyssnarfråga föreslog sexköp, i stället för att be Brandão Jönsson utveckla vad han menade och föra en liten diskussion om den svenska lagen och hur det ser ut i Danmark och Brasilien. Det var ju uppenbart att sexköp är lagligt i Danmark eftersom han föreslog Köpenhamn. Farah Abadi måste också ha känt till att Brandão Jönsson sedan drygt tjugo år är bosatt i Brasilien och är DN:s Sydamerikakorrespondent. Han är alltså verksam långt, långt borta i ett helt annat land än den gängse svenska journalistkåren och kan tänka självständigt utifrån helt andra referensramar.
Ännu tydligare framstår den svenska journalistkåren som en gigantisk censurinstitution när Granskningsnämnden, som fick motta flera anmälningar, i sitt beslut anser att det enligt demokratibestämmelsen var korrekt att censurera Henrik Brandão Jönsson utan att gå in på var han varit bosatt de senaste två decennierna och synen på prostitution i det landet och att han till radiolyssnaren som klagade på sin pojkväns sexuella prestationer först föreslog att pojkvännen skulle vända sig till en sexolog innan han föreslog en tur till Köpenhamn. Enligt Granskningsnämnden gav Brandão Jönsson ”uttryck för en kontroversiell hållning”. Det räckte för att kasta ut honom enligt demokratibestämmelsen.
”Kontroversiell hållning.”
Hela bygget av sexköpslagen bygger på en kontroversiell skrivbordskonstruktion. Här i Sverige är det alltså tabu att föreslå sexköp i public service, även om köpet skulle äga rum i ett land där sexköp är tillåtet. Har ledamöterna i Granskningsnämnden anammat den svenska synen på prostitution som ”mäns våld mot kvinnor”? Kvinnor som ”hjärndöda offer”? Män som ”djur”, som ägnar sig åt ”betald våldtäkt”?
Farah Abadis och Granskningsnämndens behandling av Henrik Brandão Jönsson borde vara en självklar utgångspunkt för en diskussion om den svenska sexköpslagen och dess vidriga människosyn och behovet av ett helt nytt valsystem och nya verklighetsförankrade politiska partier som gör upp med det akademiska teoriträsket. Ta bara det här med ”könsmaktsordningen”, ett annat ord för patriarkatet.
”Könsmaktsordningen”
Den 26 november 2024 framträdde Elsa, 84 år, i Upsala Nya Tidning och berättade att hon blivit våldtagen av en man i hemtjänsten och hur nedlåtande kommunens tjänstemän behandlat henne. Artikeln väckte stor uppmärksamhet och mycket vrede mot kommunens tjänstemän och politikernas agerande. En stöddemonstration planerades utanför Uppsalas stadshus för Elsa och andra äldre kvinnor som utsatts för sexualbrott av män i hemtjänsten. Maria Mattsson Mähl som planerade demonstrationen kontaktades av ”högt uppsatta socialdemokratiska politiker”, bland andra fullmäktigeledamoten Agneta Gille (S), som ville flytta fokus från att Elsa blivit våldtagen och hur nedlåtande kommunens tjänstemän och politiker behandlat henne till en demonstration om ”den könsmaktsordning som är en grund för mäns våld mot kvinnor”, från offren för sexualbrotten till en skrivbordskonstruktion. Agneta Gille diskvalificerade sig som politiker i samma ögonblick som hon kontaktade Maria Mattsson Mähl och ville att demonstrationen skulle handla om ”könsmaktsordningen”. Våldtäkt är ett brott, inte en skrivbordskonstruktion. Agneta Gille är en skam för hela politikerkåren som gömmer sig bakom en skrivbordskonstruktion i stället för att ta ett självklart politiskt ansvar. Enligt Wikipedia valdes hon 1998, ett år innan sexköpslagen trädde i kraft, till biträdande partisekreterare i Socialdemokraterna. Hon är ett bestickande bevis på att vi behöver ett helt nytt valsystem och helt nya verklighetsförankrade politiska partier och införandet av tjänstemannaansvar. Uppsalas tjänstemäns agerande i fallet Elsa är under all kritik. Liksom politikernas.
