Kritiken mot Sameh Egyptsons avhandling del 4 (av 5): Expressens kulturchef Victor Malms magplask. När sensationslystnaden överskuggar omdömet

OBS! Det sägs att islams trosfränder i Sverige uppgår till ungefär 800 000. Den här serien inlägg handlar enbart om den grupp på cirka 13 män inom Muslimska brödraskapets svenska gren som numera teologie doktor Sameh Egyptson namnger i avhandlingen Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige och som fakultetsopponenten statsvetaren Kahled Salih i Kvartal skriver ”har lyckats etablera över 20 muslimska/islamiska organisationer i Sverige. Tre av dessa organisationer lyckades få 437 miljoner kronor i bidrag bara år 2016 – och slog sitt rekord med 618 miljoner kronor år 2019. Dessa organisationer har dessutom lyckats sätta undan 250 miljoner som eget kapital.”

Sameh Egyptson kallar aktivisternas metod att mjölka det offentliga på bidrag för ”organiserat hyckleri”.

Viktigt att notera är också att det är tack vare Egyptsons biträdande handledare statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg som Egyptsons omfattande källmaterial, publicerat i tre böcker, med hjälp av en statsvetenskaplig analysmetod kunde omvandlas till en doktorsavhandling. Sameh Egyptson är teologie doktor, men det är en statsvetenskaplig avhandling han skrivit om islam som politisk ideologi. Kritikerna har behandlat avhandlingen som om den skulle handla om islam som religion, eftersom Egyptson disputerade på den teologiska fakulteten, Lunds universitet, där han var inskriven som doktorand.

Den 10 februari står jag längst fram i den långa kön utanför aulan i väntan på att bli insläppt. Disputationen skulle ha hållits i en mindre lokal på Lunds universitet, men på grund av det stora intresset har disputationen flyttats till en aula. Plötsligt dyker Expressens kulturchef Victor Malm upp och släpps tillsammans med de andra journalisterna in först, och jag tänker: Vad sjutton gör han här? Har han plötsligt blivit intresserad av politisk islam? Vet han ens vad Muslimska brödraskapet är? Vet han att de representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen och nazismen? Jag har inget minne av att han någonsin skrivit en artikel i ämnet, eller att politisk islam och Muslimska brödraskapet skulle ha diskuterats på Expressens kultursida. Vi är en utomordentligt liten grupp som är engagerade. Victor Malms namn har aldrig dykt upp. Den svenska journalistkåren är totalt likgiltig för islamiseringens konsekvenser för demokratin, den sociala sammanhållningen, för flickors, kvinnors och sexuella minoriteter avsaknad av fri- och rättigheter i islamstyrda enklaver, med ett och annat lysande undantag, som Lars Åberg och Sofie Löwenmark.

Sofie Löwenmark är förresten fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Malm noterade att hon stod i kön. Frågan är om han någonsin har läst en enda av hennes artiklar.

Victor Malm är född 1990. År 2019 disputerade han på Lunds universitet på en litteraturvetenskaplig avhandling om två svenska poeters lyrik. Den 1 juni 2022 tillträdde han som Expressens kulturchef. Han har marscherat snabbt inom kulturvärlden. Avsikten med att nämna Malms ålder är att socialantropolog Aje Carlbom, biträdande professor Malmö universitet, som för övrigt Sameh Egyptson stöder sin forskning på, innan Malm ens hunnit bli tonåring lyft fram Muslimska brödraskapets texter de presenterat på svenska och försökt få politikerna att förstå faran med islamismen och enklaviseringen. Carlboms avhandling kom för tjugo år sedan (2003), innan publiceringen deltog han i seminarier och konferenser.

Dagen efter Sameh Egyptsons disputation publicerar Victor Malm en recension av disputationen, ”Egyptson är godkänd – men striden fortsätter”, och Malm är, dagen efter disputationen, eller kanske till och med disputationskvällen, i alla fall när han skriver recensionen, övertygad om att striden kommer att handla om metodfel i Egyptsons avhandling. Malm skriver: ”avhandlingen ’Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige’ hann inte mer än spikas innan häftig kritik väcktes.”

Avhandlingen spikades 19 januari med DN närvarande och med den följande braskande rubriken i DN: ”Storbråk väntas kring avhandling om Muslimska brödraskapet i Sverige.”

