Den 19 augusti 2018 publicerade jag ett inlägg med rubriken: ”Jan Björklund (L): Varför gav du Muslimska brödraskapet politisk legitimitet efter valet 2010?” Inlägget handlar bland annat om min kritik av Erik Ullenhags två riksdagsmotioner där han likställer antisemitism och ”islamofobi”. Inlägget är, tyvärr, lika aktuellt i dag. Så här lyder det:

Med anledning av debatten efter Arbetsdomstolens beslut om handskakning, ett ärende DO drev.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och partiledare Jan Björklund bytte efter valet 2010 ut Nyamko Sabuni som integrationsminister och utnämnde i stället Erik Ullenhag. Det är det ministerbytet vi i dag ser konsekvenserna av både vad gäller DO:s agerande i religiösa ärenden och Muslimska brödraskapets starka ställning inom den nuvarande regeringen Löfven.

Erik Ullenhag gjorde Muslimska brödraskapets extremister till samtalspartner med hänvisning till ”islamofobi” och gav dem därmed politisk legitimitet. Mer om Ullenhags definition av islamofobi strax. Först lite om DO (se också tidigare blogginlägg om DO).

Det var under Alliansens regeringsperiod 2010–2014, då Erik Ullenhag var integrationsminister, som DO fick uppgiften att bygga nätverk och bland annat anlita frivilligorganisationer enligt förslag i Bengt Westerbergs utredning Främlingsfienden inom oss (SOU 2012: 74), s. 324. Enligt förslaget skulle DO tilldelas 5 miljoner kronor per år för att anordna konferenser för kunskapsspridning, kunskapssammanställningar med mera (s. 329). En sådan konferens var ”Kunskapskonferens om diskrimineringen av muslimer” 11 november 2016 där Rashid Musa, ordförande Sveriges unga muslimer (SUM), och Aya Zemzem från Yasri Khans organisation Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), deltog. SUM nekas numera organisationsbidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) bland annat på grund av kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Arbetsdomstolens beslut i handskakningsärendet
Det har de senaste dagarna pågått en debatt på sociala medier om Arbetsdomstolens beslut att ge Farah Alhajeh 40 000 kronor i skadestånd för att hon nekade ta en man i hand under en anställningsintervju och för att DO samarbetar med islamister, det vill säga med personer som ser islam och politik som oupplösligt förenade, alltså samarbete med politiska aktivister som har en agenda på tvärs med den svenska demokratin. Aktivisterna ingår i den andra generationen i Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige som vill att sharia, Allahs lag, ska vara offentlig ordning. Enligt Europadomstolen strider sharia mot Europakonventionen.

Förra riksdagsledamoten Carina Hägg (S) publicerade 16 augusti på Twitter en namnlista på DO:s referensgrupp där kända aktivister, bland annat Rashid Musa, förekommer vilket fick DO att publicera ett pressmeddelande där de hävdar att DO inte tar hjälp av extern referensgrupp vid bedömning av diskrimineringsärenden.

Dock tog DO hjälp av Yasri Khans SMFR när det gällde ärendet med löstagbara engångsärmar, se här. SMFR skryter till och med om det på sin hemsida. I SMFR:s religiösa råd sitter shariajuristen Salahuddin Barakat, handplockad av Yasri Khan. Båda två är handskakningsvägrare, alltså shariaförespråkare.

Med anledning av Arbetsdomstolens beslut har det framförts krav på att DO ska läggas ner. Jag instämmer inte i det. Däremot anser jag att lagen om diskriminering ska skrivas om och religion tas bort. Religiös tro är inget man föds med i likhet med hudfärg, blindhet, dövhet med mera. Muslimska brödraskapet har erövrat DO i syfte att göra deras tolkning av sharia till offentlig ordning. DO:s handläggare som driver religiösa ärenden är marionetter i händerna på Muslimska brödraskapets extremister och det avknoppade SMFR:s extremister.

Diskriminering är allvarligt. Diskriminering förekommer i Sverige. DO behövs. Men varje gång DO driver ett ärende för islamisters räkning blossar en debatt upp som får oproportionerligt stort utrymme i medierna, vilket drabbar alla islams trosfränder i Sverige. Och ger DO dåligt rykte. Islamisterna utnyttjar DO i syfte att införa ett pluralistiskt rättsväsende i Sverige. Därför måste diskrimineringslagen skrivas om och religion tas bort.

Det har i debatten framförts att även ortodoxa judar vägrar skaka hand med det motsatta könet. Mig veterligen har ingen ortodox judisk person anmält till DO att de nekats anställning för att de vägrat ta en person i hand och att DO drivit ärendet antingen i tingsrätten eller Arbetsdomstolen.

Erik Ullenhags lögn om att islamofobi ska likställas med antisemitism
Världens mest vidriga konspirationsteori är tsarryska hemliga polisens falsarium Sions vises protokoll (1905), ett plagiat av den franska samhällskritikern Maurice Jolys (d. 1878) verk Dialog i dödsriket mellan Machiavelli och Montesquieu eller Machiavellis politik på 1800-talet beskriven av en samtida (1864, på svenska 1994, översättning Viveka Heyman). Joly riktar kritiken mot kejsar Napoleon III och andra kejsardömet (1852–1870) i Frankrike.

Sions vises protokoll hävdar att rika judar i hemlighet konspirerar i syfte att tillskansa sig världsherraväldet. Skriften säljs öppet i hela arabvärlden. Plagiatet betraktas som ett autentiskt historiskt verk och används som undervisningsmaterial i Saudiarabiens skolor. Det läses av antisemiter med samma blinda bokstavstro som religiösa fanatiker läser Bibeln, Koranen och andra heliga texter.

Islamofobi är ingen konspirationsteori som syftar till att svartmåla islams trosfränder. Det ovetenskapliga begreppet islamofobi utnyttjas av islamister i syfte att svartmåla religionskritiker och kritiker av islamisters politiska verksamhet.

Inför valet 2006 skrev en representant för den första generationen i Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige, Mahmoud Aldebe, brev till alla riksdagspartier och krävde införandet av ett pluralistiskt rättsväsende, att Sverige ska acceptera sharia (islamisk rätt) inom familjelagstiftningen. Det är ingen konspirationsteori. Det är verklighet.

Verklighet är också Hizb ut-Tahrir som uppmanar islams trosfränder att inte rösta i valet. Skillnaden mellan Hizb ut-Tahrir och Muslimska brödraskapet är att Hizb är öppna med att ”demokrati är hyckleri”, medan Brödraskapet ljuger och utåt säger att de respekterar demokratin trots att även andra generationen omfattar Mahmoud Aldebes dogmer.

Den kunniga reportern på SVT Evin Rubar skriver på Twitter här om att Muslimska brödraskapet i Sverige inte är en fantasi.

Redan 1 oktober 2003 satte Erik Ullenhag i riksdagsmotionen 2003/04:Kr281 likhetstecken mellan antisemitism och islamofobi. Samma sak gör han i den nästan identiska motionen 2004/05:Kr261. Han skriver ingenting om religionen judendom utan talar genomgående om folkgruppen judar. Men när det gäller islamofobi blandar han den organiserade religionen islam och anhängare av islam som det faller honom in och får det att framstå som om ”muslimer” är en folkgrupp.

Nazisterna brydde sig inte om huruvida judar var religiösa eller ej. Det var inte graden av religiositet som avgjorde vilka som skulle förintas utan graden av judiskt blod. I den inledande sammanfattningen till motionen 2004/05 skriver Ullenhag: ”Såväl antisemitismen som islamofobin är på frammarsch i Sverige. Dessa läror av hat har många beröringspunkter och föds ur likartade fördomar. Det demokratiska samhället måste intensifiera kampen mot dessa irrläror.” Han definierar antisemitism och islamofobi som ”fientlighet gentemot judar och muslimer” (s. 1).

Ullenhag skriver om två tusen år av antisemitism, att den tidiga antisemitismen vilade på kristen grund, att den under 1800-talet artikulerades i vetenskapliga termer, att antisemitismen genom åren har ideologiserats, skrifter har producerats, lagar har stiftats med mera och att antisemitismen var huvudingrediens i nazisternas ideologi. ”När vanföreställningar organiseras och ideologiseras överlever de längre, går i arv och blir allt svårare att bryta ned med kunskap, fakta och argument” (s. 2).

Det finns inget att invända mot den historieskrivningen. Den bygger på konkreta fakta.