Att gömma sig bakom radikalfeministernas ”könsmaktsordning” håller inte i dag. Sverige ser helt annorlunda ut än på 1970-talet. I dag finns kvinnor överallt i ledande positioner både inom den privata sektorn och förvaltningen och inom politiken. Agneta Gille är ett bevis för det. Att skrivbordskonstruktionen ”könsmaktsordningen” inte håller demonstrerades tydligt i SVT:s Dokument inifrån om rättegångarna kring styckmordet på Catrine da Costa och hur de två åtalade läkarna behandlades, inte bara av rättsväsendet utan också av en ren lynchmobb anförd av sociolog Hanna Olsson som plötsligt blandade sig i och skrev en artikel som DN publicerade där hon ansåg att läkarna frigivits på grund av att de tillhörde en ”social elit” och krävde en ny rättegång. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, ROKS, vars ordförande Ireen von Wachenfeldt i Evin Rubars Dokument inifrån 2005 sa att ”män är djur”, samlade 1989 (under Ebon Krams ordförandeskap) in tusentals namnunderskrifter om att läkarnas legitimationer skulle dras in. Hanna Olsson släppte en bok 1990 där hon påstår att läkarna friades på grund av ”kvinnoförakt” och ansåg sig veta vad som egentligen hände. En ren lynchmobb demonstrerar för att få de två läkarnas legitimationer indragna.
Dom föll 1991. Läkarna förlorade sina legitimationer. Redan rättegångarna mot de två läkarna demonstrerade att Sverige har en erbarmlig journalistkår och vilken makt kvinnor i Sverige har, att ”könsmaktsordningen” borde syfta på kvinnliga skrivbordskonstruktionsfanatiker och den orättvisa dessa konstruktioner och fanatiker gett upphov till, skrivbordskonstruktioner som politiker och tjänstemän gömmer sig bakom i stället för att ta ansvar, som i den våldtagna Elsas fall och den diskriminerande behandlingen av sexsäljare och sexköpare. Kända män som ertappats med att ha köpt sex får löpa gatlopp i medierna.
Att i public service föreslå sexköp ger programledaren enligt demokratibestämmelsen rätt att lägga sig i och avbryta. Islam och SD är två andra tabun. Programledare Magnus Thorén var i SVT Sverige möts 9 mars 2021 om mångkultur mycket snabb att koppla islamkritiska flyktingen från Jemen, Luai Ahmed, till SD när Ahmed sa sitt hjärtas mening om islam. Ahmed är homosexuell och ateist. I shariastyrda Jemen är både homosexualitet och ateism förenat med dödsstraff, därför inte konstigt att han avskyr islam och kände sig tvingad att fly från Jemen. Jag skriver om programmet i det här inlägget 28 mars 2021
Krav på trohetsed för den som vill bli valbar som politiker och anställd inom det offentliga
Jag har i flera blogginlägg skrivit om den civilisationernas kamp som sedan decennier utspelas i Sverige där den religiösa islamiska civilisationen utmanar den västerländska civilisationen, och att landets regeringar inte tycks fatta vilka påverkansoperationer Sverige via moskéer och islamiska kulturföreningar utsätts för av oljerika länder som Saudiarabien, Qatar och Iran samt Turkiets president Recep Tayyip Erdogan med hans kontroll över de turkiska moskéerna i Sverige och vikten av kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att stärka försvaret av den västerländska civilisationen med rötter i upplysningen och franska revolutionen, där de viktigaste inslagen är yttrandefriheten, det sekulära rättssystemet, individuella fri-och rättigheter och att religionen ses som en privatsak mellan den enskilda och hennes gudom.