Malm redogör inte för vilka som stod bakom den ”häftiga kritiken”. Den väcktes inte av spikningen, den går flera år tillbaka, ett helt decennium till och med, och orkestreras av Muslimska brödraskapets aktivister med hjälp av hantlangare. Jag vet inte vad Malm väntade sig av disputationen, själv väntade jag mig inget ovanligt, eftersom jag visste vem/vilka som låg bakom ”den häftiga kritiken”. Ett namn saknas bland de kritiker journalisten Niklas Orrenius låter komma till tals i DN:

Den här mannen, Mattias Irving,

en rent djävulsk mobbare, ligger bakom hela säkerhetspådraget, de inställda föreläsningarna och den nedstängda undervisningen på humanistcentrat som Lunds universitet ansåg sig nödgade att fatta beslut om. Lunds universitet borde skicka räkningen för Sameh Egyptsons disputation till Mattias Irving så kan han vidarebefordra den till libanonsvenska Omar Mustafa

med en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, som i sin tur kan skicka den vidare uppåt exempelvis till de här två medgrundarna av svenska grenen marockosvenska Chakib Benmakhlouf och marockosvenska Mostafa Kharraki, som jag skriver om i föregående inlägg, del 3.

Mattias Irving presenterar sig som journalist på sitt Twitterkonto där han sedan en kort tid tillbaka tagit bort sitt namn och kallar sig Resolut Mjukis. Han har en bakgrund som politisk sekreterare i Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Tro och Solidaritet, han är ordförande för Föreningen Hjärta, där Omar Mustafa sitter i styrelsen. Omar Mustafa var med och startade den ursprungliga föreningen Hjärta 2011, då den var kopplad till Socialdemokraterna. Mattias Irving deltog i det konstituerande mötet och tog plats i valberedningen, vilket man kan läsa om här. Jag återkommer till Mattias Irving och hans trakasserier av Sameh Egyptson och Lunds universitet, som gick ut på att få Egyptson utsparkad från Lunds universitet långt, långt innan det var dags för disputation. Vilket man kan tycka att Victor Malm borde inhämtat kunskap om, research kallas det. Att Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) anses ha kopplingar till Muslimska brödraskapet är ingen nyhet som plötsligt dök upp i samband med Egyptsons spikning av avhandlingen.

En kort rekapitulation:
Sameh Egyptson har varit en nagel i ögat på Muslimska brödraskapets svenska aktivister ända sedan han 5 oktober 2013 skrev debattartikeln i Göteborgs-Posten, ”Låt islamisterna bilda ett eget parti inför valet 2014” och i samma tidning 29 januari 2014 skrev debattartikeln ”Tro och solidaritet måste lägga alla kort på bordet”, och klargöra hur man ser på sin koppling till det islamistiska Muslimska brödraskapet. Egyptson fortsatte att år efter år skriva debattartiklar i olika tidningar.

Hösten 2016 gav Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) statsvetaren Magnus Norell, flitigt anlitad i medierna som expert på terrorism, uppgiften att göra en förstudie om Muslimska brödraskapet i Sverige eftersom MSB saknade kunskap om rörelsen. Norell kontaktade socialantropolog Aje Carlbom och den tidigare medlemmen i Muslimska brödraskapets svenska gren Pierre Durrani. Tre mycket kunniga författare. Det var ett utomordentligt viktigt drag av MSB att ge Magnus Norell uppdraget, eftersom han stod fri från de svenska universitetens religionsvetenskapliga institutioner och dessutom hade kunskap om Muslimska brödraskapets verksamhet i Mellanöstern. I det föregående inlägget redogör jag för islamologernas ovilja att befatta sig med politisk islam. Kunskapsöversikten publicerades i januari 2017, islamologerna gick till samlad attack. Muslimska brödraskapet visade musklerna och fick SVT över på sin sida. Hundratals sköna skattemiljoner stod på spel, aktivisterna ansatte MSB så hårt att MSB fattade beslut om att fortsatt forskning om Muslimska brödraskapet måste vara kopplad till universitetet. Magnus Norell åkte ut. Aje Carlbom, verksam vid Malmö universitet, skrev två ytterligare rapporter för MSB om svenska föreningar associerade med Muslimska brödraskapet.