Värre blir det när Ullenhag hävdar att även islamofobin ideologiseras. Han använder sig av svepande generaliseringar i stället för faktabaserad kunskap och blandar in religionen islam. ”Islamofobin, fördomar och hat gentemot muslimer, är ett nyare fenomen”, skriver han. ”Den finner dels uttryck i form av allmänna fördomar om islam [min kursiv] och muslimer, där bilden av den skäggige fundamentalistiska terroristen projiceras på alla muslimer oavsett vilka de är” (s. 2).

Allmänna fördomar? Projicering? Dra alla ”muslimer” över en kam? Hur vet man vem som är muslim bland dem som inte bär religiösa kläder eller symboler?

Ullenhag fortsätter med att nämna att islamofobin växer inom invandrarfientliga grupper. ”Konspirationsteorier sprids om att islam [min kursiv] och muslimer söker ockupera Europa – att det finns en dold agenda hos muslimer att genom invandring på längre sikt ta över västerlandet och skapa det globala kalifatet. Just de senare konspirationerna frodas friskt i en tid som denna, när oro och konflikter satt världen i en tryckkokare. Islamofobin är inne i en fas där den håller på att ideologiseras på samma sätt som antisemitismen en gång gjorde” (ibid.).

Detta är verkligen att reducera två tusen års judefientlighet skapad av den mäktiga kyrkan, legitimerad av vetenskapsmän med pogromer och industrialiserad utrotning av människor som följd.

Ullenhag fortsätter med sina generaliseringar och privata tyckande: ”När totalitära diktaturregimer i arabvärlden sponsrar internationell terrorism och uppmanar till självmordsterror blir konsekvensen att många ser den enskilde muslimen som terrorist” (ibid.).

Vilka många? Var finns faktaunderlaget?

Ullenhag har över ett stycke rubriken ”Antisemitism och islamofobi grundas ur samma fördomar” och skriver om att rasister drivit omfattande hatkampanjer mot islam!

Här blir religionskritik detsamma som rasism. Kritik av religionen detsamma som kritik av utövaren. Det är som om professorn i filosofi Ingemar Hedenius (d. 1982) religionskritik aldrig hade existerat.

I näst sista stycket skriver Ullenhag om terrorister, att de ”använder en vantolkning av islam som argument för våld och terror” (s. 3). Ullenhag låter påskina att det finns en ”rätt” och en ”fel” tolkning av islam och att ”fel” tolkning, om den inte motarbetas, leder till att ”alla muslimer dras över samma kam i ännu högre utsträckning än vad som redan sker i dag”. Han fortsätter: ”Det svenska samhället måste stödja den majoritet av muslimer som kämpar mot terror och fundamentalism [min kursiv], och vara vaksamt om grupper som lierar sig med terrornätverk försöker etablera sig i Sverige” (ibid.).

I sista stycket skriver Ullenhag: ”Det öppna demokratiska samhället har kapacitet att hantera sina fiender. Men för detta krävs kunskap, insikt och politiskt civilkurage. I en tid som denna får varken politiken eller vi som individer svika i grundläggande värderingsfrågor som kampen mot rasism, antisemitism och islamofobi” (ibid.).

I riksdagsmotionen betonar Ullenhag vikten av att stödja majoriteten bland islams trosfränder som kämpar mot fundamentalism och för det öppna demokratiska samhället. Det var det man ville med Tensta Träff 2009 och seminarierna om ”Islam och Europa”. Men det är inte Nalin Pekgul och Kadafi Hussein eller andra (exempelvis Carina Hägg) som tog seminarierna på allvar Erik Ullenhag bjuder in till dialogsamtal och skriver debattartiklar tillsammans med när han är integrationsminister.

Efter självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs dåd mitt i julhandeln i december 2010 bjuder Erik Ullenhag in till dialogsamtal den 13 januari 2011 om att motverka diskriminering och islamofobi. Över hälften av de inbjudna tillhör Muslimska brödraskapets föreningar i Sverige, alltså fundamentalister: Helena Benaouda, Mahmoud Khalfi, Mostafa Kharraki, Othman Tawalbeh, Omar Mustafa, Abdirizak Waberi, Abdulkader Habib, Yasri Khan.

Det är som om justitieminister Morgan Johansson efter årets Almedalsvecka skulle bjuda in anhängare av Nordiska motståndsrörelsen till dialogsamtal om att förhindra att nynazister svartmålas.

Inför valet 2014 lovade Erik Ullenhag att de närmaste fyra åren satsa 60 miljoner kronor mot ”islamofobi”.

Erik Ullenhag och Alliansen banade väg för regeringen Löfvens, demokratiminister Alice Bah Kuhnkes och DO:s nära samarbete med Muslimska brödraskapets extremister.

Inför valet 2018 borde alla partiledare lova att avbryta samarbetet med Muslimska brödraskapets extremister och ta Carina Häggs mångåriga kritik av islamisterna i Sverige på allvar.

19 augusti 2018

Mona Lagerström fil dr

SVT Stockholm sänder 22 februari ett inslag av journalisten Hashi Ahmed om att Stockholms moské har vandaliserats i två dagar, hakkors har ritats och fönster spräckts. Det är allvarligt. Lika allvarligt är att han inte nämner att Mohamed Amin heter Kharraki i efternamn, att han har en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, att hans pappa Mostafa Kharraki är en av grundarna av svenska grenen. Att Stockholms moské är Muslimska brödraskapets huvudsäte.

Det är information tittarna bör få, inte minst med tanke på att Sameh Egyptson i sin avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige visar de hundratals miljoner skattekronor islamistiska Brödraskapet har tillskansat sig, pengar som går direkt ner i fickorna på en rörelse vars syfte är att underminera det demokratiska statsskicket. Och att både Mohamed Amin Kharraki och hans far figurerar i Sameh Egyptsons avhandling.

Mohamed Amin Kharraki, alltså en islamist, säger i inslaget: ”Det är självklart att debatten påverkar. Vi kan inte tro att den här debatten om att man ska riva ner moskéer som tillhör islamister eller vad man än nu påstår. Speciellt när det sägs från personer som sitter som ansvariga för partier, när de säger de här sakerna är det självklart att det här triggar de här farliga ensamvargarna som finns där ute i samhället.”

Mohamed Amin Kharraki själv är ett enormt hot mot det öppna demokratiska styrelseskicket. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen: Stockholms moské bör med omedelbar verkan stängas ner och lokalerna användas till något helt annat än som svenska Muslimska brödraskapets huvudsäte.

Islamisten, separatisten, antidemokraten Mostafa Kharraki, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, är en av dem som känner sig utpekade i Egyptsons avhandling och har anmält avhandlingen till Önep, som i sin tur har polisanmält avhandlingen. Det står hundratals miljoner framtida skattekronor på spel för far och son Kharraki, båda har i decennier finansierats med skattemedel. De cirkulerar i ledande positioner i Brödraskapets alla organisationer i Sverige som finansieras med skattemedel.

Det är Muslimska brödraskapets aktivister som anser att Sameh Egyptsons avhandling är kontroversiellt. Därför att så mycket pengar står på spel.

Avhandlingen är inte kontroversiellt för någon som värnar om det demokratiska statsskicket.

Jag kritiserade Lisa Åberg i det här inlägget 13 november 2023 och det här inlägget 27 november om inslag om Stockholms moské. Notera att båda inläggen publicerades efter Hamas bestialiska terrorattack mot Israel. Hamas är Muslimska brödraskapets palestinska gren.

Att Lisa Åberg inte anser att Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige angår henne demonstrerar hon i det här mejlet daterat 20 februari 2024 som svar på ett mejl från Maj Martinsson Wiberg 14 november 2023, det vill säga tre månader tidigare. Notera hur Lisa Åberg påstår att Muslimska brödraskapets Mahmoud Khalfi är ”representant för många muslimer i Stockholm”. Hon skriver också ”företrädare för olika grupper” och låter som om hon tror att kollektivet ”muslimer” är en homogen grupp. Muslimska brödraskapet är en liten politisk sekt och representerar inte alls ”många muslimer i Stockholm”. Mahmoud Khalfi representerar en extremt judefientlig rörelse som säger en sak utåt och något helt annat inåt. Det har Lisa Åberg inte heller något emot. Hon framställer det som om det är helt normalt att det extremt judefientliga Muslimska brödraskapet menar allvar när en representant i SVT säger att han inte vill se ökad antisemitism.