En av de mest kraftfulla åtgärder alla riksdagspartier gemensamt kan vidta för att bromsa den religiösa islamiska civilisationens utbredning, det vill säga islamiseringen av Sverige, är att med omedelbar verkan förbjuda Muslimska brödraskapets uniformspersedel, shariadoket, i all offentligt finansierad verksamhet. Staten ska vara neutral i religiösa frågor, likabehandling ska gälla. Uniformspersedeln är ett politiskt plagg och har inget med andlighet att göra. Plagget signalerar graden av ett lands islamisering. En kvinna som på grund av sin sexuella läggning tvingats fly från sitt shariadominerade land för att undgå dödsstraff ska under inga omständigheter i sitt möte med det offentliga Sverige behöva riskera att träffa på offentliganställda som med sin klädsel markerar att sharia står över svensk lag och att den asylsökande riskerar att ha hamnat ur askan i elden. Det råder en extrem social kontroll i islamdominerade bostadsområden i Sverige med krav på att flickor/kvinnor täcker håret för att markera att de är ”riktiga” muslimer, trots att individerna kan vara ateister. Att Jämställdhetsmyndigheten i sitt insynsråd
och DO i sitt råd
placerat unga kvinnor i shariadok, som med sin klädsel markerar sin separatism och att de i den civilisationernas klamp som pågår i Sverige ställer sig på den religiösa islamiska civilisationens sida mot den västerländska civilisation de med sin roll som ledamot representerar, visar regeringens flathet i att möta Saudiarabiens, Qatars, Irans och Turkiets påverkansoperationer. De två kvinnorna bär uniform. Den uniformen existerade inte för femtio år sedan. Islam är en 1400 år gammal religion. Vilken västfientlig tolkning av islam bekänner sig de två kvinnorna till? Muslimska brödraskapet, grundat 1928, upphovet till den obligatoriska uniformspersedeln, från början en enkel vit sjal? Saudiarabiens och Qatars wahhabism? Jamaat-e-Islami? Tablighi Jamaat? Hizb ut-Tahrir? Millî Görüş? Grå vargarna? Ahmadiyya? Eller är de utsatta för en extrem social kontroll i sina bostadskvarter eller av familjen/klanen?
Lika stor flathet visar Stockholms stad där Isatou Jobe är anställd som samordnare för nyanlända och integrationsfrågor. Det är fullständigt vansinne. Nyanlända ska mötas av representanter för den västerländska civilisationen, det vill säga barhuvade kvinnor. Lika vansinnigt är det att den fanatiska argentinska kommunisten och hederskulturförnekaren professor Diana Mulinari utsetts till ledamot i Jämställdhetsmyndighetens vetenskapliga råd. Jag har skrivit mängder med blogginlägg om denna fanatiska hederskulturförnekare och hennes extrema västfientlighet och samarbete med Muslimska brödraskapet vars långsiktiga mål är införandet av en religiös diktatur. Jag skriver om henne i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige att jag efterlyser att hon utvisas. Hon hävdar att arbetet mot hedersförtryck är rasism. Hon är en klonad kopia av Che Guevara och Fidel Castro och har i över två decennier spridit sitt gift i Sverige, hatet mot den vita huden, hatet mot svenskarna, som hon kallar kolonisatörer, och påstår att invandrare som hon själv är de koloniserade. Jämställdhetsmyndigheten var Vänsterpartiets skötebarn, det var Vänsterpartiet, i åratal hätska motståndare till arbetet mot hedersförtryck, som drev igenom etablerandet av myndigheten.
Den nya Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius, förutom att ha valt Isatou Jobe som ledamot i sitt råd, tycks verkligen ha satt sig i sinnet att islamisera Sverige med de två senaste besluten att en kvinna i shariadok diskriminerades av ett företag som hade en neutralitetspolicy, som jag skriver om här, och nu senast att en man som inte ville ta kvinnor i hand diskriminerades. När Muslimska brödraskapets aktivist Yasri Khan i den avknoppade föreningen SMFR år 2016 vägrade ta TV4:s reporter Ann Tiberg i hand blev reaktionen så kraftig att han tvingades avsäga sig sin kandidatur som ledamot i Miljöpartiets partistyrelse, så kraftig att till och med statsminister Stefan Löfven (S) i riksdagen sa att ”i Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”. Nu är det i stället mannen som diskrimineras enligt DO. DO följer inte Europakonventionens praxis. Vägrat handslag faller inte under religionsfrihet.