År 2018 gav Sameh Egyptson ut Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West ”Case – Sweden”. Boken gavs samtidigt ut på arabiska, som är Egyptsons modersmål. År 2020 kom en första del ut på svenska: Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige. År 2021 gav han ut en andra del: Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige.

Malm skriver:

Avhandlingen utgår från antagandet att Muslimska brödraskapet har etablerat sig i Sverige. Syftet är att klarlägga om Islamiska förbundet i Sverige, som exempelvis driver Stockholms moské på Södermalm, är Brödraskapets nationella organisation eller gren i Sverige. Sådana hypoteser kan ha sina problem. Särskilt eftersom Egyptsons svar är ett enkelt ja. Hur han når fram till svaret – den vetenskapliga metoden – är det som ska granskas under disputationen, inte svaret som sådant.

Därför att svaret är känt sedan många år, inte minst tack vare internationell forskning. Svårigheten har varit att bevisa kopplingarna mellan IFiS och det transnationella MB. Och det gör Egyptson med en statsvetenskaplig metod han fått hjälp med av statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg, Örebro universitet, Egyptsons biträdande handledare. Litteraturvetaren Victor Malm betvivlar statsvetarprofessorn emeritus Mats Lindbergs omdöme och kunskap om det vetenskapliga hantverket gällande en global rörelse som representerar en totalitär politisk ideologi med politiska mål?

Mats Lindberg nämns inte i Orrenius braskande artikel, bara huvudhandledaren Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap och ekumenik. Malm skriver att Egyptson ”ska disputera i kyrko- och missionsstudier”. Som jag skriver i det här inlägget 16 februari: ”Han hade för avsikt att skriva om religionsdialog mellan kristna och muslimer i Egypten 1999–2004, men blev efter en resa till Egypten medveten om att de religiösa ledarna han diskuterade med inte alls var intresserade av dialog utan om att befästa sin egen maktställning. Han la avhandlingsprojektet på hyllan och gav i stället ut tre böcker om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige.” ”Han får kontakt med professor Lindberg som blir hans biträdande handledare och ger honom de statsvetenskapliga redskap han behöver för att sammanställa sitt omfattande källmaterial till en doktorsavhandling. Professor Lindberg har lagt ner ett enormt arbete på att hjälpa Sameh Egyptson att föra denna avhandling i hamn, i demokratins namn.”

Antidemokratiska Muslimska brödraskapet har fortfarande inte hämtat sig från Norell/Carlbom/Durrani-rapporten, eftersom några bidragsgivande myndigheter utgår från den och har lyckats sätta stopp exempelvis för bidrag till Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM), som därför är nedlagt. Medgrundaren Mostafa Kharrakis son Mohammed Amin Kharraki

var i många år SUM:s ordförande. I det här blogginlägget 28 maj 2022 skriver jag om ”De två tupparna Mohammed Amin Kharraki och Mattias Irving” och hur de gör sitt bästa att hacka sönder Sameh Egyptson. I inlägget framgår det att Irving är en mobbare av rang och hur han försöker få Egyptson sparkad från Lunds universitet och att Kharraki uppskattar Irvings sågning.

Under hösten 2022 dök den anonyma Tankesmedjan Fenix upp på internet med den påhittade Hassan Larsson som chef och med ett Twitterkonto i hans namn. Fenix påstår sig försvara demokratin som de menar hotas av auktoritära krafter. Fenix vill sprida kunskap om dessa auktoritära krafter och den ”auktoritära kraft” de siktar in sig på är Sameh Egyptson. Det går inte att se Fenix annat än som en front för Muslimska brödraskapet och Mattias Irving som skribent i par med doktorand Anna Ardin, som han har ett Instagramkonto tillsammans med under namnet troochpolitik. Anna Ardin var med när Föreningen Hjärta konstituerades 2011, hon är en lika passionerad försvarare av Muslimska brödraskapets antidemokratiska aktivister som Egyptson och Mats Lindberg är försvarare av demokratin. Irving och Ardin, tillsammans med universitetslektor Emin Poljarevic, som jag skriver om i nästa inlägg, gav förra hösten ut European Islamophobia Report 2021 för den turkiska regimtrogna tankesmedjan SETA:s räkning, vilket jag skriver om i det här blogginlägget 22 september 2022, där de kartlägger ”islamofober” i Sverige för president Recep Tayyip Erdogans räkning.

