Annika Strandhäll skriver på plattformen X: ”Socialdemokrater har alltid varit högerextremismens och nazismens motkraft.”
Varför då detta mångåriga samarbete med islamistiska Muslimska brödraskapet, ett samarbete jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg och också i min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige? Islamisten Omar Mustafa, med hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, var ju till och med så omhuldad av partiet att han 2013 valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse.
Anna Strandhälls uppmaning kommer efter det att det framkommit att det Socialdemokraterna kallar sitt ”systerparti”, Fatah, deltog i Hamas bestialiska attack mot Israel 7 oktober. Hamas bildades som Muslimska brödraskapets palestinska gren. Jag har i åtskilliga blogginlägg skrivit om Muslimska brödraskapets glödande judefientlighet och att grundaren var influerad av både Mussolini och Hitler och att en grupp ur Muslimska brödraskapets militanta gren till och med fick militär träning av Hitler.
När jag för många decennier sedan läste statskunskap vid Göteborgs universitet ingick Henry J. Schmandts bok De politiska idéernas historia (översättning Åke Landquist & Svante Hansson) i kurslitteraturen. Boken publicerades 1960, femton år efter andra världskrigets slut och under kalla krigets epok. Schmandt skriver:
Under första hälften av detta århundrade upprättades totalitära regimer på en avsevärd del av jordytan. Den andra hälften bevittnar en väldig kamp mellan totalitarismen och en fri livsform. Konflikten utkämpas just nu inte på slagfälten. Den befinner sig i ett stadium som blivit känt som ”det kalla kriget”, ett stadium varunder de kämpande under tävlan försöker bli starkare i fråga om rustningar, vetenskap och ekonomi. På 1920- och 1930-talen var fascismen [italiensk fascism och nazism] det allvarligaste hotet mot friheten, i dag är det kommunismen.
De två systemens teoretiska grundvalar är olika, men den aggressiva karaktären hos deras totalitarism är densamma. Ur praktisk politisk synvinkel är det liten skillnad mellan dem. Båda innefattar total statlig kontroll, personlig diktatur, individens fullständiga underordning under staten, förlust av individuella rättigheter och förkastande av konstitutionell styrelse (s. 437).
Vidare, notera än en gång att Schmandt använder samlingsbegreppet fascism om både Mussolinis fascism och Hitlers nazism:
Fascismen brukar kallas en högerextremistisk och kommunismen en vänsterextremistisk lära. Termerna ”höger” och ”vänster” är standardord i den politiska vokabulären. De uppkom en gång i tiden ur förhållandet att i det franska parlamentet [efter franska revolutionen 1789] de konservativa eller reaktionära partierna har sina platser till höger om talmannen och radikalerna till vänster. Ju närmare centern man kommer, desto moderatare blev partierna eller grupperna. Fascismen är en radikal doktrin, men eftersom den utger sig för att vara kommunismens ärkefiende och eftersom några av dess viktigaste karaktärsdrag (fastän i överdriven och vulgariserad form) liknar de ultrakonservativas, brukar den placeras längst ut till höger på spektrum, medan kommunismen befinner sig längst ut till vänster (s. 438, 439).
Islamismen, i Muslimska brödraskapets tappning, ”innefattar total statlig kontroll, personlig diktatur, individens fullständiga underordning under staten, förlust av individuella rättigheter och förkastande av konstitutionell styrelse”. Ärkefienden är den ”gudlösa” kommunismen, både staten och individen är underkastade Allahs lag, sharia, därför kallar jag islamismen för den shariapolitiska extremhögern.
I Sverige samarbetar vänstern med denna shariapolitiska extremhöger, exempelvis det kommunistiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA) och tidningen Dagens ETC. ETC har bedrivit klappjakt på Sameh Egyptsons forskning om Muslimska brödraskapet, bland annat genom att publicera fyra! ”recensioner”, alla negativa, av Sameh Egyptsons doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. ”Recensionerna” är skrivna av de vänsterprofilerade Bilan Osman, Anna Ardin, Martin Aagård, Henrik Arnstad, vilket jag kommenterar i det här blogginlägget. Förutom mängder med artiklar av Anna Ardin samt publiceringen av journalisten Bilan Osmans synnerligen hårdvinklade artikelserie till förmån för Muslimska brödraskapet om studieförbundet Ibn Rushd, vilket jag skriver om i det här blogginlägget. Osman går till och med så långt att hon påstår att Muslimska brödraskapet inte är verksamma i Sverige. Vilket Mahmoud Aldebe förklarade 2013 i samband med debaclet kring Omar Mustafas inval i Socialdemokraternas partistyrelse att MB visst är verksamma i Sverige.
Det var Mahmoud Aldebe som tillsammans med Mostafa Kharraki och Ahmed Ghanem,
grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, samarbetade med Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Broderskapsrörelsen, som nu heter Tro och solidaritet, om att få in MB:s islamister på ledande platser i riksdagsval och lokalval, vilket framkommer av Rapport 4/99 Delaktighet Identitet & integration:
Sameh Egyptson
visar i sin doktorsavhandling att ”muslimer” i ovanstående rapport enbart handlar om medlemmar i Muslimska brödraskapets svenska gren, alltså om islamister.
Socialdemokrater har alltid varit högerextremismens och nazismens motkraft?
7 november 2023
Mona Lagerström fil dr