Vad gäller shariadoket ska det likställas med nazisternas hakkors. Muslimska brödraskapet är en glödande judefientlig rörelse. I dessa judehatets dagar är shariadoket den kraftigaste markeringen för judehat. Det är också en kraftig markering att homosexuella förtjänar döden, att ateister förtjänar döden. Att 9-åriga flickor är giftasvuxna. Att sharia står över svensk lag. Det borde DO Lars Arrhenius ha kunskap om. Han borde också ha kunskap om att shariadoket är ett fängelse för flickor/kvinnor i invandrade hederskulturer i Sverige, att bäraren som vill ta av sig plagget till och med riskerar att dödas av sin familj. Mängder med personer har i decennier kämpat för flickors/kvinnors individuella fri- och rättigheter mot hedersförtryck i Sverige. Samtidigt som DO legitimerar detta hedersförtryck med myndighetens försvar av shariadoket.
Statsminister Ulf Kristersson verkar inte ha kunskap om vad som pågår i Sverige när han utser en liberal, Paulina Brandberg, till jämställdhetsminister. Hon är bakbunden av Liberalernas landsmöte 2023 som röstade mot att shariadoket ska förbjudas i lågstadiet. Att Liberalerna var emot förbud mot shariadok i skolan var känt redan när Kristersson utsåg sina ministrar. Det är absolut nödvändigt att regeringar i sina regleringsbrev till myndigheter slår fast att det är myndighetens uppdrag att värna om den västerländska civilisationen och att myndighetschefer och anställda måste svära en trohetsed mot nationen.
En lag måste stiftas att även individer som vill bli valbara som politiker måste svära en trohetsed mot nationen. Sverige kan inte ha invandrarpolitiker som är lojala mot sitt ursprungsland och sin klan/etnicitet, inte mot Sverige, trots att de sitter i vår lagstiftande församling.
Exempel på invandrare som vänder Sverige och den västerländska civilisationen ryggen
Jag tar som exempel den forna riksdagsledamoten Nalin Baksi som representant för denna grupp. Jag har tidigare skrivit åtskilliga blogginlägg om hennes kurdnationalism och klanmentalitet och att hon ser sig själv som krigare för islam i ett av världens mest sekulariserade länder. Därmed ställer hon sig på den religiösa islamiska civilisationens sida mot den västerländska civilisationen. Här är det inte frågan om uppdelningen av islam som totalitär politisk ideologi, islamism, kontra fromhetsislam där betoningen ligger på andlighet. Numera är det frågan om civilisationernas kamp och det är tydligt vilken sida hon står på. Noteras bör att denna krigare för islam inte täcker håret. Men när det gäller handskakning ställer hon sig på DO:s sida. I samband med skriverierna om Yasri Khans vägrade handslag kände hon sig manad att delta i debatten. I Agenda 24 april 2016 sa hon: ”Jag har visst rätt som muslim att säga: Jag vill inte skaka hand med någon. Men jag kan inte vänta mig att få ett förtroendeuppdrag för ett feministiskt parti om jag diskriminerar en grupp. Vad är nästa steg? Ska jag tvingas äta fläskkött?” Hon skrev även en artikel i Fokus 6 maj 2016, ”Skakigt hanterat Löfven”. Artikeln skrevs i samband med att Mehmet Kaplan tvingades avgå som bostadsminister efter kopplingar med islamistiska turkiska Millî Görüş. Hon ville att Stefan Löfven skulle ha diskuterat Millî Görüş likt politiker i Nederländerna.
Vad vi fick i stället för en granskning av Milli Görus värderingar och verksamhet var en rasande diskussion om en utebliven handskakning. Det som verkade vara den allmänna meningen sammanfattades av statsministern själv: I det här landet skakar vi hand.