Jag har skrivit flera blogginlägg om Fenix karaktärsmord på Sameh Egyptson, bland annat det här 7 januari 2023, ”Mattias Irving: Polisanmäl mig för förtal om du inte ligger bakom den anonyma Tankesmedjan Fenix”.

Fenix inlägg den 24 oktober 2022 visar att MSB-rapporten 2017 fortfarande svider rejält eftersom man börjar med Mikael Tofveson, ansvarig för beställningen av rapporten, och begär att han förklarar varför man spred konspirationsteorier och lutade sig mot ”högerextrema och islamofoba källor”, alltså Norell/Carlbom/Durrani. Det som avslöjar Irving är intervjun med den ovan nämnda Mohammed Amin Kharraki, skolledare på Framstegsskolan i Rågsved som skolinspektionen beslutat att stänga och som därför ”drabbats” av de tre MSB-rapporterna. Så här ser Kharraki junior ut i dag.

Artikeln avslutas med att Fenix har identifierat flera hittills ”oavslöjade” fel i rapporterna ”som skulle innebära att flera muslimska organisationer i Sverige idag kan få upprättelse. Vi arbetar på en ny serie personporträtt på de ledande spridarna av islamofobi i Sverige. Mer om dessa avslöjanden kommer under hösten.” Under hösten följer flera inlägg som är rena personangreppen på Sameh Egyptson och har ett enda syfte. Att stoppa disputationen.

Mattias Irving och Anna Ardin får hjälp av Yasir Al-Sayed Issa, som går under namnet ”Adam”

i Niklas Orrenius artikel och som Orrenius mycket väl vet tillhör den kända syriska MB-släkten Issa som stod på syriska säkerhetstjänstens lista för över tio år sedan, vilket TT/DN rapporterade om 23 mars 2011, ”Syriska aktivister hotas i Sverige”. I Orrenius artikel om att Issa namnges i Egyptson avhandling står det: ”Han är rädd att han, vid resor i Mellanöstern, kan gripas av diktaturers säkerhetstjänst och att avhandlingens ord om honom kan användas i förhör. Därför hoppas jag att Egyptsons avhandling underkänns. Det är en fråga om liv och död, bokstavligen.” Yasir Issa har specialiserat sig på att få journalister att dansa efter hans pipa. Han har i samband med Egyptsons avhandling valsat runt i praktiskt taget alla stora nyhetsmedier under olika påhittade namn. Han fann mängder med fel i avhandlingen och skickade en lång lista till Lunds universitet, som Fenix publicerade. Han är själv på plats för att ställa Egyptson mot väggen. Mattias Irving håller sig borta.

Det är en jagad man som sätter sig inför cirka 200 personer i aulan i väntan på vad opponenten ska säga om hans avhandling.

Victor Malm är besviken. Han skriver att civilklädda poliser spanar över aulan. ”Metodfrågor står kanske inte högst på agendan. Ordningsmakten och medierna är nog heller inte vana vid den småputtriga och mysiga, men helt dekorumenliga ton som opponenten Khalid Salih, doktor i statsvetenskap, inleder med. Han talar heller inte om metodproblemen. Debatten – och den kommer, var så säkra – lär dock lägga fokus där.”

Återigen: Muslimska brödraskapet representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa. Och debattens fokus ska ligga på metodfrågor? På statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg och hans statsvetenskapliga metod? Victor Malm har mer fokus på personen Sameh Egyptson än på den statsvetenskapliga metoden.

Malm tycker att opponenten främst riktar kritik mot ”lättare problem”, ”jag har varit på disputationer om lyrik med långt hårdare frågor”, skriver han.

Det har jag också. Jag är liksom Victor Malm, fil dr i litteraturvetenskap. En liten textsnutt om mitt arbete med avhandlingen finns i Expressen 15 augusti 1988 med åtföljande bild under samlingsrubriken ”Forskare 88”. Jag har varit på disputationer i humaniora som är rena krigstillståndet där opponenten ser chansen att framhäva sig själv och sin förträfflighet och mosar den stackars respondenten. Jag har, till skillnad från Malm, dessutom en samhällsvetenskaplig examen. Det första ämne jag läste på universitetet för över femtio år sedan var statskunskap.