Från: Lisa Åberg <lisa.aberg@svt.se>
Skickat: Tuesday, February 20, 2024 12:37:16 PM
Till: Maj Martinsson Wiberg >
Ämne: Sv: Judefientlig MB-representant i Lokalnyheterna

Hej Maj,
Ber om ursäkt för mitt jättejättesena svar.
Jag har kollat av med de som jobbat med publiceringen du hänvisar till.
Det handlar ju om en imam i Stockholms moské och han intervjuas i egenskap av representant för många muslimer i Stockholm. Med det sagt försöker vi givetvis ha en bredd på vilka som får uttala sig som företrädare för olika grupper.
Vi har ju också gjort jobb där han tvärtom pratar om hur han med anledningen av Hamas-Israel kriget inte vill se någon ökad antisemitism eller islamofobi och uppmanar muslimer att fortsätta det goda samarbete de har med judiska församlingar: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/bade-judar-och-muslimer-i-stockholm-vittnar-om-okat-hat–g5ieem.

Allt gott,
Lisa Åberg

Lisa Åberg tf redaktionschef och ansvarig utgivare SVT Nyheter Stockholm/Södertälje T +46 (0)8-784 86 22 · M +46 (0)73 712 86 18 lisa.aberg@svt.se

Från: Maj Martinsson Wiberg >
Skickat: den 14 november 2023 15:52
Till: Lisa Åberg <lisa.aberg@svt.se>
Kopia: Hanna Stjärne <hanna.stjarne@svt.se>
Ämne: Judefientlig MB-representant i Lokalnyheterna

Hej Lisa!
Vi är många som förundras över att ni i dessa dagar när judefientligheten eskalerar, väljer att bjuda in en representant för antisemitiska och demokratifientliga Islamiska förbundet (Muslimska Brödraskapet i Sverige ) att tala om ” islamofobi” och visa upp sina pärmar med exempel. En pinsam fokusförflyttning, uppenbarligen i syfte att föra tittarna bakom ljuset! Eller hur förklarar ni detta?  Muslimska Brödraskapet är Hamas systerorganisation i Sverige! Förstår inte ni på SVT att detta är kränkande för såväl judar som för vanliga muslimer, som inte vill låta sig representeras av islamister och extremister!

Vi vet att Khalfi gärna vill göra anspråk på att representera alla muslimer, men de flesta är inte så nöjda över att bli sammankopplade med en antidemokratisk ärkeislamist och den organisation han representerar. Det vore tacknämligt om ni på SVT kunde läsa på om vem ni har att göra med och sen inte göra om misstaget fler gånger! Forskning om och kunskap om Muslimska Brödraskapet i Sverige saknas ju inte! Fil dr Mona Lagerström har i åtskilliga decennier forskat i ämnet och skrivit boken ” Muslimska Brödraskapets förtrupp i Sverige-förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter”(2018) och driver den vetenskapliga bloggen www.purdahbloggen.se, där hon igår tog upp er fadäs med Khalfi!

Forskaren och författaren teol. dr Sameh Egyptson har skrivit åtskilliga artiklar om Islamiska Förbundet ( Muslimska Brödraskapet i Sverige) och deras representanter och i hans avhandling framgår det precis vad Khalfi och hans bröder sysslar med. Så  välunderbyggd fakta och information är inte långt borta. Det handlar om en totalitär rörelse som skaffat inspiration från både Hitler och Mussolini och alla vi som mött den glödande judefientligheten hos dessa islamonazister/islamofascister i verkligheten och försökt utbilda och upplysa, men känt hopplöshet över hur ingrodd och internaliserat judehatet är ,blir både perplexa och upprörda över ett inslag som det igår!

Hur tänkte ni? Ser fram emot ett svar så snabbt svar!
Med vänlig hälsning
Maj Martinsson Wiberg

Är det verkligen för mycket begärt att SVT:s alla medarbetare lär sig namnen utantill på svenska Muslimska brödraskapets inre cirkel, vilka organisationer som ingår och att stora moskén på Södermalm i Stockholm är huvudsätet? All information finns i Sameh Egyptsons doktorsavhandling.

22 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Skjut visselblåsaren.

Varken chefredaktör och ansvarig utgivare Lisa Irenius, frilansjournalisten Ellinor Skagegård, journalisten Bilan Osman, ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson, DN:s chefredaktör och ansvarig utgivare Peter Wolodarski, journalisten Niklas Orrenius, Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf (Bonnierkoncernen), Expressens kulturchef Victor Malm (Bonnierkoncernen) har forskat om Muslimska brödraskapet, eller islamism över huvud taget, till skillnad från Sameh Egyptson, och undertecknad. Ändå anser de sig veta mer än Egyptson om den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen, nazismen. Enligt den mycket märkliga normen i Sverige är fascismen och nazismen två helt avskyvärda politiska ideologier, anhängarna hängs ut som ”de onda”, medan kommunismen och islamismen är rumsrena och anhängarna/försvararna ansedda som ”de goda”.

Islamistiska Muslimska brödraskapets egyptiska grundare Hassan al-Banna var influerad av både Mussolini och Hitler. Han samarbetade med Hitler under andra världskriget. Rörelsen är extremt judefientlig. Extremt judefientlig. Bannas svärson Said Ramadan, far till den beryktade predikanten Tariq Ramadan, samarbetade med indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi som grundat tvillingpartiet Jamaat-e-Islami.

Banna och Mawdudi ideologiserade islam och utarbetade en totalitär politisk ideologi utifrån Koranen som en egen politisk ideologi i konkurrens med den liberala demokratin, (den ”gudlösa”) kommunismen, fascismen och nazismen under mellankrigstiden som tänkbar statsbärande ideologi efter Egyptens och Indiens självständighet från britterna. Indien delades 1947. Mawdudi (d. 1979) hade ett starkt inflytande över Pakistans riktning mot ett totalitärt land styrt av sharia. Ingen som värnar om demokratin kan med bästa vilja i världen påstå att Pakistan är ett föredöme. Den som hädar islam riskerar dödsstraff. Eller lynchning.

Moskéer i Sverige har delat ut Mawdudis bok Islams principer översatt till svenska 1983, där han utmålar faran med integration och propagerar för separering av islams trosfränder och icke-trosfränder. Profeten Muhammed ”har uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimers kultur och livsstil”, skriver Mawdudi (s. 230). Att Mawdudi efterlevs visar alla shariastyrda parallellsamhällen koncentrerade runt moskéer totalt ointresserade av integration.

Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) är huvudorganet för Muslimska brödraskapets svenska gren, de driver stora moskén i Stockholm, som har ett rum i moskén uppkallat efter Hassan al-Banna. Mussolini och Hitler definieras som höger. Banna och Mawdudi är också höger, jag kallar dem shariapolitiska extremhögern. Muslimska brödraskapet och Hizb ut-Tahrir (Befrielsepartiet) har samma mål, en totalitär stat styrd av sharia. Muslimska brödraskapets aktivister döljer sitt totalitära mål genom det Egyptson kallar ”organiserat hyckleri”. Hizb ut-Tahrir är öppna med målet. Det är bara att läsa deras hemsida.

Hizb ut-Tahrir är ett politiskt parti som har Islam som ideologi, därför är politik partiets arbete och Islam dess ideologi. Partiet arbetar inom och tillsammans med ummah (det islamiska samfundet), så att ummah adopterar Islam som sitt mål och leds till att återetablera Khilafah (den islamiska staten) och således styr med vad Allah (swt) har uppenbarat. Hizb ut-Tahrir är en politisk grupp och ingen prästlig grupp. Inte heller är det en akademiker-, utbildnings- eller välgörenhetsgrupp.

Bilan Osman definierar sig som vänster.

Ändå försvarar hon shariapolitiska extremhögern och har till och med tagit anställning som kommunikatör hos shariapolitiska högerextrema Ibn Rushd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Lisa Irenius kör, med publiceringen av Ellinor Skagegårds intervju med Bilan Osman, över SvD:s egen skribent Försvarshögskolans docent Magnus Ranstorp, som skrivit mängder med debattartiklar i olika tidningar, baserade på omfattande forskning, tillsammans med biträdande professor socialantropolog Aje Carlbom och Försvarshögskolans Peder Hyllengren om varför Ibn Rushd inte ska finansieras med skattemedel.

Det är märkligt att en chefredaktör kör över en utomordentligt kunnig skribent inom ett specialämne genom att puffa för en utomordentligt okunnig person inom samma specialämne som låter påskina att hon kan ämnet och som inte är SvD:s skribent.