Jaså? Är det obligatoriskt? Kan det utvidgas till att jag som muslim måste tacka ja om jag blir bjuden på griskött eller alkohol också? ”I det här landet äter vi fläskkotletter.” ”I det här landet tar vi en sup.” Var och en inser att det vore olämpligt.
Jaså? Varför bosätta sig i ett land där det är kutym att man tar både kvinnor och män i handen, äter fläskkött och tar sig en sup?
Det heligaste heliga i den västerländska civilisationen är yttrandefriheten. Den krävde Nalin Baksi inskränkningar i när hon gav sig på Lars Vilks och hans rondellhundar, vilket jag skriver om här 16 januari 2024. Hon kallar Lars Vilks ”islamofobisk pajas”, det ska aldrig glömmas. Hon anser att Lars Vilks kränkte henne, att han hade en ”dold agenda”. Hon utger sig för att vara talesperson för hela världens islamiska trosfränder och deras inställning till att hunden är oren och inte ens får komma in i huset, trots att en släkting älskade sin hund mer än alla fruar han haft (11 totalt, dock aldrig mer än fyra åt gången) och gav hunden en storståtlig begravning med tal och allt. Och många tårar. I det här inlägget 17 januari skriver jag om vad Nalin Baksi utelämnar i Koranen när hon lyfter fram en enda vers bland Koranens cirka 6000 verser och vilka hon anser inte kan kalla sig muslimer. Här är mer om vad Baksi utelämnar i Koranen. Här skriver jag om hur Nalin Baksi ger sig på islamkritikern Ayaan Hirsi Ali, som verkligen står på den västerländska civilisationens sida. Ayaan Hirsi Ali är akademiskt skolad i kritiskt tänkande. Hon har gått till islams urkunder och granskat dem kritiskt. Hon värnar om kvinnors rättigheter. Nalin Baksi menar att Hirsi Ali låter som islamister. Nalin Baksi blev rasande när Folkpartiet år 2005 tilldelade Hirsi Ali Folkpartiets demokratipris. Nalin Baksi kommer inte i närheten av Ayaan Hirsi Alis intellektuella nivå. Inte Lars Vilks nivå heller.
Här och här skriver jag om att Nalin Baksi är trött på talet om svenska värderingar. Sverige kan inte mäta sig med hennes farfar.
Här om Nalin Baksi och hennes försvar av Hamasanhängaren riksdagsledamot Jamal El-Haj, tidigare S, numera partilös, imamvigsel och kritik av Sverigedemokraterna, som hade landsmöte i november 2023, efter Hamas terrorattack med jublande bilkaravaner och flaggviftande i Sverige, då Jimmie Åkesson talade om att riva moskéer och förbjuda minareter i Sverige. Jimmie Åkessons tal fick Nalin Baksi att ”frysa till is”. Hon anklagar Jimmie Åkesson för att kroka arm med islamister, vilket demonstrerar att hon fortfarande efter över fyra decennier i Sverige inte värnar om den västerländska civilisationen utan står fast förankrad i den islamiska civilisationen. Åtskilliga moskéer borde för åratal sedan ha stängts och imamerna utvisats, exempelvis Bellevuemoskén i Göteborg, salafisternas högborg där enligt senaste nyheterna IS nuvarande högsta ledare predikade när han var bosatt i Göteborg och lockade ungdomar att ansluta sig till somaliska terrororganisationen al-Shabaab. Dessutom bör Muslimska brödraskapets moské på Södermalm i Stockholm stängas, deras moské på Hisingen i Göteborg samt deras moské i Växjö. Också Imam Ali-moskén i Järfälla som sägs vara Irans spioncentral samt de nio turkiska moskéer Recep Tayyip Erdogan använder som spioncentraler, vilket samhällsdebattören Rebecca Weidmo Uvell skriver om, ”Ruttna moskéer i Sverige”.