Sameh Egyptsons disputation var inte vilken disputation som helst. Muslimska brödraskapet var ute efter blod. I ett decennium hade de försökt krossa honom. De ville se en underkänd avhandling och få Egyptson löjligförklarad, borta ur räkningen för all framtid så att de utan problem kan fortsätta att casha in hundratals miljoner skattekronor via sina islamiska friskolor, studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief. På den andra extremen finns muslimhatarna som också kunde tänkas utnyttja Egyptsons avhandling för sina politiska syften.

Opponenten Khalid Salih tvingades gå balansgång, som en opponent på en litteraturvetenskaplig avhandling aldrig tvingas göra.

Malm fortsätter: ”Och etiken i att peka ut hjälpredor till politiskt ambitiösa islamister? Den biten nämns inte.” Som sagt, det gällde att gå balansgång. Och att islamisterna i Brödraskapets tappning ska likställas med kommunister, fascister och nazister och att alla namngivna individer är offentliga personer. Vad gäller formell etikprövning fanns inte den lagen när Egyptson påbörjade sitt forskningsprojekt säger handledare Mika Vähäkangas i Orrenius artikel.

Malm nämner universitetslektor Torsten Jansons enormt kritiska omdöme. ”Det är hårt. Och det är en markering. När han är klar undrar jag varför opponenten inte berörde något av detta.” Kanske för att opponenten var statsvetare och att Jansons kritik inte hade någon som helst bäring på en statsvetenskaplig avhandling. Jag kan meddela Victor Malm att Torsten Jansons kritik, utifrån ett missionsvetenskapligt perspektiv, hade varit lika malplacerad på en litteraturvetenskaplig disputation som på Egyptsons. Det är utomordentligt olyckligt att Egyptson påbörjade sin forskning på en religionsvetenskaplig institution och att avhandlingen lades fram där. Faktum kvarstår. Själva avhandlingen är statsvetenskaplig. Metoden är statsvetenskaplig.

Malm summerar: ”Tidningarnas utsända är nog ganska besvikna, hittills har inget inträffat som motiverar det stora medieuppbådet, säkerheten eller den fullsatta salen. Det är en lång, snäll men ordinär fredagsdisputation i februari.”

Just vad jag hade väntat mig. Trots Niklas Orrenius konfliktosande artikel. Där Mattias Irving saknades.

Victor Malm piggnar till när det efter pausen, då det gått tre timmar, blir kritik från publiken. ”På svaren märks en allt tröttare Egyptson. Mycket förblir grumligt. Även när den som ställer frågor efter att ha rest sju timmar för att få möjligheten.” Det är Yasir Al-Sayed Issa som Malm refererar till. Issa vars familj syriska säkerhetstjänsten hade under bevakning för drygt ett decennium sedan. ”Han är utpekad i avhandlingen. Han menar att han är det på felaktiga grunder. Han undrar om Egyptson har funderat på vilka konsekvenser det kan få att peka ut honom som antidemokrat i en skrift som nu kan adlas till god vetenskap av Lunds universitet.” Man kan fråga sig vilka konsekvenser det kan få att pappan stred mot Syriens president och att brorsan lägger ut ett foto på sig och Muslimska brödraskapets chefsideolog Yusuf al-Qaradawi på Facebook. Bilden på pappan är tagen av Muslimska brödraskapet.

Fyra timmar tog disputationen. Malm: ”Jämförd med pådragets skala och förhandsskriverierna har affären varit barmhärtig, till och med snäll. Jag är matt och varken mer eller mindre övertygad om avhandlingens kvaliteter än jag var när jag kom.”

Som om man skulle kunna få en uppfattning om en avhandlings kvaliteter av en disputation! Som han själv skriver: ”Normalt är disputationer mest ett skådespel. Avhandlingar som riskerar att bli underkända släpps inte fram.” Två handledare släppte fram Egyptson.

Malm avslutar: ”Kontroversen har bara börjat. Men jag är ganska säker på att den kommande striden inte kommer att handla om Egyptsons grundpåstående – att Muslimska brödraskapet, genom Islamiska förbundet i Sverige, har infiltrerat det svenska samhället – utan metodologin, etiken, det vetenskapliga utanverket.” Och Malm ser verkligen till att det blir så, åtminstone på Expressen Kultur.