Bilan Osman kommer inte i närheten av dessa tre mäns intellektuella och kunskapsmässiga nivå, inte Sameh Egyptsons heller. Hon hänger upp sig på namn och har i sociala medier och på Dagens ETC gjort sitt bästa att förlöjliga, förminska, förtala Sameh Egyptson och hans forskning. Det hon har missat i alla sina angrepp på Sameh Egyptson och hans doktorsavhandling är statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg,

som hjälpte Sameh Egyptson att omvandla de tre böckerna Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West – ”Case Sweden” (2018), Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020), Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021) till en statsvetenskaplig doktorsavhandling, Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiskavförbundet i Sverige (2023). Utan Mats Lindbergs insats hade det aldrig blivit en doktorsavhandling, eftersom Egyptson körde fast i ämnet han först valde för en doktorstitel, religionsdialog, och det inte fanns någon inom Lunds universitets Teologiska fakultet som kunde styra Egyptsons omfångsrika material i en annan fruktbar riktning. Inte förrän Egyptson fick kontakt med statsvetaren Mats Lindberg, specialiserad på totalitära politiska ideologier, lossnade det. Lindberg intervjuas 19 februari 2023 i Dagens Nyheter, ”En ultrakonservativ rörelse har fått orimligt stort inflytande i Sverige”.

Det kan inte nog poängteras att Egyptsons avhandling är baserad på en statsvetenskaplig metod och handlar om islam som en totalitär politisk ideologi, islamism. Inte om fromhetsislam.

Bilan Osman fick sin journalistutbildning på en folkhögskola enligt intervjun. Och hon anser att hon är kompetent att recensera statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg, läs hennes ”recension” av avhandlingen i Dagens ETC här.

Bilan Osman är mäkta stolt över den artikelserie om Ibn Rushd hon skrev för Dagens ETC sommaren 2022. Här är inledningen: ”Drevet mot Ibn Rushd är en svensk skandal”. Skandalen är att Dagens ETC publicerade hennes dravel. Artikelserien ingick i Muslimska brödraskapets kampanj att svartmåla Sameh Egyptson och få honom utsparkad från Lunds universitet så att han aldrig kunde lägga fram en doktorsavhandling. Jag skriver om hennes serie i det här inlägget och det här.

En ännu större skandal är att Ibn Rushd fortfarande skattefinansieras efter Magnus Ranstorps, Aje Carlboms, Peder Hyllengrens och Sameh Egyptsons kritik. Och min kritik.

Men den kritiken ser man inte skymten av i Ellinor Skagegårds artikel. Hon ställer inte en enda kritisk följdfråga när de kommer in på Ibn Rushd. Notera: Det handlar om den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa. Det handlar om terrororganisationen Hamas bröder. Som Bilan Osman tagit anställning hos. Muslimska brödraskapet är terrorismklassad i flera arabiska länder vars regimer har genomskådat deras politiska mål. De stöds av Qatar.

Skagegård kommenterar att Bilan Osman tagit anställning hos ”ett av Sveriges mest kritiserade studieförbund, Ibn Rushd”. Bilan Osman svarar: ”Bilden som vuxit fram av Ibn Rushd är en av de galnaste samtidshistorier som jag varit med om. Bara i dag har jag suttit och försökt släcka bränder i flera olika kommuner för att man läst något någonstans och därför vill dra in stöd.”

Det galnaste i den svenska samtidshistorien är att Muslimska brödraskapet genom sin infiltration i politiska partier i decennier lyckats håva in hundratals miljoner skattekronor i syfte att underminera den svenska demokratin. Hizb ut-Tahrir får inte en skattekrona eftersom de är öppna med sitt politiska mål.

Skagegård summerar kortfattat vad som skrivits i SvD om Ibn Rush, bland annat att de tvingats betala tillbaka en summa till Folkbildningsrådet. Hon frågar varför Bilan Osman valde att arbeta för Ibn Rushd trots stormen kring studieförbundet.

För att Ibn Rushd är en av de svenska verksamheter vi har kvar av det muslimska civilsamhället. Nästan alla organisationer har lagts ner på grund av indragna stöd: Sveriges unga muslimer, Muslimska mänskliga rättighetskommittén för att nämna några. Det pågår en större attack mot det muslimska civilsamhället där jag ser Ibn Rushd som en sista utpost värd att försvara.

Begreppet ”det muslimska civilsamhället” myntades av Muslimska brödraskapets aktivister. Även de två organisationer som Osman nämner ingår i Muslimska brödraskapets nätverk, men den informationen får in SvD:s läsare. Sveriges unga muslimer (SUM) var Muslimska brödraskapets ungdomsförbund. SUM blev av med både sitt bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och återbetalningsskyldiga när det uppdagades att deras verksamhet stred mot demokratins idéer. Rashid Musa var då SUM:s ordförande. Han är en av de fyra, förutom Fatima Doubakil, hennes make Kitimbwa Sabuni och Maimuna Abdullahi, som ingår i Muslimska mänskliga rättighetskommittén.

Det var Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som stämde den socialdemokratiska politikern Ann-Sofie Hermansson för förtal därför att de inte uppskattade att hon kallade dem extremister på sin blogg. De förlorade. Här är bild där båda är talare vid Muslimska brödraskapets årskonferens 2018 tillsammans med Rashid Musa och SUM:s tidigare ordförande Mustafa Issa, som ingår i en internationellt känd syrisk Muslimska brödraskapsfamilj och som Sameh Egyptson skriver om i sin avhandling.

Det enda Skagegård kommenterar är att Bilan Osman berättar att hon ”trendade” på plattformen X och kallades ”islamist”, ”homofob” och ”antisemit” när det blev känt att hon tagit anställning hos Ibn Rushd.

– Jag visste ju att det skulle bli så, det var en riskbedömning jag gjorde. Men som jag ändå tycker är värd det. Folk kommer alltid att dreva, säger Bilan Osman lugnt och tar en klunk av sitt kaffe.

Och det är det enda Skagegård anser är värt att skriva om Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. I stället för hon över samtalet på ”det hat och de hot som varit riktade mot henne i många år”.

Ingenting om allt hat Bilan Osman på sociala medier vräkt ur sig under årens lopp om Sverige och de ”vita” svenskarna.

Skagegård skriver i intervjuns inledning att Bilan Osman ”beskrivs ibland som kontroversiell och i alternativmedier ger man henne epitet som ’vänsterextremist’ och ’islamist’. Själv har hon svårt att förstå på vilket sätt hon skulle vara kontroversiell”.

Det är uppenbart att chefredaktör Lisa Irenius och frilansjournalisten Ellinor Skagegård inte heller förstår det. Ingenstans får läsaren en förklaring till vad islamist betyder.

Vet Lisa Irenius det? Vet Ellinor Skagegård det? Har de över huvud taget hört talas om Muslimska brödraskapet?

Min fråga är: Skulle de ha publicerat en liknande intervju med en nazist?

19 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Religion är tolkning. Det finns ingen sann islam, det finns ingen sann kristendom, det finns bara tolkningar.

Nyligen har man på Aftonbladet Debatt kunnat ta del av Richard Jomshofs (SD) och Ahmadiyyas imam Musab Rashids diametralt motsatta uppfattningar om islam. Båda låter påskina att de presenterar den ”sanna” bilden av islam. Jomshof inleder med artikeln ”Islamister ska inte få verka i Sverige”. Rashid svarar med artikeln ”Du sprider lögner om islam, Jomshof”. Varpå Jomshof svarar: ”Vi måste även kunna kritisera islamismen”.

Notera att Jomshofs två rubriker markerar den totalitära politiska ideologin islamism, som är baserad på Koranen och den islamiska traditionens redogörelse för profeten Muhammeds liv och leverne (sunna).

Islamismen har formats av indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi (d. 1979), grundare av partiet Jamaat-e-Islami, och Muslimska brödraskapets chefsideolog egyptiern Sayyid Qutb (d. 1966). Jag skriver om båda i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Utifrån Koranen och det som påstås vara Muhammeds sunna skapade de båda männen under mellankrigstiden en politisk ideologi av islam som en motståndsideologi till den ”gudlösa” kommunismen och de västerländska politiska ideologierna den liberala demokratin, fascismen och nazismen.

Målet är en totalitär gudsstat styrd av deras tolkning av sharia. Både Mawdudis parti Jamaat-e-Islami (1941) och Muslimska brödraskapet (1928) grundades när Indien och Egypten fortfarande var under Storbritanniens styre och var ett led i självständighetskampen från kolonialmakten då striden stod bland anhängare av den liberala demokratin, kommunismen, fascismen och nazismen. Indien blev självständigt från Storbritannien 1947 och delades i Indien och Pakistan.

Väckelserörelsen Ahmadiyya grundades 1889 i Indien och ser grundaren Mirza Ghulam Ahmad (1835–1908) som messias. Därför betraktas de inte som ”rättrogna” muslimer, eftersom profeten Muhammed (d. 632) enligt islam är den sista profeten. I Pakistan förföljs Ahmadiyya, Mawdudi exempelvis bedrev hetsjakt på dem. I Muslimska brödraskapets handbok Att förstå Islam, om hur man bildar parallellsamhällen styrda av sharia, projektledare Mahmoud Aldebe, skriver man att Ahmadiyya ”åtnjuter ingen respekt från muslimerna i Sverige”.