Nalin Baksi demonstrerar ännu tydligare att hon efter drygt fyra decennier i Sverige först och främst är kurdnationalist när hon jämför Jimmie Åkesson med Turkiets första president, militären Kemal Atatürk (1881–1938) och hans avislamiseringsprojekt och modernisering av landet efter västerländsk nationalstatsmodell när han blev Turkiets ledare och upphävde kalifatet 1924. Åkesson talar om moskéer och minareter. Något helt nytt i Sverige. Nalin Baksi talar om hur kurderna förtrycktes av turkiska staten för hundra år sedan och ser kopplingen. Hon som kurd är det eviga offret. ”Fascister är sig lika”, skriver hon. Jimmie Åkesson representerar inte svenska staten. Eftersom SD fick en femtedel av landets röster riksdagsvalet 2022 är det många som delar SD:s värnande om Sverige och förfäras av Sveriges förfall sedan den enorma invandringen av människor från länder som föraktar den västerländska civilisationen och försöker göra Sverige till en kopia av de länder de lämnat, mästrar svenskarna och likt Nalin Baksi ställer krav på krav på krav, inskränkning av den heliga yttrandefriheten exempelvis. Nalin Baksi beklagar turkifieringen av det kurdiska folket samtidigt som hon kräver att svenskarna ska acceptera att det sekulariserade Sverige förvandlas till en kopia av Mellanösterns islamdominerade länder med minareter och bönutrop. Förbud mot minareter hindrar inte islams trosfränder att utöva sin religion men bönutrop skär i öronen på den som vill ha frihet från religion. Minareter har också blivit en maktsymbol i väst vars antal likt shariadoket signalerar hur långt ett land har islamiserats.
Här är ännu ett exempel på att Nalin Baksi är trött på talet om svenska värderingar. Ebba Busch (KD) skriver 1 september 2024 på plattformen X:
Islam måste anpassa sig. Alltför många praktiserar islam i Sverige och Europa, likt man gör i totalitära stater. Det måste få ett slut. Islam måste anpassa sig till våra grundläggande gemensamma värderingar, som gör Sverige till Sverige och Europa till Europa. Det är just dessa värderingar som gör att vi kan leva i tolerans, fred och frihet med varandra. Vissa värderingar är inte valbara.
Nalin Baksis mästrande svar:
Vice statsminister Ebba Busch svartmålar muslimerna när hon får dåliga opinionssiffror. Hur många gånger ska jag behöva bemöta hennes falska generaliseringar om oss muslimer? Jag tror inte längre att hon är okunnig. Ebba Busch vill bara vilseleda.
Verkligen?
Och var fanns demokratibestämmelsen när Anna Hedenmo 2016 intervjuar Nalin Baksi om Baksis medverkan i en klanrättegång där Fadime Sahindal av familjen får en dödsdom? Anmälde någon programmet till Granskningsnämnden?
En annan före detta riksdagsledamot som visar lojalitet mot sin etnicitet och inte Sverige är Amineh Kakabaveh som lämnade Vänsterpartiet och blev partilös och fick en vågmästarroll som hon utnyttjade till att driva igenom en överenskommelse med Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin om stöd till kurdiska kommunistgrupper för att Kakabaveh skulle rösta för Magdalena Andersson som statsminister november 2021. Sverige skulle redan ha betalat ut 210 miljoner dollar som höjdes till totalsumman 376 miljoner dollar fram till 2023. Ytterligare en partilös riksdagsledamot är Hamasanhängaren Jamal El-Haj. Partilösa ledamöter borde över huvud taget inte finnas i riksdagen.
Snälla ni som vill ha en förändring och är friska, starka, energiska och har ork: Gå samman. Driv gemensamt opinion för ett helt nytt valsystem med enmansvalkretsar oberoende av vilket nuvarande parti ni föredrar
Ett helt nytt valsystem är absolut nödvändigt för att stoppa Sveriges förfall. Sverige behöver helt nya verklighetsförankrade politiker. Den som sitter på makten ger inte ifrån sig makten frivilligt. Det krävs en folkresning för att byta ut dagens valsystem där vi röstar på partier mot ett nytt där vi röstar på personer, det krävs upplysning, det krävs demokratidemonstrationer från Ystad till Haparanda. Sverige har dragits in i civilisationernas kamp där den religiösa islamiska civilisationens företrädare med sitt massiva finansiella stöd utifrån tar mer och mer plats efter den storskaliga invandringen från Mellanöstern samtidigt som landets politiker velar hit och dit i stället för att samordna ett genomarbetat stöd för den västerländska civilisationen och markera vad den västerländska civilisationen står för och varför det är så viktigt att försvara den. Det måste vara krav på att alla som vill vara valbara till ett politiskt parti måste svära trohetsed till nationen Sverige, krav i regleringsbrev till myndigheter att de ska värna om den västerländska civilisationen, förbud för shariadok i all offentligt finansierad verksamhet.
Många åtgärder behövs som kräver nya handlingskraftiga politiker. Avskaffa sexköpslagen. Maktdelning. En grundlagsskyddad åtskillnad mellan religion och politik. Obligatoriskt civiläktenskap för att minska imamernas makt när det gäller skilsmässa. Att de två myndigheter som med skattemedel favoriserat islamiseringens utbredning läggs ner, Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Och mycket annat.
Befolkningen har enligt nuvarande valsystem inget att säga till om, representationen är en kuliss. Medborgarna är reducerade till valboskap. Valen vart fjärde år är en förolämpning. Vi behöver ett nytt demokratiskt valsystem och ett grundlagsskyddat medborgarperspektiv i allt beslutsfattande. Det nuvarande valsystemet är inte utformat utifrån medborgarens perspektiv. Bara en sådan sak som att det går fyra år mellan valen och att riksdagsval, kommunalval och regionval sker på samma dag. Lokalvalen bör ske mellan riksdagsvalen så att medborgaren med två års mellanrum kan göra sin röst hörd i stället för nuvarande fyra år.
Politikerna kallas folkvalda, men det är ett gap mellan politikerna och medborgarna, eftersom vi röstar på partier inte på enskilda politiker. Vi röstar på partivalda, inte folkvalda. Partierna kan ha en gemensam rikslista i hela landet så att partierna kan försäkra sig om att deras utvalda namn röstas in. Det är en skymf mot väljarna. De partivalda behöver inte vara skrivna i valkretsen de representerar. De kan exempelvis bo i Skåne och representera en valkrets i Norrland eller tvärtom. Det säger sig självt att den viktiga kontakten mellan medborgare och politiker inte står i centrum när sådana partilistor sammanställs. Det är hur odemokratiskt som helst.
Antalet riksdagsledamöter är 349. Riksdagsvalkretsarna är 29. Valkretsarna bör vara lika många som riksdagsledamöterna så att väljaren vet vem som är dess representant. Trots nackdelarna, särskilt nu när så många stora klaner bosatt sig i Sverige, förordar jag personval i enmansvalkretsar för att komma bort från taktikval och marginaliserade partier som inte på egen hand lyckas ta sig in i riksdagen. Det bör vara en självklarhet att valkretsens ledamot är skriven i valkretsen och har ett bemannat kontor i valkretsen dit medborgaren kan vända sig vid behov. Det är medborgarna i valkretsen ledamoten ska representera, inte partiet. Det är medborgarna i valkretsen ledamoten ska veta att den personligen ansvarar inför, som när den avgår som minister och sitter kvar som riksdagsledamot och samtidigt tar ut omställningsstöd. Ledamoten ska öga mot öga med valkretsens invånare förklara sin girighet. I framtiden borde politiker som i den våldtagna Elsas fall förklara sitt omänskliga agerande öga mot öga med invånarna i sin valkrets. Ledamoten bör öga mot öga med invånarna i sin valkrets beskriva sin syn på sexköpslagen. Kopplingen mellan politikerna och medborgarna måste fördjupas så att det verkligen går att tala om folkvalda och att ansvarsutkrävandet stärks. Politikerna är enligt dagens valsystem alldeles för anonyma. Vilket har resulterat i sexköpslagen.
9 januari 2025
Mona Lagerström fil dr