Victor Malm bygger sitt varumärke på Sameh Egyptsons bekostnad
Malm utnyttjar sin chefsställning till att bygga sitt varumärke och markera för läsaren att hans recension av Egyptsons disputation får stöd, och inte av vem som helst utan av Torsten Janson som underkände Egyptson. Det är uppenbart av Jansons artikel att Expressen låg på honom att publicera sitt negativa omdöme. Han inleder med en massa krumbuktanden.

Jag har ombetts förmedla de synpunkter jag presenterade som ledamot av betygsnämnden vid Sameh Egyptsons disputation vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap (CTR), Lunds universitet, den 10 februari 2023. Det är inte brukligt att göra så. En disputation är och skall vara en offentlig och transparent process – men inte bedrivas via medierna. Det är heller inte syftet här. Disputationen är genomförd och avslutad enligt gängse praxis och regelverk.

Ändå fortsätter han sin process via medierna 14 februari, bara några dagar efter disputationen. Därefter kommer en sågning 27 februari av Elena Namli och Carl-Henric Grenholm, professorer i teologisk etik, Uppsala universitet, ”Egyptsons avhandling är ett haveri för universitetet”. Salig professor Ingemar Hedenius (1908–1982), en gång verksam vid samma universitet, avfärdade teologi som humbug. De kallar Egyptsons avhandling en ”avhandling i missionsvetenskap”. De är kritiska till att han betonar Brödraskapet som politisk rörelse och bortser från att det är en statsvetenskaplig avhandling. De nämner etikprövningslagen och struntar i att den inte var tillämplig på Egyptsons avhandling. Jag vill än en gång betona att Muslimska brödraskapet representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa. Namli och Grenholm skriver ett brinnande försvar för representanterna för denna antidemokratiska ideologi.

Och Expressen publicerar det. Allt i syfte att bygga Victor Malms varumärke och rättfärdiga hans recension av disputationen. Nästa professor att bygga Victor Malms varumärke är professor Simon Sorgenfrei 9 mars, ”Vilken islam vill den svenska staten stötta”, som jag i del 3 utförligt behandlar. Han lyfter fram FIFS utan att nämna att det är en MB-associerad organisation. Jag skriver att han på uppdrag av Muslimska brödraskapet, via Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), skrev boken Islam i Sverige – de första 1300 åren och att han lyfter fram Mostafa Kharraki ovan, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, far till Mohammed Amin Kharraki, som en vanlig muslim vem som helst.

Ägarfamiljen Bonnier har ett gigantiskt trovärdighetsproblem
Expressens kulturchef beger sig till en disputation i tron att han av disputationen ska få klarhet i om en avhandlings vetenskapliga eller icke-vetenskapliga kvalifikationer. Lika omdömeslös är Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf. I en ledare 12 februari, ”Egyptson borde inte ha släppts fram”, kallar hon hans avhandling för ”politiskt brännhet” och nämner bara huvudhandledaren. Hon skriver om vikten av att en avhandling när den läggs fram håller måttet, ”Och det är handledarens, i detta fall teologen Mika Vähäkangas, uppgift att lotsa doktoranden dit”. Och biträdande handledaren statsvetaren Mats Lindberg? Var kommer han in i Berglöfs insinuanta ledare?

Både Expressen och Sydsvenskan ingår i Bonniersfären, liksom Dagens Nyheter. Niklas Orrenius lyckades med råge skapa uppmärksamhet kring Egyptsons avhandling och disputation, vilket var mycket fint gjort, annars hade avhandlingen gått obemärkt förbi. Men Orrenius kunde inte fullfölja reportaget med en kunnig artikel efter disputationen, eftersom han saknar kunskap om politisk islam i Sverige, trots alla år han verkat som journalist och skrivit om islams trosfränder. Ägarfamiljen Bonnier har uppenbarligen inte, efter Brödraskapets fyra decennier i landet, och den massiva invandringen från islamstyrda länder, ansett att någon enda av deras journalister kanske i grunden borde sätta sig in i vad politisk islam innebär, det finns hur mycket internationell forskning som helst.