Ahmadiyya och Muslimska brödraskapet står för två diametralt olika tolkningar av islam. Både Mirza Ghulam Ahmad och Sayyid Qutb utgår från Koranen i nedanstående skrifter, men kommer till helt olika slutsatser.

Det finns inget om hur en stat ska styras i Ahmadiyyas Filosofin i islams lära. Likväl är Ahmadiyya en totalitär sekt och kan väl mest liknas vid Jehovas vittnen. Professor Simon Sorgenfrei beskriver Ahmadiyya i Sverige i boken Islam i Sverige – de första 1300 åren författad på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund. Av hans text framgår det att Ahmadiyyas kontor i London samlar in namnen på sektens ungdomar i giftasvuxen ålder världen över och agerar äktenskapsmäklare. Sorgenfrei skriver att det finns ett starkt socialt tryck på medlemmarna inom gruppen och att individer som hoppar av riskerar att förlora sin familj och hela sitt sociala umgänge.

Därför klingar Ifrah Nayyabs

artikel i Expressen Debatt 5 februari ”Med hijaben slipper jag era dömande blickar” falskt. De senaste åren är det alltid kvinnor från Ahmadiyya som i samband med internationella hijabdagen i medierna lovordar kvinnors beslöjning.

Muslimska brödraskapet är urcellen till varenda terrorgrupp i islams namn från och med förra seklet. Sayyid Qutb var utomordentligt väl förtrogen med Koranen. Han skrev, när han satt fängslad, bland annat en omfattande kommentar till Koranen i trettio delar, inbundna i åtta volymer. Hans bok Milstolpar är en stridsskrift framför allt mot egyptiska diktatorn Nassers ”gudlösa” styre och hur det krävs en upplyst förtrupp som leder kampen i riktning mot en totalitär gudsstat styrd av sharia. Det är därför jag kallar min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Richard Jomshof räknar i sin inledande debattartikel upp namnen på mängder med terrororganisationer i islams namn. Dessutom skriver han:

Inte nog med det, över hela den muslimska världen ser vi dessutom en lång rad länder där det råder ett demokratiskt underskott och brist på mänskliga rättigheter, där kvinnor är mindre värda och där oliktänkande och sexuella minoriteter förföljs, fängslas och mördas. Länder som har rensats på kristna och judar.
Det finns i själva verket inte en enda fullgod demokrati i den muslimska världen. Detta blir slutresultatet när man bygger ett samhälle på islam, när man bygger ett samhälle på koranens budskap och det som Muhammed sade och gjorde.

Jag kan inte se något märkligt med Jomshofs kommentar. Därefter följer ett generalangrepp på utvecklingen i Sverige. Han avslutar:

Vi politiker har ett stort ansvar att både stå upp för våra demokratiska värderingar och säkerställa att den här oerhört viktiga debatten inte tystas ner av meningsmotståndare på grund av ängslighet och brist på konsekvenstänk.
Att kritisera islam och islamismens utbredning i Sverige och Europa är inte bara en rättighet utan dessutom en skyldighet för den som står upp för demokratin och allt som den står för. Jag beklagar att fler politiska partier än så länge inte förstår detta.

Inte heller denna kommentar borde vara kontroversiell. Kristendomens lära ha kritiserats, smulats sönder, hånats, förlöjligats sedan upplysningen på 1700-talet.

Men Ahmadiyyas unga imam Musab Rashid blir upprörd. Det oroar honom ”väldigt mycket när politiker som Richard Jomshof ger fel information om islam till allmänheten”. Vidare: ”Att han påstår att islam leder till ett barbariskt och förnedrande samhälle samt att koranen uppmanar till hat och mord av icke-muslimer är helt emot den verkliga läran.”

Varför ska det vara tillåtet att sprida helt fel information i offentligheten?
Det är viktigt att reflektera över gränserna för yttrandefriheten. Med den friheten kommer ett ansvar att sprida korrekt information och undvika att så frön av oro och fördomar.
Politiker har en viktig roll i att informera och tjäna medborgarna, och det är av yttersta vikt att deras uttalanden grundar sig på fakta och förståelse.
Att ge felaktig information om en religion kan leda till missförstånd och fördomar, vilket i sin tur kan påverka samhället negativt.
Det är därför vi bör överväga om det är rimligt att tillåta politiker att sprida desinformation utan konsekvenser. Kanske behöver vi stärka regler och krav på källkritik för att säkerställa en mer ansvarsfull offentlig debatt.

Här borde Ahmadiyyas ledare ha trätt in och upplyst Musab Rashid om den svenska yttrandefrihetslagen. Och ännu bättre: Skänkt honom ett exemplar av Sayyid Qutbs bok Milestones.

Det är obegripligt hur mediernas debattredaktörer okritiskt publicerar islamiska missionärers förkunnelser. Man ser aldrig debattinlägg från Jehovas vittnen, Plymouthbröderna, mormonerna med flera som förkunnar att just deras kristendomstolkning är den sanna, att alla andra sprider desinformation.

I sin slutreplik upprepar Jomshof vad han skrivit tidigare och tillägger:

För att förstå islam måste man förstå vad det är uppbyggt på, det vill säga koranen och Muhammed. Och det är ingen vacker bild som målas upp.
Muhammed var en politisk ledare som spred sin lära med våld, vilket går att läsa om i olika biografier och hadither.

Nej, det är ingen vacker bild, men är den historiskt korrekt? Kunskapen om islams tidiga historia är minimal. Om den historiska mannen Muhammed finns praktiskt taget inga tillförlitliga uppgifter enligt källkritiska islamforskare, vilket jag har ett helt kapitel om i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Jomshof skriver: ”I koranen hittar vi en lång rad suror som uppmanar muslimer att bekämpa, förfölja och döda icke-muslimer.”

Det är helt korrekt. I det här blogginlägget har jag fotat av sidor ur sura 8 och 9, som alla politiker, inklusive regeringen, borde ta del av. Inlägget handlar om vad Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih skriver om sura 8 i Kvartal den 10 november 2023, ”När jag läste Hamas anteckning började jag skaka”.

I och med att det är Richard Jomshof som kritiserar islam och islamismen tas kritiken inte på allvar. Det är skandal. I Sverige är det viktigare vem som säger något än vad sakfrågan handlar om. En sådan inställning hör inte hemma i en demokrati. Det är på tiden att landets alla politiker tar islamismen på allvar.

I det här blogginlägget uppmanar jag statsminister Ulf Kristersson, utrikesminister Tobias Billström och socialminister Jakob Forssmed att eftersom de bjöd in Muslimska brödraskapets aktivister till överläggningar också bjuda in Sameh Egyptson, författare till doktorsavhandlingen Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, och fakultetsopponent Khaled Salih för en föreläsning om islamistiska Muslimska brödraskapets synnerligen odemokratiska verksamhet i Sverige, finansierad med offentliga medel i hundratalsmiljonklassen, skattemiljoner som borde användas till välfärdsstatens kärnuppgifter.

14 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Jag ser bara ett enda skäl till Niklas Orrenius, Dagens Nyheter, Moa Berglöfs, Sydsvenskan, och Victor Malms, Expressen, vinklade artiklar om Sameh Egyptsons avhandling: Omsorgen om svenska Muslimska brödraskapets fortsatta offentliga finansiering.

Jag nämner ett namn i ägarfamiljen Bonnier: biskop Åke Bonnier. Jag nämner två av Dagens Nyheters tidigare intellektuella giganter: statsvetaren professor Herbert Tingsten (d. 1973) och filosofiprofessorn Ingemar Hedenius (d. 1982). Professorernas avsky för totalitära ideologier, sekulära som religiösa, är väl dokumenterad. Muslimska brödraskapet representerar islamismen, den fjärde totalitära ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen och nazismen. Det är ljusår mellan de två giganterna och Bonniertidningarnas tre nämnda journalister. Den som släckte ljuset är biskop Åke Bonnier.

Från professorernas stadiga förankring i verkligheten till ett osynligt, övernaturligt, straffande, allsmäktigt väsen ingen i världshistorien har sett eller hört. Biskop Åke Bonnier har utsett sig till detta osynliga övernaturliga väsens jordiska ombud. Liksom Niklas Orrenius, Moa Berglöf och Victor Malm.

Från upplysningens tilltro till människans förnuft till prästerskapets tyranni.

För prästerskapets tyranni se min serie om upplysningsfilosofen baron d’Holbach här och här och här och här och här och här och här, där jag apostroferar biskop Åke Bonnier, och här, om Richard Jomshof (SD) och koranbrännaren Salwan Momika, och slutligen här om att våldet i Guds namn är unikt för de tre abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen och islam.

Hamas är Muslimska brödraskapets palestinska gren. Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) är Muslimska brödraskapets svenska gren. De två grenarna är bröder. Sameh Egyptson undersöker i avhandlingen IFiS kopplingar till det transnationella Muslimska brödraskapet på tre nivåer: organisatoriskt, ideologiskt och praktiskt politiskt. Avhandlingen visar att IFiS ihärdiga förnekande av alla samband inte håller.

Muslimska brödraskapet är en glödande judefientlig rörelse, vilket jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg under åren samt i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Och vilket Hamas sedan 7 oktober förra året på ett bestialiskt sätt demonstrerar. Sedan Hamas utförde den blodiga terrorattacken mot judiska invånare i Israel har Hamas, i stället för att villkorslöst släppa den israeliska gisslan och sluta fred, låtit Gazaborna dö en ohygglig död och deras hus och hem raseras från norr till söder och förvandlat Gazaremsan till en ruinhög.

År efter år efter år bjöd IFiS tillsammans med studieförbundet Ibn Rushd och Sveriges unga muslimer (SUM) in talare med en känd judefientlig retorik. Den 25 mars 2011 publicerade Dagens Nyheter artikeln av Lasse Granestrand, ”Antisemitisk talare bjöds in av Islamiska förbundet”, om inbjudan av den extremt judefientliga Salah Sultan.

Granestrand intervjuar riksdagsledamot islamisten Abdirizak Waberi (M),

som var IFiS ordförande när inbjudan skedde. Waberi låtsas att han inte kände till Salah Sultans judefientliga retorik, trots att de är bröder. ”Vi kan inte veta vad föreläsarna säger i tusentals sammanhang. Vi är en liten organisation och har inte kapacitet att kolla det.” Waberis förnekande är ett exempel på det Sameh Egyptson i sin avhandling kallar för IFiS ”organiserade hyckleri”.

Salah Sultan ingick i Muslimska brödraskapets Muhammad Mursis regering och fängslades efter det att den egyptiska militären störtat Mursi. Waberi, som var rektor för den nu stängda islamiska friskolan Römosseskolan i Göteborg, är dömd till fängelse för förskingring av skolpengen som skulle gå till eleverna, men som han använde till att starta ett islamistiskt parti i Somalia och besöka sexklubbar i Thailand. Islamisten Omar Mustafa

efterträdde Waberi som IFiS ordförande och fortsatte att tillsammans med Ibn Rushd och SUM bjuda in judefientliga talare, det vill säga bröder och systrar. Han var i många år Ibn Rushds förbundsrektor.

Niklas Orrenius
Den 5 februari 2023 publicerade Dagens Nyheter Niklas Orrenius stort uppslagna och djupt ohederliga artikel inför Sameh Egyptsons disputation, som online fått rubriken ”Storbråk väntas kring avhandling om Muslimska brödraskapet i Sverige” och i papperstidningen ”’Sverige har gett en liten grupp islamister makt.”. För att förstå hur Orrenius för DN:s läsare bakom ljuset och ställer sig på Muslimska brödraskapets sida bör artikeln 5 februari läsas tillsammans med Orrenius artikel 10 februari efter disputationen, ”Oenig nämnd godkände avhandling om islamism trots hård kritik”. Nyckelnamnet är ”Adam”, mångårig aktivist inom Muslimska brödraskapets svenska gren. Jag återkommer till honom och hans släkt.

Orrenius skriver att han har talat med en handfull personer som nämns i Egyptsons avhandling. Han ger en extremt ytlig presentation av personerna, han ger inte prov på någon som helst djuplodande bakgrundsforskning om dem och skälen till deras kritik. Bland annat får islamisten Mahmoud Khalfi,

tidigare IFiS ordförande, numera VD, stora moskén på Södermalm i Stockholm, svenska Muslimska brödraskapets huvudsäte, för femtioelfte gången försäkra att IFiS inte har någon koppling till Muslimska brödraskapet, han själv är bara inspirerad av brödraskapet. Egyptsons avhandling är ”en polisiär utredning”. Egyptson ”förstör för tusentals personer”.

Och, förstås, får den rent djävulska mobbaren Anna Ardin

strimla Egyptsons avhandling. Hon påstår att Egyptson ägnar sig åt rasbiologi och att Lunds universitet kommer att skämmas över Egyptsons avhandling.

Den högskola som borde skämmas är Marie Cederschiölds högskola som, trots Ardins mångåriga antidemokratiska verksamhet i islamistiska Muslimska brödraskapets tjänst, antagit henne som doktorand.

DN:s läsare får ingen information om Anna Ardins mångåriga koppling till Omar Mustafa som var med och startade den socialdemokratiska föreningen Hjärta 2011 där hon blev ordförande och Omar Mustafa vice ordförande. Alltså en islamist, en separatist, en teokrat, en man med en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren vars mål är en teokrati, en Gudsstat.

Inte heller får läsarna information om hennes mångåriga försvar av Muslimska brödraskapets svenska gren, till exempel i Flamman, och hur hon i Dagens ETC och via Muslimska brödraskapets anonyma Tankesmedjan Fenix gjort allt hon kunnat för att utmåla Egyptson som Förenade Arabemiratens agent och anklaga honom för att sprida konspirationsteorier och få disputationen stoppad. Muslimska brödraskapet är terrorklassade av Förenade Arabemiraten.

Orrenius berättar inte heller om Anna Ardins samarbete med den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogans tankesmedja SETA, som sedan 2015 varje år publicerar European Islamophobia Report, de två redaktörerna heter Farid Hafez och Enes Bayrakli. Ardins version publicerades 2022, jag skriver om den i det här blogginlägget 22 september 2022. I det här inlägget skriver jag om hur Ardin ingår i en global rörelse med säte i USA som gör allt den kan för att svartmåla Muslimska brödraskapets kritiker som ”islamofober”. Farid Hafez är en av ledarna.

Kritik riktades mot att EU betalade för Islamofobirapporten. I den här artikeln 30 juni 2023, ”Why Türkiye Sponsors a Fake Academic Report on ’Islamophobia’”, skriver Soeren Kern om hur SETA:s namn togs bort offentligt från rapporten för att dölja Erdogans inblandning och byttes ut mot Leopold Weiss Institute, som inte existerar men påstås finnas i Österrike. Jag skriver för övrigt i det här blogginlägget om den judiska konvertiten österrikaren Leopold Weiss/Muhammad Asads bok

Islam at the crossroads (1934) riktad till ungdomar.

Mellan 2015 och 2017 finansierade EU SETA med mer än 100 000 Euro som en del av programmet som skulle föra Turkiet närmare EU. Pengarna upphörde när EU insåg att pengarna gick till att finansiera European Islamophobia Report. En fake academic report, som Anna Ardin varit med om att skriva för Erdogans räkning.

Niklas Orrenius ger DN:s läsare ingen information om varför Anna Ardin är så negativ till Sameh Egyptsons avhandling utan framställer det som om hon är förbannad för att hennes namn felaktigt finns med. I det här blogginlägget skriver jag om hennes ”recension” av Egyptson avhandling i Dagens ETC, en ”recension” som borde få håret att resa sig på hennes handledare sedan två år när ”recensionen” skrevs, professor Magnus Karlsson.

Och så har vi då mannen som Orrenius valt att kalla ”Adam”. Han får sista ordet i artikeln 10 februari efter Egyptsons disputation.

Orrenius ger det extremt judefientliga Muslimska brödraskapet, som samarbetade med Hitler under andra världskriget, sista ordet. Ty ”Adam” tillhör en internationellt känd syrisk Muslimska brödraskapsfamilj, som jag skriver om i det här inlägget. ”Adam” heter Yasir Al-Sayed Issa.

Här är hans far Tarif Al-Sayed Issa och en av hans bröder Fidaaldin Al-Sayed Issa som på Facebook visar en bild av sig och Muslimska brödraskapets chefsideolog Yusuf al-Qaradawi.

Och här är ytterligare en bror, Mustafa Al-Sayed Issa som cirkulerar på poster inom Muslimska brödraskapets svenska gren, bland annat som ordförande för SUM och Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS).

Och här är Yasir Al-Sayed Issas fru Shaima Muhammad. När ”Adam” klagar som mest under Egyptsons disputation om hur fruktansvärt oetiskt Egyptson agerar sitter hans fru i Islamic Reliefs styrelse, ett MB-organ. Men det avslöjar inte Niklas Orrenius för DN:s läsare.

Här finns också en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, Mostafa Kharraki. Han finns överallt där det finns skattemiljoner att hämta.

”Adam” säger till Orrenius att han av Egyptson utmålas som ordförande för SUM, att han aldrig haft någon post i SUM. Egyptson tog miste på ”Adam” och brodern Mustafa Al-Sayed Issa som varit SUM:s ordförande. Men att ”Adam” aldrig haft någon post i SUM stämmer inte visar Sameh Egyptson på sin blogg 25 augusti 2023.”Adam” har varit SUM:s mediaansvarige och också anställd på Ibn Rushds kansli, alltså anställd av Muslimska brödraskapet och finansierad med skattemedel.

Orrenius skriver att ”Adam” är rädd för att han ”vid resor i Mellanöstern, kan gripas av diktaturers säkerhetstjänst och att avhandlingens ord om honom kan användas emot honom vid förhör. – Därför hoppas jag att Egyptsons avhandling underkänns. Det är en fråga om liv och död, bokstavligen”.

Orrenius måste veta vem han intervjuar. En medlem i en internationellt känd Muslimska brödraskapsfamilj vars far (död) och bröder och hustru är aktiva i Muslimska brödraskapet, som plockat hem hundratals miljoner skattekronor genom ”organiserat hyckleri”. Varför Orrenius inte informerar DN:s läsare utan deltar i det organiserade hyckleriet är för mig hårresande. Det säger sig självt att säkerhetstjänsterna i Mellanöstern vet vilka som ingår i familjen Issa.

Massmedia ska föreställa den fjärde statsmakten, efter den verkställande makten, den lagstiftande makten, den dömande makten, och granska makthavare.

Muslimska brödraskapet är makthavare i Sverige, det är därför de så intensivt vill få Egyptsons avhandling stoppad. De har utmålat sig som ”muslimernas” talespersoner, den maktpositionen vill de behålla. De vill att statsministrarna i fortsättningen ska vallfärda till Mahmoud Khalfis moské i Stockholm och låta dem vara regeringens samtalspartner. Dessutom står hundratals miljoner skattekronor på spel, Ibn Rushd och Islamic Relief är de främsta kassakorna. Liksom påståendena om ”islamofobi”, president Erdogans favoritord i syfte att få europeiska politiker att införa hädelselagar i Europa, vilket jag skriver om i min bok om Muslimska brödraskapet.

Orrenius skriver att ”Adam” planerar att åka till disputationen och ställa frågor till Egyptson. ”Jag är förvånad att avhandlingen har släppts fram till disputation. Det är inte värdigt en institution som Lunds universitet, säger Adam.” Som om ”Adam” är kvalificerad att bedöma en doktorsavhandling.

Och nog ställer ”Adam” frågor alltid. Utan att låtsas om att frun sitter i Islamic Reliefs styrelse. Orrenius artikel efter Sameh Egyptsons disputation är rena snyftreportaget. ”Adam” har kört bil i sju timmar för att vara med på disputationen. Det hade varit mer miljövänligt om han tagit tåget, det hade gått betydligt snabbare också, förutsatt att tåget gick i tid. Jag vet, eftersom jag tog tåget från Stockholm till Lund och resan tog sannerligen inte sju timmar. Orrenius skriver: ”Efter över tre timmars akademisk diskussion fick Adam till slut ordet.” Huvudpersonen i Orrenius reportage om disputationen är alltså ”Adam” ”som räknade upp faktafel han hittat i Sameh Egyptsons avhandling, och frågade: – Hur ser du på ditt ansvar? Adam en 34-årig man som egentligen heter något annat, hade tagit ledigt från jobbet och kört sju timmar från Stockholm till Lunds universitet för att ställa frågor. Den viktigaste: Varför pekar ett svenskt lärosäte ut honom som antidemokrat?”.

Det korta svaret från mig: Därför att Muslimska brödraskapet är en totalitär global rörelse som strävar mot att etablera en teokrati, en Gudsstat, styrd av deras tolkning av sharia. ”Koranen är vår lag.” Och de har en fullkomligt vedervärdig kvinnosyn.

” – Skadan är redan skedd. Samehs avhandling där jag och många andra hängs ut med namn som del av Muslimska brödraskapet har redan laddats ner över 7 000 gånger, sa Adam till DN före disputationen. Sameh Egyptson medgav att han i avhandlingen gett Adam fel titel – men insisterade på att Adam i grunden beskrivits korrekt. – Du ingår i nätverket som hör till Muslimska brödraskapet. Att arbeta för Sveriges unga muslimer, som du gjort – det är tydligt. Du får ta ditt ansvar! Adam var missnöjd med svaret. – Du svarar inte på min fråga om det etiska ansvaret.”

Och det är just etik Orrenius artikel ebbar ut i. Inte att en extremt judefientlig totalitär rörelse i decennier har lurat politikerna och myndigheterna att slussa hundratals miljoner skattekronor till deras antidemokratiska och separatistiska verksamhet. En person i betygsnämnden ville inte godkänna avhandlingen.

”Flera i publiken var tydligt skeptiska till Egyptsons forskning”, skriver Orrenius. ”’En skandalavhandling’, sa idéhistorikern Andreas Önnerfors, verksam vid Linnéuniversitetet och expert på konspirationsteorier.”

Orrenius avslöjar inte om Andreas Önnerfors också är expert på Muslimska brödraskapet.

”– Jag är förvånad att Lunds universitet släpper fram den på det här sättet. Det borde ha gjorts en etikprövning. Och sättet som Sameh Egyptson talar om Muslimska brödraskapet liknar konspirationsteoretiska resonemang, sa Andreas Önnerfors.”

Och Hamas är förstås också en konspirationsteori? Alla miljarders miljarder dollar avsedda som hjälp till palestinierna i Gaza och som Hamas har använt till att köpa vapen och bygga ett jättelikt tunnelnätverk under sjukhus, dagis, skolor och bostadshus avsett för deras militära operationer mot Israel i stället för att bygga upp Gaza är förstås också en konspirationsteori?

Orrenius avslutar artikeln: ”Den utpekade islamisten Adam körde besviken mot Stockholm, med huvudet fullt av frågor som han inte hann ställa.”

Och jag har huvudet fullt av frågor om Niklas Orrenius, om DN:s ansvarige utgivare Peter Wolodarski, om ägarfamiljen Bonnier och deras försvar för totalitära Muslimska brödraskapets svenska gren och alla hundratals miljoner skattekronor denna rörelse höstat in.

De två lakejerna Moa Berglöf och Victor Malm följer i husses fotspår och avfärdar Egyptsons avhandling. De recenserar disputationen!

Moa Berglöf
Berglöf skriver i Sydsvenskan ledaren ”Egyptson borde inte ha släppts fram”. Hon kritiserar handläggaren Mika Vähäkangas och avslöjar därmed att hon inte har läst avhandlingen, eftersom hon missar biträdande handledaren statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg och att det rör sig om en statsvetenskaplig avhandling. ”En doktorsavhandling som bedöms kunna läggas fram ska i praktiken också godkännas. Inte bara för att det är ett personligt nederlag att underkännas, utan också för att vägen till disputationen ska vara så akademiskt gedigen att det enda som återstår är ett godkännande. Extra viktigt i ett så pass känsligt ämne som detta, där varje ord måste vägas på våg. Och det är handledarens, i detta fall teologen Mika Vähäkangas, uppgift att lotsa doktoranden dit.”

Nu var det statsvetaren Mats Lindberg som lotsade avhandlingen till disputation, eftersom den kört fast i det från början avsedda ämnet religionsdialog. Det hade Moa Berglöf insett om hon läst avhandlingen.

Victor Malm
Inte heller Victor Malm recenserar avhandlingen utan disputationen. Malms magplask skriver jag om i det här blogginlägget. Victor Malm koncentrerar sig i artikeln ”Egyptson är godkänd – men striden fortsätter” på vetenskapligheten, på metoden. Malm skriver att Egyptson ”ska disputera i kyrko- och missionsstudier”. Själva avhandlingen är statsvetenskaplig. Metoden är statsvetenskaplig. Det förstår inte Malm utan tar fasta på Torsten Jansons kritik, utifrån ett missionsvetenskapligt perspektiv. Torsten Janson var den ledamot i betygsnämnden som underkände avhandlingen och som höll ett långt kritiskt inlägg under disputationen. Malm skriver:

”Kontroversen har bara börjat. Men jag är ganska säker på att den kommande striden inte kommer att handla om Egyptsons grundpåstående – att Muslimska brödraskapet, genom Islamiska förbundet i Sverige, har infiltrerat det svenska samhället – utan metodologin, etiken, det vetenskapliga utanverket. Om det var rätt att ge Egyptson en doktorshatt, inte om han har rätt. Har han det står sig akademiska formalia ganska slätt.”

Och Malm ser verkligen till att debatten handlar om formalia, åtminstone på Expressen Kultur. Han är helt likgiltig till den offentligt finansierade antidemokratiska verksamhet som pågår i Sverige. Jag skriver att Malm bygger sitt varumärke på Sameh Egyptsons bekostnad. För att få stöd för sin kritik av Egyptsons avhandling vänder han sig till Torsten Janson och ber honom delge Expressens läsare sin kritik. Det är uppenbart av Jansons artikel 14 februari att Expressen  låg på honom att publicera sitt negativa omdöme.

Därefter kommer en sågning 27 februari av Elena Namli och Carl-Henric Grenholm, professorer i teologisk etik, Uppsala universitet, ”Egyptsons avhandling är ett haveri för universitetet”. De kallar Egyptsons avhandling en ”avhandling i missionsvetenskap”. De nämner etikprövningslagen och struntar i att den inte var tillämplig på Egyptsons avhandling.

Nästa professor att bygga Victor Malms varumärke är professor Simon Sorgenfrei 9 mars, ”Vilken islam vill den svenska staten stötta”. Han är mest mån om att Muslimska brödraskapets aktivister ska få fortsatt offentlig finansiering, vilket Sameh Egyptson är emot. Jag avslutar mitt inlägg om Malm med att rikta mig till ägarfamiljen Bonnier.

Det sorgliga är att Victor Malm fick rätt. Muslimska brödraskapets aktivister har tagit till stora artilleriet och lyckats få Önep att polisanmäla Sameh Egyptson på grund av obefintlig etikprövning, trots att en sådan inte var nödvändig när han startade sitt avhandlingsarbete.

Niklas Orrenius och Salahuddin Barakat, ena halvan av Föreningen Amanahs ledarskap
Efter Hamas bestialiska terrorattack mot Israel anordnade Kulturhuset Stadsteatern i samarbete med Dagens Nyheter en samtalskväll på Kulturhuset i Stockholm, ”När kriget Israel-Hamas når hemmaplan”. Avsnittet ”Hur göder kriget mellan Israel-Hamas islamofobi och antisemitism i Sverige?” visades på SVT Forum 5 februari 2024, ca 3 timmar in i programmet.

Det är märkligt att så fort en terrorattack i islams namn sker någonstans i världen så dyker automatiskt ”rädslan” för ökad ”islamofobi” upp. ”Islamofobi” är president Erdogans och islamisters slagord i syfte att införa blasfemilagar och få tyst på kritik av totalitära politiska tolkningar av islam. Svenska regeringar av alla schatteringar har slösat miljoner och åter miljoner skattekronor på ”kampen mot islamofobi”. Ju mer pengar som slösas, desto mer utbredd tycks ”islamofobin” bli och kraven på ännu mer pengar ökar. Ordet ”islamofobi” borde ha utmönstrats för åratal sedan, eftersom det utnyttjas i antidemokratiska syften av både stater och individuella personer.

Det är skandal av Dagens Nyheter att likställa antisemitism, som rör en etnisk grupp, med Erdogans ”islamofobi”. Erdogans politiska parti AKP betraktas som Muslimska brödraskapets systerparti.

En individuell extremt antidemokratisk person som i åratal gött sig på ”islamofobi” är Salahuddin Barakat,

Islamakademin Malmö, och ena halvan av Föreningen Amanah. I bilden ovan ses han på konferensen anordnad av svenska Muslimska brödraskapet. Andre mannen från vänster i nedre raden är den ovan nämnda Mustafa Al-Sayed Issa. Till höger om honom är Rashid Musa, tidigare liksom Issa SUM:s ordförande.

Amanah samarbetar med studieförbundet Ibn Rushd, som ingår i svenska Muslimska brödraskapets nätverk av offentligt finansierade föreningar, vilket jag skriver om i det här blogginlägget från 16 augusti 2021, ”Lena Posner Körösi: Vad håller du på med? Varför frontar du med föreningen Amanah Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd?”

Därför tappade jag hakan när jag hörde Niklas Orrenius berömma Amanah och säga att Amanahs samtalskvällar ”har betytt mycket för oss medborgare i Malmö”, ca 3 timmar 20 minuter in i programmet.

Och jag tänkte: Niklas Orrenius har ingen journalistisk integritet, han har ingen demokratisk kompass. Varför nonchalerar han Salahuddin Barakats extremt antidemokratiska och separatistiska inställning? Malmö tycktes ha klarat sig alldeles utmärkt innan könsapartheidmissionären Salahuddin Barakat dök upp 2013 och bildade Islamakademin och vips skaffade sig en maktställning. Nu tycks han vara oersättlig som ”muslimernas röst” i Malmö, omfamnad av den politiska ledningen. Och Dagens Nyheter.

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om Salahuddin Barakat och de antidemokratiska texter han marknadsförde sin verksamhet med 2013, bland annat det här inlägget.

Jag var inte ett dugg förvånad över att Salahuddin Barakat bara timmar efter Hamas terrordåd blev känt gick ut offentligt med sitt stöd och utan betänkligheter spräckte samarbetet med rabbinen i Amanah.

Niklas Orrenius publicerar i DN 12 oktober 2023 artikeln ”Hyllat muslimsk-judiskt samarbete pausas efter Facebookstatus om Israel-Palestina”. Han skriver: ”Efter att terrorgruppen Hamas inlett sina attacker mot israeliska mål, både civila och militära, skrev Islamakademin: ’Sedan 1948 har Palestina varit under ockupation. I årtionden har en etnisk rensning och apartheid pågått mot den palestinska befolkningen. Oräkneliga många gånger har islams heligheter skändats. Som muslimer står vi med våra förtryckta bröder och systrar i deras rätt till kamp mot dessa orättvisor och för frihet, rättvisa och fred’.”

Barn, ungdomar, äldre dödades och skändades urskillningslöst av Hamas. Och detta är Barakats svar.

Som sagt, jag är inte förvånad över hans salva. För mig är han en hycklare av rang. När Frankrikes president Emanuel Macron höll ett brandtal mot islamister skrev Salahuddin Barakat 7 oktober 2020 detta inlägg på Facebook, numera raderat, där han kallar Frankrikes president för en ”skurkaktig fjant med hybris” och Frankrike för en ”extremsekulär och alltmer islamofob skurkstat”. Om upplysningen och franska revolutionen skriver han:

Den franska vägen är inte mycket annat än en filosofiskt svag, extremsekulär och rasist-nationalistisk ideologi som etablerades genom giljotinens skräckvälde och sedan spreds i världen genom avrättningar, tortyr och massgravar som får ISIS brott att blekna. DETTA är den s k ’civiliserade’ franska vägen vi muslimer och icke-européer känner till! Bland det värsta som Europa har att erbjuda.

Detta är Salahuddin Barakats intellektuella nivå. Kritik riktades mot att Allmänna arvsfonden, trots Barakats utfall mot Frankrikes president, ansåg att han var värd de 12,5 miljoner kronor beviljade för Amanahs verksamhet. Kritiken avfärdades.

Jag frågar mig varför Salahuddin Barakat över huvud taget vistas i Sverige, eftersom han är så negativt inställd till den västerländska civilisationen. Jag frågar mig varför Sveriges journalister inte har gjort en djupdykning i denna extrema mans islamiska utbildning. Han kom till Sverige från Libanon som barn, fick sin utbildning i Sverige, bestämde sig för att studera islam i bland annat Jemen och Pakistan för att sedan kräva att bli försörjd av offentliga svenska medel samtidigt som han agerar för införandet av sharia. Han vägrar ta kvinnor i hand. Hur finansierade han sin utbildning utomlands? Exakt vad var det för lärare han studerade för? Hur fick han kontakt med dem?

Jag frågar mig också varför Niklas Orrenius skrev de två artiklarna om Sameh Egyptsons avhandling. Vad var syftet? Vad ville han och Dagens Nyheter uppnå med de två artiklarna? Anser de att de uppnådde sitt mål?

Ett år har gått sedan Sameh Egyptsons disputation och fortfarande öser politiker och myndigheter miljoner över Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige. Sameh Egyptson riskerar åtal.

10 februari 2024

Mona Lagerström fil dr