Orrenius byggde upp ”kontroversen” genom att låta några som omnämns i avhandlingen komma till tals, och det är självklart att de vill ge igen. Bland andra låter han doktorand Anna Ardin, tidigare mångårig ledamot i Socialdemokraternas Tro och Solidaritets förbundsstyrelse, säga sitt hjärtas mening. Hon presenterar sig apropå att Egyptson skriver att hon är en viktig aktör i att hjälpa Brödraskapet att få fäste i Socialdemokraterna, vilket jag kan intyga är sant: ”Det är bisarrt att läsa. Jag är evangelist i en kristen kyrka, jag arbetar för religionsfrihet, inte för islam”. ”Hon kallar Sameh Egyptsons avhandling för ’ett stort falsarium’ och liknar hans forskning vid ’en ny typ av rasbiologi’ – Rasbiologerna ägnade sig också åt falsk vetenskap som lade grunden för samhällets förföljelse av minoriteter. I det här fallet används Samehs felaktiga texter för att hetsa mot muslimer.”

Och Anna Ardin har i många år hetsat mot Sameh Egyptson och anklagat honom för att sprida konspirationsteorier, vilket jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg liksom i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Inte undra på att Victor Malm vädrade blod. Och blev besviken. Orrenius byggde verkligen upp förväntningar, som föll platt till marken. Därför att ”kontroversen” bara berör Muslimska brödraskapets aktivister och hantlangare, cirka 13 ledande män och deras entourage. Och för att Orrenius inte förstod det. Hans artikel efter disputationen är direkt pinsam, ”Oenig nämnd godkände avhandling om islamism trots hård kritik”. Artikeln handlar i princip om ”Adam”, som inte fick svar på sina frågor, trots att han åkt bil i sju timmar för att ställa dem. Orrenius skriver: ”Flera i publiken var tydligt skeptiska till Egyptsons forskning. ’En skandalavhandling’, sa idéhistorikern Anders Önnerfors, verksam vid Linnéuniversitetet och expert på konspirationsteorier. – Jag är förvånad att Lunds universitet släpper fram den på det här sättet. Det borde ha gjorts en etikprövning. Och sättet som Sameh Egyptson talar om Muslimska brödraskapet liknar konspirationsteoretiska resonemang”. Sista meningen: ”Den utpekade islamisten Adam körde besviken mot Stockholm, med huvudet fullt av frågor som han inte hann ställa.”

Som jag skrivit i tidigare blogginlägg: Han hade kunnat hålla på till midnatt. Mika Vähäkangas satte stopp efter fyra timmars disputation.

Ägarfamiljen Bonnier: Har ni förstått att den fjärde totalitära politiska ideologin sedan flera decennier sprids i Sverige, med er hjälp? Eftersom era tidningar tiger om den. Ni har låtit era tidningar ta parti för islam, utan åtskillnad, och för religioner, när total neutralitet i förhållande till religioner är det säkraste sättet att skapa ett humant samhälle, vilket min favoritateist, den tyskfödda naturaliserade franska upplysningsmannen Baron d’Holbach (1723–1789) pläderar för i den på engelska och under pseudonym år 1768 utgivna boken The sacred contagion. The natural history of superstition (Den heliga smittan. Vidskepelsens naturhistoria).

Det var lika livsfarligt att i Frankrike kritisera kristendomen på den tiden som det är i dag att kritisera islam. Författarna eller den som sålde eller till och med gav bort en olaglig bok kunde dömas till fängelse, galärerna eller till och med till döden. Författarna gav ut sina religionskritiska böcker under pseudonym och oftast utanför Frankrike. Böcker som inte fann nåd brändes av bödeln. Parisparlamentet deklarerade apropå Jean-Jacques Rousseaus (1712–1778) bok Emile eller Om uppfostran (1762) att det var dags att sluta bränna böcker och bränna författarna till böckerna i stället.

Låt mig klart deklarera att jag aldrig skulle komma på tanken att bränna en bok. Jag skulle hellre se att man över hela Sverige, på alla språk som finns i Sverige i dag, ordnade maratonuppläsningar av vad det faktiskt står i Bibeln och Koranen.

I samband med provokatören Rasmus Paludans koranbränningar sände biskop Åke Bonnier ut ett pressmeddelande 11 maj 2022, ”Kränkningar av heliga skrifter kan aldrig bygga ett gott samhälle”. Han citerar författaren Heinrich Heine som ”sa redan på 1800-talet att ’där man bränner böcker bränner man till slut även människor’”. Man brände människor i Frankrike när upplysningsmännen Baron d’Holbach, Rousseau, Voltaire och Denis Diderot levde och som vi i dag kan tacka vår yttrandefrihet för. Åke Bonnier talat om ett ”gott tillsammansskap”, om att verka för ”det goda tillsammansskap vi behöver i vårt multisamhälle”.

Och det kan man bara skapa genom pressens totala neutralitet, totala likgiltighet inför de religioner som existerar i samhället.

Det biskop Åke Bonnier kallar ”heliga skrifter” kränker människan å det grövsta och skapar splittring mellan de rättrogna och de som inte anses vara rättrogna. Skrifterna är fulla av mord, dråp, blod. Det borde biskopen känna till. Ingen kan med bästa vilja i världen säga att skrifter som varnar för helvetet värnar om alla människors lika värde, vilket ägarfamiljen Bonnier säger sig göra.

Ägarfamiljen Bonnier skriver: ”Bonniers verksamheter kommer aldrig att driva agendor som förminskar den enskilde individen eller utesluter grupper ur samhällsgemenskapen. Demokrati, allas lika värde och människors grundläggande fri- och rättigheter är orubbliga fundament.”

Det är hyckleri. ”Allas lika värde” går inte att kombinera med partitagande för religioner, i synnerhet inte religioner som hotar folk med helvetet. Det är just hotet ”du kommer att brinna i helvetet” som riktas mot flickor/kvinnor som vägrar vara beslöjade. För ett antal år sedan sände SVT ett reportage från en moské i samband med fastemånaden ramadan. En man svarade att han fastade för att han var livrädd att komma till helvetet. Den fruktan är oerhörd stark hos många inflyttade från islamdominerade länder. Ägarfamiljen Bonniers tidningar har inte lyft ett finger för att skingra den fruktan. Biskop Åke Bonnier borde veta att helvetespräster inte är särskilt vanliga i dag inom Svenska kyrkan. Att det är just därför Sverige rankas som ett av världens mest toleranta länder.

Bonnierpressen har avlägsnat sig långt från den tiden då statsvetaren professor Herbert Tingsten (1896–1973) var chefredaktör och Ingemar Hedenius var skribent i DN, båda fast förankrade i försvaret av demokratin och fördömandet av de totalitära ideologier som ödelagt Europa.

Niklas Orrenius artiklar före och efter Sameh Egyptsons disputation, Victor Malms varumärkesbyggande och Moa Berglöfs ledare visar det gungfly Bonnierpressen befinner sig på.

Journalistklubben: När håller ni ett stormöte om journalisten Mattias Irvings intensiva kamp att krossa budbäraren i stället för att granska makten, och journalistskråets decennielånga likgiltighet för islamismens utbredning i Sverige med enklavisering som följd?
Mattias Irvings kamp att krossa Sameh Egyptson fortsatte lika intensivt efter disputationen som före. Han kräver att hans namn ska avlägsnas från avhandlingen som ligger ute online. Här är hans Brev till prodekanen på Lunds universitet 22 februari 2023 där han citerar Egyptson: ”När Omar Mustafa senare under 2013 tvingades lämna socialdemokratin, se nedan, fick naturligtvis relationen mellan partiet och föreningen Hjärta en knäck. Mustafa fortsatte dock inom Hjärta tillsammans med [Rashid] Musa, Irving och Ardin.” Irving ljuger i sin kommentar: ”Jag var över huvud taget inte aktiv i Hjärta 2013. Mitt första styrelseuppdrag i föreningen Hjärta var 2018, då jag valdes till kassör.” Som länken i början av det här inlägget visar deltog han i grundandet av Hjärta 2011, tillsammans med Omar Mustafa och Anna Ardin.

Mattias Irving och den nuvarande Föreningen Hjärta (Mattias Irving, Anna Ardin, Omar Mustafa) skapade en guide de skickade till 70 personer och uppmuntrade alla som omnämndes i Egyptsons avhandling att kräva att deras namn avlägsnades. Sedan blir de förbannade på Egyptsons reaktion.

Journalister: Varför gör ni inte ett gräv och dyker ner i Mattias Irvings konton på sociala medier? Han är mycket transparent på Twitter med sin hetsjakt på Egyptson och vilket fruktansvärt offer han är.

Än en gång: Muslimska brödraskapet representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen, nazismen.

Victor Malm: Håll dig till lyrik i framtiden.

Nästa inlägg handlar om Johan Ehrenberg och Andreas Gustavsson, Dagens ETC

1 juni 2023

Mona Lagerström fil dr

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *